Bly i bensin – klimat, inget är nytt i miljödebatten

MNIL3780

Nej, bilden är väl inte helt rätt, men tänk bilavgaser 🙂

 

Om det var något som blev tydligt när jag skrev Tvivel så var det hur mönstren i miljöfrågorna upprepar sig. Det är i princip samma schema som följs. Gång på gång. Debatter lika nydanande som en amerikansk actionfilm. Nedan följer en kort resumé över hur det lät när bly skulle fasas ut ur bensinen. Känns det igen från någon annan debatt ..?

Bly (i formen tetraetylbly (TEL) om jag inte missminner mig), tillsattes i bensinen för att stoppa en fri radikalreaktion som fick motorn att knacka. Det fanns två huvudanledningar till att man ville plocka bort det: hälsorisker och att bly var skadligt för de katalysatorer man ville införa för att rena avgaserna.

Steg 1
När det började talas om farorna med bly och regleringar kom på tal gick industrin till motattack. De var naturligtvis ett offer för hispiga naturmuppar och kommunister. Så här uttryckte sig en företrädare för Ethyl, Du Pont, Nalco and PPG, National Petroleum Refiners Association och fyra oljebolag när de inte fick resning i domstol:

“The whole proceeding against an industry that has made invaluable contributions to the American economy for more than fifty years is the worst example of fanaticism since the New England witch hunts in the Seventeenth Century.”

Steg 2
Lobbyorganisationer pumpade ut alarmistiska rapporter om vilka ekonomiska konsekvenser det skulle få om regleringar infördes:

“threatens the jobs of the 14 million Americans directly dependent and the 29 million Americans indirectly dependent on the petrochemical industry for employment.”

Steg 3
Konservativa politiska krafter gjorde allt för att motverka regleringar, Reagan-administrationen förbjöd t ex sin egen myndighet CDC, Centers för Disease Control and Prevention, att undersöka saken:

Schwartz told The Nation that the collection of lead data was hindered by the Reagan Administration, which, early in its term, prohibited the CDC from requiring lead-screening programs to report results to it, figures that it would then publish each quarter in the scientific journal Morbidity & Mortality Weekly Reports. Subsequently, the CDC was prohibited from even inquiring about lead-screening program results.

Steg 4
Snart blev det tydligt att de problem man debatterade varit kända i evigheter och hade förutsetts sedan länge men ignorerats:

Yandell Henderson, Alice Hamilton, David Edsall and numerous other eminent public health scholars had precisely predicted the problem sixty years earlier, before it became a global condition. Sadly, they were ignored.

Steg 5
När regleringar väl kom visade det sig att de får effekt …

Between 1976 and 1980 the EPA would report, the amount of lead consumed in gasoline dropped 50 percent. Over the same period, blood-lead levels dropped 37 percent.

… och samhällskostnaderna räknades in mycket snabbt:

 The EPA estimated that the public benefits of the phaseout, which included reduced medical costs and lower maintenance for cars, had already exceeded costs by $700 million.

Citaten är hämtade från en artikel i The Nation.

Idag finns det ingen känd säker exponeringsnivå för bly.

Ja, det finns hur mycket som helst att säga om detta. Som det här med att ifrågasätta vetenskapen. Från Wall Street Journal 9 sep 1965:

”… massan av bevis visar otvivelaktigt att bly inte är en signifikant faktor i luftföroreningar och utgör inget hälsoproblem för allmänheten på något sätt.”

Men jaja, jag misstänker att du känner igen mönstret. Min högst personliga åsikt är att det är bedrövligt vilken brist på visioner och vilja till att förbättra (om det inte handlar om kortsiktiga vinster förstås) konservativa partier uppvisar. Om man blundar ser man inte …

MNIL0731

 

 

Äntligen: Bisfenol ofarligt enligt ny studie. Eller..?

Inside

Bisfenol A är ofarligt! Äntligen har nya studier klargjort saken enligt pressmeddelande från amerikanska FDA. Eller …?

Undrar om det finns någon bittrare kamp om kemikalier än den om Bisfenol A:s (BPA) farlighet. Tusentals artiklar har publicerats under åren men det har snarast lett till en allt mer polariserad bild av vad som är sant. Det finns en lång rad märkliga turer i den här historien (som jag tar upp i min bok Tvivel), men för att hårdra det ordentligt kan man säga att på ena sidan står industrisponsrad forskning som säger att det inte är farligt medan en rad akademiska forskare (långt ifrån alla) säger precis tvärtom.

Det stora problemet är att de oftast använder sig av olika metodik: industrin applicerar vad som kallas GLP-rutiner som är ett regelverk som beskriver hur försöksdjur ska behandlas, vilka utvärderingskriterier och analysmetoder som ska används osv. Det gör systemet en aning trögt men det finns en mycket god anledning till att det är så: Det uppstod efter en av tidernas största vetenskapliga skandaler i USA där det bl a fabricerades data så det stod härliga till.

Riktlinjerna gör också att det går att jämföra resultaten mellan olika labb men samtidigt att gamla analys- och utvärderingsmetoder används. Den största stötestenen vad det gäller Bisfenoler (och andra misstänkt hormonstörande ämnen) är att de gängse metoderna för att bedöma farligheten görs med antagandet att en högre dos av kemikalien ger en starkare effekt och att man kan sätta en gräns för vad som är en säker exponering. De akademiska forskarna hävdar är att detta inte stämmer, deras studier visar att doser som ligger långt under de som normalt undersöks ger betydligt värre effekter än de höga doserna.

