Framsida, titel och redigering klar

Då har en första redigerad version av min bok Spelet om klimatet gått iväg till förlaget (Roos&Tegnér). Lite lätt ångestfyllt – man blir ju liksom aldrig färdig med en text. Och det dyker alltid upp tankar angående formuleringar och saker jag borde tagit med eller tagit bort.

Att redigera är en känslomässig berg-o-dalbana. När jag fick första versionen var jag på riktigt uselt humör och reagerade genast med taggarna utåt på det alldeles nedklottrade manuset. Efter att ha andats ett tag insåg jag dock att det var väldigt bra kommentarer – och jädrigt lärorikt. Kommer aldrig sluta att förvånas över hur blind man kan bli för sin egen text.

Redigering är kul, men det tar en evinnerlig tid. Om folk visste hur mycket tid jag tillbringat för att formulera ett litet stycke skulle jag säkert åka in på dårhus 🙂 Långa dagar har det blivit och det känns som jag levt i en bubbla. Man har ju dessutom ett riktigt jobb att sköta – ett som ger pengar (jag gillar att jobba med olika saker – är dock ganska usel på att hålla många bollar i luften samtidigt och må bra …)

Och framsidan är också klar. Gjord av Niklas Lindblad. Tycker det blev kanon. Utgivning i slutet av mars, men redan upplagd på Bokus m fl och man kan klicka där för att få ett mejl när boken finns att köpa.

Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt

Att diskutera klimatfrågan har blivit nästan omöjligt och den danske statsvetaren Lomborg är väl ett ganska bra exempel på det. Jag har skrivit om honom tidigare här och här. Han anser att kostnaderna för åtgärder enligt Parisavtalet är oförsvarbart höga och att hastigt minska fossilanvändandet bara skulle skicka fler människor in i fattigdom. Helt i onödan med tanke på att avtalets effekt på en framtida temperatur är försumbara menar han.

Han tycker att en ökning med 3,75°C är optimalt vilket är helt på kant med Parisavtalet som siktar på under 2°C. Jag hamnade i ännu en twitter-ähum-diskussion om det häromdagen. Ett par repliker:

Jag: Visst, själv har jag dock svårt att orka ta någon på allvar som om och om igen använder forskningsresultat och siffror lite som han känner för.

En annan: Om det vore så, absolut. Nu är det snarare så att hans siffror sitter fast i kulturkrigets klimatfront och där är saker som bekant ganska oklara.

Det är faktiskt jävligt tröttsamt och symtomatiskt för hela diskussionen om klimatet att alla som vill hitta bättre lösningar än de som föreslås av de mest radikala är ”bekväma” eller ”skeptiker”.

Som så många gånger förr så handlar det väl att man pratar förbi varandra och kanske en brist i förståelse för vad som egentligen kritiseras. Jag kan ibland hålla med om det tröttsamma i att vissa bemöter all kritik mot ”klimathysterin” som förnekelse. Det finns definitivt överdrifter att kritisera.

Men nej, Lomborgs siffror sitter inte fast i ”kulturkriget klimatfront”, det är en lång rad av världens främsta forskare i sina områden som framför kritiken.

Utan tvivel har Lomborg utsatts för mycket orättfärdig kritik, en av IPCC:s ordförande jämförde honom till exempel med Hitler även om jag inte kommer ihåg sammanhanget. Samtidigt tycks han söka konflikter och uttalar sig ofta bergsäkert om saker han uppenbarligen inte har koll på. En liten historik.


Lomborg är alltså statsvetare och enligt egen utsago fick han lite av en uppenbarelse när han i USA började läsa Julian Simons böcker (professor i ekonomi och även senior fellow vid liberterianska Cato Institute). Simons menade att allt gick till det bättre och att miljöhoten bara var skrämselpropaganda. Hemma vid sitt universitet i Danmark satte Lomborg några studenter på att leta fram statistik och fann att Simons hade rätt.

Under 1998 skrev han en serie krönikor om dessa ”myter” i en av Danmarks största tidningar och rörde upp en våldsam debatt i landet. En av hans främsta kritiker, biologen Kåre Fog, beskrev det som att Lomborg helt vägrade att acceptera ett enda fel och misskrediterade sina opponenter:

”During all this debate, Lomborg never admitted to a single flaw or error. This was astonishing. It was less than a year since he had started to read critically about the global environment, and he was already claiming to know better than all the experts on every subject concerning every kind of environment on the whole of the globe. Instead of admitting flaws, he made counterattacks on his opponents, not only by slating them, but also by questioning their personal motives. Many opponents became very frustrated.

Lomborg skrev ner sina tankar i boken Verdens Sande Tilstand  som gavs ut 1998 där han precis som Simons drog slutsatsen att allt gick mot det bättre och att all data tydde på att miljö- och hälsohoten överdrevs.

Det fick Danska Ekologiska Rådet att samla 18 forskare från olika discipliner och skriva boken Fremtidens Pris som visade alla de fel som fanns i Lomborgs bok. Han kontrade i sin tur med ”boken” Godhedens Pris och erkände inte ett enda misstag utan menade att ”goda personer” var väldigt dyra för samhället.

En loop som skulle komma att upprepa sig många gånger…


Hans bok översattes till engelska och gavs ut 2001 med titeln The Skeptical Environmentalist, nu med en expanderad del om klimatet. Enligt uppgift hade han i princip inte ändrat några av de felaktigheter som påvisats i den danska upplagan.

Boken fick en våldsam uppmärksamhet och både hyllades (nästan uteslutande av ickevetenskaplig media) och sågades (av forskare inom särskilt naturvetenskap och medicin):

“I would fail one of my undergraduate students if they were to write such trash”.

“There is nothing original or unique in Lomborg’s book”, but “what is new, perhaps, is the scope and variety of errors he makes”.

Svidande recensioner publicerades t ex i både Science och Nature. Union of Concerned Scientists lät några experter gå igenom boken som kom till slutsatsen att den inte höll måttet:

”These separately written expert reviews unequivocally demonstrate that on closer inspection, Lomborg’s book is seriously flawed and fails to meet basic standards of credible scientific analysis.

Ytterligare några exempel i mängden: en i The Economic Journal och en annan i International Journal of Hygiene and Environmental Health som menade att den infekterade debatten hade undvikits om boken genomgått en vetenskaplig granskning/peer review värd namnet innan publicering (förlaget påstod att det hade gjorts dock) :

The central short-coming of TSE is failure to apply the scientific method in a rigorous, reliable, and logical manner.

Indeed, the vitriolic nature of the debate over TSE in the scientific and popular presses, which so offended some observers, occurred primarily because there had apparently been no serious peer review before publication during which such frank discussion would have occurred in private.

Men den kanske mest omtalade kritiken publicerades i Scientific American och var på 11 sidor, skrivna av några experter i de områden Lomborg skrivit om. Det handlar inte bara om direkta felaktigheter, utan att han varit extremt selektiv i den vetenskap han tar upp att han drar slutsatser som inte låter sig göras baserat på tillgänglig data:

”Selective citations of the literature allow Lomborg to make statements that are correct but unrepresentative of the best, full state of environmental scientific knowledge.

Det gör det väldigt arbetsamt att bemöta och klimatdebatten är nerlusad av sådant här. Ovanstående är bara några exempel där alla säger samma sak. Lomborg har skrivit ett flertal svar-på-tal-texter, Scientific American fick ett på 32 sidor… se länken ovan där även Lomborgs svar bemöts.

Det ledde slutligen till att Lomborg anmäldes för oredlighet i forskning i Danmark. Vissa menade att han blev utsatt för en ren hatkampanj. En kommitté påbörjade en utredning som involverade totalt 24 forskare som kom fram till en fällande dom (tydligen blev det officiellt på hans fördelsedag). Länkar till dokument finns här:

Objectively speaking, the publication of the work under consideration is ”deemed to fall within the concept of scientific dishonesty.

In view of the subjective requirements made in terms of intent or gross negligence, however, Bjørn Lomborg’s publication cannot fall within the bounds of this characterization. Conversely, the publication is deemed clearly contrary to the standards of good scientific practice.

  • Fabrication of data;
  • Selective discarding of unwanted results (selective citation);
  • Deliberately misleading use of statistical methods;
  • Distorted interpretation of conclusions;
  • Plagiarism;
  • Deliberate misinterpretation of others’ results.

Men de ansåg inte att det var medvetet gjort då han inte bedömdes ha vetenskaplig expertis i de frågor han skrivit om (!).

Det gav upphov till ett protestupprop med signaturer från ca 300 forskare (främst samhällsvetare, men det handlade inte om stöd i sakfrågan utan i felaktigheter om hur ”processen hade gått till”). Som i sin tur följdes av ett annat med drygt 600 forskare som ansåg att beslutet var rätt (nästan uteslutande medicinare och andra naturvetare).

Lomborg överklagade och friades då det fanns så många felaktigheter i hur utredningen hade utförts (en sammanfattning av domen finns här), det ansågs heller inte visat att boken skulle ses som en vetenskaplig publikation (vilket Lomborg själv ansåg) och att den därmed inte kunde bedömas för oredlighet, språkbruket var ”känslodrivet” (”dålig vetenskap” etc). Huvudpunkten var relevant och ganska märklig, den utredande kommittén hade inte redovisat explicita exempel på de fel Lomborg skulle ha begått!

Länkar till dokument finns här.

Ärendet gick tillbaka den utredande kommittén men det togs inte upp igen eftersom de ansåg att felen inte hade gjorts medvetet och att det därför inte fanns någon större mening att ta upp fallet igen. De ansåg heller inte att slutsatsen skulle bli annorlunda eller allvarligare än förra gången och att de då enligt gällande regler inte ens kunde ta upp det.

Men det var inte så att felaktigheterna hade ”försvunnit” eller bedömts i sig. I en kommentar från kommittén (DCDS) (sid 28):

”Such renewed scrutiny could not be expected to lead to any result other
than that set out in DCSD’s decision of 6 January 2003.

Man kan ha åsikter om processen var berättigad eller inte. Men oavsett vad man tycker om just det så innebar frikännandet inte att Lomborg hade haft rätt, felaktigheterna och de vinklade slutsatserna kvarstod och de hade inte bedömts i sak (även om det ofta påstås).

Som gjort för att spä på förvirringen om vem man kan lita på förstås.


Lomborg har som redan nämnts kommit med ihärdiga bemötanden men det är tydligt att han oftast inte rör vid själva grunden i kritiken. Det finns en lång rad exempel i artikeln som nämns nedan. En i mina ögon mycket relevant åsikt som framförs där belyser varför den här debatten aldrig kommer framåt:

In the few cases where he selectively responds to a criticism, he often avoids going to the core of it, or in many cases the quality (substantial content) of his responses is very low. This not only suggests Lomborg’s awareness of some mistakes, but also it explains why Lomborg’s responses have not led to much understanding between him and his critics about the validity of certain points.

Lomborg kan inte för en sekund erkänna att han har fel (utom några mindre saker) trots att han är överbevisad. Det översätts ofta i samhällsdebatten som att sanningen därför måste ligga någonstans mitt emellan. Det handlar om kunskapsområden som Lomborg själv inte har någon bakgrund i, ”på andra sidan” står en lång rad av världsledande experter som för fram saklig kritik.

Det är ytterst vanligt i klimatdebatten.

Det finns säkerligen vettiga saker i en så pass omfattande bok. Samtidigt, det han framför om att man måste prioritera, riskbedöma och tänka på kostnadseffektivitet är ju inget nytt eller revolutionerande och görs hela tiden. Men en riskbedömning värd namnet görs inte utifrån körsbärsplockade data (från vilket håll de nu än plockas).

