Världen blir grönare – men Moores argument är gulnande halmstrån

Lobbyisten Patrick Moore har nyligen släppt en bok och kör ett Twitterrace för att väcka uppmärksamhet för den. Moores tes är att våra koldioxidutsläpp har räddat världen från en katastrof, CO2-halten i atmosfären var nämligen på väg att sjunka till en, för växter, farligt låg nivå (men enligt den (felaktiga) graf han brukar sprida skulle denna gräns nås om cirka 5 miljoner år -på tal om alarmism). Enligt honom har den ökande koldioxidhalten enbart positiva effekter. Häromdagen tweetade han:

Det finns mycket riktigt en vetenskaplig artikel i blogginlägget han länkar till på NoTricksZone som beskriver en ökad växtlighet söder om Sahara (inte Sahara som Moore skriver, men jaja). Han skriver som synes att CO2 är den huvudsakliga orsaken till detta. I själva verket har forskarna inte ens inkluderat CO2 i sin modell i den studien: ”The lack of spatial variability in atmospheric CO2 trends precluded it from being incorporated into our model” (länkar följer nedan).

I bloggposten (skrivit om NoTricksZone t ex här) länkas till ännu en blogg. Där presenteras en graf byggd på data som laddats ner från NASA:s vegetation index (ja, den är tillgänglig för alla) och dessa visar att världen har blivit grönare. Det framställs som att IPCC och NASA skulle mörka att CO2 har en positiv effekt på växtligheten. Det är en rejäl halmgubbe, för det gör de naturligtvis inte. Däremot är frågeställningen kanske en aning mer komplex än vad Moore och kompani tycks vilja ge sken av.

Till exempel visade en studie från 2016 (Zhu et al 2016) att världen blivit grönare och forskarna menade att 70% av detta kunde förklaras av en högre koldioxidhalt. Om det mörkades? Så till den grad att NASA skrev om det på sin webbbsida och publicerade en video på Youtube. Det finns även beskrivet i IPCC::s rapporter.

Ett stående argument i klimatdebatten från ”pseudoskeptikerhåll” är att modeller är värdelösa. Men det tycks bara gälla när de visar icke önskvärda resultat. Den ovan nämnda studien bygger visserligen på satellitmätningar men själva slutsatsen att förgröningen mestadels beror på CO2 bygger på modellsimuleringar. Från artikelns sammanfattning: ”Factorial simulations with multiple global ecosystem models suggest that CO2 fertilization effects explain 70% of the observed greening trend”

Intervju med ett par av forskarna Carbon Dioxide Fertilization Greening Earth, Study Finds | NASA:

While the detection of greening is based on data, the attribution to various drivers is based on models,” said co-author Josep Canadell […] Canadell added that while the models represent the best possible simulation of Earth system components, they are continually being improved. […] The beneficial impacts of carbon dioxide on plants may also be limited, said co-author Dr. Philippe Ciais. “Studies have shown that plants acclimatize, or adjust, to rising carbon dioxide concentration and the fertilization effect diminishes over time.


Samma år publicerades en studie (Girardin et al 2016) som visade att man bör vara försiktig med att dra allt för säkra slutsatser från enbart studier baserade på satellitbilder. Upplösningen är inte tillräcklig för att se alla skillnader på regional nivå. Girardin hade bland annat använt trädringsprover från skogar i Kanada och inte sett något ökad tillväxt trots ökad temperatur och CO2-halt. Andra faktorer som vattentillgång påverkar också denna process. No growth stimulation of Canada’s boreal forest under half-century of combined warming and CO2 fertilization | PNAS


En annan studie (Swahn et al 2016) visade att växter anpassar sig till högre CO2-halt och får en effektivare ”vattenhantering” och blir därmed mer tåliga för torka. Tydligen får man publicera studier som kommer fram till att ”katastroflarmen” kan minskas… Plant responses to increasing CO2 reduce estimates of climate impacts on drought severity | PNAS


2016 publicerades också resultat från kanske världens längst pågående fältförsök (då 17 år) om hur växtligheten påverkas av framtida klimatförändringar (Zhu et al 2016 -nej inte samma Zhu som översta artikeln). Ett gräslandskap i Kalifornien har delats in i olika avsnitt där parametrar som kväve, koldioxid, nederbörd och temperatur varierades (både enskilt och i samvariation). Kvävetillförsel har en påtaglig effekt men den sammantagna slutsatsen var att tillväxten påverkades till det sämre av de förväntade klimatförändringarna (NPP = nettotillväxt, ANPP=above, över marken, BNPP=below, under marken):

Our results suggest that future climate change will push this ecosystem away from conditions that maximize NPP [net primary production], but with large year-to-year variability.Nonlinear, interacting responses to climate limit grassland production under global change | PNAS


En senare studie (Chen et al 2019) som också baserade sig på satellitbilder men med ”högre upplösning” än den från 2016 ovan talar emot att CO2-halten skulle ha så stor påverkan på förgröningen som 2016-studien lyfte fram. Istället visar de att ”mänskliga aktiviteter” i framförallt i Kina och Indien haft stor påverkan. Kina har planterat en ohygglig mängd träd för att förhindra erosion, och Indien har intensifierat/ökat produktiviteten i sitt jordbruk. Förgröningen handlar med andra ord inte bara om att CO2-halten har ökat.
Artikel på NASA:s websida: Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth | NASA,
Artikel på Carbon Brief: One-third of world’s new vegetation in China and India, satellite data shows (carbonbrief.org)


I blogginlägget på NoTricksZone länkas som sagt till en studie som visar att ”förgröningen” söder om Sahara har ökat med 8%. Moore tillskriver detta till att vara en effekt av CO2. I själva verket förklaras 80% av dessa förändringar av andra orsaker, CO2 ingick inte ens i deras modell: (Venter et al 2018): ”The lack of spatial variability in atmospheric CO2 trends precluded it from being incorporated into our model”.

