Fighten Exxon vs USA hårdnar till

MNIL3780

Inside Climate News (ICN) reportageserie Exxon: the road not taken, nådde finalen till det prestigefyllda Pulitzerpriset men nyheten har varit ganska sval här hemma i Sverige. Den börjar dock få rejäla konsekvenser i USA…

Det har länge varit känt att fossilindustrin lagt mångmiljonbelopp på att sponsra diverse organisationer som sprider budskapet att det inte existerar något klimathot och att den ”etablerade forskningen” i frågan inte går att lita på. Därför var det något förvånande när ICN och senare även Los Angeles Times visade att Exxons egna forskare i princip varit världsledande inom klimatforskningen på sjuttio och åttiotalet. De programmerade egna klimatmodeller och satte mätutrustning på några av sina tankers för att kontrollera koldioxidhalterna.

Dokument visar att de förutsåg att den massiva förbränningen av fossila bränslen skulle orsaka en global uppvärmning med ”katastrofala följder” om det fortsatte. Inställningen tycktes vara att skaffa sig så mycket kunskap som möjligt för att kunna sitta med och bidra vid förhandlingar om utsläppsregleringar som de tog för givet skulle komma. Man vidtog även åtgärder som att höja sina oljeriggar för en kommande havsnivåhöjning på grund av uppvärmningen.

Men i mitten på åttiotalet svängde marknaden, oljan flödade över och priserna sjönk och detsamma verkade Exxons klimatengagemang. Trots sin vetskap om problemen började man skriva artiklar i New York Times och liknande och finansiera grupper som spred motsatt information än den sina egna forskare hade. Till exempel hävdade Global Climate Coalition att forskningsläget var oklart medan interna memo sa precis tvärtom:

“The scientific basis for the Greenhouse Effect and the potential impact of human emissions of greenhouse gases such as CO2 on climate is well established and cannot be denied.”

Som en följd av detta skrev tjugo amerikanska klimatforskare ett öppet brev till president Obama om att dessa företag borde ställas inför rätta eftersom de medvetet lurat det amerikanska folket. En av forskarna var Dr Shukla, professor vid George Mason University, som bland annat var huvudförfattare till IPCC:s rapport 2007. Det slutade med att den republikanske politikern Lamar Smith, ordförande i House Committee on Science, Space and Technology hotade Dr Shukra med en utredning inför kongressen för sina tilltag som han benämnde ”partisan political activity.”

Hur som helst plockade justitieämbetet i New York upp bollen och inledde en undersökning mot Exxon, flera andra har följt efter. Exxon accepterar förstås inte detta och har laddat upp med en hop egna stjärnadvokater. De hävdar att själva undersökningen bryter The First Amendment och yttrandefriheten.

Hur detta slutar står skrivet i stjärnorna…

 

 

Kathmandu, jordbävning och Telia

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Kathmandu, Nepals huvudstad. Det är definitivt en upplevelse att gå omkring i de myllrande gränderna och jag skulle mycket väl kunna stå i ett hörn och bara titta på allt som händer och fota en hel dag. Med lite hjälp finns det en hel del mysiga restauranger med god (och ”magsäker”) mat och om det är något som slår en efter att ha varit i Nepal är hur vänliga de flesta är, trots en helt kaotisk trafik såg jag inte en tendens till bråk eller förbannade människor i trafiken (vilket inte betyder att tutorna är tysta 🙂 ).

Det finns också mycket fint att titta på:

 

Men ändå…

… jag vill gärna åka tillbaka till Nepal men det är knappast Kathmandu som lockar. Nu har jag visserligen aldrig varit en stor fan att springa runt i städer men avgaserna är verkligen fruktansvärda (väldigt många går omkring med andningsmask och det kan verkligen rekommenderas). Själv tappade jag rösten när vi kom tillbaka från bergen, jag är helt övertygad om att föroreningarna hade stor skuld till det, det släppte dessutom nästan direkt efter vi lämnat stan.

 

Många frågar om hur det såg ut efter katastrofen med de kraftiga jordbävningar förra året. Svaret är att spåren syns överallt: raserade hus, sprickor i fasader och ärr från stora jordskred. Regeringen har lovat ersättning till de många drabbade men det är något som inte har betalats ut ännu. Vår resa var ett resultat av Chhiring och Annelies önskan att försöka bidra, en del av det vi betalade gick till återbyggnad och projekt för rent vatten i Rolwaling.

