Nytt kontrakt: Minotauros Tåras blir ljudbok

avtal Saga Egmont

Haha, idag skrev jag på ett kontrakt med SAGA Egmont: Minotauros Tårar ska bli ljudbok. Så sjukt kul 🙂

SAGA Egmont är ett digitalt inprint till Lindhardt og Ringhof Forlag, näst störst i Danmark och ledande på den digitala marknaden. De är verksamma i flera länder men det är svenska som gäller för Minotauros Tårar. Inte helt spikat med utgivningsdatum men planen är att de praktiska bitarna ska vara klara efter sommaren någon gång.

Det kom verkligen som en mycket efterlängtad överraskning kan jag säga. De hade upptäckt boken i och med att den varit finalist i Selmapriset (bästa egenutgivna bok) för ett par år sedan. Fick ett mejl i måndags och nu är det alltså signerat. Snabbt och effektivt, precis som det ska vara 🙂

Grymt det här !!!

 

Minotauros Tårar Trailer

Haft lite lätt skrivkramp senaste veckorna, växlar av med bloggande och leka med lite sån’t här…

Taadaaa! En trailer till Minotauros Tårar 🙂

 

 

Hur kul som helst att göra, tips på andra program, f’låt appar ska det väl heta numera…, som har lite mer möjligheter än Windows Moviemaker?

[Uppdaterade filmen 2016-03-05/MNi]

Skänk en slant, få en bok eller två…

Hittade tio ex av min debutbok Själseld i garderoben och där gör de ju ingen glad. Många är i behov av både det ena och det andra i dagar som dessa, så kanske kan böckerna inbringa några kronor till bättre behövande istället för att ligga och damma?

Jag lägger till tio ex av Minotauros Tårar och har därmed tio paket á två böcker att skicka till någon som är intresserad. Om det är du, skänk minst 250:- till Röda Korset (http://stod.redcross.se/), visa mig ett kvitto så skickar jag dig ett paket (dvs en Själseld och en Minotauros Tårar). Blir ju några kronor i alla fall…

Först till kvarn…

mattanurret@hotmail.com

Mino-o-Sjalseld-II

Hälsningar

Maths och Mörkersdottir Förlag

 

Fin recension av Minotauros Tårar i Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen publicerade idag en recension av Minotauros Tårar. Första och hittills enda (jag har ju inte direkt marknadsfört den så hårt…) men den gjorde mig riktigt glad. Läs hela recensionen av Elisabeth Brännström här.

Ett utdrag:

”Mats Nilsson har skrivit en spännande och välskriven roman med många bottnar. Berättelsen håller ett bra tempo, spänningsläget upprätthålls fram till sista sidan och ”Minotauros tårar” är definitivt en bladvändare som det är svårt att lägga ifrån sig. Det historiska perspektivet ger ett extra djup till berättelsen om Walter och den stora skuld han varit tvungen att bära på genom livet. … Frågeställningarna i romanen känns också påträngande angelägna.”

”Det bästa jag läst …”

Jäpp, som det står i bannern ovan, det här är en lätt narcissistisk sida om mig och mitt författande, då får man gotta sig lite i ego-glansen, så det så 🙂

Haft ett par grymt dåliga skrivdagar (inte dåliga dagar men just skrivandet har gått ofantligt trögt). Vad-håller-jag-på-med-typen-av-dagar… Och ibland får man svaret ganska snabbt hehe

Fick ett inlägg på min facebooksida :

”Jag har avnjutit ”Minotauros tårar” och det är dags lämna ett omdöme – eller hur?

Bland det bästa jag läst i pocket format. Jag gillar inte WWII. Känns uttjatat. Men din vinkel blev ändå lysande! Någon tår blev det också…Jag vill se filmen!! Bara nu inte storyn snuttifieras. Lycka till med dina framtida projekt”

Tack Jörgen, och ja, jag vill också se filmen 🙂

Vad gör jag för fel..?

