Videotajm

Har ju ägnat mig åt en del naturfoto genom åren. Försöker nu lära mig att redigera videofilm i Photoshop. Mycket man kan göra – även jag inte tillhör ”man” ännu … Har Spelet om klimatet som övningsprojekt men inte fått ihop något bra i PS men roade mig att använda en del av grejorna i Moviemaker istället. Bidde en liten amatörig reklamvideo, rätt kul att greja med sånt här 🙂

Widding, Salby, koldioxid och here we go again

Klimatdebatten fick lite av en renässans när Greta Thunbergs protester väckte uppmärksamhet. De som först då började intressera sig för frågan kanske tycker att ”det finns ju så många ”skeptiska argument” man borde lyssna på, varför tystas allt ner!?” Men det är få saker som är nya i den här debatten. Det mesta som ältas i sociala medier har motbevisats om och om igen sedan åtminstone tio år tillbaka. Vissa krönikörer och ledarskribenter lyfter dock inte ett finger för att göra en bakgrundskontroll.

Bloggen Klimatupplysningen går på tomgång och återvinner gamla argument i brist på annat. ”Debattören” Elsa Widding gör detsamma. I dagarna släppte hon ännu en ny video på sin youtubekanal.

Jag får ofta höra att hon för in realism i debatten, men jag har visat åtskilliga gånger att så inte är fallet, felaktigheterna står som spön i backen (som om någon bryr sig). Den senaste videon går i samma banor. Hon hänvisar till experiment gjorda av John Tyndall 1856 – som visade att CO2, ozon och vattenånga absorberar infraröd strålning (värme) – och säger (ca 5 minuter in), jag citerar:

Men varför refererar vi till experiment gjorda för 160 år sedan? Varför gör vi inte om de här experimenten med modern utrustning kan man fråga sig. Svaret på varför osäkerheter har glömts bort, och att man använder 160 år gamla experiment som bevis, är nog ganska enkel: Det finns inga forskare som jobbar med det här idag.

Well, I got news for you… Nej, jag tänker inte ”faktakolla” detta, om du verkligen tror att dagens forskare refererar till Tyndalls experiment som bevis för sina hypoteser, ja, då lär det inte hjälpa vad jag än säger.

(I veckan som gick kallades en vaccinskeptiker som ”expertvittne” av republikaner till en politisk utfrågning. Hon anförde att covidvaccinen gör oss magnetiska – bara det känns farsartat, men att amerikansk media kändes sig nödda att ”faktakolla” detta säger nog ännu mer om vilken farsartad tid vi lever i!)

Huvuddelen av Widdings video handlar dock om huruvida de mänskliga utsläppen av koldioxid står för ökningen av densamma i atmosfären. Hon tar upp en hypotes vars pappa är en australiensisk fysiker vid namn Murry Salby. Han menar att människans utsläpp bara utgör en bråkdel av ökningen. Widding förlitar sig på ett inlägg av en Jonas Rosén på Klimatupplysningen som där säger sig bevisa att Salbys modell är rätt och riktig medan övriga forskningsvärlden använder sig av felaktiga formler.

Widding började enligt egen utsago (intervju i Kvartalet) engagera sig i klimatfrågan 2018, så det kanske kan vara henne förlåtet om hon trodde att det här var en ny diskussion. Hade hon varit skeptisk på riktigt kanske hon ändå hade gjort en liten kontroll istället för att förlita sig på ett blogginlägg på Klimatupplysningen?

Men nej, det är för varmt för att orka skriva om detta. Och, precis som också Widding erkänner, jag är för dålig på matte och fysik för att diskutera härledning av diverse formler. Men oavsett vilket, det är en mycket extrem åsikt att anse att den ökade CO2-halten inte skulle bero på våra utsläpp. Även så kallade skeptiska forskare avfärdar det som nonsens. Roy Spencer, Richard Lindzen osv.

Eller om du föredrar att läsa om det på ”skeptiska bloggar”: Some people claim, that there’s a human to blame … – Watts Up With That?