 

Bidrag och välgörenhet är förstås ingen hållbar lösning i längden, men Nepal tillhör de allra fattigaste länderna i världen och jordbävningen var knappast vad de behövde (som om någon gör det…). Men en förutsättning att det ska gå åt rätt håll är att utvecklingsländerna inte dräneras på sina rättmätiga skatteintäkter, vilket är ett jätteproblem. Upp mot en trillion dollar försvinner varje år från fattiga länder på grund av bland annat offensiv skatteplanering. Nu är det Telia som är i ropet igen. De sålde Ncell, sin lokala operatör i Nepal, för åtta miljarder men vägrar betala den reavinst Nepals skattemyndighet säger de är skyldiga.

Telia har lagt upp affären via bolag i Norge och hävdar att de inte alls ska betala. Det förvånar mig inte en sekund om det kommer sluta i att det är lagligt, eller åtminstone så grådaskigt att de kan smita undan. Det stinker när det dessutom handlar om ett statsägt företag som omsätter i runda slängar 100 miljarder (SEK) med ett resultat på över 22 mdr år 2014 (Under samma år låg Nepals BNP runt 500 miljarder (SEK) som jämförelse). Så jo Telia, Nepal behöver dom pengarna!

Ibland känns det som världen är full av snorungar som förväntar sig att alla andra ska betala, någon annan får göra det, någon annans problem, överbetalda människor som tycker allt är tillåtet så länge ingen ser och det finns pengar att tjäna. Domar’n dömer ju, något eget ansvar behövs inte.

Till topps bestefar… Yalung Ri 5630 m

MNIL5568

-10C och sovsäcken är uppdragen till max. Bara en minimal glipa att andas genom. Vaknar och får inte luft. Allt sitter åt, buffen, mössan, sovsäcken. Fan. Kan inte röra mig. Kippar efter andan. Efter en stunds lätt panikartad förvirring sitter jag där och flämtar. Snart dags för ”toppattacken”.

Vi är på Yalung Ri Base Camp som ligger på 5000 m. Det är ingen svår bestigning, ursprungsplanen var att inte använda sele utan bara  köra med ”spikskorna”. Nu var det en del is så vi använde fasta rep och jumar, Chhiring är noga med safety first 🙂 (Ri betyder dessutom bara ”kulle” -vilket kanske säger en del om omgivningarna). Hur som helst, det är inte det tekniska som är utmaningen, och man behöver inte heller vara extremtränad för att pallra sig upp. Om det hade varit på havsnivån vill säga, det spelar ingen roll hur vältränad du är om du inte acklimatiserar dig till höjden och det är ganska personligt hur man tar den biten.

MNIL5580

(Berget på bilden ville vara anonymt, men det är inte Yalung Ri)

Själv hade jag inte varit uppe på mer en strax under 4000m och åkt skidor och visste inte riktigt vad som väntade. Hela trekkingturen var upplagd för att vänja kroppen vid det lägre lufttrycket med i princip samma höjdprofil som vid vandringen upp till Everests BC. Kathmandu ligger på ca 1200 m, symptomen på höghöjdsjuka kan dyka upp på allvar redan vid 3000 m (läste någonstans att trycket i flygkarbinen motsvarar 2500m). Huvudvärk, aptitlöshet, trötthet och svårigheter att sova tillhör väl de vanligaste tecknen, ffa huvudvärk som beror på att hjärnan svullnar upp, även om man inte riktigt verkar veta mekanismerna bakom.

Doktor Pompe höll dock koll på oss, kontrollerade blodets syremättnad och lärde oss rätt andningsteknik (med världsrekord i fridykning (hon kan hålla andan i sex minuter…)och genomförd 7-summit så har hon ”ganska” bra koll). Det är väldigt vanligt att man andas för snabbt och ytligt och därmed får sämre syresättning av blodet vilket förstås bidrar till sämre acklimatisering. (det är sorgligt nog ganska vanligt för den moderna människan överlag, vi andas snabbare nu liksom vi går snabbare rent generellt än förr några årtionden sedan… vi måste ju stressa för att hinna med allt…)

Och så kissar man, ett bra tecken på acklimatisering. Chhiring tvångsmatade oss med ginger tea jämt och ständigt 🙂 Lite jobbigt på natten när man krupit ner i sin sovsäckskokong bara…

