The fierce debate over future scenarios (RCP8.5)

The never ending climate-debating-cycle: Cherry pick data. Insult your colleagues. Get offended by angry replies. Spectators: Pick a fighter! Bring out your popcorn. Repeat.

This is for instance played out in endless threads on Twitter about the use of the future high-CO2-emission-scenario called RCP8.5. The probably loudest voice comes from the political scientist Roger Pielke Jr. Some months ago he wrote a discussion article with a title that shows ”the tone” in this debate: How Climate Scenarios Lost Touch With Reality.

Recently some climate scientists replied: Climate Scenarios and Reality. Which in turn resulted in a frantic burst of tweets from Pielke Jr in which he wanted to explain (often in a disparage way) why climate scientists ”are mad at him”. He is claiming that the scenario-use (or misuse) is one of the biggest science-failures on this side of year 2000 and that it threatens the integrity of the whole climate science community. Sort of.

This is not a new battle, a quick search on the internet reveals that it has been going on for years, involving pretty much the same players. It is difficult not to think that Pielke Jr somehow enjoys these confrontations. He paints a picture of himself being some kind of innocent truthteller in a tainted world, but that’s really not the full picture …:

I have mostly been interested in the physics behind the climate change and have stayed away from the future scenarios etc. as it inevetibly involves economics, politics and opinions. This is indeed a complicated area and I will not even pretend to know all the details. However, it sure looks like Pielke has drawn hasty conclusions based on poor data before. So I took a look at some papers Pielke Jr had published on the ”scenario stuff”. Based on that, in my probably biased view, it is surprising that he does not show some humility about the difficulties rather than declaring his colleagues for fools.

See Carbon Brief for an Explainer on the RCP8.5-scenario. Note that the scenarios presented by IPCC are not predictions of what will happen, but projections of the future under specified conditions. It is a huge difference.


In 2008 Pielke et al wrote a comment in Nature on the future scenarios used by IPCC: Dangerous assumptions. The message was that the scenarios (SRES) were overly optimictic regarding the rate of decarbonization, and potentially seriously underestimated the challenges. They stated that the IPCC’s projections included a too high a degree of spontaneous decarbonization, i.e. assuming that much of this would happen even without climate policy. Pielke et al showed that the observations from 2000-2005 confirmed their worries; The Energy Intensity (EI) and Carbon Intensity (CI) were way off from what the scenarios assumed (meaning that the decarbonization did not proceed as fast as the scenarios assumed):

EI and CI are highly correlated to the economic growth (GDP). Pielke et al points out that we have likely only just begun to experience the surge in global energy use due to the economic development of the poorer parts of the world (hence the headline of their article). Hold that information for later.

IPCC changed scenarios and in the AR5-report four different Representative Concentration Pathways (RCP:s) were used. The high-end-scenario was named RCP8.5. The figure comes from the anticipated forcing (in W/m2) from greenhouse gases in year 2100.

In 2015 Pielke Jr again stated that the new scenarios still used a too aggressive spontaneous decarbonization rate and that the observed EI and CI -data proved it was too optimistic: Assumptions of Spontaneous Decarbonization in the IPCC AR5 Baseline Scenarios (pdf)

And here in plain text:

In the same year, 2015, the Paris Agreement was negotiated and since then the coal consumtion have more or less collapsed, about 75% of the coal plants that were planned or being built then have now been cancelled. (I haven’t got a clue on the cause and effect here though …). Fossil free energy sources have also become much cheaper and as a consequence the rate of CO2-emissions has fallen during the last few years.

As I understand it, the RCP8.5-scenario was never meant to be a business-as-usual-scenario (i.e. what will happen without policy), but rather a worst-case high-end scenario. For many years however, the emissions did follow the path of RCP8.5 (China was for example building a new coal plant every third day) and I guess this is why it often has been treated/referred to as a BAU/no policy-scenario.

The named changes in the energy sector have also made the likelihood of future outcomes to change. As far as I can tell, nowadays it is hard to find any scientist that thinks the RCP8.5-scenario is likely (but by no means impossible). IPCC states in the recent AR6-report: “the likelihood of high emission scenarios such as RCP8.5 or SSP5-8.5 is considered low in light of recent developments in the energy sector.

But despite that, some articles still refers to RCP8.5 as the BAU-scenario. It was not that long ago I commented on a paper that only presented the RCP8.5-outcome and put the results from a more realistic scenario in its Appendix. In this respect, Pielke is right and the climate scientists admits in their reply (see link above) that the ”BAU-scenario” sometimes is used sloppy. But they also think that Pielke’s criticism is taken out of proportion.

Pielke et al‘s discussion piece mentioned above, builds on what was published in one of his scientific articles from late 2020 (i.e. before the latest IPCC AR6 was released): IPCC baseline scenarios have over-projected CO2 emissions and economic growth. They found that the high-emission-scenario was implausable, mainly due to a lower economic growth than what had been assumed in the scenarios (which also affects the EI and CI).

CO2-emissions= population x GDP per capita x Energy Intensity Carbon Intensity

They then calculated what it would take for the economy to catch up with the assumed GDP-growth and thereby making the high-end scenario plausible. They judged that this catch-up-rate was too high to be likely in the real world.

I’m not an economist and they are probably right, but I can’t help noticing that just five years earlier, Pielke claimed the opposite (more or less) by referring to the same parameters, i.e. higher GDP/EI/CI-values than predicted made the model-scenarios being too optimistic in its decarbonization-rates. The numbers supports their conclusions both then and now, but to me, the fact that you can come to opposite conclusions in analyses – based on the same measures – just a few years apart indicates that GDP must be a terrible parameter to rely on for predicting the future (although I understand that these calculations are needed).

