Jordan B Peterson och hans klimatvänner

Den 2023-02-072023-02-10 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap8 kommentarer

Flera klimatforskare skriver att de har märkt av en enorm ökning av klimathotsförnekande tweets på Twitter sedan Elon Musk tog över. Och det har nog de flesta som skriver om klimatet märkt av, inklusive undertecknad. Organisationen Advance Democracy har undersökt saken och konstaterar att dylika inlägg hade ökat med 300 procent under 2022.

Det känns för övrigt som att det är en trend som generellt har vind i seglen för närvarande. Den konservative ”sanningsägaren” Jordan B Peterson (kanadensisk psykolog) verkar nu också gett ha sig in i leken med lite större frenesi än tidigare (även om det inte är något nytt för hans del). Och samma trötta visor som redan vevats runt i decennier spelas upp ännu en gång. Nu inför hans miljontals följare.

Känns den här grafen igen kanske?

Ni som läser min blogg borde känna igen den. Det är GISP2, en temperaturrekonstruktion från Grönland som halkat runt på nätet sen 2010 och har använts som ett (felaktigt) bevis för att det var varmare förr. Ja, det är alltså den graf som Elsa Widding kände sig kränkt över att ha blivit misstänkliggjord för att ha använt – trots att hon använt den om och om igen (bl a två varianter i sin bok). Har skrivit om det tillräckligt många gånger nu, ni kan läsa t ex här:

Jordan B Peterson har som sagt varit inne på det här spåret ett tag, förra året gjorde han t ex reklam för Fred Singers bok. Singer har varit en centralfigur i klimatdebatten och har likaså ifrågasatt en lång rad andra vetenskapliga slutsatser om negativa effekter på miljön (t ex surt regn, freoner):

… och väldigt mycket som kommer från Petersons tirader av ord blir ren ordsallad: “There’s no such thing as climate. ‘Climate’ and ‘everything’ are the same word.” Lyssna på detta korta klipp från en oändligt lång intervju i i Joe Rogans podd som når en mångmiljonpublik. (Gavin Schmidt är forskare vid Nasa).

Guys, for the love of everything holy, please, please, have somebody on who knows what the heck a climate model is!!! @joerogan https://t.co/VQ8GmH4vvE
— Gavin Schmidt (@ClimateOfGavin) January 26, 2022

Levereras ett budskap med osviklig självsäkerhet så verkar det mesta funka. En konstart Jordan B Peterson är mästare i, alltifrån pseudovetenskap om humrars biologi (kanske köpa något från hans hummerkollektion-merch?) till klimatmodeller och tja, det mesta som går att ha en åsikt om:

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

Jordan Peterson sände även en lång intervju med Richard Lindzen, ännu en gammal kändis i den här debatten. Han är en numera pensionerad klimatforskare, kanske mest känd för sin ”irishypotes” som sa att växthuseffektens förstärkningseffekter kraftigt överskattats av IPCC-gänget. Enligt hans artikel från 2011 ska klimatkänsligheten (temperaturförändring efter fördubbling av CO2-halten i atmosfären) bara vara 0,7C, vilket kan jämföras med IPCC:s senaste uppgifter på 2,5-4C.

Som jag också tidigare skrivit om hänvisade förvillarnätverket Clintel till denna artikel som den viktigaste som skrivits i ämnet. De påstår dessutom helt felaktigt att IPCC helt ignorerat den:

“The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”

Vilket alltså inte är sant. Det är bara så gammalt och uttjatat att det avhandlades i IPCC:s förra rapport från 2013. Artikeln har påvisats ha stora brister och refuserades enhälligt av fyra granskare varpå Lindzen och hans kollega istället valde att skicka manuset till en okänd koreansk tidskrift (en ganska lång historia som jag, som sagt, har skrivit om tidigare: Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes – Maths Nilsson, författare).

Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att artikeln inte höll måttet. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns. LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.”

Vi har ganska nyligen passerat en 50%-ig ökning av CO2-halten och har redan över en grads temperaturökning. Om klimatkänsligheten (kk) vore under 1C som Lindzen hävdar, skulle det alltså ske en avkylning under resterande tid då vi adderar de återstående 50%:en för att nå en fördubbling av CO2 (förväntas runt ca år 2060 om vi fortsätter som nu om jag minns rätt).

Enda gången Elsa Widding vilade på hanen i sin nya bok och framhöll att hon inte hade kompetens att bedöma riktigheten i det som påstods var just när det gällde att ”många forskare” anser att klimatkänsligheten är under 1C (nej, det är inte många forskare som anser det). I övrigt avfärdades även IPCC:s mest säkerställda slutsatser utan minsta tvekan baserat på hennes egna ”sunda förnuft”:

Lindzen och Peterson hävdar med emfas att klimatforskningen är genomkorrupt och att forskarna kokar ihop sin alarmism enbart för att få uppmärksamhet och forskningsanslag. Det ska man uppfatta som saklig kritik, men om man påpekar att Lindzen tjänat gott på sitt debatterande med bland annat med lön från Koch Industry-startade Cato Institute är det personligt påhopp.

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att Lindzen har ändrat åsikt på grund av pengarna, däremot har de varit en förutsättning för att ge honom en plattform att nå ut med sitt budskap.

Jag antar att man här får väl lita på IPCC, tiotusentals vetenskapligt publicerade artiklar osv eller på Lindzens åsikter ihopbakat med en världsomfattande konspiration där forskare inom en lång rad discipliner lyckats samordna sina resultat att peka åt samma håll under flera decennier.

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

(Och på tal om Judith Curry så har tydligen även hon nu hamnat i Jordan Petersons intervjuprogram …).

Jordan Peterson har även teamat ihop sig med Bjørn Lomborg – som jag skrivit om många gånger, en dansk statsvetare som driver tankesmedjan Copenhagen Climate Consensus. Få är väl så ihärdiga som han är i klimatdebatten, samma budskap pumpas ut om och om igen och han har gång på annan bevisligen inte brytt sig särskilt mycket om att använda siffror på tillbörligt sätt. Förutom att vara mycket aktiv på ”alla” sociala medier skriver han regelbundet på de flesta större konservativa tidningarnas ledarsidor världen över (SvD är en av dem)). Här finns några av mina tidigare inlägg: Sökresultat för ”lomborg” – Maths Nilsson, författare

Hittar ni t ex en artikel som är negativ till elbilar är sannolikheten ganska stor att det är Lomborg som skrivit den och att den innehåller en mängd körsbärsplockade uppgifter …

Lomborg är inte särskilt förtjust i ”faktagranskningar”, vilket inte är så svårt att förstå då han ofta får underkänt i dem. Nyligen skrev han om hur han censurerats angående ett påstående om att isbjörnarna blir allt fler (ett budskap han upprepat kontinuerligt sedan i alla fall 2007):

Lomborg: ”Unfortunately, such misleading, ideologically-motivated ”fact checks” are occuring more and more often. As I recently pointed out in Wall Street Journal after Facebook censored accurate data on the increasing number of polar bears based on a dubious ”fact check”:

”The result is that the public is denied access to accurate data and open debate about these very important topics. Ridiculous points on one side are left standing while so-called fact-checking censors inconvenient truths. If we’re to make good climate policy, voters need a full picture of the facts.”