Men boken blev en språngbräda till Lomborgs kändisskap och Times har listat honom som en av de hundra mest inflytelserika människorna i världen.


En vetenskapligt publicerad genomgång av historien runt boken finns i:

  • Jeroen C.J.M. van den Bergh (2010) An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences, 7:1, 23-52, DOI: 10.1080/19438150903533730

Cool it! kanske …

Med denna bakgrund kan man kanske tycka att Lomborg i fortsättningen skulle börja agera lite försiktigare och hantera sina påståenden/källor mer varsamt men det har knappast blivit fallet.

Ett känt exempel är en artikel i Guardian 2008 där han menar att larmen är överdrivna och att data visar att det inte alls är värre än väntat utan helt enligt ”plan”. T ex pekar han på att havsnivåökningarna är precis som förväntat så varför larma så förbannat? Det går ju inte annat än att hålla med om det, eller hur?

Men, Rahmstorf, som till skillnad från Lomborg, jobbar med detta visade i en replik att Lomborg faktiskt hade fel, modellerna låg inte spot-on och han hade vetenskapligt publicerade data att backa upp det med. Lomborg svarade med att flytta målstolparna.

Jag kan hålla med Lomborg och ”pseudoskeptiker” att det ibland larmas i överkant och att enbart worst-case scenarier lyfts fram utan nyansering. Men det gör inte hans närmast löjeväckande falska motsättningar, populistiska utspel och förenklingar försvarbara. När han t ex besökte Bangladesh 2015 rådde han dem att inte oroa sig för havsnivåökningarna utan fokusera på att lyfta befolkningen ur fattigdom (som om det behöver vara motsättningar). Det är relativt billigt att förebygga översvämningar precis som i Holland menade han.

Men Holland och Bangladesh är två helt olika verkligheter och faktum är att Bangladesh redan tidigare försökt att minska havets effekter på holländskt manér, men resultatet blev att det förvärrade situationen (vilket var precis vad ”alarmistiska ingenjörer” hade varnat för).

Det finns en lång rad exempel på hur han körsbärsplockar data och lyfter fram minsta fluktuation i mätserier för att få det till att allt bara handlar om alarmism. Ofta basuneras det ut det med överdrivna siffror (om t ex om klimatmodellerna här).


Hans efterföljande böcker går i samma spår. T ex Cool It! bemöttes med samma sorts vetenskaplig kritik som hans första bok, tre exempel i mängden: Ackerman, Stockholm Environmental Institute, O’Neill forskare, huvudförfattare till IPCC-rapport, Friel, The Lomborg Deception.

Lomborg hävdade till exempel att uppvärmningen kommer leda till att färre dör eftersom fler dör av kyla än värme. Men tre av de fem källor han hänvisar till kommer fram till det motsatta. De två som stöder hans tes anger dock inte de siffror han påstår att de gör och de är långt ifrån heltäckande studier. Han citerar vidare en rapport från WHO om antalet dödsfall i Europa pga kyla men den rapporten nämner inte ens det.

Och när Lomborg konfronteras med detta blir svaren bortförklarande och konfrontativa precis som tidigare. En del av kritiken är oberättigad men faktum kvarstår att en ohygglig mängd av det han påstår inte håller vatten ens om man går till de källor han själv anger. En återkommande åsikt hos de kritiker som faktiskt är experter på de områden Lomborg uttalar sig om är som sagt att han aldrig tycks ta åt sig av bevisade felaktigheter:

“[F]ellow conservation biologists attending a Lomborg talk would correct his science, only to find the same assertions made in subsequent talks as if the corrections had never occurred.


Vilket leder oss till hans senaste bok, False Alarm som i hög grad handlar om hans huvudargument: det är för dyrt att satsa på en snabb avveckling av fossila bränslen (föga förvånande fick han lansera den på SvD:s ledarsida).

I Twitterdiskussionen jag nämnde ovan framfördes att det är tröttsamt att man inte kan lyssna på Lomborgs alternativa lösningar för i grunden vill ju alla samma sak. Men så är inte fallet. Medan en samlad expertis anser att de stora riskerna gör att vi borde försöka stoppa CO2-utsläppen och sikta på max 2°C:s uppvärmning så menar Lomborg att det dubbla är mer optimalt. Det är en snudd på astronomisk skillnad i sammanhanget.

I boken skriver Lomborg nämligen att en global uppvärmning med 3,75°C är det ”optimala” med tanke på kostnad i % av världens BNP kontra vad man får för pengarna så att säga. Likaså skulle Parisavtalet knappt ge någon effekt på den globala medeltemperaturen även om det efterlevdes. Men budskapet han främst vill sprida är att larmen är överdrivna och att vi vaskar hutlöst med pengar på åtgärder helt i onödan.

Och ja, du vet precis hur den har bemötts i klimatdebattens skyttegravar.

”Nobelpris”-ekonomen Stiglitz förde fram sin kritik i New York Times och Lomborg svarade på LinkedIn.

Lomborgs resonemang runt kostnader i False Alarm bygger på Nordhaus ekonomiska modell:

If we are to address climate change successfully, we need to listen to William Nordhaus, the first climate economist to win the Nobel prize.

Stiglitz och Lomborg diskuterar detaljer om detta som jag har nollkoll på men Nordhaus har likt Lomborg påstått att ett ”optimalt” policymål vore att sikta på 3,5°C, vilket bara skulle ge bara några procents påverkan på världens BNP och att det bästa är att skjuta åtgärder på framtiden. Något han fått rejäl kritik för:

It’s interesting that Nordhaus’ theories create polarisation in a question where science recommends without any shadow of doubt that the temperature rise be limited to 1.5-2 degrees. It’s also interesting to see so many people rushing to his defence”, says Anders Hansson.

Ekonomiprofessor Keen har studerat vad som ligger bakom Nordhaus modellparametrar och det är rätt anmärkningsvärt: 90% av BNP anses inte påverkas av klimatförändringarna för de aktiviteterna sker inomhus (!) och tas därför inte med i kostnaderna för att inte göra något. Modellen bygger tydligen också på en korrelation mellan BNP för USA:s olika stater och dess medeltemperatur som sen används för att extrapolera en ökad global medeltemperatur och dess påverkan på BNP.

Vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta om sådant får Ekonomipris till Nobels minne!

Lomborg hävdar som sagt att Parisavtalet inte skulle ge någon effekt på temperaturen fram till 2100, men t ex en ny svensk studie som använt samma modell men med uppdaterad kunskap inom både ekonomi och klimatologi visar att 2°C ligger väl inom det ”optimala” policymålet (t ex Hänsel et al 2020).


Undergång eller en blomstrande framtid?

Ekonomen Bob Ward har gått igenom False Alarm och kontrollerat de källor som används och även kontaktat dess författare. Precis som i Lomborgs tidigare böcker visar Ward hur han använder utdaterade studier och rent utav hittar på uppgifter. Han har t ex dubblerat kostnaderna för att införa ”klimatåtgärder” än vad som sägs i de studier han baserar det på (utan att motivera det närmare än att i noten påpeka att det är mer realistiskt). Nedan ett utdrag:

Dr Lomborg also misapplies his misinterpretation of the findings of Professor Böhringer and co-authors to other studies, including a 2013 paper by Dr Brigitte Knopf and co-authors. Dr Lomborg claims that that paper found that “the average estimated cost of the EU 80 percent greenhouse gas emissions reduction by 2050 is a loss of 5.14 percent of GDP as estimated by seven regional models”. This percentage figure is invented by Dr Lomborg – nowhere does it appear in the paper by Dr Knopf and co-authors. Previously, Dr Lomborg claimed that the study found that the cost by 2050 would be equivalent to 11.9 per cent of GDP, another figure that he made up without any explanation.

In fact, the paper by Dr Knopf and co-authors concluded: “Nearly all the models can achieve the long-term target of reducing [greenhouse gas] emissions by 80%, with only a moderate reduction in GDP (less than 0.7% by 2030 and below 2.3% by 2040). However, in some models, costs increase considerably after 2040, while others show costs increasing in a linear manner.” This is ignored by Dr Lomborg.

Furthermore, there is no justification for Dr Lomborg’s decision to double the costs he purportedly derived from the study by Knopf and co-authors. When I asked Dr Knopf, the lead author of the study, about this, she replied in an email message: “Concerning the doubling of costs: this is clearly not appropriate, because as I said it mixes model reality in an arbitrary way. This is similar as if I would claim: Model results show costs of x% but we know that models always underestimate progress in renewable deployment, so we can assume that is only costs half. These claims are clearly not based on solid ground and have nothing to do with the model results.”


Med andra ord tycks själva grunden i hans huvudargument stå på ganska ostadiga ben. Och så där fortsätter det.


Så har Lomborg alltid fel? Har jag ”debunkat” alla hans påståenden?

Nej, så klart inte. Nog är det bra att någon vågar vara motsvals men det innebär inte att man behöver bli naiv. Lomborg har genom hela sin karriär (medvetet eller inte) förvrängt fakta och tar varje tillfälle att plocka saker ur sitt sammanhang (”kolla, nu har havsnivån inte höjts på två år, de är bara alarmister!”).

Lomborg är en tvättäkta populist och försörjer sig på att skapa kontroverser, förenkla och komma med ibland löjeväckande argumentation. Det är ingen tillfällighet att han är kritiserad och det handlar inte om ”alarmister” som står bakom det eller att det skulle vara någon ”kulturdebatt”.

Det betyder som sagt inte att han alltid har fel men varför ge honom så förbannat med uppmärksamhet när det finns gott om seriösa ekonomer och statsvetare att lyssna på (men de är förstås inte är lika skickliga kommunikatörer och mediekåta som Lomborg).

Att undvika problem kräver också att man faktiskt agerar. De flesta av de åtgärder som gett en bättre miljö som Lomborg lyfter fram motarbetades i decennier innan de blev verklighet. Och det av exakt samma argument som Lomborg ständigt påpekar: det kostar för mycket. Kostnader som visat sig vara grymt överskattade.

Nej, jag skrev inte att man ska strunta i kostnader.

Att personer som Nordhaus och Lomborg ens redovisar effekter på världens BNP vid 7C:s uppvärmning är för mig helt bisarrt. Men en not till alla ”doomists”: tänk på att varje överdrivet katastrofbudskap, oavsett om det är välment eller inte, är en stoppad peng i Lomborgs speldosa, vilket leder till att fler personer börjar tycka att Lomborg är den vettige (nej, jag sa inte att man ska underskatta allvarligheten).

[Svar på fråga: Ex: IPCC förespår inte jordens eller mänsklighetens undergång (vad de säger är att vi har x år på oss att få ner koldioxidutsläppen för att undvika en uppvärmning till 2C). Och återigen: jag skrev inte att man ska tona ner riskerna.]


Carbom Brief om ett föredrag av Lomborg: Similarly, the work of scientists who work in the relevant areas – the ecologists, geochemists, marine biologists, paleoclimatologists, geologists and a host of other disciplines – are mysteriously absent. Anyone listening to Lomborg’s talk could be forgiven for thinking that the only person who’s on the record as thinking that climate change is a serious problem is Al Gore. The studies on which Lomborg choses to rest his case are remarkably selective – he has a particular fondness for quoting Roger Pielke Jr., and William Nordhaus.

