Vad geologin säger oss om nuvarande och framtida klimat

Lars Bern, Klimatsans och andra påstår att IPCC inte undersöker om det finns naturliga variationer som påverkar klimatet. Det är naturligtvis inte sant och alla som brytt sig om att öppna en IPCC-rapport vet om detta. I dagarna publicerade Geological Society of London ett vetenskapligt uttalande angående vad tidigare händelser under en geologisk tidshorisont kan säga oss om ett framtida klimat.

Geological Society of London Scientific Statement: what the geological record tells us about our present and future climate | Journal of the Geological Society (lyellcollection.org)

De konstaterar att koldioxidhalten i atmosfären inte har varit högre än nu sedan åtminstone 3 miljoner år tillbaka. De temperatur- och koldioxidförändringar vi nu upplever sker också snabbare än vid något annat tillfälle under hela den geologiska tidsåldern. Undantaget är då meteoriten som tog kål på dinosaurerna slog ner för 66 miljoner år sedan.

Temperatur och koldioxidhalt har i sin tur påverkat havsnivåer, ekologiska system, den hydrologiska cykeln, pH i haven och så vidare. Intressant nog visar de geologiska fynden att klimatmodellerna faktiskt oftast underskattar många av de förändringar som en högre koldioxidhalt medför.

Ett stående argument i klimatdebatten är att den ökade halten av koldioxid inte beror på våra utsläpp utan bara är en effekt av att haven avger CO2 då de blir varmare – det vill säga koldioxiden är inte orsaken till uppvärmningen utan bara en följdeffekt/återkoppling av densamma. Även IPCC-kritiker som Roy Spencer avfärdar dessa argument som nonsens men de lyfts ändå fram av the ususal suspects... Det påstås också att det inte finns något samband mellan koldioxiden och temperaturen. Detta tas också upp i rapporten:

Sambandet mellan CO2-temp är tydligt, men vid snabba förändringar kan trögheten i återkopplingsmekanismer ge sken av att så inte är fallet. Exempelvis vid skiftning mellan istiderna. I borrkärnor från Antarktis syns att ibland har CO2-halten sjunkit efter det att glaciärisen vuxit till. Noterbart är att denna fördröjning aldrig har setts vid uppvärmning:

For example, during the last deglacial transition (between c. 20 000 and 10 000 years ago) the rise in atmospheric CO2 occurred in tandem with increasing temperature over Antarctica (Parrenin et al. 2013) and well before warming across the Northern Hemisphere (Shakun et al. 2012).

De påpekar också att sambandet mellan temperatur och CO2 inte är 1:1, det varierar över tid och beror på en rad mekanismer som biologiska processer, havsströmmar, interaktioner mellan hav och bottensediment med mera. Men det står nu helt klart att sedan 1950-talet har växthuseffekten blivit en så pass betydande faktor att den dominerar över andra faktorer som solens variationer och aktivitet.

De geologiska händelserna ger också stöd för så kallade tipping points i klimatet. Det brukar ofta beskrivas som abrupta klimatförändringar men det är inte hela sanningen. Det finns en matematisk/statistisk definition av detta och innebär att vi hamnar i ett nytt ”jämviktsläge” som systemet inte utan vidare kan lämna för att återgå till det som rådde innan förändringen. Exempelvis när temperaturen har blivit så pass hög att det blir omöjligt att stoppa enorma isavsmältningar.

Kort sagt, det är en intressant rapport som är populärvetenskapligt skriven. Den tar upp många frågor utöver det ovan nämnda som brukar dyka upp i debatten. Rekommenderas. Exempelvis den om att vulkaner skulle vara orsaken till dagens höga CO2-nivåer, vilket inte stämmer:

Large eruptions by individual volcanoes can also inject particles into the stratosphere, causing temporary cooling for up to 5–10 years (Sigl et al. 2015). Although climatically important in the past and on geological time-scales, volcanic activity on land and in the ocean provides only a fraction of CO2 globally – 135 times less than all human emissions (in 2010) and about as much annually as all human activities in Florida (Gerlach 2011).

