Etikett: klimatkänslighet

Jordan B Peterson och hans klimatvänner

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap8 kommentarer

Flera klimatforskare skriver att de har märkt av en enorm ökning av klimathotsförnekande tweets på Twitter sedan Elon Musk tog över. Och det har nog de flesta som skriver om klimatet märkt av, inklusive undertecknad. Organisationen Advance Democracy har undersökt saken och konstaterar att dylika inlägg hade ökat med 300 procent under 2022.

Det känns för övrigt som att det är en trend som generellt har vind i seglen för närvarande. Den konservative ”sanningsägaren” Jordan B Peterson (kanadensisk psykolog) verkar nu också gett ha sig in i leken med lite större frenesi än tidigare (även om det inte är något nytt för hans del). Och samma trötta visor som redan vevats runt i decennier spelas upp ännu en gång. Nu inför hans miljontals följare.

Känns den här grafen igen kanske?

Ni som läser min blogg borde känna igen den. Det är GISP2, en temperaturrekonstruktion från Grönland som halkat runt på nätet sen 2010 och har använts som ett (felaktigt) bevis för att det var varmare förr. Ja, det är alltså den graf som Elsa Widding kände sig kränkt över att ha blivit misstänkliggjord för att ha använt – trots att hon använt den om och om igen (bl a två varianter i sin bok). Har skrivit om det tillräckligt många gånger nu, ni kan läsa t ex här:

Jordan B Peterson har som sagt varit inne på det här spåret ett tag, förra året gjorde han t ex reklam för Fred Singers bok. Singer har varit en centralfigur i klimatdebatten och har likaså ifrågasatt en lång rad andra vetenskapliga slutsatser om negativa effekter på miljön (t ex surt regn, freoner):

… och väldigt mycket som kommer från Petersons tirader av ord blir ren ordsallad: “There’s no such thing as climate. ‘Climate’ and ‘everything’ are the same word.” Lyssna på detta korta klipp från en oändligt lång intervju i i Joe Rogans podd som når en mångmiljonpublik. (Gavin Schmidt är forskare vid Nasa).

Levereras ett budskap med osviklig självsäkerhet så verkar det mesta funka. En konstart Jordan B Peterson är mästare i, alltifrån pseudovetenskap om humrars biologi (kanske köpa något från hans hummerkollektion-merch?) till klimatmodeller och tja, det mesta som går att ha en åsikt om:

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

Jordan Peterson sände även en lång intervju med Richard Lindzen, ännu en gammal kändis i den här debatten. Han är en numera pensionerad klimatforskare, kanske mest känd för sin ”irishypotes” som sa att växthuseffektens förstärkningseffekter kraftigt överskattats av IPCC-gänget. Enligt hans artikel från 2011 ska klimatkänsligheten (temperaturförändring efter fördubbling av CO2-halten i atmosfären) bara vara 0,7C, vilket kan jämföras med IPCC:s senaste uppgifter på 2,5-4C.

Som jag också tidigare skrivit om hänvisade förvillarnätverket Clintel till denna artikel som den viktigaste som skrivits i ämnet. De påstår dessutom helt felaktigt att IPCC helt ignorerat den:

“The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”

Vilket alltså inte är sant. Det är bara så gammalt och uttjatat att det avhandlades i IPCC:s förra rapport från 2013. Artikeln har påvisats ha stora brister och refuserades enhälligt av fyra granskare varpå Lindzen och hans kollega istället valde att skicka manuset till en okänd koreansk tidskrift (en ganska lång historia som jag, som sagt, har skrivit om tidigare: Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes – Maths Nilsson, författare).

Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att artikeln inte höll måttet. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.  LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.”

Vi har ganska nyligen passerat en 50%-ig ökning av CO2-halten och har redan över en grads temperaturökning. Om klimatkänsligheten (kk) vore under 1C som Lindzen hävdar, skulle det alltså ske en avkylning under resterande tid då vi adderar de återstående 50%:en för att nå en fördubbling av CO2 (förväntas runt ca år 2060 om vi fortsätter som nu om jag minns rätt).

Enda gången Elsa Widding vilade på hanen i sin nya bok och framhöll att hon inte hade kompetens att bedöma riktigheten i det som påstods var just när det gällde att ”många forskare” anser att klimatkänsligheten är under 1C (nej, det är inte många forskare som anser det). I övrigt avfärdades även IPCC:s mest säkerställda slutsatser utan minsta tvekan baserat på hennes egna ”sunda förnuft”:

Lindzen och Peterson hävdar med emfas att klimatforskningen är genomkorrupt och att forskarna kokar ihop sin alarmism enbart för att få uppmärksamhet och forskningsanslag. Det ska man uppfatta som saklig kritik, men om man påpekar att Lindzen tjänat gott på sitt debatterande med bland annat med lön från Koch Industry-startade Cato Institute är det personligt påhopp.

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att Lindzen har ändrat åsikt på grund av pengarna, däremot har de varit en förutsättning för att ge honom en plattform att nå ut med sitt budskap.

Jag antar att man här får väl lita på IPCC, tiotusentals vetenskapligt publicerade artiklar osv eller på Lindzens åsikter ihopbakat med en världsomfattande konspiration där forskare inom en lång rad discipliner lyckats samordna sina resultat att peka åt samma håll under flera decennier.

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

(Och på tal om Judith Curry så har tydligen även hon nu hamnat i Jordan Petersons intervjuprogram …).

Jordan Peterson har även teamat ihop sig med Bjørn Lomborg – som jag skrivit om många gånger, en dansk statsvetare som driver tankesmedjan Copenhagen Climate Consensus. Få är väl så ihärdiga som han är i klimatdebatten, samma budskap pumpas ut om och om igen och han har gång på annan bevisligen inte brytt sig särskilt mycket om att använda siffror på tillbörligt sätt. Förutom att vara mycket aktiv på ”alla” sociala medier skriver han regelbundet på de flesta större konservativa tidningarnas ledarsidor världen över (SvD är en av dem)). Här finns några av mina tidigare inlägg: Sökresultat för ”lomborg” – Maths Nilsson, författare

Hittar ni t ex en artikel som är negativ till elbilar är sannolikheten ganska stor att det är Lomborg som skrivit den och att den innehåller en mängd körsbärsplockade uppgifter …

Lomborg är inte särskilt förtjust i ”faktagranskningar”, vilket inte är så svårt att förstå då han ofta får underkänt i dem. Nyligen skrev han om hur han censurerats angående ett påstående om att isbjörnarna blir allt fler (ett budskap han upprepat kontinuerligt sedan i alla fall 2007):

Lomborg: ”Unfortunately, such misleading, ideologically-motivated ”fact checks” are occuring more and more often. As I recently pointed out in Wall Street Journal after Facebook censored accurate data on the increasing number of polar bears based on a dubious ”fact check”:

”The result is that the public is denied access to accurate data and open debate about these very important topics. Ridiculous points on one side are left standing while so-called fact-checking censors inconvenient truths. If we’re to make good climate policy, voters need a full picture of the facts.”

Så här skrev han t ex i SvD förra året (se SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå – Maths Nilsson, författare):

Det här ganska typiskt för hur Lomborg argumenterar, det finns ett uns av sanning i botten men han tar siffrorna ur sitt sammanhang och likt en paragraftaliban hamrar in de kalla siffrorna som benhårda bevis på alarmismen. Så även i detta fall.

Det var nu en faktagranskning gjord av AFP han syftade på. Deras slutsats var att Lomborgs artikel/graf om den ökande isbjörnsstammen var missvisande då han använde data som inte är tillförlitlig.

Lomborg bemötte detta i Wall Street Journal, 26 januari 2023: ”Partisan ‘Fact Checkers’ Spread Climate-Change Misinformation”:

Lomborg: ”The official assessments from the leading scientists who study these animals—the Polar Bear Specialist Group within the International Union for Conservation of Nature—peg the global population today at 22,000 to 31,000. That’s higher than the 5,000 to 19,000 polar bears scientists estimated were around in the 1960s.

Even if you throw out all the 20th-century data, the Polar Bear Specialist Group in its latest (2021) report documents that polar-bear numbers have increased over the past two decades. AFP simply ignores this, and instead emphasizes that estimates are difficult.”

Är det vad the Polar Bear Specialist Group (PBSG) skriver i sin rapport? Både ja och nej.

Från PBSG:s hemsida:

Lomborg anger visserligen senaste uppskattningen rätt, men PBSG skriver som synes ovan att ingen av de totalt 19 olika subpopulationerna har ökat sett över längre tid, medan tre har minskat.

På lite kortare sikt har tre populationer minskat medan två har ökat. Däremot saknas det data för de flesta för att ens uttala sig säkert om antal och trender. Nedan bild över de olika subpopulationerna, deras storlek och trend:

Ni hittar hemsidan här: Polar Bear Specialist Group – Established 1968 (iucn-pbsg.org) och rapporten här: PBSG Status Criteria and Report July2021_FINAL_02Dec (iucn-pbsg.org)

Lomborg påstod i sin bok Cool It! från 2007, precis som nu, att det fanns 5000 isbjörnar runt 1960 och att det nu finns +20000, det vill säga att isnallarna stortrivs och det är ingen fara. Peter Dykstra på CNN försökte ta reda på var uppgifterna kom ifrån och kontaktade Lomborg, som i boken bara hade refererat till ”Krauss 2006”.

Det visade sig vara tidningsartikel i New York Times men vid förfrågan kunde journalisten Krauss inte komma på varifrån han hade fått uppgifterna (”det var allmänt känt typ”).

Senare mejlade dock Lomborg en ny referens till Dykstra: en rapport från Rysslands jordbruksdepartement skriven av Uspensky. De hade undersökt några isbjörnspopulationer i dåvarande Sovjetunionen och sen extrapolerat siffran till resten av Arktis och kommit fram till ungefär 5000 nallar runt 1960-talet.

Nu skriver Lomborg att uppgifterna kommer från expertgruppen PBSG (jag tror att Uspensky var med där?) och att de visst är tillförlitliga då siffrorna från 1960-talet kommer från tre peer-reviewade uppskattningar. Han menar vidare att det enda AFP stöder sig mot är en intervju med forskaren Don Vongraven:

Lomborg: ”But the AFP is verifiably wrong. It based its finding almost entirely on an interview with a retired scientist, Dag Vongraven.”

Vongraven säger som sagt i AFP-intervjun att det saknas tillförlitliga data för att säga något om antalet isbjörnar på sextiotalet, det handlar om rejäla extrapoleringar utifrån ett fåtal undersökningar som hade sina begränsningar och kan anses som rena gissningar. Något som Lomborg avfärdar som nonsens och bara sägs för att det inte passar in i det politiska narrativet:

Nu är Vongraven medlem i PBSG och har dessutom varit både vice och ordinarie ordförande mellan åren 2010-2021. År 2018 publicerade han en reviewstudie ihop med två kollegor som granskat nästan 1200 vetenskapliga artiklar i ämnet från åren 1886-2016:

  • Dag Vongraven, Andrew E. Derocher, and Alyssa M. Bohart. Polar bear research: has science helped management and conservation?. Environmental Reviews. 26(4): 358-368. https://doi.org/10.1139/er-2018-0021

Han borde kanske ha lite bättre koll än Lomborg som aldrig varit närheten av att forska i ämnet? Här uttalar sig andra forskare, några från samma expertgrupp, i samma banor som Vongraven:

Utöver bristen på tillförlitlig data påpekas att det mest handlar om en ordlek. Isbjörnsstammen var kraftigt decimerad på 50-60-talet på grund av jakt. Så på ett sätt stämmer det att totalpopulationen har ökat sedan 70-talet men det har inget med klimat eller levnadsmiljö att göra. Det har dock minskningen som syns i vissa populationer under senare tid (det är ju närmaste en självklarhet att olika platser kommer drabbas i olika takt och på olika sätt av en allt mer försvinnande sommaris).

Andrew Derocher, Professor, University of Alberta: ”Polar bears, while based on poor or no data, were heavily depleted in the 1950s-1960s. So, from 1970 to 2020, fine, polar bear populations overall increased. This of course ignores areas that have now declined (Western Hudson Bay, Southern Hudson Bay, Southern Beaufort Sea) and M’Clintock Channel that was severely overharvested post-1973. It’s a word game.”

Och Lomborgs referenser från 1960-talet?

Björn Lomborg hänvisar på Twitter till:

De tre uppskattningarna är alltså all over the place, och ett i mina ögon tydligt bevis för hur otillförlitliga siffrorna är. Men det är inget som verkar bekymra Lomborg, finns det siffror ska de användas. Lägg märke till att han i sin graf ovan anger osäkerhetsspannet för populationsuppskattningen från 1965 från 5000 till 19000, dvs mellan det högsta och det lägsta värdet för de olika uppskattningarna. Det ger en helt falsk bild av osäkerheterna i de olika studierna och kan inte jämföras rakt av med det spann som PBSG anger i sin senaste uppskattning.

Lomborg fortsätter och påpekar att AFP är petnoga med att bedöma rimligheten i siffrorna åt ena hållet men inte när det bekräftar det alarmistiska budskapet. AFP har en illustration över populationerna med en liten text som säger att isbjörnen kan vara utrotad till år 2100 (detta nämns inte i texten). Lomborg har förstås en poäng i att de i en faktagranskning skriver så utan att ange källa till påståendet. Ganska uselt faktiskt.

Men det är lite intressant hur han väljer att ”attackera det”:

Lomborg: ”Midway through the article, the outlet inserts a huge graphic that declares that polar bears “could be extinct by the end of the century.” AFP doesn’t clearly indicate a source for this claim, but it likely comes from a 2020 article in Nature that was widely reported as demonstrating the potential extinction of polar bears. Here, again, AFP oversteps the data. Even in its worst-case scenario, the Nature article doesn’t show that polar bears would become extinct.”

Återigen handlar det i mina ögon om vägning av ord och fokusering på detaljer istället för att diskutera allvaret i varthän det barkar. Studien har (förenklat) utgått från observationer av överlevnad och förökning hos de populationer som idag fastar under sommartiden då isen försvunnit och sedan jämfört det med förväntad isutbredning i framtiden. Och visst, de förutser ingen absolut utrotning till år 2100, däremot att de allra flesta subpopulationer riskerar att helt försvinna.