Vad det gäller Salby så är det heller inget nytt, den stormen härjade på bloggarna för typ ett decennium sedan. Men inga är så bra på återvinning som ”klimathotsskeptiker”.

Eller varför inte höra Anthony Watts på världens största ”skeptiska blogg” förklara här. Verkar som han oblygt justerat lite skalor så det passar in i det han ville framföra mm.

Widding nämner här även Gösta Petterssons (professor emeritus i biokemi) bombprovskurva som sägs visa hur snabbt koldioxid försvinner från atmosfären. Även detta är en följetong, Mats Almgren, professor emeritus i fysikalisk kemi, lyckades få GP att inse att hypotesen var felaktig: Uppsalainitiativet: Kolcykeln och bombkurvan.

Detta medger GP i ett inlägg på The Climate Scam (nuvarande Klimatupplysningen) 2013:

”Så hur ska jag se på mina tidigare gästinlägg på TCS, där jag försökt lansera en egen bombprovskurva? Är jag snäll mot mig själv, så kan jag hoppas på att ha rört om ordentligt i grytan och initierat en debatt där man fått information om och kunnat ta ställning till åtskilliga delproblem rörande kolcykeln och koldioxidens omsättning. Mina egna inlägg i den debatten har tyvärr varit höggradigt fokuserade på en ohållbar utvärdering av stora delar av föreliggande ∆C14-data, dvs. på observationer som aldrig gjorts.”

Men i 2019 års version av GP:s bok Falskt alarm (som Elsa Widding ger ut på sitt förlag) fanns fortfarande den ”orättade” bombprovskurvan med …

Jaja, jag ville med detta inlägg bara visa att allt är som vanligt och så lär det väl fortsätta. Widding uppgav i en tidigare video att hon får in donationer på tusentals kronor i månaden (nej, jag tror inte att hon är köpt) och har beslutat sig för att syssla med ”klimatfrågan” på heltid. En barnbok ihop med svenskaläraren Staffan Mörner ska nu färdigställas.

What a time to be alive.

Historiska ögonblick inom klimatvetenskapen

Jag kan inte låta bli att hänföras av gamla vetenskapliga upptäckter och de som gjorde dem. Ärligt talat tror jag de flesta av oss skulle stå helt handfallna om vi skickades ett par hundra år tillbaka i tiden och blev tillsagda att bevisa den kunskap vi nu har. Även saker som vi nu anser vara enkla och självklara. Även för dem med fina akademiska titlar.

Idag reflekterar vi knappt över att vi på ingen tid alls lyckats isolera och ”strukturbestämma” ett för oss helt okänt virus. Vi tar det för givet. Det går dock nästan inte att föreställa sig hur mycket arbete som ligger bakom den kunskap som krävs för att åstadkomma detta. Ett ändlöst dunkande av pannor mot väggar, frustrationsvrål och ett oändligt antal motgångar för att då och då ta mikrosteg framåt. Som sen sakta men säkert bildar en helhet. Läs t ex om hur Sören Jensen, en kemist vid dåvarande Stockholms Högskola, lyckades reda ut vad som förorenade hans prover och hur vida spritt PCB var: Det mystiska miljögiftet – Maths Nilsson, författare

Ni säger att marknadsekonomin är grunden för vår välfärd? Skulle själv vilja hävda att vetenskapen och dess system för att publicera och sprida kunskapen har varit det helt avgörande. (Alltså, inget är svart-vitt förstås.)

Här några avgörande steg i klimathistoriken:

1640: Johann Baptista van Helmolt upptäcker koldioxid

Vi vet förstås att luften består av en blandning av gaser, men det finns egentligen inget självklart i detta antagande. Flamländaren Helmolt visade att det bildades en ”annan sorts luft” – än den vi andas – vid förbränning. Han kallade det ”gas sylvestre” (som vi nu vet är koldioxid). Likaså noterade han en annan sort luft som bildades i tarmar och av svampar, den kallade han “gas pingue” (=metan). Det var alltså Helmolt som myntade ordet gas som kan härledas till grekiskans ord för kaos.

