Boksläpp: Spelet om klimatet

Då var det äntligen dags. Idag släpps min bok om klimatdebatten: Spelet om klimatet. Tyvärr gör ju pandemin att det inte blir något boksläppsmingel men det är som det är. Nu ska den i alla fall finnas tillgänglig att köpa där man normalt köper böcker. Rätt kul att se så många års jobb hamna i bokformat, men prestationsångesten har ökat i takt med att denna dag har närmat sig 🙂

Spelet om klimatet är en bok om klimatdebatten men huvudfokus ligger varken på bistra framtidsprognoser eller de allra senaste rönen inom klimatforskningen. Det är mer en titt bakåt i tiden och en skildring av hur debatten kunnat bli så polariserad som den har blivit. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare anta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Det är naturligtvis inget som har hänt av sig självt, många har kämpat hårt för att få det dithän men det är långt ifrån så enkelt att oljebolagen har köpt alla som protesterar mot IPCC:s slutsatser eller att alla ”klimathotsskeptiker” skulle vara korkade och lida brist på utbildning.

Förord av Anders Wijkman och Martin Hedberg:


”Maths Nilssons bok är en bedrift i en tid då fake news och ifrågasättandet av kunskap har fått allt större utrymme. Maths visar hur skrupelfria krafter satt desinformation och förvanskning av fakta i system för att förvirra oss alla, och därmed försenat nödvändiga politiska beslut. Min förhoppning är att boken blir läst av många och leder till ett uppvaknande.” 

ANDERS WIJKMAN, samhällsdebattör, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016

”I sin bok åskådliggör Maths Nilsson hur ett till synes ändlöst nystan av pengar, ideologi och särintressen ställts mot klimatvetenskapen. Läsaren leds in i händelsernas centrum där surt regn blandas med freoner, kalla kriget, tobak, fossilindustri, politik, pengar, makt och ideologi. En högaktuell bok som även bidrar med pedagogiska förklaringar av klimatvetenskapen.” 

MARTIN HEDBERG, meteorolog, debattör, författare

 Finns på AdlibrisBokus och andra sajter liksom i bokhandeln (de kan beställa hem om de inte har den hemma).

Timbro skriver om historien

MNI_0818

Idag inleds Timbros nysatsning på miljö- och klimatfrågor.” Så inleder Timbros vd Benjamin Dousa en artikel på webbtidningen Smedjan (8 mars 2021). Kanon, hoppas det blir bra!

Rubriken lyder ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”. Längre ner kan man läsa vad marknadsliberalernas reformagenda innebär: ”Det är att göra som Greta Thunberg säger, men inte själv gör, nämligen att lyssna på forskarna även om slutsatserna känns obekväma.” Här borde nog den gode Dousa hejda sig en smula, för Timbro och marknadsliberala tankesmedjor har ingen som helst anledning att slå sig för bröstet över att lyssna på forskare och vara drivande i klimatfrågan.

Det borde vara omöjligt att ha missat att just marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast har ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och hårdnackat kämpat emot varje försök till åtgärd. Det gäller framförallt i USA men mönstret går igen även i Sverige (t ex Eudoxa och Captus). En rad personer med kopplingar till Timbro och deras Stureakademi har inte direkt kämpat för att få till klimatåtgärder. Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning” (enligt skattedeklaration).

SvD:s ledarsida: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Det finns som sagt en rad andra exempel. Skriver mer om detta i min bok Spelet om klimatet (släpps 25/3).

Dousa skriver vidare:

”Ibland påstås slarvigt att högern aldrig har brytt sig om klimatet. Det stämmer inte. Exempelvis var Margaret Thatcher en av världens första ledande politiker att hålla ett tal om klimatförändringar. Det var också en republikansk administration som inrättade miljöskyddsmyndigheten i USA.”

Jo men visst, det stämmer. Men en och annan del av historien utelämnas. Thatcher, liksom en lång rad andra ”marknadsliberala” politiker, ändrade uppfattning i frågan och började anse att klimathotet bara var socialistisk alarmism – efter att marknadsfundamentalister övertygat dem.