(Om den skillnaden ska avgöra om det är allvarligt eller inte säger enbart något om hur fucked up den här ”debatten” är – varsågod för åsikt).

Molnár et al: ”It also suggests that, with high greenhouse gas emissions, steeply declining reproduction and survival will jeopardize the persistence of all but a few high-Arctic subpopulations by 2100. Moderate emissions mitigation prolongs persistence but is unlikely to prevent some subpopulation extirpations within this century. […]

More field data on polar bear characteristics could allow us to better constrain DEB model parameters, thereby increasing accuracy and reducing uncertainty in the demographic estimates, but filling these data gaps will probably not lead to more optimistic conclusions than projected in Fig. 4 (Extended Data Figs. 6c and 9c), because all DEB model parameters and assumptions were chosen to yield optimistic threshold estimates in cases where data scarcity necessitated a choice.”

Om det är sant och rimligt? Jag har förstås ingen aning, det handlar om vad artikeln säger kontra vad Lomborg påstår att den säger.

Vidare skriver Lomborg att isbjörnar faktiskt överlevde en interglacial värmeperiod för 130 000-115 000 tusen år sedan med länk till en artikel som handlar om hur man 2004 hittat fossil som visar just detta. Men återigen ignorerar Lomborg forskarnas ”varningar” om att dra för långtgående slutsatser utifrån detta enda fynd. Uppvärmningen nu sker betydligt snabbare än då och kan förhindra anpassningar. Likaså kan nutida björnar evolutionärt specialiserat sig hårdare än de björnar som levde då och som kan försvåra en anpassning.

Men jaja, nyanser funkar inte i en debatt …

Det är samma typ av argumentation som när det lyfts fram att antal markbränder har minskat globalt sett, men utelämnar att det främst beror på minskat antal avsiktligt startade bränder i Afrika och att skogsbränder i vår boreala zon har ökat i antal och intensitet.

Jag gissar att den här typen av nygamla argument kommer fortsätta vinna mark i alternativhöger- och politiskt konservativa kretsar. Det är helt enkelt omöjligt att bemöta den flod av liknande påståenden som flödar fram och ständigt upprepas på nätet (gish gallop). Det ger slagfärdiga grafer och körsbärsplockade data är ju inte direkta lögner även om de inte behöver säga ett dugg om helheten (läs t ex om hur Henrik Jönsson utnyttjar detta angående extremväder: Kommentar till Henrik Jönssons video om extremväder – Maths Nilsson, författare

(Personer som Lena Andersson orkar ju inte ens ägna ett par minuter åt att kolla upp fakta innan hon istället skriver en rasande krönika över hur korrupt IPCC är, så vad ska vi egentligen med förklarande sammanfattningar till? Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen) – Maths Nilsson, författare

Och två dagar efter att IPCC släppte sin rapport 2021 lät Fokus en amatör genom googling bestämma vad som kunde fastställas vetenskapligt (med ref tilll bl a Elsa Widdings första bok) Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD – Maths Nilsson, författare )

Och visst finns det naturligtvis felaktigheter och alarmistiska påståenden att utnyttja: National Geographic video of starving polar bear should have clarified uncertain link to climate change – Climate Feedback:

UPDATE (27 July 2018): National Geographic has updated their article with the following note: “The text on the video above was edited on June 1, 2018 to make it clear that it is impossible to know why the polar bear pictured was starving. An earlier version of the video went too far in suggesting that climate change was responsible (read more).” 

Liknande överdrifter utnyttjas förstås till max för att skjuta hela klimatforskningen i sank som ren alarmism. Personer som Elsa Widding har ju dessutom lyckats övertyga folk om att hon köper IPCC:s slutsatser och bara vill nyansera medias rapportering – vilket jag visat är totalt felaktigt.

Dessa grupper utklassar ju dessutom alla andra på nätet när det gäller den här typen av ”debatt”, nyanser göre sig icke besvär som sagt. De har varit särskilt duktiga på att lyfta fram ALLT som förs fram av miljöorganisationer som hysterisk alarmism. Förra våren räckte ett uttalande på en högerextrem fransk tevekanal om att miljöorganisationer var köpta av Ryssland för att halva högeretablissemanget skulle gå bananas (kryddat med lite klipp och klistra från Henrik Jönsson för att tvista till budskapet lite): ”Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten” – Maths Nilsson, författare

En tankesmedja under konservativa EU-blocket EPP påstod något liknande baserat på en intervju med en anonym rysk källa utan några som helst detaljer om vem eller vilka som skulle fått pengarna eller vad de skulle ha använts till, mer än att protestera mot fracking. Lomborg köpte det naturligtvis helt utan eftertanke. Lomborg i ny SvD-artikel: om fracking och rysspåverkan – Maths Nilsson, författare

Det kan fan inte vara svårt att vara lobbyist eller bedriva påverkansoperationer i dessa dagar.

Men större delen av det riktiga näringslivet (alltså utanför propagandaorganen) har redan insett att det handlar om företagens överlevnad att hänga med i CO2-sänkningarna av rent konkurrensmässiga skäl. Jag märker det t ex i jobbet där investerare i allt högre utsträckning faktiskt efterfrågar den typen av information.

Jag gissar att tids nog kommer demagoger som Henrik Jönsson, Bjørn Lomborg, Jordan Peterson osv glida över i att låtsas som inget har hänt, att allt har löst sig pga ökad BNP och att de egentligen har varit de som drivit utvecklingen i riktning mot lägre utsläpp. (Mig veterligt har Lomborg aldrig någonsin backat från ett uttalande, trots att bevisen är närmast otaliga). Processen har redan börjat (Timbro skriver om historien – Maths Nilsson, författare), EU skulle ju t ex hamna i kris om Kyotoavtalet uppfylldes men så blev inte fallet. Åtgärderna har dock gjort att IPCC:s värstascenario numera ter sig alltmer osannolikt och vips så ska det aldrig varit ett problem och framhålls som bara ha varit ren alarmism.

Det här tycks vara standardprocessen när det gäller allvarliga miljöfrågor.

Klimataktivisterna – Maths Nilsson, författare
Aktivist i kostym – Maths Nilsson, författare

Men förstås, diverse forum kommer fortsätta att beskylla världen för kommunism, New World Order och så vidare. Inget jag skriver eller säger kommer ändra ett dugg på det.

Nä, inte mycket är nytt i den här debatten …

Fler fel i boken Falskt Alarm

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized17 kommentarer

Fick häromdagen anledning att kolla upp en grej i Gösta Petterssons bok Falskt Alarm (han är professor emeritus i biokemi). Såg också att Bulletin valt att publicera ännu ett inlägg som likställer klimatvetenskapen med aktivism och religion. Den här gången med hänvisning till denna bok som en mer trovärdig källa än IPCC. Jag har tidigare skrivit en del om den (se länkar här), och visade i mitt förra inlägg ett par exempel på hur GP använder sig av selektivt valda och ofta högst tvivelaktiga referenser för att sälja in ett mycket vinklat budskap. Här kan ni få några fler exempel (2019 års upplaga):

IPCC konstaterar att jordens energi-obalans ökar i en allt snabbare takt (dvs allt mer energi absorberas) och att variationer i solens strålning inte kan förklara detta. Istället är det är våra utsläpp som anges som orsak men Gösta Pettersson (GP) skriver att det är precis tvärtom. Den så kallade återstrålningen av värme från atmosfären mot jorden minskar (enligt teorin med växthuseffekt borde den öka med högre halter av CO2)!

GP hänvisar till följande artikel: Long-Term Trends in Downwelling Spectral Infrared Radiance over the U.S. Southern Great Plains, Gero, Turner, J. Climate, 2011. Och det är helt riktigt att studien visade att återstrålningen minskade. Hur kan detta gå ihop? Innebär det att alarmisternas koldioxidhypotes är motbevisad, eller är det inte så enkelt?

Det visar sig att GP har valt att utelämna den inte helt oväsentliga detaljen att forskarna också anger orsaken till varför de såg en minskad trend: primärt berodde den på en långsiktig förändring i molnighet och minskad luftfuktighet över det aktuella området i Great Plains i USA. .

Men även detta går väl rakt emot vad modellerna säger? Luftfuktigheten ska väl öka i en varmare värld?

Jo, och enligt IPCC:s senaste rapport är det också vad som observerats på en global nivå, men som forskarna bakom studien säger: det kommer alltid finnas regionala skillnader och fuktigheten påverkas av markanvändning osv. Ovanstående gällde som sagt en specifik punkt på jordklotet. Här finns en intervju med forskarna.

Bild

2015 publicerades resultat från en studie som empiriskt kunnat mäta hur den ökade CO2-halten gett en ökad återstrålning: Observational determination of surface radiative forcing by CO2 from 2000 to 2010, Feldman, Gero et al, Nature 2015

”These results confirm theoretical predictions of the atmospheric greenhouse effect due to anthropogenic emissions, and provide empirical evidence of how rising CO2 levels, mediated by temporal variations due to photosynthesis and respiration, are affecting the surface energy balance.”

Detta har senare även bekräftats på global nivå via satellitmätningar: Observational Evidence of Increasing Global Radiative Forcing – Kramer – 2021 – Geophysical Research Letters – Wiley Online Library

Jag tänker inte ens låtsas att jag har lusläst artiklarna eller har gjort en fullständig genomgång av vad som är publicerat på detta område. Det är liksom inte upp till mig att avgöra om de stämmer, vetenskapen får ha sin gång. Ovanstående visar dock hur GP enbart tar upp detaljer som passar in i budskapet, likaså hur utdaterad hans information är. Detta blir ännu tydligare i nästa punkt.

Och så var det den däringa klimatkänsligheten, det vill säga hur temperaturen förändras vid en fördubbling av CO2-halten i atmosfären (i senaste IPCC-rapporten anges 2,5-4C). GP skriver att modellerna överdriver uppvärmningen och att forskare som Lindzen och Spencer visat att klimatkänsligheten ligger under 1C.

Och inte nog med det, den svenske forskaren Pehr Björnbom (professor emeritus Chemical Engineering, KTH och skribent på Klimatupplysningen (var i alla fall tidigare)) hade verifierat dessa resultat med annan metodik:

Eller hade han?

Den referens GP anger går till en så kallad pre-print-artikel som lagts upp för att genomgå en öppen peer-review där alla som vill kan granska och kommentera felaktigheter. Tidslinjen avslutas med en kommentar från Björnbom själv där han konstaterar att hans slutsatser helt enkelt inte håller:

”The comments in this interactive discussion from the two referees and Troy Masters have convinced me that a more thorough revision is needed beyond what is normally considered a major revision.”

Så nej, Björnbom hade inte bekräftat något som GP hävdar. Det här med pre-print (ej granskade artiklar) har för övrigt varit ett otyg under covid-debatten där en mängd väldigt osäkra data har lyfts fram som vetenskaplig fakta.

[tillägg 15/10 2021: se Pehr Björnboms kommentar nedan, där han bekräftar att det som står i Falskt Alarm är fel, de siffror som Pettersson nämner finns inte ens med i Björnboms artikel, som inte alls redovisar en ny klimatkänslighet.]

Lindzens studier som GP nämner (den så kallade irishypotesen) har inte heller blivit ignorerade. Tvärtom har hypotesen blivit ordentligt motbevisad, den stämmer inte med observationerna (ex Fu 2001, Lin 2002, Hartmann 2002, Lin 2004, Wong 2004, Forster 2006, Su 2008, Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011). Effekten visade sig exempelvis vara extremt beroende av vilka start och slutdatum som gällde för mätningarna, när man sköt slutpunkten en månad framåt försvann effekten helt (vad jag vet har Lindzen inte kunnat motivera sitt val av mätpunkter). När globala data användes istället för bara data från tropikerna som Lindzen använde, blev effekten den motsatta mot vad han redovisat. Men that’s another story… och Lindzen lär nog inte ändra uppfattning oavsett vad som händer. Viktigast här är väl ändå att GP valt att inte nämna en enda av dessa studier i sin bok, trots att undertiteln är klimatet ur vetenskaplig aspekt.

Vad det gäller Spencers studie? Ja, läs här hur hysterisk den här debatten varit genom åren. Verkar som att Spencers artikel egentligen inte visade något särskilt kontroversiellt, men i pressmeddelandet, och efterföljande reportage, hävdades saker som inte alls fanns visat i artikeln:

”Their paper contains no statements that are particularly exceptionable, and certainly nothing to justify the misleading headlines that followed. The University of Alabama in Huntsville press release accompanying their paper, however, was titled “Climate models get energy balance wrong, make too hot forecasts of global warming” and contained a number of statements critical of climate models that were not contained in their paper.”

På detta följde avhoppade redaktörer och så vidare för den som orkar sätta sig in i soppan (känns dock som en ganska utdaterad historia nu..).

Men det bara fortsätter i GP:s bok Falskt Alarm. Det finns hundratals studier om klimatkänsligheten och som nämnts ovan pekar de allra flesta på runt 3C eller så. Att den skulle ligga under 2C anses vara osannolikt och det tycks vara i princip otänkbart att den skulle ligga på 1C eller därunder. GP väljer att ignorera detta och fokuserar istället på Lord Moncktons ”studier” av detta :

För nytillkomna läsare: Monckton har ingen vetenskaplig bakgrund men har ändå länge lyfts fram som som en klimatexpert i debatten. I själva verket är han en mytoman av rang och när han ska skriva riktiga forskare på näsan om klimatkänslighet blir det pinsamt, se t ex här på Real Climate. Eller varför inte se på videon nedan. Där visas också att det inte spelar någon roll hur många gånger han tillrättavisas, han kör bara på (där videon startar 11:50):

Videon är gjord av vetenskapsjournalisten Peter Hadfield som bland mycket annat gjort fem granskningsvideor av just Monckton. De är från 2011 men är ändå en bra resumé över hur klimatdebatten sett ut genom åren och fortfarande gör. Argumenten är i stort sett desamma idag.

