Om mig

Maths Nilsson heter jag, född 1970 i Kalmar men uppvuxen i Färjestaden på Öland. Pluggade kemi på Lunds Universitet 1991-95 och fick sen jobb inom läkemedelsindustrin i Södertälje. Bodde där i många år innan jag flyttade in till södra Stockholm (Hägersten) där jag fortfarande bor.

Har väl alltid gillat att skriva men det har mest handlat om vetenskapliga rapporter och liknande fram till en dag jag började skriva lite sådär på skoj i all hemlighet, vågade knappt nämna det för någon. Det kändes liksom lite löjligt: jag författare, vilket skämt. Men ju mer jag skrev desto mer fastnade jag. Blev medlem på författarsajten Kapitel 1 och lade ut några av mina texter. Till slut fick Själseld form och jag lade ut den där med. Och det var faktiskt där Frida på Mörkersdottir Förlag såg den och på den vägen är det…

Skulle gärna skriva på heltid men att komma dithän att man kan försörja sig på det är ju inte helt trivialt. Men om man inte försöker är det ju förstås helt omöjligt att lyckas… och ja, jag spelar på V75 också 🙂
Den respons jag fått på min debutroman har varit långt över förväntan, något som självklart inspirerar och det kan behövas när allt känns meningslöst och jobbigt. Varför håller man på liksom, vem vill läsa det här? Tvivel som de flesta verkar ha, även erkända författare, vad jag har läst mig till.

Psycho Photographer

 

Foto Camilla Nyqvist
Fotar en hel del, blir mest naturfoto www.mathsnilsson.com 

 

Här är mitt debutantporträtt från Svensk Bokhandels hemsida:

Så här ett år i efterhand ter det sig nästan lite komiskt, men den där beryktade fyrtioårskrisen blev precis så omvälvande som jag bävade för. Fast inte på ett negativt sätt, inte alls. Samma år jag tog steget in i det fruktade årtiondet slutade jag mitt jobb som kemist inom läkemedelsbranschen, dryga fjorton år av tillhörighet och trygga rutiner (nåja) blev till ett år av frihet och egen tid. Det blev foto- och målarkurser, jag genomförde en Ironman, reste ensam till Botswana och inte minst, den sista meningen i min debutroman blev skriven.

Ett alldeles underbart år. Tid att stanna upp, göra det man ville och reflektera över tillvaron. Men också tid att inse att den där fullständiga friheten kanske inte bara är fantastisk, tid att inse hur viktiga de där till synes obetydliga stunderna av skratt vid fikabordet är, att vara en del av något och att vara behövd. Saker man tar för givet blir inte saknade förrän de är borta. Kanske är det fyrtioårskrisen, kanske är det upplevelsen av att bli helt utslagen av en överaktiv sköldkörtel som gör att man reflekterar mer än vanligt, jag vet inte, förmodligen har jag funderat för mycket på saker och ting hela mitt liv…

Men det var inte det som fick mig att börja skriva även om dylika tankar ofta dyker upp i de världar jag skapar. Faktum är att jag aldrig ens haft en tanke på att bli författare. Uppväxt i ett litet samhälle på Öland med helt vanliga föräldrar i en helt vanlig familj som man är så fanns det aldrig ens i tankevärlden tror jag. Nej, det var först när en kollega gav ut en egen bok för några år sedan, jag själv började skriva. Först lite i smyg, små taffliga noveller som växte i omfång och snart var jag fast. Det är som en drog att bege sig in i de där världarna som bara finns i ens inre. Jag vill bara ha mer.

Och skrivprocessen är faktiskt inte alls olik den inom den naturvetenskapliga forskningen; det ständiga kriget med att få ihop en vindlande kreativitet med någon sorts struktur, att hitta nya infallsvinklar, leta svar och utforska nya tankar. Men nu är det mina tankar som sätter gränserna, inte naturvetenskapens. Och jag hamnar gärna där, att utforska det okända, det mörka och balansera på gränsen till vad som är verkligt. Kanske är det just min naturvetenskapliga skolning som gör det så frestande att få leka med alternativa lösningar och leta mystiska samband? För tänk om man trodde på ödet. Då hade det blivit ganska spännande att berätta att jag några månader efter att ha avslutat min debutroman, som tar sin början i häxprocessens Mora, upptäckte att en liten pojke spelade en avgörande roll i upprinnelsen till hela häxhysterin på 1600-talet. En liten pojke vid namn Mats Nilsson. Precis som jag.

 

galen IM bildTräning är del av livet. Här efter Ironman Kalmar 2013.

3 reaktioner på ”Om mig

  1. Pingback: Grattis till de 18 finalisterna i Selmapriset - Lava Förlag

  2. Hej,

    Jag är intresserad av din bok och skulle vilja ha ett lärarexemplar av dig då jag undervisar i kemi och naturkunskap på Thoren Business School i Malmö. Boken jag är mest intresserad av är: Tvivel: En bok om faktaförvirring.
    Om du ser positivt på detta, skicka boken till:
    Anders Nylén
    Thoren Business School
    Stora Nygatan 52
    211 37 Malmö
    Tack på förhand.

    Med vänlig hälsning,
    Anders Nylén, PhD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s