Notwithstanding, the changes we observe between 1986 and 2016 might reflect the legacy effects of post-industrial revolution CO2 trends, although the shape of continental trend lines suggests that the temporal variation in WPE [woody plant encroachment] rate is not directly linked to that of CO2 (Fig. 2a, b). While experimental studies have noted a positive growth response in trees to elevated CO29,32, the strength of this response relative to herbaceous plants is variable, especially when considered in isolation from nutrient limitations and competitive interactions present in natural systems but commonly absent in experimental set-ups33,34. While CO2 may contribute to WPE, the global trend in atmospheric CO2 has not led to homogenous trends in WPE (Fig. 1b). Thus the other climatic and disturbance drivers assessed here are important in determining the direction of vegetation change and determining the magnitude of WPE. Drivers of woody plant encroachment over Africa | Nature Communications


En annan studie (Yuan et al 2019) har utgått rån det som kallas Vapor Pressure Deficit (VPD), det vill säga ”underskottet” av vattenånga i luften. När temperaturen ökar kan luften innehålla mer vattenånga, men man har sett att skillnaden mellan hur mycket luften kan innehålla och vad den i verkligheten innehåller, har ökat (vilket anses bero på att avdunstningen från haven inte kan ”kompensera” för den ökade värmen och avdunstning som sker över land). Detta leder till en ökad drivkraft för att vatten ska avdunsta och tvingar växterna att stänga sina klyvöppningar, vilket därmed minskar dess möjlighet för tillväxt. ”In comparison, after 1999, the trends of NDVI over many regions reversed, and 59% of vegetation areas showed a pronounced NDVI browning (decreasing) trend”.

Ett ökat underskott av vattenånga i atmosfären:

Anomalies are relative to the mean of 1982–2015 when data from all datasets are available. Vegetation areas were determined using the MODIS land cover product. Blue line and gray area illustrate the mean and SD of VPD simulated by six CMIP5 models under the RCP4.5 scenario. Science Advances  14 Aug 2019: Vol. 5, no. 8, eaax1396 DOI: 10.1126/sciadv.aax1396

Nedan jämförs hur ”förgröningshastigheten” har minskat, överst perioden 1982-1998 och underst 1999-2015:

Rates of greening across the world between 1982-1998 (top) and 1999-2015 (bottom). Red indicates that the rate of greening decreased in the period, while green indicates that the rate increased. Grey shows land without vegetation. Source: Yuan et al. (2019)

Forskarna lyfter fram vattenstress som främsta orsaken till denna ”förbruning”/minskad tillväxthastighet. Artikel på Carbon Brief: Rising water stress could counteract global greening, study says (carbonbrief.org)


NoTricksZone presenterar även en studie som visar att CO2:s ”gödslingseffekt” kan vara större än man tidigare räknat med (Haverd et al 2020) och att effekten kommer öka med framtida ökning av koldioxidhalt. Då skulle växtligheten utgöra en betydligt större kolsänka än vad modeller tagit hänsyn till och göra det lättare att uppnå målen i Parisavtalet. Mindre katastrofigt läge alltså. Och det är ju kanonbra! Men som i princip alla de studier jag tar upp i detta inlägg ingår en hel del simuleringar och modellkörningar. Higher than expected CO2 fertilization inferred from leaf to global observations – Haverd – 2020 – Global Change Biology – Wiley Online Library


Ännu en ny studie i Science (Wang et al 2020) visar på en nedgång i CO2:s gödslingseffekt då andra faktorer blir begränsande: “According to our data, what appears to be happening is that there’s both a moisture limitation as well as a nutrient limitation coming into play,” Poulter said. “In the tropics, there’s often just not enough nitrogen or phosphorus, to sustain photosynthesis, and in the high-latitude temperate and boreal regions, soil moisture is now more limiting than air temperature because of recent warming.”


Ytterligare en studie från slutet av förra året (Madani et al 2020) ser tecken på att den ökade ”förgröningen” kanske inte kommer att öka linjärt med koldioxidhalten. Tillväxten i arktiska områden tycks ha stannat av och en del områden där tycks redan ”förbrunas” och likaså gör vattenbrist i delar av tropikerna att tillväxten avstannar.

”The satellite data also revealed that water limitations and decline in productivity are not confined to the tropics. Recent observations show that the Arctic’s greening trend is weakening, with some regions already experiencing browning.” Water Limitations in the Tropics Offset Carbon Uptake from Arctic Gree | NASA


Herren ger och Herren tar. Inget är simpelt och enkelspårigt i verkligheten, en studie från förra året visade att mänskliga aktiviteter kan påverka tillväxten negativt trots en ökad förgröning totalt sett (Burell et al 2020):

”We found that, between 1982 and 2015, 6% of the world’s drylands underwent desertification driven by unsustainable land use practices compounded by anthropogenic climate change. Despite an average global greening, anthropogenic climate change has degraded 12.6% (5.43 million km2) of drylands, contributing to desertification and affecting 213 million people, 93% of who live in developing economies.


En review av flera hundra artiklar i ämnet publicerades förra året (Piao et al 2020). Om vi ska besluta oss för att tro på modeller 😉 så ansågs CO2 vara den största bidragande orsaken till förgröningen. Men det är inte hela sagan. I de arktiska områdena tycks den högre temperaturen vara den huvudsakliga orsaken bakom tillväxten, men den får samtidigt motsatt verkan i tropikerna. ”Mänskliga parametrar” har också inverkat på att Indien och Kina står för en mycket stor del av världens totala förgröning:

  • Pronounced greening is observed in China and India due to afforestation and agricultural intensification.
  • Global vegetation models suggest that CO2 fertilization is the main driver of global vegetation greening.
  • Warming is the major cause of greening in boreal and Arctic biomes, but has negative effects on greening in the tropics.
  • Greening was found to mitigate global warming through enhanced land carbon uptake and evaporative cooling, but might also lead to decreased albedo that could potentially cause local warming.
  • Greening enhances transpiration, a process that reduces soil moisture and runoff locally, but can either amplify or reduce runoff and soil moisture regionally through altering the pattern of precipitation (Greening of the Earth Mitigates Surface Warming | NASA).