Efter att ha gottat sig i att ha varit en av de fem finalisterna i Selmapriset (och till och med fått känna på livet som kulturnörd och för första gången läsa högt ur min egen bok vid prisceremonin) kan jag inte låta bli att fundera på det där med att bli utgiven. Ja, att bli utgiven och inte ge ut själv. Minotauros Tårar har jag skickat in till tjugo olika förlag…

För även om priset gick till bästa egenutgivna bok så är jag, om jag ska vara ärlig, en ofrivillig egen utgivare. Jag vill bli utgiven av ett förlag, få slipa på texten med en redaktör, uppleva hur det går till med allt bakom scenen innan den hamnar på bokhyllorna i butik. För det är ju där jag vill vara… Det går att köpa in alla dessa tjänster men det lockar också att vara en del av ett team som man vet kan sin sak. Att vara författare är ganska ensamt som det är…

Det har varit kul att fixa allt med utgivningen själv (att t ex göra omslag är lika kul som att skriva, om inte lite roligare…). Men allt det där med säljeri, distribution och så vidare, ja det är kanske inte min grej…

I och med nomineringen fick jag ett kvitto på att jag uppenbarligen kan skriva, även om jag har ganska lätt för att tro annorlunda. ”En oerhört välskriven spänningsroman” var hedersomnämnandet. Det värmer på riktigt. Och ändå, jag har skickat in manuset till tjugo olika förlag.

Fick några svar (Ordfront tyckte t ex att den stod ut ur massan och de läste med intresse men… nej tack) men det var mest standardrefuseringar. Klart man måste fundera på varför?

Var den för dålig? Storyn inte kommersiellt gångbar? Hur många förlag hade läst överhuvudtaget? Var resten av bidragen till Selmapriset så dåliga att jag gick vidare ”i brist på annat” (utan att ha läst mina medtävlares verk så tror jag faktiskt inte det)? Är alla de böcker som faktiskt ges ut så mycket bättre än min? Funderingarna dyker upp… vad krävs egentligen för att komma genom nålsögat?

Om jag är bitter? Nej faktiskt inte. Men frustrerad, ja. Man vill ju så gärna…

Uppenbarligen har jag inte gjort tillräckligt bra reklam för den, inte sålt in mig och min berättelse tillräckligt bra. Jag betvivlar inte att varje förlag skulle ta in en bok de tror på och det går ju inte att bli förbannad på att de inte bedömer mitt manus som gångbart. Det är ingen välgörenhetsverksamhet. Och i vilken annan bransch kan man ”ansöka” om att få delta direkt i elitserien utan någon som helst utbildning, erfarenhet eller liknande. Och ändå ha en, liten men ändå befintlig, chans att faktiskt komma med?

Och det är väl där problemet ligger, att man drunknar i mängden. Förhoppningsvis ska väl det här ta mig ett steg närmre utgivning. En sak att lägga till CV:t som kan få en att sticka ut ur mängden.

Jaja, några söndagsfunderingar. Oavsett vilket har nomineringen till Selmapriset givit mig en behövlig puff i ryggen. Något att tänka på i de där stunderna då jag undrar varför jag håller på … Återigen, tack Lavaförlag för nomineringen.

Jag får ta med mig det 🙂 Och rikta blicken framåt…

MNIL1017_1

Hedersomnämnande i Selmapriset

Conny Palmkvist fick det nyinstiftade Selmapriset för bästa egenutgivna bok med sin De flyende skyldiga. Hatten av och grattis!

Själv var jag en av de fem finalisterna och är oerhört glad för det. Fick ett hedersomnämnande som värmde: ”Slutligen förtjänar Maths Nilsson med bidraget Minotauros tårar också ett omnämnande för sin oerhört välskrivna spänningsroman.”

Ikväll är det prisceremoni på Lava Förlag (som ihop med Tidningen Skriva står bakom priset). Ska presentera mig själv och mitt författarskap … och läsa lite ur min bok. Haha, en ny erfarenhet, känns lite … hmm … underligt. Vad ska jag läsa? Hur mycket? och så vidare … Och så kommer de där Jantetankarna in när jag börjar läsa det jag skrivit: men herregud hur många adjektiv jag fick in där, varför skrev jag inte så … och så vidare … trots utlåtandet… men det hör väl till antar jag 🙂 Det blir nog bra, och det ska bli kul att träffa dem som står bakom liksom de andra finalisterna förstås 🙂