Debattinlägg publicerat

Fått ett debattinlägg publicerat i ETC (verkar inte vara ”allmänt tillgänglig” (i alla fall inte ännu), nu finns länk här. Inser att det kan verka maniskt, men jag skrev det i samma veva som förra blogginlägget om slapp journalistik i förra veckan. Det är inte lätt att få med allt på ett begränsat antal tecken, men artikeln handlar om huruvida alla åsikter har ”rätt till” utrymme i media? Det kan vara en ordentligt knepig fråga, se allt prat om censurerade artiklar inför USA-valet men även hur polariserat det har blivit i covid-19-debatten där sakfrågan på många håll helt fallit överbord.

Men nu gällde det så klart klimatfrågan och där är det enligt min åsikt inte lika svårt.

Nej, det handlar inte om att censurera eller tysta folk utan om vilken information man som redaktion/journalist vill medverka till att sprida. Det har inget med yttrandefrihet att göra (lika lite som att Aftonbladets refusering av denna debattartikel innebar att jag har blivit censurerad). Och ja, jag tycker man ska bemöta frågorna men det går att göra på olika sätt.

En del av mig funderar på om jag verkligen skulle ha skrivit den, blir det för mycket av att ”hänga ut någon”, gör det polariseringen bara värre osv? Samtidigt, graden av polarisering hade inte varit i närheten av vad den är nu om det inte vore för alla bevisliga felaktigheter som sprids. Jag har inga som helst förväntningar att omvända någon, bara att få folk att fundera en extra sväng på vilka källor som diverse påståenden kommer ifrån. Ska man bara tyst sitta och titta på?

Och jodå, jag inser vad det innebär att den publiceras på ETC, vars ledarsida lutar åt den politiska vänstern (och Widding fick lufta sig på Kvartal som attraherar många på den andra flanken). Vissa kommer fortsätta spela på det (självgående) pianot som förvandlat det hela till en politisk fråga istället för vetenskaplig (jo, lösningar handlar till stor del om politik, vetenskapen bakom själva klimatförändringarna gör det inte).

Såg att Kvartal nu också intervjuat en klimatforskare (Deliang Chen, Göteborgs Universitet). Det var ju bra, men nu har de lyckats med konststycket att ge samma vikt åt en forskare med 40 års erfarenhet som en lekman som efter ett drygt år i ”debatten” skrivit en bok som i princip förklarar hela ”forskarsamfundet” vara korrumperat. Och det bevisligen baserat på en mängd falska grafer och påståenden.

För skoj skull kan du ju jämföra stilen på intervjun och de frågor Chen får jämfört med dem till Widding. Dopping påstår i Chens intervju (efter research och en timmes intervju med Widding) att hon inte ifrågasätter IPCC:s huvudrapporter. What!? Det är i mina ögon en riktigt slapp journalistik, det tar inte lång stund att kolla upp att så inte är fallet. Om det ska finnas någon chans att stoppa fake news och liknande krävs det fanken att även journalister som vill vara lite edgy själva kollar upp saker och ting istället för att bara bolla över påståendet till, i det här fallet, Chen och därmed också ge påståendet vikt.

Men för all del, när vi är inne på media: Bifogar en stilla önskan, snälla, varje krigsrubrik om klimatet som inte har stöd i verkligheten är en råsop rätt i magen på allt som syftar till att skapa medvetenhet om allvaret i frågan (det spelar ingen roll om texten i själva artikel är okej). Resultatet blir bara: Jaha, nu larmas det igen, IPCC är lika med miljötalibaner.

(Alt-höger-media: ni är sämst även i denna gren:

Och nej, jag tror inte det är en bra idé av DN att överlåta ”chefredaktörsrollen” till Greta Thunberg för en dag i december. Det hon lyckats åstadkomma är fantastiskt och visst önskar jag att media hade kunnat skriva mer om klimatet och förmedla den vetenskapliga bakgrunden på ett bättre sätt (ffa visa hur lite substans det finns i de argument som ”klimathotsskeptikerna” för fram).

Kan också sympatisera och hålla med i det hon säger: ”Jag tänker mig inte så många opinionstexter och katastrofbeskrivningar, snarare många granskningar som visar hur verkligheten ser ut, var vi befinner oss just nu och som djupgående förklarar klimatkrisen.”

Hoppas verkligen det blir en puff i den riktningen men tyvärr gissar jag att det här kommer bli en björntjänst som bara ger mer kol på elden för ”tvivlarna” som anser att mainstream media inte är objektiva. För opinionen emot handlar mest om ideologi och känslor, inte om vetenskapliga fakta. Men vad vet jag, hoppas att jag har fel. Det är inte helt otänkbart att jag blivit alltför cynisk av att ha varit inblandad i den här sörjan för länge 🙂

Är Klimatrealisterne realistiska?

Jag skulle ha fått ett redigerat manus att åtgärda i veckan men det blev försenat pga sjukdom och jag orkade inte ta upp mitt skönlitterära projekt. Trillade in på nedanstående sida istället och skrev ett alldeles för långt inlägg (hmm, en typ av självskadebeteende?). Inleder med en sammanfattning:

Norska Klimatrealisterne (”Det er sola som styrer klimaet”) används ofta som källa vid kritik mot IPCC:s slutsatser. De ingår i ett europeiskt nätverk European Climate Realist Network med organisationer från tio olika länder enligt hemsidan. Svenska Klimatsans och f d Stockholmsinitiativet som döpt om sig till Klimatrealisterna ingår också (dvs de som driver bloggen Klimatupplysningen).

Klimatrealisternes vetenskapliga råd består av 22 personer (får mig att tänka på covid-19-debatten av någon konstig anledning 😉 ), varav de flesta har tunga akademiska titlar, vilket förstås är anledningen till att de fått ett märkbart genomslag i debatten: hur kan så många professorer ha fel liksom? Det är en berättigad fråga som också gjorde mig nyfiken på vilka de är och vad de säger.

(Men som alla förstår är det ett resonemang man kan vända på: det finns en ohygglig mängd professorer, forskare och ett otal studier bakom IPCC:s slutsatser, varför skulle alla dessa ha fel och just Klimatrealisternes, i sammanhanget, lilla skara ha en bättre förståelse för hur klimatprocesserna fungerar?)

Men varför ska man då lyssna på mig framför alla de här tunga gubbarna? (Okejdå, det fanns en kvinna med). Det är en felställd fråga, det handlar om varför man ska lyssna på Klimatrealisterne istället för IPCC och i princip alla världens relevanta akademiska institutioner.

Klimatrealisternes ställningstagande är att klimatet alltid har varierat och att det inte alls är bevisat att jordens uppvärmning beror på mänskliga faktorer. De menar också att uppvärmningen inte alls behöver betyda negativa konsekvenser.

Så vilka sitter i deras vetenskapliga råd och vad säger de? Ni hittar en genomgång nedan, men för att sammanfatta:

En av de ”22 akademiska experterna” är kvinna. Nästan alla är pensionerade professorer/forskare, vilket brukar kommenteras med att det är först efter avslutad karriär de kan uttala sig annars skulle de ha riskerat att mista sina forskningsanslag (majoriteten av dem har nog aldrig någonsin fått anslag för klimatforskning i hela sin karriär dock…).

En majoritet av dem har inte sysslat med klimatforskning men några av dem har det (se nedan). Förlåt att jag klumpar ihop dem nu:

Väldigt mycket tycks handla om att hitta naturliga cykler och genom ren kurvanpassning korrelera dem till uppvärmningen, det vill säga hitta andra anledningar än växthuseffekten ”att skylla uppvärmningen på”. Humlum et al tog t ex fram en modell som förutspådde att temperaturen från 2009 skulle ha sjunkit 0,9C fram till nu, dvs till vad den var i början på 1900-talet ungefär. Det är ordentligt långt från verkligheten.

Flera andra av deras artiklar har också visat sig vara felaktiga (nej, det är inte min åsikt, se nedan) och det blir smått obegripligt varför de ska anses ha bättre förståelse för klimatprocesserna än vad ”mainstream” klimatforskare har (som dessutom har publicerat ett otal studier som bekräftats om och om igen).

Men kom igen nu, visst fanken har dessa professorer kunskap nog för att bedöma studier som rör klimatet även om de inte har publicerat egna studier eller forskat om klimatet!?

Klart de har.

Just därför är det så svårt att förstå att de uppenbarligen låtit bli att läsa det mesta som har publicerats vetenskapligt och att det är så otroligt mycket hänvisningar till blogginlägg, diverse åsikter och påståenden (t o m ”skeptiska” forskare som Spencer tröttnade på att förklara många av dem för sina följare redan 2014).

Bara att de beskriver NIPCC som en trovärdigare källa än IPCC säger en del, läs svenske klimatforskaren Lennart Bengtssons sågning av deras rapport här. Jag har själv läst delar av NIPCC:s rapporter och kontrollerat vad de vetenskapliga artiklar de hänvisar till egentligen säger. Mer tydligt förvillande går inte att hitta och det kan enbart ha gjorts medvetet.

Så sent som i oktober 2020 publicerade Klimatrealisterne en artikel som påstår att IPCC:s enda bevis för en global uppvärmning orsakad av våra CO2-utsläpp är Manns hockeyklubbsgraf från 1999! Det är smått bisarrt.

(Klart jag fattar att alla i rådet inte sitter och godkänner allt vad som publiceras på hemsidan men ändå).

Nej, jag har inte läst allt de sagt och gjort (och har inte kompetensen att bedöma allt), men det jag har läst är proppat med cherry picking och saker som visar att de omöjligen kan ha läst (eller brytt sig om) vad som faktiskt är vetenskapligt publicerat, ger några exempel nedan och ja, jag har försökt sätta mig in i en lång rad av dessa saker och känner att jag har belägg för det. Hittade ärligt talat inget nytt under solen (pun intended) på deras sidor, det är mest saker som har ältats i evigheter.

Men visst, det går säkert att hitta relevant kritik på deras sidor också, självklart finns det överdrivna artiklar i media och liknande man kan irritera sig på i en sådan här enorm fråga. Men det liksom drunknar i allt som bevisligen är felaktiga och/eller körsbärsplockade uppgifter.

Jag vet att vad jag tycker inte kommer göra någon skillnad och jag kommer säkerligen hånas för att försöka sätta professorer ”på plats”. Bryr mig inte, det var inte min avsikt, jag var nyfiken på vilka de var och vad de sa, inte ute efter att omvända någon. Se nedan, googla lite och bilda dig en egen uppfattning.

Visst kan det rent teoretiskt vara så att snudd på alla världens klimatforskare är köpta, kuvade och tvingade att publicera överensstämmande data med hela världen och att Klimatrealisternes vetenskapliga råd är en tapper och censurerad motståndarskara i underlägsen kamp mot etablissemangets konspiration. Men är det ändå inte lite konstigt att de studier och artiklar de trots allt själva har fått publicerat grovt fallerar att beskriva verkligheten?

Tyvärr är verkligheten sådan att om alla med akademiska titlar skulle ha någon sorts vetenskaplig vetorätt utan att visa vetenskapliga bevis så skulle säkerligen Macchiarini fortfarande operera in sina matstrupar på folk.


Klimatrealisternes vetenskapliga råd


Kjell Stordahl: statistiker på Telenor, marknadsanalytiker med 40 år inom telekombranschen. Enligt info har han sen 2007 även engagerat sig i klimatfrågan. Skrivit en lång rad artiklar men det mesta inom telekombranschen och bara några få om klimatet, enligt bifogat CV uteslutande ihop med Solheim och Humlum, se nedan.


Jan-Erik Solheim: pensionerad professor i astrofysik men ägnade sig åt klimatet först 2007 med hovedvekt på naturlige svingninger, solens virkning på klima og planetenes baner som årsak til sol- og klimavariasjoner. Han har 9 publikasjoner på dette feltet siden 2011. Merparten av dessa är ihop med Humlum och Stordahl, se nedan.