The uncertainties is also confirmed in a paper by Nordhaus et al (winner of the so called Nobel prize in economy (which actually stems from a donation from the Swedish National Bank, not from Alfred Nobel testament as the ”real” Nobel prizes)): Uncertainty in forecasts of long-run economic growth, published in PNAS 2018.

They states that there is a 35% probability that the worst-case-scenario RCP8.5 will come true because of the huge uncertainties in determination of a future GDP and the subsequent emissions. Two other studies came to the same conclusion (more or less): Müller et al 2019, and Startz 2020. If true, these uncertainties also means that the GDP-catch-up-rate calculated by Pielke et al is plausibel.

Pielke et al do comment on this though:

However, we argue that this magnitude of catch-up may be unlikely, in light of: headwinds such as aging and debt, the likelihood of unanticipated economic crises, the fact that past economic forecasts have tended to over-project, the aftermath of the current pandemic, and economic impacts of climate change unaccounted-for in the baseline scenarios.”

Appearantly, Pielke no longer believes the future economic growth of poorer countries will ”take off” as he did back in 2008 (see above). Their arguments are probably likely but are only assumptions, and far from being actual facts (and no, this is not equivalent to the uncertainties in the ”physics climate models”).

Days after IPCC AR6 WG1-report was released Pielke Jr ruled that it was biased towards the worst-case scenario by counting how many times it was mentioned in the text compared to the other scenarios. Everyone who have read the report knows that’s not true. He also regulary posts search results from Google Scholar on how many published articles that includes the RCP8.5 word. He really seems obsessed with this RCP8.5-scenario, but in my view these ”investigations” are as pointless as judging Pielke’s paper being alarmistic because he uses ”RCP8.5” much more often than the other scenarios (which he does).

Look, I get it, RCP8.5 is unlikely, all scientists seems to agree on that. But it hasn’t always been. It is easy to be the wise guy in retrospect. And considering what Pielke appearantly thought about the scenarios earlier, I think his now snorky self confidence in calling his colleagues fools for using the RCP8.5 is both headstrong and unfair (yes, that’s my opinion, not a fact).

-Yes, there are still scientists that call the RCP8.5-scenario (or SSP5-8.5) BAU.
-Yes, there are journalists that could ask more critical questions.
-Yes, there are plenty of reasons for using RCP8.5 even though it is not a likely outcome.
-Yes, there are some substance in Pielke’s criticism.

-No, this does not mean that the whole scientific community only focus on the RCP8.5-scenario (read the IPCC-report).
-No, everything that journalist writes are not wrong or alarmistic.
-No, it hasn’t been wrong to use RCP8.5 in risk assessments.
-No, warming doesn’t suddenly stop after 2100 if we continue releasing CO2.

And by all means, emissions are only one of the uncertainties in predicting the future. The other two major factors are climate sensitivity (temperature change after a doubling of CO2) and the carbon cycle – these are not even discussed in Pielke’s paper mentioned above. For example, in a warmer world it is expected that the absorption of CO2 from the atmosphere will be lower than today, meaning more of our emissions will stay in the atmosphere.

Many groups have estimated a future warming with the current policies:

Pic from Breakthrough/Zeke Hausfather

Most points to about 3ºC increase by 2100, but if the climate sensitivity-uncertainty is included, warming to +4ºC could not be ruled out (in line with the SSP4-6.0 scenario). According to the climate scientist Zeke Hausfather the stated policies would lead to 2.4ºC (1.7ºC to 4ºC) most in line the scenario SSP2-4.5, but the world will continue to warm after that point as these emission pathways do not get us to net-zero.

In a recent UN-report, the now stated policies will take us to 2.7ºC (no range given). According to the declarations from all contries, the CO2-emissions will increase with 16% to 2030.

And for sure, the stated policies are still only figures on a paper. We are no way near the goals of the Paris Agreement. And we do not know if another Trump- or Bolsonaro-like leader that doesn’t give a fuck about science appears.

Regarding the never-ending fuzz about the RCP8.5-scenario, I think it’s like what we in Sweden call a storm in a glass of water. There is still probablilities for 4ºC warming even without RCP8.5. And the likely consequences are severe already at 2-3ºC. As seen in the latest IPCC-report, science is adapting to the latest information, the full range of SSP5-8.5 was not even depicted in the diagram in the SPM. Give it some time for God’s sake.

RealClimate: #NotAllModels

And yes, as we are seeing progress in the decarbonization the economy, the usual suspects will claim that the problem never existed or that the market fixed it by itself, just like that (we’ve seen this before).

PS

I wonder what Lomborg thinks now that even Pielke Jr indirectly think his work is a bit ludicrous. I mean, Lomborg states that 3.75ºC by 2100 is the optimum temperature to aim for…

PS2

Practised my English, pardon for misstakes 🙂


[Update 27th Oct: Pielke Jr commented my post on Twitter, linking to his article from early 2021: Distorting the view of our climate future: The misuse and abuse of climate pathways and scenarios. Only had time for a quick look on a chapter about the likelihood of RCP8.5 and that naming it BAU is wrong. Think I will stick to natursal science…. ]

Vilken risk ska vi ta? del 3/3 – Utsläppen och ekonomin

I efterdyningarna av IPCC:s senaste WG1-rapport om fysiken bakom klimatförändringarna har den förlöjligats och anklagats för att vara fokuserad på helt orimliga och överdrivna utsläppsscenarier. Kända debattörer som Lomborg hävdar med emfas att kostnaden för klimatförändringarna inte kommer bli så farliga – och även han hänvisar till IPCC! Hur är det möjligt och vad ska man egentligen tro?