Så här skrev han t ex i SvD förra året (se SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå – Maths Nilsson, författare):

Det här ganska typiskt för hur Lomborg argumenterar, det finns ett uns av sanning i botten men han tar siffrorna ur sitt sammanhang och likt en paragraftaliban hamrar in de kalla siffrorna som benhårda bevis på alarmismen. Så även i detta fall.

Det var nu en faktagranskning gjord av AFP han syftade på. Deras slutsats var att Lomborgs artikel/graf om den ökande isbjörnsstammen var missvisande då han använde data som inte är tillförlitlig.

Lomborg bemötte detta i Wall Street Journal, 26 januari 2023: ”Partisan ‘Fact Checkers’ Spread Climate-Change Misinformation”:

Lomborg: ”The official assessments from the leading scientists who study these animals—the Polar Bear Specialist Group within the International Union for Conservation of Nature—peg the global population today at 22,000 to 31,000. That’s higher than the 5,000 to 19,000 polar bears scientists estimated were around in the 1960s.

Even if you throw out all the 20th-century data, the Polar Bear Specialist Group in its latest (2021) report documents that polar-bear numbers have increased over the past two decades. AFP simply ignores this, and instead emphasizes that estimates are difficult.”

Är det vad the Polar Bear Specialist Group (PBSG) skriver i sin rapport? Både ja och nej.

Från PBSG:s hemsida:

Lomborg anger visserligen senaste uppskattningen rätt, men PBSG skriver som synes ovan att ingen av de totalt 19 olika subpopulationerna har ökat sett över längre tid, medan tre har minskat.

På lite kortare sikt har tre populationer minskat medan två har ökat. Däremot saknas det data för de flesta för att ens uttala sig säkert om antal och trender. Nedan bild över de olika subpopulationerna, deras storlek och trend:

Ni hittar hemsidan här: Polar Bear Specialist Group – Established 1968 (iucn-pbsg.org) och rapporten här: PBSG Status Criteria and Report July2021_FINAL_02Dec (iucn-pbsg.org)

Lomborg påstod i sin bok Cool It! från 2007, precis som nu, att det fanns 5000 isbjörnar runt 1960 och att det nu finns +20000, det vill säga att isnallarna stortrivs och det är ingen fara. Peter Dykstra på CNN försökte ta reda på var uppgifterna kom ifrån och kontaktade Lomborg, som i boken bara hade refererat till ”Krauss 2006”.

Det visade sig vara tidningsartikel i New York Times men vid förfrågan kunde journalisten Krauss inte komma på varifrån han hade fått uppgifterna (”det var allmänt känt typ”).

Senare mejlade dock Lomborg en ny referens till Dykstra: en rapport från Rysslands jordbruksdepartement skriven av Uspensky. De hade undersökt några isbjörnspopulationer i dåvarande Sovjetunionen och sen extrapolerat siffran till resten av Arktis och kommit fram till ungefär 5000 nallar runt 1960-talet.

Nu skriver Lomborg att uppgifterna kommer från expertgruppen PBSG (jag tror att Uspensky var med där?) och att de visst är tillförlitliga då siffrorna från 1960-talet kommer från tre peer-reviewade uppskattningar. Han menar vidare att det enda AFP stöder sig mot är en intervju med forskaren Don Vongraven:

Lomborg: ”But the AFP is verifiably wrong. It based its finding almost entirely on an interview with a retired scientist, Dag Vongraven.”

Vongraven säger som sagt i AFP-intervjun att det saknas tillförlitliga data för att säga något om antalet isbjörnar på sextiotalet, det handlar om rejäla extrapoleringar utifrån ett fåtal undersökningar som hade sina begränsningar och kan anses som rena gissningar. Något som Lomborg avfärdar som nonsens och bara sägs för att det inte passar in i det politiska narrativet:

Nu är Vongraven medlem i PBSG och har dessutom varit både vice och ordinarie ordförande mellan åren 2010-2021. År 2018 publicerade han en reviewstudie ihop med två kollegor som granskat nästan 1200 vetenskapliga artiklar i ämnet från åren 1886-2016:

Dag Vongraven, Andrew E. Derocher, and Alyssa M. Bohart. Polar bear research: has science helped management and conservation?. Environmental Reviews. 26(4): 358-368. https://doi.org/10.1139/er-2018-0021

Han borde kanske ha lite bättre koll än Lomborg som aldrig varit närheten av att forska i ämnet? Här uttalar sig andra forskare, några från samma expertgrupp, i samma banor som Vongraven:

Utöver bristen på tillförlitlig data påpekas att det mest handlar om en ordlek. Isbjörnsstammen var kraftigt decimerad på 50-60-talet på grund av jakt. Så på ett sätt stämmer det att totalpopulationen har ökat sedan 70-talet men det har inget med klimat eller levnadsmiljö att göra. Det har dock minskningen som syns i vissa populationer under senare tid (det är ju närmaste en självklarhet att olika platser kommer drabbas i olika takt och på olika sätt av en allt mer försvinnande sommaris).

Andrew Derocher, Professor, University of Alberta: ”Polar bears, while based on poor or no data, were heavily depleted in the 1950s-1960s. So, from 1970 to 2020, fine, polar bear populations overall increased. This of course ignores areas that have now declined (Western Hudson Bay, Southern Hudson Bay, Southern Beaufort Sea) and M’Clintock Channel that was severely overharvested post-1973. It’s a word game.”

Och Lomborgs referenser från 1960-talet?

Björn Lomborg hänvisar på Twitter till:

De tre uppskattningarna är alltså all over the place, och ett i mina ögon tydligt bevis för hur otillförlitliga siffrorna är. Men det är inget som verkar bekymra Lomborg, finns det siffror ska de användas. Lägg märke till att han i sin graf ovan anger osäkerhetsspannet för populationsuppskattningen från 1965 från 5000 till 19000, dvs mellan det högsta och det lägsta värdet för de olika uppskattningarna. Det ger en helt falsk bild av osäkerheterna i de olika studierna och kan inte jämföras rakt av med det spann som PBSG anger i sin senaste uppskattning.