MNIL5585

Björn och Sebastian på väg upp, base camp syns långt därnere…

Själv hade jag inga problem med höjden förrän just sista natten uppe på BC som jag beskrev i inledningen. Det är tydligen inte helt ovanligt att vakna på det sättet jag gjorde. Problemet är att bristen på syre får oss att andas snabbare, vilket samtidigt gör att kroppen vädrar ut bildad koldioxid snabbare än normalt. Man skulle kunna tro att andningen styrs av syrehalten men så är det inte (det är bara indirekt). En viktig parameter är istället pH. Koldioxid, som alltså bildas när syret har använts i kroppen, gör att pH sjunker i blodet och det blir surare (koldioxid reagerar med vatten och ger kolsyra/bikarbonat). Det skickar i sin tur signaler till kroppen att andas mer eftersom det är ett tecken på att det behövs mer syre.

Men när vi då börjar andas mer på grund av ett lägre lufttryck och brist på syre  får det också effekten att man vädrar bort koldioxiden från blodet. Men utan att för den skull tillföra syre i samma grad och det blir det lite knas i styrsystemet. Kroppen tycker att pH:t är okej eftersom koldioxiden är borta och tar därmed fikapaus och reglerar ner andningen trots att den egentligen inte borde göra det. Andningen kan bli periodisk vilket främst är märkbart när man sover och inte medvetet andas på. Därav kan man vakna av upplevd andnöd som jag gjorde.

För att motverka detta kan man käka Diamox, en medicin mot grön starr, som gör att njurarna utsöndrar bikarbonat i blodet dvs gör blodet surare (jag använde det inte men flera i gruppen gjorde).

Vi spenderade några nätter i byn Na på lite över 4000m och gjorde ett par dagsturer upp på högre höjder innan det var dags att vandra upp till base camp på 5000m. Jag kände mig hur pigg som helst och trots förmaningar att ta det lugnt och spara på krafterna så går det ju inte att missa fototillfällen när de dyker upp…. Bara kila upp lite snabbt och knäppa av några kort … och så sa det dunk. Oj, vad snabbt man nådde maxpuls och fick mjölksyra och oj vilken tid det tog att återhämta sig (jag upprepade det förstås några gånger för att validera saken 🙂  ).

Vid 5000m är kroppens ämnesomsättning dubbelt så hög mot vad kroppen kan tillgodogöra sig genom kost (en bra bantningskur m a o). Går man ännu högre än vad vi gjorde är det dessutom bara snabba kolhydrater som gäller, kroppen klarar inte av att använda något annat.

Så här ser en Gott&Blandat-påse ut på 5000m höjd:

MNIL5564

Toppattack var det ja. Att gå där på glaciären i strålande sol med toppen alldeles framför sig. Sherpas. Himalaya. Det var stort på något sätt. Och förstås höjdrekord på min egen lilla nivå. Yalung Ri 5630 m.

MNIL5652

Tyvärr fick jag lite soppatorsk och mådde lite kasst när jag kom upp, hade varken druckit eller ätit tillräckligt eftersom jag hade lite småproblem med magen under hela dagen. Fick inte den där riktiga kicken jag hoppats på även om det förstås var fantastiskt ändå. Men det betyder väl bara att man måste göra det igen, någon sa att det fanns högre toppar att ta sig upp på … 🙂

Hade det ganska kämpigt på vägen ner då vi beslutade att inte sova kvar vid base camp utan fortsätta ner till Na igen (var faktiskt dålig i magen resten av resan tills Immodium och penicillin gjorde sitt… eller om det var champagnen i business class på flyget hem som gjorde det (vi blev uppgraderade, hehe) .