Hadfield försökte sedan få Lorden att kommentera de påvisade felen. Men svaren blev de förväntade från en mytoman och han säger helt emot sig själv – se de två videor jag inkluderat i detta inlägg (notera särskilt i slutet av del 2 hur bloggen WUWT fullständigt skiter i hur väldokumenterade bristerna är, de bugar djupt för Monckton och ber om ursäkt för att han fått utstå denna granskning).

Det finns mängder av andra välgrundade sågningar av Moncktons vetenskapliga insatser. Kort sagt, om man som GP väljer att referera till Monckton och samtidigt helt ignorerar snudd på alla publicerade studier i ämnet så är man ute i de vetenskapliga tassemarkerna. Han får vara hur mycket professor emeritus han vill.

Ett sista exempel för den här gången: GP skriver om att det unika fingeravtrycket för växthuseffekten skulle vara att troposfären värms upp mer än marken, men att detta inte observeras och därför motbevisar växthuseffekten:

Men det är är INTE en specifik sak för en växthusgasdriven uppvärmning, effekten förväntas uppstå oavsett vad uppvärmningen beror på. I bilderna nedan visas modellkörningar från växthusgas- respektive soldriven uppvärmning, x-axeln visar breddgraden, det vill säga mitten motsvarar ekvatorn och hörnen polerna, y-axeln är höjden i atmosfären):

Växthuseffektens så kallade fingeravtryck handlar istället om att stratosfären kyls av (den blå färgen i högst upp i bilden till vänster). Detta fenomen förväntas ej om uppvärmningen orsakas av en ökad solinstrålning (till höger). Och en nedkylning av stratosfären är också vad som observeras. GP har således helt fel här.

Vad som är sant är dock att den övre troposfären över tropikerna inte tycks värmas upp så mycket som modellerna förutspår (har kallats the tropical hot spot). Detta diskuteras i senaste IPCC-rapporten och ja, även ”skeptikers” artiklar är refererade (McKitrick och Christy). Skrev om dessa osäkerheter här.

Ja, det är faktiskt ganska sorgligt att läsa Falskt Alarm, jag förstår inte hur det är möjligt att en före detta toppakademiker kan inkludera så många tvivelaktiga referenser och rena felaktigheter men samtidigt utesluta nästan allt som är publicerat i ämnet. (Men visst finns det intressanta avsnitt också, det känns bara svårt att veta vad man kan tro på.)

Om klimatförvillandet är på nedåtgående i Sverige? Såg att Elsa Widding nu var på långintervju i Sverigedemokraternas videokanal Riks. Inte ett dugg förvånande men ändå. Hon lyfte där fram boken Falskt Alarm (som hon ger ut på sitt förlag). Förvillandet är kanske inte på uppgång men det känns som de inbitna gräver allt djupare skyttegravar (om möjligt) och tyvärr verkar vissa ”influerare” och ledarskribenter med stora lyssnarskaror anamma dessa tvivel.

Jaja, snart har vi alla en tevekanal vi kan välja som sänder ”rätt” nyheter.

PS

Tänk hur mycket pseudodiskussioner vi skulle slippa om bara en bråkdel av dem som hänvisar till Lennart Bengtsson tog åt sig av vad han faktiskt säger angående detta:

Tänk om vi åtminstone kunde börja diskussionen där.

Och till sist måste jag avslöja en confirmation bias jag har: Den som uttrycker sig så här tappar jag förtroende för helt och hållet (Påsse skrev på Klimatupplysningen häromdagen)…

Från vildmark till IPCC:s rapport och reaktioner

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap3 kommentarer
Lavskrika

Varit i fjällen (bortom internet och mobiltäckning) en vecka för att komma hem lagom till att IPCC-rapporten släpptes. Och reaktionerna blev precis som förväntat. Och jag vet inte om jag någonsin varit tröttare på klimatdebatten än nu …

Ni har säkert hört det mesta, egentligen inga nyheter alls, men slutsatserna är numera mycket mer säkerställda än i tidigare rapporter. Här följer några kommentarer och några ”skeptiska” reaktioner på nätet:

Klimatkänsligheten (hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären) är svår att beräkna och har alltid angetts i ett relativt stort spann. I senaste IPCC-rapporten AR5 angavs 1,5-4,5C som ”troligt intervall” (ung 67% sannolikhet). Osäkerhetsgraden har nu reducerats med 50% och anges till 2,5-4C. Temperaturintervallet ligger ”mycket troligt” (ca 90%) inom 2-5C (1-6C i förra rapporten).

Klimatmodellerna.

(Man ska veta att det krävs en enorm datakraft att göra dessa simuleringar, Gavin Schmidt NASA skrev att även med dagens superdatorer ger ett dygns processande bara en simulering av tre år. Det tar alltså en månad att simulera 100 år. Sen ska det göras för alla olika scenarier, för att inte tala om det långt mer tidskrävande jobbet att programmera och få till fysiken rätt innan körningarna. Likaså att utvärdera och få artikeln vetenskapligt publicerad så att den kan ingå i IPCC-rapporten. Det är med andra ord inte gjort i en handvändning och man kan inte göra hur många simuleringar som helst även om alla vill… (det är f ö inte IPCC som organisation som bestämmer vilka scenarier som ska användas.))

I förra rapporten kördes ett stort antal modeller med samma framtida ”utsläpsscenarier” och sedan användes medelvärdet av utfallen. I AR6-rapporten är det lite annorlunda med några nya scenarier och hur de hanteras.

När resultaten från modellsimuleringar började dyka upp för något år sedan visade några av modellerna (inte alla) en anmärkningsvärd hög klimatkänslighet, och gav därmed en hög framtida uppvärmning. Dessa modeller var också sämre på att reproducera historiska temperaturer – de flesta forskare var därför ganska skeptiska till resultaten (och nej, det har inte mörkats och det finns många publicerade artiklar om detta, precis som forskning har funkat i alla tider).

Så i AR6 har man för det första viktat de olika modellerna utifrån hur väl de kan reproducera verkliga observationer. Man har också använt en enklare ”energi-balans-modell” (skillnaden mellan hur mycket energi jorden absorberar och vad den avger) som har justerats för de nya klimatkänsligheterna. En kombination av dessa har sedan använts för att bedöma en framtida uppvärmning i de olika scenarierna:

Bild

Enligt nuvarande ”policies” om framtida utsläpp ligger det mest troliga scenariot mitt emellan 4.5 och 7.0-scenarierna (dvs scenario SSP4-6.0) med en förväntad uppvärmning på cirka 3C fram till år 2100. Tyvärr har detta scenario inte använts särskilt mycket i AR6-rapporten, vilket förstås är en berättigad kritik.

Det slås också fast att värsta-scenariot RCP8.5 inte är särskilt sannolikt.

I AR5 angavs utfallen i de olika projektionerna som troliga (dvs risken att värdet skulle hamna utanför angivet intervall var 1 på 3), i AR6 anges utfallen som mycket troliga (risken att det hamnar utanför intervallet är bara 1 på 10). Det är framförallt den bättre kunskapen om klimatkänslighet som ligger bakom denna förbättring. Mycket av ovanstående kommer från twittertråd av forskaren Zeke Hausfather.

Man visar också hur bra tidigare modeller fungerar överlag:

Bild

Det står utom tvivel att uppvärmningen beror på oss. Väder- och klimatextremer av olika slag påverkar alla kontinenter redan nu och kommer bli värre vid fortsatt uppvärmning. Men det är inte hopplöst, utvecklingen framöver ligger i våra händer.

Hausfather sammanfattar det: ”it’s real, it’s us, experts agree, it’s bad, but there is still time to do something about it. Our climate future is, ultimately, up to us to decide.”

Bild
Bild

Läs forskarkommentarer på Real Climate eller Carbon Brief. En artikel om vad rapporten säger om extremväder på Carbon Brief. Huvudbudskapen på svenska finns på SMHI.

Och reaktionerna från så kallade skeptiker?

Maria Abrahamsson var moderat riksdagsledamot fram till 2018. IPCC-rapporten är en genomgång av 14000 vetenskapliga referenser och har remissats i flera omgångar (det tar flera år att ta fram denna rapport). Både forskare och andra som anmält intresse, liksom ”regeringsdelegater” har fått säga sitt. 78000 kommentarer har behandlats och allt är offentligt material.

Ja, jag tycker den här amerikaniserade ”nyhetsförmedlingen” där allt ska mynna ut i att för-och-emot-människor ska debattera är rent ut sagt fördummande. Det här handlar inte om åsikter utan om en konsensusrapport om vad vetenskapen kan säga. Det går alltid att hitta folk med avvikande åsikter. Om allt. Att plocka in en person med avvikande åsikt om detta är att ge en falsk bild av att det skulle vara någon sorts jämvikt mellan avvikande åsikter och den enorma mängd vetenskapliga publikationer som finns.

[uppdatering: ja, det kan vara viss skillnad i de rapporter som följer i början på nästa år. Där handlar det mycket om ekonomi och vilka åtgärder som behöver vidtagas och här finns olika åsikter och riskavvägningar som varken är rätt eller fel].

På Carbon Brief finns några reaktioner på IPCC-rapporten från omvärlden. En jämförelse hur rapporten togs emot i UK versus Sverige dagen då IPCC-rapporten släpptes: Sex brittiska tabloiders framsidor och de tre ledande svenska kvällstidningarna (cred till Mattias Goldmann för bild):

Bild

En annan tidigare moderat riksdagsledamot svarade på ovanstående:

Ja du, Henrik Järrel, någon skeptiker är du inte. Bloggen Klimatsans publicerade ett inlägg där amatören Sture Åsberg ”bemötte” IPCC-rapporten. Han börjar med att slänga upp en uttjatad temp-graf från isborrkärnor på Grönland. Felaktigheterna har påvisats sen åtminstone 2011. Läs om det här Kampen om Grönland.

Vidare kan man läsa: ”Vi kan vänta ökad risk för torka, men det beror på att klimatet håller på att bli kallare.”

Mer energi än så tänker jag inte lägga på detta trams. Järrel ”sommarpratade” för övrigt på SwebbTV (nej, jag har inte lyssnat).

En annan standardkommentar dök förstås upp från Jan Ericson, en moderat riksdagsledamot. Den om att Sammanfattningen för beslutsfattare är ett politiskt beslutat dokument och inte skrivet av forskare.

Suck.

Ja, varje mening i rapporten gås igenom av ”regeringsdelegater” och forskare, men det är inte så att politiker sitter och beslutar om vilka fakta som ska ingå. Allt som står där ska återfinnas i huvudrapporten (som publicerades samtidigt som sammanfattningen). Betänk också att länder som Saudiarabien och Kina har godkänt rapporten, vilket håll tror ni deras bias ligger?

En annan moderat, Staffan Strömbäck, kliver in och påstår att folk är obildade för att de inte vet att ”IPCC:s rekommendationer inte kommer från forskare”. (som kommenteras: det finns inga som helst rekommendationer till åtgärder i denna rapport, de kommer i början på nästa år).

Tycker ni jag är elak mot Moderaterna? Sorry, det är de som uttalar sig så, inte mitt fel. Och det är ett rent faktum att det är högerpolitiker som har svårt för att acceptera klimatvetenskap (inte alla Moderater osv).

Och det behövs inte mycket för att ”forskarna ska behöva stå till svars”:

”Snyggbonde” redovisar inte varifrån han fått sina uppgifter att IPCC-rapporten domineras av worst-case-scanariot (RCP8.5). Men det spelar ingen roll om det är sant, det är för jävligt och måste spridas ändå – jävla alarmistiska forskare, förklara er!

Nåväl, siffrorna kommer ifrån Roger Pielke Jr. Han är statsvetare och håller på med den något udda kombinationen sport och klimatpolicy, framförallt har han studerat extremväders skadeverkan. Han har helt enkelt räknat antal gånger ordet RCP8.5 (och de andra scenarierna) nämns i IPCC-rapporten, och utifrån det dragit slutsatsen att den fokuserar mestadels på det scenariot. Det går naturligtvis inte att dra den slutsatsen utifrån den övningen.

Men visst finns det substans i bakgrunden, värsta-scenariot RCP8.5 anses inte längre sannolikt av de flesta forskare (även Rockström uttalade sig om det i Aktuellt). Men många artiklar och studier har fokuserat på just detta scenario. Varför? Jo, för det var länge den vägen våra utsläpp vandrade. Så sent som 2015 skrev Pielke Jr själv en artikel om att RCP8.5 inte var ”alarmistiskt nog” och återspeglade inte vad framtida utsläpp kunde innebära.

Under senare år har dock kolförbrukningen minskat drastiskt och scenariot anses som sagt inte längre troligt. Det anges i rapporten:

Flera nutida studier lyfter dock fortfarande fram detta scenario som business-as-usual, vilket alltså inte stämmer. Kritiken i det avseendet är alltså rättvis – men många forskare anser ändå att detta scenario bör fortsätta användas av olika skäl, debattrådarna på Twitter är kilometerlånga. Men det har nu blivit Pielkes nya käpphäst att bråka med sina forskarkollegor om (han har exempelvis skrivit en artikel med rubrik i stil med att klimatvetenskapen har förlorat kontakt med verkligheten).

Huruvida RCP8.5 är överrepresenterat i AR6 eller inte vet jag inte, och det gör inte Pielke Jr heller om han baserar sig på att räkna ord. Hans inlägg har dock dominerat på de stora ”skeptiska” bloggarna (enligt snabb googling).

Och varför detta tonläge från Pielke Jr? Jo, det finns mycket gammalt groll i den bägaren och bråken mellan Pielke och flera andra forskare har varit många. Det är t ex inte första gången Pielke Jr drar förhastade slutsatser baserat på den här typen av ”googlade data”: Scienceblog.

Pielke Jr anser att IPCC-rapporten ska uppfattas som positiv och att det är oansvarigt att den används för att ”sprida skräck”. Att vi inte längre ligger på RCP8.5 är ju fantastiskt, men hans ”optimism” tar sig i mina ögon rent bisarra uttryck:

Ja, hurra, bara en miljard människor som kommer drabbas av torka! Amazonas mår säkert bra av det också. Och bortse från andra effekter som att delar av Asien förmodligen kommer få ökad nederbörd och Bangladesh få kämpa mot högre vattenstånd osv.

