Ett bra refuseringsbrev…

Nu när man faktiskt fått ut boken på marknaden kan man väl kosta på sig att offentliggöra ett refuseringsbrev. Det handlar om Själseld som jag bl a skickade till Piratförlaget vars lektör skrev så här om Lågor som tär (det initiala arbetsnamnet på Själseld).

Visst blir man besviken att refuseras men tyckte ändå det var en ganska ”bra refusering” för ett förstlingsverk. Vore kul att höra vad de som läst boken tycker om detta omdöme (visst har Själseld redigerats en del sedan den versionen lektören läste men inte så våldsamt mycket). Håller ni med? Man vill ju trots allt utvecklas och ta lärdom av den feed-back man får… Övriga recensioner kan läsas här.

”Författaren till Lågor som tär har ett ovanligt vackert språk och förtjänar allt beröm för hur han lyckas fånga ögonblicksbilder som går rakt genom huden.

Här finns en författartalang att tas på allvar. Problemet som jag ser med Lågor som tär är att de två tidsplanen inte fungerar i en och samma bok, även om författaren gör sitt bästa för att länka dem samman.

Jag tycker inte heller att rysare-aspekten av det hela riktigt fungerar, här behöver det dramatiska skruvas åt några snäpp. Vad författaren verkligen kan är däremot att skildra människor och han besitter dessutom en imponerande känsla för detaljer. Det är detta han ska bygga vidare på, jag tycker att författaren helst ska skriva något nytt, eller kanske välja att bara skildra det ena tidsplanet? Det är få som klarar av att skriva historiskt så som han gör och det tycker jag att han ska våga ta ett steg till och lägga mer energi på att skapa en sammanhängande historia, för här är en historia som förtjänar att berättas, än att väva in för mycket och lämna läsaren en aning förvirrad över vad jag just har läst. Hitta spänningen i historien och låt det vackra språket sköta resten.”