För att lösa den gordiska knuten om BPA beslutade USA:s myndigheter att starta en studie (CLARITY) där man gick ”båda sidor” till mötes. T ex skulle endast ett gemensamt labb ansvara för analyser och utvärdering av försöken utan att de fick veta vilka prover som var vilka och därmed inte skulle kunna ha några förutfattade meningar om vad resultatet skulle bli.

Upplägget var uppdelat i två program, ett där man undersökte saken enligt de gällande GLP-reglerna och ett där ett antal forskargrupper fick utföra försök enligt de ”akademiska kriterierna”. Och nu i vår meddelade alltså FDA att försöken visade att BPA var helt ofarligt för de applikationer det var godkänt för. Äntligen!!!

Eller …

Nja, riktigt så enkelt var det inte …

Det var bara ena delen av studien som var klar, den som utfördes enligt GLP på ”industrins vis”. Likaså gick FDA ut med sitt pressmeddelande innan rapporten hunnit granskats vetenskapligt (s k peer-review).  Den andra delen där ”akademikerna” ska publicera sina resultat får vi vänta på till nästa år …

Oavsett vad man anser i sakfrågan känns det som hål i huvudet att efter år av undersökningar för att äntligen klargöra denna infekterade fråga gå ut med pressmeddelande innan det har granskats ordentligt.

Så här säger en av de mest tongivande akademiska forskare i ämnet om saken.
Och så här säger en ”på andra sidan”.

Fortsättning lär följa …

Schlaug om Tvivel: Lysande

MNIL8310

Hehe, fått beundrarpost från kändis … Nåja, det var kanske inte riktigt sant, men för ett tag sedan skickade jag min bok Tvivel till Birger Schlaug på vinst och förlust. Dels för att man kan behöva all hjälp man kan få för att marknadsföra, men minst lika spännande att se om han gillade den eller inte. Med tanke på den noll-respons jag fått från media och annat håll var det också spännande att se om jag skulle få någon respons eller inte. Men jodå, fick mejl från Birger :

”Lysande genomgång av en av de mer snåriga områden som finns. Skönt att läsa något kring detta där nyfikenheten verkar vara drivkraften snarare än viljan att driva en tes. Kanon!

Blandning av igenkännanden i en del jag själv rotat i, varit aktiv i blandat med aha-upplevelser och en massa nya kunskaper. Som skeptiker kollade jag dessutom en del av dina källor och har inget att klaga på…:-) ”

Grymt kul att höra, framförallt med tanke på att Birger själv varit engagerad och insatt i frågorna.

 

 

 

Försläpp och utlottning av Tvivel till March for Science

Hörrni, på lördag (22/4) är det March for Science, en manifestation för vetenskapen som planeras i över 500 städer runtom i världen. I Stockholm går marschen från Mariatorget till Medborgarplatsen där det blir en del tal etc, se program i länken ovan.

För att fira detta släpper jag e-boken av Tvivel -en bok om faktaförvirring en vecka före utsatt tid (planering har ju ändå aldrig varit min starka sida 🙂 ). Gå in och gilla Facebook-inlägget här så är du med i utlottningen av gratisexemplar (e-bok).

I Tvivel berättar jag historien bakom många av de klassiska miljöfrågorna och belyser debatterna där vetenskapen bakom dem ifrågasätts på samma sätt som klimathotet. Det är inte alltid lätt att veta vem man kan lita på och detsamma gäller i frågorna om vaccin och kost (vem lurar till exempel vem i LCHF-debatten?).

Den fysiska boken släpps nästa vecka, 28/4.

Ooops I did it again…

Sådär, då var senaste manuset skickat till lektör för översyn. Sakprosa den här gången efter tre skönlitterära alster, men å andra sidan skriver jag faktabaserade saker på jobbet hela tiden. Tyvärr skickade jag in det till en del förlag redan för ett år sedan trots att det var inte i rätt skick för det (märkte jag i senaste redigeringsrundan…). När ska man lära sig?

Jaja, gjort är gjort.

Kan sakna den där naiva känslan jag hade efter första manuset (Själseld) men numera har jag tyvärr inte längre särskilt stora illusioner om att bli antagen av något förlag (jaaa, jag tänker vara bitter någon vecka till 🙂  ). Kommer förstås ändå försöka och vill göra något av det med tanke på all tid jag lagt ner (och naturligtvis  tycker jag ämnet är viktigt). Efter ett tag blir man själv blind för det man skrivit och därför blir det nu  lektörsläsning, känns som en nödvändighet för att få en objektiv bedömning.

Kommer i vilket fall bli Print On Demand på eget förlag även om det inte är det jag vill. Men oavsett vad det nu blir ångrar jag inte att jag skrivit manuset trots all möda jag lagt ner. Många timmars research har det blivit och även om jag dissat en mängd referenser blev det ändå upp mot femhundra referenser ändå … men jag tycker ju det är intressant 🙂 Kommer förmodligen rensa bort några, en utmaning med att skriva faktabaserat är att undgå att stapla fakta istället för att sålla och skapa flyt i texten, vi får väl se vad lektören säger…).

Men det är lite som Ironman, väl i målfållan är det inget av alla träningspassen man ångrar direkt… Och att hålla sin egna bok i handen är en speciell känsla.

Inte bestämt någon titel ännu men som vanligt brukar jag leka lite omslagsritning när jag är ”klar”.

Tvivel omslag III_1