Pielke Jr fortsätter med att plocka ut beskrivningar som säger att säkerheten i de uppåtgående trenderna av extrema väderhändelser är låg. Visst ska man lyssna på Pielke Jr, men jag kan bara rekommendera att också läsa Carbon Brief/Real Climate-länkarna ovan. Det är komplext. Och extrema händelser kallas så för att de händer sällan och det krävs därför längre mätserier för att helt säkerställa trender. Data som ofta inte finns. Det går också att titta på stora områden där ena delen får mer torka medan andra får mer regn och sammantaget syns ingen trend alls.

Till stor del handlar det om vad fysiken säger och vilka effekter en uppvärmning kommer att få. Mycket av detta är man ganska säker på i stora drag även om det kan vara svårt att bestämma detaljer, liksom när trender blir helt säkerställda och i vilka regioner. Det har också hänt väldigt mycket på forskningsområdet vad det gäller att beräkna sannolikhet för enstaka extrema händelser. Något som inte Pielke Jr verkar köpa. Själv kan jag inte bedöma det. För mig är det dock obegripligt varför en statsvetare ska få tolkningsföreträde framför naturvetare på detta område (sen kan man förvisso diskutera statistik och historiska data).

Visst behövs det personer som vågar vara motvals, men bara för att man är emot mainstream uppfattning betyder inte att man har rätt. ”Klimatbråk” där Pielke Jr är en av parterna är en lång följetong (och det är inte alltid vackra tongångar som hörs från båda sidor). Men Pielke Jr har också påvisats ha fel många gånger:

https://www.glaciology.net/2013/a-rebuttal-to-pielke-jrs-18ft-critique./

https://www.huffpost.com/entry/roger-pielke-climate-science_b_5038272

https://skepticalscience.com/fivethirtyeight-pielke-downplay-climate-damages.html

https://scienceblogs.com/tag/roger-pielke-jr

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/putting-roger-out-of-his-misery.html

http://julesandjames.blogspot.com/2008/05/question-when-is-23-equal-to-5.html

https://skepticalscience.com/drought-and-climate-change-holdren-pielke-jr.html

Nej, jag har inte satt mig in allt. Ja, man bör ta Pielke Jr:s publikationer på allvar. Men själva meningen med IPCC:s och WMO:s (m fl) sammanställningar är just att enskilda forskares åsikter inte ska få ”större plats” än vad all publicerad vetenskap ger skäl till. I forskningsfronten kommer det alltid att finnas motstridiga resultat, det är en del av verkligheten inom all vetenskap.

[PS Notera att Pielke Jr trots detta inte är emot att ”aggressiva klimatåtgärder” vidtas, tvärtom]

I nuvarande utsläppstakt tyder det mesta på att vi går mot ca 3C:s uppvärmning, men det är fullt möjligt att det blir mer än så då det finns betydande osäkerheter inbakade (om vi inte minskar utsläppen). Vi är heller inte i närheten av att få ner utsläppen som behövs för att nå 2C och konsekvenserna av detta beskrivs i rapporten. Jag kan hålla med om att det på många håll sprids en alltför ödesmättad undergångsretorik, men att tjoa och tjimma för allt går så bra är i mina ögon bara löjlig dum-optimism.

I radio på vägen hem debatterade MP och M. Samma gamla pajkastning och detaljinsatser. Nej. jag tror ärligt talat inte denna rapport kommer förändra särskilt mycket i praktiken. Jag menar, forskarsamfundet har varit tillräckligt säkra för att åtgärder skulle ha införts sedan flera decennier tillbaka och samtidigt fortsätter detta:

(Om jag sitter på facit om vad som borde göras? Nej.)

Jaja. Läs mer om den fina klimatdebatten i min bok Spelet om klimatet: https://www.adlibris.com/se/bok/spelet-om-klimatet-vem-kan-man-lita-pa-i-klimatdebatten-9789189215269

Nu orkar jag inte mer. Drömmer mig bort till fjällen igen:

Nytt om klimatkänsligheten

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap6 kommentarer

Försöker ta tag i ett nygammalt projekt men prokrastinerar bäst jag kan. Skriva blogginlägg till exempel 🙂

I dagarna kom det ut en ny artikel om klimatkänsligheten, det vill säga hur mycket temperaturen ändrar sig vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Det är en mycket central del i hela klimatdebatten men också ohyggligt komplex att beräkna (skrivit om det förut). Det är inte uppvärmningen från själva koldioxiden i sig (ca 1°C) som är problemet att bestämma, utan vad det i sin tur leder till vad det gäller molnbildning och liknande (så kallade återkopplingar). 

Redan 1979 bestämdes den till 1,5-4,5°C (Charneyrapporten) och det är identiskt med vad som angavs i IPCC AR5 från 2013 (även om de flesta tycks anse att Charney inte riktigt hade fog för att ange ett ”så snävt” intervall redan då).

Nu har 25 forskare under fyra års tid gått igenom den mängd studier som beräknat klimatkänsligheten genom åren och kunnat minska spannet till:

Sannolikt: 2,6-4,1°C                      (66% range)
Mycket sannolikt: 2,2-4,9°C        (90% range)

med bästa uppskattningen till strax över 3°C. Svart stapel i bilden nedan. I bilden anger de tjocka staplarna ”likely interval (66%)” och de tunnare linjerna ”very likely (90%)”. Det är den så kallade jämviktskänsligheten (ECS, Equilibrium Climate Sesitivity) som avses och syftar på när klimatsystemet har kommit i jämvikt, vilket kan ta mycket lång tid efter att koldioxidhalten har uppnåtts.

Det kan vara opraktiskt att använda och det finns ett annat begrepp som kallas Effective Climate Sensitivity som syftar på temperaturen 150 år efter en abrupt fördubbling av koldioxidhalten och det visas med den gråa stapeln nedan. (Det skiljer lite mellan vad som står i Carbon Briefs text och det som visas i bilden vad det gäller detta men jaja (nej, jag har inte läst själva artikeln, den är på 166 sidor…)). Det finns även Transient Climate Response, TCR, som motsvarar temperaturen vid den tidpunkt koldioxidhalten har fördubblats.

KK ny art

Bild från Carbon Brief.

CMIP5=klimatkänslighet utifrån modellkörningar som användes till förra IPCC-rapporten. CMIP6=modellkörningar inför kommande rapport.

CMIP6-resultaten har börjat droppa in efter artikeln slutförts. Många av dessa har gett  oroande höga värden och även om många forskare förhåller sig skeptiska till dem kan de inte utesluta dem, har skrivit om det tidigare.

I den nya studien har de använts sig av tre olika ”klasser” av data och sen kombinerat dem. Historiska data som omfattar observationer från 1900-talet och framåt. Paleoklimatdata från senaste istiden (20 000 år sen (Paleo cold, nedan)) och paleodata från Pliocen (3 miljoner år sen (Paleo Warm)). De har även utgått från de fysikaliska återkopplingsprocesser som påverkar klimatet, som, om jag fattar det rätt, inbegriper resultat utifrån klimatmodellerna.

ny art om kk

De har även tittat på vad som skulle krävas för att den verkliga klimatkänsligheten skulle ligga under 2°C och kom bland annat fram till att en ny och stark kylande återkoppling från molnen måste identifieras och det fann man inte sannolikt. Likaså har vi redan nu passerat 1°C medan en fördubbling av koldioxidhalten beräknas nås först runt 2060 med nuvarande utsläppstakt.

På andra sidan staketet brukar man dock fortfarande hävda att klimatkänsligheten borde ligga på runt 1°C (eller till och med lägre) och jag misstänker att inget kommer ändras i det avseendet  i och med denna studien …

Med andra ord, det finns nu stöd för att säga att det är väldigt osannolikt att klimatkänsligheten är under 2°C och mer sannolikt runt 3°C.

Det är egentligen inget uppseendeväckande, det är vad mainstream forskare har hävdat länge men det har varit svårt att backa upp det med stor vetenskaplig säkerhet. 1995 gjordes en sammanställning av ett gäng experters subjektiva bedömningar:

KK expertbedömning

Expert nr 5 sticker ut både vad det gäller själva värdet och hur stor spridningen anses kunna vara. Det ska tydligen vara Richard Lindzen, en av de mer kända IPCC-kritikerna, jag skrev om hans Iris-hypotes häromdagen.

Artikelförfattarna har skrivit om det här på Carbon Brief.

[26/10 2020: Två nya studier på området:

En studie som tittat på paleontologiska data (miljoner år tillbaka) stöder slutsatsen att en låg klimatkänslighet inte är realistiskt:

Inglis et al, Global mean surface temperature and climate sensitivity of the early Eocene Climatic Optimum (EECO), Paleocene–Eocene Thermal Maximum (PETM), and latest Paleocene, Clim. Past, 16, 1953–1968, https://doi.org/10.5194/cp-16-1953-2020, 2020.

Fler av de modellkörningarna inför nästa IPCC rapport (CMIP6) har gett höga klimatkänsligheter. Mycket av detta har tillskrivits nya ”molnparametrar” och de höga värdena har ifrågasatts. En ny studie menar nu att det kan vara rimligt ändå. När klimatet blir varmare kommer en större del av molnen bestå av vätska (istället för iskristaller) och påverka hur mycket sol som reflekteras. Det är en ”glidande process” när en reflektionen av solljus avtar och den positiva återkopplingen på temperaturen då kommer öka. Det skiljer i när olika modeller spår att detta kommer inträda men det är en mekanism som gör att en klimatkänslighet på mer än 5C inte kan uteslutas.

Bjordal, J., Storelvmo, T., Alterskjær, K. et al. Equilibrium climate sensitivity above 5 °C plausible due to state-dependent cloud feedback. Nat. Geosci. (2020). https://doi.org/10.1038/s41561-020-00649-1

Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap18 kommentarer

MNIL7223

Det här är andra delen i en utläggning (eller en dåres försvarstal) med anledning av att jag fick frågan om jag var klimatjihadist av en Facebookbekant när jag kritiserade en del uppgifter från Staffan Mörners Klimatforum. (Han är författare till boken Borde man oroa sig för klimathotet?).

Ni hittar del I här och det handlar om klimatkänsligheten.

(Klimatkänslighet = hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, IPCC AR5 uppskattade det till 1,5-4,5°C i senaste rapporten från år 2013. Det är inte koldioxidens växthuseffekt i sig som är osäker utan vilka följdeffekter (återkopplingar/feedback) det får vad det gäller molnbildning och liknande)

Upprepar Mörners ord angående debatten om klimatkänsligheten:

”Här är osäkerheten stor och man borde förvänta sig att det skulle pågå en öppen och frejdig vetenskaplig debatt, där alla gjorde sitt yttersta för att (respektfullt) falsifiera varandras (och sina egna) teorier.

Men istället får vi höra att debatten är avslutad, och att skeptiker är vetenskapsförnekare som kan liknas vid ”the Flat Earth Society”. Detta är i sig en varningssignal för en tänkande människa. Det är inget tecken på sund vetenskap.”

Jag visade i mitt förra inlägg att den debatten existerar i allra högsta grad men att Mörner verkar ignorera majoriteten av de studier som gjorts. I det här inlägget tänkte jag visa att även respektfullt falsifierande av hypoteser pågår. Problemet är att Mörner och kompani vägrar att acceptera även det (jag har visat en mängd andra exempel i mina tidigare inlägg).

Mörner hänvisar i sitt inlägg sällan till specifika studier men när han för en gångs skull gör det så är det till en av Lindzen och Choi från 2009 som blivit mycket omtalad. De kom fram till att klimatkänsligheten var ca 0,5°C och att elva klimatmodeller var helt fel ute.

”En vanlig uppfattning bland skeptiker är att klimatkänsligheten är ungefär 0,5, vilket innebär att summan av positiv och negativ feedback minskar den direkta effekten av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till +0,55 grader C:”

Lindzen and Choi 2009_klimatforum

Mörner nämner visserligen att studien har blivit kritiserad:

Men alla studier blir ifrågasatta, till och med respekterade atmosfärfysiker som Richard Lindzen och Yong-San Choi. Och som vi sett finns det en tendens bland en del forskare att gärna vilja bekräfta klimathotet. Lindzen och Choi har givetvis besvarat invändningarna, och resultaten har inte påverkats av de korrigeringar som gjorts. 

Man kan få intrycket att: ja, men då så, det var inga problem med resultaten alltså. Låt oss ta det mer i detalj.

Lindzens Iriseffekt

(Ni hittar artiklarna längst ner).

Lindzen är förmodligen mest känd för sin hypotes om den så kallade Iriseffekten som först presenterades i en artikel 2001. Han, tillsammans med två kollegor, visade att atmosfären reagerade ungefär som irisen i ögat gör på starkt ljus, det vill säga drar ihop sig i en självreglerande reflex. Lite förenklat säger hypotesen att ett varmare klimat gör  ”regnprocesserna” mer effektiva och att det därför bildas mindre cirrusmoln. Det gör i sin tur att mer infrarött ljus kan försvinna ut i rymden och på så sätt ge en kylande effekt på jorden. Det blir en typ av självreglerande effekt som motverkar den från en högre halt växthusgaser i atmosfären (en så kallad negativ återkoppling).

Lindzens studie var begränsad till tropikerna där haven är varma. När andra forskare försökte replikera den men med mer globala data fick de motsatt resultat (det vill säga en positiv återkoppling) trots att de använde Lindzens egna modell (Lin 2002). Andra studier påvisade flera saker i Lindzens Irisartikel som inte stämde överens med observationer (Fu 2001, Hartmann 2002, Lin 2004, Wong 2004, Forster 2006, Su 2008).

År 2009 publicerade Lindzen och Choi ytterligare en artikel (LC09) som visade en korrelation mellan en ökad havstemperatur i tropikerna och en ökad strålning från atmosfären ut i rymden, vilket alltså skulle bekräfta Irishypotesen och ge en låg klimatkänslighet (cirka 0,5°C, vilket är långt under den IPCC angav i AR5). Det var enligt LC09 tvärtemot resultaten från elva olika klimatmodeller som då skulle vara felaktiga.