Och jo, Nixon bildade amerikanska miljöskyddsenheten EPA. Det är dock evigheter sedan och det har hänt en del sedan dess. Reagans administration såg exempelvis till att förneka vetenskapen att SO2-utsläppen från industrin var ett problem. De lyssnade inte alls på vad EPA:s och National Academy of Sciences experter rådde dem till. Bush den yngre såg (bland annat) till att installera en lobbyist som chef för den enhet som koordinerar USA:s myndigheters miljöarbete. Resultatet var att de noga kontrollerade statsanställda forskares uttalande i klimatfrågan. Lobbyisten har själv erkänt att de också ”redigerade” rapporter med mera och strök diverse ”ej passande” information om klimathotet. Kanadas tidigare konservativa marknadsliberala regering gjorde detsamma.

Trump kanske vi inte behöver tala om, men under hans ledning fick EPA en lobbyist från kolindustrin som chef. Dess vetenskapliga råd har stöpts om med betydligt större andel av konsulter och industrianknutna forskare. Det fanns långt gångna planer på att förbjuda forskare som fått statliga forskaranslag att ens få vara med i detta råd (de skulle då bli partiska…).

Lite kul att Dousa också refererar till amerikanska Perc och att Timbro tidigt gav ut deras bok Marknadsliberal miljöhushållning av Terry Anderson och Donald Leal. De ”som länge drev det amerikanska miljöinstitutet Perc utifrån just det frimarknadsperspektiv som vi själva representerar.” Visst, det finns många marknadsanpassade lösningar som gett resultat (man får förmoda att Dousa hyllar EU:s handel med utsläppsrätter som MP varit drivande i). Men de har inte kommit till av sig självt.

Nu verkar varken Anderson eller Leal vara särskilt intresserade av att lösa grundproblemet utan tycker att vi istället ska anpassa oss -vi har gott om tid. Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. Samma resonemang här: ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det får man naturligtvis tycka, själv tycker jag det är idiotiskt och total avsaknad av insikt i konsekvenserna av att införa kvartalsekonomihets i ekologiska system, utvecklade över tusentals år. Jämför torskfisket vid Lofoten respektive utanför Newfoundland. I Norge blev det fiskestopp och efterforskning, vilket följdes av en ganska snar återgång till lönsamt fiske men med noga reglerade kvoter. I Newfoundland väntade man för länge och allt kollapsade på 1990-talet. Det har fortfarande inte hämtat sig.

Perc verkar inte heller haft särskilt stor tilltro till klimatforskningen. I en rapport från 2010 upprepas en av alla myter om att den så kallade hockeyklubbsgrafen skulle vara enda beviset för en exceptionell uppvärmning (webarchive)):

“Of course, there is other evidence for global warming, but none of it proves that the recent warming is unprecedented. Indeed, quite the reverse: surface temperatures, sea levels, tree lines, glacier retreats, summer sea ice extent in the Arctic, early spring flowers, bird migration, droughts, floods, storms—they all show change that is no different in speed or magnitude from other periods, like 1910–1940, at least as far as can be measured. There may be something unprecedented going on in temperature, but the only piece of empirical evidence that actually says so—yes, the only one—is the hockey stick. […] And the hockey stick is wrong.” 

Det är raka motsatsen till det IPCC har visat. Naturligtvis får man tycka att man inte ska göra något åt problemen, men kom då inte och säg att man lyssnar på vetenskapen. Vissa gillar förstås deras budskap att inte göra något åt själva problemen och finansierar gärna deras verksamhet … guess who?

Jaja, nu ska ju i alla fall även Timbro arbeta för klimatåtgärder tydligen, välkomna in i matchen – det är ju bara trettiotre år sen IPCC bildades, bättre sent än aldrig antar jag. Lycka till.