Lomborg fortsätter och påpekar att AFP är petnoga med att bedöma rimligheten i siffrorna åt ena hållet men inte när det bekräftar det alarmistiska budskapet. AFP har en illustration över populationerna med en liten text som säger att isbjörnen kan vara utrotad till år 2100 (detta nämns inte i texten). Lomborg har förstås en poäng i att de i en faktagranskning skriver så utan att ange källa till påståendet. Ganska uselt faktiskt.

Men det är lite intressant hur han väljer att ”attackera det”:

Lomborg: ”Midway through the article, the outlet inserts a huge graphic that declares that polar bears “could be extinct by the end of the century.” AFP doesn’t clearly indicate a source for this claim, but it likely comes from a 2020 article in Nature that was widely reported as demonstrating the potential extinction of polar bears. Here, again, AFP oversteps the data. Even in its worst-case scenario, the Nature article doesn’t show that polar bears would become extinct.”

Återigen handlar det i mina ögon om vägning av ord och fokusering på detaljer istället för att diskutera allvaret i varthän det barkar. Studien har (förenklat) utgått från observationer av överlevnad och förökning hos de populationer som idag fastar under sommartiden då isen försvunnit och sedan jämfört det med förväntad isutbredning i framtiden. Och visst, de förutser ingen absolut utrotning till år 2100, däremot att de allra flesta subpopulationer riskerar att helt försvinna.

(Om den skillnaden ska avgöra om det är allvarligt eller inte säger enbart något om hur fucked up den här ”debatten” är – varsågod för åsikt).

Molnár et al: ”It also suggests that, with high greenhouse gas emissions, steeply declining reproduction and survival will jeopardize the persistence of all but a few high-Arctic subpopulations by 2100. Moderate emissions mitigation prolongs persistence but is unlikely to prevent some subpopulation extirpations within this century. […]

More field data on polar bear characteristics could allow us to better constrain DEB model parameters, thereby increasing accuracy and reducing uncertainty in the demographic estimates, but filling these data gaps will probably not lead to more optimistic conclusions than projected in Fig. 4 (Extended Data Figs. 6c and 9c), because all DEB model parameters and assumptions were chosen to yield optimistic threshold estimates in cases where data scarcity necessitated a choice.”

Om det är sant och rimligt? Jag har förstås ingen aning, det handlar om vad artikeln säger kontra vad Lomborg påstår att den säger.

Vidare skriver Lomborg att isbjörnar faktiskt överlevde en interglacial värmeperiod för 130 000-115 000 tusen år sedan med länk till en artikel som handlar om hur man 2004 hittat fossil som visar just detta. Men återigen ignorerar Lomborg forskarnas ”varningar” om att dra för långtgående slutsatser utifrån detta enda fynd. Uppvärmningen nu sker betydligt snabbare än då och kan förhindra anpassningar. Likaså kan nutida björnar evolutionärt specialiserat sig hårdare än de björnar som levde då och som kan försvåra en anpassning.

Men jaja, nyanser funkar inte i en debatt …

Det är samma typ av argumentation som när det lyfts fram att antal markbränder har minskat globalt sett, men utelämnar att det främst beror på minskat antal avsiktligt startade bränder i Afrika och att skogsbränder i vår boreala zon har ökat i antal och intensitet.

Jag gissar att den här typen av nygamla argument kommer fortsätta vinna mark i alternativhöger- och politiskt konservativa kretsar. Det är helt enkelt omöjligt att bemöta den flod av liknande påståenden som flödar fram och ständigt upprepas på nätet (gish gallop). Det ger slagfärdiga grafer och körsbärsplockade data är ju inte direkta lögner även om de inte behöver säga ett dugg om helheten (läs t ex om hur Henrik Jönsson utnyttjar detta angående extremväder: Kommentar till Henrik Jönssons video om extremväder – Maths Nilsson, författare

(Personer som Lena Andersson orkar ju inte ens ägna ett par minuter åt att kolla upp fakta innan hon istället skriver en rasande krönika över hur korrupt IPCC är, så vad ska vi egentligen med förklarande sammanfattningar till? Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen) – Maths Nilsson, författare

Och två dagar efter att IPCC släppte sin rapport 2021 lät Fokus en amatör genom googling bestämma vad som kunde fastställas vetenskapligt (med ref tilll bl a Elsa Widdings första bok) Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD – Maths Nilsson, författare )

Och visst finns det naturligtvis felaktigheter och alarmistiska påståenden att utnyttja: National Geographic video of starving polar bear should have clarified uncertain link to climate change – Climate Feedback:

UPDATE (27 July 2018): National Geographic has updated their article with the following note: “The text on the video above was edited on June 1, 2018 to make it clear that it is impossible to know why the polar bear pictured was starving. An earlier version of the video went too far in suggesting that climate change was responsible (read more).”

Liknande överdrifter utnyttjas förstås till max för att skjuta hela klimatforskningen i sank som ren alarmism. Personer som Elsa Widding har ju dessutom lyckats övertyga folk om att hon köper IPCC:s slutsatser och bara vill nyansera medias rapportering – vilket jag visat är totalt felaktigt.

Dessa grupper utklassar ju dessutom alla andra på nätet när det gäller den här typen av ”debatt”, nyanser göre sig icke besvär som sagt. De har varit särskilt duktiga på att lyfta fram ALLT som förs fram av miljöorganisationer som hysterisk alarmism. Förra våren räckte ett uttalande på en högerextrem fransk tevekanal om att miljöorganisationer var köpta av Ryssland för att halva högeretablissemanget skulle gå bananas (kryddat med lite klipp och klistra från Henrik Jönsson för att tvista till budskapet lite): ”Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten” – Maths Nilsson, författare

En tankesmedja under konservativa EU-blocket EPP påstod något liknande baserat på en intervju med en anonym rysk källa utan några som helst detaljer om vem eller vilka som skulle fått pengarna eller vad de skulle ha använts till, mer än att protestera mot fracking. Lomborg köpte det naturligtvis helt utan eftertanke. Lomborg i ny SvD-artikel: om fracking och rysspåverkan – Maths Nilsson, författare

Det kan fan inte vara svårt att vara lobbyist eller bedriva påverkansoperationer i dessa dagar.

Men större delen av det riktiga näringslivet (alltså utanför propagandaorganen) har redan insett att det handlar om företagens överlevnad att hänga med i CO2-sänkningarna av rent konkurrensmässiga skäl. Jag märker det t ex i jobbet där investerare i allt högre utsträckning faktiskt efterfrågar den typen av information.