Jag kan bara säga det igen, en så jädra häftig dag. Ja, hela resan var fantastisk faktiskt. Helt bortkopplad från internet i dryga två veckor, inget jag saknade alls (okejdå, får erkänna att jag ibland ville kolla efter ett särskilt mejl… mitt senaste manus har klarat den första stora tröskeln hos ett stort förlag som meddelade att de skulle skicka det till extern lektör för bedömning och skulle återkomma inom några veckor… Fortfarande inte hört något och har ingen aning om det är bra eller dåligt … eller inte betyder något alls…)

Bilderna ses bäst i gallery mode… dvs klicka på någon och bläddra sen på…

 

 

 

Yeti, Gollum och jag i Nepal

Det är något speciellt med att flyga till en ny kontinent: efter timmar i en flygstol och några steg genom en sunkig flygplatsbyggnad så står man plötsligt bara där i en helt ny värld. Restrött men upprymd och nyfiken. Ord man inte begriper, ett myller av människor, lukter man känner igen men ändå inte, trafik, värme. Och när det handlar om en plats som Kathmandu blir det en lätt surrealistisk omställning, stan är inte är helt liktydig med räta linjer, partikelfri atmosfär och tysta bilköer…

Mötte upp med resten av gänget, vi var åtta pers, alla svenskar varav bara två kände varandra sedan innan (far och dotter). Ett gäng sköna människor från ”all walks of life”, från dryga tjugo till dryga femtio år. Kändes direkt att det skulle bli bra, särskilt med sådana fantastiska  guider som Chhiring och Annelie.

MNIL4771_1

Annelie, en toppenguide (ja, hon där bak alltså…)

Men det var ju inte Kathmandu som var målet med resan utan bergen. Närmare bestämt Rolwaling med toppen Yalung Ri 5630 m som pricken över i:t. Det började dock med en åtta timmars jeep-färd som bevisade att allt det man lärt sig om omkörningar här i Sverige inte stämmer.  Men det bjöds på fantastiskt fina vyer, även om det bara var början…

Vi kom dock inte riktigt ända fram till den tänkta startpunkten för trekkingen, en lastbil hade brutit ihop och blockerade vägen. Vi fick med andra ord börja gå lite tidigare och första natten blev inte att sova i tält utan på ett teahouse (typ enkelt vandrarhem).

Men det blev tyvärr ingen skönsömn, vaknade mitt i natten och fick rusa ner till hålet i marken och kräkas. Jag och Marcus hade dragit på oss magsjuka även om jag fick en mildare släng än vad han fick. Första riktiga vandringsdagen blev mest till att existera i sin egen bubbla:

Tvinga i sig lite energi – försöka låta bli att kräkas -må bra när energin tog skruv – må dåligt när energin tog slut – repeat

Det gick väl bra så länge det var någorlunda platt men sen kom trappan. Ni vet den där Frodo, Sam och Gollum klättrade uppför när den skulle in i Mordor. Den ligger tydligen i Nepal. Går flera kilometer rätt upp i skyn faktiskt. Någonstans däruppe fanns även nästa lodge och där fanns också jättespindeln (antagligen den största jag sett). Känner en eller två som inte hade somnat på den lodgen … Själv däckade jag direkt.

Dagen efter var allt frid och fröjd igen. Det var inte Mordor vi kommit till, tvärtom. Himalaya för tankarna till snötäckta jätteberg men vägen dit var otroligt vacker även den. John Bauer-liknande skogar, hängande lavar, fåglar, blommande rhododendron, syrsor, terrass-plantager, fåglar, fjärilar, vattendrag, spångar, broar, getter, uppför, nerför. Fantastiskt vackert.

MNIL4954

Och snart var vi i det mytomspunna Rolwaling. Där Yeti bor. En varelse som funnits i den tibetanska mytologin i århundraden. Stora spår i snön har hittats och många ögonvittnen finns, bland annat säger sig Hillary (ni vet han som först besteg Everest ihop med Tenzing Norgay 1953) ha sett dem. Flera andra bergsbestigare vittnar om samma sak, Eric Shapton tog ett foto på ett av fotspåren 1951. Man har faktiskt även DNA-testat hårprover från en påstådd yeti, det verkade härstamma från ett numera utdött djur. I Bhutan ska det tydligen finnas en nationalpark för att skydda yetin.

Religion, bergsgudar och så vidare är i allra högsta grad en del av vardagslivet i de här trakterna. Det är till exempel mer eller mindre obligatoriskt att be bergsgudarna om lycka och få en välsignelse av Laman innan man ger sig iväg på en expedition. Chhirings mormor (eller nåt sånt) hade sett yetin, något som kan betyda antingen tur eller otur (därför är det säkrast att inte få syn på honom…).