Även om han gjorde en del experiment som känns rätt moderna i sin utformning var det uppblandat med en rad mer ”andliga” och mystifika uppfattningar om vår värld.

1754 Joseph Black konstruerar första ”koldioxiddetektorn”

Den skotske kemisten Black hettade upp kalciumkarbonat och upptäckte att materialet ”förvandlades” till kalciumoxid och någon sorts gas. Han noterade också att gasen kunde återförenas med den fasta kalciumoxiden och därmed återbilda kalciumkarbonaten. Just denna ”återfixering” till den fasta substansen gjorde att han kallade den för ”fixed air”. Den var dessutom identisk med den Helmolt hade kallat ”gas sylvestre”. Black visade också (ihop med andra) att det inte gick att tända ett ljus i denna luft och att möss inte överlevde i denna atmosfär.

Black upptäckte att denna ”fixed air” (koldioxid) bildade en fällning när man bubblade den genom en vattenlösning av kalciumhydroxid (det bildas då kalciumkarbonat och lösningen blir mjölkig). Han använde detta för att påvisa att koldioxid fanns i vår utandningsluft, bildades vid mikrobiell fermentering och vid förbränning av kol och olja. Blacks apparat förfinades senare av Henry Cavendish (som bland mycket annat också var först att beräkna jordens massa).

1824 Jean-Baptiste-Joseph Fourier beskriver växthuseffekten

Fourier beräknade att temperaturen på jorden borde vara mycket kallare än den de facto var om värmen enbart skulle bero på solens inkommande strålar. Hans hypotes var att atmosfären släpper igenom de inkommande solstrålarna men inte den utgående ”mörka” värmestrålningen från jordens yta. Även om Fourier, vad jag förstår, aldrig kallade detta för växthuseffekt så liknade han fenomenet vid hur atmosfären agerar som fönsterrutan i ett drivhus (anledningen till att det blir varmt i ett växthus beror dock främst på att det saknas konvektion där, dvs luften stängs inne, och inte på att IR-strålning absorberas på det sätt som växthuseffekten beskriver Existerar växthuseffekten? – Maths Nilsson, författare).

1856 Eunice Foote presenterar experimentella bevis för växthuseffekten

Eller rättare sagt, Footes resultat presenterades åt henne på en konferens anordnad av American Association for the Advancement of Science. Kvinnor var tydligen inte välkomna där! Footes resultat var de första riktiga experimentella bevisen på Fouriers hypotes. Hon hade fyllt glasrör med koldioxid samt fuktig respektive torr luft och sen placerat dem i solljus kontra skugga och kontrollerat temperaturen. Hennes försök visade att koldioxid och vattenånga absorberar mer energi än vad torr luft gjorde (framförallt koldioxid). Hon spekulerade också i att detta kunde ha påverkat klimatet i ”historiska tider”.

1859 John Tyndall presenterar fler bevis

Tyndall har varit den som fått äran av att först ha presenterat experimentella bevis för växthuseffekten, men som synes ovan stämmer det inte riktigt (det verkar oklart huruvida han hade haft kännedom om Footes försök). Hans experiment tycks dock ha varit mer omfattande än Footes och han påvisade hur kväve och syre inte ”fångade in” energi, vilket däremot koldioxid, vattenånga och ozon gjorde.

1896 Svante Arrhenius beräknar klimatkänsligheten

Arrhenius var först med att göra en beräkning av vad en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle få för effekt på temperaturen (brukar kallas klimatkänslighet). Han kom fram till 5–6 °C, vilket ska jämföras med nutida bästa uppskattning: Sannolikt: 2,6-4,1 °C (66% range), Mycket sannolikt: 2,2-4,9 °C (90% range). Senaste IPCC-rapporten redovisade 1,5-4,5 °C men den är från 2013 (Arrhenius beräkningar skulle nog inte hålla idag, det var mycket fysik han inte kände till när det begav sig).