The Common Era geological record reveals that climate anomalies of significance have occurred on multi-decadal time-scales in the recent past, chiefly the Little Ice Age (LIA; Matthews and Briffa 2005), Medieval Climate Anomaly (MCA; Bradley et al. 2003), the Dark Ages Cold Period (DACP; Helama et al. 2017) and the Roman Warm Period (RWP; Ljungqvist 2010). These globally asynchronous anomalies were forced by a combination of solar and volcanic changes, stochastic variability in the Earth’s climate system and associated feedbacks (Mann et al. 2009). Common Era climate anomalies, occurring before the period of human enhancement of the greenhouse effect, are characterized by a lack of global coherence (Neukom et al. 2019). Within the Common Era, volcanic and solar climate forcing has, at no point, been strong enough to produce globally synchronous extremes of temperature at multi-year time-scales. Human-induced changes to the Earth’s atmosphere have, in the twentieth and twenty-first centuries caused spatially consistent warming not seen at any other point in the last 2000 years (Neukom et al 2019).

Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol

Så, den danske statsvetaren Bjørn Lomborg har publicerat en ny artikel. Och precis som vanligt svallar känslorna – Lomborg har nämligen varit på kollisionskurs med större delen av det ”klimatvetenskapliga samfundet” alltsedan han skapade en hätsk miljödebatt i Danmark 1998. I artikeln kommer han (återigen) till slutsatsen att klimatförändringarna visserligen är ett problem som måste hanteras, men att de negativa konsekvenserna kommer vara marginella även om vi inte gör något åt saken.

Ibland kan man undra om vissa tongivande klimatdebattörer verkligen pratar om samma saker. En snudd på enig forskarkår anser att vi ska göra allt för att hålla temperaturökningen under 2°C till år 2100 (=Parisavtalet) på grund av de potentiella riskerna med att inte göra det. Lomborg menar dock att 3,75°C är ett bättre och mer kostnadseffektivt mål. Vi kommer vara rikare framöver och kan lägga pengar på åtgärder då. Nordhaus, belönad med ekonomipriset till Nobels minne, tyckte 3,5°C var ett bra mål med samma argument.

Men de ekonomiska modellerna de hänvisar till bygger på rätt anmärkningsvärda antaganden! Lomborg brukar ofta framföra att anpassningar till klimatförändringarna kommer fixa mycket av problemen till en relativt låg kostnad. Men detta tycks inte ens gå ihop med rekommendationerna från hans egen tankesmedja!

Till att börja med kan vi väl sätta in Lomborgs kurvor från tweeten ovan i ett sammanhang. Han redovisar hur världens BNP påverkas vid temperaturökningar upp till 8°C. När hade jorden liknande temperaturer sist?

Vår civilisation har utvecklats under de senaste 10 000 åren. Då har både temperatur och havsnivåer legat på relativt stabila nivåer (Ny hockeyklubba – Maths Nilsson, författare). Efter nuvarande temperaturökning om cirka en grad sedan förindustriell tid, befinner vi oss i paritet med den temperatur som rådde under den interglaciala perioden Eem för 130 000 år sedan. Havsnivån var då åtminstone 4-6 meter högre än idag. Under Pliocene (några miljoner år tillbaka) var det ca 1-2°C varmare än idag med havsnivåer på 15-25 meter över dagens. Det tar förstås tid innan isarna smälter men ändå.

Lomborg pratar om ett ekonomiskt optimum på nästan 4°C högre temperatur än den förindustriella. Redan där är vi långt utanför vad homo sapiens någonsin varit i närheten av. Och Lomborg presenterar ändå BNP-siffror på dubbla den temperaturen! Ingen människoliknande varelse har upplevt dess like. Men BNP påverkas bara marginellt. Skönt.

Läs mer: NASA GISS: Science Briefs: Earth’s Climate History: Implications for Tomorrow
Eller här: First successful model simulation of the past 3 million years of climate change « RealClimate

Bara detta borde väl få vem som helst att fundera på hur användbara dessa BNP-beräkningar är som beslutsunderlag för vad vi borde göra? Afrika bidrar för övrigt bara med 3% till världens BNP, innebär det att det är okej att ”offra hela den kontinenten”?