Jag gissar att tids nog kommer demagoger som Henrik Jönsson, Bjørn Lomborg, Jordan Peterson osv glida över i att låtsas som inget har hänt, att allt har löst sig pga ökad BNP och att de egentligen har varit de som drivit utvecklingen i riktning mot lägre utsläpp. (Mig veterligt har Lomborg aldrig någonsin backat från ett uttalande, trots att bevisen är närmast otaliga). Processen har redan börjat (Timbro skriver om historien – Maths Nilsson, författare), EU skulle ju t ex hamna i kris om Kyotoavtalet uppfylldes men så blev inte fallet. Åtgärderna har dock gjort att IPCC:s värstascenario numera ter sig alltmer osannolikt och vips så ska det aldrig varit ett problem och framhålls som bara ha varit ren alarmism.

Det här tycks vara standardprocessen när det gäller allvarliga miljöfrågor.

Klimataktivisterna – Maths Nilsson, författare
Aktivist i kostym – Maths Nilsson, författare

Men förstås, diverse forum kommer fortsätta att beskylla världen för kommunism, New World Order och så vidare. Inget jag skriver eller säger kommer ändra ett dugg på det.

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes

Den 2020-07-092022-04-03 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap18 kommentarer

MNIL7223

Det här är andra delen i en utläggning (eller en dåres försvarstal) med anledning av att jag fick frågan om jag var klimatjihadist av en Facebookbekant när jag kritiserade en del uppgifter från Staffan Mörners Klimatforum. (Han är författare till boken Borde man oroa sig för klimathotet?).

Ni hittar del I här och det handlar om klimatkänsligheten.

(Klimatkänslighet = hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, IPCC AR5 uppskattade det till 1,5-4,5°C i senaste rapporten från år 2013. Det är inte koldioxidens växthuseffekt i sig som är osäker utan vilka följdeffekter (återkopplingar/feedback) det får vad det gäller molnbildning och liknande)

Upprepar Mörners ord angående debatten om klimatkänsligheten:

”Här är osäkerheten stor och man borde förvänta sig att det skulle pågå en öppen och frejdig vetenskaplig debatt, där alla gjorde sitt yttersta för att (respektfullt) falsifiera varandras (och sina egna) teorier.

Men istället får vi höra att debatten är avslutad, och att skeptiker är vetenskapsförnekare som kan liknas vid ”the Flat Earth Society”. Detta är i sig en varningssignal för en tänkande människa. Det är inget tecken på sund vetenskap.”

Jag visade i mitt förra inlägg att den debatten existerar i allra högsta grad men att Mörner verkar ignorera majoriteten av de studier som gjorts. I det här inlägget tänkte jag visa att även respektfullt falsifierande av hypoteser pågår. Problemet är att Mörner och kompani vägrar att acceptera även det (jag har visat en mängd andra exempel i mina tidigare inlägg).

Mörner hänvisar i sitt inlägg sällan till specifika studier men när han för en gångs skull gör det så är det till en av Lindzen och Choi från 2009 som blivit mycket omtalad. De kom fram till att klimatkänsligheten var ca 0,5°C och att elva klimatmodeller var helt fel ute.

”En vanlig uppfattning bland skeptiker är att klimatkänsligheten är ungefär 0,5, vilket innebär att summan av positiv och negativ feedback minskar den direkta effekten av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till +0,55 grader C:”

Lindzen and Choi 2009_klimatforum

Mörner nämner visserligen att studien har blivit kritiserad:

Men alla studier blir ifrågasatta, till och med respekterade atmosfärfysiker som Richard Lindzen och Yong-San Choi. Och som vi sett finns det en tendens bland en del forskare att gärna vilja bekräfta klimathotet. Lindzen och Choi har givetvis besvarat invändningarna, och resultaten har inte påverkats av de korrigeringar som gjorts.

Man kan få intrycket att: ja, men då så, det var inga problem med resultaten alltså. Låt oss ta det mer i detalj.

Lindzens Iriseffekt

(Ni hittar artiklarna längst ner).

Lindzen är förmodligen mest känd för sin hypotes om den så kallade Iriseffekten som först presenterades i en artikel 2001. Han, tillsammans med två kollegor, visade att atmosfären reagerade ungefär som irisen i ögat gör på starkt ljus, det vill säga drar ihop sig i en självreglerande reflex. Lite förenklat säger hypotesen att ett varmare klimat gör ”regnprocesserna” mer effektiva och att det därför bildas mindre cirrusmoln. Det gör i sin tur att mer infrarött ljus kan försvinna ut i rymden och på så sätt ge en kylande effekt på jorden. Det blir en typ av självreglerande effekt som motverkar den från en högre halt växthusgaser i atmosfären (en så kallad negativ återkoppling).

Lindzens studie var begränsad till tropikerna där haven är varma. När andra forskare försökte replikera den men med mer globala data fick de motsatt resultat (det vill säga en positiv återkoppling) trots att de använde Lindzens egna modell (Lin 2002). Andra studier påvisade flera saker i Lindzens Irisartikel som inte stämde överens med observationer (Fu 2001, Hartmann 2002, Lin 2004, Wong 2004, Forster 2006, Su 2008).

År 2009 publicerade Lindzen och Choi ytterligare en artikel (LC09) som visade en korrelation mellan en ökad havstemperatur i tropikerna och en ökad strålning från atmosfären ut i rymden, vilket alltså skulle bekräfta Irishypotesen och ge en låg klimatkänslighet (cirka 0,5°C, vilket är långt under den IPCC angav i AR5). Det var enligt LC09 tvärtemot resultaten från elva olika klimatmodeller som då skulle vara felaktiga.

Men återigen konstaterades studien ha stora brister. Effekten visade sig till exempel vara extremt beroende av vilka start och slutpunkter man valde för mätningarna. Studien omfattade åren 1984-2000 och de valda mätpunkterna i LC09 syns som svarta punkter i bilden nedan. I Trenberth et al 2010 försköts några mätpunkter med bara någon månad (öppna cirklar) och då försvann effekten helt, det vill säga resultaten var inte särskilt robusta. LC09 hade inte motiverat sina val av mätpunkter.

trenberth10_fig1

Warming (red) and cooling (blue) intervals of tropical SST (20°N – 20°S) used by LC09 (solid circles) and an alternative selection proposed derived from an objective approach (open circles) (TFOW, 2010) Bild från Real Climate.