Ole Humlum: pensionerad professor i geologi som menar att större delen av uppvärmningen beror på naturliga processer. Han driver bloggen climat4you och är även med i den brittiska ”tankesmedjan” GWPF:s vetenskapliga råd. Kanske den mest kända av dem i klimatdebattsammanhang (?).

De här tre (Stordahl, Solheim och Humlum) har skrivit en rad artiklar ihop och de flesta rör en ny metod att förutspå temperaturen baserat på naturliga variationer. Men det handlar mer om kurvanpassning än att hitta fysikaliska förklaringar, enligt dem själva:

”main focus is the identification of natural cyclic variations, and only secondary the attribution of physical reasons for these.”

Modellen går under alla omständigheter att objektivt utvärdera: De förutspådde nämligen en nedkylning på 0,9°C på norra halvklotet mellan 2009 till 2020 och hela 3,5°C nedgång på Svalbard. (Solheim, Humlum, Stordahl,  2012). Verkligheten: raka motsatsen och fortsatt uppvärmning.

De publicerade även en studie som kom till slutsatsen att en stor del av den ökade mängden koldioxid i atmosfären kom från haven: Global and Planetary Change, 2013.

Kritiken lät dock inte vänta på sig, två kommentarer är publicerade på samma plats som artikeln och beskriver allvarliga brister i studien. De är låsta men finns i mer populärvetenskaplig form skrivet av författarna själva: Richardson (Skeptical Science) och Masters/Benestad (Real Climate).

Enligt kritiken har Humlum och kompani t ex redovisat en korrelationsfaktor mellan ”naturlig CO2” och ”CO2 i atmosfären” men inte visat vad det innebär i praktiken. Det skulle tydligen krävas en enorm uppvärmning för att haven skulle avge så mycket koldioxid som ökningen i atmosfären motsvarar:

”… for every degree Celsius that temperatures go up, the CO2 in the air later goes up by 1.9 parts per million (ppm). Humlum et al didn’t report this number, but the 50 ppm rise in atmospheric CO2 since 1980 would need a 30 C (over 50 F) rise in average temperatures rather than the half a degree C we’ve seen.

Rapporten State of the Climate 2019 (en sammanställning gjord av mer än 520 forskare från 60 olika länder) visar att havet absorberade 2,4 miljarder ton mer koldioxid än vad det avgav under 2019 (rekordsiffra).

Jag betvivlar inte att det kan vara jobbigt att gå emot strömmen (oavsett fråga/område) och det pratas mycket om att ”skeptiker” tystas, men klimatrealisterne har själva skrivit till en forskares institutions chef och försökt stoppa offentliga kommentarer om denna artikeln:

”A Norwegian organisation that challenges the IPCC (“klimarealistene”) has twice tried to silence my public discourse on climate science and my comments on the Humlum paper by writing to the director of my institute.”


Einar Sletten: professor emeritus i biofysikalisk kemi. Inte ägnat sin karriär åt klimatforskning.


Fred Sigernes: professor i fysik, optikk og atmosfærisk forskning. Studerar norrsken och lite annat i atmosfären verkar det som, en del klimatrelaterat. Klickade upp den översta av hans artiklar jag fick fram vid en sökning på Google Scholar som inleds:

It is now a well-established fact that trace gases determining the greenhouse effect in the troposphere have increased drastically in recent decades, causing a noticeable warming on global scale in the troposphere.” Finns här, från 2011.

Han kanske har ändrat uppfattning sen dess?


Tom Victor Segalstad: geokemist, det mesta han verkar ha publicerat om klimatet är blogginlägg och rapporter som inte har blivit granskade alt utgivna via tankesmedjor (har endast gjort en snabb googling). Var tydligen med och startade upp NIPCC (se här för Lennart Bengtssons recension, eller ska vi kalla det sågning, av deras rapport 2011:

För seriösa medborgare kan jag bara föreslå att ignorera denna tvivelaktiga rapport och vänta på IPCCs nästa utvärdering 2014. Tills vidare kan IPCCs utmärkta och välbalanserade utvärdering från 2007 användas.”


Elen Roaldset: pensionerad professor i geokemi. Hittade inga artiklar från 2000 och framåt och de äldre verkade inte handla om klimatforskning, men som sagt ingen noggrann koll …


Nils-Axel Mörner (gick tydligen bort i dagarna): han är tidigare forskare vid Stockholms Universitet (maringeologi), bland annat om havsnivåer. Det står att han har publicerat mer än 500 artiklar inom olika områden. Det finns mycket att säga om Mörner men det borde räcka att titta på denna artikel han gett ut för att inse att det tyvärr inte längre går att ta honom på allvar (han påstår att vattnets expansion pga värme bara påverkar havsnivåerna ute till havs men inte intill kusterna där vattendjupet går emot noll (ja, fråga inte mig hur han får ihop det, läs artikeln … och du får inget svar…))


Olav Martin Kvalheim: professor i kemometri (en typ av statistisk metodik kan man väl säga). Ingen klimatforskning gjord här vad det verkar.


Johannes Krüger: pensionerad professor i geologi som har studerat isutbredning på Grönland, Island och Svalbard. Har skrivit boken Klimatmyten vars säljtext lite lätt antyder hans inställning i frågan 😉 : ”De dystre forudsigelser om en forestående klimakatastrofe dyrkes i dag som en religion. Med FNs klimapanel som det øverste præsteskab og CO2-kvoter som moderne aflad.

Det säljer säkert, men själv har jag svårt att ta sådant här på allvar trots hans bakgrund, inte minst när hans öppna brev till den danske statsministern innehåller, tja de vanliga argumenten:

Han påstår t ex att växthuseffektens så kallade fingeravtryck är en ”hot spot” i atmosfären men det är ingen som påstått. Fingeravtrycket för växthusgaserna är att stratosfären kyls av vilket också har observerats. Det här är från 2007 och har ältats sen dess. En mer teknisk analys på Real Climate här.

Det står vidare att uppvärmningen stannade 2002, äpplen jämförs med päron när det kommer till modeller osv. Och manipulation av data förstås, Krüger hänvisar t o m till en artikel i Daily Mail som de fick skriva en lång rättelse på då ”visselblåsaren” Bates själv erkände att han inte menade att data hade manipulerats.

Han avslutar med ett klipp från IPCC tredje rapport 2001:  ‘In climate research and modeling, we should recognize that we are dealing with a coupled non-linear chaotic system, and therefore that the long–term prediction of future climate states is not possible.’

Men ”glömmer” att ta med efterföljande mening: ”Rather the focus must be upon the prediction of the probability distribution of the system’s future possible states by the generation of ensembles of model solutions.

Vilket är precis vad man gör. Men jaja, who cares… (brevet skickades även till norska statsministern och signerades av 20 ”klimatrealister”)


Wibjörn Karlèn: pensionerad professor i naturgeografi vid Stockholms Universitet och ledamot i Vetenskapsakademin. Varit väldigt aktiv i klimatdebatten i Sverige men även internationellt. Menar bl a att temperaturdata manipuleras. Skrev 2008:As far as I can see the IPCC ‘Global Temperature’ is wrong. Temperature is fluctuating but it is still most places cooler than in the 1930s and 1940s.”

Hmm:

Real Morten Jødal: biolog, miljöengagerad (jobbat för WWF t ex). Ligger bakom starten av Oslos universitets Senter for utvikling og miljø. Skrivit en bok om miljömyterna och menar t ex att det i USA och Norge finns 26.500 “miljöorganisationer”, som tillsammans samlade in 812 miljarder dollar under perioden 2000 – 2012. Hittar inga vetenskapliga artiklar på Google Scholar dock.


Claes Johnson: pensionerad professor i matematik vid Chalmers och KTH. Dissar växthuseffekten helt liksom modern kvantfysik överlag.  Han verkar även ifrågasätta Einsteins relativitetsteorier. Lite över min kompetensnivå men det är en extrem åsikt som inte ens de mer kända ”skeptiska” forskare håller med om (Curry, Lindzen, Bengtsson, Spencer osv). Inte heller professorer på Klimatupplysningen håller med honom. Och det gäller en lång rad andra auktoriteter utanför klimatologin också kan jag lova.


Martin T. Hovland: maringeolog (?), jobbat för Statoil och även haft akademiska tjänster (nej, jag tror inte han är ”köpt”). Publicerat ett gäng vetenskapliga artiklar men vid en snabb koll verkar det inte vara klimatrelaterat.


Göran Henriksson: doktorerade i astronomi i Uppsala 1983. Verkar inte ha forskat på klimatet.


Bjørn Geirr Harsson: geolog. Jobbat med kartor och liknande verkar det som och inte forskat på klimatet.


Jens Morten Hansen: ”statsgeolog” i Danmark som bland annat studerat havsnivåer. Han publicerade t ex 2015 en studie som kommit fram till att havsnivåökningarna i Östra Nordsjön och delar av Östersjön skulle bero på månens ”långsiktiga cykler” kopplat till några andra cykliska fenomen i havsströmmar och liknande. Klimatförändringarna hade inte med saken att göra.

Artikeln blev refuserad av Nature vilket Hansen tog som bevis för att icke-PK-resultat censureras (som om han vore den enda som refuserats av Nature…). Efter ett intensivt saluförande av artikeln i media och föredrag reagerade andra klimatforskare och artikeln har fått hård kritik för att den helt enkelt inte håller måttet. De menar att den bygger på kurvanpassning med ej signifikanta resultat och att de inte har gjort ett seriöst försök att validera sin modell. En professor i matematik menar:

”Med hans procedure ville man kunne tage en hvilken som helst tidserie – som intet har med havniveauet at gøre – og alligevel få det hele til at passe sammen med Månens perioder.” (några exempel här).

En formell kommentar finns i samma tidskrift som visar att Hansens resultat inte håller. Om det har jag ingen åsikt i sak, men det är ju inte så att Hansens resultat avfärdas utan argument. Deras modell lämnar tydligen heller inget utrymme för att havsnivåökningen skulle ha något som helst bidrag från den globala uppvärmningen, oavsett om den är naturlig eller orsakad av våra utsläpp. Jag vet inte, men tänker att vattnet från de smältande glaciärerna måste ta vägen någonstans, måne eller inte …

(Det står i Hansens artikel att hypotesen kan testas: If our theory is correct, the ongoing quasi-oscillation should culminate in 2011, and the suggestion may be tested after completion of the ongoing 18.6-year nodal oscillation, i.e. in 2020–21. Vore kul om någon gjorde det…)


Rögnvaldur Hannesson: pensionerad professor i ekonomi vid Norges handelshögskola som bland annat har skrevet seks bøker om fiskeri- og petroleumsøkonomi samt mineralressursforvaltning. En som heter Econfundamentalism:

Putting a premium on biodiversity and getting serious about greenhouse gas emissions would force us to go without these things [fossil fuels etc], putting us back in the Middle Ages.

Det vanliga svart-vita tänket, allt är möjligt utom att minska användandet av fossila bränslen. Jaja, hans arbete handlar inte om den grundläggande fysiken om klimatförändringarna.


Ivar Giæver: född 1923 och är Norges enda Nobelpristagare i fysik (1973). Har aldrig forskat inom klimatvetenskap. Inför paneldebatt 2008 googlade han fram (!) att klimatvetenskapen var en stor bluff:

I am not really terribly interested in global warming.  Like most physicists I don’t think much about it.  But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned.”

Mer appeal to authorities än så här är det svårt att få. Här några kommentarer om det Giæver tar upp ett av sina tal.