Men de ekonomiska modellerna Lomborg bygger sina slutsatser på har inte direkt hyllats av alla …

Nordhaus och DICE-modellen

Mycket av Lomborgs resonemang grundar sig i ekonomen Nordhaus modell DICE. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen bygger DICE på några anmärkningsvärda antaganden som gör att man kan ifrågasätta slutsatserna. 90% av alla branscher anses nämligen inte påverkas alls av klimatförändringarna eftersom dessa verksamheter sker inomhus. Thomas Schelling, en ”Nobelpris”-belönad ekonom, flitigt anlitad av Lomborgs tankesmedja, resonerade på samma sätt (se här). Visserligen är citatet nedan från 1990-talet men uppenbarligen lever det kvar i modellerna än idag enligt Keen:

”Today very little of our gross domestic product is produced outdoors, susceptible to climate. Agriculture and forestry account for less than 3 percent of GDP, and little else is much affected.

Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Keen skriver också att DICE bygger på att det finns en korrelation mellan ett lands BNP och dess medeltemperatur. Nordhaus har fastställt ett sådant samband (om än svagt) mellan USA:s olika stater. Han har sedan använt detta för att extrapolera vad som händer med världens BNP om jordens medeltemperatur ökar. Det är väsensskilda saker.

Keen brukar påpeka att Nordhaus modell inte har ett dugg med vetenskap eller verklighet att göra. Om det är sant vet jag inte men det är ganska många som har kritiserat Nordhaus antaganden.

Läs mer: Bjorn Lomborg, The Gullible Environmentalist | Prof Steve Keen on Patreon
Eller här: Climate economics Nobel may do more harm than good (phys.org)
Eller här: Quantifying the economic risks of climate change | Nature Climate Change


Richard Tol och FUND

Richard Tol är ännu en kontroversiell figur i klimatdebatten. Han är pappa till klimatmodellen FUND som, vad jag förstår, USA använt för att uppskatta klimatförändringarnas framtida påverkan på ekonomin. 2012 publicerade Frank Ackerman en artikel som innehöll en del svidande kritik mot FUND-modellens ”skadefunktion”: Climate damages in the FUND model: A disaggregated analysis – ScienceDirect

In FUND’s agricultural modeling, the temperature-yield equation comes close to dividing by zero for high-probability values of a Monte Carlo parameter. The range of variation of the optimal temperature exceeds physically plausible limits, with 95% confidence intervals extending to 17°C above and below current temperatures. Moreover, FUND’s agricultural estimates are calibrated to research published in 1996 or earlier.

Ackerman var då knuten till Stockholm Environment Institute (SEI). Tol skrev en mängd brev och e-post till tidskriftens redaktör, Ackermans institutions chefer liksom till Sveriges miljöminister och utrikesminister. Han krävde att artikeln skulle dras tillbaka – den var inte bara fel utan också ärekränkande. En lång rad av Tols akademiska kollegor skrev på ett protestbrev mot Tols beteende (det är inget ovanligt att akademiker är oense, men man brukar bemöta dylika saker med vetenskapliga kommentarer). Läs mer här.

Tol har också hävdat att klimatförändringarna kommer ge en positiv effekt på ekonomin med stöd av särskilt en vetenskaplig artikel han skrivit. Men den tycks vila på en högst ostadig grund. Artikeln var så felaktig att den behövde uppdateras två gånger men ändå anser många framstående ekonomer att dess slutsatser inte håller. Läs mer:

A whole fleet of gremlins: Looking more carefully at Richard Tol’s twice-corrected paper, “The Economic Effects of Climate Change” « Statistical Modeling, Causal Inference, and Social Science (columbia.edu)

More flaws in estimates of the economic impacts of climate change – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Jag erkänner också att jag har svårt för att ta personer på allvar som menar att AC är en gångbar lösning på framtida problem:


Lomborg driver tankesmedjan Copenhagen Consensus Center (CCC). De vill bidra till en bättre värld genom att göra analyser över vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva i olika svåra frågor (cost-benefit). Klimathotet är en av dem. Analyserna tycks alltid mynna ut i att det inte är lönt att attackera grundproblemet. 2009 samlade CCC exempelvis fem ansedda ekonomer för att ranka vilka åtgärder som var mest kostnadseffektiva för att lösa ”klimatproblemet”:

Forskning är förstås bra, men att sätta igång enorma experiment vars effekter man egentligen inte har en aning om – är det verkligen rimligt att sätta som nummer ett och tre och fyra på listan? Att åtgärda själva grundproblemet – det vill säga minska utsläppen – tycktes under alla omständigheter inte vara särskilt attraktivt. De fem ekonomerna är/var hängivna anhängare av en långtgående fri marknadsekonomi, slutsatserna känns inte helt förvånande i mina ögon.