Characteristics, drivers and feedbacks of global greening | Nature Reviews Earth & Environment


Nej, det här var ingen metodisk och grundlig genomgång om hela det vetenskapliga läget i frågan. Jag är inte rätt person att beskriva allt nytt inom det här området. Det är definitivt inte Patrick Moore eller bloggaren bakom NoTricksZone heller. Jag triggades skriva detta främst av Moores (sedvanliga) uttalande som inte har någon grund i verkligheten – i det här fallet visade den studie han hänvisade till raka motsatsen än det han påstod. Jag ville också bara visa att det är mer komplext än vad Moore framställer det som – inte för att han någonsin kommer ändra uppfattning.

Det blir så enkelspårigt. Motstridiga forskningsresultat i en så här extremt komplex fråga är inget uppseendeväckande i sig. Forskning tar tid och följer sällan en spikrak linje. Ingen säger emot att CO2 gynnar växtligheten eller att världen har blivit grönare. Men alla vet lika väl att växter är beroende av andra faktorer än CO2 för sin tillväxt. Visst vore det väl fantastiskt om skogen visar sig vara en bättre kolsänka än vad man tidigare trott. Men att utifrån en eller två modellstudier konstatera att fortsätta utsläpp inte är några problem är ju liiite att körsbärsplocka i överkant. Om ni frågar mig.

Men det spelar ju ingen roll om vi hugger ner vår skog. Att plantera några hektar skog i Kina hjälper inte för att kompensera för att man hugger ner regnskog i Amazonas eller ersätter Borneos skogar med oljepalmsplantager. Det handlar dessutom om så långt mycket mer än bara antal träd och deras lövverk.

För övrigt är det inte märkligt att pseudoskeptiker tjatar om att the science is not settled, men så fort det dyker upp en studie som visar resultat de gillar, ja då är minsann the science settled och man kan bortse från allt annat.


PS 25/3 släpps min bok Spelet om klimatet 🙂

Extremväder, Breitbart och rapport från GWPF

Hans Rosling var fenomenal på att visa att ”världens tillstånd” är mycket bättre än vad många vill tro (och bättre än den bild som ofta förmedlas i media). Det kan verkligen behövas, det känns ibland som att hela världen kommer kollapsa imorgon – och det gäller även i klimatdebatten.

I dagarna publicerade brittiska Global Warming Policy Foundation (GWPF) en övertygande rapport i samma anda, skriven av ”den oberoende forskaren” Indur M. Goklany. I rapporten presenteras en lång rad exempel på att klimatförändringarna inte alls utgör någon fara på taket, och att undergångsretoriken från påven och andra inte har stöd i verkliga observationer. Och ja, rapporten är övertygande. Som de brukar vara.

Naturligtvis var detta något som diverse bloggar och James Delingpole på ”högeraltarnativa” Breitbart News nappade på (det var han som myntade begreppet Climategate). Rapportförfattaren, Indur M. Goklany, är inte heller helt okänd i dessa sammanhang …

Som med all statistik bör man fundera på vad som ligger bakom siffrorna och kanske framförallt: vad som inte nämns! Några klimatforskare granskade rapporten och hade ett och annat att anmärka på, vilket redovisats på Climate Feedback:

Breitbart article makes numerous false claims about the impacts of climate change, based on Global Warming Policy Foundation post – Climate Feedback

Granskningen uppskattades inte av GWPF och genast kom de sedvanliga anklagelserna om att yttrandefriheten och den vetenskapliga friheten är hotad. GWPF calls for Climate Feedback to withdraw untrue and misleading claims | The Global Warming Policy Foundation (GWPF) (thegwpf.org)

Så vad är det för kontroversiella saker som nämns i rapporten?


Det handlar om klimatförändringarnas effekter. Hur väl stämmer larm och diverse uttalanden överens med verkliga observationer, särskilt då angående extrema väderhändelser? Ju mer komplex en fråga är, desto större är sannolikheten att man kan hitta en godbit att hålla sig till utan att reflektera över helheten …

VÄRMEBÖLJOR

Det råder ingen oenighet om att vi har en stadigt ökande trend vad det gäller antal dagar med höga temperaturer liksom allt färre nätter med låga temperaturer:

Det gäller även värmeböljor över haven, även om mätserierna här är kortare:

Forskarna är dessutom i princip helt säkra på att denna utveckling kommer fortsätta. IPCC AR5 (2013):

Goklany förnekar inte dessa trender men väljer att lyfta fram att trenden i vissa delar av Afrika och Sydamerika inte är lika tydlig. Det är sant och beror på att det dels saknas tillförlitliga data och dels att uppvärmningen varit kraftigast på högre breddgrader och det är naturligt att trenden märks tydligare här än närmre ekvatorn (precis som modeller länge har förutspått).

Goklany väljer också att lyfta fram data från USA där Dust Bowl från 1930-talet sticker ut. Det är också helt sant:

Dust Bowl verkar ha haft sin orsak i att Stilla Havet då var ovanligt kallt medan delar av Atlanten var ovanligt varmt, vilket i sin tur påverkade atmosfärens jetströmmar och skapade en onormal torka i stora delar av USA och Mexiko. Det sammanföll med perioder av extremt höga temperaturer i samma område: NASA – Top Story – SOURCE OF 1930s ‘DUST BOWL’ DROUGHT IN TROPICAL WATERS, NASA FINDS – March 18, 2004 (Artikeln i Science: On the Cause of the 1930s Dust Bowl | Science (sciencemag.org)).

Detta var en extrem vädersituation (som också påverkade Europa och Arktis) och inte någon ””klimatsignal” eller kopplad till en trend. Sannolikheten att de förhållanden som rådde då ska uppstå uppskattas till max en gång vart hundrade år. Klimatförändringarna beräknas dock ha ökat denna risk till en gång vart fyrtionde år (Cowan et alNature Climate Change (2020). DOI: 10.1038/s41558-020-0771-7). Notera också att USA motsvarar 6% av jordens landmassa och är inte representativ för en global utveckling.