Men återigen konstaterades studien ha stora brister. Effekten visade sig till exempel vara extremt beroende av vilka start och slutpunkter man valde för mätningarna. Studien omfattade åren 1984-2000 och de valda mätpunkterna i LC09 syns som svarta punkter i bilden nedan. I Trenberth et al 2010 försköts några mätpunkter med bara någon månad (öppna cirklar) och då försvann effekten helt, det vill säga resultaten var inte särskilt robusta. LC09 hade inte motiverat sina val av mätpunkter.

trenberth10_fig1

Warming (red) and cooling (blue) intervals of tropical SST (20°N – 20°S) used by LC09 (solid circles) and an alternative selection proposed derived from an objective approach (open circles) (TFOW, 2010) Bild från Real Climate.

Likaså hade LC09 inte tagit hänsyn till en rad faktorer som gjorde att deras påstående om att modellerna visade fel inte stämde. Återigen hade LC09 enbart omfattat tropikerna som ett isolerat och slutet system. När mer globala data användes erhölls motsatt effekt även denna gång (Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011). Bland annat påpekades det orimliga i att bestämma en klimatkänslighet utan att ta hänsyn till det som händer vid högre latituder (mot polerna) med avseende på reflekterande snö och istäcke för att ta ett exempel.

I ett försök att rätta till felen skickade Lindzen och Choi in en ny artikel till PNAS år 2011 (LC11) men den blev refuserad. Fyra granskare var eniga om att slutsatserna i artikeln inte var tillräckligt underbyggda och att artikeln inte höll tillräcklig kvalitet för publicering (granskarnas kommentarer finns offentligt tillgängliga). Även IPCC-kritiska Judith Curry skrev på sin blogg att hon tyckte PNAS-granskningen var rättvis och att de väckte många berättigade frågor som Lindzen och Choi inte hade redovisat svar på.

”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.”

Men de brydde sig inte om att åtgärda problemen och besvara frågorna som återstod att reda ut, istället skickade de den till en okänd koreansk tidskrift där den publicerades (LC11).

2015 kom ytterligare en artikel (Mauritsen) som hade skruvat på en klimatmodell så den skulle visa hur en potentiell existerande iriseffekt skulle påverka temperaturutvecklingen. Resultatet var att det kanske existerade en viss effekt men att den inte var särskilt avgörande på det stora hela (och det var en helt teoretisk studie).

Och hur ska man som lekman ställa sig till det här?

Staffan Mörner avfärdar som sagt allt med en handviftning ”alla artiklar blir kritiserade”. Men nej, det handlar inte om kritik av småsaker utan att studiens själva slutsats har motbevisats i en lång rad artiklar (se nedan). Det tillsammans med det jag skrev i förra inlägget gör att en klimatkänslighet på 0,5°C är extremt osannolik (inte min slutsats utan vad som stod i IPCC AR05).

”Pseudoskeptikersidan” brukar hänvisa till Lennart Bengtsson, så här säger han:

”NIPCC hävdar här att en fördubbling av CO2 koncentrationen endast skulle resultera i en temperaturhöjning på 0.4° – 0.5° C. Detta är helt orealistiskt och har inget stöd i aktuell forskning.”

Läs gärna hans recension/sågning av en NIPCC-rapport här.

Och på tal om respektfull falsifiering, så här skrev Gavin Schmidt (NASA) på Real Climate när den första artikeln med kritik mot LC09 publicerades:

”First off, LC09 was not a nonsense paper – that is, it didn’t have completely obvious flaws that should have been caught by peer review (unlike say, McLean et al, 2009 or Douglass et al, 2008). Even if it now turns out that the analysis was not robust, it was not that the analysis was not worth trying, and the work being done to re-examine these questions is a useful contributions to the literature – even if the conclusion is that this approach to the analysis is flawed.”

More generally, this episode underlines the danger in reading too much into single papers. For papers that appear to go against the mainstream (in either direction), the likelihood is that the conclusions will not stand up for long, but sometimes it takes a while for this to be clear. Research at the cutting edge – where you are pushing the limits of the data or the theory – is like that. If the answers were obvious, we wouldn’t need to do research.”

Problemet är att i klimatdebatten tycks de så kallade skeptikerna aldrig gå vidare och acceptera ny kunskap utan närmast desperat hänger fast vid den här typen av artiklar.

Så är jag är en klimatjihadist?

Ni har inte sett mig skriva om åtgärder, krav på att folk ska göra dittan eller dattan, jag har i princip bara påpekat hur brutalt mycket forskning som helt ignoreras av Mörner, Widding, Bern och kompani. Jag har dessutom redovisat det. Om det är fundamentalism så okej då.

Det pratas om att debattklimatet har blivit så PK att man inte får kritisera saker  utan att bli kallad klimatförnekare och vad det nu är. Min FB-vän tycker att ”skeptiker”  möts med intolerans och ej hållbara argument. Det händer utan tvekan, samtidigt kanske du skulle ta en funderare på om du verkligen har lyssnat på de argument som framförs från IPCC. Att hänvisa till Mörners sida är inte att förlita sig på experterna.

Det finns saker att kritisera inom klimatdebatten, aktivister överdriver till exempel åt andra hållet vilket jag också påpekat (och blev blockad så sent som för någon vecka sen). Du kan hitta flera forskare som är irriterade över det eftersom det bara hjälper de som vill förringa allvarligheten. Men man behöver inte acceptera en konspiration vars like vi aldrig skådat tidigare för det.

Vi kommer aldrig få en sansad debatt så länge kravet är att vi ska ignorera 99% av tjugo års publicerad forskning och fokusera på utplockade extremer som varit motbevisade i decennier. Det är inte medias fel. Det är inte mitt fel. Men om du använder Bern, Widding och Mörners bloggar/Youtubeklipp som faktakällor istället för IPCC för att du är sur på ”etablissemanget” eller MP så är det banne mig ditt. Det gör också att det är hart när omöjligt att diskutera osäkerheter som ALLTID finns inom ALLA vetenskapsområden.

Jag försöker hålla en hyfsad saklig ton men det håller långt ifrån alltid. Om du råkar få ett irriterat svar från mig kan det bero på att det ältas saker som motbevisats sen evigheter tillbaka. Du ska också veta att jag, med flera, ständigt blir kallad saker som klimatjihadist, fundamentalist, alarmist, jävla idiot bara för att man för fram sakliga argument (se min sammanställning).

Ja, det händer hela tiden. Ja, JÄMT.

Och det av samma människor som i nästa sekund blir kränkta av att bli kallade klimatförnekare (jag har till och med blivit uppringd av Legenden som ville skälla ut mig för att jag kommenterat en av hans Youtubevideor, han spelade in samtalet och la sen ut på sin Youtubekanal).

Ja, jag är ganska trött på folk som blandar ihop snack om yttrandefrihet och rätten att få älta felaktigheter i dagspressen.

Ja, jag är trött på att anonyma, felaktiga grafer från nätet används på föredrag som någon sorts sanning.

Ja, jag är trött på att personer som Ganman belönas trots att han avsiktligt sprider propaganda och sen sitter med Henrik Jönsson (som får leka på SvD:s ledarsidor) och gråter över att folk lyssnar på Greta istället för dem. För att de är vuxna, vita män. (Nej, det är inget vuxet beteende, ta och utbilda er istället).

Ja, jag vet att mina inlägg och den här typen av ”utbrott” inte gör saken bättre men vet ni, just nu bryr jag mig inte ett skvatt.

Men nej, jag kan inte allt och jag missar utan minsta tvivel en del, men ja, jag tycker att debatten är fruktansvärt ohederlig och jag har försökt visa det i mina inlägg. Jag vill inte få någon att lyssna på mina åsikter utan att fundera på varför man inte skulle lyssna på IPCC.

Surfa in på vaccin punkt me och jämför med Mörners sida, argumentationstekniken hos antivaxare är exakt densamma. Nej, det skiljer inte ett dugg. Och för att knyta an till de två inläggen jag nu skrivit, vi vet alla vad nästa steg i den här argumentationskedjan är.

Möller om de studier som ger en högre klimatkänslighet:

”Är de temperaturdata man utgår ifrån tillförlitliga?”

In comes Tony Heller, but that’s another story …

Ursäkta för långt inlägg och för irritationen. Eller nej förresten, inte för irritationen, jag tycker att den är motiverad.

Referenser Iriseffekten

-R.S. Lindzen, M. Chou, and A.Y. Hou, ”Does the Earth Have an Adaptive Infrared Iris?”, Bulletin of the American Meteorological Society, vol. 82, pp. 417-432, 2001. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0477(2001)082<0417:DTEHAA>2.3.CO;2

-Q. Fu, M. Baker, and D. L. Hartmann, Tropical cirrus and water vapor: an effective Earth infrared iris feedback? Atmos. Chem. Phys. Discuss., 1, 221–238, 2001

-D.L. Hartmann, and M.L. Michelsen, ”No Evidence for Iris”, Bulletin of the American Meteorological Society, vol. 83, pp. 249-254, 2002. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0477(2002)083<0249:NEFI>2.3.CO;2

-B. Lin, B.A. Wielicki, L.H. Chambers, Y. Hu, and K. Xu, ”The Iris Hypothesis: A Negative or Positive Cloud Feedback?”, Journal of Climate, vol. 15, pp. 3-7, 2002. http://dx.doi.org/10.1175/1520-0442(2002)015<0003:TIHANO>2.0.CO;2

-B. Lin, T. Wong, B.A. Wielicki, and Y. Hu, ”Examination of the Decadal Tropical MeanERBSNonscanner Radiation Data for the Iris Hypothesis”, Journal of Climate, vol. 17, pp. 1239-1246, 2004. http://dx.doi.org/10.1175/1520-

-Forster, P. M. F., and J. M. Gregory (2006), The climate sensitivity and its components diagnosed from Earth Radiation Budget Data, J. Clim., 19, 39–52

-H. Su, J.H. Jiang, Y. Gu, J.D. Neelin, B.H. Kahn, D. Feldman, Y.L. Yung, J.W. Waters, N.J. Livesey, M.L. Santee, and W.G. Read, ”Variations of tropical upper tropospheric clouds with sea surface temperature and implications for radiative effects”, Journal of Geophysical Research, vol. 113, 2008. http://dx.doi.org/10.1029/2007JD009624

-Lindzen, R. S., and Y.-S. Choi (2009), On the determination of climate feedbacks from ERBE data, Geophys. Res. Lett., 36, L16705, doi:10.1029/2009GL039628.

-Lindzen R.S.; Y.-S. Choi (2011). ”On the observational determination of climate sensitivity and its implications” (PDF). Asia-Pacific J. Atmos. Sci. 47 (4): 377–390. Bibcode:2011APJAS..47..377L. CiteSeerX 10.1.1.167.11. doi:10.1007/s13143-011-0023-x

-Murphy, D. M., S. Solomon, R. W. Portmann, K. H. Rosenlof, P. M. Forster , and T. Wong (2009), An observationally based energy balance for the Earth since 1950, J. Geophys. Res., 114, D17107, doi:10.1029/2009JD012105.

-Trenberth, K. E., J. T. Fasullo, Chris O’Dell, and T. Wong, (2010): Relationships between tropical sea surface temperature and top-of-atmosphere radiation. Geophys. Res. Lett., 37, doi:10.1029/2009GL042314

-Chung, E.‐S., Soden, B. J., and Sohn, B.‐J. (2010), Revisiting the determination of climate sensitivity from relationships between surface temperature and radiative fluxes, Geophys. Res. Lett., 37, L10703, doi:10.1029/2010GL043051.

-JUSTIN GILLISAPRIL 30, 2012 New York Times https://www.nytimes.com/2012/05/01/science/earth/clouds-effect-on-climate-change-is-last-bastion-for-dissenters.html?pagewanted=3&_r=2

-T. Mauritsen, and B. Stevens, ”Missing iris effect as a possible cause of muted hydrological change and high climate sensitivity in models”, Nature Geoscience, vol. 8, pp. 346-351, 2015. http://dx.doi.org/10.1038/ngeo2414

-A.E. Dessler, ”Observations of Climate Feedbacks over 2000–10 and Comparisons to Climate Models”, Journal of Climate, vol. 26, pp. 333-342, 2013. http://dx.doi.org/10.1175/jcli-d-11-00640.1

-Kommentarer refuserad PNAS-artikel: http://www.masterresource.org/wp-content/uploads/2011/06/Attach3.pdf

-Gavin Schmidt, Misrepresentation from Lindzen, 6 mars 2012  http://www.realclimate.org/index.php/archives/2012/03/misrepresentation-from-lindzen/

– Lindzen’s London Illusions Skeptical Science, 7 March 2012 https://skepticalscience.com/lindzen-london-illusions.html

Är jag en klimatjihadist? Mörner och klimatkänsligheten, del I

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap23 kommentarer

MNIL7223

Häromdagen fick jag ytterligare ett bevis för hur hopplöst det kan vara att ”debattera” en komplex fråga som klimatförändringarna. Det är hur lätt som helst att sprida tvivel (för det finns naturligtvis saker som är osäkra), men att bemöta det är som att försöka stoppa Indalsälven med en håv.

I korthet: jag fick frågan om jag var klimat-jihadist av en Facebookbekant då jag påpekat ett par felaktigheter han framfört med bland annat hänvisning till en debattartikel från Widding (som jag redan har besvarat x2 på SVT Opinion), en länk till Klimatsans (lämnar det utan kommentar…) och till Staffan Mörners sida klimatforum (ja, ni har kanske sett ett eller annat inlägg där jag kritiserat det han skrivit 😉 ).

Min Facebookbekant i fråga är vettig, trevlig och dessutom välutbildad, om något är det här en bra illustration av hur tvivel sprids och det handlar inte om dumhet. Han säger att han överlåter detaljfrågor till experterna och att han anser sig vara intresserad av fakta. Eftersom mitt påpekande specifikt gällde klimatkänslighet och Mörners länk så kan vi väl titta närmare på Mörners fakta om saken.

(Klimatkänslighet = hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, IPCC AR5 uppskattade det till 1,5-4,5°C i senaste rapporten från år 2013. Det är inte koldioxidens växthuseffekt i sig som är osäker utan vilka följdeffekter (återkopplingar/feedback) det får vad det gäller molnbildning och liknande).