CCC tillsatte även en expertpanel om tre ekonomer (två av dem var med i ovanstående bedömning) att göra en cost-benefit-analys över vilka åtgärder FN borde fokusera på mellan 2016-2030 för att uppnå sina mål om hållbarhet. Slutsatsen var att man absolut inte skulle satsa på att försöka hålla temperaturökningarna under 2°C, inte dubblera andelen förnybar energi, inte få till fler skyddade områden (för att värna biologisk mångfald), inte minska luftföroreningar utomhus m m. Intressant nog var inte heller anpassningar till klimatförändringar prioriterat, trots att Lomborg ständigt hänvisar till att detta kommer fixa problemen (man får det liksom på köpet med en växande ekonomi, när kommer tankesmedjorna anse det är okej att prioritera dessa åtgärder?).

Men vad var då viktigast? Jo, ni gissar rätt: att öka frihandeln var enligt expertpanelen ett par tusen gånger mer kostnadseffektivt än exempelvis ovanstående insatser och magnituder bättre än något annat.

De förespråkar en ökad medicinering mot hjärt-kärlsjukdomar, men anser att det är slöseri med resurser att försöka få ner luftföroreningar utomhus – trots att detta orsakar problem med just hjärt-kärlsjukdomar! Som att sätta plåster på ett benbrott. Bara i Sverige orsakar dålig luftkvalitet 8 000 dödsfall per år:

Merparten av dödsfallen förorsakas dock inte av lungsjukdomar, utan av hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.” Dålig luft dödar 8 000 svenskar per år – Dagens Medicin

I Europa är siffran 800 000 och i världen över tre miljoner varje år:

6% of global deaths are attributed to outdoor air pollution. In some countries it’s responsible for as many as 1-in-10 deaths.

Pollution deaths in India rose to 1.67 million in 2019 -Lancet | Reuters

Att minska användandet av fossila bränslen skulle med andra ord drastiskt förbättra läget både vad det gäller hälsa och uppvärmning och en rad andra punkter som CCC tagit upp men prioriterat ner framför frihandel.

Lomborg anser alltså att ca 4C uppvärmning är optimalt. 120 forskare från en lång rad institutioner sammanfattade 2019 kunskapen om hälsa vid en uppvärmning till 4°C (The Lancet). Det tycks inte vara det optimum som jag vill jobba för: ”At the global level, if we continue on the current trajectory, climate change comes close to wiping out the last 50 years of gains we have seen in public health.”

Climate change already damaging health of world’s children and threatens lifelong impact (medicalxpress.com)

Climate change: 4C temperature increase by 2090 ‘will have catastrophic impact on children’ | Climate News | Sky News

Ärligt talat, är lösningen på klimatproblematiken att sitta och vänta på att frihandel ska lösa alla problem? Sådär bara utan vidare? Är det inte som att vänta på jultomten? Och när kommer han? Det vill säga när är vi tillräckligt rika för att tankesmedjorna ska tycka det är värt att göra något? Det är knappast så att den förbättrade miljö vi har lyckats uppnå har uppstått ur intet eller för att den fria marknaden löst allt på frivillig väg. I princip alla större utsläppsregleringar har kommit efter år av alarmism och motstånd från just frihandelsfundamentalister. Nej, jag är inte kommunist och jag hatar inte företag och handel, men man behöver inte skriva om historien. Det är för övrigt inte näringslivet jag vänder mig mot, det är systemen och deras politiska gren – lobbyorganisationer och enkelspåriga tankesmedjor som har för stor makt över demokratiska beslut!