En annan bild av läget i USA man kan välja att lägga till övriga fakta eller ignorera pga tidigare extrem händelse om man vill:

Bild

Goklany väljer också att länka till Joanne Novas blogginlägg (hej, peer review) med ett par gamla tidningsutklipp som visar att det var extrema värmeböljor i Australien bl a 1896. Som om någon, någonsin påstått att det inte funnits extremer längre tillbaka i tiden (kalla extremer kommer likaså uppstå även i framtiden). Men han redovisar inte de officiella mätserierna – säkert bara en ren tillfällighet:

Number of days in each year where the Australian area-averaged daily mean temperature is extreme. Extreme days are those above the 99th percentile of each month from the years 1910-2015. Bureau of Meteorology

Goklany skriver att perioder av torka inte har ökat globalt, vilket tycks stämma, men … Daniel Swain, Researcher, UCLA, and Research Fellow, National Center for Atmospheric Research: ”it doesn’t really make sense to make blanket statements regarding overall global drought trends, since only some places are expected to get drier (and others wetter) in a warming climate.”

Som synes i tabellen ovan har forskarna inte framfört några säkra påståenden om hur klimatförändringarna kommer påverka detta på en global nivå (så Goklanys påstående är lite av en halmgubbe). Modeller är fortfarande osäkra på regional skala. Men det finns definitivt studier som visar att torka har blivit vanligare på vissa platser, ex:

IPCC AR5 WG1 Chapter 2, page 215: They show that positive trends (reflecting an increase in the length of drought and/or extreme precipitation events) are most marked in Europe, India, parts of South America and East Asia although trends appear to have decreased (reflecting a decrease in the length of drought and/or extreme precipitation events) in Australia and northern South America (Figure 2.33c). Data availability, quality and length of record remain issues in drawing conclusions on a global scale, however.

Läs mer på Guest post: Climate change is already making droughts worse | Carbon Brief


BRÄNDER

Ja, det brinner på mindre arealer nu än i början på seklet och det råder ingen oenighet om att det beror på mänskliga åtgärder. Goklany citerar själv ett utdrag från en artikel som konstaterar att så är fallet. Han visar också ett diagram över brunnen areal i USA från 1900 och framåt:

Lomborg och andra ”ingen-fara-på-taket-debattörer” har använt densamma för att visa hur alarmisterna ”fuskar” när de bara publicerar kortare serier som denna:

Båda hänvisar till myndigheten National Interagency Fire Center (NIFC) – men de har bara data från 1960 och framåt. Den översta grafen tycks ha sitt ursprung i ett senatförhör från 2014 där den pensionerade ”skogsprofessorn” David South visade den. De höga siffrorna på 1930-talet är mycket osäkra och tycks i realiteten handla om snudd på gissningar (?): ”No field organizations are available to report fires on unprotected areas and the statistics for these areas are generally the best estimates available.”

NIFC motiverar också varför data efter 1983 inte kan jämföras med dem från tidigare epoker: ”Prior to 1983, sources of these figures are not known, or cannot be confirmed, and were not derived from the current situation reporting process. As a result the figures above prior to 1983 shouldn’t be compared to later data.”

Det brann alldeles säkert mer i början av seklet (ingen tycks ha någon annan uppfattning) men siffrorna är svajiga. Ska man få fram en ”klimatsignal” behöver man jämföra lika med lika, brandbekämpning i USA startade till exempel 1933 och effektiviserades allteftersom. 70% av världens wildfires sker i gräslandskap och minskningen av bränder i dessa områden på grund av ”mänskliga faktorer” döljer uppgången i områden där människan inte har kontroll.

Stefan Doerr, Professor, Swansea University: ”In other words, where humans have not converted flammable landscapes to less or-non flammable landscapes by removing or changing the vegetation, warming temperatures are, overall, associated with an increase in fire activity. A very thorough recent global analysis of trends and fire knowledge overall is here” (Bowman et al 2020).

Det finns flera studier som visar att klimatförändringar har förvärrat situationen angående bränder, t ex:


STRÄNDER OCH FÖRGRÖNING

Goklany menar att fler sandstränder byggs på än de som eroderar bort. Han hänvisar till en holländsk studie som beräknat hur sandstränder har förändrats över trettio år med hjälp av satellitbilder. Artikeln anger inga orsaker till detta, men huvudförfattaren uttalar sig här: “At this point we think the continental differences in beach erosion and accretion are largely influenced by human interventions along the coast,” he said. “Our next steps will focus on distinguishing the human impact from the natural dynamics and trends.”

Här en annan studie som kom till motsatt slutsats (de tittade inte enbart på sandstränder). Även de lyfter fram att mänskliga aktiviter påverkar resultatet (dammbyggen och liknande): Global long-term observations of coastal erosion and accretion | Scientific Reports (nature.com)

Återigen är det ett otroligt komplext område som Goklany förenklar och drar långtgående slutsatser på enskilda studier. Och så fortsätter det, han visar till exempel att världen har blivit grönare på grund av koldioxiden. Det stämmer (även IPCC har angett det i sina rapporter) men det är inte hela sanningen. Goklany refererar till en studie som visat CO2:s roll i det hela, men en av studieförfattarna har inte mycket till övers för de som menar att CO2 endast har positiva effekter:

”The fallacy of the contrarian argument is two-fold. First, the many negative aspects of climate change, namely global warming, rising sea levels, melting glaciers and sea ice, more severe tropical storms, etc. are not acknowledged. Second, studies have shown that plants acclimatize, or adjust, to rising CO2 concentration and the fertilization effect diminishes over time,” says co-author Dr. Philippe Ciais CO2 fertilization greening the Earth (phys.org)

Det finns alltså studier som visar att effekten från denna ”gödsling” avtar med tiden: Nabuurs et al. (2013) Nature Climate Change First signs of carbon sink saturation in European forest biomass.  En senare studie än den ovan visar att det mesta av denna förgröning beror på att Kina har planterat enormt många träd för att förhindra erosion, och att Indien har intensifierat sitt jordbruk. Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth | NASA Det är med andra ord inte en ”klimatsignal” man kan dra enkla slutsatser som att en ökad halt CO2 enbart är positivt. Det finns också studier som visar att den ökade temperaturen har orsakat skada på skördar:

Här sammanfattar IPCC bilden av en ökad desertification, om man är intresserad av att problematisera bilden lite: Chapter 3 : Desertification — Special Report on Climate Change and Land (ipcc.ch)

(Visst är det förunderligt: många som hånskrattar åt att en ökning av CO2-halten från 0,03 till 0,04 % påverkar strålningsbalansen/växthuseffekten har inga som helst problem att basunera ut hur mycket gott denna ökning gjort för växtligheten.)