Vi såg dock ingen yeti men däremot något nästan lika sällsynt, en röd panda. Ett utrotningshotat djur som man ska ha en väldig tur att få syn på i det vilda (bilden är ordentligt ”croppad”):

MNIL5197

Vi tog oss sakta men säkert allt högre upp för att acklimatisera oss till den allt tunnare atmosfären. Men mer om det och bestigningen av Yalung Ri i nästa inlägg.

(Hmm, hade hoppats på en höghöjdseffekt i träningen när jag kom hem men det blev precis tvärtom, benen känns helt förtvinade och första joggingturen på trekvart gav träningsvärk som aldrig förr (!). Men det är klart, 5000m och magsjuka är kanske inte bästa altituden för den typen av laddning 🙂  )

En och annan bild blev det. Det är ganska utmanande att fota i bergen nära ekvatorn. Skymning och gryning är väldigt korta och när ljuset väl når ner i dalarna är kontrasterna stenhårda och färgerna fräter lät ut, men kul är det. Klicka på en av bilderna nedan för att kolla på bilderna i ”Gallery Mode”:

 

 

 

 

 

 

To Nepal with Annelie Pompe and Rolwaling Excursion

‘mMNIL5282

Well, well, so I’m back in Sweden again after about two and half weeks in the Himalayas (planned to take a short nap on the sofa when I got home yesterday but woke up 13 hours later… ). It was after the major earthquake that devastated huge areas in Nepal last year the Swedish adventurer Annelie Pompe and the legendary climber Chhiring Dorje Sherpa, planned a charity trip in order to help the people who suffered from the quake. Somehow I ended up on it with seven other swedes, something I will never forget or regret.

It was a trekking trip to the remote Rolwaling area were Chhiring grew up, with the goal to summit Yalung Ri (5630 m). I will tell you more about the trip later but it could be summarized in one word: awesome! Much due to the fantastic crew and therefore I will start with this post to thank them all.

The summit was not especially technical or difficult but when you take look at the sherpas that helped us you might think the peak should have been K2 or Everest. In short, we had some of the very best climbers in the world assisting us…

 

Chhiring Dorje Sherpa

MNIL5235

(click to enlarge pic’s) 

 

Chhiring was the expedition leader and head of the Rolwaling Excursion company. He has climbed Everest 12 times (in 2007 he made the summit three times within two weeks…). One time he carried a Buddha statue to the top and spent hours mounting it all by himself… Climbed 7 of the 14 peaks over 8000 m and has arranged countless of expeditions. He is something of a living legend…

And what a wonderful character he turned out to be; he looked after as all, noticed every little detail about how we felt and took care of it. I will never forget his laughter and his  ”Gomorron”-wake up call in the morning while serving the tea …

Annelie Pompe

MNIL4858

MNIL5264

Annelie is a Swedish professional adventurer and was ”co-guide” on the trip, recently finished the 7-Summits (i.e. climbing the highest peak on all continents), world record holder in free diving, former member of the Swedish national climbing-team, photographer, yoga teacher and much more… Don’t think I ever met a person with such positiv and inspiring attitude without ”playing a role”. She too had a contagious laugh and took care of us all and made us all feel happy, much like a mother on the trip 🙂

Pasang Sherpa

MNIL5641

MNIL5636

An energetic guy who has summit Everest four times, climbed seven of the fourteen >8000m peaks in the world. He loved to talk and showing off in the camp 🙂

Just before the trip I saw a documentary  on TV about a K2-expedition i 2008 that went terribly wrong. Eleven people died. Both Chhiring and Pasang were there and it was really touching to hear them talk about when Chhiring saved Pasang’s life. Due to a ice fall/avalanche all ropes had been cut off and Pasang lost his ice axe, climbing down the steep mountain would have been impossible without it. Chhiring then more or less carried Pasang down using his axe to get them both down that day …

Norby Sherpa (not sure about the spelling…)

MNIL5437

Been up Everest 13 times … A silent guy but still very helpful and strong.

And then there are all the others which names I don’t remember (I’m pretty lousy on names, even when they’re swedish 😉  ) and of course all the porters. I often felt a bit uneasy about them carrying such heavy weights (40-50 kg) while we were trotting on with our 35L rucksacks and special made clothes and shoes …

 

Nevertheless, I’m sure I talk for all of the team members when I say it was an fantastic trip and it should not have been possible without such a marvelous crew.

Thanks!

For more photos take a look here and here.

MNIL5522