Och by the way, om det är något Lomborg bevisat i sin senaste artikel (och om vi går med på att världens BNP är en bra måttstock), så är det att införda regleringar inte ens orsakat ett hack i tillväxtkurvan trots all alarmism om att det skulle innebära en tillbakagång till 1800-talet:

Nej, jag tror inte det går att underskatta svårigheterna med att ställa om till ett fossilfritt samhälle – och då inte enbart tekniskt sett. Enorma belopp har investerats i fossilindustrin och många är beroende av dess fortsatta tillväxt. AP-fonderna har 14 miljarder i fossila bolag – trots skärpning – Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio. Men det behöver ju inte innebära att man bara lägger sig platt ner och hoppas att någon annan löser saken åt en – dessutom baserat på vad som verkar vara rena fantasisiffror.

Och det är inte bara kommunister och ylande miljömuppar som anser att vi bör agera. World Economic Forum har uppskattat att ekonomiska värden motsvarande över hälften av världens BNP riskerar att förloras på grund av att naturen förstörs. I deras riskbedömning från 2020 klassas miljörelaterade problem som de värsta hoten mot människans utveckling och välfärd. De påpekar också att vinsterna i att få till en förändring av hur vi sköter naturen är enorma: affärsmöjligheterna motsvarar 10 biljoner dollar per år. Och det kan skapa nära 400 miljoner jobb till 2030. WEF_Global_Risk_Report_2020.pdf (weforum.org)

Man slår många av dessa flugor i en smäll om man minskar fossilberoendet.


Lomborg kan bidra med en del nyttiga tankeställare, men han är trots allt en tvättäkta populist. Har skrivit om honom tidigare, exempelvis: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare


Det verkar som att vi går mot ca 3C uppvärmning, även om vi håller Parisavtalet (vilket vi inte är i närheten av): ”Even if countries meet commitments made under the 2015 Paris Agreement, the world is heading for a 3.2 degrees Celsius global temperature rise over pre-industrial levels, leading to even wider-ranging and more destructive climate impacts, warns a report from the UN Environment Programme, released on Tuesday. ”

UN emissions report: World on course for more than 3 degree spike, even if climate commitments are met | | UN News

Så här visualiserade IPCC riskerna med en ökad temperatur i AR5 WG2 fig 19.4 från 2013:


Temp-serie uppdaterad – nu ännu varmare

Det finns ett antal olika forskargrupper som kontinuerligt redovisar den globala medeltemperaturen. Alla har olika sätt att korrigera för felkällor i mättekniker och hur de hanterar områden där det inte finns mätstationer etc. Trots dessa skillnader når de ungefär samma resultat, under de senaste 150 åren visar de på en uppvärmning mellan 1-1,2°C.

Comparison of published global surface temperature records. The top panel shows annual anomalies (relative to a 1961–1990 baseline period), with the Berkeley Earth uncertainty as the shaded area. The bottom panel shows trends and two-sigma trend uncertainties (calculated using an autoregressive–moving average, ARMA(1,1), approach to account for autocorrelation) for various starting dates through the end of 2015 based on monthly anomalies.

Nu har en av dessa serier uppdaterats. Den brittiska HadCRUT4 har blivit HadCRUT5 och gick därmed från att vara den serie som visat minst uppvärmning till den som visar mest. Jag har inte tittat runt i bloggosfären men tror mig kunna gissa hur detta mottas …

Det är framförallt två uppdateringar som har orsakat skillnaderna. Dels har mätserien av temperaturen vid havsytan uppdaterats. Dessa mätningar görs från skepp och mätbojar. De senare har blivit allt fler under senare tid och de är också mer tillförlitliga än mätningarna från skepp. Det finns en liten systematisk skillnad mellan de olika metoderna (temperaturer som uppmäts från skepp är något varmare). När man ska sätta ihop detta till en och samma mätserie behöver man alltså göra justeringar för denna systematiska skillnad. Den nya versionen visar en uppvärmning som är ca 0.1°C större under senare tid jämfört med i föregående version.

Antalet mätstationer på land som ingår i den uppdaterade versionen har nu nästan dubblerats, men det ändrade i princip ingenting på utfallet.

Mätstationer visar förstås bara temperaturen vid en punkt på jordytan. En stor del av arean behöver man alltså göra en uppskattning av. Studier visar att uppvärmningstrenden – det vill säga förändringen – är likartad över stora områden och därför kan en mätpunkt representera en ganska stor yta. Det här är en anledning till att man inte använder absolutvärden på temperaturen (typ 24°C) utan istället anger anomalier – det vill säga hur stor ändringen har varit jämfört med en referensperiod (typ 0,5°C). Det minskar felkällorna.