STORMAR

Hela rapporten går ut på att visa att det överdrivs och att det inte finns fog för larmen. Och visst överdrivs det ibland, enligt WMO finns det inga jättestarka bevis för att antal tropiska stormar har ökat – men det finns å andra sidan heller ingen konsensus om att de ska göra det i en varmare värld. Men en del studier menar att så är fallet: Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades | PNAS.

Faktum är att mätserier över antalet stormar i Atlanten visar att de faktiskt har ökat. Man ska dock veta att mycket av osäkerheterna beror på att det saknas tillförlitliga data från äldre tider. Man antar att en del stormar har missats i de observationer som gjorts i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. När man korrigerar för detta antagande försvinner den tydliga trenden:

Det finns dock ingen oenighet om att stormarnas intensitet kommer att öka med ökad temperatur i haven liksom det regn som stormarna för med sig. Det finns flera studier som visar att detta redan sker (Evidence that hurricanes are getting stronger | PNAS) och likaså att tropiska stormar nu ses på högre breddgrader (mot polerna) än tidigare. ”In terms of historical tropical cyclone activity, recent work (Kossin et al. 2014; see GFDL Research HighlightKossin et al. 2016) indicates that the latitude at which the maximum intensity of tropical cyclones occurs has expanded poleward globally in recent decades.” Global Warming and Hurricanes – Geophysical Fluid Dynamics Laboratory (noaa.gov)

Ytterligare diskussion och länkar till fler studier som visar detta finns i detta inlägg på Real Climate: Does global warming make tropical cyclones stronger? « RealClimate. Här visas trend över hur vindstyrkan i tropiska stormar faktiskt har ökat:

Percentage increase 1980 to 2016 (as a linear trend) in the number of tropical storms worldwide depending on their strength. Only 95% significant trends are shown. The strongest storms are also increasing the most. Red colors show the hurricane category on the Saffir-Simpson scale. Graph by Kerry Emanuel, MIT.

Även IPCC konstaterade i sin förra rapport att stormars intensitet ökat:

IPCC AR5 WG1 Chapter 2, page 217: More recent assessments indicate that it is unlikely that annual numbers of tropical storms, hurricanes and major hurricanes counts have increased over the past 100 years in the North Atlantic basin. Evidence, however, is for a virtually certain increase in the frequency and intensity of the strongest tropical cyclones since the 1970s in that region.

Men ett problem här, är som alltid, att tillförlitliga mätserier är relativt korta:

NCA Changes in Hurricanes | National Climate Assessment (globalchange.gov):

”The ability to assess longer-term trends in hurricane activity is limited by the quality of available data.”

”For example, fewer storms have been observed to strike land during warmer years even though overall activity is higher than average, which may help to explain the lack of any clear trend in landfall frequency along the U.S. eastern and Gulf coasts.”

Goklany hänvisar enbart till data som visar att det inte finns några signifikanta trender, antal stormar som drar in över land (ovan pratas även om de som inte gjort det) och det så kallade ACE-indexet med hänvisning till meteorologen Ryan Maue. Kan båda ”sidor” redovisa riktiga data fastän de ger sken av att visa olika verkligheter? Ja, faktiskt. De visar inte exakt samma saker. Forskning går ut på att samla in och tolka data på olika sätt, vända och vrida på analyserna och till slut komma fram till en samlad bild av läget. Cherry picking handlar om att just plocka ut det som stöder det ens åsikt och strunta i allt annat. Det gör också diskussionen snudd på meningslös och hopplös att bemöta – det är kanske inga direkta osanningar som förs fram men de visar bara en bråkdel av helheten.

Jag vet inte allt vad forskningsfronten säger i just denna fråga, men det är uppenbart att det finns vetenskapligt stöd för de larm som förs fram även om det återstår många osäkerheter. Har du själv koll på detaljerna? Om inte, varför väljer du att enbart ta till dig Maues data?

Ja, jag är helt öppen med att jag har en misstro till att Maue ger hela bilden då han, tillsammans med Patrick Michaels, så sent som 2018 hävdade att det inte skett någon uppvärmning sen år 2000 – förutsatt att man plockar bort data som inte passar in! Likaså att James Hansens prediktioner från 1988 skulle varit helt felaktiga. WSJ, 2018: ”Global surface temperature has not increased significantly since 2000”. Läs gärna kommentar till detta: No, Hansen wasn’t wrong! | …and Then There’s Physics (wordpress.com)

Andrew Dessler är klimatforskare:

Det är nästan exakt samma argument som Michaels och Singer förde fram år 2000 – det har inte åldrats särskilt väl:

Maue och Michaels jobbade fram till ganska nyligen för fossildrivna Cato Institute – inte för att det skulle ha något med någonting att göra men ändå. (de slutade eftersom Cato lade ner sin klimatförvillaravdelning).

Och den viktigaste detaljen i hela den här diskussionen är att det är inte vad som har skett fram till idag, oron ligger i vad som kommer ske framöver.


Goklany har också helt utelämnat ett forskningsområde som brukar kallas ”extreme event attribution”. Forskarna bedömer där om enskilda extrema väderhändelser har gjorts mer sannolika på grund av klimatförändringarna. Numera finns det långt mer än 300 vetenskapliga artiklar i ämnet. Carbon Brief har en interaktiv karta för varje händelse som har bedömts: Mapped: How climate change affects extreme weather around the world (carbonbrief.org). 69% av de 355 inkluderade extrema väderhändelserna anses ha gjorts mer sannolika alternativa mer allvarliga av klimatförändringarna. (Ja, de använder klimatmodeller, om du fnyser åt detta så vet att även Goklany hänvisar till studier som bygger på just klimatmodeller.)