Ole Henrik Ellestad: varit professor i fysikalisk kemi men inte forskat om klimatet (petrokemi och katalys, även jobbat på Staoil (men nej, jag tror inte han är ”köpt”)). Cherry picking och ensidigheten framgår tydligt t ex här: han tar bl a upp den medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubbsgraf som har utretts mer än någon annan studie. Amerikanska vetenskapsakademin gjorde en utredning (ledd av North) och Ellestad skriver att North håller med om den kritik som framförts mot hur statistik användes. Men Ellestad utelämnar efterföljande meningar där North slår fast att det inte har påverkat slutresultatet. Läs mer här.

Ellestad för även fram argument om att koldioxid absorberar logaritmiskt i IR och att ökningen i atmosfären därför inte påverkar temperaturen nämnvärt. Argument som t o m ”skeptiska” forskare tröttnat rejält på, läs Roy Spencer: Skeptical Arguments that Don’t Hold Water.

Vidare tar han upp Times-artiklar och hot om ny istid på 70-talet, Climategate osv. och han är naturligtvis censurerad. Orkar inte. Läs mer om istidsvarningarna här.


Stein Bergsmark: jobbat med datamaskinutvikling. Gjort en ”omfattande metastudie” av klimatvetenskapen. Full av referenser till blogginlägg och liknande, slutade läsa efter felaktiga kapitel om Manns hockeyklubbsgraf och Hansens modellprojektioner. Skrev den däringa märkliga artikeln ihop med Mörner, se ovan.


Gunnar Abrahamsen: pensionerad professor inom ”skogskunskap”. Forskat om försurning och dess effekter på skogen. Den omfattande skogsdöden på 80-talet berodde inte till största delen på surt regn vilket det larmades om men som Abrahamsen visade inte var fallet, vilket nu tas som bevis för att även klimatlarmen är utan grund.


Hans Konrad Johnsen: ingenjör från oljeindustrin, forskningschef för Det norske oljeselskap ASA til 2015. Nej, jag tror inte han är köpt men han har inte forskat om klimatet.


Lite allmänt om ett par av deras nyaste inlägg på sidan:


Så sent som i oktober 2020 publicerade de en artikel på sin hemsida som hävdar att IPCC:s enda bevis för en global uppvärmning pga våra CO2-utsläpp är Manns hockeyklubbsgraf (skrivet av Sivilingenör Ove Huus):

”IPCC er nå i ferd med å feile med sitt postulat om at tilførsel av fossil CO2 til atmosfæren fra menneskers aktivitet gjør kloden varmere. Det endelige beviset for dette er pågående målinger av klodens temperatur i forhold til modellens temperatur-prognose som fremstilles i den såkalte hockey-kurven.”

Det är faktiskt helt bisarrt.

Huus hänvisar vidare till en temperaturrekonstruktion 2000 år tillbaka i tiden gjord av svenske Ljungqvist från 2010 för att visa att det varit varmare förr. I den artikeln kan man läsa:

Our temperature reconstruction agrees well with the reconstructions by Moberg et al. (2005) and Mann et al. (2008) with regard to the amplitude of the variability as well as the timing of warm and cold periods, except for the period c. AD 300–800, despite significant differences in both data coverage and methodology.

Since AD 1990, though, average temperatures in the extra-tropical Northern Hemisphere exceed those of any other warm decades the last two millennia, even the peak of the Medieval Warm Period

Eller varför inte titta på en studie av bl a Ljungqvist från förra året  Nature Geoscience, volume 12, pages 643–649 (2019)

The largest warming trends at timescales of 20 years and longer occur during the second half of the twentieth century, highlighting the unusual character of the warming in recent decades.


Klimatrealisterne redovisar den globala temperaturen men enbart från UAH:s satellitdataserie som mäter temperaturen i atmosfären och inte vid jordytan. Humlum har på sin blogg redovisat att den är ”den bästa” men det är ingen universal åsikt direkt, en annan uppfattning och jämförelse med väderballongsdata hittar du här.

Från Humlums grafer ser det ut som att UAH:s mätserier aldrig har blivit justerade men det är helt enkelt inte sant. En jämförelse hittar du här som också inkluderar en kommentar till varför satellitdata från troposfären inte är överlägsen och felfri jämfört med tempserier från jordytan från termometrar.

Vari ligger det logiska i att enbart titta på en av dessa globala mätserier och ignorera de övriga?

Ett himla hyckleri med det här dessutom, det uppstod inga nätstormar när UAH ”justerade ner uppvärmningen” i sin senaste revision (det är ju ”skeptiska” forskare som ansvarar för den) men när någon annan justerar för felkällor då är det minsann fusk och avsiktlig manipulation. Och nej, justeringar görs inte bara för att få en större uppvärmning, här tvärtom t ex.

Och nedan hur det kan se ut när man slår samman dem i ett diagram. Är det relevant för politiker och lekmän att tjafsa om detaljer när trenden är glasklar oavsett mätserie? (bilden är från 2011)

Jaja, men även om vi tar UAH-grafen t o m augusti 2020 som Klimatrealesterna la upp (se nedan) så verkar de inte ta in ny information. Medan 2020 går mot att bli det varmaste eller näst varmaste uppmätta året någonsin (och det utan El Niño) skriver de: ”Pausen i signifikant global oppvarming som er beskrevet i FNs klimapanels siste hovedrapport fra 2013 er fortsatt reell.

Jag vet inte, men inte behöver man väl vara statistiker för att se att de har fel på den punkten? Även om man använder bilden den själva lagt upp.

Skulle väl kunna fortsätta misstänker jag, men till vilken nytta, ingen kommer ändra uppfattning ändå?

Känns som det har blivit långt nog som det är 🙂


Att så tvivel och slapp journalistik

”Klimatdebattens” paradgren är att kasta grafer på varandra för att bevisa än det ena, än det andra. Kombinerar man det med lite cherry picking, ytterligare ett signum för ”debatten”, så kan man bevisa i princip vad som helst. Det är i alla fall en utmärkt kombination för att ge intrycket av att IPCC och klimatforskarna mörkar data och nu har vi fått ytterligare ett exempel på hur slapp journalistik får det här tvivlet att slå rot.

För att belysa problemet börjar jag med en artikel på Breitbart från 2017 (ja, det mesta inom ”klimatdebatten” är ältande av gamla inlägg):

”‘Global Warming’ Is a Myth, Say 58 Scientific Papers in 2017”

Den är skriven av, ähum, ”journalisten” Delingpole som erkänner att han inte brukar ägna många minuter åt att granska sina källor (”life is too short”). Inget som förvånar någon. Nåväl, källan var naturligtvis en välkänd blogg, NoTrickZone som har tagit för vana att piffa upp originalgrafer så att de bättre passar in i det budskap han vill förmedla (och som köps helt okritiskt av, ähum, ”skeptikerna”. Se till exempel här.)

Enligt bloggen skulle 58 nya studier visa att den globala uppvärmningen var en myt och han presenterar en imponerande lista med hela 80 grafer som visar det. Med länkar till själva artiklarna, transparent och ärligt så det förslår, eller hur?

Här en graf från Reynolds et al 2017 som visar hur havstemperaturen legat nästan helt stilla sen 1800-talet:

Om det är hela storyn? Vad tror du själv?

Tittar man i originalartikeln ser man att en liten, liten detalj saknas: nämligen bildtexten.

Studien gick ut på att kontrollera om det gick att använda snäckor som så kallade proxydata för att bestämma temperaturer från längre tillbaka i tiden än det finns instrumentala mätdata (som man gör med t ex trädringsdata). Det är den röda linjen.

Den svarta linjen är verkliga uppmätta värden och forskarna har här helt AVSIKTLIGT tagit bort den långsiktiga trenden för att de ville jämföra hur väl fluktueringarna fångas upp i ”snäckskalserien”.

Om man lägger till den långsiktiga trenden i mätdata ser det ut så här:

Vad det gäller snäckserien konstaterar de också att de inte ger en bra uppskattning av den långsiktiga trenden (och diskuterar anledningar till det):

”However, the comparison of the linear trends in the instrumental and composite series over the entire 20th century indicate a lack of sensitivity to longer term low frequency variability.”

Jaha. Allt står i klartext, forskarna har visat vad de har gjort och redovisat det som sig bör. Inget fusk, bara en bloggare som fattat fel. Alla tappar hakan av förvåning.

Och att bloggaren skulle ha gjort ett ”ärligt litet misstag” när han råkat plocka ut just den grafen får ni ta och lura i någon annan. Det visar bara att ALLT utnyttjas för att så tvivel i den här frågan och att ordet skeptiker i klimathotsskeptiker helt har tappat sin innebörd.


Ett exempel till: här visas hur temperaturen blivit kallare på Grönland (Kobashi et al 2017):

Går man in på originalartikeln visar det sig att ovanstående graf inte var hela bilden! Den klimathotsskeptiske bloggaren har av en ren tillfällighet råkat klippa bort nedre halvan av den:

Det kan väl aldrig vara för att han ville dölja den långsiktiga uppåtgående trenden?

I övrigt visar denna bild också något som gäller väldigt många av de bilder som tas upp i blogginlägget: de beskriver temperaturer och liknande på lokala platser och inte globalt. Ingen påstår att det inte existerar värme- och kylperioder historiskt sett, men nuvarande uppvärmning sker på typ 98% av jordens yta. Samtidigt! Den så kallade medeltida värmeperioden var inte global, det skiljer ett par hundra år när den inträffar på olika ställen på jorden.

The largest warming trends at timescales of 20 years and longer occur during the second half of the twentieth century, highlighting the unusual character of the warming in recent decades.


Nej, självklart har jag inte gått igenom alla artiklar och grafer. Vem orkar det? Men tänk vilket jobb som läggs ner för att leta upp och framställa det på detta sättet. Enbart för att utbilda allmänheten förstås.

Det visar tydligt (som så många gånger förut) att NoTrickZone inte är att lita på när det kommer till att utvärdera forskningsresultat. Det blir än mer tydligt om man läser den faktakoll av artikeln som gjorts av riktiga forskare. Läs gärna kommentarerna från de som faktiskt gjort själva studierna vars resultat bloggaren har missbrukat, se Climate Feedback här. Några meningar:

Nathan Steiger, Postdoctoral Fellow, Columbia University: The blog post maliciously tampered with figures from my paper, removing lines from the figures. My paper is just not relevant to the arguments about global warming.

Tyler Jones: Furthermore, my paper has nothing to do with global warming or human activities.

Belinda Dechnik: This article has misunderstood my findings …

Yair Rosenthal, Professor, Rutgers University: The data were taken out of context. … If anything, these data support global warming as manifested by the recent increase in OHC.

Trots ett otal av liknande historier anses NoTrickZone uppenbarligen vara en trovärdigare källa än IPCC hos t ex Widding och Mörner.


Men det spelar ingen roll hur många gånger det motbevisas, tvivlet tycks bara sprida sig. I fredags valde nättidningen (eller vad det kallas) Kvartal med journalisterna Jörgen Huitfeldt och Staffan Dopping (som jag normalt brukar gilla) att ha Elsa Widding som gäst i en timslång intervju.

Ni som läser min blogg vet vad jag tycker om hennes slutsatser, se länkar här (jag vill vara tydlig med att jag inte har ett ”personligt agg” mot Widding om någon nu tror det, hon är säkert jättetrevlig, jag är bara oändligt trött på att den desinformation hon sprider).

Hon presenteras här som energiexperten som agerade visselblåsare i Nuonaffären (vilket hon såklart ska ha all heder av) som nu vill folkbilda i klimatfrågan och har blivit invald i det norska vetenskapliga rådet Klimatrealisterne. Någon man alltså borde lyssna på istället för IPCC (suck).

