Överdrivna framtidsscenarier

Ett säkert sätt att aldrig lära sig av historien är att skriva om den. Jag utvecklar detta i en essä i tidningen Syre: ”De riktiga klimatvännerna” – Syre (tidningensyre.se)

En annan upprörd diskussion som tenderar att leverera en omskriven historia handlar om IPCC:s framtidsscenarier. De presenterar som bekant olika framtidsscenarier i sina rapporter som baseras på olika nivåer av framtida växthusgaser i atmosfären:

Representative Concentration Pathway - Wikipedia

Som t ex Rockström påpekade i Aktuellt häromdagen så är det nog ingen som tror att värsta-scenariot (RCP8.5) längre är aktuellt. Det skulle kräva att vi förbränner en enorm massa kol och inte mycket tyder på att vi följer denna väg.

Representative Concentration Pathways (RCPs) – CCII

RCP8.5 har dock kommit att användas som ett business-as-usual scenario, det vill säga en projektion av vad som kan hända om vi inte gör något åt utsläppen. Detta har väckt mycket kritik eftersom det inte längre stämmer och sprider ett onödigt alarmistiskt budskap om framtiden. De mest hätska utspelen i denna fråga står nog den amerikanske statsvetaren Roger Pielke J:r för. Diskussionstrådarna på t ex Twitter om detta är kilometerlånga, många forskare anser att scenariot fortfarande fyller ett syfte i en riskutvärdering och att diverse faktorer som permafrosten inte kan uteslutas osv.

Men även här håller historien på att skrivas om. Det börjar låta som att RCP8.5 aldrig varit ett realistiskt scenario och att detta visar att IPCC alltid varit tokalarmistiska. Men det stämmer inte, världen följde detta scenario i 15-20 år fram till ungefär 2014 (se länk nedan). Tvärtom har dessa scenarier tidigare fått kritik för att vara alldeles för optimistiska. Och what-do-you-know, självaste Pielke J:r var en av dem som levererade detta 2008, och senare 2015. Han menade då att scenarierna räknade med att en orimlig reducering av utsläppen skulle ske utan någon speciell ”klimatpolicy” introducerades.

”RCPs in the absence of policy are broadly inconsistent with observations from 2000-2008. The ‘stabilization’ pathwaysused to drive physical climate models are more aggressive still, with reductions in carbon and energy intensities substantially larger than observed

Ja, så kan det vara i den här debatten.

Här en artikel i Nature som beskriver historiken och problematiken bakom de här framtidsscenarierna. I den kommande IPCC-rapporten ser dessa annorlunda ut än vad de gjort tidigare:How hot will Earth get by 2100? (nature.com)

A range of futures. Charts showing details of various SSP and RCP scenarios.