Ett vanligt sätt att ta fram en global medeltemperatur börjar med att jordytan delas in i ett rutnät. Ett värde beräknas sedan för varje ruta. Saknas det mätdata i en ruta kan man göra en statistisk beräkning och ”fylla i” en temperatur för detta område, baserat på data från intilliggande områden mm. I HadCRUT4 hade man inte gjort denna ifyllning av tomma rutor (gällde framförallt polarområdena). I den nya versionen – HadCRUT5 – har man börjat göra det. Totalt gjorde detta att man nu såg en ca 0,1°C ökad uppvärmning jämfört med innan uppdateringen. Se bild: överst den gamla versionen, där de gråa rutorna inte ”fyllts i”, jämfört med den nya versionen nederst.

Den totala skillnaden mellan gamla versionen och de nya (med, respektive utan ifyllning) ses nedan:

Annual global average surface temperature anomalies from HadCRUT4 (dark blue), HadCRUT5 non-infilled (light blue), and HadCRUT5 analysis (red). Top panel shows data relative to 1850-99; bottom panel shows difference from HadCRUT4. Chart by Carbon Brief using Highcharts.

Den justerade mätserien HadCRUT5 är nu mer lik övriga mätserier. Likaså stämmer den bättre överens med klimatmodellerna. Nedan från de som användes i förra IPCC-rapporten, CMIP5 (den uppdaterade serien har än så länge bara data fram till 2018):

Twelve-month average global average surface temperatures from CMIP5 models (black line) and HadCRUT4 (blue) and HadCRUT5 (red) observations between 1970 and 2020. Models use RCP4.5 forcings after 2005. They include SSTs over oceans and surface air temperatures over land to match what is measured by observations. Data plotted with respect to a 1981-2010 baseline. Chart by Carbon Brief using Highcharts.

Se mer information på Carbon Brief.

Ska vi gissa att det hojtas om mygel och fusk i stugorna nu?

Luftfuktighetsparadoxen

Fysiken säger att för varje ökad grad i temperatur kommer luftens fukthalt att öka med ca 7% (Clausius-Clapeyron equation). Det är också vad som har observerats i mätningar av den absoluta luftfuktigheten vi jordytan:

Global time series of annual average specific humidity for the land (green line), ocean (blue) and global average (dark blue), relative to 1981-2010. The two-standard deviation ranges for uncertainty are shown combining the observation, sampling and coverage uncertainty. Credit: Met Office Climate Dashboard.

Även daggpunkten har ökat:

Absolut luftfuktighet är ett mått på hur många gram vatten det finns i luften. Det är nog ändå vanligare att höra uppgifter om den relativa luftfuktigheten (RH). RH är ett mått (%) på hur mycket fukt det finns i luften jämfört med hur mycket det skulle kunna vara. Vid RH=100% bildas dimma (som dock kan bildas även om RH är mindre 100%). För att ta en lite svajig liknelse: Den absoluta luftfuktigheten kan sägas motsvara vikten av det vatten som finns i ett badkar. Den relativa luftfuktigheten är ett mått på hur fullt badkaret är.

Enligt klimatmodellerna ska RH inte ändras när temperaturen ökar, men mätningar visar att den faktiskt minskar:

Kate Willet, klimatforskare på MetOffice, förklarar problematiken på Guest post: Investigating climate change’s ‘humidity paradox’ | Carbon Brief. Uppvärmningen över land har hittills varit nästan dubbelt så hög som över haven (beroende på vattnets värmekapacitivitet). Väldigt mycket av den luftfuktighet som finns över land härstammar från vatten som avdunstat från haven. När dessa inte har värmts upp i motsvarande grad som landområdena, finns det alltså inte tillräckligt med avdunstat vatten att hålla luften över land mättad (detta gäller inte alla landområden dock, och det finns andra faktorer – som markanvändning – som påverkar).

Men som synes i bilden ovan så har den relativa luftfuktigheten sjunkit något även över haven, något som forskarna har svårt att förklara. Willet förklarar dock att det finns osäkerheter i mätningarna, t ex är täckningen över haven på södra halvklotet bristfällig, och det behövs mer forskning.

Avdunstning av vatten från jordytan påverkar också hur mycket vatten som letar sig upp i troposfären (dvs atmosfären upp till ca 10 km) som påverkar molnbildning och hur stark vattnets växthuseffekt blir. Klimatmodellerna stämmer inte heller här helt överens med observationerna (och vi vet alla hur detta tolkas i konspirationsfabriken …).

Man hör ofta att det räcker med ett experiment för att motbevisa en hypotes. Det kan stämma i teorin men är en ganska naiv syn på verkligheten. I sådana här komplexa frågor tar det tid att bekräfta att det man observerar faktiskt skildrar verkligheten. Det behövs inte mycket läsning för att inse att det finns problem med dessa mätningar. Det är hårfina skillnader som ska mätas och det är extremt dyr forskning som krävs för att reda ut.

Problemen beskrivs i IPCC AR4 (2007). 3.4.2.2 Upper-Tropospheric Water Vapour – AR4 WGI Chapter 3: Observations: Surface and Atmospheric Climate Change (ipcc.ch) Till exempel:

”Comparisons of water vapour sensors during recent intensive field campaigns have produced a renewed appreciation of random and systematic errors in radiosonde measurements of upper-tropospheric water vapour and of the difficulty in developing accurate corrections for these measurements (Guichard et al., 2000; Revercombe et al., 2003; Turner et al., 2003; Wang et al., 2003; Miloshevich et al., 2004; Soden et al., 2004).”

Där beskrivs också en indirekt indikator från satellitmätningarna som tyder på att vattenhalten ökat i övre troposfären – även om det är svårt att se en tydlig trend i den relativa luftfuktigheten.

Problemen mörkas inte heller i IPCC AR5 kap 2.5.5. (2013) WG1AR5_Chapter02_FINAL.pdf (ipcc.ch):

”Significant trends in tropospheric relative humidity at large spatial scales have not been
observed, with the exception of near-surface air over land where relative humidity has decreased in recent years (Section 2.5.5)

De utmaningar och de felmarginaler som finns vid dessa mätningar av vattenhalt i troposfären beskrivs till exempel här: ACP – Intercomparison of midlatitude tropospheric and lower-stratospheric water vapor measurements and comparison to ECMWF humidity data (copernicus.org)

Det finns många vetenskapliga utmaningar inom klimatvetenskapen man kan vara nyfiken på. Men som sagt, utgår man från att alla forskare är korrupta och ägnar all sin tid på hitta på data finns det också en outtömlig källa till konspirationsskapande här.


Den relativa fuktigheten över land påverkar även markförhållanden och växter. På många platser där en ökad temperatur inte åtföljs av en ökad luftfuktighet uppstår en ökad drivkraft för att vatten ska avdunsta. Ett mått på denna ”drivkraft” är Vapor Deficit Pressure. Ett större ”underskott” av vatten i luften gör att växter tvingas stänga sina klyvöppningar under längre perioder för att inte torka ut, och de kan därmed inte ta upp koldioxid som behövs till fotosyntesen.

Satelliter har uppmätt en ”förgröning” av världen, vilket lett till standardargumentet att CO2 är livets gas och att uppvärmningen bara är bra för världen. Nyare studier visar att det inte är så enkelt (surprise), ökningen verkade till största delen ha berott på mänskliga verksamheter i Kina och Indien, inte att skövlingen av regnskog och liknande skulle sakna betydelse. Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth | NASA.

En studie från förra året visade att Vapor Deficit Pressure har ökat globalt vilket i sin tur stoppat ”förgröningen”. Increased atmospheric vapor pressure deficit reduces global vegetation growth | Science Advances (sciencemag.org). Modeller spår att detta underskott kommer öka med en ökad global medeltemperatur.

En ökad Vapor Deficit Pressure innebär också att markerna tenderar att bli torrare, vilket ökar risken för skogsbränder. Här utvecklingen i Kalifornien:

En artikel om bränderna i Australien: water-12-03067-v3.pdf. Ja, fortsättning lär väl följa misstänker jag …