I princip är de enda kritiska frågorna Widding får om klimatvetenskapen varför man ska lita på henne. Förståeligt nog är Dopping för dåligt insatt (?) för att kunna bemöta hennes rabblande av siffror och liknande (det är inte lätt). Men inte en enda fråga på mer detaljnivå varför hon använder sig av blogginlägg och sedan länge sakligt motbevisade argument istället för publicerad vetenskap. Ja, jag tycker det är horribelt slappt. Och nej Dopping, det är inte ett dugg svårt att hitta den informationen, men det krävs ju att man är intresserad och tar sig tid.

Jag har bevisat ett otal gånger att hon gång efter gång inte brytt sig om att ens göra en minimal koll på vad som är vetenskapligt publicerat och lyfter fram saker som är rena rama osanningar. Kvartal valde nu ändå att ge henne trovärdighet i frågan även om det kanske inte var avsikten (eller vad vet jag?).

På Twitter gav jag en lång rad exempel på felaktigheter och frågade Huitfeldt och Dopping varför de gav henne plattform att föra ut det, men fick naturligtvis inget svar.

Men Huitfeldt skrev i ett svar till någon annan att:

Är stolt över den intervjun [med Lennart Bengtsson] liksom över den vi hade med Elsa Widding nu i fredags. Kvartal går ut på att våga lyssna på dem som går mot strömmen och hålla diskussionen vid liv.

Jag är inte kritisk mot intervjun med Lennart Bengtsson, han är trots allt forskare på området (och han dissar inte heller IPCC, tvärtemot vad många tycks tro). Jag frågade igen varför det var så viktigt att hålla diskussioner byggda på bevisade osanningar vid liv. Fick förstås inget svar på det (inte för att jag förväntade mig det …).

Men jag fattar att det tilltalar det segment av lyssnare som de tycks vända sig till. Och av kommentarer att döma har Kvartal nu sett till att ge konspirationsteorin än mer energi och vi vet nu att höga personer inom banker och andra företagsledare hellre tror på den än på vetenskapen. [Se till exempel Widar Anderssons ledare på Folkbladet här].

Nej, det går inte att få ihop allt det hon framför utan att det existerar en konspiration vars like vi aldrig sett maken till.

Dopping och Huitfeldt, är ni ens intresserade av att titta närmre på hennes argument? Jag tror inte det (men för all del prove me wrong on this …)

Ja, de har väl sina anledningar. Men kanske skulle de, för sina egna trovärdigheters skull, fundera ett ögonblick på till exempel följande: varför är den ”vetenskapliga artikel” som följde med det så kallade Oregonuppropet mot konsensus i klimatfrågan, påskrivet av 31000 pers, publicerad i JPANDS. En tidskrift för läkare! En klimatartikel!? Kanske för att den är så urkass att den inte håller måttet? (ja, den har sågats vid fotknölarna).

I samma tidskrift ifrågasätts om HIV verkligen orsakar AIDS och det väcks funderingar på om inte aborter är orsaken till ”bröstcancerepidemin” i USA. JPANDS ges ut av en ultrakonservativ grupp vars grundare var den som startade Oregonuppropet. Han har även skrivit på ett upprop mot evolutionsteorin (vi är nog inte långt ifrån den punkt där detta blir ”rumsrent” även i Sverige).

Se där, tre diskussioner som vi kanske också måste hålla vid liv!?

Nej, jag raljerar inte, jag är fullt allvarlig, frågan om vem som måste få tillgång till de stora lyssnarplattformana är viktig. Det finns forskare som stöder alla dessa tre punkter, enbart uppropet mot Darwin har samlat tusen stycken. Innebär det att det inte finns en vetenskaplig konsensus om evolutionsteorin?

Om deras lyssnare/läsare börjar kräva att även dessa åsikter måste få framföras, är det deras journalistiska kall att lyfta fram dem? Var går gränsen? Anti-vaccinare? Det tål att diskuteras, eller hur?


Så får man inte kritisera klimatalarmismen? Jo, och det görs också, men det innebär inte att man måste anföra att världens största konspiration ligger bakom.

I en artikel från 2016 gick Howard Brownman, forskare vid Norwegian Institute of Marine Research, igenom alla artiklar om försurning av haven som publicerats i ICES Journal of Marine Science. Han kom fram till att många av de ganska alarmistiska resultat som presenterades i de tidiga studierna inte har gått att bekräfta och att det finns anledning till att vara skeptisk.

Han visade också att med tiden har vetenskapen börjat ”rätta till sig självt” med bättre designade experiment och liknande och resultaten börjat stabilisera sig så att säga (sett en ny preprint om detta men hittade inte igen den).

Det här är en anledning till att man ska vara skeptisk till enskilda nya studier och det gäller inte bara om klimatet. Inom klimatologin är det mesta som det bråkas om på sociala medier bekräftat i långa rader av studier medan det omvända gäller för de ”alternativa förklaringsmodellerna”, se här till exempel.

Nåväl, Brownmans artikel var ju såklart en godbit för god för att Delingpole skulle kunna låta bli att moffa åt sig av. Det blev en osande artikel i The Spectator, återigen hade han bevisat hur korrupt hela klimatforskarkåren var.

Oh well.

Vad tyckte den skeptiske Brownman om Delingpoles artikel? Så här:

”As Phil Williamson has carefully documented, it is a story built upon selective back-grounding, based upon dubious sources, and presented in support of the author’s own predetermined storyline and conclusion.”

Climate Feedback kan du läsa vad några av världens främsta forskare på området tyckte.

Så vad ville jag ha sagt med det här? Vetenskap är en evigt pågående process och visst kan man ha åsikter men att lita på att enskilda bloggare skulle utgöra en bättre och tillförlitligare källa för utvärdering än det ”vetenskapliga samfundet” är löjeväckande.

Nytt kontrakt på ljudbok!

Vad kul, mer Öland i etern 🙂

SAGA-Egmont-förlag vill ge ut min En röd liten stuga både som e-bok och ljudbok! Det är alltså samma förlag som gjort ljudboken av Minotauros Tårar. (De tillhör Lindhardt og Linghof som är Danmarks näst största förlag).

Men det var med ett litet förbehåll, ett par av personerna i boken pratar bred öländska och jag måste skriva om det för det kunde bli svårt att få till i ljudboksformat 🙂

Boken skiljer sig lite från mina övriga böcker och går mer i feel-good/satir-stil. Ville testa ett nytt format helt enkelt.

Inte klart med tider och så vidare, men spännande är det.

En döende landsbygd kämpar mot staten och kapitalet.

En deckare i feelgood-format där det enda mordoffret är en ihjälskjuten gnu på Ölands Stora Alvar. Poliserna Pia och Bosse som får åka på det udda uppdraget hamnar mitt i en grannfejd mellan en bonde och en rik stockholmare som köpt en herrgård i utkanten av Hemlösa by. Tillsammans med kommunen har han hemliga planer för området vilka skulle få katastrofala följder för de boende där om de genomförs. Byborna kämpar emot och hoppet står till en röd liten stuga som ligger i vägen för alltihop.

Men ingen vill prata om den förolyckade gnun och vad den har med saken att göra.

Är IPCC alarmistiska?

I det skyttegravskrig som kallas ”klimatdebatten” är det standard att beskylla IPCC för att vara alarmistiska och överdriva. (Det finns ett helt europeiskt nätverk som kallar sig ”klimatrealisterna” trots att de helt bortser från det mesta av den vetenskap som publicerats).

Ett trettiotal av världens mer framstående forskare på området glaciärer/havsnivåökningar har för några månader sen skickat ett brev till IPCC där de menar att det är precis tvärtom. Riskerna är betydligt större än vad som framgår i remissversionen av den kommande rapporten AR6.

Visst, det är många som använt/använder IPCC:s värsta scenario (RCP8.5) som mallen för vad som kommer hända om vi inte gör något åt utsläppen (business as usual). Vi låg länge på den utvecklingskurvan vad det gäller utsläppen men det stämmer inte längre (vi ligger lägre) och det har förstås lagts i korgen för alarmism. Det har gått kilometerlånga trådar på sociala medier om detta men jag lämnar den diskussionen här …

I IPCC AR5 WG1 från 2013 fanns följande projektioner om framtida temperaturer och havsnivåökningar från klimatmodellerna:

Även i värstascenariot kommer havsnivåökningarna stanna på under en meter enligt dessa modellkörningar. Vad jag förstår av brevet ovan så är det vad som också står i remissversionen av AR6 som kommer färdigställas i april nästa år.

Det forskarna nu pekar på är att abrupta förändringar (så kallade tipping points) i Grönlands och Antarktis istäcken inte finns medräknat i modellerna och det gör att riskerna blir gravt underskattade. De menar också att det nu finns tydliga bevis på att dessa tipping points är högst reella risker som blir mycket påtagliga om temperaturen skulle stiga över 2-3°C. Ett exempel:

  • Morlighem, M., et al. (2020) Deep glacial troughs and stabilizing ridges unveiled beneath the margins of the Antarctic ice sheet. Nat. Geosci. 13, 132–137. doi.org/10.1038/s41561-019-0510-8

Klimatet har alltid varierat är också ett standardargument i debatten, till exempel fick forskaren Lennart Bengtsson sitta i en lång intervju i Kvartals fredagspodd och utan minsta motfråga säga att koldioxidhalten varit 1000 ppm förr utan några större problem för livet på jorden. Men om man ska acceptera att klimatet alltid har varierat får man väl då också acceptera att inte bara koldioxidhalten var högre då utan även havsnivån (till exempel)?

IPCC:s rapporter tar år att färdigställa och remisshantera, flera av brevskrivarna har också lämnat kommentarer där men anser sig ändå tvungna att gå utanför den normala processen i detta fall. Forskningen går snabbt och mycket tyder på att de här abrupta förändringarna är allt annat än osannolika och riskerna behöver visas på ett betydligt bättre sätt i IPCC AR6 kapitel 9 menar de.

De stödjer sig på paleontologiska rekonstruktioner av havsnivåer och hur de har korrelerat med temperaturer långt tillbaka i tiden. De visar att nivåerna kan variera så mycket som 20 m per grad ökad global medeltemperatur.

”The paleo record strongly suggests that GMSL [Global Mean Surface Level] changes by as much as 20 m per degree.

Vidare, visar en ny studie att avsmältningarna på Grönland och Antarktis ligger i linje med värstascenariot (RCP8.5) och det är slående hur många forskare som påpekar hur detta har gått mycket snabbare än någon kunnat förutse.

  • Thomas Slater, Anna E. Hogg & Ruth Mottram. Ice-sheet losses track high-end sea-level rise projections. Nature Climate Change, 2020 DOI: 10.1038/s41558-020-0893-y

Här en rekonstruktion av koldioxidhalt och dess korrelation med havsnivåer (CO2-halt på vänstra y-axeln och havsnivån den högra):

Foster GL, Rohling EJ. Relationship between sea level and climate forcing by CO2 on geological timescales. Proc Natl Acad Sci U S A. 2013;110(4):1209–1214. doi:10.1073/pnas.1216073110

Fosters et al beräknade utifrån sina resultat att nuvarande CO2-halter i atmosfären redan skulle ha intecknat en havsnivåökning på 24 meter även om det handlar om mycket långsamma processer och skulle kunna ta flera hundratals, om inte tusentals, år. Och det finns förstås osäkerheter, men ändå (vad jag förstår är det också bara korrelationer).