De ska också fortsätta kämpa för tillväxt, för det är det som ligger till grunden för att ha råd med miljöåtgärder, säger Dousa. Måhända, men vad det gäller utsläpp av svaveldioxid, freoner, koldioxid med mera har det inte handlat om att fattiga länder ska åtgärda problemen eller att samhället haft brist på pengar. Det har krävts en rejäl alarmism för att bryta ner just marknadsliberalernas envetna motstånd till att acceptera vetenskapen. Fundera en stund över varför det ska behöva vara så?

Jag delar Dousas uppfattning om att näringslivet är en viktig del i lösningarna. Däremot kan näringslivets politiska propagandaorganisationer ställa sig i skamvrån. De har gjort allt för att motarbeta miljöåtgärder vars positiva effekter de nu försöker ta åt sig äran av!

(jaja, inte alla organisationer och så vidare…).

Stannar Golfströmmen? Forskare anklagas för fusk!

För någon vecka sedan gjorde media en stor affär av en studie som visade att Golfströmmen höll på att stanna av. SVT inledde till och med sitt inslag med ett klipp från katastroffilmen Day after toworrow. Den handlar om hur Golfströmmen helt stannar och genast förvandlas vår värld till en enda stor igloo (tips: det är ingen dokumentär…).

Golfströmmen är en del av ett större system av havsströmmar som kallas Atlantic Meridional Overturning Circulation, AMOC, se bilden ovan.

En drivkraft är att varmt vatten svalnar av när det når de arktiska områdena och sjunker ner mot botten och bildar på så sätt Atlantens djupvatten som rinner söderut. Denna mängd måste då ersättas med mer varmt vatten söderifrån. När Arktis blir varmare blir avkylningen inte lika effektiv och processen blir då heller inte lika kraftfull.

Likaså kan saltvattnet spädas ut av avsmältningen från Arktis och Grönlands isar (åtminstone om det tar fart), nederbörd och utflöde från floder. Vattnet sjunker därmed inte lika snabbt som annars och förväntas därför orsaka en mindre stark AMOC, som i sin tur har potential att orsaka förändringar i klimat och nederbördsmönster i både USA och Europa.

Reaktionerna blev de förväntade. Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) gjorde exempelvis ett Youtubeklipp med tillhörande inlägg på bloggen Klimatupplysningen: Golfströmmen är inte hotad.

Den som förväntar sig ett fullödigt bemötande av de vetenskapliga fynden i den sagda artikeln blir dock besviken, istället är Widdings inlägg ett långt appeal-to-authorities. Hon hänvisar nämligen enbart till ett inlägg skrivet av Gösta Walin (pensionerad professor i oceanografi) på Det Goda Samhället.

Walin menar att: ”Detta hotfulla budskap har förmedlats av omdömeslösa forskare i c:a 25 år i deras strävan efter uppmärksamhet och anslag.” Och att media svalt betet helt okritiskt i sin vurm för att sprida alarmistiska budskap. Walin noterar vidare att studien gjorts av bland annat Rahmstorf vid Potsdam Institute for Climate Impact Research som han menar är beroende av återkommande larm för att få fortsatta forskningsanslag:  

Nu är det en elev till Rahmstorf, Levke Cesar, som fått äran att läsa upp budskapet: 10- 20 procents minskning sedan 1850-talet och 35-45 procent mot slutet av innevarande sekel. Denna gissningslek förklädd till vetenskap presenteras i programinslaget som etablerade fakta. Det är så usel journalistik att man häpnar.

Walin kritiserar även en tidigare artikel från Rahmstorf från 2018: ”I huvudsak samma hotbild framfördes av Stefan Rahmstorf 2018. Även då handlade det om 15 påhittade procents försvagning av Golfströmmen.” Återigen menar Walin att forskarna i princip har fuskat fram dessa siffror.

Rahmstorf menar att det finns ett hundratal artiklar som beskriver de fysikaliska mekanismerna bakom. Walin: ”Hundra plagiat kan man säga.” Han menar att forskarna bortser från skillnaden i salthalt mellan Stilla Havet och Atlanten som är en stark drivkraft för AMOC-cykeln. Han berättar också att omblandningen mellan smältvattten och Golfströmmens saltvatten inte sker i verkligheten utan bara i modellerna. Walin hänvisar dock inte till några vetenskapliga studier utan till en artikel i Geologiskt Forum – men det är en populärvetenskaplig tidskrift. Författare är hans före detta kollega Anders Stigebrandt.

Widding ifrågasätter ingenting av detta. Hennes slutsats är den som Walin framför: allt handlar bara om teoretiska modeller, forskarna går inte att lita på då de är beroende av forskningsanslag: ”Tur att det finns oberoende experter att konsultera i viktiga frågor”, säger hon och syftar förstås på den pensionerade Walin som inte längre behöver rätta in sig i ledet.

Det innebär ju i förlängningen att journalister bara kan förmedla vetenskapliga nyheter från pensionerade forskare för att få trovärdiga uppgifter. Hon vill även att SVT ska införa någon typ av vetenskapligt råd som ska berätta för journalisterna vad de kan gå ut med för nyheter. (Regeringar i både Kanada och USA har genom åren försökt hindra spridning av ”oönskad vetenskaplig information” genom begränsningar för vad deras statligt anställda forskare får uttala sig om – skriver mer om det i min bok Spelet om klimatet, släpps 25/3).

Så nu har jag gjort lite egna beräkningar för att motbevisa professor Walin?

Nej, självklart inte. Jag vill bara påpeka att varken Widding eller Walin har mött uppgifterna i ”Potsdam-artikeln” med ett enda sakligt argument.

Golfströmsartikeln publicerades i Nature Geoscience (Caesar et al 2021). De hade analyserat så kallade proxydata från exempelvis havstemperatursserier, isborrkärnor och sediment (dvs indirekta mätningar – precis som man indirekt kan härleda temperaturer från trädens årsringar) från år 400 e Kr och framåt:

A fairly consistent picture of the AMOC emerges: after a long and relatively stable period, there was an initial weakening starting in the nineteenth century, followed by a second, more rapid, decline in the mid-twentieth century, leading to the weakest state of the AMOC occurring in recent decades.

(Här en bra översiktsartikel över AMOC och hur sådan här proxydata kan ligga till grund för att rekonstruera historiska havsströmmar Deep Atlantic Circulation During the Last Glacial Maximum and Deglaciation | Learn Science at Scitable (nature.com) – självklart är det fler än Walin och Stigebrandt som är medvetna om att skillnaden i salthalt mellan Stilla Havet och Attlanten är en stark drivkraft för AMOC).

Walin avfärdar detta som påhittade siffror utan att visa minsta saklig grund för påståendet. Det är ”ganska” grov anklagelse.

Walin pratar om en icke existerande blandning av smältvatten och saltvatten från Golfströmmen. Men inte ens Rahmstorf påstår att smältvattnet från Grönland skulle vara den enda orsaken till den minskning de påstår sig detekterat (åtminstone inte ännu): ”In our paper, we argued that the meltwater input from the Greenland ice sheet could play a so far neglected role (but not the main role, as some have misunderstood).”

Det handlar inte heller om enbart modeller. Dels görs mätningar via satellit som i kombination med andra tekniker kan ge en bild över utvecklingen. Man har sen 2004 också installerat mätutrustning för att studera Golfströmmen. Observationer visar att den tycks ha försvagats under senare år (Smeed et al 2018). Andra indirekta data stöder dessa observationer:

”This change of AMOC state is concurrent with other changes in the North Atlantic such as a northward shift and broadening of the Gulf Stream and altered patterns of heat content and sea surface temperature. These changes resemble the response to a declining AMOC predicted by coupled climate models.

Detta bekräftades av en senare artikel (Moat et al 2020):

Moat et al 2020

THE BLOB

Ett av de starkare argumenten för att Golfströmmen skulle ha minskat i styrka verkar vara den så kallade kalla blobben. Nutida uppvärmning är nära nog helt global (vilket den medeltida värmeperioden sannolikt inte var), men det finns en liten blob strax söder om Grönland som blivit kallare:

Att AMOC ska bli svagare vid en global uppvärmning har diskuterats och förutspåtts sedan 1980-talet. Många menar alltså att den kalla blobben är ett tecken på att just Golfströmmen saktat ner (mindre energi från söder förs upp).

Modeller förutspår också att en avstanning av AMOC förutom att ge upphov till den kalla blobben, samtidigt kommer leda till en uppvärmning av vattnet vid shelfen intill den kanadensiska östkusten (Saba et al 2016). Det stämmer tydligen också bra med observationer. ”Both observations and the climate model demonstrate a robust relationship between a weakening Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) and an increase in the proportion of Warm-Temperate Slope Water entering the Northwest Atlantic Shelf.”

Detta visas även i Caesar et al 2018. Med hjälp av havstemperaturer i dessa två områden kunde de rekonstruera AMOC långt tillbaka. Rekonstruktionen stämmer bra med senare tids riktiga mätningar av strömmen (se bild nedan, Rapid samt Frejka Williams = mätningar av strömmen, läs mer på Carbon Brief). Det är dessa värden som Walin anser vara påhittade:

Caesar påstår inte heller att smältningen av Grönlands isar skulle vara enda orsaken till detta, de lyfter fram att hela den hydrologiska cykeln ändras:

“Global warming causes changes to the hydrological cycle leading to increased precipitation over the subpolar North Atlantic and surrounding land areas – from where the water drains through rivers into the Atlantic. It further contributes to the loss of Arctic sea ice, as well as melting of the Greenland Ice Sheet, both adding more freshwater to the ocean.”

Man har även uppmätt att salthalten sjunkit i Nordatlanten sedan år 2000 (Tesdal et al 2018). ”If this trend of decreasing salinity continues, it has the potential to enhance water column stratification, reduce vertical fluxes of nutrients, and cause a decline in biological production and carbon export in the North Atlantic Ocean.”

(Men som så många gånger förr: mätserierna är relativt korta och det är för tidigt att dra allt långtgående slutsatser utifrån dem).

Uppgifterna stämmer även bra överens med en annan studie som analyserat kväveisotoper från koraller i det ovan nämnda shelfområdet vid Kanadas östkust (Sherwood et al 2011). ”We conclude that the persistence of the warm, nutrient-rich regime since the early 1970s is largely unique in the context of the last approximately 1,800 yr.” Allt detta är samstämmigt med den rekonstruktion som gjordes i den nu omtalade ”Potsdamartikeln”.

En annan studie som tittade på syreisotoper i samma område (Thibodeau et al 2019) kunde se en korrelation med styrkan i AMOC:

Here, we present a record of δ18O in benthic foraminifera from sediment cores retrieved from the Laurentian Channel and demonstrate that the δ18O trend is linked to the strength of the AMOC. In this 100-year record, the AMOC signal decreased steadily to reach its minimum value in the late 1970’s, where the weakest AMOC signal then remains constant until 2000. De presenterar även data från 1500 år tillbaka.

Men även om modeller visar att AMOC kommer att stanna av med en ökande global temperatur så anser IPCC det osannolikt att den helt kommer stanna av till år 2100. (Vissa modeller visar att det kan ske till 2300 om utsläppsnivåerna är höga, t ex Bakker et al 2016, men det är långt ifrån någon säker projektion eller någon konsensusåsikt, se artikel på Carbon Brief.).

Tro det eller ej, det är inte bara Walin som håller på med oceanografi, här finns några reaktioner på artikeln från andra experter: expert reaction to study of the Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) | Science Media Centre. Det är nästan symptomatiskt att se hur ”mainstream forskare” påpekar osäkerheter i den här typen av studier medan ”skeptiker” som Walin är helt bergsäkra på att resultaten inte kan stämma. Men någon alternativ förklaring till resultaten ges inte – utöver att det förmodligen måste handla om fusk.

Det finns förstås åtskilligt mer om det här. Det var inte meningen att presentera en enda sanning eller fullvärdig genomgång på det här området (heller) – jag har naturligtvis inte kompetensen att avgöra detta heller. Widding säger att hon blev glad när hon hittade Walins artikel eftersom hon inte själv var expert på området. Men sen slutade tydligen nyfikenheten (för att det stämde med det hon ville höra?). Att likställa allt ”obekvämt” med fusk är den lätta vägen ut. Jaja:

  • Varken Walin eller Widding har kommenterat de data som presenterats i den nyligen publicerade artikeln
  • De har heller inte anfört någon publicerad vetenskap. Naturligtvis måste man respektera Walins kunskap i ämnet men de argument han tar upp berör som sagt inte de data som artiklarna presenterat. Att anklaga alla studier som inte visar det man vill för fusk känns inte helt okej i min värld.
  • Det handlar inte bara om modeller. Men alla är medvetna om att det är korta mätserier.
  • SVT intervjuade Frederik Schenk, klimatforskare vid Bolin Center vid Stockholms universitet och SMHI i sitt inslag. Att han inte var ”rätt forskare” enligt Widding, tja … vet inte vad jag ska säga. Att de visade klipp från Day after tomorrow? Hm, jag har ärligt talat svårt att bli så jätteupprörd -lite av en kul ingång till reportaget – men visst, det kanske hade varit passande att påpeka lite starkare att IPCC inte förutspår att det ska bli så. Men letar man fel kommer man finna dem (NB alternativa medier som Swebb-TV är fortfarande sämst i klassen även på detta område).
  • Förra gången en liknande artikel (Caesar et al 2018) uppmärksammades fick Stigebrandt utrymme på SVT att kritisera den. Misstänker dock att enda sättet att få församlingen på Klimatupplysningen nöjda i denna fråga vore att helt censurera bort ”klimatalarmistiska” vetenskapliga nyheter …
  • Och jo, man får publicera studier som pekar emot att AMOC:en skulle ha stannat av eller till och med ökat – trots att man är beroende av forskningsanslag! Se nedan. Det är från Real Climate (visserligen skrivet av Rahmstorf själv…), orkar inte sammanfatta eller översätta, men det verkar som att dessa studier inte motsäger de rekonstruktioner Rahmstorf och kompani gjort:

Likewise for 1994-2013, Roessler et al. (2015) found an increase of 1.6 Sv [mått på hur mycket vatten som transporteras per tidsenhet] in the transport of the North Atlantic Current between 47° and 53° North. This is a current with a mean transport of ~27 Sverdrup, 60% of which is subtropical waters (i.e., stemming from the south via the Gulf Stream). For this period, our reconstruction yields an AMOC increase by 1.3 Sv.

For 1994-2009, using sea-level data, Willis et al. (2010) reconstructed an increase in the upper AMOC limb at 41°N by 2.8 Sv. For this period, our reconstruction yields an AMOC increase by 2.1 Sv.


Mycket är osäkert, fortsättning lär följa.

(Om någon undrade, jo Gösta Walin var med och startade Stockholmsinitiativet… )

Mer läsning:

Fick tips om denna artikel i New York Times, snygg och intressant. En av de intervjuade forskarna avslutar::

“There’s no consensus on whether it has slowed to date, or if it’s currently slowing,” said Dr. Lozier. “But there is a consensus that if we continue to warm the atmosphere, it will slow.”

expert reaction to study of the Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) | Science Media Centre

Trend eller naturlig cykel?: Slowdown of Atlantic conveyor belt could trigger ‘two decades’ of rapid global warming | Carbon Brief

Guest post: Could the Atlantic Overturning Circulation ‘shut down’? | Carbon Brief

Atlantic ‘conveyor belt’ has slowed by 15% since mid-20th century | Carbon Brief

2015: New studies confirm weakening of the Gulf Stream circulation (AMOC) « RealClimate

2016: Q & A about the Gulf Stream System slowdown and the Atlantic ‘cold blob’ « RealClimate

2016: AMOC slowdown: Connecting the dots « RealClimate

2018: If you doubt that the AMOC has weakened, read this « RealClimate