När bakterier blir resistenta mot antibiotika

Har ju tidigare skrivit om antibiotika och hur akut det är med nya läkemedel och hur långt ifrån vi är att ha dem framme, bl a på grund av ren girighet (se Newsmillartikeln här).  Idag är det en artikel i DN och en debattartikel i SvD som rapporterar om World Economic Forum som skrivit en rapport om just detta och vår säkerhet att vetenskapen ska rädda oss. Sorry folks, som vi beter oss räcker det inte, vetenskapen är som sagt många många år ifrån att få fram något nytt (framförallt mot s k gramnegativa bakterier) men även om det skulle vara fallet så skulle det inte hjälpa.

Dagens globala värld är som gjord för att sprida bakterier inte bara det att vi själva reser kors och tvärs men vi matar dessutom boskap, räkor, ja, till och med ekologiska frukter kan besprutas med antibiotika som sedan skickas runt halva världen och tillbaka. Ton efter ton.

Men det är klart, om nu även ekonomerna inser att det skulle kunna hota världsekonomin och tillväxten, ja dååå kanske vi kan reagera…??

Vi hade en representant från Creative Antibiotics (Umeåbaserat forskningsföretag) på besök på jobbet och som han uttryckte det (ungefär):

”Utvecklingen kommer bli som med cancer, alla kommer känna någon som har dött på grund av resistenta bakterier inom en ganska snar framtid.”

Likaså gäller det läkemedlen, de tidiga cancermedicinerna slog hej vilt och tog död på även friska celler. Med tiden har detta blivit mycket bättre och man kan mer och mer rikta in sig på specifika mål som (nästan) bara skadar det man vill skada.

Dagens antibiotika är likadan, den slår sönder allt, även de bakterier vi vill ha kvar. Man jobbar hårt på att hitta nya angreppssätt som är mer riktade och som inte leder till resistens uppstår så lätt. Men det kommer ingen lösning imorgon direkt…

Och då frågar man sig, varför uppstår resistens?

Ibland kan man få uppfattningen att det är något nytt fenomen och jag har även sett att folk som sökt på just ”när uppstod resistens” som har hamnat på min blogg.

Och svaret är att resistens uppstår hela tiden. Det är ett ständigt krig om överlevnad som pågår i naturen och … ja överallt helt enkelt. Antibiotika är inget annat än ett specialfall. Se bilden nedan från Nature Chemical Biology 3, 541 – 548 (2007) Published online: 20 August 2007. Där kan man se att t ex resistens mot penicillin noterades redan några år efter man börjat använda det.

resistens_2007_24-F1

Översikt över olika sorters antibiotiska preparat och dess resistens:
Över linjen med årtal: när man började använda preparatet
Under linjen: när man observerade resistens.
Referens här.

Hur lång tid det tar innan resistens uppstår beror lite på hur svårt bakterierna har att övervinna problemet och det behöver också vara en fördel att inneha denna resistens för att det ska spridas vidare (nu är det inte så lätt att bakterierna sprider resistens ”lodrätt” dvs till sin ”avkomma” utan det kan även gå i horisontell riktining dvs de kan kommunicera på något sätt till andra bakterier i sin omgivning, och inte bara till dem av sin egen sort).

Man kan likna det lite vid en stor äng där det finns svarta och vita sorkar samt en ängshök som bara äter vita möss. Så länge det bara finns en hök och en himla massa möss kommer det inte märkas att det är en fördel att vara svart mus, populationen av vita och svarta möss kommer bibehålla samma fördelning. Ökar man antalet hökar kommer det dock snabbt visa sig att de vita mössen kommer försvinna och de svarta vara kvar och med tiden dominera ängen över de vita mössen. Antibiotikan är alltså höken i den här liknelsen och mössen bakterien. Med andra ord ju mer vi sprider ut i naturen desto värre blir det (och jo, en stor del av det vi stoppar i oss och djuren kommer ut genom kisset och vi renar INTE avloppsvattnet från dessa även om tekniken finns (ozon). Vi pratar många många ton bara i Sverige).

I brist på ängshökar får det väl duga med en fiskgjuse till illustration 🙂
Fiskgjuse

Rengöring av sensorn

Äntligen!

Har inte kunnat använda min nya kamera sedan hemkomsten från Indien (fan, nästan en hel månad sedan nu) på grund av att sensorn har sett ut som en oljemålning… Fick nämligen skit på sensorn när vi var där nere. Vilken tur att Camilla hade ett sprillans nytt rengöringsset med sig, tänkte jag. Försökte blåsa bort det men det gick inte alls. Hmm, det fanns det ju en liten borste också…

Ner med den och vifta bort. Voìla!!!

Eller inte, blev bara sju resor värre (såhär i efterhand kan man nog konstatera att den däringa borsten nog var tänkt till objektiv och inte en sensor 🙂 )

Så här illa var det (kamerans inbyggda ”dust mapping”):

DUST K5 A

Var på väg en gång att lämna in den en tidigare men då hade jag glömt sätta i batteriet (!) så det var bara till att vända hem igen. Idag gick det bättre, hängde på låset till Scandinavian Photo och de fixade det medan jag väntade och drack kaffe. Lite skillnad eller hur (klicka för större bilder):

Men jädrar vilket ocker det är, de tog 500:- för att göra det, samma pris som Schönherr.

Nu vill jag ju inte behöva lämna in det nästa gång det händer och frågade vad man behövde för atteraljer och fick 12 spatlar (500:-) plus en liten flaska med 8 mL rengöringsvätska (200:-). Som hittat, lovar att vätskan inte ens kostar en hel krona att tillverka, funderar på att ta med den till jobbet och analysera… Helt sjukt men vad ska man göra, nu fick jag en schyst deal av SP; sensorrengöringen ”gratis” om jag köpte skiten och det gjorde jag (man kan dessutom köpa ett förstoringsglas med lampa för 800:-, men nån jävla måtta får det vara … suck…

Fick lite praktiska tips:

1) Tag av objektivet, vänd kameran upp och ner (ja, med öppningen neråt alltså) och skjut av ett gäng kort (skaka bort damm)

2) Använd blåsbälg och blås försiktigt bort ev kvarvarande damm inne i kamerahuset

3) Droppa en ytterst liten mängd vätska på spateln och låt den sjunka in.

4) Dra försiktigt längs med sensorn utan att trycka för hårt

Jaja, bara att köra själv nästa gång (för en nästa gång kommer det att bli…). Tog några kort på ett vintrigt Stockholm på vägen hem, ville förstås vara kvar därute med kameran men roligare uppgifter väntade där hemma. Tvättstugan 😦

Västerbron Söder, vy från Västerbron