Likaså hade LC09 inte tagit hänsyn till en rad faktorer som gjorde att deras påstående om att modellerna visade fel inte stämde. Återigen hade LC09 enbart omfattat tropikerna som ett isolerat och slutet system. När mer globala data användes erhölls motsatt effekt även denna gång (Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011). Bland annat påpekades det orimliga i att bestämma en klimatkänslighet utan att ta hänsyn till det som händer vid högre latituder (mot polerna) med avseende på reflekterande snö och istäcke för att ta ett exempel.

I ett försök att rätta till felen skickade Lindzen och Choi in en ny artikel till PNAS år 2011 (LC11) men den blev refuserad. Fyra granskare var eniga om att slutsatserna i artikeln inte var tillräckligt underbyggda och att artikeln inte höll tillräcklig kvalitet för publicering (granskarnas kommentarer finns offentligt tillgängliga). Även IPCC-kritiska Judith Curry skrev på sin blogg att hon tyckte PNAS-granskningen var rättvis och att de väckte många berättigade frågor som Lindzen och Choi inte hade redovisat svar på.

”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.”

Men de brydde sig inte om att åtgärda problemen och besvara frågorna som återstod att reda ut, istället skickade de den till en okänd koreansk tidskrift där den publicerades (LC11).

2015 kom ytterligare en artikel (Mauritsen) som hade skruvat på en klimatmodell så den skulle visa hur en potentiell existerande iriseffekt skulle påverka temperaturutvecklingen. Resultatet var att det kanske existerade en viss effekt men att den inte var särskilt avgörande på det stora hela (och det var en helt teoretisk studie).

Och hur ska man som lekman ställa sig till det här?

Staffan Mörner avfärdar som sagt allt med en handviftning ”alla artiklar blir kritiserade”. Men nej, det handlar inte om kritik av småsaker utan att studiens själva slutsats har motbevisats i en lång rad artiklar (se nedan). Det tillsammans med det jag skrev i förra inlägget gör att en klimatkänslighet på 0,5°C är extremt osannolik (inte min slutsats utan vad som stod i IPCC AR05).

”Pseudoskeptikersidan” brukar hänvisa till Lennart Bengtsson, så här säger han:

”NIPCC hävdar här att en fördubbling av CO2 koncentrationen endast skulle resultera i en temperaturhöjning på 0.4° – 0.5° C. Detta är helt orealistiskt och har inget stöd i aktuell forskning.”

Läs gärna hans recension/sågning av en NIPCC-rapport här.

Och på tal om respektfull falsifiering, så här skrev Gavin Schmidt (NASA) på Real Climate när den första artikeln med kritik mot LC09 publicerades:

”First off, LC09 was not a nonsense paper – that is, it didn’t have completely obvious flaws that should have been caught by peer review (unlike say, McLean et al, 2009 or Douglass et al, 2008). Even if it now turns out that the analysis was not robust, it was not that the analysis was not worth trying, and the work being done to re-examine these questions is a useful contributions to the literature – even if the conclusion is that this approach to the analysis is flawed.”

More generally, this episode underlines the danger in reading too much into single papers. For papers that appear to go against the mainstream (in either direction), the likelihood is that the conclusions will not stand up for long, but sometimes it takes a while for this to be clear. Research at the cutting edge – where you are pushing the limits of the data or the theory – is like that. If the answers were obvious, we wouldn’t need to do research.”

Problemet är att i klimatdebatten tycks de så kallade skeptikerna aldrig gå vidare och acceptera ny kunskap utan närmast desperat hänger fast vid den här typen av artiklar.

Så är jag är en klimatjihadist?

Ni har inte sett mig skriva om åtgärder, krav på att folk ska göra dittan eller dattan, jag har i princip bara påpekat hur brutalt mycket forskning som helt ignoreras av Mörner, Widding, Bern och kompani. Jag har dessutom redovisat det. Om det är fundamentalism så okej då.

Det pratas om att debattklimatet har blivit så PK att man inte får kritisera saker utan att bli kallad klimatförnekare och vad det nu är. Min FB-vän tycker att ”skeptiker” möts med intolerans och ej hållbara argument. Det händer utan tvekan, samtidigt kanske du skulle ta en funderare på om du verkligen har lyssnat på de argument som framförs från IPCC. Att hänvisa till Mörners sida är inte att förlita sig på experterna.

Det finns saker att kritisera inom klimatdebatten, aktivister överdriver till exempel åt andra hållet vilket jag också påpekat (och blev blockad så sent som för någon vecka sen). Du kan hitta flera forskare som är irriterade över det eftersom det bara hjälper de som vill förringa allvarligheten. Men man behöver inte acceptera en konspiration vars like vi aldrig skådat tidigare för det.

Vi kommer aldrig få en sansad debatt så länge kravet är att vi ska ignorera 99% av tjugo års publicerad forskning och fokusera på utplockade extremer som varit motbevisade i decennier. Det är inte medias fel. Det är inte mitt fel. Men om du använder Bern, Widding och Mörners bloggar/Youtubeklipp som faktakällor istället för IPCC för att du är sur på ”etablissemanget” eller MP så är det banne mig ditt. Det gör också att det är hart när omöjligt att diskutera osäkerheter som ALLTID finns inom ALLA vetenskapsområden.

Jag försöker hålla en hyfsad saklig ton men det håller långt ifrån alltid. Om du råkar få ett irriterat svar från mig kan det bero på att det ältas saker som motbevisats sen evigheter tillbaka. Du ska också veta att jag, med flera, ständigt blir kallad saker som klimatjihadist, fundamentalist, alarmist, jävla idiot bara för att man för fram sakliga argument (se min sammanställning).

Ja, det händer hela tiden. Ja, JÄMT.

Och det av samma människor som i nästa sekund blir kränkta av att bli kallade klimatförnekare (jag har till och med blivit uppringd av Legenden som ville skälla ut mig för att jag kommenterat en av hans Youtubevideor, han spelade in samtalet och la sen ut på sin Youtubekanal).

Ja, jag är ganska trött på folk som blandar ihop snack om yttrandefrihet och rätten att få älta felaktigheter i dagspressen.

Ja, jag är trött på att anonyma, felaktiga grafer från nätet används på föredrag som någon sorts sanning.

Ja, jag är trött på att personer som Ganman belönas trots att han avsiktligt sprider propaganda och sen sitter med Henrik Jönsson (som får leka på SvD:s ledarsidor) och gråter över att folk lyssnar på Greta istället för dem. För att de är vuxna, vita män. (Nej, det är inget vuxet beteende, ta och utbilda er istället).

Ja, jag vet att mina inlägg och den här typen av ”utbrott” inte gör saken bättre men vet ni, just nu bryr jag mig inte ett skvatt.