En annan studie publicerad i Nature 2019 gjorde en rekonstruktion av havsnivåerna för Pliocene, ca 3-3,2 miljoner år sen då koldioxidhalterna var ungefär som nu och temperaturen var 2-3°C högre än för-industriell tid. Medelhavsnivån för perioden var 16,2 m högre än nu (5,6-19,2 m). Läs mer på Phys.org.

Ett par äldre rekonstruktioner:

CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=479981

Så nej, IPCC lyfter inte bara fram de mest alarmistiska scenarierna. Brevskrivarna vill att det åtminstone tydligt ska framgå att projektionerna fram till år 2100 inte räknar med tipping points som verkar allt mer sannolika vid en global temperaturökning på över 2-3°C.

Sen finns det ju såklart Judith Currys rapport som är skriven på uppdrag av sina anonyma kunder till hennes företag som ville höra mindre alarmistiska siffror. På tal om transparens …

Här är några artiklar som brevskrivarna hänvisar till:

  1. www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/11/AR6-Chair-Vision-Paper.pdf
  2. Wang, S. and Hausfather, Z. (2020) ESD Reviews: mechanisms, evidence, and impacts of climate tipping elements, Earth Syst. Dynam. Discuss., doi.org/10.5194/esd-2020-16, in review.
  3. Lenton, T.M., et al. (2019) Climate tipping points — too risky to bet against. Nature, 2019; 575 (7784): 592 doi.org/10.1038/d41586-019-03595-0
  4. Morlighem, M., et al. (2020) Deep glacial troughs and stabilizing ridges unveiled beneath the margins of the Antarctic ice sheet. Nat. Geosci. 13, 132–137. doi.org/10.1038/s41561-019-0510-8
  5. Meredith, M., et al. (2019) Polar Regions. In: IPCC Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate [H.-O. Pörtner, et al. (eds.)]. In press.
  6. Sriver R.L., et al. (2018) “Characterizing uncertain sea-level rise projections to support investment decisions” PLoS ONE 13(2): e0190641. doi.org/10.1371/journal.pone.0190641
  7. Hoffman, J.S., et al. (2017) “Regional and global sea-surface temperatures during the last interglaciation”. Science20, Jan: 276-279 science.sciencemag.org/content/355/6322/276
  8. Kopp, R.E., et al. (17 December 2009) “Probabilistic assessment of sea level during the last interglacial stage”. Nature. 462 (7275): 863–7
  9. Dutton, A. and Lambeck, K. (13 July 2012). “Ice volume and sea level during the last interglacial” Science. 337 (6091): 216–9
  10. Hansen, J., et al. (2016) “Ice melt, sea level rise and superstorms: evidence from paleoclimate data, climate modeling, and modern observations that 2°C global warming could be dangerous” 16, 3761–3812, 2016 www.atmos-chem-phys.net/16/3761/2016/
  11. Bamber, J., et al. (2019) “Ice sheet contributions to future sea-level rise from structured expert judgment” PNAS June 4, 2019 116 (23) 11195–11200; first published May 20, 2019 doi.org/10.1073/pnas.1817205116

Ny historisk klimatkurva

Under femtio år har forskare tagit borrprover från sediment på havsbotten runt om i världen. Genom att analysera kol- och syreisotoper kan man indirekt få fram uppgifter om temperaturer, kolcykeln och hur stora polernas isar var 66 miljoner år tillbaka. Nu med en betydligt högre upplösning än vad som funnits tidigare.

Artikel: Westerhold et al. 2020. An astronomically dated record of Earth’s climate and its predictability over the last 66 Million Years. Science 2020. DOI: 10.1126/science.aba6853.

Lägg märke till de färgade prickarna längst till höger, dagens temperatur längst ner följt av RCP2.6, RCP4.5 och RCP8.5. De motsvarar tre av de scenarier som klimatmodellerna använt sig av för att se vad som händer fram till år 2100 vid olika halter koldioxid i atmosfären. Skalan är alltså miljoner år på x-axeln, vilket ger en uppfattning om hur snabbt dagens ändring sker jämfört med det historiska.

Läs mer på Phys.org.

Det ska jämföras med ett par av de klassiska ”klimatet har alltid varierat”-graferna som cirkulerar på nätet:

Tydligen har Patrick Moore sagt att det är en av hans favoritbilder. Se hur temperaturen är i det närmaste digital, ett varmt och ett kallt tillstånd. Enligt genomgång på Real Climate kommer den från ett blogginlägg och temperaturkurvan är typ handritad.

The ‘temperature’ record is a hand-drawn schematic derived from the work of Chris Scotese, and the CO2 graph is from a model that uses tectonic and chemical weathering histories to estimate CO2 levels (Berner 1994; Berner and Kothavala, 2001). In neither case is there an abundance of measured data.”

Grafen brukar också användas för att visa att det inte finns någon korrelation mellan koldioxid och temperaturen. Men växthuseffekten är helt obefintlig utan solljus och som synes finns den faktorn inte med i ovanstående graf. På den tidsskalan har nämligen jordens axel varierat i lutning och likaså har omloppsbanan runt solen. Så här kan det se ut om den läggs till (Royer 2009):

Läs gärna här om hur havsnivåerna har varierat under dessa tidsepokrar och se om du tror att det skulle innebära några problem för dagens samhälle och världens BNP.

En annan graf som Moore favoriserar (och själv ritat vad jag förstår) är den om hur koldioxiden stadigt har sjunkit fram tills nu och vi har varit på randen till att växterna skulle dö ut på grund av brist på koldioxid. (På tal om handritat…)

Även om det stämt så skulle det inträffa om typ 5 miljoner år. (På tal om alarmism).

Koldioxidhalter från mer trovärdiga källor får nedan (först IPCC AR5 och NASA längst ner):

Katastrof och tillkomsten av en bok (ej om klimatet)

9 september 1943 dödades två tyska soldater i en avlägsen bergsby på Kreta. Det är idag för 77 år sen. Repressalierna innebar en vidrig massaker som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Men det skulle senare leda fram till min bok Minotauros Tårar, som först var tänkt att bli något helt annat.

Jag hade en vag idé om hur några skulle förirra sig in i ett grottsystem, kanske koppla ihop det med den grekiska myten om Minotauros på något sätt, kanske letade de efter tyskt naziguld från andra världskriget? Ja, något i stil med Själseld, min debutroman (en delvis historisk rysare som utspelar sig på Öland där jag är uppvuxen).

Och jag hittade den perfekta bakgrunden, på Kreta finns det nämligen ett kilometerlångt grottsystem i närheten av staden Gortyna, full av detaljer som kan få fantasin att skena. En inskription från Dumas till exempel, (kanske inte Alexandre (?) men ändå 🙂 ):

Det har även försvunnit folk därinne och platsen plockades bort från kartor så att folk inte skulle hitta dit. Men framförallt, med tanke på min bokidé, under andra världskriget hade tyskarna använt det som ammunitionsförråd!

Men efterforskningarna ledde också till att jag hamnade på sidor som handlade om vad tyskarna hade gjort under deras ockupation av Kreta, som massakern i Kontomari/Kondomari 1942 där alla män mellan 18 och 50 år blev avrättade. Den är kanske den mest kända då en tysk dåvarande propagandafotograf läckte bilder från det (han blev dömd för förräderi och fängslad för det).

Jag läste också om när hela byar jämnades med marken i den avlägsna bergsdalen Viannos. Jag fick kontakt med Stefanos Gerontis som skickade mig en pdf-fil av sin bok The Burned Villages med intervjuer av de som var med då.

Vi framställer ofta gärningsmännen bakom krigsförbrytelser som ondskefulla monster (med rätta). Men är det inte att fly verkligheten? För de är vanliga människor precis som du och jag. Och det har nog hänt illdåd under alla krig. ”Omänskligt” är väl i själva verket ett ord för saker som enbart människan gör (?). Hur kan det hända om och om igen? Hur lever man vidare efter en sådan händelse, både som gärningsmän och överlevande offer?

Det blev grunden till Minotauros Tårar. Berättelsen om två farbröder som var med när det hände. Ett offer och en förövare. Och något som hände i de labyrintliknande grottorna i Gortyna. En historia med anspelningar till myten om Minotauros.

Finns som storpocket och ljudbok.

Om kreativitet, effektivitet och arbetsglädje

Tänker ofta på det här när det pratas om effektivitet och liknande. Alla mina böcker har blivit till på liknande sätt, jag har bara en vag tanke att börja med, kör ett spår men ändrar mig efterhand, ofta ganska drastiskt. Inser rent logiskt att det borde vara mer effektivt att göra upp en plan, skriva synopsis och ha en tanke med varje kapitel, sen är det bara att köra på.

Lär dig skriva din bok snabbare! Jo, kanske, men varför?

Jag har verkligen testat det också och det har bara slutat med att jag antingen inte har kommit igång att skriva alls eller fortsatt skriva alldeles för länge på trådar som jag kände inte skulle hålla. För det var ju planen för att få ihop slutet. Som att träna enligt träningsprogrammet trots att hälsenan gör lite ont.

Men kanske framförallt, det är inte lika kul. För mig.

Hade en gång en fyrkantig chef och vi hade våra duster i hur problem på labbet skulle angripas och lösas. Efter ett tag kom vi överens om att det funkade på olika sätt. (typ: låt mig va! 😉 ).

Vi är alla olika. En av de saker som stressade mig mest på mitt förra jobb var just likriktningen i detta avseende på stora företag. Alla måste bli strukturtalibaner. Effektivitet har blivit till att bocka av punkter och räkna detaljpinnar istället för att se på helheten. Förståeligt och självklart på ett sätt, glädjedödande och stressande på ett annat.

IPCC:s WMO:s, BAMS, NCA:s sammanfattande rapporter om klimatvetenskapen räcker inte som stöd för ”konsensus”. Vi måste ha en siffra, 97%, byggd på enkäter.

Jag får inte luft i en sådan miljö. Sen kan det vara hur effektivt det vill. Och det likriktar. Alla måste vara stöpta i samma form för att det ska funka. Ledstänger för vissa är rena rama fängelsegaller för andra.

Och det kan skilja från tillfälle till tillfälle vad man pallar och vilken ”metodik” som passar en just då. Att få ihop det på en arbetsplats är förstås inte enkelt (och nej, jag är inte helt strukturlös och mycket av mitt nuvarande jobb handlar om att planera en del, det är överdriften jag vill åt, men jag vet inte hur).

Jag har kört två Ironman, första gången var det träningsprogram, pulsklocka och dagbok som gällde. Skitkul. Aldrig varit så vältränad. Men det blev pannkaka då jag fick problem med sköldkörteln bara ett par månader innan och jag borde inte ha kört tävlingen (men tog mig runt).

Nästa gång ”råkade” jag anmäla mig när jag var ett psykiskt vrak. Hade tokångest inför långpassen. Skippade träningsupplägg och dagbok, hade ungefärlig koll på vad jag gjort ändå. Lyckades lura mig själv att det är okej med 20 min löpning, när jag väl kommit ut blev det längre (inte alltid) och jag kom snart upp i 2-3h-pass (det underlättar att vara lite korkad här).

Och på cykeln tog jag bort hastighetsmätaren och skippade nästan alla långpass men cyklade regelbundet. Inte optimalt men det funkade (det underlättade naturligtvis att jag alltid har tränat en hel del). Något annat hade ju faktiskt inte varit möjligt och då hade det inte blivit något resultat alls. På tal om effektivitet.

Tävlingen blev sen skitkul, lite dåliga förhållanden gjorde att tiden blev en aning sämre än förväntat men ändå helt okej. Och jag brydde mig faktiskt inte. På riktigt.