Ja, det bara fortsätter och hmm … jag börjar undra vad håller jag egentligen på med och lägger tid på det här – man borde skaffa sig ett liv! Det räcker med att Goklany skriver ihop några sidor med snygga diagram så har han effektivt avfärdat område efter område som vart och ett omfattar tusentals vetenskapliga studier. Och det är effektivt! Jag vet ju själv hur jag reagerar när jag läser den här typen av rapporter: hur ligger det egentligen till?

Och det är just den här ohederligheten som forskarna på Climate Feedback ger uttryck för:

”The article is built on a series of misrepresentations of the expected consequences of climate change, a technique known as a straw man argument.” 

”The article also deliberately ignores multiple factors that affect some phenomena to argue against the influence of climate on them.

”This is a biased and purposely misleading article that contradicts evidence-based scientific literature.”

Breitbart article makes numerous false claims about the impacts of climate change, based on Global Warming Policy Foundation post – Climate Feedback


Rapporten gör allt för att lyfta fram att klimatlarmen är obefogade. Vi kommer klara oss fint för vi anpassar oss. Allt har blivit bättre. Märk väl att de som oftast lyfter fram hur bra miljö vi nu har fått är samma falanger som protesterade vilt och gjorde allt för att motverka de åtgärder vars effekter de nu hyllar.

Jag är ärligt talat innerligt trött på den typen av argument – någon annan fixar, i framtiden är vi rikare, låt oss vänta tills dess – DÅ kommer libertarianska extremistgrupper vara mer välvilligt inställda till åtgärder (säkert). Lomborg är en av dessa: han påpekar i sin senaste artikel att det är extremt viktigt att åtgärder/anpassningar görs för att undvika katastrof:

If sea levels rise some 70 cm until 2100 and no nation adapts and maintains dikes at today’s heights, the world will suffer catastrophic floodings possibly costing more than a hundred trillion dollars a year.Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies – ScienceDirect

Men hans egen tankesmedja som gör kostnad/nytta-analyser över vad världen borde fokusera på, säger att anpassningar till klimatförändringarna är en dålig prioritering, man får bara igen 2 dollar per satsad dollar The Economist | Copenhagen Consensus Center:

Och vad är istället lösningen? Jo, ta bort handelshinder så löser det sig av sig självt! Tada! Flera tusen dollars per satsad peng! Någon annan™ fixar biffen. Men vem? Och när?

Lomborg påpekar vikten av innovationer och ny teknik men han har exempelvis i årtionden dissat elbilar som en dyr och meningslös insats (all ny teknik som kan fasa ut fossila bränslen tycks vara jättedåliga i hans värld). Han hyllar den fria marknaden men när även den går emot hans profetior (som i detta fall), ja, då har också de fel. Men om tio år kommer han säkert hylla den fria marknaden för hur den fixade fram fantastiska elbilar …

Ja, det finns mer att säga om den där rapporten men jag orkar inte. Ursäkta för ett redan evighetslångt inlägg 🙂 Ja, det går att hitta överdrivna uttalanden. Om du retar dig så förbannat på dem, varför accepterar du då att i princip allt från de här tankesmedjorna alltid är vinklat och förvridet!?

Yttrandefriheten är hotad om man kritiserar? Ta av er offerskjortan …


Goklany är elingenjör och har jobbat på USA:s inrikesdepartement för bl a Trump. Det var han som chefade för att plocka bort texter om klimatförändringarna på myndigheternas webbsidor efter Trump kom till makten: How a climate skeptic marginalized for years at the Interior Dept. rose to prominence under Trump – The Washington Post Han var med i USA:s gäng inför uppstart av IPCC. Dessutom har han jobbat för en rad olika fossildrivna tankesmedjor som dissar klimathotet. Medan han var avlönad av regeringen fick han samtidigt 1 000 dollar/mån i lön av Heartland Institute. Jag vill absolut inte antyda något med det. Indur M. Goklany | DeSmog (desmogblog.com) Han har hela tiden tonat ner riskerna och menar att fossila bränslen bara ger en nettovinst för mänskligheten.

Tropical hot spot – att hantera vetenskapliga osäkerheter

Då och då dyker det upp ”bevis” för att växthuseffekten inte orsakar uppvärmningen. 2008 skrev exempelvis matematikern David Evans en debattartikel i The Australian som fick enorm spridning. Den handlade om vad som brukar benämnas the tropical hot spot (Evans ligger även bakom Notch-Delay Solar Theory, en av klimatdebattens märkligaste hypoteser):

När jordytan värms upp avdunstar vatten och stiger uppåt där det så småningom kondenserar till flytande form igen. Detta gör att vattenångan för med sig energi upp i atmosfären som sedan avges när vattnet kondenserar. Ett resultat av det är att atmosfären (troposfären) förväntas värmas upp snabbare än markytan. Effekten förväntas vara särskilt tydligt i tropikerna där det är varmare och finns mer fukt – därav namnet tropical hot spot. Evans hävdade att denna uppvärmning inte kunde observeras och därmed var ett bevis för att växthuseffekten inte låg bakom uppvärmningen.

”If there is no hot spot then an increased greenhouse effect is not the cause of global warming. So we know for sure that carbon emissions are not a significant cause of the global warming. If we had found the greenhouse signature then I would be an alarmist again.

Till att börja med: the tropical hot spot är INTE specifik för en växthusgasdriven uppvärmning, den förväntas uppstå oavsett vad uppvärmningen beror på. I bilderna nedan visas modellkörningar från växthusgas- respektive enbart ”soldriven” uppvärmning, x-axeln visar bredddgraden, det vill säga mitten motsvarar ekvatorn och hörnen polerna, y-axeln är höjden i atmosfären):

Växthuseffektens så kallade fingeravtryck (myntad av Manabe 1967 om jag inte missminner mig) handlar istället om att stratosfären kyls av (den blå färgen i högst upp i bilden till vänster). Detta fenomen förväntas ej om uppvärmningen orsakas av en ökad solinstrålning (till höger).

Frågan om troposfärens uppvärmning har debatterats länge, just detta ståhej bottnade i att två vetenskapliga artiklar i ämnet publicerades 2007/2008 – men med helt motsatta slutsatser: den ena [i) Douglass et al] hävdade att modellerna inte stämde med de verkliga observationerna av temperaturen i den tropiska atmosfären, medan en annan [ii) Santer et al] visade att, jo det gjorde de visst!