I del 1 skrev jag om nuvarande kunskapsläge och de observationer som gjorts. I del 2 om klimatmodellerna och deras osäkerheter. Här följer en diskussion om utsläppsscenarier och en framtida ekonomi (OBS, ur en naturvetares perspektiv), helt nödvändiga faktorer för att göra en riskutvärdering inför eventuella åtgärder. Men ack så svårt…

IPCC anger i WG1-rapporten att det ligger stor säkerhet i klimatmodellernas utfall avseende jordens framtida medeltemperatur vid ytan. Men det syftar på de ”fysikaliska beräkningarna” utifrån givna förutsättningar. Det är dock en annan femma att bestämma hur stora de framtida utsläppen kommer att bli, vilket även kräver svar på både politiska och ekonomiska frågeställningar.

Ingen vet naturligtvis vad framtiden har i sitt sköte, men för att ge politiker något att förhålla sig till när de ska fatta beslut har olika scenarier tagits fram (och självklart för att forskare ska kunna jämföra resultat utan att ha en miljard olika varianter att pyssla med). I IPCC:s förra rapport, AR5 från 2013, användes fyra olika så kallade Representative Concentration Pathways, RCP. Varje RCP har en siffra bakom sig och värstascenariot heter RCP8.5, där 8.5 står för den ”strålningseffekt” i W/m2 som växthuseffekten kommer ge år 2100.

I den senaste rapporten, AR6, från i somras användes sex olika så kallade Shared Socioeconomic Pathways (SSP). De är mer komplexa och involverar hur de framtida nivåerna uppstår och liknande, men principen är densamma. Värstascenariot benämns här SSP5-8.5. Detta är dock inga prognoser över hur det kommer att bli, utan projektioner utifrån givna parametrar.

Tanken med RCP8.5 var att det skulle vara ett mycket högt utsläppscenario men inget business-as-usual-scenario, det vill säga inte en beskrivning av det mest sannolika scenariot om vad som händer om inget görs. Men det har ofta, även i många vetenskapliga artiklar, benämnts så. Läs mer på t ex Carbon Brief.

För bara ett decennium sedan ökade utsläppen med 3% per år och det var många som ansåg att RCP8.5 – med en temperaturökning på 5ºC till 2100 – var fullt realistiskt. År 2015 skrev till exempel Roger Pielke Jr en artikel som beskrev varför ett ännu värre värstascenario behövdes för att täcka in tänkbara framtidsutsikter. (Nu är Pielke Jr en av de som starkast protesterar mot detta och tar varje tillfälle att förlöjliga de som fortfarande använder det.)

Men kolanvändningen toppade runt 2013 och utsläppen ökar numera ”bara” med 1% år. De allra flesta, inklusive IPCC, anser att SSP5-8.5 är ett osannolikt scenario tack vare förändringar i energisektorn. Till exempel har kolmarknaden i princip kollapsat på bara några år, ca 80% av den planerade utbyggnaden har avbrutits sen 2015 (och som vanligt, när något åtgärdats efter enorma påtryckningar som Parisavtalet, så är det sen som att problemet aldrig funnits och lösningen kom av sig självt bara för att vi blivit rikare).

Många forskare vill ta bort användningen av SSP5-8.5, men alla håller inte med; de anser att det finns faktorer vi kan för lite om (som t ex kolcykeln) som gör att det inte kan avfärdas helt, även om det är osannolikt, se t ex brevväxling i PNAS här.

Det finns också andra anledningar till att RCP8.5-scenariot används. Man kan behöva det för att få kläm på hur saker och ting fungerar utan att forskarna för den skull anser att scenariot är sannolikt, se twittertråd av Andrew Dessler.

De som faktiskt har bläddrat i IPCC-rapporten vet att den inte alls bara ägnar sig åt RCP8.5, även om det är sant att många vetenskaplig studier har använt detta scenario. Men hur vet man att det är orimligt?

Framtida scenarier

Det finns flera studier som har försökt räkna fram vilken framtida uppvärmning vi kan räkna med, här är några (bild och uppgifter härifrån):

Figure 1: Estimates of 2100 warming in current policy scenarios relative to preindustrial (1850-1900) temperatures from Hausfather and Riche 2019Rogelj et al 2016Climate Action Tracker (May 2021 update)Liu and Raftery 2021, and the integrated assessment models (MESSAGE, REMIND, and GCAM) participating in the 2021 NGFS Climate Scenarios.

Enligt dessa studier (som använt olika metodiker) leder rådande politik till att vi går mot en uppvärmning på cirka 3ºC vid 2100 (2-4,4ºC med hänsyn taget till osäkerheterna i klimatkänslighet) – och är mest jämförbart med IPCC:s SSP4-6.0 scenario och på inget sätt värstascenariot.

Om de mål som satts upp till 2030 uppfylls, leder det mot 2,4ºC och med netto-nollutsläpp till 2050 hamnar vi runt 2ºC (tagit siffrorna från forskaren Zeke Hausfather). Men detta är i dagsläget bara siffror på ett papper.