Mörners sida är ett paradexempel på hur bedräglig den här frågan är. Genom att namedroppa professorer och deras uttalanden får den en air av vetenskaplighet vilket förstärks av bilder som sägs visa än det ena än det andra. Påståenden staplas efter varandra och det målas upp en övertygande bild av hur lite forskarna egentligen vet och vad de är överens om.

Det är ett imponerande arbete han har lagt ner och jag ifrågasätter inte hans ärliga syfte men … Bakom hart när varenda mening och stycke döljer sig en historia som inte har berättats. Mörner om klimatkänsligheten:

”Här  är osäkerheten stor och man borde förvänta sig att det skulle pågå en öppen och frejdig vetenskaplig debatt, där alla gjorde sitt yttersta för att (respektfullt) falsifiera varandras (och sina egna) teorier.

Men istället får vi höra att debatten är avslutad, och att skeptiker är vetenskapsförnekare som kan liknas vid ”the Flat Earth Society”. Detta är i sig en varningssignal för en tänkande människa. Det är inget tecken på sund vetenskap.”

Det är en rejäl halmgubbe han kommer med för det pågår i allra högsta grad en vetenskaplig debatt angående klimatkänsligheten, jag skrev om det för inte länge sen. Läs också denna diskussion på Carbon Brief. De enda som tycks mena att debatten är avslutad angående det här är Mörner och kompani som enbart hänvisar till extremt låga klimatkänsligheter och aldrig tycks acceptera en falsifiering. Mörner lyfter till exempel fram följande:

”Dr William Gray, professor emeritus i atmosfärvetenskap vid Colorado State University menar till och med att den negativa feedbacken från moln minskar koldioxidens effekt med 0,8 grader C, till enbart 0,3 grader C per fördubbling.”

(Det är ett extremt lågt värde). Visst låter det vetenskapligt och seriöst när man hänvisar till en professor men det är desto svårare att hitta en vetenskaplig artikel som stöder hans hypotes (Mörner ger ingen som helst referens). Det jag hittar efter en slarvig sökning är en skrift från 2012 inför ett föredrag på lobbyorganisationen Heartland Institute (sic) och en liknande inför en konferens 2006 som kommenteras på Real Climate (blogg som drivs av klimatforskare).

Även om du inte läser, ta gärna en titt på forskarnas bemötande för det illustrerar problemet i den här typen av debatter: en ynka mening på Mörners hemsida kräver en kilometerlång komplex förklaring som ingen kommer att läsa. Det är ändå så mycket fel att de inte orkar gå igenom allt: ”there is far more wrong with the paper than we have the patience to detail.”

Real Climate om Gray:

”Confronted with evidence that the THC [Thermohaline Circulation] was in fact behaving in the opposite way to what he had been assuming, Gray did a flip-flop and came up with a new story that yields the same conclusions.

The heart of the problem with Gray’s new version of the THC story is that he labors under the misconception that the THC primarily upwells in the tropics, so that any reduction in the THC cools the North Atlantic but warms the tropics. This conception is at least 50 years out of date.

Thus, weak THC = less heat removal = warming, in Gray’s world view. In reality, everything known about the physics of the THC’s effect on climate suggests the opposite.”

Det här är alltså från 2006 men lever fortfarande kvar och Mörner försvinner raskt vidare till nästa lösryckta påstående som han tycker ger en rättvis bild av klimatdebatten. Han beskriver att allt fler forskare kommit till insikt om att klimatkänsligheten är lägre än vad man tidigare trott, t ex:

”1988 presenterade dåvarande chefen för NASA-GISS James Hansen 4,2°C för amerikanska kongressen, men 1995 trodde FN:s klimatpanel på 3,8°C, vilket 2001 reviderades ner till 3,5°C och 2007 till 3,26°C. Och redan året efter återkom James Hansen med en ny beräkning på 2,5°C”. (min fetning)

Ja, det gjorde Hansen men den visade inte det Mörner hävdar. Det finns olika mått på klimatkänslighet, det Mörner börjar prata om är ECS, det vill säga temperaturen efter ”systemet” har jämviktat sig (främst energiutjämning mellan hav och atmosfär) efter det att själva koldioxidhalten har uppnåtts (IPCC angav 2013 ECS = 1,5-4,5°C).

Hansens ”nya beräkning” på 2,5°C syftar dock på TCR, som motsvarar temperaturen vid den tidpunkt då fördubblingen av koldioxidhalten uppnås, det vill säga innan jämvikten har ställt in sig. IPCC uppskattade detta till 1-2,5°C. Hansens beräkning av ECR var 6°C, alltså i helt motsatt riktning än vad Mörner påstår. Det där med äpplen och päron ni vet.

”Equilibrium sensitivity, including slower surface albedo feedbacks, is ∼6°C for doubled CO2″

Hansen, J., M. Sato, P. Kharecha, D. Beerling, R. Berner, V. Masson-Delmotte, M. Pagani, M. Raymo, D.L. Royer, and J.C. Zachos, 2008: Target atmospheric CO2: Where should humanity aim? Open Atmos. Sci. J., 2, 217-231, doi:10.2174/1874282300802010217.

(Men det Mörner skriver är inte helt osant, den lägre nivån i intervallet utökades i IPCC AR5 och det Mörner i realiteten här beskriver är att IPCC faktiskt anpassat sina bedömningar efter det aktuella kunskapsläget).

Sen kastar Mörner in en bild som ska bevisa påståendet att allt fler studier visar på en extremt låg klimatkänslighet. ”Med tiden har dock fler och fler forskare kommit att tro på en allt lägre klimatkänslighet under 2°C både på kort (TCR) och lång (ECR) sikt”. Enligt den ska det bara ha publicerats tre studier sen 2007 som visar på en klimatkänslighet över 3 grader!

cooling-of-climate-sensitivity-1

Det ser ju övertygande ut och inkluderar dessutom en referens (sort of) till en forskare, Scafetta 2017. Letar man upp artikeln (här pdf) visar det sig att bilden från själva artikeln slutar vid år 2014 (det gråa partiet) och innehåller enbart de större prickarna, de små är inlagda i efterhand. Och det kommer naturligtvis inte från en vetenskaplig tidskrift utan ifrån en inte obekant blogg i sammanhanget, NoTrickZone.

Bloggaren listar referenser till de studier han har lagt till, den första Smirnov 2017, som sägs visa kk=0,4 K, visar sig inte alls vara måttet på klimatkänslighet (som inkluderar återkopplingar) utan om alla parametrar förutom CO2-koncentrationen hålls konstanta (jag har lagt till den fetade texten för just den biten råkade falla bort på NoTrickZone):

”Doubling of the concentration of CO2 molecules in the atmosphere that is expected over 130 years leads to an increase of the average Earth temperature by (0.4±0.2) K mostly due to the flux towards the Earth if other atmospheric parameters are not varied. Various models with a water change give the temperature change (3.0±1.5) K at doubling of the CO2 molecule concentration.”

Nästa artikel, Reinhart 2017, var ingen riktig publikation utan ett dokument uppladdat på Eike, som är en europeisk variant av lobbyorganisationen Heartland Institute (typ). Hoppsan.

Abbot 2017 fick inte nådig kritik, likaså Bates och det har även flera av de andra fått men jag orkar inte, det borde framgå vad jag ville ha sagt: bilden är inte vetenskapligt publicerad och är ett skolexempel på cherrypicking i bloggregi.

Existerar det en annan bild av verkligheten?

Ta en titt på de 142 studier som redovisades i Knuttis review-artikel från 2017 (en överskådlig excelfil hittar du här). På bilden nedan anger prickarna respektive studies best estimate och strecken är ”osäkerhetsintervallen”, det här är alltså från samma år som bilden ovan som visade att det bara fanns tre studier efter 2007 med kk >3C:

ecs_timeline

 Bild från Carbon Brief

Där ser man, det som såg ut att vara en glasklar trend neråt där nästan alla nya studier visar en klimatkänslighet på under 1°C är ett rent falsarium. I själva verket är  de extremer.

Men nej, jag är inte ett dugg förvånad.

Gösta Pettersson nämner i sin bok Falskt Alarm en av alla dessa studier. EN. Och då den som är skriven av Monckton et al utgiven i en liten okänd kinesisk tidskrift. En studie som har sågats rejält. Och Monckton som hanterar fakta lite som han känner för.

Och Mörners kommentar om de studier som visar en klimatkänslighet över 2°C? Då dras jokern i leken fram: deras data ifrågasätts eftersom mätserierna har manipulerats.

Är det här vad vi ska kalla en ”respektfull vetenskaplig debatt”? Att ignorera merparten av de studier som publicerats? Är det att överlåta saken till experter?

Mörner fortsätter: ”I de datormodeller [sic] som används för att simulera, dvs teoretiskt ”experimentera med” jordens atmosfär räknar man med att den direkta effekten från koldioxid tredubblas av feedback-effekterna”. Nej, klimatkänslighet är ingen storhet man lägger in i datamodellerna utan är en konsekvens av de fysikaliska processer och parametrar som ingår.

Han påstår att positiva återkopplingar skulle leda till skenande klimat (”Om positiv feedback dominerar skulle klimatet ha urartat oåterkalleligt för länge sedan”), redovisar hur IR-absorptionen är logaritmisk och annat, precis som att forskarsamfundet helt har missat grundläggande fysik som nu avslöjas på en blogg. Du behöver inte lyssna på mig eller IPCC-gänget, Roy Spencer har försökt förklara det här i åratal för sina pseudoskeptiska följare, länkar hittar ni i detta inlägg.

Nej, jag har inte läst och förstått allt som har gjorts på det här området. Men ja, det är ställt utom alla tvivel att Mörner utelämnat nästan all forskning och fokuserar på enstaka outliers och diverse uttalanden utan någon som helst källhänvisning. Jag har heller inga illusioner om att det jag skriver kommer omvända folk men förhoppningsvis kan det få någon att fundera på varför Mörner skulle vara mer tillförlitlig än IPCC. För det är vad det handlar om, inte om huruvida ni ska lita på mig eller Mörner.

Vi har nu strax över 410 ppm CO2 i atmosfären vilket är en ökning med knappt 50% sen förindustriell tid (280 ppm). Och vi har redan en temperaturökning på en bra bit över en grad och det kan ta decennier innan ”systemet har jämviktat sig” (=temp lär öka ännu mer). Det blir allt svårare att hitta någon rimlighet i de där extremt låga klimatkänsligheterna. Och det är knappast så att det saknas kritik och påvisade brister i metodiken i de här studierna (se t ex nedan).

Visst, det finns en teoretisk möjlighet att den lilla procent av studier som visar en extremt låg klimatkänslighet stämmer och att alla andra har fel och att uppvärmningen då skulle bero på en hittills okänd och odefinierad naturlig variation. Scafetta, Humlum och Evans är bara tre som närmast desperat hittat på egna hypoteser baserat på kurvanpassningar utan fysikaliskt hållbara teorier som sen inte heller visat sig stämma.

Som jämförelse till Mörners halmgubbe om att det inte pågår någon vetenskaplig debatt, ta och läs den här diskussionen på Carbon Brief, osäkerheterna och problemen med de olika metodiker som finns att bestämma klimatkänsligheten är inget som mörkas:

The uncertainty also cuts both ways; there are just as many new studies being published today suggesting that sensitivity might be on the high end of the 1.5C to 4.5C range as there on the low end.”

”These studies do have one consistent finding, however, which is that a climate sensitivity of less than 2C is very unlikely.”

Royal Society från 2017 om vad man lärt sig sen IPCC AR5 från 2013:

”Growing understanding of the complex, non-linear factors determining climate  sensitivity is leading to improvements in methodologies for estimating it. A value below 2°C for the lower end of the likely range of equilibrium climate sensitivity now seems less plausible.”

Varför är det nästan uteslutande så att de så kallade skeptikerna ignorerar nästan all forskning på området och ändå ständigt klagar på att debatten är snedvriden?

Men så här fortsätter det och jag har bara tagit mig igenom ett fåtal stycken. Mörner nämner faktiskt en vetenskaplig artikel och det var anledningen till att jag började skriva det här inlägget:

”En vanlig uppfattning bland skeptiker är att klimatkänsligheten är ungefär 0,5, vilket innebär att summan av positiv och negativ feedback minskar den direkta effekten av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till +0,55 grader C.”

Det bygger på en artikel från Lindzen och Choi från 2009 (Lindzen är den kanske mest meriterade IPCC-kritikern i den här soppan). Mörner viftar undan kritiken den har fått som om det skulle röra sig om några kommentarer på sociala medier, ”alla artiklar kritiseras”. Mörner efterlyste respektfull falsifiering men ger här ett exempel på att det är ett fenomen som knappt existerar i klimatdebatten.

Men nu har det här inlägget blivit tillräckligt långt (jag borde skaffa mig ett liv), ni får höra om det i nästa inlägg. Snacka om cliffhanger va?

Spänningen är olidlig 🙂

Klicka här för att komma till den.

[Staffan Mörner har svarat på detta inlägg, ni kan läsa det här. Det är ju jättebra om du tar till dig och uppdaterar det som har blivit fel till nästa upplaga av din bok. Problemet är att det redan finns ute och dina blogginlägg används, som jag visat, som faktaunderlag för att kalla mig och andra klimatjihadist och allt vad det är. Och om det nu gång efter annan visar sig att dina källor är fel ute, kanske ta en funderare på att göra en bakgrundskoll innan du skriver? Det är inte så att informationen är svårtillgänglig.

Ber om ursäkt om jag titulerade din bok fel, har ändrat där jag vet att jag skrivit fel].

Nya alarmerande rön om hög klimatkänslighet … eller?

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap2 kommentarer

Några av den nya generationens klimatmodeller, vars resultat kommer användas i IPCC:s nästa rapport, har visat avsevärt högre klimatkänslighet än tidigare. En artikel i The Guardian uppmärksammade nyligen att IPCC:s tidigare worst case-scenarier inte gick långt nog då en studie tycks ha bekräftat de höga klimatkänsligheterna. Hur ligger det till med den saken egentligen?

Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen kommer att ändras då atmosfärens koncentration av koldioxid fördubblas. Det är mycket komplext och det finns olika sätt att beräkna det. Ett är att använda klimatmodellerna (det är alltså inget värde som läggs in i modellerna utan är ett resultat utifrån de parametrar som används för att beskriva de fysikaliska processerna i modellerna).

I takt med att foskargrupper har presenterat sina modellereringsresultat inför nästa års IPCC-rapport (många är inte klara ännu), stod det klart att några visade betydligt högre värden än tidigare. I AR5 angavs att det mest troliga är att klimatkänsligheten ligger inom 1,5-4,5C med bästa uppskattningen 3C (vänstra stapeln i bilden) och modellerna var en byggsten till den uppskattningen (CMIP5, mittstapeln). De ska jämföras med de nya modellkörningarna längst till höger (CMIP6):

klimatkänslighet CMIP6

Bild från Carbon Brief, CMIP5 är de modellkörningar som användes i AR5-rapporten och CMIP6 är de som kommer ingå i nästa rapport AR6

 

Till skillnad från vad många verkar tro så var inte den omedelbara reaktionen från forskarvärlden att skrika ut katastroflarm. Många förhåller sig faktiskt ganska skeptiska till dessa resultat då historiska data inte stöder en så pass hög klimatkänslighet (t ex Zhu et al 2020: High climate sensitivity in CMIP6 model not supported by paleoclimate) men naturligtvis vill man ta reda på vad som ligger bakom de nya resultaten.

De nya modellerna har till exempel lagt in uppdaterade parametrar för molnens egenskaper: De kan bestå av vatten i vätskeform eller iskristaller och får då olika egenskaper när det kommer till att reflektera och absorbera solstrålar. Nya studier pekar på att det finns en större del vatten i vätskeform än man tidigare trott och detta har då inkluderats i modellerna, men det finns ett hundratal olika och alla gör inte på samma sätt. Det är därför man använder sig av ett genomsnitt av alla modeller (CMIP 6) för att ”jämna ut felen” så att säga.

Flera studier har gjorts, och görs, för att klargöra vad i modellerna som orsakar de höga klimatkänsligheterna,  Zelinka et al 2020 visade att resultaten till stor del berodde på återkopplingen från molnbildningen över Södra Ishavet. Andra studier har jämfört modellerna över perioden från 1990 och framåt då aerosolnivåerna varit hyfsat stabila och visar att de höga klimatkänsligheterna bör tas med en nypa salt, se till exempel på Real Climate här.

Artikeln i Guardian som nämndes ovan bygger på en studie från Williams et al 2020, som försökt bekräfta de långsiktiga resultaten från klimatmodellerna genom att använda en modell som används för kortsiktiga väderprognoser. Många forskare menar dock att de drar allt för långtgående slutsatser från detta, t ex Gavin Schmidt i länken ovan till Real Climate. Hausfather, Knutti och Betts är andra:

 

 

 

Så är forskarna bara lallare som gissar hej vilt? Nej, det är så här det ser ut på forskningsfronten inom alla vetenskaper, oväntade resultat undersöks vidare och sakta men säkert byggs kunskap upp. Det finns en lång rad anledningar till att tro att värdena ligger för högt:

ECS olika metodiker

Bild från Carbon Brief

 

Gavin Schmidts råd angående de nya höga klimatkänsligheterna: Don’t panic! 🙂 Men med tillägget, det är tillräckligt illa med det allmänt accepterade värdet på runt 3C.

I en review-artikel från 2017 listade Knutti et al 142 olika studier som beräknat klimatkänsligheten och hur tror ni det skildras i händerna av de självutnämnda skeptikerna?

Gösta Pettersson tar i sin bok Falskt Alarm (som han påstår ska skildra klimatdebatten ur ett vetenskapligt perspektiv) upp EN av dessa studier och den menar att klimatkänsligheten ligger på ca 1C.

Den är gjord av Monckton, Soon et al 2015 och är publicerad i en okänd kinesisk tidskrift. Det behöver naturligtvis inte betyda att den är felaktig men den har fått ordentligt med kritik, en kommentar är publicerad i samma tidskrift, Richardson et al:

Abstract

Monckton of Brenchley et al. (Sci Bull 60:122-135, 2015) (hereafter called M15) use a simple energy balance model to estimate climate response. They select parameters for this model based on semantic arguments, leading to different results from those obtained in physics-based studies. M15 did not validate their model against observations, but instead created synthetic test data based on subjective assumptions. We show that M15 systematically underestimate warming: since 1990, most years were warmer than their modelled upper limit. During 2000-2010, RMS error and bias are approximately 150 % and 350 % larger than for the CMIP5 median, using either the Berkeley Earth or Cowtan and Way surface temperature data. We show that this poor performance can be explained by a logical flaw in the parameter selection and that selected parameters contradict observational estimates. M15 also conclude that climate has a near-instantaneous response to forcing, implying no net energy imbalance for the Earth. This contributes to their low estimates of future warming and is falsified by Argo float measurements that show continued ocean heating and therefore a sustained energy imbalance. M15’s estimates of climate response and future global warming are not consistent with measurements and so cannot be considered credible.

 

Monckton et al har i sin tur kommenterat denna, ni kan läsa själva om ni orkar, de tar till exempel upp argumentet ”det har inte skett någon uppvärmning på 18 år och 6 månader” med stöd av en mätserie från RSS över satellitdata av temperaturen i atmosfären. Men de tar inte med hela mätserien utan börjar vid 1997. Det hör till saken att 1998 var ett extremt år på grund av El Niño och ger därför ett högt och inte representativt startvärde (det ser annorlunda ut om man tar hela mätserien som startar vid 1979). Ett trött och sedan länge överspelat zombieargument och år 1998 platsar inte längre ens i topp-tio-listan över varmaste uppmätta år.

Och hur troligt är det att klimatkänsligheten ligger på 1C? Nuvarande ökning av koldioxid i atmosfären är ungefär 50% jämfört med preindustriell tid och vi har redan sett en ökning av temperaturen med över 1C …

Men det är inget som hindrar även Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) att mena att det är troligt att klimatkänsligheten ligger runt 1C istället för IPCC:s 3C (1,5-4,5C). I en debattartikel på SvT Opinion menar hon att IPCC:s 3C är en ren gissning…

Men hon går längre än så, på sin blogg spekulerar hon i att klimatkänsligheten är betydligt lägre än 1C med referens till en artikel från två finska forskare J. Kauppinen och P. Malmi: ”De kommer fram till att koldioxiden i princip inte ger något bidrag alls till temperaturförändringen. Klimatkänsligheten beräknas till 0,24 grader Celsius. Eftersom den mänskliga delen av den totala omsättningen av koldioxid i atmosfären ligger under 10 procent så anser de att människans extra tillskott av koldioxid till atmosfären helt saknar betydelse för klimatförändringar. Det är de låga molnen som styr den globala temperaturen.”

Nu är deras artikel varken publicerad eller granskad utan upplagd på arXiv och det finns anledningar till det … För det första så kan nämnas även om människans utsläpp är en liten del av koldioxidens omsättning i naturen står den för i princip hela ökningen, läs mer här.

Artikeln refererar till sex artiklar varav fyra är skrivna av artikelförfattarna själva och två utav dem är i sin tur inte publicerade (om du inte har koll på hur en vetenskaplig artikel brukar se ut så kan jag bara säga att det här är rent absurt).

Ni kan själva läsa kritiken från experter på området på Climate Feedback. Ett par inledande punkter från Timothy Osborn, Professor, University of East Anglia, and Director of Research, Climatic Research Unit (det finns mycket mer i länken):

”(1) They claim that climate models cannot be relied upon but do not demonstrate this.

(2) They instead make a new climate model (despite this being in contradiction of (1)).

(3) Their new climate model is unvalidated. It is based upon datasets of cloud and humidity without any sources given and which are not up-to-date. They provide no assessment of the accuracy of the data used—these variables are very difficult to measure on a global basis over the time period used. No physical basis is given for their new climate model (e.g. no process is given for how higher relative humidity can make the globe cool).”

 

Så, ovan hittar ni exempel på riktig skepticism och äkta cherry picking, ni får väl bedöma själva …

PS: IPCC:s nästa rapport var tänkt att ges ut i april nästa år men pga pandemin är det skjutet till senare på året. Deadline för artiklar till WG1 är nu i januari 2021 och förhoppningsvis kommer frågan om de höga klimatkänsligheterna vissa modeller ger hinna redas ut mer tills dess.

 

 

 

 

 

 

P-O Eriksson, f d Sandviks-vd, i intervju om koldioxid

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, VetenskapLämna en kommentar

MNIL7313

Tydligen blev Sandviks före detta vd (1984-94) intervjuad i SwebbTV häromdagen där han fick ge sin syn på klimatdebatten och koldioxiden. Bara att höra någon dra till med ”Livets gas”-argumentet gör väl att jag får svårt att ta personen på allvar (läs mitt inlägg om det här).

Nåväl, jag har inte sett det själv (och tänker inte göra) men blev uppmärksammad på det och fick en länk till ett Facebookinlägg som sammanfattade det. Samma gamla argument, tänkte bara kommentera ett par:

-Ingen bevisad ”förstärkningseffekt”.  Det brukar kallas klimatkänslighet och även Curry, Lennart Bengtsson m fl som brukar hyllas av pseudoskeptiker har publicerat artiklar med beräkningar av klimatkänslighet, han dissar med andra ord även dem. Det är däremot sant att forskare är oense om storleken på denna. Skrivit om det tidigare här.

-Klimatmodellerna är skit menar han och visar Christys graf. Skrivit om det tidigare här.

-Koldioxiden korrelerar inte med temperaturen. Det blir förstås ingen växthuseffekt utan en sol och trots att pseudoskeptiker tjatar om att det är solen som styr klimatet så är de väldigt noga med att INTE ta med solen i detta resonemang. Skrivit om det tidigare här, som även inkluderar det här med att klimatet alltid har varierat.

Han verkar sen upprörd över att ha blivit ”recenserad” av ”en agronom” i Expressen och en offerkofta över att han inte längre får framföra sin syn på vetenskapen i media och det vanliga tjatet om alarmismreligion-vi-blir-censurerade… osv.

Jag tror inte  P-O Eriksson skulle ha velat att hans ingenjörer på Sandvik skulle lyssna till bloggvetenskap istället för att rätta sig efter det som faktiskt är vetenskapligt publicerat. Det är alldeles utmärkt om media håller sig till det istället för att lyssna till gamla företagsledare enbart för att de varit just företagsledare.

Så, det var allt jag ville säga.

Kors i taket, ett kort blogginlägg 🙂

 

Svar till svar från Klimathotet.com

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap5 kommentarer

GlobalTemp (2)

Staffan Mörner har replikerat på mitt inlägg/recension av hans bok/sajt Klimathotet och det finns att läsa här. (Blev ytterligare en replikväxling efter detta, se min ”slutreplik” här.)

”Men han är faktiskt kemist (inom läkemedelsindustrin, beroende av olja), även om han också skriver skönlitteratur och presenterar sig som författare, så jag hade nog hoppats på en mer seriös och rättvis kritik som jag kunde haft nytta av.”

Med tanke på att du ändrat på en rad påståenden (vilket du ska ha all heder för) efter mitt inlägg så har du uppenbarligen haft nytta av det. Vidare kommentarer på det följer nedan, om de är sakliga eller inte får du väl själv avgöra (men nej, att du skulle ha något med starten av bloggen 2007 har jag heller inte påpekat och jag har inte kallat dig eller någon annan klimatförnekare):

Arktis istäcke

Vad bra att du nu plockat bort påståendet att val av startår för satellitmätningar skulle vara cherry-picking.

Du skriver att grafen från Alekseev et al 2016 (vänster bild nedan) är ett talande exempel på att det finns osäkerheter i isens historiska utbredning (sant) och att man kan inte kan jämföra den rakt av med den graf jag visade (Connolly, Soon et al) (höger bild nedan).

[Jag har tagit bort bilder härifrån då jag är osäker på copyright, blir förmodligen obegripligt resonemang utan dem men så är läget :/  Connolly har i alla fall gjort en rekonstruktion av Arktis isutbredning tillbaka till 1900 och använt sig av ett antal olika studier för att få ihop det, i denna syntes ingår Alekseevs studie och är alltså en del i slutsatsen/viktningen de har gjort].

Nu är det inte jag som gör det utan Connolly, Soon et al: Alekseev-grafen du visar är utklippt från just deras artikel (jag misstänker du hittat den hos NoTrickZone?) och hela Connollys artikel går ut på att få ihop en samlad bild utifrån olika studier. Om deras antaganden är riktiga eller inte vet jag inte, men jag litar på att peer-review’en kan det bättre än vad du, jag eller någon annan bloggare kan.

Vidare skriver du:

”Sen köper jag inte självklart tesen som Connolly et al driver, att isutbredningen måste justeras mot lufttemperaturen, eftersom jag anser det klargjort att havsisens utbredning/tjocklek är mer kopplad till Atlantens temperaturcykler än till lufttemperaturen.”

Då är det ett mysterium varför du lyfter fram just Alekseevs graf som ett talande exempel. Hans studie går ut på att sommarlufttemperaturen korrelerar med september-isutbredningen och grafen är byggd på korrelationer, data från pre-satellittiden är  inga mätningar.

Jag är, som jag skrev, väl medveten om att det finns osäkerheter i isutbredningen innan satellit-eran. Det är också uppenbart att forskarsamfundet är väl medvetna om det. Om man vill plocka ut en enstaka graf och antyda att man mörkar det så varsågod.

Du skriver: ”Att isen inte minskat sedan 2008 verkar du dock inte ha några invändningar emot.”

Jag kommenterar det med en bild från NSIDC så får väl folk bedöma själva:

Arctic sea ice 2019

Figure 3. Monthly April ice extent for 1979 to 2019 shows a decline of 2.64 percent per decade.

 

Du frågar om jag inte får en tankeställare av att isutbredningen kanske varit lika liten tidigare. Naturligtvis är det intressant men knappast avgörande, det är knappast så att det är de enda tecknen på klimatförändringarna. Mer avgörande: jag låter forskningen avgöra det och kommer inte med någon egen slutsats eller antyder att det skulle mörkas. 