Men nej, jag kan inte allt och jag missar utan minsta tvivel en del, men ja, jag tycker att debatten är fruktansvärt ohederlig och jag har försökt visa det i mina inlägg. Jag vill inte få någon att lyssna på mina åsikter utan att fundera på varför man inte skulle lyssna på IPCC.

Surfa in på vaccin punkt me och jämför med Mörners sida, argumentationstekniken hos antivaxare är exakt densamma. Nej, det skiljer inte ett dugg. Och för att knyta an till de två inläggen jag nu skrivit, vi vet alla vad nästa steg i den här argumentationskedjan är.

Möller om de studier som ger en högre klimatkänslighet:

”Är de temperaturdata man utgår ifrån tillförlitliga?”

In comes Tony Heller, but that’s another story …

Ursäkta för långt inlägg och för irritationen. Eller nej förresten, inte för irritationen, jag tycker att den är motiverad.

Referenser Iriseffekten

-R.S. Lindzen, M. Chou, and A.Y. Hou, ”Does the Earth Have an Adaptive Infrared Iris?”, Bulletin of the American Meteorological Society, vol. 82, pp. 417-432, 2001. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0477(2001)082<0417:DTEHAA>2.3.CO;2

-Q. Fu, M. Baker, and D. L. Hartmann, Tropical cirrus and water vapor: an effective Earth infrared iris feedback? Atmos. Chem. Phys. Discuss., 1, 221–238, 2001

-D.L. Hartmann, and M.L. Michelsen, ”No Evidence for Iris”, Bulletin of the American Meteorological Society, vol. 83, pp. 249-254, 2002. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0477(2002)083<0249:NEFI>2.3.CO;2

-B. Lin, B.A. Wielicki, L.H. Chambers, Y. Hu, and K. Xu, ”The Iris Hypothesis: A Negative or Positive Cloud Feedback?”, Journal of Climate, vol. 15, pp. 3-7, 2002. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0442(2002)015<0003:TIHANO>2.0.CO;2

-B. Lin, T. Wong, B.A. Wielicki, and Y. Hu, ”Examination of the Decadal Tropical MeanERBSNonscanner Radiation Data for the Iris Hypothesis”, Journal of Climate, vol. 17, pp. 1239-1246, 2004. http://dx.doi.org/10.1175/1520-

-Forster, P. M. F., and J. M. Gregory (2006), The climate sensitivity and its components diagnosed from Earth Radiation Budget Data, J. Clim., 19, 39–52

-H. Su, J.H. Jiang, Y. Gu, J.D. Neelin, B.H. Kahn, D. Feldman, Y.L. Yung, J.W. Waters, N.J. Livesey, M.L. Santee, and W.G. Read, ”Variations of tropical upper tropospheric clouds with sea surface temperature and implications for radiative effects”, Journal of Geophysical Research, vol. 113, 2008. http://dx.doi.org/10.1029/2007JD009624

-Lindzen, R. S., and Y.-S. Choi (2009), On the determination of climate feedbacks from ERBE data, Geophys. Res. Lett., 36, L16705, doi:10.1029/2009GL039628.

-Lindzen R.S.; Y.-S. Choi (2011). ”On the observational determination of climate sensitivity and its implications” (PDF). Asia-Pacific J. Atmos. Sci. 47 (4): 377–390. Bibcode:2011APJAS..47..377L. CiteSeerX 10.1.1.167.11. doi:10.1007/s13143-011-0023-x

-Murphy, D. M., S. Solomon, R. W. Portmann, K. H. Rosenlof, P. M. Forster , and T. Wong (2009), An observationally based energy balance for the Earth since 1950, J. Geophys. Res., 114, D17107, doi:10.1029/2009JD012105.

-Trenberth, K. E., J. T. Fasullo, Chris O’Dell, and T. Wong, (2010): Relationships between tropical sea surface temperature and top-of-atmosphere radiation. Geophys. Res. Lett., 37, doi:10.1029/2009GL042314

-Chung, E.‐S., Soden, B. J., and Sohn, B.‐J. (2010), Revisiting the determination of climate sensitivity from relationships between surface temperature and radiative fluxes, Geophys. Res. Lett., 37, L10703, doi:10.1029/2010GL043051.

-JUSTIN GILLISAPRIL 30, 2012 New York Times https://www.nytimes.com/2012/05/01/science/earth/clouds-effect-on-climate-change-is-last-bastion-for-dissenters.html?pagewanted=3&_r=2

-T. Mauritsen, and B. Stevens, ”Missing iris effect as a possible cause of muted hydrological change and high climate sensitivity in models”, Nature Geoscience, vol. 8, pp. 346-351, 2015. http://dx.doi.org/10.1038/ngeo2414

-A.E. Dessler, ”Observations of Climate Feedbacks over 2000–10 and Comparisons to Climate Models”, Journal of Climate, vol. 26, pp. 333-342, 2013. http://dx.doi.org/10.1175/jcli-d-11-00640.1

-Kommentarer refuserad PNAS-artikel: http://www.masterresource.org/wp-content/uploads/2011/06/Attach3.pdf

-Gavin Schmidt, Misrepresentation from Lindzen, 6 mars 2012 http://www.realclimate.org/index.php/archives/2012/03/misrepresentation-from-lindzen/

– Lindzen’s London Illusions Skeptical Science, 7 March 2012 https://skepticalscience.com/lindzen-london-illusions.html

Är jag en klimatjihadist? Mörner och klimatkänsligheten, del I

Den 2020-07-082022-09-01 Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap23 kommentarer

MNIL7223

Häromdagen fick jag ytterligare ett bevis för hur hopplöst det kan vara att ”debattera” en komplex fråga som klimatförändringarna. Det är hur lätt som helst att sprida tvivel (för det finns naturligtvis saker som är osäkra), men att bemöta det är som att försöka stoppa Indalsälven med en håv.

I korthet: jag fick frågan om jag var klimat-jihadist av en Facebookbekant då jag påpekat ett par felaktigheter han framfört med bland annat hänvisning till en debattartikel från Widding (som jag redan har besvarat x2 på SVT Opinion), en länk till Klimatsans (lämnar det utan kommentar…) och till Staffan Mörners sida klimatforum (ja, ni har kanske sett ett eller annat inlägg där jag kritiserat det han skrivit 😉 ).

Min Facebookbekant i fråga är vettig, trevlig och dessutom välutbildad, om något är det här en bra illustration av hur tvivel sprids och det handlar inte om dumhet. Han säger att han överlåter detaljfrågor till experterna och att han anser sig vara intresserad av fakta. Eftersom mitt påpekande specifikt gällde klimatkänslighet och Mörners länk så kan vi väl titta närmare på Mörners fakta om saken.

