Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

7:2 Blytillsatser i bensin – Europa
Amerikanska politiker pressade alltså, trots industrins protester, på för att minska bilarnas utsläpp av avgaser. Nixon instiftade i mitten på 1970-talet en federal lag som krävde en drastisk minskning av bilarnas utsläpp, så pass stor att många menade att det inte var tekniskt möjligt. Här blev Volvo först i världen med att ta fram en trevägskatalysator som klarade kraven. Hemligheten var deras lambda-sond som reglerade syrehalten i katalysatorn så att effekten förblev optimal.
Innebar detta att Europa låg mycket före USA? Nej, det var precis tvärtom.
Europa hade också väldiga problem med smog. Det gällde även Sverige trots att vi inte hade storstäder i klass med London. Avgaserna utgjorde ändå så pass stora problem att en majoritet av svenska befolkningen helt ville förbjuda bilar i stadskärnorna enligt en opinionsundersökning 1979.
Sverige var dock drivande i att få ner utsläppen och införde vid tre tillfällen mellan 1968–1982 utsläppskrav som var striktare än de hos övriga europeiska länder. Staten investerade stort i ett laboratorium i Studsvik där de byggde upp egen expertis på området. Mattias Näsman som forskat i ämnet menar att denna satsning varit avgörande för att till slut lyckas driva igenom hårdare krav. Detta eftersom de därmed bättre kunde bemöta bilindustrins motstånd.[1] För både den svenska och internationella bilindustrin kämpade emot.
Det kan tyckas vara höjden av dubbelmoral att exempelvis Volvo, som hade utvecklat en effektiv katalysator som introducerats i USA, motarbetade införandet på hemmaplan. Men det handlade inte främst om att de var emot miljöambitionerna som sådana, utan att de samtidigt levde i en ekonomisk verklighet.[2] En förutsättning för att katalysatorn skulle fungera var nämligen att det fanns blyfri bensin tillgänglig – och så var inte fallet i Europa. 1978 hade europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) till och med satt regler för högsta och lägsta nivå för halten blytillsats i bensin som skulle implementeras till 1981. I praktiken innebar det att man faktiskt förhindrade införandet av såväl blyfri bensin som katalysator.[3]
Även om Sverige inte var medlem i EEG hade svenska företag att rätta sig efter deras regler om man ville sälja sina produkter på deras marknad. Att ha en separat bilstandard för Sverige skulle komplicera, och fördyra, deras verksamhet betänkligt. Till detta kom även lågkonjunktur och oljekriser. Den svenska kronan devalverades exempelvis sex gånger mellan 1976 och 1982.
Sverige och Schweiz påbörjade i alla fall ett samarbete för att ”gå före” resten av Europa vad det gällde utsläppskraven. Efter mycket hårt motstånd från både näringsliv och politiker fick de till slut med sig Västtyskland på tåget, vilket förmodligen var helt avgörande för fortsättningen med tanke på tyskarnas stora bilmarknad och ekonomisk makt. Flera länder följde efter och 1993 fattade länderna inom EEG beslut om att trevägskatalysatorer skulle användas. Det var fem år efter det att Sverige och Schweiz infört kraven. Och nästan tjugo år efter USA.
Marknadskrafterna har med andra ord inte varit den pådrivande faktorn för att introducera ny teknologi på detta område – det är helt uppenbart att en förutsättning till förändring varit en stark politisk styrning.[4] Sen är det självklart att näringslivets insatser och marknaden varit en omistlig del för att utveckla alternativ teknik och möjliggöra införandet. Det är dock oerhört svårt för mindre, enskilda företag att på eget bevåg införa nyheter som kräver att system förändras på det sätt som katalysatorer förhåller sig till tillgången på blyfri bensin. Få saker kan målas svart-vitt när det handlar om miljöpolitik.
Nästa kapitel ->
[1] Näsman, M., & Pitteloud, S. (2022). The power and limits of expertise: Swiss–Swedish linking of vehicle emission standards in the 1970s and 1980s. Business and Politics, 24(3), 241-260. doi:10.1017/bap.2022.3
[2] Näsman, Mattias. 2021. The Political Economy of Emission Standards: Politics, Business and the Making of Vehicle Emission Regulations in Sweden and Europe, 1960–1980s. Ph.D. diss., Umeå Studies in Economic History 51, Umeå University; Bergquist, A., & Näsman, M. (2021). Safe before Green! The Greening of Volvo Cars in the 1970s–1990s. Enterprise & Society, 1-31. doi:10.1017/eso.2021.23
[3] Bergquist, A., & Näsman, M. (2023). Safe before Green! The Greening of Volvo Cars in the 1970s–1990s. Enterprise & Society, 24(1), 59-89. doi:10.1017/eso.2021.23
[4] Bergquist, A., & Näsman, M. (2023). Safe before Green! The Greening of Volvo Cars in the 1970s–1990s. Enterprise & Society, 24(1), 59-89. doi:10.1017/eso.2021.23
Pingback: 7:1 Blytillsatserna i bensin – USA – Maths Nilsson, författare
Pingback: ”Vi har tio år på oss!” – Innehållsförteckning med länkar – Maths Nilsson, författare
Pingback: Kapitel 8: Surt regn – och miljörörelsens överdrifter – Maths Nilsson, författare