En ny FN-rapport visar dock att de planer länderna har redovisat kommer ge en ökning av utsläppen med 16% fram till 2030 och att vi tycks gå mot 2,7ºC:s uppvärmning till 2100 (har bara läst artikel, ej rapporten och det anges där inget intervall).

Men allt detta bygger förstås på att utöver att få fysiken rätt måste man förutspå vilka utsläpp vi kommer få. Utsläppsscenarierna måste vara något sånär rimliga för att kunna göra en riskanalys värd namnet. Det är de alldeles säkert, även om alla förstår att det måste finnas enorma osäkerheter inbakat i uppgiften (av en helt annan karaktär än de naturvetenskapliga problemen).


Roger Pielke Jr är ju som sagt den som ljudligast förlöjligar RCP8.5-scenariot. Därför läste jag en av hans senare artiklar (Environ. Res. Lett. 16, publicerad dec 2020) där han och några andra beskriver varför IPCC:s utsläppsscenarier har hamnat fel.

De undersöker fyra faktorer som används för att beräkna framtida utsläpp (Kayaidentitet):

CO2-utsläpp = befolkningsmängd x BNP per capita x energiintensitet x kolintensitet

… där energiintensitet = primärenergi/BNP och
kolintensitet = CO2-utsläpp/primärenergi

De har jämfört tillväxten i dessa faktorer från 2005 och framåt. Startåret är valt för att då började de flesta modeller i AR5 sina projektioner. Deras slutsats är att främsta orsaken till att IPCC:s scenarier är felaktiga beror på att de antagit en högre BNP per-capita-tillväxt än vad som sen har observerats i verkligheten. Så här har BNP per-capita-utvecklingen sett ut enligt artikeln:

Man kan diskutera om en evig exponentiell tillväxt är realistisk men det får vi ta en annan gång 🙂 . Energiförbrukning och utsläpp är starkt korrelerat med BNP (även om en del länder tycks ha brutit detta samband på senare år) och som synes i formeln ovan är BNP också en av de viktigaste faktorerna att bestämma för att bedöma om ett framtida scenario är realistiskt eller inte.

Pielke Jr och hans kollegor konstaterar alltså att bedömningen/prediktionen av BNP per-capita mellan åren 2005 och 2017 varit usel (för högt värde antaget). De räknar sen ut vilken tillväxt som skulle krävas för att ”komma ifatt” IPCC:s uppskattade BNP-tillväxt fram till 2100. De menar att denna komma-ifatt-tillväxt blir för hög för att vara realistisk och därmed är också värstascenarierna orealistiska.

En vetenskaplig artikel ska sätta sina resultat i ett sammanhang, det vill säga belysa slutsatserna i jämförelse med vad andra studier har kommit fram till, och då kanske i synnerhet de som kommit till en annorlunda slutsats. En artikel som tas upp är skriven av Christensen, Gillingham och Nordhaus (den sistnämnde fick Ekonomipriset till Nobels minne för sitt arbete med klimatet (se mer nedan)), PNAS 2018.

De hade gjort en sammanställning av expertutlåtande samt en econometric approach (nej, jag vet inte vad det innebär) om hur en framtida BNP-tillväxt beräknas. Båda metoderna visade att osäkerheterna var så stora att det fanns en 35% sannolikhet att även de värsta utsläppscenarierna (RCP8.5) kommer överskridas fram till 2100. Två andra studier kom fram till osäkerheter i samma storleksordning (Müller et al 2019, Startz 2020). Osäkerheter som alltså innebär att framtida utsläpp i IPCC:s scenarier är möjliga även med Pielkes Jr:s ”komma-ifatt-beräkningar”.

Pielke Jr och kompani kommentar är att dessa ändå är osannolika och lyfter fram sex punkter för att belysa detta:

However, we argue that this magnitude of catch-up may be unlikely, in light of: headwinds such as aging and debt, the likelihood of unanticipated economic crises, the fact that past economic forecasts have tended to over-project, the aftermath of the current pandemic, and economic impacts of climate change unaccounted-for in the baseline scenarios.

Det ligger säkert mycket i deras resonemang (artikeln är öppen att läsa för alla), men det handlar trots allt om en riskutvärdering, är deras resonemang säkra nog att förkasta flera studier eller starkt nog att ignorera konsekvenserna om de har fel? De har konstaterat att man inte kunnat förutsäga BNP på kort sikt, ändå ska vi lita på att denna uppskattning har ett värde för att bestämma det närmare hundra år framåt i tiden? Vi ska alltså förutsätta att en stor del av utvecklingsländerna inte kommer få fart på sin ekonomi och så vidare?

Är det rimligt? Kanske. Jag har faktiskt ingen aning. Men är det inte lite väl många antaganden som måste göras här? Som dessutom mest kan anses som åsikter och inte vetenskap? Eller?

Observera att detta naturligtvis inte är en hel genomgång av vad som är gjort på detta område, jag vill bara lyfta fram några av alla de osäkerheter som faktiskt lyfts fram i vetenskaplig artiklar.