 

Klimatkänslighet och CO2

”Mycket talar faktiskt för en låg klimatkänslighet och att feedbackeffekterna är stabiliserande.”

Det finns en uppsjö av studier på det här och mycket tyder faktiskt på det omvända. Du skriver att det inte råder en vetenskaplig debatt om saken, varför finns det då en sådan mängd olika studier och varför har IPCC så pass stort spann (1,5-4,5C)?

ecs_timeline

Inget du har skrivit (som jag har läst ska jag väl tillägga) förklarar varför vi ska plocka ut de studier som visar låg klimatkänslighet som de ”enda sanna”. Det verkar mest vara ”pseudoskeptiker” som i debattinlägg efter inlägg påstår att klimatkänsligheten är låg medan IPCC får fortsätta jobbet med att ge en samlad bild av alla studier.

Jag såg att du lagt upp en bild om detta från Scafetta, en av dem som ligger bakom denna hypotes och har haft fel förr så du får ursäkta om jag är skeptisk (och jag får erkänna att jag inte blir förvånad att han har kopplingar till Heartland Institute om vi nu ska prata konspirationer (inte för att han nödvändigtvis myglar avsiktligt men att HI gärna finansierar allt som talar emot uppvärmningen…)).

Om CO2:s IR-absorbans skriver du:

”Det handlar inte alls bara om det ”uttjatade argumentet” att vattenångan ”släcker ut” effekten av CO2 (där kanske jag har fel…). […] Nej, växthuseffekten är självklart inte mättad, men du känner väl till att den ökar logaritmiskt? Och vad det innebär?”

Ja, du har fel. Ja, jag vet vad logaritmisk absorbans innebär och ja, dina argument är uttjatade. De fysikaliska teorierna bakom är empiriskt bekräftade, läs här.

Du skriver att frågan om vad som påverkar uppvärmningen fortfarande är väldigt oklar. Alldeles nyligen publicerades (ytterligare) en studie om det. Läs mer här och se bild nedan. Visst finns det fortfarande oklarheter, vilket de också påpekar men det är mer av akademisk betydelse,  i ”bloggosfären” låter det ofta som man inte har en aning alls.

temps+by+forcing+type

 

Vad bra att du även plockade bort påståendet om att Lennart Bengtsson inte skulle köpa växthuseffekten eftersom du tydligen blandat ihop honom med någon annan.

Låter väl också lämpligt att du strukit avsnittet om att atmosfärstrycket och inte växthuseffekten skulle vara orsaken till rådande atmosfärstemperatur. Tro mig, jag tycker också det är spännande med nya hypoteser men att kasta bort hundra år av forskning och helt bortse från all modern kvantfysik pga av en hittad korrelation á la Nikolov etc blir bara bisarrt.

 

Mätserier och klimatmodeller

”Dina invändningar mot satellitmätningarna är överdrivna och du avstår helt från att nämna de betydligt större mätproblemen och tveksamheterna med markbaserade mätningar.”

Jag hade alltså påpekat att det funnits stora problem med temperaturmätningarna av nedre atmosfären och att Christys graf och argumentation över att klimatmodellerna är usla inte håller.

Ytterligare ett år har nyss lagts till mätningarna : compare_obs-600x411
NASA har precis uppdaterat sina beräkningar av osäkerheterna i sina mätserier. Berkeley har gjort det tidigare, se här. Tre grupper har gjort detta och får, precis som förväntat, något olika utslag eftersom metodikerna skiljer sig åt (se bilder nedan): 

 

Så här ser senaste uppdatering av modeller versus uppmätta temperaturer (vid jordytan) ut:

Models vs obs 2019 maj

 

Jag har ännu inte hört ett hållbart argument för att vi ENBART skulle förhålla oss till mätdata från lägre atmosfären (som du uppenbarligen anser) och bortse från landbaserade mätserier. Det är dessutom visat att även temperaturen i lägre atmosfären visar en klar uppåtgående trend (även Christy och Spencers mätserie) och stämmer bra överens med modeller när man tar hänsyn till stratosfärisk kylning mm, se t ex artikel här och här.

Du påpekar osäkerheterna med de landbaserade mätserierna och att vi därför ska lita på satellitdata. Okej, satelliter mäter inte bara den nämnda atmosfärstemperaturen, det finns de som mäter temperaturen på jordytan och de visar en anmärkningsvärd samstämmighet med landbaserade mätpunkter, bild till vänster från Carbon Brief: och till höger härifrån:

 

 

While the satellite and surface instruments measure fundamentally different quantities, all data series clearly show a consistent warming signal. The trend in the satellite data is 0.11C per decade since 1979, compared to 0.16C per decade in the surface record.

 

Den som vill kan hålla fast vid Christys bevisat fingerade graf, som ej varit publicerad i någon vetenskaplig tidskrift, men det känns allt mer desperat. I princip har du bara konspirationsteorier och mängder med olika grafer som ska visa fusk att komma med (och det är ett kaninhål utan slut). Men varför tar du inte upp prediktionerna gjorda av t ex Lindzen, Easterbrook eller Akasofu? De har ju inte ens rätt tecken …

Du vill att jag ska läsa ditt kapitel 11 om temperaturmätningarna och kommentera. Om man vill får man hänge sig i de oändliga historier om mygel med justeringar (som i så fall också måste ha samordnats med olika grupper världen över som har olika sätt att mäta, utvärdera och modellera resultaten).

Justeringarna är publicerade i vetenskapliga tidskrifter och däri motiverade med tillgängliga rådata. Invändningar bör publiceras i vetenskapliga tidskrifter och inte via mängder av blogginlägg. Ja, jag kan leva med den tågordningen.

Vad det gäller ”den borttrollade pausen” har jag redan skrivit om det här. Du skriver att jag inte är uppdaterad men det verkar snarast vara du som håller fast vid gamla påståenden som inte stämt på länge.

 

Kosmisk strålning

Du skriver att Svensmarks hypotes inte alls är vederlagd och att jag inte är uppdaterad och att jag borde respektera honom. Jag vet att mycket väl att Svensmark publicerade en artikel i Nature Communications 2017 som beskriver hans labbförsök. Visst är det cool vetenskap men det är inte direkt hederligt att gå ut i pressen och beskriva resultaten som  ”the missing link” till vad som kan förklara stora delar av klimatförändringarna när han uppenbarligen inte har stöd för det. I själva verket kan hans försök knappast förklara klimatförändringarna. En artikel i Gizmondo finns här och en i Cosmos här. Som synes är det ingen som dissar hans studie (labbförsök + modellering) i sig utan att han inte alls kvantifierat någon effekt och han har inte har stöd för det han säger i media. Och det är inget de tar ur luften, det finns mängder med studier på det här. Hur många av dem har du läst?

Det är också brukligt att man i sina artiklar bemöter tidigare publicerade studier och inte bara tar upp det som stämmer överens med ens resultat. Det är lite si och så med Svensmarks referenslista i det avseendet där han utelämnat många artiklar som motbevisat hans hypotes.

Angående Shaviv är det inte bara Rahmstorf som kritiserar hans korrelationsstudie: Här från Jahnke, här från Royer et al. och här en lång rad andra artiklar som behandlar ämnet men inte kunnat hitta en koppling mellan kosmisk strålning/solen/temperaturökningen. Shaviv håller naturligtvis inte med men det blir bara fånigt om du och jag ska ha en åsikt om vad som är rätt eller fel. Läser man Klimathotet får man dock intrycket av att hans studie har klarlagt det här sambandet och att resten av forskarsamfundet skulle typ mörka det utan vetenskapliga belägg. Det är helt enkelt inte sant och att inte ange ett enda exempel på den uppsjö av studier som talar emot är faktiskt inte hederligt.

 

Sammanfattning

Jag betvivlar inte ditt ärliga uppsåt att söka någon sorts sanning men som jag har visat ovan faller allt tillbaka till att det ska finnas en konspiration som mörkar sanningen och myglar resultat. Klart det finns kass forskning och strävan efter publikationer kan leda fel, men din approach att belysa forskningen blir bara fel. Du säger dig inte vilja utöva cherry-picking men det är precis vad du gör när du plockar ut en studie, en graf tagen från nätet etc och ibland lägga till en svepande antydan att andra studier pekat emot. En artikel kommer aldrig ge hela bilden.

Det är inga som helst problem att så tvivel om forskning som t ex Milloys JunkScience där han förutom klimatforskning bl a ”bevisat” att fåglar inte påverkas av DDT genom att aktivt välja ut de uppgifter som inte stöder det (fåglar har väldigt olika känslighet för DDT och det går att hitta data som talar emot, men det är HELT omöjligt att välja ut dessa påstående om saken utan att medvetet dölja allt som talar för). Det är kanske inte din avsikt men det är precis det här som du bidrar med.

Det förvånar mig inte att du fortfarande griper efter Climategate och liknande. Om du vill prata konspirationer är det inte särskilt svårt att dra ihop sådana om NIPCC, Global Warming Policy Foundation, Heartland Institute och varför Soon&Ballunas ljugit om sina kontakter med fossilindustrin osv osv osv osv. Men det får du ta med någon annan.

I mina ögon har du inte presenterat något som gör att man ska tro på bloggosfären istället för IPCC och ”det vetenskapliga systemet”. Du får kalla mig naiv och jag betvivlar inte att du kan slänga upp listor på artiklar/inlägg om både det och det andra som inte håller för en närmare granskning (det tar aldrig slut). Och jag är också fullt övertygad om att jag aldrig kommer kunna bidra med något som kommer få dig och många andra att ändra uppfattning.

Om jag låter raljerande? I så fall är det ett resultat över frustrationen över att behöva argumentera mot konspirationsteorier som har motbevisats i decennier och ändå bli kallad idiot, kommunist, alarmist och så vidare.

Om det finns oklarheter inom klimatforskningen? Ja, det är ingen som säger något annat.

PS Angående Rahmstorf och Golfströmmen har jag tidigare kommenterat det här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den urspårade klimatdebatten

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap

På senare tid har en rad insändare klagat på att klimatdebatten spårat ut, t ex oroar sig Altstadt på Aftonbladet Kultur över att ett amerikanskt debattklimat importeras och polariserar samhället. Det går bara att hålla med men kanske skulle hon och andra fundera på vem det är som står för polariseringen?

SD:s Peter Lundgren får helt oemotsagd stå i SvT och hävda att forskarna är överens om att det inte skett någon uppvärmning på 18 år. Samma sak hävdas i insändare på SvT Opinion. Alla som inte levt under en sten vet att så inte är fallet. Det är mycket riktigt att det även i IPCC:s senaste rapport talades om en minskad ökningstakt av temperaturen i början på seklet men att det förmodligen berodde på naturliga variationer. I en insändare hävdas att forskarna inte har en aning om vad som ligger bakom denna ”paus”, vilket är ren nonsens, saken är väl utredd, och sammanfattas i en artikel i Nature från 2017 som refererar till 178 andra studier. Temperaturen har fortsatt öka som väntat och diskussionen är överspelad sen länge.

Efterhandskonstruktion? Redan 1979 förutspåddes ”pauser” i en rapport från National Academy of Sciences:

Charney report II

 

Det hävdas att klimatmodellerna är urusla med hänvisning till en ej vetenskapligt publicerad graf visad i ett amerikanskt Kongressförhör. En medvetet missvisande graf (vänster bild nedan) som genomskådats för flera år sen. Återigen plockas valda delar ut, man jämför äpplen och päron och bortser från oceaner av mätdata som inte passar in. Det tar mer plats att beskriva än vad som medges här, jag har sammanfattat här. Modellerna fungerar bra.

 

John Christys graph

 

Det påstås på SvT Opinion att IPCC gissar sig fram till en klimatkänslighet (dvs hur mycket temperaturen stiger vid en fördubbling av CO2-halten), men att de själva har hittat den enda artikeln som visar sanningen, dvs att den skulle vara låg. Här är 141 andra studier, varför ska vi bortse från dem? Deras utvalda studie visar för övrigt en klimatkänslighet på 1,2-3,1°C medan IPCC:s senaste rapport anger 1,5-4,5°C. Var går gränsen för att bli kallad alarmist?

ecs_timeline

BILD från Carbon Brief

 

En moderat riksdagsledamot vill ha en mer vuxen klimatdebatt och påstår att forskningen ignorerar alla faktorer utöver den mänskliga påverkan på klimatet. Jag har upprepade gånger försökt få ett svar på vilken parameter han tycker de har glömt undersöka men aldrig fått ett svar. Vuxen debatt?

berkeley_global_all naturla human causes

Bild från Carbon Brief

I boken Falskt Alarm kräver prof emeritus Gösta Petterson IPCC på en förklaring till varför man inte tar korrelationen mellan solaktivitet och klimat på allvar med en artikel från 2005 som ”bevis” (Altstadt undrar samma sak i en krönika i Fokus). Helt enkelt därför att den korrelationen inte finns, hela Svensmarks hypotes om att kosmisk strålning påverkar molnbildningen i sådan grad att det skulle påverka klimatet har varit vederlagt länge. Här finns en uppsjö av studier om den saken. Varför ska vi älta det? Och varför bygger Petterson hela sin bok på en NIPCC-rapport finansierad av Heartland Institute med starka band till fossilindustrin med en källkritik som inte skulle bli godkänd som högstadieuppsats?

Soon korrelation Real Climate

Det går att fortsätta i en evighet. Vem är det som polariserar debatten genom ”körsbärsplockande” av fakta, oändliga konspirationstankar och upprörda känslor angående Greta Thunberg? Kanske skulle debatten istället gälla hur vi hamnat i en situation där det är okej att påstå att klimatforskare inte förstår att solen inverkar på klimatet? Det är som att påminna kirurgen om att det finns blod i kroppen.

(Visst, jag kan hålla med om att undergångsretoriken kan vara tröttsam och uppskruvad även från ”andra sidan”, men med rådande konspirationstänk kommer det aldrig bli en sansad debatt).

Det är solen

 

Ovanstående text var ämnat som en debattartikel men den blev refuserad och jag orkade inte korta ner och skicka in till fler så den hamnade här istället och så kunde jag lägga till lite fler bilder 🙂