Man får anpassa metod efter tillfälle och vad man orkar med just då. Men är det ens förenligt med att leva i vårt samhälle? Förmodligen har väl alla generationer sagt samma sak om detta 🙂

Själv har jag sagt upp mig från ett välbetalt jobb och har lyckan att kunna jobba som egen konsult och växlat ner i arbetstid rejält (avlönad tid vill säga, skrivandet räknar jag inte in…). Oändligt skönt att nästan aldrig ställa klockan på morgonen och få sova till punkt. Men det har sin nackdelar att inte har samma pengar att röra sig med och aldrig riktigt veta hur mycket pengar man kommer tjäna nästa månad (även om det inte går någon nöd på mig).

Jaja, några tankar utan anledning en dag som denna.

Erika Bjerström SVT vs Staffan Mörner SwebbTV om extremväder

Haha, jag visste väl det. Den 25 augusti gjorde Sveriges klimatkorrespondent Erika Bjerstöm ett inslag i Rapport om en annalkande storm i USA. Det pratades en del om att stormar har blivit vanligare och intensivare liksom att bränder och torka har blivit det. Extremväder kort och gott. Extremt poppis ämne i klimatsnacket nu för övrigt och det var därför jag skrattade lite för mig själv när jag såg inslaget: Nu går topplocket hos vissa 😉

För detta ämne präglas av samma ödmjuka nyfikenhet som vi har vant oss vid. SwebbTV kallade in bekante Staffan Mörner för att kommentera inslaget (Fjärde statsmakten, 2 september). Lars Bern postade det på sin blogg med rubriken ”SVT ljuger uppenbart”.

Själv tycker jag det här är en diskussion som kan bli oerhört tröttsam där helheten försvinner i ett nafs. Extremväder heter så just för att det inte händer så ofta. Med andra ord kan det vara knapphändigt med data och ta tid att säkerställa en ökande trend. Huvudfrågan är faktiskt vad som kommer hända framöver, inte vad som händer just idag.

Tips: Lyssna på Martin Hedberg, Michael Tjernström och Freja Vamborg prata extremväder med Marie-Louise Kristola på Sveriges Radio här och deras motvilja att prata om rekord hit och dit. https://sverigesradio.se/sida/embed/episode/1525920

Men jaja, tänkte bara kommentera ett par saker.

Jag förpassar Willgerts (intervjuar Mörner) höhöande om att hon rapporterar om att amerikanska myndigheter varnade för livshotande stormvågor till avdelningen för VuxendebattTM: ”men det blev inte så märkvärdigt” och ”de gör prognoser för att skrämma oss”. (väx upp, du gör själv inget annat än varnar för samhällskollaps).

Bjerström berättar att stormar blivit värre pga att vi sett en 1C uppvärmning och att stormar hämtar sin energi ur varma hav. Mörner bekräftar att hon har rätt (jaha, han kan ju sånt där) men lägger till han inte tror att det blivit särskilt mycket varmare sen 1940-talet. Okej. Just det, ja. Manipulationen.

Övriga världen:

Det var bara en parantes.

Har stormar blivit fler och/eller intensivare? Mörner visar ett par grafer som visar att så inte är fallet. Graferna är gjorda av meteorologen Ryan Maue som tycker man ska ta det försiktigt med att koppla enskilda stormar till klimatförändringarna (uttalanden som finns på varenda tankesmedja och bloggsida som dissar klimathotet såg jag). På twitter länkar dock Maue till NOAA och en sammanfattning av kunskapen inom området och att det är konsensus.

[22 sep: Misstänker att få blir väl förvånade över att Maue har kopplingar till Cato Institute och nu också fått en chefstjänst på NOAA. Utnämnd av Trumpadministrationen. Läs t ex på Andthenthersphysics…]

Där kan man läsa att det inte råder någon tvekan om att stormar kommer bli värre framöver. Bevisen för att det redan har inträffat är dock fortfarande osäkra (och det skiljer i tillgängliga data från olika delar av världen) men allt fler studier tyder på det.

Mörner visar en graf från Spencer som visar antal stormar som dragit in över land i USA genom åren och det syns ingen uppåtgående trend, snarare tvärtom (men antalet stormar per år är minimalt och sätta de trendpilar som finns där är snudd på löjeväckande). Likaså visar han ett par andra grafer som visar att kostnaderna för stormskador i USA visserligen har ökat men att det inte beror på stormarnas intensitet. Människor bor bara i allt högre grad på fel ställen. Typ. (Förmodligen är data från Robert Pielke Jr som verkar ha gjort all sådan forskning, men vi får ingen källa här)

Willgert och Mörner påstår att det inte är troligt att Erika Bjerström har några andra data att luta sig mot. ”Nä, de vill jag gärna se i sådana fall”, säger Mörner följt av typ jaja, ”hon tror säkert att det är sant men det är mer en fråga om okunnighet”. Säger svenskaläraren.

Okej, så Bjerström hittar på?

Nej, inte direkt. Att använda icke-fysikaliska storheter som bebyggelse/kostnad över århundrade har sina inneboende felkällor. En studie (Grinsted, 2019, PNAS) gick runt det genom att titta på hur stor area som hade totalförstörts av stormar som drog in över USA och visade på en drastisk ökning i intensitet:

We find that hurricanes are indeed becoming more damaging. The frequency of the very most damaging hurricanes has increased at a rate of 330% per century.

Pielke Jr och en av författarna hade ett kärleksfullt meningsutbyte på Twitter om det här.

En annan studie från i våras (Kossin, 2020, PNAS) visade en statistisk signifikant i ökning av tropiska stormar:

TC [Tropical Cyclone] intensity record is extended to the 39-y period 1979–2017, and statistically significant (at the 95% confidence level) increases are identified. Increases and trends are found in the exceedance probability and proportion of major (Saffir−Simpson categories 3 to 5) TC intensities, which is consistent with expectations based on theoretical understanding and trends identified in numerical simulations in warming scenarios. Major TCs pose, by far, the greatest threat to lives and property. Between the early and latter halves of the time period, the major TC exceedance probability increases by about 8% per decade, with a 95% CI of 2 to 15% per decade.

Jag vet förstås inte vilka studier Bjerström stöder sig på men här fick ni två som visar att Mörners påstående om att det inte finns några data på ökad aktivitet inte stämmer. Och det finns mer.

Men ta det för vad det är, ”tecknen” håller bara på att utkristallisera sig, konsensus är att det kommer bli värre på grund av fysikens lagar. Även enligt den forskare som Mörner ref’ar till. Bjerström påpekar också att det tar tid för forskare att säkerställa dessa trender.


Sen kommer vi till torka och nederbörd och Mörner visar följande bild som visar att det inte blivit värre angående torka i världen:

Den är från en artikel skriven av Hao et al (PNAS, 2014). Men såklart visar Mörner inte bilder från vetenskapliga artiklar utan en version tagen från en blogg med en ditritad överdriven ”trendpil”. (Ett gästinlägg av den käre Lorden Monckton…). Artikeln beskriver ett inledande arbete med att få ihop data angående globala torktrender och att det varit dåligt monitorerat genom åren.

Nåväl, vi kan väl då komma överens om att Hao är en trovärdig källa? Varför inte titta på en nyare artikel från honom? (Res. Lett. 13 (2018))

A significant increase in the severity of compound dry and hot extremes(or decrease of the SDHI value) during the warm season was found in western US, northern South America, western Europe, Africa, western Asia, southeastern Asia, southern India, northeastern China and eastern Australia. Moreover, a significant temporal increase in the average severity of the hottest month over global land areas was also observed. Results from this study highlight the increased severity of compound dry and hot extremes over global land areas and call for improved efforts on assessing the impact of compound extremes under global warming.

Eller varför inte följande artikel från Donat et al i Geophys. Res. Atmos. från 2016:

”Gridded observations (HadEX2) show that the frequency of warm days (TX90p) has increased over the past century in most regions of the globe (Figure 1), with the exceptions of the warming hole over eastern North America [Portmann et al., 2009; Misra et al., 2012] and the southern and western parts of South America.”

Nederbörd:

”…precipitation extremes we find global tendencies toward more intense rainfall throughout much of the twentieth century; however, local changes are spatially more variable. While global time series of the different data sets agree well after about 1950, they often show different changes during the first half of the twentieth century”

Det finns många hundra studier som bedömt och visat att sannolikheten för att extrema väderhändelser har blivit vanligare och intensivare med åren. En interaktiv världskarta där du själv kan klicka fram dessa studier hittar du på Carbon Brief.

Vidare hänvisar SwebbTV till USA:s National Climate Assessment som förvillar genom att enbart ta med extrema värmeböljor från 60-talet och framåt och ignorerar 30-talets Dust Bowl som var värre osv. De döljer också att det brann större arealer i USA långt tillbaka.

Ja, jag vet inte hur det ligger till här men jag kan tänka mig att det blir lite av att jämföra äpplen och päron när man inte alls hade en bekämpning av skogsbränder innan 40-talet och liknande (se citat nedan).

På samma tema läggs en graf från Yang 2014 upp, den visar att den globala arealen som brunnit har minskat. Men det finns mängder med saker som påverkar uppkomsten av bränder och hur de sprids. I samma studie står:

Studies have attributed the reduction of large fires in United States during this period to extensive livestock grazing and fire suppression efforts [Belsky and Blumenthal1997Savage and Swetnam1990]. Fire models also suggested fire suppression efforts have substantially reduced the extent of wildfire in United States [Lenihan et al., 2008]. In China, burned area showed a downward trend from the 1950s to the 1990s. From 1981, fire suppression was strengthened across the forested region and abruptly reduced burned area [Lü et al., 2006]. 

Jaja, jag fattar, de vill föra fram att media överdriver och ja, jag kan hålla med om att Bjerströms uttalanden om att Kalifornien och Australien befinner sig i ett permanent tillstånd av torka är att ta i överkant. Naturligtvis förlöjligar de att öbor som tvingats flytta kallas för klimatflyktingar, det var ju helt otippat.

Annars tycker jag Bjerström tydligt påpekar svårigheterna med att knyta enstaka väderhändelser till klimatförändringar. Det mesta av kritiken som förs fram handlar om semantik i mina ögon och bemöts med körsbärsplockade data. Som vanligt finns inget som tyder på att Mörner faktiskt har läst de studier han hänvisar till utan att det är bilder tagna från de vanliga bloggarna.

Lite gulligt blir det när de påstår att ”Erika har nog lyssnat på oss” när hon säger att man måste skilja på väder och klimat. Ja, det är ju ni som kan det här bäst… suck.

Mitt topplock går när de ger sig på att förklara hur det egentligen ligger till med havsnivåökningar runt USA:s kuster och så vidare. Här kan ni läsa om att den har accelererat på senare år även om Mörner förstås inte anser det.

Det finns mycket att säga om det här och naturligtvis förekommer överdrifter i media. Men det finns också mängder med oroande tecken som inte rapporteras. Vad är det SwebbTV vill säga genom att peka på överdrivna ordval och liknande? Att vi därför kan bortse från IPCC och den brutala mängd forskning som finns och den konsensus som råder? Att se SwebbTV granska klimatvetenskapen känns ibland som Kurt Olsson

Har skrivit ett par andra inlägg om etxremväder:

Extremväder, debatten och Elisabet Höglund

Värmerekord i Sibirien fake news?

[Haha, signaturen ”per” postade en kommentar på Lars Berns sida och skrev att han tyckte mitt inlägg ovan var intressant med än länk hit. Bern svarade med att plocka bort länken med nedanstående kommentar. CENSUR!! Jag är kräänkt och så vidare. ]

Våga ta debatten var det va!? ]