Framtida kostnader

Medan en stor del av världen, inklusive IPCC, håller på att oja sig över att en uppvärmning om +2°C kommer få mycket allvarliga konsekvenser, så menar debattörer som Lomborg att en uppvärmning på 3,75°C är det optimala målet med tanke på kostnad och nytta i klimatåtgärder. Och slår man upp IPCC AR5 WG2 kapitel 10 kan man läsa att den ekonomiska påverkan beräknas vara ganska begränsad:

”… estimates of global annual economic losses for additional temperature increases of ~2°C are between 0.2 and 2.0% of income (±1 standard deviation around the mean) (medium evidence, medium agreement). ”

Lomborg skriver i sin bok False Alarm att även om vi inte gör något alls kommer kostnaden inte vara katastrofal enligt ”den bästa tillgängliga forskningen”:

”The best current research shows that the cost of climate change by the end of the century, if we do nothing, will be less than 4 percent of global GDP. This includes all the negative impacts; not just the increased costs from stronger storms, but also the costs of increased deaths from heat waves and the lost wetlands from rising sea levels.”

Jo, det är utan tvekan Lomborgs åsikt, däremot är det inte alls vad alla ekonomer kommer fram till. Här en artikel som varnar för enormt mycket större kostnader för att inte göra något. Det finns fler. Jag kan inte bedöma riktigheten och jag har verkligen inte koll på allt om detta men det kan nämnas att även personer som Pielke Jr förordar drastiska klimatåtgärder.

Men hur har det blivit så här?

Nordhaus, som nämndes ovan, var först med att försöka uppskatta klimatförändringarnas framtida kostnader. Hans arbete har också fått stor tyngd i det som presenteras i IPCC:s rapporter i detta ämne. Hans modell DICE har fått mycket kritik under åren, särskilt har hans bedömning av discount rate diskuterats. Det vill säga hur ska man värdera kostnaden för en klimatåtgärd som görs idag jämfört med den nytta den kommer att ge, kanske långt, i framtiden?

Men det är långt ifrån det enda som ifrågasätts. Ekonomiprofessor Steve Keen är en av Nordhaus bittraste kritiker och i en artikel har han helt sågat de antaganden Nordhaus (och andra, som han kallar det, neoklassiska ekonomer) gjort. Bland annat har de antagit att endast de ekonomiska ”aktiviteter” som pågår utomhus och direkt drabbas av väder (jord- och skogsbruk etc) kommer påverkas av klimatförändringarna. Det innebär att ca 90% av alla ekonomiska branscher som bidrar till BNP inte alls ingår i beräkningarna. Det är antaganden från 1990-talet som fortfarande hänger med i IPCC:s WG2-rapporter. Här citat från AR5 (2014):

”Economic activities such as agriculture, forestry, fisheries, and mining are exposed to the weather and thus vulnerable to climate change. Other economic activities, such as manufacturing and services, largely take place in controlled environments and are not really exposed to climate change.”

I modellen används också mycket diskutabla antaganden som bygger på en svag korrelation mellan länders medeltemperatur och BNP. Jag har skrivit om detta tidigare, läs mer här. Lomborg och andra verkar inte heller göra en sanity check på sina resultat. När ”fysiken” spår att stora delar av världen kommer vara obeboeliga vid t ex 6C anses BNP bara påverkas, i sammanhanget, marginellt. Lomborg bygger sitt resonemang i hög grad på Nordhaus modell (PAGE och FUND är två andra ekonomiska modeller):

Bjorn Lomborg on Twitter: "Three main models estimating costs of climate  (these are the ones used by Obama Admin): DICE, PAGE + FUND Global warming  has real cost, but even strong temp

Här finns ett litet föredrag om beräkning av ekonomi vs klimatförändringar.

Så vad ska man som lekman tro? Jag är ingen ekonom och är dessutom långt ifrån insatt i IPCC:s WG2 och 3-rapporter (de kommer f ö i början på nästa år), men efter att ha bläddrat i den senaste IPCC WG2-rapporten från 2014 är det uppenbart att Lomborg gärna citerar valda delar från den men tycks helt bortse från de osäkerheter som lyfts fram i där. Några citat från kapitel 10, jag har fetat stilen:

Climate change will have impacts, positive and negative and varying in scale and intensity, on water supply infrastructure and water demand (robust evidence, high agreement), but the economic implications are not well understood.

Och angående den där 2% påverkan på BNP som jag citerade ovan så var det inte hela texten, den ser ut så här:

Global economic impacts from climate change are difficult to estimate. Economic impact estimates completed over the past 20 years vary in their coverage of subsets of economic sectors and depend on a large number of assumptions, many of which are disputable, and many estimates do not account for catastrophic changes, tipping points, and many other factors. With these recognized limitations, the incomplete estimates of global annual economic losses for additional temperature increases of ~2°C are between 0.2 and 2.0% of income (±1 standard deviation around the mean) (medium evidence, medium agreement).

En par andra punkter:

-The impacts of climate change may decrease productivity and economic growth, but the magnitude of this effect is not well understood (limited evidence, high agreement). Climate could be one of the causes why some countries are trapped in poverty, and climate change may make it harder to escape poverty.

Not all key economic sectors and services have been subject to detailed research. Few studies have evaluated the possible impacts of climate change on mining, manufacturing, or services (apart from health, insurance, and tourism).

-Summary: The literature on the impact of climate and climate change on economic growth and development has yet to reach firm conclusions. There is agreement that climate change would slow economic growth, by a little according to some studies and by a lot according to other studies. Different economies will be affected differently.


Mycket har så klart hänt sedan 2014 även inom den ekonomiska forskningen, men min uppfattning är att även bland världens ekonomer så har Lomborgs argument allt mindre stöd. (Eller?)