Mörners sida är ett paradexempel på hur bedräglig den här frågan är. Genom att namedroppa professorer och deras uttalanden får den en air av vetenskaplighet vilket förstärks av bilder som sägs visa än det ena än det andra. Påståenden staplas efter varandra och det målas upp en övertygande bild av hur lite forskarna egentligen vet och vad de är överens om.

Det är ett imponerande arbete han har lagt ner och jag ifrågasätter inte hans ärliga syfte men … Bakom hart när varenda mening och stycke döljer sig en historia som inte har berättats. Mörner om klimatkänsligheten:

Det är en rejäl halmgubbe han kommer med för det pågår i allra högsta grad en vetenskaplig debatt angående klimatkänsligheten, jag skrev om det för inte länge sen. Läs också denna diskussion på Carbon Brief. De enda som tycks mena att debatten är avslutad angående det här är Mörner och kompani som enbart hänvisar till extremt låga klimatkänsligheter och aldrig tycks acceptera en falsifiering. Mörner lyfter till exempel fram följande:

”Dr William Gray, professor emeritus i atmosfärvetenskap vid Colorado State University menar till och med att den negativa feedbacken från moln minskar koldioxidens effekt med 0,8 grader C, till enbart 0,3 grader C per fördubbling.”

(Det är ett extremt lågt värde). Visst låter det vetenskapligt och seriöst när man hänvisar till en professor men det är desto svårare att hitta en vetenskaplig artikel som stöder hans hypotes (Mörner ger ingen som helst referens). Det jag hittar efter en slarvig sökning är en skrift från 2012 inför ett föredrag på lobbyorganisationen Heartland Institute (sic) och en liknande inför en konferens 2006 som kommenteras på Real Climate (blogg som drivs av klimatforskare).

Även om du inte läser, ta gärna en titt på forskarnas bemötande för det illustrerar problemet i den här typen av debatter: en ynka mening på Mörners hemsida kräver en kilometerlång komplex förklaring som ingen kommer att läsa. Det är ändå så mycket fel att de inte orkar gå igenom allt: ”there is far more wrong with the paper than we have the patience to detail.”

Real Climate om Gray:

”Confronted with evidence that the THC [Thermohaline Circulation] was in fact behaving in the opposite way to what he had been assuming, Gray did a flip-flop and came up with a new story that yields the same conclusions.

The heart of the problem with Gray’s new version of the THC story is that he labors under the misconception that the THC primarily upwells in the tropics, so that any reduction in the THC cools the North Atlantic but warms the tropics. This conception is at least 50 years out of date.

Thus, weak THC = less heat removal = warming, in Gray’s world view. In reality, everything known about the physics of the THC’s effect on climate suggests the opposite.”

Det här är alltså från 2006 men lever fortfarande kvar och Mörner försvinner raskt vidare till nästa lösryckta påstående som han tycker ger en rättvis bild av klimatdebatten. Han beskriver att allt fler forskare kommit till insikt om att klimatkänsligheten är lägre än vad man tidigare trott, t ex:

”1988 presenterade dåvarande chefen för NASA-GISS James Hansen 4,2°C för amerikanska kongressen, men 1995 trodde FN:s klimatpanel på 3,8°C, vilket 2001 reviderades ner till 3,5°C och 2007 till 3,26°C. Och redan året efter återkom James Hansen med en ny beräkning på 2,5°C”. (min fetning)

Ja, det gjorde Hansen men den visade inte det Mörner hävdar. Det finns olika mått på klimatkänslighet, det Mörner börjar prata om är ECS, det vill säga temperaturen efter ”systemet” har jämviktat sig (främst energiutjämning mellan hav och atmosfär) efter det att själva koldioxidhalten har uppnåtts (IPCC angav 2013 ECS = 1,5-4,5°C).

Hansens ”nya beräkning” på 2,5°C syftar dock på TCR, som motsvarar temperaturen vid den tidpunkt då fördubblingen av koldioxidhalten uppnås, det vill säga innan jämvikten har ställt in sig. IPCC uppskattade detta till 1-2,5°C. Hansens beräkning av ECR var 6°C, alltså i helt motsatt riktning än vad Mörner påstår. Det där med äpplen och päron ni vet.

”Equilibrium sensitivity, including slower surface albedo feedbacks, is ∼6°C for doubled CO2″

Hansen, J., M. Sato, P. Kharecha, D. Beerling, R. Berner, V. Masson-Delmotte, M. Pagani, M. Raymo, D.L. Royer, and J.C. Zachos, 2008: Target atmospheric CO2: Where should humanity aim? Open Atmos. Sci. J., 2, 217-231, doi:10.2174/1874282300802010217.

(Men det Mörner skriver är inte helt osant, den lägre nivån i intervallet utökades i IPCC AR5 och det Mörner i realiteten här beskriver är att IPCC faktiskt anpassat sina bedömningar efter det aktuella kunskapsläget).

Sen kastar Mörner in en bild som ska bevisa påståendet att allt fler studier visar på en extremt låg klimatkänslighet. ”Med tiden har dock fler och fler forskare kommit att tro på en allt lägre klimatkänslighet under 2°C både på kort (TCR) och lång (ECR) sikt”. Enligt den ska det bara ha publicerats tre studier sen 2007 som visar på en klimatkänslighet över 3 grader!

cooling-of-climate-sensitivity-1

Det ser ju övertygande ut och inkluderar dessutom en referens (sort of) till en forskare, Scafetta 2017. Letar man upp artikeln (här pdf) visar det sig att bilden från själva artikeln slutar vid år 2014 (det gråa partiet) och innehåller enbart de större prickarna, de små är inlagda i efterhand. Och det kommer naturligtvis inte från en vetenskaplig tidskrift utan ifrån en inte obekant blogg i sammanhanget, NoTrickZone.

Bloggaren listar referenser till de studier han har lagt till, den första Smirnov 2017, som sägs visa kk=0,4 K, visar sig inte alls vara måttet på klimatkänslighet (som inkluderar återkopplingar) utan om alla parametrar förutom CO2-koncentrationen hålls konstanta (jag har lagt till den fetade texten för just den biten råkade falla bort på NoTrickZone):

”Doubling of the concentration of CO2 molecules in the atmosphere that is expected over 130 years leads to an increase of the average Earth temperature by (0.4±0.2) K mostly due to the flux towards the Earth if other atmospheric parameters are not varied. Various models with a water change give the temperature change (3.0±1.5) K at doubling of the CO2 molecule concentration.”

