Nättidningen Kvartal: nyttig idiot eller nyttig klimatmotvikt? del 2/2

Den 2022-09-262022-09-26 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap5 kommentarer

I förra inlägget om Kvartals klimatrapportering visade jag exempel på ett i mina ögon uppseendeväckande körbärsplockande för att beskriva mediers och forskares kärlek till undergångsretorik. Här följer en titt på en annan artikel.

I september förra året kunde man läsa en rubrik på SvD:s ledarsida: Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer. Det var lobbygruppen Näringslivets medieinstitut (NMI) som gjorde reklam för sin rapport. De hade undersökt hur Dagens Nyheter, Sveriges Radio, Svenska Dagbladet och Aftonbladet rapporterat om havsnivåökningarna. En mer genomgripande analys än att plocka ut enstaka artiklar alltså. Bra förstås.

Artikelrubriken visar deras slutsats, bara det att de var tvungna att bortse från 75 procent av de undersökta artiklarna samt felklassa ett antal för att komma fram till ett resultat som med bara en hårsmån visade en majoritet alarmistiska artiklar enligt deras klassificering. Pinsamt rent ut sagt.

I inlägget på NMI:s hemsida som presenterar rapporten hänvisas till en artikel på Kvartal. Kvartals vetenskapsjournalist Henrik Höjer hade nämligen två dagar innan NMI:s rapportsläpp skrivit en artikel med rubriken : Varför överdriva havsnivåhöjningen? Säkert en tillfällighet förstås, men vad står i artikeln?

Överdrifterna

Som ni förstått tycker jag det är nördigt spännande att kolla vad det egentligen står i de referenser som används i den här typen av artiklar…

Höjer börjar med att beskriva hur en artikel från 2001 i spanska tidningen El Mundo beskriver ett minst sagt överdrivet skräckscenario om hur det kommer vara år 2020. Men vem framförde detta och i vilket sammanhang?

Ingen aning, det refereras nämligen bara till en uppsats skriven av författaren Nathan Shachar i en ny antologi (som Höjer själv medverkat i) och den går inte att hitta via Google. Är det viktigt? Jo, det är i mina ögon en viss skillnad om en forskare och/eller vetenskapsjournalist skrivit det eller om det är en text från kultursidorna skriven av en dystopiförfattare. Om det är så är det ju i klass med att vara upprörd över att EN pappa för tjugo år sen var chockad över texten på Pekås vingummin…

Nästa exempel: ”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”

Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att ens första reaktion borde vara att fråga sig om det är sant, påstod ABC verkligen detta?

Inte heller här får vi någon källa så jag vet inte varifrån de hämtat uppgifterna men låt mig gissa: Här är en artikel på Media Research Center (MRC) Newsbuster från 2015: FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015. Samma artikel länkas till i flera ”skeptikerforum” liksom i en artikel på NetZeroWatch. Den senare är en av Europas mest aktiva ”klimathotsskeptiska” lobbygrupper (hette fram till 2021 The Global Warming Policy Foundation (GWPF)). De anser inte ens det vara bevisat att koldioxidökningarna beror på mänskliga utsläpp.

MRC har beskrivits som en av de ”mest aktiva och mest välfinansierade konservativa organisationer” i USA (exempelvis Mercer och Exxon). De dissar IPCC:s syn på klimatvetenskapen och jobbar aktivt med att kritisera andra mediers bevakning av klimatfrågan.

Om inte det får några varningsklockor att ringa kanske man inte ska kalla sig journalist.

MRC visar en reklamsnutt från 2009 för ett kommande program på ABC. Och visst är den dramatisk (se i MRC-länken ovan). De visar också en animation av hur New York kommer hamna under vatten, men ingenstans nämns att detta skulle ske år 2015. Här en genomgång.

Alltså, filmen ÄR olidligt dystopisk även om jag bara sett korta snuttar: Earth 2100. De beskriver (start ca 56:40 min in) en framtid år 2075 och att New York då drabbas av en ödesdiger stormflod. (I animeringen beror detta på att översvämningsskydden inte kunde fällas ner på grund av ett tekniskt fel). Dvs det är inte 2015 och de påstår inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten då.

Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar. Det lär knappast bli bättre med stigande havsnivåer.

Man ”får” kritisera sådana här program, men så länge kritiken består av ett papegojliknande upprepande av felaktigheter från de vanliga ”smitthärdarna” på nätet får man finna sig att inte bli tagen på allvar.

Om någon skulle vara intresserad av vad senaste vetenskapliga bedömningen för USA är: By 2050, the expected relative sea level (RSL) will cause tide and storm surge heights to increase and will lead to a shift in U.S. coastal flood regimes, with major and moderate high tide flood events occurring as frequently as moderate and minor high tide flood events occur today. Without additional risk-reduction measures, U.S. coastal infrastructure, communities, and ecosystems will face significant consequences

Det är inget ovanligt med de här visklekarna när det gäller havsnivåökningar, se den här videon om en av de vanligare om just påstådda spådomar om att New York ska stå helt under vatten (börjar ca 19 min in, ska starta automatiskt där):

Och här en visklek om Maldiverna.

Kvartal: ”Och BBC förutspådde till exempel 2007 ett isfritt Arktis redan 2013, vilket förstås inte slagit in.”

Inte heller här går länken till originalartikeln utan till ett inlägg på Forskning och framsteg som Höjer själv har skrivit 2014. Det är en notis och där skriver han:

”Maslowskis prognos fick även stöd av andra forskare, exempelvis Mark Serreze, som fick avsluta artikeln med orden: ‘Maslowski är en smart person, och det skulle inte förvåna mig om hans framskrivning skulle stämma.’”

Om man ska vara petig så var det förstås inte BBC som förutspådde ett isfritt Arktis utan de rapporterade om vad en forskargrupp kommit fram till i en studie. Läser man BBC-artikeln ser man att Höjer i sin FoF-artikel utelämnat början på det avslutande citatet. Inkluderar man hela får citatet en annan innebörd, dvs forskaren som citeras håller inte riktigt med slutsatserna från den nya studien (även om han förstås inte kan avfärda det utan vidare):

”I think Wieslaw [Maslowski] is probably a little aggressive in his projections, simply because the luck of the draw means natural variability can kick in to give you a few years in which the ice loss is a little less than you’ve had in previous years. But Wieslaw is a smart guy and it would not surprise me if his projections came out.”

I artikeln redogörs också för att nästan alla andra forskare har kommit fram till annorlunda resultat och att det har varit notoriskt svårt att bedöma isavsmältning m m (som följt värstascenarierna). Man får i mina ögon inte alls intrycket av att forskare skulle vara överens om detta resultat. Från artikeln:

”These other teams have variously produced dates for an open summer ocean that, broadly speaking, go out from about 2040 to 2100.”

”In the end, it will just melt away quite suddenly. It might not be as early as 2013 but it will be soon, much earlier than 2040.”

”My thinking on this is that 2030 is not an unreasonable date to be thinking of.

Ni kan ju läsa och bedöma själva om huruvida BBC:s rapportering är alarmistisk eller inte. De lyfter fram vad ”mainstream” forskning säger och det framgår att just den studie de hänvisar till sticker ut. Det är så här det ser ut inom all vetenskap och också anledningen till att man inte ska dra för stora växlar på enskilda nya studier. Men menar Höjer/Kvartal att media ska självcensurera och inte alls rapportera om dem?

(Det finns gott om än mer alarmistiska studier som media inte rapporterar om).

För att verkligen skruva in hur illa alarmismen är möts vi av en fet rubrik och länk till en bra och resonerande artikel på FoF. Även Höjer tycker själva artikeln är bra men han reagerar på att den bildsatts med Globenarenan nästan under vatten:

”Globen nästan under vatten

Även svenska medier har gett liknande bilder. I Forskning & Framsteg kunde man se Globen, till hälften dränkt i vatten, i en artikel från år 2013. Texten var förvisso nyanserad – men bildspråket bet sig fast”

För mig är det helt obegripligt att man kan gå i taket enbart för en sådan bild och i mina ögon mer ett tecken på att vederbörande verkligen letar efter fel. Men vad vet jag?

Nåväl, han klargör att Globen är 85 m hög och ligger 45 m ö h och frågar Lennart Bengtsson, professor emeritus i dynamisk meteorologi, om vad han tycker om sådana här skräckscenarier. Svaret blir förstås att det är tokigt. Som man frågar får man svar kanske…

Men säger LB verkligen att det inte kommer bli några större problem med havsnivåhöjningarna i framtiden? De pratar mest om Sverige och nej, vi kommer inte vara de som drabbas värst i världen. (Men är det verkligen så många som påstår det?)* Det är väl framförallt länder i Asien som brukar nämnas och som redan drabbats hårt på sina håll. Och det säger även LB i Kvartals artikel:

”– Det är ingen större dramatik för Sveriges del i denna fråga, säger han. Men länder som Filippinerna, och delar av USA:s sydkust kan på sikt få rejäla problem. Och vissa länder är redan utsatta.”

Bild härifrån: *Global mean sea level (GMSL) has risen about 21 cm since 1900, at an accelerating rate.*

Höjer upplyser sedan att det endast är fem procent av jordens befolkning som lever i områden på lägre än fem meter över havet och att för den stora majoriteten av jordens befolkning är kommande havsnivåhöjningar inte det stora problemet. Det stämmer säkert. Så här säger IPCC:

IPCC AR6 WG2: ”Across these studies, by 2100, 158–510 million people and USD 7,919–12,739 billion assets under RCP4.5, and 176–880 million people and USD 8,813– 14,178 billion assets under RCP8.5 will be within the 1-in-100-year floodplain (very high confidence).”

Det är ju ändå några stycken. Och man kan ju inte stirra sig blind på en global medelnivå, det varierar på olika ställen och det är framförallt vid stormfloder och liknande som de riktiga problemen uppstår då havsnivån kan stiga flera meter.

Artikeln avslutas, som de alltid tycks göra, med något om Greta Thunbergs alarmism. Förstås. Korrelationen mellan artiklar som tar upp det och själva överdriver åt andra hållet är närmast hundraprocentig …

Nej, jag har inte läst allt om klimat på Kvartal och jag har bara tittat på inlägg vars rubrik ser ut att handla om själva vetenskapen. Jag tycker exempelvis Ola Wongs artikel om Kina och kolkraften var intressant även om jag inte håller med om alla slutsatser, men det är ju en åsikt och en helt annan sak.

Till skillnad från en del andra har jag heller inget att säga om att man intervjuar Lennart Bengtsson även om man ska vara medveten om att hans påståenden om en klimatkris handlar om åsikter och värderingar. Han har till exempel bevisligen uttalat sig väldigt felaktigt om Grönlands och Arktis isar.

Jag tror inte för ett ögonblick att Kvartal medvetet vill förvilla men jag vidhåller min ståndpunkt att ”konservativ media” är fullständigt urusla på att kritisera överdrifter (som existerar) i klimatfrågan. Istället bidrar de till förakt och minskad tillit till vetenskap och kunskap:

Kritiken mot medias klimatrapportering är bedrövligt dålig – Maths Nilsson, författare
Jag har inte klimatångest, är bara less – Maths Nilsson, författare
Klimatet och journalistiken – Maths Nilsson, författare

Och orsaken är ganska uppenbar: en väldigt naiv inställning till de källor de tycks hämta information ifrån.

*Angående svenska havsnivålarmrapporter: Jag gissar att en del kommer slänga fram nyheten från 2019 om att Malmö kommer ligga under vatten år 2100. Självklart är det alarmistiskt och oansvarigt att som Aftonbladet lämna en låst artikel med enbart följande text tillgänglig: ”Skräckscenario hotar stora delar av staden. Havet riskerar stiga med 265 centimeter.

I deras TV-reportage framgår det att det är under extremhändelser där lågtryck och vindar mm samverkar. Även i SVT framgår det tydligt att det rör just i ett värstascenario. Uppgifterna kommer från en rapport/riskanalys av framtida havsnivåökningar gjord av SKR och SMHI. De har utgått från två av IPCC:s scenarier (som inte är en prognos över hur det kommer bli, utan en sannolikhetsbedömning utifrån givna utsläppsnivåer etc).

Man hade kunnat föra en diskussion om vilken risknivå som kommunerna ska förbereda sig på, men det tycks stört omöjligt i det uppskruvade debattläget. Värstascenariot som SMHI använder är nämligen RCP8.5 som de allra flesta forskare numera anser vara osannolikt numera. Men å andra sidan, när det gäller smältningen av glaciärer finns det en hel del osäkerheter och avsmältningen har följt värstascenarierna för havsnivåökning.

IPCC: ”Importantly, likely range projections do not include those ice-sheet-related processes whose quantification is highly uncertain or that are characterized by deep uncertainty. Higher amounts of global mean sea level rise before 2100 could be caused by earlier-than-projected disintegration of marine ice shelves, the abrupt, widespread onset of Marine Ice Sheet Instability (MISI) and Marine Ice Cliff Instability (MICI) around Antarctica, and faster-than-projected changes in the surface mass balance and dynamical ice loss from Greenland. In a low-likelihood, high-impact storyline and a high CO2 emissions scenario, such processes could in combination contribute more than one additional meter of sea level rise by 2100.”

Och är det mer fel att använda det scenariot än att föra fram Lennart Bengtssons siffra på 0,5 meters höjning vid 2100 och intala folk att det är ”sanningen” med tanke på osäkerheterna? Och antyda att SMHI inte tar hänsyn till landhöjningen (vilket de gör, här kan man kolla vad SMHI beräknat för olika scenarier på olika platser i Sverige.). Siffran man (rimligtvis) behöver förbereda sig för är det vattenstånd som kan förväntas vid stormfloder och liknande. Men vilken risknivå är rimlig? Ska media ignorera rapporter som det här?

Och till sist en filosofisk fråga: Jag har aldrig riktigt greppat hur långt fram i tiden en risk/fara ska ligga för att det är okej att hö-hö:a bort den som alarmism. För det stannar ju inte på något magiskt sätt år 2100. Hur många människor ska finns i riskzonen för att man kan kalla det kris? Vilka delar av världen räknas?

För ja, det finns paleontologiska data som visar att havsnivåerna stigit med meter i plural under ett århundrade.

Paleoclimate data reveal sea level rise of several meters in a century (Fairbanks, 1989; Deschamps et al., 2012). Those cases involved ice sheets at lower latitudes, but 21st century climate forcing is larger and increasing much more rapidly. Atmos. Chem. Phys., 16, 3761–3812, 2016

IPCC SPM AR6

Jag menar, det är ju tydligen okej att larma om en nära förestående klimatdiktatur baserat på typ två professorers uttalanden (Randers respektive Tännsjö) om att det kanske skulle behövas. Ja, varenda kulturdebatt/ledarsidaartikel som vill vara lite edgy har tagit upp det under en radda år nu (t ex SvD ledare: Ropen på klimadespoti växer).

Jörgen Huitfeldt, chefredaktör Kvartal: Det finns en egenskap som alla journalister – ja rent av nästan alla människor – som jag tycker om delar: Det är nyfikenheten. Instinkten att aldrig ta ett påstående för sant bara för att det uttalas av en auktoritet. Att ständigt vara på jakt efter mer kunskap, mer nyansering, mer precision. Men denna egenskap måste också balanseras av förmågan att kunna skilja veriferbar fakta från tolkningar, åsikter och värderingar.

Jag tror att om Jörgen levde efter denna nyfikenhetsdevis även i klimatfrågan skulle han bli förvånad över hur icke-ignorerade alternativa förklaringsmodeller och forskare har blivit. Ja, du hittar Lindzens, Currys, Svensmarks, McKitricks, Spencers osv studier kommenterade i IPCC-rapporterna. Det journalistiska borde vara att verifiera vad bloggarna säger mot just verifierbar vetenskap och upprepande av saker jag visat ovan (och i ett otal andra inlägg).

Jörgen Huitfeldt: ”själva den vetenskapliga grunden bakom hur klimatet utvecklas är så komplex och att vårt klimat kan påverkas av så många faktorer att en stor portion ödmjukhet är påkallad.”

Jag tror att om han applicerade lite av den ödmjukheten skulle han bli varse att det bevisligen finns folk och organisationer som avsiktligt ljuger och förvillar. Clintel påstår t ex

”Other historical reconstructions by Tamo, Fortin and Gajewski found that Arctic temperatures were 1-2°C warmer during most of the first millennium and in particular during the Medieval Warming Period”.

Medan själva studien visar sina resultat så här:

Och det är ingen engångsföreteelse. Ja, slappa inlägg som de jag bemött ovan bidrar i allra högsta grad på att dra undan mattan för allt vad tillit och verifierbar fakta heter. Det är inte att nyansera.

(NEJ, JAG PÅSTÅR INTE ATT NÅGON PÅ KVARTAL ”FÖRNEKAR” KLIMATFÖRÄNDRINGARNA)

Nättidningen Kvartal: nyttig idiot eller nyttig klimatmotvikt? del 1/2

Den 2022-09-252022-11-22 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap3 kommentarer

Det är en tillspetsad rubrik eftersom detta inlägg handlar om den delikata uppgiften att kritisera klimatalarmistiska rubriker och uttalanden som inte har stöd i forskningen. För precis som i alla komplexa frågeställningar finns det saker på ”båda sidor” som kan kritiseras.

Två klimatalarmistiska exempel: en artikel skriven av David Wallace-Wells, författare till den uppmärksammade boken Den obeboeliga planeten, sågas av forskare. Det är också bisarrt att Michael Tjernström, professor i meteorologi, av ett fåtal blev utskälld som klimatförnekare för att han kritiserade ett specifikt uttalande av Greta Thunberg.

Jag tycker att både Jörgen Huitfeldt och Staffan Dopping på Kvartal oftast gör grymt bra intervjuer och jag tror att Kvartal ärligt försöker utgöra en nödvändig motvikt i ofta väldigt polariserade frågor.

Problemet är att om man framför kritik som får det att låta som att ett allvarligt – och objektivt existerande problem – knappt existerar, så är det lätt att framstå som Bagdad-Bob och att man faktiskt bidrar till att förvilla istället för att klargöra. Lyfter ett par exempel så får ni väl avgöra själva. Det här inlägget handlar om en Kvartalsartikel som pekar på att det inte var länge sen det larmades om en ny istid.

[Uppdatering: 21/11 -22, flyttade nedanstående stycke från slutet hit:]

Visst har det larmats om en ny istid, även från forskarhåll, men det har knappast varit den ”gängse vetenskapliga uppfattningen”. Du behöver inte ta mitt ord på det, så här skrev Richard Lindzen, en av de mest notoriska IPCC-kritiska klimatforskarna genom åren, om saken i en text från Cato Institute (tankesmedja grundad av Koch-bröderna (oljebranschen)) (pdf-artikel) :

“Indeed, the global cooling trend of the 1950s and 1960s led to a minor global cooling hysteria in the 1970s. […] But the scientific community never took the issue to heart, governments ignored it, and with rising global temperatures in the late 1970s the issue more or less died.”

Och här en översikt om de vetenskapliga publikationer som avhandlat ämnet:

*Från artikel i Bulletin of the American Meteorological Society 2008*

Den här saken har ältats i decennier och ja, det är tröttsamt att det bara fortsätter. Jag har skrivit om det här: Alarmism om istid på 1970-talet?

I december 2021 skrev Kvartals vetenskapsreporter Henrik Höjer en artikel med rubriken Från istid till värmedöd. Den går ut på att både media och forskare hängett sig åt undergångsretorik och artikeln lämnar en med känslan av att forskare inte alls varit särskilt överens om en kommande uppvärmning förrän just under de senaste åren. Snarare skulle de för bara några decennier sedan nästan unisont larmat om en stundande istid. Bevisen består till största delen av diverse tidningsartiklar och rubriker från 1970-talet.

Men vad ligger bakom några av de artiklar som valts ut för att bevisa alarmismen och felaktiga spådomar?

Kvartal: ”‘Framtidsdebatten har spårat ur. (–) Den optimism trots allt, som ursprungligen fanns, har ersatts av nattsvart pessimism.’ Mänskligheten raglar mot den ‘totala undergångens stup’.

Låter det bekant?

Detta skrevs dock för ett halvsekel sedan i boken Futurum exaktum (1971) av Tor Ragnar Gerholm, professor i kärnfysik och folkbildare. Han menade dock, helt i otakt med tidsandan, att pessimismen i världen till stora delar var obefogad.”

Det här kräver en liten utsvävning, men den är relevant för sammanhanget och knyts ihop på slutet.

Tor Ragnar Gerholm (wikipedia) var ”före min tid” och gick bort 2007. Han deltog tydligen i samhällsdebatten på många plan, även i ämnen långt utanför sin egen ”sfär” som professor i kärnfysik och ledamot av Kungliga vetenskapsakademien. Han framställs som en ”teknikoptimist” som inte hade mycket till övers för den undergångsretorik som användes av miljörörelsen och liknande.

Denna inställning delade han med flera av sin generations fysiker som under sin tid fick se mycket av samhällets vetenskapliga fokus skifta från ”optimistiska kärnfysikaliska visioner” till att handla om en lång radda av trängande miljöfrågor. Vissa reagerade negativt på denna utveckling.

Bland dessa fanns tre mycket välmeriterade amerikanska fysiker (Frederick Seitz, Robert Jastrow och William Nierenberg) som bildade tankesmedjan George C Marshall Institute. De har spelat en avgörande roll i att så tvivel om ”mainstream” klimatforskning och fick enligt egen utsago Bush den äldre att ändra sitt vallöfte om att kämpa emot klimathotet. Läs mer här: Meriterade fysiker dissar klimat- och miljövetenskap.

De ifrågasatte inte bara klimatlarmen utan menade även exempelvis att freoner inte utgjorde någon fara för ozonlagret. Denna uppfattning delade de med en annan av klimatdebattens ”skeptiska” giganter, fysikern Fred Singer, också han nestor i att ifrågasätta ”alarmistisk miljövetenskap” och motsätta sig reglering av SO₂, CO₂, freoner osv. De jobbade ihop och Seitz var ordförande i Singers ”tankesmedja” Science and Environmental Policy Project (SEPP). Och här kommer vi tillbaka till Tor Ragnar Gerholm, han satt nämligen i SEPP:s vetenskapliga råd.

Så Gerholm var alltså en så kallad klimathotsskeptiker men han hade själv aldrig forskat i ämnet. Det kan vara värt att tänka på när man lyfter fram hans bok från 1971. Det är ganska enkelt att fnysa bort larm och peka finger åt alarmister, men kom då ihåg att ovanstående tankesmedjor kämpat hårt mot inte bara minskade CO2-utsläpp utan även att åtgärda freon- och svavelutsläpp osv genom att ifrågasätta vetenskapen… då ska man fan inte i efterhand sitta och ta cred för det ”kolla – miljön blir ju bara bättre som vi sa”.

Och bara för att du har en hög akademisk titel blir man inte expert inom alla områden, Nierenberg: ”Well, the insects are showing resistance to DDT you say. Okay, show me the evidence. I can’t find it.”

Och på tal om larm: One 1987 article by Jastrow was headlined “America has Five Years Left!” It warned that without action, Soviet superiority would soon lead to crushing defeat for the West.

Från Kvartal: ”I Dagens Nyheter kunde man så sent som 1 oktober 1995 läsa: ‘En dag, kanske snart, finns inte Sverige längre. Ett flera kilometer tjockt istäcke har utplånat hela vår civilisation‘.”

Det var en av de få refererade artiklar som jag hittade och kunde läsa. Rubriken lyder ”Skräckscenarierna säljer bäst” och handlar om ett program på SVT, Supernova, som rört klimatlarm. Tydligen hade de brett på ordentligt: ”Klimatforskare, bland annat en av dem som deltog i Supernova, har kritiserat programmet för allvarliga brister. Själv fick jag mardrömmar av det.”

Två kända ”skeptiker” får i DN uttala sig som motvikt till larmen:

”Den amerikanska solforskaren Sallie Baliunas håller det inte för otroligt att variationer i solstrålningens styrka kan förklara den Lilla istiden på 1600-talet och hela eller nästan hela den uppvärmning som ägt rum sedan dess.”

Låt oss sätta in Balliunas i ett sammanhang: DN-artikeln är alltså från 1 oktober 1995, ungefär samma tidpunkt som det offentliggjordes att Rowland, Molina och Crutzen tilldelas Nobelpriset i kemi ”för deras arbeten inom atmosfärkemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon.”

Den 20:e september detta år satt Balliunas i amerikanskt kongressförhör ihop med Fred Singer (se ovan) med avsikt att ifrågasätta vetenskapen bakom freoners koppling till ozonlagrets nedbrytning. Hon gör det som representant för tankesmedjan George C Marshall Institute, Singer för sin egen tankesmedja SEPP (se ovan).

Här ett meningsutbyte från detta förhör (Rivers är utfrågare):

MS RIVERS: …”Jag noterar att båda era institut, George Marshall Institute och Science and Environmental Policy Project, har samma ordförande i styrelsen och har tre vetenskapliga rådgivare gemensamt, vilket är ganska intressant. Vilka andra samarbeten har era två organisationer?

DR SINGER: “Låt mig svara på den frågan, om jag kan. Jag tror inte att vi har något formellt samarbete som jag kan peka på. Har jag fel här?”

DR BALIUNAS: “Inget samarbete pågår och inget vi någonsin haft.

MS RIVERS: “Okej. Bara en tillfällighet att samma människor sitter i styrelsen.”

DR BALIUNAS: “Bara en tillfällighet.”

Ja, det är alltid är bara tillfälligheter förstås. Fred Singers kommentar om Nobelpriset:

”Genom att ge 1995 års Nobelpris i kemi till upphovsmännen bakom hypotesen om stratosfärisk ozonnedbrytning har den svenska Vetenskapsakademin valt att göra en politisk markering. … Kort sagt, landet är mitt uppe i en kollektiv miljöhysteri.”

Marshall Institute är som sagt en av de mer framträdande tankesmedjor som bestridit IPCC:s slutsatser om klimatet (liksom det mesta som rör miljölarm) och har fått stora bidrag från fossila bolag. Pengar är en sak, mer viktigt är att deras vetenskapliga uttalanden har med råge visat sig inte stämma.

Och Balliunas studie som det refereras till i DN-artikeln? Jo, även den har motbevisats. Intressekonflikter är inga direkta bevis men det är ändå relevant information att det är idel fossila intressen som finansierade arbetet:

Hon skrev artikeln ihop med Willie Soon och de båda har skrivit mycket kritiserade artiklar varav ett par ställt till med rejäla skandaler och lögner om vilka som finansierat arbetet. (Soons arbete finansierades t ex med 1.2 miljoner dollar från fossila bolag, men kontraktet hölls hemligt. Och återigen, pengarna är en sak, men det ska ses i sammanhanget att även en lång rad av hans artiklar bevisligen varit undermåliga).

Även Wibjörn Karlén, naturgeograf vid Stockholms universitet (gick bort förra året) fick yttra sig. Han har länge varit en ihärdig klimatskeptisk debattör. Uttalande av Karlén från 2008: ”As far as I can see the IPCC ‘Global Temperature’ is wrong. Temperature is fluctuating but it is still most places cooler than in the 1930s and 1940s …”

Karlén står som “Founding Member” av Climate Exit (Clexit) som leds (leddes?) av klimathotsförnekaren Christopher Monckton. Från Clexit’s founding statement (PDF): “The world must abandon this suicidal Global Warming crusade. Man does not and cannot control the climate.”

Karlén signerade 2017 ett upprop för att USA skulle lämna FN:s klimatarbete.

Kvartal: ”I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”

Undrar vem som påstod det, journalisten eller någon de intervjuade? Oavsett vilket är det helt fel. Samma år gavs den så kallade Charneyrapporten ut. Tio av världens då ledande klimatforskare sammanställde den publicerade forskning som fanns på området (och tog in synpunkter utifrån). Det är lite av en IPCC-rapport i miniatyr och den första ordentliga sammanställningen av vetenskapen bakom klimatförändringarna och koldioxidens roll.

Nog för att det fanns gott om osäkerheter, men det rådde inga som helst oenigheter om att fortsatta utsläpp av CO2 skulle leda till en uppvärmning:

”We have tried but have been unable to find any overlooked or underestimated physical effects that could reduce the currently estimated global warmings due to a doubling of atmospheric CO₂ to negligible proportions or to reverse them altogether.”

”‘Det här är bara början – nu väntar en ny istid’ skrev Aftonbladet den 29 december 1993. Vad grundades detta på? De hänvisade till klimatforskaren Göran Windelius som tillsammans med internationella forskare studerat himlakropparnas rörelser och jämfört med långa tidsserier av väderstatistik.”

Klimatforskare?

Enligt Google scholar finns han med på en artikel och ett kapitel i en bok, men han har ingen anknytning till något universitet eller liknande (han verkar vara rätt självlärd inom klimatologi). Här en text där han beskriver sin tes som handlar om att astronomiska cykler kan förklara uppvärmningen. Den är från början av 1990-talet men det är EXAKT samma argument som fortfarande snurrar runt på Klimatsans och andra bloggar.

Han har även varit inne på astrologi och annat hokuspokus: ”Jag frågar honom exempelvis om han tror att planeten jorden kan vara ett levande väsen. ”Ja, det verkar mycket troligt”, säger Göran och refererar bland annat till James Lovelock och hans Gaiahypotes.”

I samma intervju menar han att problemet med växthusteorin är att de enbart stöder sig på studier från 1880-talet… Att få det till att Windelius skulle vara representativ för klimatvetenskapen är bisarrt.

Flera gamla artiklar radas upp, ja även en recension av en skönlitterär dystopisk ”istidsroman” tas upp (sic (och suck)). Man lämnas som sagt med intrycket av att forskare varnat om både istid och värmekaos och att det har svängt huller och buller inom ett ganska kort tidsspann. Och det verkar ha varit Höjers avsikt att förmedla:

”Vad är lärdomen av att läsa gamla klipp som dessa? Att vi har haft fel förr. Att vetenskapen går framåt. Att den framtida klimatkrisen har haft många olika ansikten. Och att det ibland blixtrar till i läggen: I Expressen den 31 januari 1974 var rubriken ”Lita inte alltid på experter” – budskapet var att hoten om en kommande istid var överdrivet.”

Jag försöker inte förneka att media dras till drama eller säga att det inte finns alarmistiska och felaktiga artiklar i media (det kommer alltid finnas, år 2018 publicerades ca 85 000 artiklar om klimatet i Sverige och jag såg en siffra på att 20 000 vetenskapliga artiklar publicerats om klimatförändringar 2021 – klart att allt inte håller världsklass), jag vill bara visa att artikeln inte ger en rättvis bild. Det går nog inte illustrera cherry picking på ett tydligare sätt. För det är en rejäl omskrivning av historien och Höjer ger en fullständigt felaktig bild av hur klimatvetenskapen har sett ut och hur det ser ut idag.

Det går att bevisa precis vad som helst genom att leta fram enstaka artiklar och forskaruttalanden. Och som sagt, mycket av det som hänvisas till ovan som avvikande åsikter är uttalanden från så kallade klimatskeptiska forskare. Om något visar det kanske på att de visst fått komma till tals i media, mer än vad ration av ”skeptiska” vetenskapliga artiklar skulle motivera (i alla fall i USA och UK, inte sett något om Sverige)…

PNAS: I find that press releases opposing action to address climate change are about twice as likely to be cited in national newspapers as are press releases advocating for climate action.

Majority of top U.S. newspapers fail to mention landmark climate change report on their homepages

Taget härifrån. A study of major U.S. newspapers found that up to 1994, climate scientists who were highly respected by their peers were cited considerably more frequently than the small coterie of critics associated with conservative think tanks, but after 1995, as the conservatives grew more active, newspapers cited the two groups about equally. A similar shift was noted in the United Kingdom in the early 1990s — practicing climate scientists lost control of the issue. Lichter (1992); Wilkins (1993); also Anderson (1992). Think tanks and newspaper counts: McCright and Dunlap (2003), see also McCright and Dunlap (2000). U.K.: Carvalho and Burgess (2005).

Kvartal: ”Kanske kommer någon om 50 år gå tillbaka till läggen och läsa och häpna liksom jag gjort när jag läst 1970-, 80- och 90-talets klimatartiklar i seriösa tidningar.”

Denne någon skulle kunna skriva en likadan artikel som Höjer gjort och faktiskt påstå att man larmade om en kommande istid på 2010-talet:

Men förhoppningsvis vänder sig en vetenskapsjournalist till vetenskapliga tidskrifter för att se vad forskningen säger och inte till körsbärsoplockade artiklar från nyhetsmedier …

I ingressen ställs frågan ”Hur såg man på klimathotet för några decennier sedan? Det talades så sent som på 1990-talet om en hotande ny istid, men hur vanligt var det – och när slutade man med det?” Höjer har definitivt inte svarat på dessa frågor. Men jag kan berätta att ”man” har inte slutat spå nedkylning och istider än idag, ”skeptiker” har spått att den skulle ha startat varje år sedan sekelskiftet: Klimatspådomar vi (inte) minns

Och ”Lita inte på experter?” är väl det mest trötta argumentet som dyker upp. ”Månglare i undergångsbranschen finns det än idag. De ropar om panik, att deras framtid är stulen, om mänsklighetens snara undergång.” Klart det finns, men glöm då inte bort de som gjort allt för att förhindra de förbättringar som gjort att vi fått det bättre. För ja, det råkar vara samma organisationer och personer som också dissar klimatvetenskapen. Och de larmar och har larmat så det förslår (men de får aldrig epitetet alarmister):

Reglera svavelutsläppen: ”December 1976 a memo from the British Central Electricity Generating Board (CEGB) “For them it is a crusade, the Norwegian minister is insisting on an extreme policy“, said the memo, and presented a dubious calculation showing that if Norwegian demands were to be accepted it would cost Great Britain approximately 500 000 pound sterling per saved fish!”

Om att reglera freoner (= CFC):

Imorrn kommer en fortsättning… Stay tuned. Finns här.

Julafton inträffar i sommar för Lomborg, SvD:s ledarsida och den bortskämda människan

Den 2021-12-142022-05-29 Av Mathsi Samhälle, Uncategorized, Vetenskap12 kommentarer

Till sommaren är det 50 år sen FN höll sin första miljökonferens i Stockholm. Då bildades även UNEP, Förenta nationernas miljöprogram. Detta ska högtidhållas med en ny konferens i vår kära hufvudstad i början av juni.

Min spaning är att detta kommer bli rena rama julafton för ”libertarianska/konservativa/fri-marknads”-debattörer. Vi kommer matas med exempel på hur miljömuppar alltid har varnat för miljökatastrofer som sen aldrig inträffade – allt har bara varit ogrundad alarmism.

Här ett tidningsklipp om konferensen (DN 1972) som länge rullat runt på nätet som bevis för denna obefogade undergångsretorik (uttalande av Maurice Strong):

Ingen som följt miljödebatten de senaste decennierna blir väl förvånad över att den danske statsvetaren Bjørn Lomborg redan har påbörjat denna process och bland annat sprider denna artikel (även översatt till engelska). I helgen publicerade SvD:s ledarsida (förstås) ännu en artikel av honom som hänvisar just till detta: 50 år av falsk miljöpanik (låst artikel [fick tips om att den kan läsas på engelska här).

I artikeln listar han, förutom FN-konferensen, diverse uttalanden och tidningsartiklar som ”ropat varg” om miljön och kontrar med:

”De hade allihop fel, eftersom de förbisåg den största resursen vi har: mänsklig uppfinningsrikedom.”

Detta är en nästan löjligt förenklad slutsats, för hur såg världen ut inför denna konferens 1972?

Svenske forskaren Svante Odén hade 1967 skrivit en insändare i DN där han beskrev att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, hade 1966 lite av en slump lyckats visa hur oerhört spritt PCB var i naturen, läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet).

Smog i storstäder och industriområden var ett högst påtagligt problem, t ex i New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö.

Klorerade föreningar låg bakom en rad allvarliga incidenter, som en av världens värsta massförgiftningar i Japan 1968 kallad Yushō – risoljesjukan, kor på flera håll i världen drabbades av ”X-disease” orsakat av kemikalieexponering, Chicken Edema Disease, var ett annat begrepp på denna tid, enorma mängder kycklingar dog exempelvis i USA 1969 – också det pga kemikalier.

Det började också bli känt att dioxiner bildades vid tillverkning av många av de ”fantastiska” klorerade föreningar som då användes, liksom vid förbränning av avfall och att det inte var särskilt hälsosamt. Sen hade vi DDT, kvicksilver och en rad andra bekämpningsmedel som användes i princip helt utan tanke på hur det påverkade miljön mer än att det tvivelsutan var bra för skördarna.

Flera allvarliga oljeutsläpp inträffade, fiskar dog i massor i Rhen. Och så vidare.

Konferensen i Stockholm handlade om hur man skulle hantera den här typen av miljöproblem som sträckte sig över nationsgränser. De 26 punkter som avhandlades kan du se här. Att leta upp diverse överdrivna uttalanden för att exemplifiera alarmism är förstås effektivt, men att använda dem som bevis för att det inte existerade extremt allvarliga miljöproblem är ren populism. Och det har som bekant funkat utmärkt i propagandasyfte i alla tider. (Här kan du läsa Maurice Strongs öppningsanförande som är betydligt mer nyanserat än DN:s rubrik).

(Men visst, jag önskar också att ”man” var mer försiktig med uttalanden som ”vi har x antal år på oss” när det handlar om väldigt osäkra prognoser. Det är att pegga upp bollen för de som inte tycker det är någon fara på taket).

Åtgärder inom dessa områden kom inte av sig själva utan motarbetades hårt på sina håll . Det var inte lekfull uppfinningsrikedom eller plötsliga frivilliga infall från företag som stoppade mycket av det här, det rådde en ren kamp mellan miljöorganisationer, opinion, politiker och näringsliv. Volvo var till exempel inte särskilt pigga på att införa katalysatorer på sina bilar i Sverige trots att de tvingats till det i USA.

(Nej, jag är inte emot näringslivet och ja, de är och har alltid varit en självklar del av lösningen – mindre så när det gäller deras ideologiskt färgade lobbyorganisationer).

Självklart går det att hitta överdrifter och alarmism som inte har stöd i vetenskapen och dessa är förstås väldigt effektiva att använda i propagandasyfte. Men det förekommer precis lika mycket överdrifter åt andra hållet: inom i princip varenda miljöfråga påstås att åtgärder kommer leda till enorm arbetslöshet, konkurser, energibrist och allt vad det är. Saker som vi vet aldrig inträffade när insatser väl gjordes. Men ekonomiska katastrofprofetior tycks aldrig kunna klassas som alarmism.

Och så har det fortsatt allt sedan dess. Så här skrev exempelvis Fred Singer (känd klimatförvillare) om freoner:

Men åtgärder har haft effekt, de som skränar mest om överdriven miljöalarmism har vi INTE att tacka för följande förbättringar:

Och ja, jag tycker det är rätt bortskämt att bara slänga ur sig att allt detta hände bara för att BNP växte och alla blev rikare.

Lomborg kommenterar i SvD-artikeln även en uppmärksammad rapport från Rom-klubben:

”1972 kom också det första globala miljölarmet, rapporten ”Tillväxtens gränser”. Författarna förutspådde att de flesta naturresurser skulle ta slut inom ett par decennier, samtidigt som mänskligheten dukade under för miljöföroreningar.”

Detta är en ren lögn och du kan ladda ner en pdf av boken och läsa själv här. I sammanfattningen står att de pratar om bortom år 2100 och dessutom handlade det inte att allt skulle ta helt slut:

”The earth’s interlocking resources – the global system of nature in which we all live – probably cannot support present rates of economic and population growth much beyond the year 2100, if that long, even with advanced technology.”

(Relativt nya utvärderingar av Limits of Growth-rapporten menar för övrigt att ”spådomarna” fortfarande håller, läs t ex artikel i The Guardian.)

Ett oskyldigt litet fel? Såna gör vi ju alla.

Knappast, det är snarast modus operandi hos Lomborg att skarva, förvränga och plocka ihop lite av varje så att det passar hans världsbild – oavsett om det är sant eller inte eller bara en liten del av hela bilden. Läs till exempel mitt inägg: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt.

Miljöfrågor är ofta extremt komplicerade och många gånger finns det varken svart-vita svar eller enkla lösningar. Det är dock beklämmande hur lätt diverse myter fastnar som sanningar även hos till synes seriösa debattörer.

”DDT-frågan” brukar vara ett tillförlitligt lackmustest på vilka kunskapskällor som används i denna aspekt. Det brukar påstås att 1970-talets DDT-förbud orsakat miljontals dödsfall i fattiga länder. Lomborg är (förstås) en av dem som hävdat att detta var ett förödande beslut.

Andra självsäkra debattörer som juristen, författaren Joakim Zander påpekade detta i Expressen så sent som förra året:

Och han är inte ensam. Mängder med libertarianska/konservativa tankesmedjor och lobbyorganisationer sprider budskapet helt okritiskt. Syndabocken brukar heta Rachel Carson. Många anser att hennes bok Tyst Vår från början av 1960-talet är startskottet för en omfattande miljörörelse. Competitive Enterprise Institute, huvudspelare även i klimatförvilllarbranschen, startade 2007 – när Carson skulle fyllt 100 år – en rätt makaber websida (RachelWasWrong) där de bland annat la upp bilder på afrikanska barn som dött av malaria:

”Her goal of getting rid of pesticides like DDT left uncounted millions vulnerable to deadly diseases like malaria.”

Carson likställs av vissa tankesmedjor och högerdebattörer vid massmördare som Stalin och Pol Pot. Breitbart: Google Celebrates the 20th Century’s Greatest Female Mass Murderer, Rachel Carson

Och precis som med klimatet är frågan så komplex att det finns enorma möjligheter till cherrypicking och rena lögner. Lobbyisten Steve Milloy har på sin sida Junk Science, med enorm spridning, listat 100 punkter som ska bevisa att DDT är helt problemfritt i motsats till vad alla alarmister säger. Det är ren desinformation.

Det är nämligen helt omöjligt att göra en sådan lista och råka missa all vetenskap som bevisar det motsatta. Och självklart använder han samma taktik som Lomborg (även om Lomborg nog får sägas även kan lyfta en del rimliga frågeställningar). Här kan du se ett exempel på den uppsjö av rena lögner han redovisar. Saker som är oerhört arbetsamt att kolla upp.

Och det finns massor med statistik som man med ett vant handlag kan använda i det syfte man vill, som den här grafen som visar hur antal malariafall ökade i Brasilien:

Som dock får en helt annan innebörd om man lägger till bildtexten (det handlar inte om DDT-förbud):

Zander hävdar ovan att DDT-förbudet grundas på en felaktig riskbedömning och att man inte beaktat alla konsekvenser det skulle få. Han har också skrivit på Twitter att Tyst Vår/Rachel Carson haft en oerhörd negativ inverkan på miljön i stort. I själva verket är det han som har dålig koll på orsak och verkan.

[Fick ”skäll” för att jag var oseriös att inte ha läst hans källa Wildavsky – har följt upp med ett inlägg om det.

Rachel Carson uttryckte klart och tydligt att problemen med insektsburna sjukdomar inte skulle förminskas, och hon argumenterade inte heller för ett totalförbud mot bekämpningsmedel, bara att de skulle användas så lite som möjligt för att undvika att skapa en värre fiende än den man först velat bli av med. Hon syftade på resistens och det stämde då, precis lika mycket som det gör idag, oavsett om vi pratar om DDT, glyfosat eller malariamediciner.

Tyst Vår var en nödvändig ögonöppnare för många och beskrev många väldokumenterade fall av allvarliga störningar i naturen pga överanvändning av bekämpningsmedel. Boken handlar inte alls bara om DDT som man ibland kan få intrycket av. USA:s förbud 1972 byggde naturligtvis inte heller på hennes slutsatser. Flera genomgångar av vetenskapen på området hade gjorts av bl a presidentens vetenskapliga råd både under Kennedys och Nixons administration.

Förbudet gällde dessutom användning inom jordbruket och innefattade inte bekämpning av malaria. Amerikanska företag fortsatte tillverka DDT långt efter detta förbud. Användningen av DDT i USA hade likaså minskat med runt 85% från 1959 till början på 70-talet, dvs långt innan förbudet (bland annat pga resistens hade gjort medlet mindre effektivt och det fanns bättre alternativ).

Det går inte att förneka att DDT var (och är) ett mycket effektivt bekämpningsmedel med låg akut toxicitet för människan. På flera ställen lyckades man helt få bort malaria vilket ledde till en optimism att man skulle kunna utrota sjukdomen. Och DDT blev huvudvapnet i WHO:s kampanj Global Malaria Eradication Program (GMEP) som startades 1955.

Man borde varit väl medveten om riskerna, i Grekland började exempelvis besprutning 1946 och den var framgångsrik, men 1951 blossade sjukdomen åter upp på grund av resistens mot DDT.

Men kampanjen tycktes ha belagts med skygglappar, tidigare kunskap och kontrollprogram lades åt sidan för att nästan helt fokusera på att utrota parasiten med hjälp av besprutning. Problemet var att man inte hade all nödvändig kunskap och det saknades kapacitet att hantera problemet på t ex den hårt drabbade landsbygden i Afrika.

”Destruction of mosquito breeding marshes, prevention of mosquito bites, and other measures traditionally used in malaria control were abandoned, depicted not only as unnecessary but as antagonistic to the higher goal of eradication. … Even the use of antimalarial drugs as a complementary measure was considered redundant at the beginning. At the same time, there was a general disregard for social and cultural barriers, which often prevented the acceptance of the campaign activities in many of the “remote areas.” ”

Nájera JA, González-Silva M, Alonso PL. Some lessons for the future from the Global Malaria Eradication Programme (1955-1969). PLoS Med. 2011;8(1):e1000412. Published 2011 Jan 25. doi:10.1371/journal.pmed.1000412

Under 1960-talet visade sig allt fler problem i form av resistens och återkommande utbrott. Sri Lanka såg länge ut att ha vara ett mönsterland och tycktes vara på god väg att utrota sjukdomen, men efter en tid av misskötta program blossade sjukdomsfallen upp igen 1968-69. Man utökade besprutningen med DDT men resistens gjorde att det inte hjälpte.

Malariaprogrammen tappade dessutom mycket av sin finansiering. USA drog 1963 in sina bidrag till WHO Malaria Special Account – ett hårt slag då de stått för 85% av finansieringen.

Man började inse att det var naivt att tro att man enkelt skulle kunna utrota sjukdomen via enbart besprutningsprogram och GMEP lades ner 1969. I början på sjuttiotalet kom sedan oljekris och ekonomiska bekymmer vilket också drabbade malariabekämpningen.

En studie har gått igenom fall från 1930 och framåt där malaria blossat upp igen.

Cohen, J.M., Smith, D.L., Cotter, C. et al. Malaria resurgence: a systematic review and assessment of its causes. Malar J 11, 122 (2012). https://doi.org/10.1186/1475-2875-11-122

Den gemensamma nämnaren till detta är inte brist på DDT utan brist på resurser. Enbart besprutning är inte tillräckligt. Det behövs pengar, sjukvård, mediciner, kontrollprogram med fungerande infrastruktur och så vidare. Att skylla problemen enbart på förbudet mot användning av DDT inom jordbruket är helt enkelt ren och skär populism, men det passar ju in i narrativet för den som ”älskar frihet och hatar regleringar”.

Nedan en del grafer från Afrika (se liknande för andra världsdelar i artikeln ovan eller i mitt inlägg Var DDT-förbudet en katastrof?) Problemen uppstod som synes i många fall långt innan något DDT-förbud trätt i kraft.

Här liknande resonemang i en artikel i Nature.

Med det sagt, pendeln kan ju svänga över för långt åt andra hållet också, där varenda kemikalie anses vara livsfarlig. Det tycks ibland inte finnas något mellanting mellan totalförbud och att vräka ut ton efter ton på minsta åkerplätt.

Nåväl, det finns hur mycket som helst att skriva om detta, men det är valår och 50-årsjubileum för FN:s miljökonferens; jag gissar att valda delar av M-KD-SD-trojkan kommer köra ”Allt är bara alarmism”-argumentationen på repeat! Vi kommer matas med tidningsklipp och liknande. Timbro och SvD:s ledarsida kommer haka på, eller om det är tvärtom, SvD som leder dansen? Det är väl visserligen samma personer i hög grad…

Och jag tvivlar inte heller på att vissa miljöpartister och andra kommer bistå med upplagda smashlägen via obefogad alarmism och märkliga förslag.

Utvecklingen i klimatdebatten på senare tid är inte heller oväntad. Lomborg skriver t ex i sin SvD-artikel:

”Aktivistiska politiker i rika länder petar med åtgärder på marginalen och skyfflar subventioner över dyra lyxprojekt som elbilar, sol- och vindkraft, medan FN slår fast att det inte går att se någon mätbar effekt av det senaste decenniets klimatåtgärder.”

I verkligheten har kolindustrin snudd på kollapsat sedan 2015 och Parisavtalet. Priset för förnybar energi har rasat snabbare än någon tycks ha kunnat föreställa sig. Detta är också anledningen till att IPCC:s värstascenario RCP8.5 numera anses vara osannolikt (det är väl typ enbart Lomborg som fortfarande anser att ”sikta på” 3,75 C:s uppvärmning till år 2100 är mest kostnadseffektivt). Detta har inte hänt av sig självt, tvärtom har det ihärdigt motarbetats av både Lomborg och en uppsjö av tankesmedjor.

Men var så säker, det kommer inte dröja länge förrän marknaden och den växande BNP:n får cred för alla framgångar. De som tvivlat på all klimatvetenskap i evigheter skryter nu om att de är de verkliga ”klimatvännerna”.

Och vips, nu börjar det låta som att det knappt aldrig existerat ett problem. Och att 3-4C uppvärmning (ja, lägger man till osäkerheter är det fullt möjligt fortfarande) inte innebär några särskilt allvarliga problem.

Jaja, det här är the-never-ending-story och jag har inga större förhoppningar om att något kommer ändras, ser verkligen inte fram mot valkampanjen.

Är IPCC alarmistiska?

Den 2020-09-162020-09-16 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap8 kommentarer

I det skyttegravskrig som kallas ”klimatdebatten” är det standard att beskylla IPCC för att vara alarmistiska och överdriva. (Det finns ett helt europeiskt nätverk som kallar sig ”klimatrealisterna” trots att de helt bortser från det mesta av den vetenskap som publicerats).

Ett trettiotal av världens mer framstående forskare på området glaciärer/havsnivåökningar har för några månader sen skickat ett brev till IPCC där de menar att det är precis tvärtom. Riskerna är betydligt större än vad som framgår i remissversionen av den kommande rapporten AR6.

Visst, det är många som använt/använder IPCC:s värsta scenario (RCP8.5) som mallen för vad som kommer hända om vi inte gör något åt utsläppen (business as usual). Vi låg länge på den utvecklingskurvan vad det gäller utsläppen men det stämmer inte längre (vi ligger lägre) och det har förstås lagts i korgen för alarmism. Det har gått kilometerlånga trådar på sociala medier om detta men jag lämnar den diskussionen här …

I IPCC AR5 WG1 från 2013 fanns följande projektioner om framtida temperaturer och havsnivåökningar från klimatmodellerna:

Även i värstascenariot kommer havsnivåökningarna stanna på under en meter enligt dessa modellkörningar. Vad jag förstår av brevet ovan så är det vad som också står i remissversionen av AR6 som kommer färdigställas i april nästa år.

Det forskarna nu pekar på är att abrupta förändringar (så kallade tipping points) i Grönlands och Antarktis istäcken inte finns medräknat i modellerna och det gör att riskerna blir gravt underskattade. De menar också att det nu finns tydliga bevis på att dessa tipping points är högst reella risker som blir mycket påtagliga om temperaturen skulle stiga över 2-3°C. Ett exempel:

Morlighem, M., et al. (2020) Deep glacial troughs and stabilizing ridges unveiled beneath the margins of the Antarctic ice sheet. Nat. Geosci. 13, 132–137. doi.org/10.1038/s41561-019-0510-8

Klimatet har alltid varierat är också ett standardargument i debatten, till exempel fick forskaren Lennart Bengtsson sitta i en lång intervju i Kvartals fredagspodd och utan minsta motfråga säga att koldioxidhalten varit 1000 ppm förr utan några större problem för livet på jorden. Men om man ska acceptera att klimatet alltid har varierat får man väl då också acceptera att inte bara koldioxidhalten var högre då utan även havsnivån (till exempel)?

IPCC:s rapporter tar år att färdigställa och remisshantera, flera av brevskrivarna har också lämnat kommentarer där men anser sig ändå tvungna att gå utanför den normala processen i detta fall. Forskningen går snabbt och mycket tyder på att de här abrupta förändringarna är allt annat än osannolika och riskerna behöver visas på ett betydligt bättre sätt i IPCC AR6 kapitel 9 menar de.

De stödjer sig på paleontologiska rekonstruktioner av havsnivåer och hur de har korrelerat med temperaturer långt tillbaka i tiden. De visar att nivåerna kan variera så mycket som 20 m per grad ökad global medeltemperatur.

”The paleo record strongly suggests that GMSL [Global Mean Surface Level] changes by as much as 20 m per degree.”

Vidare, visar en ny studie att avsmältningarna på Grönland och Antarktis ligger i linje med värstascenariot (RCP8.5) och det är slående hur många forskare som påpekar hur detta har gått mycket snabbare än någon kunnat förutse.

Thomas Slater, Anna E. Hogg & Ruth Mottram. Ice-sheet losses track high-end sea-level rise projections. Nature Climate Change, 2020 DOI: 10.1038/s41558-020-0893-y

Här en rekonstruktion av koldioxidhalt och dess korrelation med havsnivåer (CO2-halt på vänstra y-axeln och havsnivån den högra):

Foster GL, Rohling EJ. Relationship between sea level and climate forcing by CO2 on geological timescales. Proc Natl Acad Sci U S A. 2013;110(4):1209–1214. doi:10.1073/pnas.1216073110

Fosters et al beräknade utifrån sina resultat att nuvarande CO2-halter i atmosfären redan skulle ha intecknat en havsnivåökning på 24 meter även om det handlar om mycket långsamma processer och skulle kunna ta flera hundratals, om inte tusentals, år. Och det finns förstås osäkerheter, men ändå (vad jag förstår är det också bara korrelationer).

En annan studie publicerad i Nature 2019 gjorde en rekonstruktion av havsnivåerna för Pliocene, ca 3-3,2 miljoner år sen då koldioxidhalterna var ungefär som nu och temperaturen var 2-3°C högre än för-industriell tid. Medelhavsnivån för perioden var 16,2 m högre än nu (5,6-19,2 m). Läs mer på Phys.org.

Ett par äldre rekonstruktioner:

CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=479981

Så nej, IPCC lyfter inte bara fram de mest alarmistiska scenarierna. Brevskrivarna vill att det åtminstone tydligt ska framgå att projektionerna fram till år 2100 inte räknar med tipping points som verkar allt mer sannolika vid en global temperaturökning på över 2-3°C.

Sen finns det ju såklart Judith Currys rapport som är skriven på uppdrag av sina anonyma kunder till hennes företag som ville höra mindre alarmistiska siffror. På tal om transparens …

Här är några artiklar som brevskrivarna hänvisar till:

www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/11/AR6-Chair-Vision-Paper.pdf
Wang, S. and Hausfather, Z. (2020) ESD Reviews: mechanisms, evidence, and impacts of climate tipping elements, Earth Syst. Dynam. Discuss., doi.org/10.5194/esd-2020-16, in review.
Lenton, T.M., et al. (2019) Climate tipping points — too risky to bet against. Nature, 2019; 575 (7784): 592 doi.org/10.1038/d41586-019-03595-0
Morlighem, M., et al. (2020) Deep glacial troughs and stabilizing ridges unveiled beneath the margins of the Antarctic ice sheet. Nat. Geosci. 13, 132–137. doi.org/10.1038/s41561-019-0510-8
Meredith, M., et al. (2019) Polar Regions. In: IPCC Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate [H.-O. Pörtner, et al. (eds.)]. In press.
Sriver R.L., et al. (2018) “Characterizing uncertain sea-level rise projections to support investment decisions” PLoS ONE 13(2): e0190641. doi.org/10.1371/journal.pone.0190641
Hoffman, J.S., et al. (2017) “Regional and global sea-surface temperatures during the last interglaciation”. Science20, Jan: 276-279 science.sciencemag.org/content/355/6322/276
Kopp, R.E., et al. (17 December 2009) “Probabilistic assessment of sea level during the last interglacial stage”. Nature. 462 (7275): 863–7
Dutton, A. and Lambeck, K. (13 July 2012). “Ice volume and sea level during the last interglacial” Science. 337 (6091): 216–9
Hansen, J., et al. (2016) “Ice melt, sea level rise and superstorms: evidence from paleoclimate data, climate modeling, and modern observations that 2°C global warming could be dangerous” 16, 3761–3812, 2016 www.atmos-chem-phys.net/16/3761/2016/
Bamber, J., et al. (2019) “Ice sheet contributions to future sea-level rise from structured expert judgment” PNAS June 4, 2019 116 (23) 11195–11200; first published May 20, 2019 doi.org/10.1073/pnas.1817205116

Alarmism om istid på 70-talet? Konsten att plocka körsbär

Den 2020-08-102022-10-04 Av Mathsi Klimat, Uncategorized, Vetenskap16 kommentarer

Om trettio år kommer vi kunna säga att 2010-talet dominerades av larm om en stundande istid. Som belägg kommer vi kunna hänvisa till både tidningsartiklar och vetenskapliga studier (och förstås en myriad av blogginlägg):

Det är naturligtvis inte sant men det är ungefär så det låter från många håll i dagens finstämda klimatdebatt: På sjuttiotalet rådde minsann snudd på vetenskaplig konsensus om att en ny istid stod för dörren. Den självklara slutsatsen ska då vara att det inte går att ta klimatforskarna på allvar.

Till exempel Tony Heller (blivit motbevisad så många gånger att han t o m sparkats ut från att skriva på bloggen WUWT) har luskammat tidningar efter artiklar som varnar för en ny istid. Och precis som förväntat sprids hans blogginlägg globalt på ett ögonblick. Ni hittar tidningsutklippen på t ex Staffan Mörners sida.

De vanligast förekommande (?) är väl följande två artiklar: ”Another Ice Age?” från Time Magazine 1974 och ”The Cooling World” från Neewsweek 1975 (som också dök upp i en talkshow i USA 2006). Läs här vad författaren till artikeln har att säga om den idag:

“I accept that I didn’t tell the full story back then. Indeed, the issue raises questions about the relationship between science writers and scientists as well as the attitudes toward science of individuals with political agendas.”

newsweek20cooling

Av någon anledning får nyhetsartiklar om en global uppvärmning som de här i New York Times inte lika stor spridning eller nedanstående från 1912. Men vetenskapliga publikationer görs nu inte i nyhetsmedia utan i vetenskapliga tidskrifter.

Växthuseffekten art fr 1912

År 2008 gjorde Peterson et al en undersökning av publicerade vetenskapliga artiklar mellan åren 1965-1979 och kom till slutsatsen att 44 förutspådde en uppvärmning, 7 en nedkylning och 20 var neutrala:

”There was no scientific consensus in the 1970s that the Earth was headed into an
imminent ice age. Indeed, the possibility of anthropogenic warming dominated
the peer-reviewed literature even then.”

Från artikel i Bulletin of the American Meteorological Society 2008

Så här skrev IPCC-kritiske Richard Lindzen? Pdf-artikel från Cato Institute:

Så var det utrett och ett skönt lugn spred sig i klimatdebatten. Eller hur.

Delingpole, tidigare, ähum, journalist på The Telegraph, numera Breitbart, grävde fram att Connolly (en av författarna till ovanstående artikel) agerat envåldshärskare på Wikipedia och rensat bort saker om medeltida värmeperioden och andra välkända kontroverser i den här soppan. Han ska även ha tagit bort information om att det rådde konsensus om att temperaturen sjunkit under 60-70-talet.

För info: Delingpole anser att klimatvetenskapen är en enda stor konspiration (och säger sig inte ha tid att läsa vetenskapliga studier utan litar på andra som tolkar dem), jag gissar att det han anser vara propaganda och utrensning av information bara är en sund redigering av felaktigheter, men det är en annan fråga. Det var han som myntade begreppet Climategate.

Bloggaren bakom NoTrickZone menar att Petersons urval av artiklar är gravt felaktig då de utelämnat en massa artiklar som beskriver en period av nedkylning mellan ca 1940-70. I vanlig ordning publicerar han en enorm lista av artiklar (288 st) som har förbigåtts i genomgången. Men nu handlar det här om huruvida det rådde en konsensus om en stundande istid, inte om temperaturen stått stilla under några decennier.

(Han har tidigare publicerat ett gäng listor med artiklar som påstås motsäga en antropogen uppvärmning men flera har gått igenom dem och visat att det är få som i realiteten gör det. Se till exempel här hur vinklade de är).

Jag har inga ambitioner att gå igenom denna lista men klickade på måfå ändå upp en artikel i början: R. T. H. Collis Bull. Amer. Meteor. Soc. (1975) 56 (10): 1078–1083. Den visade sig handla om hur vädervariationer har påverkat matförsörjningen negativt baserat på flera extrema väderhändelser under början av 70-talet. Den nämner att uppvärmningstrenden brutits sen sextiotalet och att några forskare har fört fram idén om en ny istid. Knappast att det skulle råda en allmän och belagd övertygelse om att så var fallet.

”One strongly held theory holds that man-made pollution—notably C02 and particulates—is responsible and will lead to a further deterioration in weather conditions. […] The reversal of this warming trend, however, could mark the beginning of a new ice age as some climatologists have indicated.”

Det finns inga prediktioner om varken ny istid eller uppvärmning, bara att ändringar i vädermönster kommer påverka skördar och liknande. Det verkar med andra ord vara samma kvalitet på denna lista av artiklar som de han brukar lägga ut. Orkar inte bry mig faktiskt.

Man ska komma ihåg att detta var en tid då det inte uppmätts någon uppvärmning på decennier och det var fortfarande mycket som var okänt om diverse klimatprocesser. Man hade till exempel precis börjat förstå de så kallade Milankovic-cyklerna om hur jordens axellutning och variationer i omloppsbana runt solen påverkade klimatet. Man visste också relativt lite om hur känsligt klimatet var för aerosoler och koldioxid.

Det är inget att hymla om att det fanns de som förutspådde en nedkylning (även i IPCC:s rapporter konstateras att vi skulle haft en långsam nedkylning nu om det inte vore för växthusgaserna), men vad baserade de detta på?

Rasool, Schneider, Science (1971): 138-141 kom fram till att en fyrdubbling av utsläpp av partiklar/aerosoler (som t ex svaveldioxid) i atmosfären kunde ge en nedkylning på 3,5C. De hade använt en enkel matematisk modell och räknat med en (för) starkt kylande effekt av aerosolerna och en (för) låg klimatkänslighet med avseende på koldioxid. Bara några år senare gav Schneider ut en ny artikel (Science (1974) 186: 1163-72) där han reviderade sin slutsats och gjorde en bedömning att jorden skulle se en uppvärmning med 0,5C till sekelskiftet (vilket stämde rätt bra).

I artiklar från 1975 och 1976 menade Bryson att utsläppen av aerosoler överskuggade effekten av den ökade koldioxidhalten och därmed orsakade en nedkylning. Han såg heller inga tecken på att det skulle avstanna:

“Since 1940, the effect of the rapid rise of atmospheric turbidity appears to have exceeded the effect of rising carbon dioxide, resulting in a rapid downward trend of temperature. There is no indication that these trends will be reversed, and there is some reason to believe that man-made pollution will have an increased effect in the future.”

En tidigare artikel lyfte också fram aerosoler som orsak till nedkylningen. Barrett, Solar Energy, Volume 13, Issue 3, November 1971, Pages 323-337:

”These computations show that substantial depletions of irradiance can result from moderate to heavy particulate loadings, and that an increase in man-made particulate emissions by a factor of 50 or more could give rise to a general cooling of serious magnitude.”

Det fanns goda grunder för det här, utsläppen av sot och svaveldioxid hade ökat markant alltsedan 50-talet:

SO2-emissions

Men utsläppen stannade av efter det att regleringar infördes. De tillkom efter en lång och hård motoffensiv från exakt samma människor och organisationer som är/var verksamma i motståndet mot regleringar av CO2 och freonutsläpp. Deras alarmistiska budskap om att världen skulle slungas tillbaka till 1800-talet om åtgärder infördes föll ganska platt men sällan utmålas de som alarmister trots att vi har facit. Samma visa med blytillsatser i bensin.

Jaja, istiden var det. Det fanns säkert andra hypoteser än aerosoler men det är bara strunt att det inte pratades om en global uppvärmning redan då.

-President Lyndon B Johnson fick 1965 en rapport från sina vetenskapliga rådgivare som refererade till tre dussin vetenskapliga studier från 50 och 60-talet och de sa så här:

Rapport till Lyndan Jonsson

”Through his worldwide industrial civilization, Man is unwittingly conducting a vast geophysical experiment. Within a few generations he is burning the fossil fuels that slowly accumulated in the earth over the past 500 million years”

”By the year 2000 the increase in CO2 will be close to 25%. This may be sufficient to produce measurable and perhaps marked changes in climate.”

”The climate changes that may be produced by the increased CO2 content could be deleterious from the point of view of human beings.”

-Manabe & Wetherald publicerade en banbrytande studie om växthusgasernas effekt på klimatet redan 1967 och det handlade inte om en avkylning …

Manabe study 1967

-The 1975 US National Academy of Sciences/National Research Council Report:

“Of the two forms of pollution [aerosoler och koldioxid], the carbon dioxide increase is probably the more influential at the present time in changing temperatures near the Earth’s surface.”

Men det var ingen som påstod att all kunskap var på plats för att kunna göra bergsäkra prediktioner av framtiden. Effekten av aerosoler är än idag en av de svårare processer att modellera/förstå men det betyder inte att man inte har en aning.

-Men trots osäkerheterna publicerade Broecker 1975 resultat från sin klimatmodell i Science:

Broecker_Prediction

Broecker_Comparison_Zoomed

-Sen har vi Charneyrapporten (pdf) från 1979 som är en minivariant av en IPCC-rapport, det vill säga en sammanfattning av det vetenskapliga kunskapsläget inom klimatologin. De kom till slutsatsen att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle leda till en ökning av temperaturen med 1,5-4,5C.

Och så vidare.

I mina ögon är det här en pseudodebatt av rang. Visst, fortsätt räkna artiklar och väga ord på våg men det blir bara löjligt. I vilken annan vetenskap förutsätter man att all kunskap ska finnas på plats från början och att det som sagts för fyrtio-femtio år sen är det som ska gälla nu också? Ska vi ignorera all den kunskap som genererats sen dess?

Är det en slump att vi hamnat här? Knappast. Många planterar desinformation helt medvetet och ännu fler ser till att fröna gror och växer som bara den i tron att de är skeptiska och bekämpar etablissemanget.

I en ledare skriven av James Schlesinger i Washington Post 2003 citeras en rapport från 1975 publicerad av National Academy of Sciences (samma som angetts ovan) som säger att forskarna skulle ha varnat för en ny istid och inte en uppvärmning. Samma citat dyker senare upp i den amerikanska kongressen när senator James Inhofe refererar till den i sin argumentation om att allt prat om global uppvärmning bara är alarmism, precis som den om istiden på sjuttiotalet. De hade dock bara valt att ta med denna text:

”Utifrån historiska data om de interglaciala tidsperioderna så borde nutidens höga temperaturer närma sig slutet och följas av en lång period med avsevärt kallare temperaturer och leda till nästa istid …”

Men ”råkat glömma” fortsättningen:

”… inom 20 000 år från nu. Men det är möjligt, eller till och med troligt, att människan redan har påverkat miljön så pass mycket att klimatmönstret i en nära framtid kommer följa en annan rutt.”

Sån himla otur.

Så jo, det finns de som väldigt medvetet sprider desinformation i den här frågan. Årets Fokus-svensk Jens Garnman sprider t ex en fejkad Time-framsida som påstår att forskarna varnade för en istid på sjuttiotalet. Och det fastän han länkar till sidan där han fått bilden ifrån som visar att det är fejk.

Himla otur många har när de ska jaga likes.

Många av länkarna är hämtade från Scott K. Johnson, Ars Technica.

Staffan Mörner hade synpunkter på detta inlägg som jag förstås kände mig nödd att besvara 🙂 Se här.

Alarmism

Den 2019-11-242019-11-24 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap1 kommentar

Det enklaste knepet i propagandaleken (oavsett fråga och politisk åskådning) är väl att plocka ut enstaka märkliga uttalanden och argumentera mot det och på så sätt glida undan själva grundproblemet. Ulf Kristersson (M) blev t ex intervjuad om klimatet i Expressen häromdagen och sa så här om klimatalarmister:

– Jag är rädd för att de egentligen säger åt oss att sluta leva. Det landar ibland i att avskaffa demokratin för miljöns skull. Det är livsfarligt.

Liknande hörs på SvD:s ledarsida:

”Klimatfrågan tycks ha potential att genom somligas försorg bli lika fundamentalistisk som hederskulturen.”

Eftersom jag ständigt blir kallad fundamentalistisk alarmist bara för att jag tycker man ska hålla sig till IPCC och publicerad vetenskap kan jag inte låta bli att ana en hundvissla i Kristerssons sätt att prata om alarmister. (Nej, jag kallade varken moderaterna, Kristersson eller SvD ”klimatförnekare” här).

Men naturligtvis finns det uttalanden som går i denna riktningen. T ex filosofen Torbjörn Tännsjö skrev på DN Kultur om sina tankar om demokrati och klimatproblemen:

”Vi står här inför ett kollektivt beslutsproblem, som vi inte kan hantera med hjälp av existerande institutioner.”

Och visst finns det alarmister som ropar på vargen utan täckning. Ett exempel jag brukar får höra: En FN-anställd uttalade sig t ex 1989 om att de mest konservativa bedömningarna var att temperaturen skulle öka 1-7°C under de kommande 30 åren och vi har bara några år på oss. Men det var förstås inte vad vetenskapen sa. Jim Hansen, av många ansedd som en av de mest alarmistiska forskarna, hade bara året innan publicerat resultat från sin klimatmodell där worst-case scenariot visade ca 1°C efter 30 år.

Forskare som Mann och Schmidt ger inte heller mycket för den här typen av undergångsartiklar och det finns alldeles säkert miljöhot som dras fram av vissa som inte har fullt stöd i vetenskapen, men klimathotet är inte ett av dem. Men hänvisar man till IPCC blir man inte sällan hopbuntad med varenda märkligt uttalande som luskats fram från tidningsklipp sedan decennier tillbaka (kommer oftast från den väljarbas som M verkar vilja dra väljare ifrån).

Det är lätt att svepa bort tusen och åter tusentals vetenskapliga artiklar med ”jävla alarmist” och det går som sagt igen i Kristerssons intervju där han först säger sig vara rädd för alarmisterna och sen, förmodligen helt omedvetet, applåderar och tar cred för just denna typ av alarmism, se nedan.

För det finns en annan typ av undergångsalarmister vars argument personer som Kristersson ofta använder sig av, men de ställs i princip aldrig mot väggen hur uppåt väggarna deras undergångsprofetior än visat sig vara…

Kristersson hänvisar bland annat till att andra miljöproblem har blivit så mycket bättre som någon sorts bekräftelse på att saker och ting löser sig utan denna miljöalarmism:

– Titta på havsmiljöer och nedsmutsning som är bättre. Mälarens vatten, där jag bor, har blivit bättre. Vi har ett ozonskikt som återhämtar sig. Vi har mer gröna miljöer i dag och fler träd i Sverige.

Det tragikomiska i detta ligger i att en av de vanligaste hånfulla kommentarerna om alarmism brukar åskådliggöras med detta utklipp från DN 1972:

Alltid lika pålästa Samhällsnytt (gamla Avpixlat om jag inte är fel ute) refererar till detta som: ”Redan vid klimatkonferensen i Stockholm 1972 menade klimathetsarna att vi hade tio år på oss att förhindra växthuskatastrofen – det som man nu tvingats ändra till klimatförändringen.”

Det enda som blev rätt i den meningen var stad och årtal. Det var en miljökonferens och de 26 punkter som avhandlades kan du se här. Upprinnelsen kan väl sägas vara en alarmistisk insändare i DN 1967 av forskaren Svante Odén som hade visat att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp och innebar allvarliga hot mot flora och fauna. Konferensen handlade om hur man skulle hantera den här typen av miljöproblem som sträcker sig över nationsgränser.

Trots att en lång rad studier (tex här) visade att försurningen slog ut fiskbestånd i Sverige och Norge räckte inte det för att införa regleringar av den tunga industrin i framförallt Tyskland och Storbritannien, som stod för de största problemen.

Argumenten liknade de vi nu ser i klimatdebatten, det skulle krävas enorma kostnader att göra något åt det, elen skulle bli dyrare och massarbetslöshet hotade. Så trots att vetenskapen var enig om att svavelutsläppen borde minska hände inte mycket. USA tillsatte en Acid Rain Panel som sammanställde det vetenskapliga läget och rekommenderade att regleringar skulle införas i en rapport från 1984.

Alla i panelen var överens om saken utom en person, Fred Singer, visserligen fysiker men den enda som inte var expert på området (han var tillsatt av Reaganadministrationen). Han fick delge sin avvikande åsikt i ett appendix till rapporten: han tyckte inte det fanns fog för att slänga miljarder på åtgärder när man inte hade en aning om vilka kostnader utsläppen egentligen medförde.

“In the absence of even order-of-magnitude estimates of economic damage attributable to acid deposition, and with emission control costs certainly in the multibillion dollar range, one must question whether we are attacking a million-dollar problem with a billion-dollar solution”

Fred Singer i Report of the Acid Rain Peer Review Panel 1984

Reagan gick på Singers linje.

Ironiskt nog krävdes en alarmistisk rörelse om en omfattande skogsdöd i Europa för att åtgärder skulle vidtas. Ironiskt eftersom det sannolikt inte var surt regn som låg bakom just det. Läs mer t ex i rapport från IVL.

Utvärderingar visar att kostnaderna för åtgärder hade överskattats något enormt, elpriset steg inte, det blev ingen massarbetslöshet och vinsterna för samhället blev betydligt större än väntat. Se siffror och länkar i ett av mina tidigare inlägg.

Utsläppen har sedan detta sjunkit drastiskt (men tvärtom i Kina-Indien), ändå får sydvästra Sverige ta emot 4 ggr (sist jag kollade) så mycket surt nedfall som marken kan hantera, vilket gör att jordarna sakta lakas ut på buffrande mineraler. Det är med andra ord bara en tidsfråga innan det får allvarliga konsekvenser i vattendrag och liknande. Största utsläppen står numera fartygstrafiken för och därför infördes strängare krav på dessa utsläpp 2015 i norra Europa.

Moderaternas EU-rep Christoffer Fjellner var väldigt missnöjd med beslutet att länderna i norra Europa skulle gå före när de sydligare länderna (där problemen är störst) vägrade. Det ger allvarliga nackdelar för vår industri. Argument vi känner igen. En utvärdering gjordes 2017:

”Två år senare visar Trafikanalys utvärdering att de avsedda positiva effekterna på luftkvalitet har infriats. Samtidigt har befarade negativa konsekvenser för transportmönster och näringsliv på det stora hela uteblivit.”

En kort tid som gått men ändå… Visst kan jag förstå argumentationen men urlakningen kommer fortsätta alldeles oavsett anledning till fortsatta utsläpp och ideologiska orsaker till varför man inte vill stoppa dem. Men det blir man alarmist för att påpeka.

Och Kristersson nämnde ett läkande ozonlager. När vetenskapen började larma om att freoner bröt ner ozonlagret startade tillverkare, handels- och lobbyorganisationer intensiva PR-kampanjer för att så tvivel om dessa nya rön. Det var samma argument som mot klimathotet nu och det kom från samma grupperingar. Envetna alarmister och forskare (köpta förstås) fick kämpa mot en brutal högermotvind med påståenden om att det inte fanns några belägg för saken och att det skulle innebära enorma fördyringar av både det ena och det andra.

”Vi vet inte vad som pågår, vi vet inte om det vi mäter har något att göra med problemet, men vi är säkra på att inget kommer att hända oavsett vilket inom de närmsta åren.”

The Ozone War, Dotto and Schliff

“Maybe acid rain isn’t the villain” asserted that it “could eventually cost Americans about $100 billion … to achieve a major reduction in sulfur dioxide emissions.”

Hudson Institute (tankesmedja)

Till slut blev det dock omöjligt att gå emot vetenskapen och även 19 av världens största freontillverkare propagerade för en reglering och införandet av Montrealprotokollet. Kostnaderna visade sig sen inte alls bli så stora som ”realisterna” hade skrämt allmänheten med, se mitt tidigare inlägg.

Samme Singer som var ”pseudoakademisk expert” när det gällde svavelutsläppen satt nu i amerikanska kongressförhör som ”freon/ozonexpert” och drog offerkoftan på sig över att man inte tog hänsyn till hans publikationer i de vetenskapliga sammanställningar som då gjordes (motsvarande IPCC-rapporterna).

Men det hade man, de kunde till och med ge honom en sidangivelse. Och det var ingen vetenskaplig studie Singer hade gjort utan det handlade om en kommentar till en studie och den var 20 år gammal redan då.

DR SINGER: ”I fallet om ozonnedbrytningen så har mitt arbete ignorerats. Mina artiklar har blivit ignorerade och ni kommer inte hitta en referens till något jag har publicerat här, oavsett när det var publicerat.

DR ALBRITTON: “Ja, jag är förvirrad av Dr Singers uttalande om att hans artiklar har ignorerats. Hans enda artikel som refererats till, kommentaren [artikeln var en kommentar till en artikel och ingen egen publikation av forskningsresultat], finns upptagen på sida 9.21 i den aktuella bedömningen [av forskningsläget]. Där finns även svaret från de författare vars artikel han kommenterade.”

Och Kristersson, du ska veta att de som hårdast driver att klimathotet är alarmistiskt tycker fortfarande att Montrealprotokollet är ett enormt misslyckande. Ingemar Nordin på Klimatupplysningen skrev 2014:

”Men all forskning som kan grumla framgångssagan kommer naturligtvis inte att nämnas av vare sig politiker, stormedia eller de gröna lobbygrupperna. Det är viktigt att framställa Montrealfördraget som en succé för global centralstyrning.”

Han kunde dock inte nämna en enda artikel som mörkades. Den han refererade till hade visat sig vara felaktig pga föroreningar, vilket hade bevisats av flera olika forskargrupper inklusive de som utfört ursprungsstudien. Det enda Nordin bevisade var att Nature faktiskt publicerar artiklar som går emot ”mainstream” forskning om man har täckning för det.

Samme Singer är också ”klimatexpert” och huvudförfattare till NIPCC-rapporterna som dissar klimathotet. Rapporter som t ex Lennart Bengtsson sågat vid fotknölarna och säger att det handlar om medvetet förvillande av fakta.

Ja, och samme Singer var även ”akademisk expert” på passiv rökning som han hävdade att det inte fanns belägg för att det skulle vara hälsoskadligt.

Men visst är det IPCC som är alarmisterna.

Och det där med renare vatten och natur. Vad tror du Kristersson, skulle vi fått klorfri blekning av papper utan ihärdiga forskare, de uppmärksammade Greenpeace-aktionerna och den kraftiga opinionen?

Pappersindustrin tog ju inte emot forskningsresultaten med förståelse och vilja till alltför kraftiga åtgärder direkt (för det innebar miljardkostnader). Det var Greenpeace som 1991 tryckte upp en tidning på klorfritt papper, vilket inte skulle gå enligt industrin. Lyssna på denna historia på P3 Dokumentär.

Samma visa gäller PCB, dioxiner, DDT och en mängd andra klorerade föreningar. Ja, det krävdes ofta alarmister för att det skulle hända något. Och alla ni som hånfullt skrattar åt tidningsklippet ovan, vilka av alla dessa miljöproblem vill ni ha tillbaka?

Är vi så förbannade bortskämda att vi nu kan sitta och påstå att miljön är så mycket bättre idag för att det liksom löste sig av sig självt och alla som vill åstadkomma förändringar bara är några jävla alarmister?

Om det finns överdrifter? Klart det gör. Är företagare onda och dumma? Klart de inte är.

När EU (med Margot Wallström i spetsen) la fram ett nytt förslag om en ny omfattande kemikalielagstiftning satte en enorm lobbyapparat igång där till och med USA:s regering gjorde gemensam sak med de amerikanska kemikaliejättarna och protesterade på alla nivåer.

Den mest övergripande förändringen med REACH innebar att de som ville sälja kemikalier skulle behöva presentera bevis för att de inte var (alltför) farliga istället för att det skulle vara upp till myndigheter att bevisa dess farlighet.

Konservativa/liberterianska tankesmedjor drämde till med att det skulle innebära självmord för EU och dessutom få hela världens utveckling att knäa:

REACH suicidal

REACH infördes 2007 och vad hände? En utvärdering från 2015 säger att det inte går att se att REACH skulle ha påverkat handeln.

Statistical data do not support the hypothesis of a general trade barrier to the EU chemicals market due to REACH.

EC Chemistry 1.1 (2015): 15-24).

Men visst kostar det (å andra sidan omsatte EU:s kemiindustri €558 miljarder redan 2012) men det ger också väldiga fördelar för samhället. EU gjorde en utvärdering 2018:

Kostnaderna har varit högre än väntat (1,7 miljarder euro), särskilt för den första tidsfristen för registrering. Ytterligare kostnader tillkommer i samband med utvärdering, godkännande och begränsning. De potentiella fördelarna för människors hälsa och miljön uppskattas vara i storleksordningen 100 miljarder euro under 25–30 år.

Naturligtvis är det svårt att beräkna fördelarna i kronor och ören men är det helt självklart att ”frihet” innebär att samhället ska betala de här 100 miljarder euro för att några ska få släppa ut i princip vad som helst och tjäna grymt med pengar på det?

Och funkar det att gå före? Tja, länder som Sydkorea och Kina har uppdaterat sina lagar i riktning mot REACH efter EU.

Den absolut tydligaste nedgången för kemiföretagen orsakades av finansbranschens krasch (”Imports of organic chemicals were heavily impaired by the 2008/2009 worldwide financial and economic crisis”), men att vilja reglera den är väl ”sådant man inte får säga i det här jävla landet” om man inte vill bli stämplad som kommunistalarmist.

I USA har man inte ens lyckats förbjuda asbest på grund av att de måste väga in ekonomiska aspekter för företagen. Och som en bieffekt läggs enorma pengar på att inför rättegångar (efter stämningar från insjuknade anställda etc) ta fram studier som ska bevisa att det inte är farligt. Läs den här skruvade historien t ex.

Självmord för EU? Nej, knappast. Får libertianerna äta upp sin alarmism? Nej, knappast, ekonomisk undergångsretorik verkar aldrig kunna klassas som alarmism.

Ja, jag skulle kunna fortsätta (läs till exempel mitt inlägg om blytillsatser i bensin) men jag tror poängen borde framstå. Nej, jag är inte så naiv att man bara kan glömma de ekonomiska effekterna och att lösningar är enkla, men fysikaliska lagar kommer alltid trumfa de kortsiktiga ekonomiska principerna i slutänden, vare sig vi vill eller inte.

Kunskapen om klimatförändringarna och nödvändigheterna att agera om vi vill undvika de värsta konsekvenserna har varit kända länge. Största anledningen till att åtgärder fördröjdes i alla ovanstående frågor ovan (liksom nu med CO2-utsläppen) är alarmister som hävdar att alla andra är alarmister.

Klimatförändringarna innebär väldiga affärsmöjligheter för de som hänger med i utvecklingen men det kräver så klart investeringar. Det är också en ypperlig möjlighet att slippa ifrån beroendet av några av planetens värsta skurkstater och på köpet skulle vi få bort en lång rad av de allra värsta hälsoriskerna vi har som kostar enorma belopp.

Men på tal om alarmism.

Kristersson, du kanske skulle ta en titt på några av dina partivänners Twitterkonton (det gäller även SD:are som väl är de som är mest frekventa med att tjata om klimatalarmister). Man skulle kunna tolka deras meddelanden som att det är ingen mening att oroa sig för miljöproblem eftersom Sverige kommer upphöra att existera inom de närmsta veckorna. Bara försök lyfta fram World Economic Forums åsikter om läget i Sverige och du kommer få veta hur jävla uselt Sverige är att leva i…

Men sådant är förstås inte alarmism.

Lars Bern desinformerar

Den 2019-11-062023-02-25 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap

Jag är ärligt talat trött på allt gnäll om att det saknas en saklig debatt om klimatvetenskapen, även om jag håller med om det. Det jag är trött på är alla de som hävdar att det skulle vara ”alarmisterna” som står bakom osakligheten.

Jag vet inte hur många gånger jag anklagats för att vara feg för att inte våga debattera mot Lars Bern som seglat upp som någon sorts guru inom klimatvetenskapen i och med sin roll på SwebbTV, även om han förvillat om (bland annat) detta i över ett decennium. Jag har redan förklarat varför och det åskådliggjordes utomordentligt tydligt för några dagar sen när Expressen intervjuade honom (kommer till det).

En som lobbat för att få mig att debattera mot Bern försökte då övertala mig om att skriva en debattartikel till en sajt som är känd för att publicera diverse konspirationsteorier. Det kunde jag tänka mig men det visade sig att ett villkor var att jag inte nämnde Lars Bern vid namn (kanske för att Bern själv är en frekvent skribent på sajten..?). Då struntade jag i det, istället får ni nedanstående.

Lars Bern anser sig själv inte ”förneka vetenskapen” utan menar att han håller sig till det som Vetenskapsakademin och IPCC kommit fram till. Men gör han det? Är han saklig i sin argumentation?

Jag har skrivit flera inlägg om det men här får du det sammanfattat, du får väl avgöra själv:

1) IPCC: I en intervju i Expressen säger Bern att IPPC kan det där om klimatet bäst. Dagen efter kan man läsa på hans blogg (30 okt) att IPCC är politiskt bakbundet eftersom de inte har mandat att titta på andra faktorer som påverkar klimatet än de antropogena (från människan). Det räcker med en snabb titt i IPCC AR5 kapitel 8 för att se att det är en ren lögn. Vulkaner, solen, kosmisk strålning osv finns upptaget där. Det är ingen åsikt utan fakta som du kan kontrollera själv.

2) Ingen uppvärmning: Bern sitter i SwebbTV och säger att vi inte haft någon uppvärmning de senaste 20 åren bortsett från El Niño 1998 och 2016. Det är helt fel. Alla tillgängliga mätserier visar en tydlig uppåtgående trend, även UAH:s satellitdata från troposfären även om den är en outlier och visar minst uppvärmning (och alla ”sakliga debattörer” vill förstås enbart använda den trots att den bevisligen haft enorma problem att få tillförlitliga värden och är en av de mest justerade och problemfyllda mätserier av alla).

Läs BAMS State of the Climate 2018, IPCC-kritiske John Christy och tillika förvaltare av UAH var huvudförfattare till just det kapitlet. Eller titta på valfri mätserie. Du är bara ett klick ifrån att bevisa att Bern har helt fel. INGEN som vill ha en saklig debatt kan påstå att uppvärmningen stannat av.

3) Ingen koppling CO2-temp: Bern hävdar att det inte finns ett signifikant orsakssamband mellan uppvärmningen och den ökade koldioxidhalten, helt utan referens till någon vetenskap utan bara sin egen åsikt och pekande på web-upprop och andra forskares åsikter (som 99% av fallen inte är klimatforskare). Det stämmer inte överens med vad IPCC och deras sammanfattning av tillgänglig vetenskap säger:

IPCC AR4 (2007): ”Most of the observed increase in global average temperatures since the mid-20th century is very likely due to the observed increase in anthropogenic GHG concentrations.”

IPCC AR5 (2013): ”The best estimate of the human-induced contribution to warming is similar to the observed warming over this period.”

Samma slutsatser hittar du i IPCC SR15 (2018) och andra sammanfattande vetenskapliga konsensusrapporter som State of the Climate från Bulletin of American Meteorological Society men även World Meteorological Organizations State of the Climate.

Bern säger också att koldioxidens IR-absorption är logaritmisk (sant) och att den är mättad. Även det utan referens till någon publicerad vetenskap eller något annat än hans eget uttalande. Som är helt fel. Fysiken bakom koldioxidens växthuseffekt är välkänd och har bekräftats fram och baklänges liksom strålning in och ut från jorden.

Att påstå att Berns åsikter står långt ifrån vad som är vetenskapligt publicerat (och ”allmänt accepterat”) är inget personligt påhopp utan saklig och kontrollerbar fakta.

4) Isarna: Bern påstår att Grönlands glaciärer växer och visar en kurva för Surface Mass Balance, vilket inte visar hela glaciärernas massa. Läs definition på Polar Portal. Han påstår också att landisen på Antarktis inte har ändrats alls. Du är en klickning bort från att veta att det inte alls är sant. Ingen som är ute efter en saklig debatt kan påstå att de ökar. Punkt.

5) Egna spekulationer: Bern återkommer till hur han blev påhoppad efter sin insändare till SvD 18/11 2008 (senast 31 okt 2019 på sin blogg). Till det som är sagt i punkt 3 ovan kan bl a läggas att han inte nöjde sig med att helt bortse från all den vetenskap som fanns publicerad redan då utan lanserade även en egen alternativ teori istället för växthuseffekten:

”Uppmätt temperatur närmast markytan har stigit, men en alternativ förklaring skulle kunna vara att det inte i första hand berott på växthuseffekten. Orsaken kan vara befolkningsexplosionen och vårt allt mer urbaniserade samhälle, som med skogsskövling, storskalig energianvändning och utbyggnad av mörka värmeabsorberande ytor, såsom åkrar, vägar, hustak och liknande, värmer upp markytan.”

Helt utan referenser till någon vetenskap utan enbart till sitt eget spekulerande och lite googling på nätet. ”Landanvändning” etc finns medtaget i IPCC AR4, kolla själv. Även om det säkerligen finns brister och att allt inte var/är känt är Berns egna spekulationer inte vetenskap, argumenten är inte sakliga utan ren pseudovetenskap och en offerkofta modell större, han förhåller sig helt enkelt inte till det som är vetenskapligt publicerat. Punkt. (Notera att Bern är styrelseproffs och aldrig varit i närheten av att publicera något vetenskapligt om klimatet).

6) Mann och hockeyklubban: Bern låter SwebbTV:s tittare veta att Michael Mann blivit fälld och avslöjad som en bedragare i en rättegång, enbart baserat på uppgifter från diverse bloggar. Hockeyklubbsgrafen från 1998 skulle vara ett beställningsjobb, Mann vägrar lämna ut rådata och Bern påstår till och med att hela klimatforskningen har stått och fallit med denna graf under alla dessa år men att den nu skulle ha avslöjats (det här är alltså hösten 2019).

Efter domen blivit officiell stod det klart att det inte var sant, Mann hade inte fällts för något. Stort nog erkände Bern det i efterföljande program men höll fast vid att Mann inte delat med sig av rådata och kod till studien. Det är bara ren rapakalja. Studien har replikerats, statistiken har undersökts, NAS har utrett, studien har uppdaterats 2008 och fanns med i IPCC AR5, koden och rådata har funnits att ladda ner för vem som helst sedan 2005.

Det finns numera säkert över tjugo hockeyklubbor och en hel drös med studier som bekräftat hockeyklubban. Hockeyklubban från 1998 är vetenskapligt passé sen länge och att klaga på den är som att klaga på att T-Fordens servostyrning var för dålig. Att säga att klimatvetenskapen skulle bygga på enbart den är antingen en medveten lögn eller skrämmande okunnigt. Det är ingen åsikt utan fakta som du kan kolla upp själv. Jag har hjälpt dig här.

7) Manipulering av tempserier: Bern och SwebbTV säger att Obama beordrade forskare på NOAA att manipulera mätdata så det passade in i klimatalarmismen. De visar sen en artikel i Daily Mail som säger sig bygga på en visselblåsares uppgifter. Det visade sig vara helt fel och tidningen har skrivit en rejäl rättning på sin artikel (och för övrigt gav uppdateringen av mätserien en mindre uppvärmning än om justeringen inte tas med). Saklig debatt?

8) Kosmisk strålning: Bern, ja på SwebbTV igen, drar fram Svensmarks hypotes om kosmisk strålning/molnbildning/klimatpåverkan som beror på solens aktivitet. I själva verket står vi för en nedkylning menar Bern, vilket både Svensmark och Humlum spådde 2009 då solens aktivitet sjönk till rekordnivåer. Men ingen avkylning kom. Den här hypotesen har inte korrelerat med verkligheten på decennier och finns upptaget i IPCC AR5. Det är ingen åsikt utan fakta baserat på observationer. IPCC har inte ignorerat det och du kan kolla upp det själv.

9) Klimatkänsligheten: Bern anser att klimatkänsligheten är låg (dvs hur mycket temperaturen stiger vid en fördubbling av koldioxidhalten). Det är en åsikt. Men detta är ett område där vetenskapen inte är överens, därav IPCC:s temperaturintervall på 1,5-4,5°C. Men ändå är ”pseudoskeptiker” rörande överens om att just detta är klargjort och färdigforskat om. I verkligheten finns det upp mot 150 studier (i sin tur baserade på tusentals studier) som alla har sina begränsningar men många pekar åt precis andra hållet, dvs att känsligheten ligger i det övre intervallet. I en saklig debatt hade man kanske kunnat diskutera hela intervallet men då blir man genast kallad alarmist och/eller kommunist.

10) Modellerna: Naturligtvis dissar Bern klimatmodellerna med en numera klassisk bild från John Christy som han visade vid ett kongressförhör. Den innehåller ordentligt körsbärsplockade data.

I själva verket ligger klimatmodellerna väl inom förutspått intervall, ingen påstår att de är perfekta men även de modeller som togs fram på nittiotalet ligger i princip spot-on när man lägger in de rätta utsläppsnivåerna, det vill säga fysiken beskrivs bra. I en saklig debatt hade man kunnat diskutera detta för det finns naturligtvis svårigheter och problem som över huvud taget inte döljs, men det går sällan, det stående mantrat är att de inte stämmer med observationer men de gör det. Du är bara några klick ifrån att se det själv. Vilka krav kan man ha?

11) 2019-09-19 jadå, SwebbTV igen: Bern sitter och säger:

”När jag får mothugg i debatten så är det alltid ad hominen [personliga påhopp], de här klimatalarmisterna kan aldrig hålla sig till en saklig diskussion.”

Jag, och många andra, har år ut och år in har presenterat en hel rad felaktigheter i det Bern påstår, helt sakligt och faktaunderbyggt. En mängd av hans debattartiklar har bemötts med referenser till myriader av vetenskapliga artiklar. Men han bemöter det aldrig utan kommer med påståenden om att det är personliga påhopp.

Själv bemödar han sig sällan med underbygga sina åsikter med vetenskapligt publicerade artiklar. Man ska tro på hans egenupplevda kunskapskälla tydligen och SwebbTV:s publik verkar uppenbarligen tycka att det räcker, trots att han inte är i närheten av att forska om klimatet. Han har, som jag visat, inga problem att sitta och hitta på saker allteftersom. Det är med andra ord helt omöjligt och meningslöst att debattera mot honom.

Han har heller inga problem att själv komma med ordentliga påhopp och ad hominem mot Rockström, Mann, hela klimatforskarkåren, journalister inom mainstream media och så vidare.

Nu har jag inte ens berört alla konspirationsteorier om hur Rockefeller skapade IPCC med en uttänkt plan att använda klimatlarmen som medel för att nå världsherravälde. Soros, Rothschild, Gates är också med på ett hörn enligt Bern. Det går liksom inte ihop med att han samtidigt säger sig köpa vad vetenskapen säger. Det är inget ad hominem, han upprepar det om och om igen och har gjort så under flera år.

Jag har redan berättat om hur han påstått att Big Pharma låg bakom Ebola-epidemin. Och vad sägs om att USA med Obama i spetsen skulle använda klimatlarmen för att invadera Kina och Indien? Inte heller det är ad hominem utan hans egna ord:

”Att klimatlarmen blivit den angloamerikanska oligarkins perfekta storm i deras strävan efter världsherravälde är lätt att inse. […]

Argumentationen för att legalisera militära ingripanden är lätt att genomskåda. Sannolikt har USA förberedda planer som går ut på att slå ut kinesisk, indisk och annan kraftproduktion genom att bomba den. […]

Planen är förmodligen att göra som man gjorde innan man inledde sitt illegitima anfall på Irak, att presentera alarmerande desinformation. […]

Man kommer att peka på klimatförändring, som man hävdar orsakats av stora koldioxidutsläpp från de länder man anfaller. Med tanke på hur lättledda vissa Europeiska politiker varit i klimatfrågan, inte minst svenska, kan man kanske räkna med stöd från Europa. Givetvis kommer NATO att dras in i detta korståg mot de delar av världen som inte frivilligt inrättar sig under de styrande oligarkernas maktordning.”

Så ja, jag är enormt trött på gnället att ”alarmisterna” inte kan ta en saklig debatt. Lars Bern för definitivt ingen saklig debatt och det är som jag har visat helt klarlagt att Bern inte håller sig till IPCC och den allmänt accepterade vetenskapen som han hävdar. Det är en ren lögn.

Jag har kommenterat Gösta Petterssons bok Falskt Alarm, sajten Klimathotet.com och även bemött Elsa Widdings föredrag och bok Klimatkarusellen. För att få det att gå ihop måste man ignorera en brutal mängd forskning, saker som har visat sig inte stämma ältas om och om igen, år ut och år in. När något motbevisas kommer genast nästa grej, en blogguppgift, en ny fingerad graf tagen ur sitt sammanhang och sen börjar det om från början igen.

Nej, inget tyder på att ni vill ha en saklig debatt. Det gäller även diverse ledarsidor, flera Moderater och Sverigedemokrater och andra medieprofiler. Ni gottar er i uppmärksamheten, det räcker med en liten hånfull kommentar om Greta så kommer halva Twitter springande med fina kommentarer om hur kommunistetablissemanget försöker förtrolla världen.

Tro mig, om evolutionsläran någon gång hotar ekonomiska intressen kommer följande upprop, där tusen forskare insisterar på att ”Darwinismen” är en komplott, börja cirkulera på sociala medier och delas av en rad riksdagsledamöter och tidningsledare snabbare än du kan blinka.