Återigen vill jag påpeka att jag inte är ekonom men jag har ändå en förutfattad mening om att det är snudd på omöjligt att beräkna BNP på ett relevant sätt 100 år fram i tiden. Jag har dock full förståelse att det görs och att man på något sätt måste göra en uppskattning, det är trots allt en riskutvärdering som ska göras utifrån den kunskap vi har idag. Jag tycker det är slående hur stora osäkerheter det finns i de ekonomiska spörsmålen jämfört med de fysikaliska (även om det så klart även finns osäkerheter där).

Jag anser också att det i ett riskutvärderingssyfte är värre att presentera felaktiga siffror än att göra mer generella bedömningar och bestämma sig för vad man vill ha gjort eller inte. Kostnad/nytta-beräkningar har historiskt sett också varit effektiva medel för att skjuta på miljöåtgärder, som när de sen gjordes inte alls kostade så mycket som man trott medan vinsterna överskreds enormt.

Jag vill bara avsluta med att säga att de allra flesta forskare tycks anse att RCP8.5-scenariot är osannolikt. Det finns ingen anledning att sprida överdriven undergångsretorik. Men att sprida idén och diverse förlöjliganden om att senaste IPCC-rapporten bara bygger på osannolika värstascenarier är direkt ovärdigt och verklighetsfrånvänt. Det är knappast så att de osäkerheter som finns bara är ”på vår sida”.

Men vad vi ska göra åt saker och ting kommer förstås alltid handla om åsikter. Det finns många sätt att lösa problem och inget behöver vara fel.

Från vildmark till IPCC:s rapport och reaktioner

Lavskrika

Varit i fjällen (bortom internet och mobiltäckning) en vecka för att komma hem lagom till att IPCC-rapporten släpptes. Och reaktionerna blev precis som förväntat. Och jag vet inte om jag någonsin varit tröttare på klimatdebatten än nu …

Ni har säkert hört det mesta, egentligen inga nyheter alls, men slutsatserna är numera mycket mer säkerställda än i tidigare rapporter. Här följer några kommentarer och några ”skeptiska” reaktioner på nätet:

Klimatkänsligheten (hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären) är svår att beräkna och har alltid angetts i ett relativt stort spann. I senaste IPCC-rapporten AR5 angavs 1,5-4,5C som ”troligt intervall” (ung 67% sannolikhet). Osäkerhetsgraden har nu reducerats med 50% och anges till 2,5-4C. Temperaturintervallet ligger ”mycket troligt” (ca 90%) inom 2-5C (1-6C i förra rapporten).

Klimatmodellerna.

(Man ska veta att det krävs en enorm datakraft att göra dessa simuleringar, Gavin Schmidt NASA skrev att även med dagens superdatorer ger ett dygns processande bara en simulering av tre år. Det tar alltså en månad att simulera 100 år. Sen ska det göras för alla olika scenarier, för att inte tala om det långt mer tidskrävande jobbet att programmera och få till fysiken rätt innan körningarna. Likaså att utvärdera och få artikeln vetenskapligt publicerad så att den kan ingå i IPCC-rapporten. Det är med andra ord inte gjort i en handvändning och man kan inte göra hur många simuleringar som helst även om alla vill… (det är f ö inte IPCC som organisation som bestämmer vilka scenarier som ska användas.))

I förra rapporten kördes ett stort antal modeller med samma framtida ”utsläpsscenarier” och sedan användes medelvärdet av utfallen. I AR6-rapporten är det lite annorlunda med några nya scenarier och hur de hanteras.

När resultaten från modellsimuleringar började dyka upp för något år sedan visade några av modellerna (inte alla) en anmärkningsvärd hög klimatkänslighet, och gav därmed en hög framtida uppvärmning. Dessa modeller var också sämre på att reproducera historiska temperaturer – de flesta forskare var därför ganska skeptiska till resultaten (och nej, det har inte mörkats och det finns många publicerade artiklar om detta, precis som forskning har funkat i alla tider).

Så i AR6 har man för det första viktat de olika modellerna utifrån hur väl de kan reproducera verkliga observationer. Man har också använt en enklare ”energi-balans-modell” (skillnaden mellan hur mycket energi jorden absorberar och vad den avger) som har justerats för de nya klimatkänsligheterna. En kombination av dessa har sedan använts för att bedöma en framtida uppvärmning i de olika scenarierna:

Bild

Enligt nuvarande ”policies” om framtida utsläpp ligger det mest troliga scenariot mitt emellan 4.5 och 7.0-scenarierna (dvs scenario SSP4-6.0) med en förväntad uppvärmning på cirka 3C fram till år 2100. Tyvärr har detta scenario inte använts särskilt mycket i AR6-rapporten, vilket förstås är en berättigad kritik.

Det slås också fast att värsta-scenariot RCP8.5 inte är särskilt sannolikt.

I AR5 angavs utfallen i de olika projektionerna som troliga (dvs risken att värdet skulle hamna utanför angivet intervall var 1 på 3), i AR6 anges utfallen som mycket troliga (risken att det hamnar utanför intervallet är bara 1 på 10). Det är framförallt den bättre kunskapen om klimatkänslighet som ligger bakom denna förbättring. Mycket av ovanstående kommer från twittertråd av forskaren Zeke Hausfather.

Man visar också hur bra tidigare modeller fungerar överlag:

Bild

Det står utom tvivel att uppvärmningen beror på oss. Väder- och klimatextremer av olika slag påverkar alla kontinenter redan nu och kommer bli värre vid fortsatt uppvärmning. Men det är inte hopplöst, utvecklingen framöver ligger i våra händer.