Enligt Douglass artikel så såg skillnaderna mellan modeller och observationer ut så här (atmosfärens vertikala temperaturprofil finns på x-axeln):

Santers artikel menade istället att situationen såg ut så här (nu är atmosfärens vertikala temperaturprofil på y-axeln, det gråa visar modellernas felmarginaler):

Hur är detta möjligt? Det finns två saker att fråga sig här: hur fel ute är modellerna? (ALLA vetenskapliga modeller är nämligen felaktiga, frågan är bara hur mycket och om det är relevant för slutsatserna). Det andra är om mätningarna ger sanningsenliga värden.

Det kom snart flera artiklar i ämnet som visade att jo, modellerna stämde överlag ganska bra med observationerna. En slutsats som i sin tur kritiserades i andra artiklar… (ni hittar ett urval här). Några år senare (2013/2014) gjordes ett försök att klargöra de ”olika sidornas” ståndpunkter via en Climate Dialogue. Tre forskare (Carl Mears, RSS – som sammanställer mätserier från satelliter; John Christy, UAH – gör samma sak som RSS men kommer till olika slutsatser; och Steve Sherwood, professor vid Climate Change Research Centre i Wales) fick skriva var sitt inlägg och sedan följde en lång modererad diskussion i kommentarfältet.

Det märks en tydlig skillnad i deras argumentation. ”IPCC-kritiska” Christy tycks vara ganska säker på att observationerna är tillförlitliga och fokuserar på att visa att modellerna är felaktiga i sin bedömning av hur den tropiska atmosfären ska värmas upp. Han menar därför att klimatmodeller generellt inte bör användas för att sätta någon politisk policy hur ”mänskligheten” ska agera. Han visar hur modeller och mätningar skiljer sig åt med bl a följande bild:

En bild som i olika varianter ständigt används för att visa att modellerna inte stämmer. Mears (och andra) har kritiserat Christy för att utelämnat vissa dataserier, använt ett medelvärde av flera mätserier istället för att redovisa dem separat och för att utelämna felmarginalerna, vilket ger en felaktig bild av hur stor skillnaden är (ingen förnekar att för just den tropiska troposfären ligger observationerna i det lägre spannet jämfört med modellerna). Mears visualiserar det så här:

Översta bilden visar observationer och nedersta visar modellerna som användes till IPCC rapporten AR5 från 2013. Enligt modellerna ska troposfären värmas upp ca 1,4 gånger snabbare än jordytan, det är vad som menas med ”Scaling ratio” på x–axeln. Så felmarginalerna överlappar. Mears slutsats är dock att det finns så stora osäkerheter i både mätningar och modeller att det varken går att bevisa eller motbevisa huruvida det finns en tropisk hot spot eller inte.

Han visar också följande bild för att visa att de mätserier som finns från 1978 är korta och det först under senare år kunnat ge statistiskt mer tillförlitliga värden. Med korta serier blir bruset/variationerna alltför stora.

Sherwood är lite inne på samma linje, han har dessutom publicerat studier som tittat på tropiska vindar som drivs av temperaturgradienter. Ett indirekt sätt att uppskatta temperaturen som undviker många av de felkällor som finns i temperaturmätningarna. Enligt dessa studier stämmer modellernas prediktioner bra överens med observationerna.

Mycket av diskussionen handlar om vilka mätserier som är tillförlitliga och om de bör uteslutas eller inte. [lägger till 17/2: Här RATPACK från Free et al. (2005) Radiosonde Atmospheric Temperature Products for Assessing Climate (RATPAC): A new data set of large‐area anomaly time series. Journal of Geophysical Research.:

Bilden tagen från Climate Feeedback.]

Det blir för en lekman helt omöjligt att ha en åsikt (se gärna kommentarsfältet) – inte för att det förhindrar många från att ha det…

Det finns mätserier av temperaturen i troposfären från 1958 som har uppmätts via radiosonder (det vill säga väderballonger). Från 1978 har man även mätt via satelliter. Men varken radiosonder eller satelliter är fria från betydande felkällor. Det finns en lång rad olika mätserier som använder olika metodiker och tekniker, satelliter har bytts ut och de har använts under olika tidsavsnitt. Satelliter driver en aning med tiden och det är ingen enkel match att få fram en temperatur från dessa mätningar – de mäter heller inte temperaturen direkt utan indirekt och det krävs en hel del modellerande och korrektioner innan det är klart.

Bild: De satelliter som använts i mätningarna och hur tidpunkten för varje mätning för respektive punkt på jorden drivit med tiden:

På nittiotalet visade exempelvis UAH:s mätserie att troposfären kyldes av, men det visade sig bero på att de inte korrigerat för den här typen av drift på rätt sätt. Alla mätserier uppdateras och korrigeras med tiden allteftersom man blir medveten om felkällor.

Radiosondsmätningarna i tropikerna är också ganska få jämför med de som gjorts på norra halvklotet, vilket förstås ger betydande osäkerheter i resultaten:

Bilden är från Real Climate, som också påpekar att instrumenteringen har ändrats många gånger och att det finns många kända felkällor som kan vara svåra att korrigera för (exempelvis värmer solen då mätningar görs under dagtid). Det har gjorts, och görs, många försök att korrigera för felkällor i dessa mätningar. Det brukar kallas homogenisering av data och ja, alla gör det, även IPCC-kritiska forskare som Christy och Spencer. En del av den kritik som fördes fram mot Douglass artikel nämnd ovan var att de inte ens nämnt de senaste studierna i detta avseende, trots att de bevisligen var medvetna om dem. Likaså att de inte redovisat alla tillgängliga mätserier.