Men även om han insåg att våra utsläpp skulle leda till en uppvärmning kunde han för sitt liv inte förutse vilken enorm utveckling som skulle följa – han uppskattade att det skulle ta tretusen år innan koldioxidhalten i atmosfären skulle fördubblas på grund av våra utsläpp. Med nuvarande takt är vi dock där runt 2060 eller något sånt.

1901 John Koch och Knut Ångströms motbevisar Arrhenius

John Koch utförde, efter diskussioner med Knut Ångström (son till den mer kände Anders Ångström), experiment som motbevisade Arrhenius hypotes. Försök som man idag dock vet innehöll en del felaktigheter. Men resultaten gjorde att intresset för växthuseffekten avtog. Men bara tillfälligt.

1912 Diskussionen lever uppenbarligen i samhället

Växthuseffekten art fr 1912

1938 Guy Stewart Callendar sammanställer första globala medeltemperaturen

Callendar sammanställde en enorm mängd mätdata (som förstås inte fanns digitalt tillgängliga) och kom fram till att temperaturen var på uppåtgående (men verkade inte tycka det var något dåligt: ”the return of the deadly glaciers should be delayed indefinitely.”). Han lyfte fram att uppvärmningen kunde bero på växthuseffekten men fick inte jättegehör från sina vetenskapliga kollegor. De menade att det nog bara handlade om naturliga variationer. Och med tanke på mätningarnas kvalitet kunde man väl bevisa vad som helst?

Kunskapen om klimatet växte allt mer och farhågorna att de exponentiellt stigande koldioxidutsläppen utgjorde ett problem blev allt starkare. 1958 lyckades Charles Keeling med att mäta koldioxidhalten i atmosfären och upptäckte att den fluktuerade med årstiderna. När det är vår/sommar på norra halvklotet ”drar” växtligheten koldioxid ur atmosfären och halten sjunker för att sedan öka under höst/vinter. Detta har mätts kontinuerligt sedan dess (då han började var halten 313 ppm, den 7 juni 2021 var den 419 ppm).

1956 Första ”General circulation model” (GCM) of the atmosphere

Norman Phillips publicerade studie baserad på den första datordrivna klimatmodellen som beskrev flödena i troposfären. Datorn som användes hade ett minne på 5 kB och ytterligare 10 kB på ett externt minne…

1965 USA:s president vetenskapliga råds rapport

President Lyndon B Johnson fick redan1965 fick en rapport från sina vetenskapliga rådgivare som refererade till tre dussin vetenskapliga studier från 50 och 60-talet och de sa så här:

”Within a few short centuries, we are returning to the air a significant part of the carbon that was extracted by plants and buried in the sediments during half a billion years”

”Through his worldwide industrial civilization, Man is unwittingly conducting a vast geophysical experiment. Within a few generations he is burning the fossil fuels that slowly accumulated in the earth over the past 500 million years”

”By the year 2000 the increase in CO2 will be close to 25%. This may be sufficient to produce measurable and perhaps marked changes in climate.”

”The climate changes that may be produced by the increased CO2 content could be deleterious from the point of view of human beings.”

Och på den vägen är det. 2015 lyckades man empiriskt mäta och bekräfta en ökad växthuseffekt från två olika platser på jorden Observational determination of surface radiative forcing by CO 2 from 2000 to 2010 | Nature:

These graphs show carbon dioxide’s increasing greenhouse effect at two locations on the Earth’s surface. The first graph shows COradiative forcing measurements obtained at a research facility in Oklahoma. As the atmospheric concentration of CO(blue) increased from 2000 to the end of 2010, so did surface radiative forcing due to CO(orange), and both quantities have upward trends. This means the Earth absorbed more energy from solar radiation than it emitted as heat back to space. The seasonal fluctuations are caused by plant-based photosynthetic activity. The second graph shows similar upward trends at a research facility on the North Slope of Alaska. (Credit: Berkeley Lab)

I år (2021) publicerade NASA en studie som via satellit empiriskt kunnat mäta den ökade växthuseffekten också på global skala. Observational evidence of increasing global radiative forcing – Kramer – – Geophysical Research Letters – Wiley Online Library

(Förutspår att kritik kommer för att jag utelämnat artiklar om en stundande istid på 70-talet. Har redan tjafsat om det i ett par inlägg: Alarmism om istid på 70-talet? Konsten att plocka körsbär – Maths Nilsson, författare ).


Köp gärna min bok om du är intresserad av vad som hänt bakom kulisserna i klimatdebatten sedan IPCC bildades (eller bara vill sponsra det jag gör): Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

Politik i bokhyllan SvT

I måndags blev jag intervjuad av Nedjma Chaouche om Spelet om klimatet i programmet Politik i bokhyllan på SvT Forum. Spelades in i deras lilla ”fjärrstyrda” studio i Riksdagshuset. Ganska stor skillnad jämfört med intervjun i TV4:s Nyhetsmorgon. Där var det pang på, ett kort inslag och intervjuarna hade inte läst boken. Nu var det längre tid (en kvart) och Nedjma hade läst boken och ställde intresserade frågor.

Om det blev bra? Det får ni bedöma själva, direktsändning gör en ju lite nervös får jag erkänna 😉 Den omedelbara känslan var likadan som efter Nyhetsmorgon: väldigt vad snabbt det gick och vad sa jag egentligen!?

”Ett smutsigt propagandakrig mellan vetenskap och politik” | SVT Nyheter

I onsdags blev jag också intervjuad i Klimatpodden. Inte bestämt när det avsnittet läggs ut, ska ju redigeras och så. Jättekul och intervjun pågick i mer än en timme – jösses vad slut i skallen man blir, finns säkert en del saker jag kanske skulle formulerat annorlunda 🙂 …

Patrick Moores nya bok om överdrivna larm

Det är poppis med böcker som ”klär av miljöalarmismen”. Patrick Moores Amazonbästsäljare Fake Invisible Catastrophes and Threats of Doom är en i raden. Moore hävdar, i vanlig ordning, att hans bok är byggd på vetenskap. Sean Holman, professor i journalism vid Mount Royal University i Calgary, har tagit en titt på innehållet i boken och har också kontaktat flera av de forskare vars studier Moore använder som referenser.

Moore var en gång i tiden Greenpeaceaktivist, och framställs ofta som forskare eftersom han har en doktorshatt i ekologi från 70-talet. I själva verket har han lämnat både akademin och Greenpeace för evigheter sen och är inget annat än en lobbyist/opinionsbildare. De så kallade vetenskapliga artiklar han skriver är rapporter utgivna av olika tankesmedjor och skulle inte hålla ens som studentuppsats, se ett av mina tidigare inlägg: Patrick Moore. En studie i förnekelse. – Maths Nilsson, författare

Nedan följer några punkter ur Holmans långa genomgång (jag har själv inte läst boken och refererar bara till texten).


Moore är övertygad om att korallerna inte kommer påverkas av klimatförändringarna och att larmen är överdrivna. 2016 drabbades Stora Barriärrevet av en kraftig värmebölja där stora delar av revet drabbades av korallblekning. Moore skriver att det bara handlar om alarmistiska rubriker utan stöd:

“… the careful reader would be hard pressed to find the origin of the 93 per cent as there is no record of it other than in headlines.

Verkligheten: här är ett pressmeddelande från ARC Centre of Excellence Coral Reef Studies som nämner just denna siffra: Only 7% of the Great Barrier Reef has avoided coral bleaching – ARC Centre of Excellence for Coral Reef Studies (coralcoe.org.au). Studier som sedermera avrapporterades i Nature Global warming and recurrent mass bleaching of corals | Nature

Moores kommentar till Holman var att han måste ha missat den. Det var ju synd.


Varmare hav hotar inte korallreven

Moore säger att en ökad temperatur bara är gynnsamt och leder till en högre biodiversitet i haven. Han hänvisar till en studie av Tittensor m fl som stöd för detta Global patterns and predictors of marine biodiversity across taxa | Nature.

Tittensor svarar Holman att deras studie handlade om hur det generellt såg ut på jorden, det finns fler arter i varmare vatten, MEN den säger inget om vad som händer vid en så pass snabb förändring som nu sker. Tittensor har själv publicerat studier som visar på det omvända mot vad Moore hävdar:

Moore skriver att “warmest waters in the world have the greatest diversity for every taxonomic class of marine life”, med hänvisning till samma studie. Men enligt Tittensor själv visade studien att artrikedomen i öppet hav är störst i subtropiska regioner medan kustnära arter är rikligast i varmare ekvatoriella områden. Om Moore backade från sitt påstående efter att ha fått ta del av Tittensors kommentarer? Nä, det är inte riktigt så klimatdebatten fungerar.

”Nevertheless, Moore maintained his support for that claim, citing a map he said showed that “tropical and subtropical waters are about the same temperature,” something Tittensor wrote could be “disproved with about 30 seconds of Googling,” providing four supporting links.

Holman frågar Moore varför han inte kan visa vetenskapliga artiklar som som stöder det han skrivit om uppvärmningen av haven. Moore levererar standardsvaret att han inte tror på klimatmodeller…

Det finns fler kommentarer om korallernas väl och ve i Holmans genomgång. Och för er som anser att forskare bara larmar och inte kan ta in ny information publicerades en artikel i Nature i år som skriver ner hoten mot en utrotning av korallreven en aning (en av forskarna, Terry Hughes, tillhör den som larmar mest om Stora Barriärrevets hälsotillstånd):

”Our findings suggest that, while local depletions pose imminent threats that can have ecologically devastating impacts to coral reefs, the global extinction risk of most coral species is lower than previously estimated.


”Klimatförändringarna orsakar inte fler skogsbränder i USA”

USA:s myndigheter redovisar ytan av brunnen mark från och med tidigt 1980-tal, vilket ger en ökande trend. I bloggosfären och i Lomborgs artiklar låter det dock helt annorlunda. Där används ofta nedanstående graf:

Så mycket för nya rekord, eller hur!

Myndigheterna skriver att statistiken innan 1983 inte kan jämföras med tidigare år eftersom jämförelsebar data inte finns och/eller kan inte bekräftas:

Bild

Moore tar dock detta som ett ”politisk uttalande”.

Det är ingen som förnekar att ”bränd yta” har minskat sen 1900-talets början i både USA och världen. Men om man ska leta efter en ”klimatsignal” i dessa mätningar kan man inte bara stirra sig blind på stapeldiagram utan att fundera på vad värdena innebär och hur de har samlats in (om man nu är intresserad och inte bara vill sprida propaganda). Det har trots allt hänt en del i världen sedan 1920-talet vad det gäller övervakning, bekämpning och markanvändning.

Stefan Doerr, Professor, Swansea University: ”In other words, where humans have not converted flammable landscapes to less or-non flammable landscapes by removing or changing the vegetation, warming temperatures are, overall, associated with an increase in fire activity. A very thorough recent global analysis of trends and fire knowledge overall is here” (Bowman et al 2020). (i ett av mina tidigare inlägg här finns länkar till fler studier).

Att använda data som Moore och Lomborg är lite som att använda nedanstående graf som argument för att mässlingsviruset har blivit mindre smittsamt med åren. Vi vet alla vad denna nedgång beror på (hej, antivaxxare):

File:Measles cases graph.svg - Wikimedia Commons

”Det finns ingen korrelation mellan koldioxid och temperaturen”

Här dyker Moores favoritgraf upp som sägs visa att det inte finns någon korrelation mellan temp och CO2-halter 600 miljoner år tillbaka:

What are your thoughts on the fact that CO2 levels have hit 415 PPM for  first time in 3 million+ years? Or the fact this, and or our hand on it, is

Grafen är som synes gjord av en viss Nasif Nahle med ett, hm, märkligt cv: professor vid Biology Cabinet Org (enligt den nu nedlagda (?) hemsidan var/är det en grupp Nahle startade med sina kompisar när han var 23 år och de bedriver någon sorts frilansande forskning About_Us (archive.org)), han har även en tidigare professur i okänt ämne och menar att jorden inte värms upp utan kyls ner.

Nåja, Nahle hänvisar som synes till en bok skriven av Ruddiman, som dock bestämt förnekar att grafen skulle komma från honom. Moores respons: jaha, då får jag väl ta bort den informationen (hej, källkritik).

Det hänvisas också till en artikel skriven av Pagani (numera avliden) i Science 2005. Den beskriver CO2-nedgången mellan 45-25 miljoner år sedan, en liten fraktion av ovanstående alltså. En annan artikel av Pagani i Science 2006 kommer till slutsatsen att klimatet är väldigt känsligt för koldioxidhalten i atmosfären:

Sudden global warming 55 million years ago provides evidence for high climate sensitivity to atmospheric CO2″

Precis det motsatta till vad Moore påstår.

I grafen ovan visas temperaturen som i det närmaste binär med ett varmt och ett kallt läge. Det kommer från en schematisk, handritad graf av Scotese baserat på väldigt sparsamma data. Idén om att det bara skulle finnas två lägen är sedan länge utdaterad – i alla fall om man frågar dem som jobbar med det. Läs mer och om ursprunget till grafen på RealClimate: Can we make better graphs of global temperature history?

Holman kontaktade även Scotese som bifogade en av ina egna studier av syreisotoper och påpekade:

There’s no doubt that more CO2 leads to higher temperatures.

Moores kommentar på det? “I’d like to see his argument on that,” Moore replied, later accusing Scotese in an email of being a “full-on alarmist” who has “clearly bought into the ‘CO2 is dangerous’ mantra even though it is at historically low levels.”

Det är för övrigt intressant att argumentet om att klimatet alltid har varierat och att koldioxidhalterna varit högre förr, förs fram som om de ”mainstreamforskare” som tagit fram dessa data inte känner till dem! Notera att solens instrålning har varierat på denna skalan och är inte medräknad. Havsnivån, som var mer än 80 meter högre än i dag vid ”koldioxidtopparna”, visas inte heller.


Försurningen av haven är en ren fabrikation

Moore menar att detta inte stämmer och stödjer sig delvis på en 16 år gammal artikel. Enligt Moore säger denna att pH inte ändrats i haven utanför Australiens västkust mellan 1708-1988. Professor Carles Pelejero, huvudförfattare till artikeln, säger dock att Moores påstående inte stämmer (han påpekar att det var flera bloggar som missuppfattade just detta när artikeln publicerades, men blev förvånad över att det fortfarande används som ett argument 16 år senare (gissar dock att ingen som följt Moore och klimatdebatten höjer på ögonbrynet en millimeter).

Vad artiklen/studien visar är hur pH i en begränsad lagun i området har varierat baserat på så kallade proxydata från bor-isotoper. Kemin ”uppför sig” betydligt annorlunda där än i haven utanför och det är svårt att detektera en trend i ”bruset”. Pelejero gav Holman länkar till en studie som använt sig av samma teknik men i havet utanför som visar en tydlig trend Surface ocean pH variations since 1689 CE and recent ocean acidification in the tropical South Pacific | Nature Communications En annan studie från Sydkinesiska sjön: Acceleration of modern acidification in the South China Sea driven by anthropogenic CO 2 | Scientific Reports (nature.com)

Moores kommentar? “I don’t buy it. They don’t know what the pH was in 1900, never mind 1850, never mind 1750. They don’t know what the pH was then.”

Han svarade dock inte på varför han i så fall använde Pelejeros artikel för att bevisa just detta… Och så hänvisar han istället till Craig Idso vid organisationen Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change. Även om man bortser från de miljoner denna organisation och familjen Idso har fått från vissa särintressen så är det inte vetenskapliga artiklar Moore stödjer sig på utan diverse blogginlägg. Allt är med andra ord precis som vanligt.


Det finns fler detaljer i Holmans genomgång. Moore har en bestämd uppfattning om att koldioxid enbart är bra och att människor inte påverkar klimatet. Han letar sedan fram detaljer för att stödja denna åsikt. Det hjälper inte ens att de som tagit fram dessa data dementerar Moores påståenden. Han replikerar bara att de är rädda för att ha en avvikande uppfattning (C.Y.A – Cover Your Ass action). Ett cirkelresonemang som aldrig tar slut.

Är allt Moore säger och anser fel? Så brukar det knappast vara, men hans trovärdighet som informationskälla är i mina ögon helt förbrukad sedan länge och det tar år och dagar att gå igenom varenda påstående han ständigt häver ur sig.

Men detta är förstås ingen information som når Hakelius, Lena Andersson, SvD:s ledarredaktion osv. Tids nog kommer Timbro argumentera för hur ”vi” åtgärdade även ”klimatproblemen” enbart för att vi blev rikare – precis som de nu tar åt sig av att miljön är så mycket bättre trots attackerna på den fria marknaden tidigare utsläppsregleringarna har inneburit.

Jag säger väl som ”klimathotsskeptikerna” – allt går i cykler…


PS. Moore är förstås tystad på sedvanligt sätt …:

Moore’s book, which was just released in audiobook and hardcover formats, has so far been promoted by Canada’s largest newspaper chain, Rupert Murdoch’s Sky News in Australia, a TV talk show supported by a prominent Canadian university and a PBS talk show, as well as a constellation of conservative or climate science doubting groups including the Competitive Enterprise InstituteAmerican ThinkerRebel NewsWatts Up With That? and Friends of Science.

The Washington Times and the Epoch Times both promoted it within the last several weeks.

Ny studie om historiskt klimat

Några forskare har gått igenom och sammanfattat den kunskap som kommit från studier av av marina sedimentprover. Man kan genom att analysera halterna av olika isotoper av bor och syre rekonstruera bland annat historiska temperaturer, pH i haven och koldioxidhalter i atmosfären. I denna studie har man fokuserat på tiden 66 miljoner år tillbaka fram till nu.

Flera studier, som använt sig av olika metodiker, ger samstämmiga resultat över CO2:s roll i atmosfär- och havssystemen. Det är också starkt kopplat till klimatet (men nej, ingen påstår att det bara är CO2 som styr klimatet).

Bild

(Alkenon är en kemikalie vissa alger producerar).

De konstaterar att det var 3 miljoner år sen halten CO2 i atmosfären var lika hög som nu. Då var havsnivån 20 meter högre än nu och det växte bokträd på Antarktis. Nej igen, det är ingen som säger att det kommer hända till år 2100, men det ger en uppfattning om hur det sett ut på en geologisk tidskala och vad som faktiskt redan kan vara ”intecknat” i en framtid.

Jag la in nivåerna för Parisavtalet (under 2C) samt den nivå Lomborg anser vara den optimala (3,75C) i bilden nedan. Gränserna är angivna i grader och jag har översatt det till halt koldioxid och ska tas med ett par nypor salt. Lomborgs åsikt bygger på en ekonomisk modell som beräknar kostnaden för klimatförändringarna. En modell som fått enormt mycket kritik: Klimatdebattens mest skrämmande artikel? – Maths Nilsson, författare

Ja, det är vad denna studie säger. Det finns säkert någon ledarskribent som blir personligt kränkt av detta och kan skriva en krönika eller två (på tal om den gånga kulturdebatten).

Och på tal om växthuseffekten, här är första experimentella bevisen för hur koldioxid och vatten absorberar värme. Det var amerikanskan Eunice Newton-Foote som utförde dessa redan 1856! Men då kvinnor inte var tillåtna att delta på Amercan Associations konferenser fick en herre presentera resultaten. Hon var troligen också den som först föreslog hypotesen att en högre halt av CO2 i atmosfären någon gång orsakat en högre temperatur på jorden sett på en geologisk tidskala.