Hausfather sammanfattar det: ”it’s real, it’s us, experts agree, it’s bad, but there is still time to do something about it. Our climate future is, ultimately, up to us to decide.”

Bild
Bild

Läs forskarkommentarer på Real Climate eller Carbon Brief. En artikel om vad rapporten säger om extremväder på Carbon Brief. Huvudbudskapen på svenska finns på SMHI.

Och reaktionerna från så kallade skeptiker?


Maria Abrahamsson var moderat riksdagsledamot fram till 2018. IPCC-rapporten är en genomgång av 14000 vetenskapliga referenser och har remissats i flera omgångar (det tar flera år att ta fram denna rapport). Både forskare och andra som anmält intresse, liksom ”regeringsdelegater” har fått säga sitt. 78000 kommentarer har behandlats och allt är offentligt material.

Ja, jag tycker den här amerikaniserade ”nyhetsförmedlingen” där allt ska mynna ut i att för-och-emot-människor ska debattera är rent ut sagt fördummande. Det här handlar inte om åsikter utan om en konsensusrapport om vad vetenskapen kan säga. Det går alltid att hitta folk med avvikande åsikter. Om allt. Att plocka in en person med avvikande åsikt om detta är att ge en falsk bild av att det skulle vara någon sorts jämvikt mellan avvikande åsikter och den enorma mängd vetenskapliga publikationer som finns.

[uppdatering: ja, det kan vara viss skillnad i de rapporter som följer i början på nästa år. Där handlar det mycket om ekonomi och vilka åtgärder som behöver vidtagas och här finns olika åsikter och riskavvägningar som varken är rätt eller fel].

Carbon Brief finns några reaktioner på IPCC-rapporten från omvärlden. En jämförelse hur rapporten togs emot i UK versus Sverige dagen då IPCC-rapporten släpptes: Sex brittiska tabloiders framsidor och de tre ledande svenska kvällstidningarna (cred till Mattias Goldmann för bild):

Bild

En annan tidigare moderat riksdagsledamot svarade på ovanstående:

Ja du, Henrik Järrel, någon skeptiker är du inte. Bloggen Klimatsans publicerade ett inlägg där amatören Sture Åsberg ”bemötte” IPCC-rapporten. Han börjar med att slänga upp en uttjatad temp-graf från isborrkärnor på Grönland. Felaktigheterna har påvisats sen åtminstone 2011. Läs om det här Kampen om Grönland.

Vidare kan man läsa: ”Vi kan vänta ökad risk för torka, men det beror på att klimatet håller på att bli kallare.”

Mer energi än så tänker jag inte lägga på detta trams. Järrel ”sommarpratade” för övrigt på SwebbTV (nej, jag har inte lyssnat).


En annan standardkommentar dök förstås upp från Jan Ericson, en moderat riksdagsledamot. Den om att Sammanfattningen för beslutsfattare är ett politiskt beslutat dokument och inte skrivet av forskare.

Suck.

Ja, varje mening i rapporten gås igenom av ”regeringsdelegater” och forskare, men det är inte så att politiker sitter och beslutar om vilka fakta som ska ingå. Allt som står där ska återfinnas i huvudrapporten (som publicerades samtidigt som sammanfattningen). Betänk också att länder som Saudiarabien och Kina har godkänt rapporten, vilket håll tror ni deras bias ligger?

En annan moderat, Staffan Strömbäck, kliver in och påstår att folk är obildade för att de inte vet att ”IPCC:s rekommendationer inte kommer från forskare”. (som kommenteras: det finns inga som helst rekommendationer till åtgärder i denna rapport, de kommer i början på nästa år).


Tycker ni jag är elak mot Moderaterna? Sorry, det är de som uttalar sig så, inte mitt fel. Och det är ett rent faktum att det är högerpolitiker som har svårt för att acceptera klimatvetenskap (inte alla Moderater osv).

Och det behövs inte mycket för att ”forskarna ska behöva stå till svars”:

”Snyggbonde” redovisar inte varifrån han fått sina uppgifter att IPCC-rapporten domineras av worst-case-scanariot (RCP8.5). Men det spelar ingen roll om det är sant, det är för jävligt och måste spridas ändå – jävla alarmistiska forskare, förklara er!

Nåväl, siffrorna kommer ifrån Roger Pielke Jr. Han är statsvetare och håller på med den något udda kombinationen sport och klimatpolicy, framförallt har han studerat extremväders skadeverkan. Han har helt enkelt räknat antal gånger ordet RCP8.5 (och de andra scenarierna) nämns i IPCC-rapporten, och utifrån det dragit slutsatsen att den fokuserar mestadels på det scenariot. Det går naturligtvis inte att dra den slutsatsen utifrån den övningen.

Men visst finns det substans i bakgrunden, värsta-scenariot RCP8.5 anses inte längre sannolikt av de flesta forskare (även Rockström uttalade sig om det i Aktuellt). Men många artiklar och studier har fokuserat på just detta scenario. Varför? Jo, för det var länge den vägen våra utsläpp vandrade. Så sent som 2015 skrev Pielke Jr själv en artikel om att RCP8.5 inte var ”alarmistiskt nog” och återspeglade inte vad framtida utsläpp kunde innebära.