Den här typen av diskussioner är standard i forskningsfronten, oavsett område. Så motbevisar osäkerheterna en växthusgasdriven uppvärmning? Nej, inte alls. Hot spoten förväntas som sagt uppstå oavsett vad som orsakar jordytans uppvärmning. Att jordytan värms upp är odiskutabel (och där presterar också modellerna bra). Likaså visar mätningarna att stratosfären kyls av precis som förväntat (växthuseffektens ”fingeravtryck”). Alla mätserier från troposfären visar en uppvärmning, det är bara hastigheten som skiljer, här från BAMS 2018 (Både Mears och Christy var författare till detta kapitel):

Här en längre utläggning med grafer som visar att UAH:s mätserier stämmer sämst överens med de från väderballonger: Which Satellite Data? | Open Mind (wordpress.com)

Den här typen av osäkerheter är reella och förstås en utmärkt källa till att så tvivel om vad som är sant. Så kallade ”skeptiker” väljer uppenbarligen att enbart förlita sig på en pusselbit och blunda för allt annat. Ibland får jag intrycket av att samhället blivit allt sämre på att hantera osäkerhet, det har särskilt blivit tydligt i den rådande pandemin. Man vill ha säkra svar, leverans av vaccin på exakt utsatt tidpunkt trots att man knappt hunnit köra in tillverkningsprocesserna i fabrikerna och så vidare. Alla ”avvikelser”, felaktiga beslut eller osäkerheter ska förklaras med en bakomvarande konspiration.

IPCC AR5 Chapter 2: Based on multiple independent analyses of measurements from radiosondes and satellite sensors it is virtually certain that globally the troposphere has warmed and the stratosphere has cooled since the mid-20th century. Despite unanimous agreement on the sign of the trends, substantial disagreement exists among available estimates as to the rate of temperature changes, particularly outside the NH extratropical troposphere, which has been well sampled by radiosondes. Hence there is only medium confidence in the rate of change and its vertical structure in the NH extratropical troposphere and low confidence elsewhere.


[i] Douglass DH, Christy JR, Pearson BD, Singer SF. A comparison of tropical temperature trends with model predictions. Int J Climatol 2008, 27:1693–1701

[ii] Santer, B.D.; Thorne, P.W.; Haimberger, L.; Taylor, K.E.; Wigley, T.M.L.; Lanzante, J.R.; Solomon, S.; Free, M.; Gleckler, P.J.; Jones, P.D.; Karl, T.R.; Klein, S.A.; Mears, C.; Nychka, D.; Schmidt, G.A.; Sherwood, S.C.; Wentz, F.J. Consistency of modelled and observed temperature trends in the tropical troposphere. Int. J. Climatol. 2008, doi:1002/joc.1756

Det närmar sig …

Då var Spelet om klimatet korrekurläst och fixad!!!

Det ligger mycket jobb bakom en bok, kanske mer än vad många anar. Jag vet inte hur många timmar jag lagt på det här, själva skrivandet av första versionen tog nog bara ett par intensiva månader i slutet på 2019. Men bakom det ligger en mängd blogginlägg och inläsande av material till dessa under flera år. Men förlagen dissade manuset – ända till Roos & Tegnér i våras hörde av sig och var intresserade. De ville (förståeligt nog) ha ett utlåtande eller dylikt från en mer ”officiell relevant källa”, dels för att bekräfta att jag inte var helt ute och cyklade och dels för att det är ohyggligt svårt för en okänd person att nå ut i mediabruset.

Men jag tycker det är sjukt jobbigt att be om hjälp med sådant där. Jag kände heller inte någon relevant person som skulle kunna tänka sig att läsa mer än ett par hundra sidor text som det kanske inte skulle bli något av med… Skrev i alla fall i ett mejl till Anders Wijkman på vinst och förlust. Och han nappade. Och gillade det. Han hjälpte mig med fler kontakter och Martin Hedberg (meteorlog) ställde också upp. Helt överväldigad av deras hjälp – trots att vi inte känner varandra har de lagt en massa tid på min bok. Stort! (Se ett kort utdrag från deras förord nedan.)

Efter manuset blev antaget har en redaktör gått igenom texten. Vi har skickat det fram och tillbaka ett antal vändor och det har blivit rejäla ändringar på vägen. Förlaget kollade sen igenom det. Därpå har inlagan gjorts (det vill säga allt som finns innanför pärmarna) följt av en korrekturläsning. Jag läste igenom och hittade bara några småfel men … jag blev grymt imponerad av korr-proffset som hittade en massa saker att anmärka på. Trots (eller kanske på grund av?) att jag gått igen om det så många gånger så fanns det saker jag var helt blind för.

Men nu är allt på plats och snart klart för tryck! Jag har lärt mig en massa på vägen.

Likaså hade jag idag ett snack med förlaget om lansering av boken (inte helt optimalt att lansera en bok under en pandemi direkt). Ska snart ha möte med pr-byrå som ska lägga upp en kampanj – så sjukt spännande och overkligt. Min bok liksom. Lilla jag 🙂

Du lägger väl till den på din önskelista på Adlibris 😉 (släpps 25/3).

Utdrag från förorden:

Anders Wijkman (samhällsdebattör, tidigare riksdagsledamot och europaparlamentariker, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016 m m) : ”Maths Nilssons bok är en bedrift. Maths har lyckats med konststycket att i detalj visa hur maktfulla politiska och ekonomiska intressen, med utnyttjande av desinformation och förvanskning av fakta, har åstadkommit exakt det som Hansen beskriver: att mer än 30 år, som borde använts för att kraftfullt reducera utsläppen av växthusgaser, i allt väsentligt slösats bort. Ett tydligt bevis är att de årliga utsläppen av växthusgaser är mer än 50 procent högre idag än de var 1988.”

Martin Hedberg (meteorolog, samhällsdebattör och författare): ”Vi får i boken en inblick i de processer som föregår vetenskapliga artiklar i allmänhet och IPCC:s arbete i synnerhet. Maths förklarar väsentliga delar av klimatvetenskapen så att lekmän förstår. Men han berättar framför allt om hur politiska, ideologiska och ekonomiska särintressen i decennier har försökt, och i mångt och mycket lyckats, så split och tvivel i syfte att fördröja åtgärder som skulle gagna såväl mänskligheten som övrigt liv på planeten. Detta vävs samman på ett sätt som ger insikter i såväl forskning och vetenskap som ideologiska agendor.”