Nästa artikel, Reinhart 2017, var ingen riktig publikation utan ett dokument uppladdat på Eike, som är en europeisk variant av lobbyorganisationen Heartland Institute (typ). Hoppsan.

Abbot 2017 fick inte nådig kritik, likaså Bates och det har även flera av de andra fått men jag orkar inte, det borde framgå vad jag ville ha sagt: bilden är inte vetenskapligt publicerad och är ett skolexempel på cherrypicking i bloggregi.

Existerar det en annan bild av verkligheten?

Ta en titt på de 142 studier som redovisades i Knuttis review-artikel från 2017 (en överskådlig excelfil hittar du här). På bilden nedan anger prickarna respektive studies best estimate och strecken är ”osäkerhetsintervallen”, det här är alltså från samma år som bilden ovan som visade att det bara fanns tre studier efter 2007 med kk >3C:

ecs_timeline

Bild från Carbon Brief

Där ser man, det som såg ut att vara en glasklar trend neråt där nästan alla nya studier visar en klimatkänslighet på under 1°C är ett rent falsarium. I själva verket är de extremer.

Men nej, jag är inte ett dugg förvånad.

Gösta Pettersson nämner i sin bok Falskt Alarm en av alla dessa studier. EN. Och då den som är skriven av Monckton et al utgiven i en liten okänd kinesisk tidskrift. En studie som har sågats rejält. Och Monckton som hanterar fakta lite som han känner för.

Och Mörners kommentar om de studier som visar en klimatkänslighet över 2°C? Då dras jokern i leken fram: deras data ifrågasätts eftersom mätserierna har manipulerats.

Är det här vad vi ska kalla en ”respektfull vetenskaplig debatt”? Att ignorera merparten av de studier som publicerats? Är det att överlåta saken till experter?

Mörner fortsätter: ”I de datormodeller [sic] som används för att simulera, dvs teoretiskt ”experimentera med” jordens atmosfär räknar man med att den direkta effekten från koldioxid tredubblas av feedback-effekterna”. Nej, klimatkänslighet är ingen storhet man lägger in i datamodellerna utan är en konsekvens av de fysikaliska processer och parametrar som ingår.

Han påstår att positiva återkopplingar skulle leda till skenande klimat (”Om positiv feedback dominerar skulle klimatet ha urartat oåterkalleligt för länge sedan”), redovisar hur IR-absorptionen är logaritmisk och annat, precis som att forskarsamfundet helt har missat grundläggande fysik som nu avslöjas på en blogg. Du behöver inte lyssna på mig eller IPCC-gänget, Roy Spencer har försökt förklara det här i åratal för sina pseudoskeptiska följare, länkar hittar ni i detta inlägg.

Nej, jag har inte läst och förstått allt som har gjorts på det här området. Men ja, det är ställt utom alla tvivel att Mörner utelämnat nästan all forskning och fokuserar på enstaka outliers och diverse uttalanden utan någon som helst källhänvisning. Jag har heller inga illusioner om att det jag skriver kommer omvända folk men förhoppningsvis kan det få någon att fundera på varför Mörner skulle vara mer tillförlitlig än IPCC. För det är vad det handlar om, inte om huruvida ni ska lita på mig eller Mörner.

Vi har nu strax över 410 ppm CO2 i atmosfären vilket är en ökning med knappt 50% sen förindustriell tid (280 ppm). Och vi har redan en temperaturökning på en bra bit över en grad och det kan ta decennier innan ”systemet har jämviktat sig” (=temp lär öka ännu mer). Det blir allt svårare att hitta någon rimlighet i de där extremt låga klimatkänsligheterna. Och det är knappast så att det saknas kritik och påvisade brister i metodiken i de här studierna (se t ex nedan).

Visst, det finns en teoretisk möjlighet att den lilla procent av studier som visar en extremt låg klimatkänslighet stämmer och att alla andra har fel och att uppvärmningen då skulle bero på en hittills okänd och odefinierad naturlig variation. Scafetta, Humlum och Evans är bara tre som närmast desperat hittat på egna hypoteser baserat på kurvanpassningar utan fysikaliskt hållbara teorier som sen inte heller visat sig stämma.

Som jämförelse till Mörners halmgubbe om att det inte pågår någon vetenskaplig debatt, ta och läs den här diskussionen på Carbon Brief, osäkerheterna och problemen med de olika metodiker som finns att bestämma klimatkänsligheten är inget som mörkas:

The uncertainty also cuts both ways; there are just as many new studies being published today suggesting that sensitivity might be on the high end of the 1.5C to 4.5C range as there on the low end.”

”These studies do have one consistent finding, however, which is that a climate sensitivity of less than 2C is very unlikely.”

Royal Society från 2017 om vad man lärt sig sen IPCC AR5 från 2013:

”Growing understanding of the complex, non-linear factors determining climate sensitivity is leading to improvements in methodologies for estimating it. A value below 2°C for the lower end of the likely range of equilibrium climate sensitivity now seems less plausible.”

Varför är det nästan uteslutande så att de så kallade skeptikerna ignorerar nästan all forskning på området och ändå ständigt klagar på att debatten är snedvriden?

Men så här fortsätter det och jag har bara tagit mig igenom ett fåtal stycken. Mörner nämner faktiskt en vetenskaplig artikel och det var anledningen till att jag började skriva det här inlägget:

Det bygger på en artikel från Lindzen och Choi från 2009 (Lindzen är den kanske mest meriterade IPCC-kritikern i den här soppan). Mörner viftar undan kritiken den har fått som om det skulle röra sig om några kommentarer på sociala medier, ”alla artiklar kritiseras”. Mörner efterlyste respektfull falsifiering men ger här ett exempel på att det är ett fenomen som knappt existerar i klimatdebatten.

Men nu har det här inlägget blivit tillräckligt långt (jag borde skaffa mig ett liv), ni får höra om det i nästa inlägg. Snacka om cliffhanger va?

Spänningen är olidlig 🙂

Klicka här för att komma till den.

[Staffan Mörner har svarat på detta inlägg, ni kan läsa det här. Det är ju jättebra om du tar till dig och uppdaterar det som har blivit fel till nästa upplaga av din bok. Problemet är att det redan finns ute och dina blogginlägg används, som jag visat, som faktaunderlag för att kalla mig och andra klimatjihadist och allt vad det är. Och om det nu gång efter annan visar sig att dina källor är fel ute, kanske ta en funderare på att göra en bakgrundskoll innan du skriver? Det är inte så att informationen är svårtillgänglig.

Ber om ursäkt om jag titulerade din bok fel, har ändrat där jag vet att jag skrivit fel].