Under senare år har dock kolförbrukningen minskat drastiskt och scenariot anses som sagt inte längre troligt. Det anges i rapporten:

Flera nutida studier lyfter dock fortfarande fram detta scenario som business-as-usual, vilket alltså inte stämmer. Kritiken i det avseendet är alltså rättvis – men många forskare anser ändå att detta scenario bör fortsätta användas av olika skäl, debattrådarna på Twitter är kilometerlånga. Men det har nu blivit Pielkes nya käpphäst att bråka med sina forskarkollegor om (han har exempelvis skrivit en artikel med rubrik i stil med att klimatvetenskapen har förlorat kontakt med verkligheten).

Huruvida RCP8.5 är överrepresenterat i AR6 eller inte vet jag inte, och det gör inte Pielke Jr heller om han baserar sig på att räkna ord. Hans inlägg har dock dominerat på de stora ”skeptiska” bloggarna (enligt snabb googling).

Och varför detta tonläge från Pielke Jr? Jo, det finns mycket gammalt groll i den bägaren och bråken mellan Pielke och flera andra forskare har varit många. Det är t ex inte första gången Pielke Jr drar förhastade slutsatser baserat på den här typen av ”googlade data”: Scienceblog.

Pielke Jr anser att IPCC-rapporten ska uppfattas som positiv och att det är oansvarigt att den används för att ”sprida skräck”. Att vi inte längre ligger på RCP8.5 är ju fantastiskt, men hans ”optimism” tar sig i mina ögon rent bisarra uttryck:

Ja, hurra, bara en miljard människor som kommer drabbas av torka! Amazonas mår säkert bra av det också. Och bortse från andra effekter som att delar av Asien förmodligen kommer få ökad nederbörd och Bangladesh få kämpa mot högre vattenstånd osv.

Pielke Jr fortsätter med att plocka ut beskrivningar som säger att säkerheten i de uppåtgående trenderna av extrema väderhändelser är låg. Visst ska man lyssna på Pielke Jr, men jag kan bara rekommendera att också läsa Carbon Brief/Real Climate-länkarna ovan. Det är komplext. Och extrema händelser kallas så för att de händer sällan och det krävs därför längre mätserier för att helt säkerställa trender. Data som ofta inte finns. Det går också att titta på stora områden där ena delen får mer torka medan andra får mer regn och sammantaget syns ingen trend alls.

Till stor del handlar det om vad fysiken säger och vilka effekter en uppvärmning kommer att få. Mycket av detta är man ganska säker på i stora drag även om det kan vara svårt att bestämma detaljer, liksom när trender blir helt säkerställda och i vilka regioner. Det har också hänt väldigt mycket på forskningsområdet vad det gäller att beräkna sannolikhet för enstaka extrema händelser. Något som inte Pielke Jr verkar köpa. Själv kan jag inte bedöma det. För mig är det dock obegripligt varför en statsvetare ska få tolkningsföreträde framför naturvetare på detta område (sen kan man förvisso diskutera statistik och historiska data).

Visst behövs det personer som vågar vara motvals, men bara för att man är emot mainstream uppfattning betyder inte att man har rätt. ”Klimatbråk” där Pielke Jr är en av parterna är en lång följetong (och det är inte alltid vackra tongångar som hörs från båda sidor). Men Pielke Jr har också påvisats ha fel många gånger:

https://www.glaciology.net/2013/a-rebuttal-to-pielke-jrs-18ft-critique./

https://www.huffpost.com/entry/roger-pielke-climate-science_b_5038272

https://skepticalscience.com/fivethirtyeight-pielke-downplay-climate-damages.html

https://scienceblogs.com/tag/roger-pielke-jr

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/putting-roger-out-of-his-misery.html

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/question-when-is-23-equal-to-5.html

https://skepticalscience.com/drought-and-climate-change-holdren-pielke-jr.html

Nej, jag har inte satt mig in allt. Ja, man bör ta Pielke Jr:s publikationer på allvar. Men själva meningen med IPCC:s och WMO:s (m fl) sammanställningar är just att enskilda forskares åsikter inte ska få ”större plats” än vad all publicerad vetenskap ger skäl till. I forskningsfronten kommer det alltid att finnas motstridiga resultat, det är en del av verkligheten inom all vetenskap.

[PS Notera att Pielke Jr trots detta inte är emot att ”aggressiva klimatåtgärder” vidtas, tvärtom]


I nuvarande utsläppstakt tyder det mesta på att vi går mot ca 3C:s uppvärmning, men det är fullt möjligt att det blir mer än så då det finns betydande osäkerheter inbakade (om vi inte minskar utsläppen). Vi är heller inte i närheten av att få ner utsläppen som behövs för att nå 2C och konsekvenserna av detta beskrivs i rapporten. Jag kan hålla med om att det på många håll sprids en alltför ödesmättad undergångsretorik, men att tjoa och tjimma för allt går så bra är i mina ögon bara löjlig dum-optimism.

I radio på vägen hem debatterade MP och M. Samma gamla pajkastning och detaljinsatser. Nej. jag tror ärligt talat inte denna rapport kommer förändra särskilt mycket i praktiken. Jag menar, forskarsamfundet har varit tillräckligt säkra för att åtgärder skulle ha införts sedan flera decennier tillbaka och samtidigt fortsätter detta:

(Om jag sitter på facit om vad som borde göras? Nej.)

Jaja. Läs mer om den fina klimatdebatten i min bok Spelet om klimatet: https://www.adlibris.com/se/bok/spelet-om-klimatet-vem-kan-man-lita-pa-i-klimatdebatten-9789189215269

Nu orkar jag inte mer. Drömmer mig bort till fjällen igen: