Etikett: SvD

Är IPCC:s sammanfattningar politisk propaganda?

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap13 kommentarer

”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.”

Citatet ovan kommer från Tove Lifvendahl, chef på SvD:s ledarsida och hon synliggör en mycket vanlig uppfattning bland de som inte vill acceptera IPCC:s slutsatser fullt ut. Jag tippar dock att Tove Lifvendahl inte kan nämna ett enda exempel på vad som skulle vara fel i de rapporter hon refererar till.

(För tydlighetens skull: jag varken tror eller påstår att Tove Lifvendahl skulle vara ”köpt” eller har en dold agenda, men ja, jag menar att hon inte vet vad hon pratar om [uppdatering: nej, jag påstår inte heller att hon skulle dissa allt IPCC skriver eller förneka uppvärmningen] .)

I princip alla relevanta akademiska institutioner världen över har aktivt uttalat sitt stöd för IPCC:s rapporter och att de ger en rättvis bedömning av kunskapsläget inom klimatvetenskapen. Jag har inte sett någon som protesterat. Det gör det onekligen lite problematiskt att hävda att allt skulle vara fusk utan att framstå som lite … tja, [insert valfritt ord].

Många har istället fokuserat allt mer på att förtala IPCC:s Sammanfattning för beslutsfattare som tas fram i samband med de stora rapporterna (även om dessa anklagelser har haglat alltsedan 1990-talet). Det hävdas att det som skrivs däri inte speglar det som står i huvudrapporten.

Sammanfattningen skrivs initialt av forskarna men varenda formulering gås sedan igenom och bestäms gemensamt med delegater från respektive lands regering (det kan vara forskare men många är det inte). Därav kommer påståendena om att de är mer politiska dokument än något annat.

SD:s Elsa Widding är en av dem som ständigt för fram att hon inte kritiserar IPCC:s rapporter utan bara sammanfattningarna (vilket är rent nonsens). Så här skriver Epoch Times 6 maj 2021:

”Hon säger till Epoch Times att sammanfattningarna som görs för beslutsfattare och som är det vi ser i medier är politiskt styrda och stämmer inte med arbetsgruppernas resultat.
– Man behöver avslöja diskrepansen mellan vad arbetsgrupperna WG 1-3 kommit fram till och vad Summary for Policy Makers innehåller. Då blir politikens påverkan tydlig. Politiken har kidnappat vetenskapen.”

Det vill säga nästan exakt det Tove Lifvendahl säger.

(Epoch Times amerikanska version har spridit en hel del klimatdesinformation. Även den svenska versionen verkar saluföra sådant (säger jag utan att ha letat särskilt mycket), här en artikel om Patrick Moore. Läs här om de fundamentala fel som Moores senaste bok innehåller).

Vi kan väl ta en titt på dessa så tydliga felaktigheter.

Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut har gjort sitt bästa för att sprida felaktigheter och på felaktiga grunder tona ner allvaret med klimatförändringarna . Deras rapport om att medier är överalarmistiska i sitt rapporterande om havsnivåökningarna är exempelvis ett rent haveri. De har också publicerat flera artiklar med intervjuer av personer som ”går mot strömmen”. En av dem är Sven Börjesson, en tidigare miljöreporter på Sveriges radio. I reportaget hävdar han:

”Sammanfattningen för beslutsfattare däremot är ett politiskt dokument. Utkastet görs av forskarna, men den slutliga versionen förhandlas fram av regeringarnas representanter. På några centrala punkter har de två dokumenten skilt sig åt”, säger Sven Börjesson.

‘Till exempel framkommer i IPCC-rapporterna 2007 och 2013 att instrålningen från solen har ökat sedan 1980-talet. En ökning som, enligt rapporten, kan bero på renare luft och/eller minskad molnighet. Den ökade instrålningen har enligt rapporten 2013 haft minst lika stor betydelse för uppvärmningen som ökningen av växthusgaser. Något som inte nämns i sammanfattningen.‘”

Det vore minst sagt en sensation om IPCC och ”etablissemanget” har lyckats dölja detta för journalister och allmänhet under alla år. Men nej, anledningen till att det han påstår inte nämns i sammanfattningen är för att det inte stämmer. Även i huvudrapporten slås det med mycket hög säkerhet fast att de naturliga faktorerna haft en liten del i uppvärmningen. Nedan text, illustration av olika faktorers ”drivkraft” på uppvärmningen samt utveckling av solens strålning taget från IPCC AR5 kapitel 8 (2013):

[Uppdatering: Vad Börjesson syftar på är det som brukar kallas global dimming versus global brightening som är ett mått på hur mycket solstrålning som når jordytan. Och den tycks ha ökat sedan 1980-talet, men det går dock inte att rakt av översätta till en drivkraft för den globala uppvärmningen som, enkelt uttryckt, beror på skillnaden i hur mycket strålning som jorden (alltså inte jordytan) tar emot och hur mycket som avges. Den kände klimatförvillaren Lord Monckton är en av dem som använt en studies resultat om detta på ett felaktigt sätt, även efter artikelförfattaren personligen sagt åt honom att siffrorna inte kan användas så:

”The CO2 ”radiative forcing” value that Mr. Christopher Monckton is quoting refers to the impact on the Earth’s Radiative balance as described above. The numbers that we quote in our paper represent the change in surface SW due to changes in the atmosphere (clouds, water vapor, aerosols). These two numbers cannot be compared at their face value.” Läs mer här.] ]

Den kanadensiska tankesmedjan Friends of Science (FoS) är välkända i klimatdebatten med flera ”besvärliga intressekonflikter” och har många ”kändisar” på sin lista. Sallie Baliunas satt till exempel i amerikanska kongressförhör ihop med Fred Singer (nestor i branschen) redan under freondebatten och ifrågasatte att de utgjorde ett problem för ozonlagret. De båda har senare spelat betydande roller och producerat flera omtalade artiklar inom klimatvetenskapen.

Efter senaste IPCC-rapporten (AR6 WG1) publicerade FoS bland annat en Youtube-video som hävdade att nedanstående graf över temperaturen de senaste 2000 åren enbart skulle finnas i Sammanfattningen för beslutsfattare, men inte i huvudrapporten:

Stephen McIntyre (ännu en kändis) skrev på CO2 Coalition (=ännu en fossildriven tankesmedja som pumpar ut sånt här):

”Curiously, this leading diagram of the Summary of Policy-Makers does not appear in the Report itself.”

Och det är riktigt, exakt den grafen finns inte med. Men det betyder inte att informationen i huvudrapporten skulle skilja sig. Här en graf från kapitel 2:

Som ni ser spänner den över längre tid och x-axeln är uppdelad i tre olika avsnitt med olika upplösning vilket förstås påverkar synintrycket. Jag har lagt in en röd lodrät linje som markerar år 0 i båda graferna (dvs början på den från sammanfattningen). Jag lade även till en hjälplinje vid 0,5C i den nedre för att lättare kunna jämföra. Som synes skiljer det inget i de grafer som redovisats (läs även bildtexterna).

Här en graf från kapitel 3:

Jag är väl medveten om att de som går in för att leta fel fortfarande anser det vara fusk då det inte är exakt samma. Ni får väl avgöra själva. Jag tycker det är trams.

Men det slutar förstås inte där. Man behöver inte skrapa särskilt hårt på ytan för att inse att många av de som ”bara vill kritisera skillnaderna mellan sammanfattningen och huvudrapporten” inte heller köper IPCC:s slutsatser i huvudrapporten. Det påstås att McIntyre har ”krossat de studier” som ovanstående temperaturrekonstruktioner bygger på – det gör även Elsa-jag-ifrågasätter-inte-IPCC-rapporterna-Widding.

Så var hittar man McIntyres vetenskapligt publicerade sågning? Det gör man inte, den finns på hans blogg och på tankesmedjans hemsida (se länken ovan). Finns det anledning att tvivla? Ja!

McIntyre har nämligen bekämpat hockeyklubbsliknanden grafer i ett par decennier och beter sig i mina ögon ofta som en rättshaverist, läs t ex en bit ner i detta inlägg. Hans omedelbara reaktion tycks vara att klanka ner på någon annan även när det egentligen handlar om hans egen inkompetens:

Men du får väl avgöra själv här också.

I senaste IPCC AR6 WG1 ska det enligt uppgift finnas bevis för att huvudrapporter erkänner en större påverkan från solen än vad som medges i sammanfattningen. Det påstår i alla fall Klimatupplysningen, som i sin tur har fått det från en annan blogg utan att kolla upp om det ligger något i det:

”Jag har inte själv läst AR6, men Judith Curry [=”IPCC-kritisk” forskare som numera avslutat sin akademiska karriär] brukar basera sina uttalande på fakta.”

Elsa Widding förde budskapet vidare i SD:s propagandakanal Riks. Det gäller en studie vars slutsats mycket riktigt lutar åt att så kan vara fallet. Men det är beskrivet i huvudrapporten varför denna slutsats inte är sannolik. Studien de syftar på utgick nämligen från antaganden som det inte finns bevis för och som andra studier har lagt fram ”motbevis” för. Jag har skrivit om det här.

”However, the estimate from Egorova et al. (2018) hinges on assumptions about long-term changes in the quiet Sun for which there is no observed evidence.”

Det är med andra ord inga konstigheter att det inte tas upp i en sammanfattning.

Ekonomen Richard Tol var lead author för ett kapitel i IPCC:s femte rapport (WG2-delen) 2013. Vid sammanställningen av Sammanfattning för beslutsfattare valde han att med buller och bång lämna IPCC. Han menade att sammanfattningen var allt för alarmistisk och tog inte hänsyn till de förbättringar som också förväntades av en uppvärmning – något som han själv kommit fram till i ett par studier.

Om det stämmer? Jag har ingen aning – jag har mest fokuserat på den naturvetenskapliga biten, dvs WG1-rapporten. Men man ska veta att Tol inte verkar kunna ta kritik särskilt bra. Året innan IPCC AR5 publicerade Frank Ackerman en artikel som innehöll svidande kritik mot den ekonomiska modell Tol är pappa till.

Det är inget ovanligt att akademiker är oense, men man brukar bemöta dylika saker med vetenskapligt publicerade kommentarer. Ackerman var då knuten till Stockholm Environment Institute (SEI). Tol skrev en mängd brev och emails till tidskriftens redaktör, till SEI:s chefer liksom till både Sveriges miljöminister och utrikesminister (!). Han krävde att artikeln skulle dras tillbaka – den var inte bara fel utan också ärekränkande. En lång rad av Tols akademiska kollegor skrev på ett protestbrev mot Tols beteende. 

Många av Tols kollegor har också påvisat grova fel i hans artiklar som sägs bevisa positiva effekter, läs t ex här (det inkluderar exempelvis Nordhaus, vinnare av ekonomipriset till Nobels minne, och han är inte den som brukar kallas alarmist direkt…). Läs mer här.

Det är förstås upp till dig att låta Tols ”världsbild” få vara den allenarådande eller ta en titt på vad andra i hans gebit säger…

Som jag skrivit om förut ville Elsa Widding i sin anmälan av ett Aktuelltinslag till Granskningsnämnden visa att sammanfattningen inte kan anses vara ”etablerad forskning” med hjälp av ett par ”forskarcitat” (de har valsat omkring på nätet i åratal). Det ena citatet är från NASA-forskaren Andrew Lacis, taget från en remisskommentar till IPCC:s fjärde rapport 2007:

“There is no scientific merit to be found in the Executive Summary. The presentation sounds like something put together by Greenpeace activists and their legal department.”

(Det är egentligen huvudrapportens kapitelsammanfattning som avses, inte den för beslutsfattare men vem bryr sig om detaljer i den här debatten). Men visst låter det som att han har en avvikande åsikt från den påstådda alarmistiska konsensusen. I verkligheten är det dock ett bevis på raka motsatsen. Läs mer här. Där kan du också läsa om det andra citatet och varför man kanske ska ta det med ett par rejäla nypor salt.

När SVT förklarade detta i en replik bemöttes det med ännu ett exempel, den här gången från IPCC AR4 från 2007. Inte heller det håller för en granskning dock. Läs mer här.

Sen har vi förstås det här vanligt förekommande påståendet som tar ett par minuter att kontrollera att det inte stämmer:

Om det nu är så uppenbart att sammanfattningen är en så bristfällig och en ren politisk produkt, varför ser det då ut som ovan? Jag menar, det är ju dessa exempel som alltid dras fram först (se exempelvis EW video 29 Världens regeringar bestämmer vad IPCC ska skriva). Sparar de sina bästa argument till senare? Samlas i små grupper och diskutera…

Kanske har Tove Lifvendahl, chefen på SvD:s ledarsida, några bättre exempel med tanke på inledande citatet? Och lägg gärna ner sånt här trams som att IPCC:s rapporter betraktas ”som en högre makts dekret” – om man har något att invända så får man banne mig komma med något annat än svepande anklagelser man hittat på nätet eller tyckarspalt i någon tidning.

Men finns det då inget man ”får” kritisera hos IPCC?

Jo, självklart, de har också efter kritik uppdaterat sina rutiner flera gånger genom åren för att få en mer transparant process. Men det vore ett mirakel om allt fungerade perfekt och att alla fick sin vilja igenom i en sån här jätteapparat. Det handlar om att tusentals sidor i huvudrapporten ska bantas ner till ett fåtal, lättfattliga sidor – klart att det uppstår oenigheter. Dessutom ska som sagt varenda stavelse gås igenom av regeringars delegater, jag skulle nog själv bli skogstokig av frustration!

Problemet är att när det framkommer berättigad kritik spårar det med ens ur och hela klimatforskningen kastas överbord som ett enda stort falsarium. Ekonomiprofessorn Robert Stavins fick 2013 exempelvis ett bryt vid slutförandet av Sammanfattning för beslutsfattare för IPCC AR5 WG3 (dvs ”Mitigation of climate change” – som jag inte har ägnat särskilt mycket tid på) och skrev ihop ett brev med kritik mot själva processen och hur delegater försökte påverka formuleringar etc.

Naturligtvis tog det fyr. Så pass att Stavins kände sig nödd att dementera mycket av det som fördes fram:

”Some in the more fringe elements of the press and blogosphere quickly capitalized on the situation by distorting the message of my original post to meet their own objectives – by stating or implying that I found fault with the overall IPCC process and reports themselves, that I have positioned myself as an opponent of the important work of the IPCC, and/or that I am a skeptic of the science of climate change!  Because of these over-the-top distortions, I am writing this second post to place my original critique in the context of the overall IPCC process and of the IPCC’s recent Fifth Assessment Report.”

Men hans kritik används fortfarande med avsikt att i princip helt ogiltigförklara IPCC.

Man kan notera att detta är konsensusrapporter, det vill säga att alla ska godkänna slutversionen. Det gäller även länder som Saudiarabien som flera gånger har anklagats för att vilja påverka formuleringar i rapporten – de är inte direkt ute efter att göra den mer alarmistisk…

Så vilka ligger bakom? The usual suspects förstås.

Elsa Widding refererar i sin video nr 29: Världens regeringar bestämmer vad IPCC ska säga, exempelvis till den tyska tankesmedjan EIKE. De har ihop med Heartland Institute bland annat sponsrat högerextrema Alternative für Deutschland. Både EIKE och AfD har gått in hårt för att förneka klimatvetenskapens mest grundläggande slutsatser och inte minst att baktala Greta Thunberg (och salufört ”anti-Greta”). Precis som högerflanken gjort här hemma alltså.

Nedan en bild av hur tydligt AfD riktade in sig på att håna Greta. Swebb-TV:s Lars Bern säger i ett program att ”globalisterna nu har gjort om hela frågan till en religiös fråga och nu lanserat lilla Greta”, 3 minuter in här.

EIKE har bestämt sig för att det är solen som styr klimatet. Detsamma gäller nätverket Clintel, som också saluför EIKE:s evenemang. Ingemar Nordin på Klimatupplysningen är representant för Clintel (KU vars första framträdanden ordnades av PR-firman Kreab). Elsa Widding använder också dem som referens (har skrivit om deras vinklade och felaktiga rapporter här).

Även ovan nämnda Friends of Science är anslutna till Clintel och de hjälps åt att lansera inlägg och filmer. De har också bestämt sig för att det är naturliga cykler som orsakar nuvarande uppvärmning, inte CO2. Några klipp från FoS websida:

De har också sponsrat Elsa Widding (hon ger ut nedanstående bok på sitt förlag, jag har kommenterat den, sök på namnet i bloggen):

FoS har också sponsrat filmer vars budskap går stick i stäv med IPCC:s slutsatser. De har även gjort en film som propagerar emot vindkraft, som även Clintel lyfter fram:

Det gör också bloggen Klimatsans. Filmen innehåller en del märkligheter, jag har skrivit om det tidigare: Kampen mot vindkraften. Huvudperson är Alexander Pohl som är drivande i Motvindsnätverket. Det är samma person som finns med i Kenth Ekeroths/SamNytts film mot vindkraft. Medverkar där gör även skogskrösusen Karl Hedin som inte gillar IPCC och hänger i alternativ media… Även Mattias Bäckström Johansson, SD:s energipolitiska talesperson medverkar.

Och SD och Timbro tycks ju gå hand i hand i denna fråga…

Ja, klimatförvillarträsket är en enda röra. Jag har ingen aning om hur allt finansieras, men jag har svårt att tro att det är en ren tillfällighet att lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI) skriver vinklade rapporter och kör intervjuserier med budskapet att spela ner klimatfrågan.

Man kan ju undra om det bara är givmilda Svenssons som hörsammade SamNytts uppmaning att donera pengar för att kunna driva sin propaganda mot vindkraft?

Stannar skogskrösusen Karl Hedins maningar till kamp mot klimathysterin och vänstervriden media vid debattartiklar?

Hur kommer det sig att det enda ”konservativa” redaktioner tycks kunna skriva om klimatet är hur det överdrivs, kryddat med några nedlåtande kommentarer om Greta Thunberg? (Och kärnkraft förstås.)

Och så vidare.

Jag har ingen aning.

Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen)

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap5 kommentarer

Lena Andersson är återigen i klimattagen med en text på SvD:s ledarsidor (9 juli). Ännu en gång verkar det handla om ilskan över hur journalister bedriver klimataktivism och att ”klimatåtgärder” inskränker människans frihet. Ingressen:

”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”

Eller jag får nog rätta mig, det är inte människans frihet hon åberopar. Det verkar vara människans frihet att driva företag utan att staten lägger sig i som är bekymret. Ja, i mina ögon tycks artikeln mest handla om den kränkthet hon känner över diskrepansen mellan verklighet och hennes utopiska bild av hur samhället borde fungera.

LA menar att eftersom nedstängningar och husarrester under pandemin fick en högst marginell påverkan på CO2-utsläppen så är det ett bevis på vad som är möjligt och önskvärt att göra gällande ”klimatpåverkande aktiviteter”. Hon fortsätter:

”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”

Nej, det är förstås inte upp till naturvetenskapen att bestämma hur vi styr samhället. Men, och det är här LA vimsar ut i tassemarkerna, vi har att rätta oss efter fysikaliska och biologiska ”lagar” vare sig vi vill det eller inte.

Man kan till exempel bli kränkt av att fisken tar slut vid långvarigt överfiske (oaktat orsak) men det får till slut konsekvenser och vi har sett otaliga exempel på detta. Om vi inte vill uppleva dessa kända och okända konsekvenser finns det bara ett alternativ, att ändra beteende. Hos marknadsfundamentalister kan det dock låta så här:

Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det är lite som när Gråben rusar ut för ett stup och sen försöker backa tillbaka. Jämför torskfisket i Newfoundland och Norge som var på väg åt samma håll båda två. (Självklart ligger det annat bakom än enbart marknadsmekanismer (som idiotsubventionerad EU-fiskeflotta)).

Samma princip gäller förstås vad det gäller klimatet. CO2 absorberar IR-strålning, man kan bli kränkt av detta faktum men det är inte särskilt konstruktivt. I den pseudoklimatdebatt som rasat på kultur- och ledarsidor har LA hyllats för att hon vågar ställa ”kritiska frågor” – en intellektuell person som törs vara skeptisk och ”svära i klimatkyrkan”.

Maciej Zaremba i DN: ”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”

Nina Solomin: Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? – Fokus: ”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”

”För hur högt i tak har vi? Det är något som alla kulturredaktörer – och andra publicister – bör reflektera över. Ställs de relevanta frågorna? Eller är det så, som Andersson befarar i sin klimatkrönika, att det i vissa ämnen blivit suspekt att ställa frågor, ”för det ser ut som tvivel”.

Men vad är det för ”skeptiska frågor” hon ställt? Jag hittar dem inte. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Det kommer ALLTID finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att tjäna pengar som nu?

Jag klipper in från tidigare inlägg:

Låt oss en gång för alla klargöra att irritationen över Anderssons och liknande krönikor inte handlar om att de ställer frågor om vad vetenskapen egentligen säger. Alla borde vara nyfikna över den saken.

Lena Andersson, SvD: … knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret.

Altstadt, Fokus: Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning?

Irritationen handlar om den häpnadsväckande slutsatsen att då de själva inte vet, så vet heller ingen annan. Eller att det skulle vara ett bevis på en konspiration vars omfattning vi aldrig sett maken till. Utan att uppvisa en antydan till att ha gjort en bakgrundskontroll bortom diverse blogginlägg slänger de sig istället på tangentbordet och skäller ut journalister och forskare efter noter.

Andersson påstår exempelvis att IPCC:s sammanfattande rapporter skulle mörka naturliga orsaker till klimatförändringarna, för där ”anges enbart människoskapade orsaker.” Det tar en minut att kontrollera att detta inte stämmer, något Andersson inte iddes göra (men beskyller andra för att inte vara kritiskt tänkande). Det här är standardmyt 1A hämtad direkt från nätet. Mycket annat av det hon påstår ligger på samma nivå. Inget av det som Andersson och andra kulturpersonligheter lyfter fram är något nytt, det har ältats i decennier.

IPCC har förstås inte heller ignorerat solens inverkan. Professor Lennart Bengtsson brukar gå hem i ”skeptiska” läger, hör honom i SwebbTV 2021 förklara att solens variationer inte korrelerar med nutida uppvärmning.

IPCC har heller inte ignorerat exempelvis Lindzens irishypotes eller astrofysikern Svensmarks forskning om solens aktivitet och kosmisk strålning, den finns kommenterad i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna. Hypoteserna korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009). Så blev inte fallet.

Och så vidare…

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021) – men ja, det är än så länge relativt korta mätserier och bara några av alla de pusselbitar som utgör helheten.

Det är mer än trettio år sedan världens alla länder var överens om att göra något åt utsläppen. I demokratisk anda har möte efter möte hållits för att få till avtal och en fungerande väg framåt. Även om det bevisligen inte gett önskade resultat kämpar folk röven av sig för att komma tillrätta med problemen på en demokratisk väg.

Likförbannat har varenda kultursideartikel som ”ställer kritiska frågor” refererat till filosofen Torbjörn Tännsjös inspel om att vi kanske måste ha en mer auktoritär styrning av samhället för att komma tillrätta med utsläppen. Som vore det en allmänrådande inställning hos de som faktiskt vill åstadkomma en förändring. Och nota benne, det inkluderar större delen av näringslivet!

Och kulturkrigarna nämner oftast inte med ett ord all den skit som gjorts, och fortfarande görs, för att motarbeta minsta åtgärd. Till och med sagde Lennart Bengtsson kallar tongivande ”skeptiska” rapporter för rena beställningsjobb med avsikt att förvanska vad forskningen faktiskt är överens om.

Forskare lägger enorm tid och kraft (nej, de blir inte avlönade av IPCC) för att sammanställa aktuellt forskningsläge. Någonstans måste dock vetenskap förmedlas till beslutsfattare och därför sammanställs även IPCC:s rapport Sammanfattning för beslutsfattare gemensamt av forskare och beslutsfattare, där forskare har ansvaret för att de som skrivs där också är det som beskrivs i huvudrapporterna.

Samma personer och organisationer som i decennier påstått att det inte skett någon uppvärmning försöker närmast desperat få det till att denna rapport är felaktig.

Nej, LA ställer inga ”kritiska frågor”, hon uppvisar bara en öronbedövande slapphet och arrogans. Och att hon sen hyllas för att vara skeptisk lagd är bisarrt för det är inget annat än kunskapsförakt. Vi lider definitivt ingen brist på denna typ av pseudoskeptiker.

Tänk om hon istället kunde ge oss något konkret råd om vad som skulle få henne att läsa/lyssna på naturvetenskaplig forskning!? Vi kan nämligen inte begära att världens akademiker ska göra mer för att förmedla kunskap än vad som har gjorts i klimatfrågan. Det går fan inte. Ändå ignoreras det. Eller om hon åtminstone kunde vara ärlig och säga att ja, det händer men jag skiter i alla bevis för rättigheten att göra som jag vill väger tyngre.

Jag vet förstås varifrån hon/de ha fått sina tvivel och jag har också i en mängd inlägg berättat varför man bör vara skeptisk (ja, på riktigt, inte bara vara motvalls för sakens skull). Eller varför inte läsa min bok Spelet om klimatet. Finns som både inbunden och pocket (tror Adlibris fortfarande har halva priset för den inbundna).

Det är inte bara naturvetenskapliga forskare som är överens om att åtgärder krävs för att förhindra allvarliga följder på grund av de pågående klimatförändringarna. Institute for Policy Integrity (New York University of Law) gjorde 2021 en undersökning där alla ekonomer som publicerat vetenskapliga artiklar inom klimatområdet tillfrågades om hur de såg på problematiken. 738 av dem svarade (svarsfrekvens 34%). Som synes i bilden nedan är det ytterst få som anser att konsekvenserna av klimatförändringarna är överdrivna.

Motorn i klimathotsförnekeriet har allt sedan början varit självutnämnda libertarianska/konservativa tankesmedjor. Lena Andersson tycks resonera enligt samma mall där ekonomin liknas vid en naturlag och jag får erkänna att jag ibland blir förundrad över hur naivt många av dessa marknadsfundamentalister ser på världen. I senaste krönikan skriver LA:

”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.”

Herregud, det naturligt goda för det godas skull! Det går inte en dag utan att man får höra om diverse avarter och skit producerat i ”den fria ekonomins namn”. Att ogilla detta betyder inte att man därför vill införa kommunism. Hela anförandet är en jättelik halmgubbe, visst finns det några som ”vill ha det lika för alla” men det är knappast vad Parisavtalet innebär.

LA tycks vidare mena att Parisavtal och liknande målstyrning är att likna vid planekonomi och kränker den personliga friheten och principen om äganderätten. Argument som använts av Timbroanknutna personer i urminnes tider. Redan 1997 fick vi reda på att vi behöver äga de vilda djuren lite mer så ordnar det sig med utrotningar och sånt: Stefan Kraft rasar mot mot Göran Perssons miljöpolitik (tagen från denna tweet, samma sak upprepas i Krafts text Rörelsens gröna ansikte):

Anledningen till att vi har fått en bättre miljö är för att samhället har agerat trots högljutt motstånd från konservativa krafter med exakt samma argument och alarmism varenda gång. Det gäller i allt från utsläpp av SO2, freoner, PCB, bly från bensin och så vidare. Utfasningen av dessa problem skedde inte av sig självt på grund av en ekonomisk innovationslusta, åtgärder motarbetades i det längsta. Att marknadskrafterna är en enorm drivkraft när det väl sätter igång är en helt annan sak.

Visst innebär reglering av dessa utsläpp inskränkningar i företagsägarnas frihet att göra som de vill, men tänk om LA kunde reflektera över övriga medborgares frihet att behöva utsättas för dessa utsläpp. I alla nämnda fall är vetenskapen så klar den kan bli och i alla dessa fall har lobbyorganisationer hävdat motsatsen. Och gör så fortfarande.

Vems frihet är viktigast?

I inget av ovanstående fall har det krävts kommunism för att rätta till problemen. I inget av dessa fall har det inneburit samhällskollaps. Det är dock vad som påståtts varenda gång av kränkta libertarianska lobbyorganisationer och tankesmedjor.

Är frihet endast kännetecknat av att få driva företag som man vill? Hur påverkar det MIN frihet att exempelvis Hökmark driver en tankesmedja ihop med känd vetenskapsförnekande lobbyist utan att uppge finansiering SAMTIDIGT som han var välbetald EU-parlamentariker (med förmåner vanligt folk bara kan drömma om)?

Vill vi ha demokrati eller gå tillbaka till småfurstedömen där företagsledare bestämmer vad som är frihet?

Idag publicerar Timbro/Smedjan inlägg om att vi ska avhjälpa vattenbrist genom att höja priset när det behövs istället för att reglera användandet på annat sätt. Vilket i praktiken innebär att de som har råd kan fortsätta precis som de vill medan andra får stå för anpassningen till verkligheten. Är det frihet? För vem?

LA: ”Om dessutom växthusgaserna görs om till ett slags gift blir det visserligen absurt men åtgärderna står åtminstone inte i strid med de självägandets principer som många i smyg håller högt fast de har orsakat vår stundande ruin. Då kan utsläppen formuleras som en fråga om övergrepp – på människor, natur och framtid. Det är också vad som tankemässigt har skett. Koldioxiden är hin håle själv och måste förgöras.”

Eftersom LA argumenterar mot verkligheten krävs det förstås att hon tillverkar halmgubbar att ironisera emot. Hon argumenterar som ett tjurigt litet barn som inte får det lördagsgodis hon vill. Och jag gissar att hon får ganska bra betalt för det.

Att kämpa emot vetenskapen tycks vara något SvD:s ledarsida har som grej: 

”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Och by the way, Greta Thunbergs protester ÄR en del av marknadsekonomin, bara det att LA och kompani inte gillar när efterfrågan som lyfts rör saker som påverkar deras personliga åsikter.

Lomborg i ny SvD-artikel: om fracking och rysspåverkan

Den Av Mathsi Uncategorized7 kommentarer

6 april 2022 publicerade SvD ännu en artikel från opinionsbildaren Lomborg på sin ledarsida. Den handlar om problematiken med Europas energiförsörjning kontra beroendet av rysk olja och gas.

Visst kan jag hålla med om att det är märklig tajming i att lägga ner fullt fungerande kärnkraftverk i förtid med tanke på den enorma omställning som måste till om koldioxidutsläppen ska ner. Lomborg vill dock se mer utvinning av gas via fracking i Europa, men han menar att detta har motarbetats med hjälp av rysk finansiering:

Jag betvivlar inte att ryska ”fossilintressen” gör lika mycket för att skydda sina marknadsandelar som västliga fossilbolag bevisligen har gjort och fortfarande gör. Jag blev bara nyfiken på vilka källor och bevis dessa påståenden bygger på (för ja, det finns all anledning att ta Lomborgs argument med några rejäla nypor salt).

Det visar sig att den länk Lomborg gett går till en debattartikel med rubriken:

The plot against fracking. How cheap energy was killed by Green lies and Russian propaganda.

Bara av titeln kan man ju misstänka att det inte är en helt objektiv analys av läget… Den är skriven av den konservativa brittiska politikern (som även är journalist och författare) Matt Ridley. Han är, eller har i alla fall varit, ”rådgivare” åt ”klimathotsskeptiska” tankesmedjan GWPF. Och ja, det finns anledning att ta även hans uttalande om klimatet med några nypor salt (han har dessutom ekonomiska intressen i kolindustrin).

Men det innebär ju inte automatiskt att han har fel. Vilka källor bygger han sitt uttalande på?


Han påstår som synes att den ryssponsrade lobbyismen mot fracking har skett helt öppet med en hänvisning till Natochefen Rasmussen. Men som jag har skrivit om tidigare, så ville Rassmusen inte ange några källor eller bevis för sitt uttalande: ”He declined to give details of those operations, saying: ‘That is my interpretation.’” (Och Nato tar avstånd från påståendet.) Knappast vad jag kallar ”this one out there in plain sight” som Ridley påstår.

(Som sagt, jag betvivlar inte att det kan vara sant, jag är bara fascinerad av hur ofta dessa sanningar är lika välunderbyggda som överkokta spaghettistrån.)

Men han ger en källa till: ”The Centre for European Studies found that the Russian government has invested $95 million in NGOs campaigning against shale gas.”

Det finns ganska många institutioner med detta namn men Ridley ger ingen mer specifik information än så. Jag är dock övertygad om att det måste vara Wilfried Martens Centre for European Studies, som är en tankesmedja under konservativa EPP, den största politiska grupperingen inom EU-parlamentet (vilket i mina vinklade ögon gör dem till en ren lobbygrupp). 2016 gav de ut en EU-sponsrad rapport om rysk lobbyism i Europa: The Bear in Sheep’s Clothing; Russia’s Government-Funded Organisations in the EU.

Och vad säger de om fracking?

”According to one interviewee, mining shale gas in the EU would disadvantage Russia due to its due to its financial dependency on the EU’s gas imports. The Russian government has therefore invested €82 million in NGOs whose job is to persuade EU governments to stop shale gas exploration.58”

Det bygger alltså på en intervju, men under referens 58 står bara: ”Interview with anonymous contributor, 12 May 2015.”

Jag kan förstå om folk vill vara anonyma i sådana här ärenden, men vi får ingen mer information än så här. Det ges inga som helst handfasta bevis, de uppger inte ens vilka NGO:s som ska ha fått dessa pengar. Återigen, det kan mycket väl vara sant (det låter till och med troligt) men jag har blivit för cynisk för att blint tro på en lobbygrupps påståenden.

För visst finns det anledningar att vara skeptisk. Samma anklagelser framfördes mot miljöorganisationer i USA som protesterade mot fracking. De otroligt fluffigt underbyggda uppgifterna visade sig då komma från en astroturforganisation startad av en PR-byrå anlitad av fossilindustrin. Skrev om det här.

Och den studie Lomborg hänvisar till som ska visa att nyttan med fracking vida överstiger kostnaderna? Det är denna: Fracking, Coal, and Air Quality

Den säger att gas utvunnet via fracking har gjort att gaspriset i USA sjunkit och därmed konkurrerat ut kolkraftverk. Det har i sin tur lett till en förbättrad luftkvalitet och det är vinsterna med detta som har uppskattats. Det är alltså en jämförelse mellan kolets versus gasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om CO2-utsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön.

”Finally, we once again point out that this study by no means presents a full cost-benefit analysis of fracking.”

[Uppdatering 9/4: Visar sig att Lomborg inte heller verkar uppdaterad på läget, i t ex Polen har man gjort provborrningar och resultaten var så pass magra att oljebolag övergett projekten. Likaså i Storbritannien. Det verkar mest likna jakt på en fossil fantasi enligt denna artikel. ]

Jaja, kommer ju inte förändra något, jag är bara förundrad över hur lite det behövs för att få obekräftade påståenden att bli till fakta.

Julafton inträffar i sommar för Lomborg, SvD:s ledarsida och den bortskämda människan

Den Av Mathsi Samhälle, Uncategorized, Vetenskap12 kommentarer

Till sommaren är det 50 år sen FN höll sin första miljökonferens i Stockholm. Då bildades även UNEP, Förenta nationernas miljöprogram. Detta ska högtidhållas med en ny konferens i vår kära hufvudstad i början av juni.

Min spaning är att detta kommer bli rena rama julafton för ”libertarianska/konservativa/fri-marknads”-debattörer. Vi kommer matas med exempel på hur miljömuppar alltid har varnat för miljökatastrofer som sen aldrig inträffade – allt har bara varit ogrundad alarmism.

Här ett tidningsklipp om konferensen (DN 1972) som länge rullat runt på nätet som bevis för denna obefogade undergångsretorik (uttalande av Maurice Strong):

Klipp Expressen FN-möte 72

Ingen som följt miljödebatten de senaste decennierna blir väl förvånad över att den danske statsvetaren Bjørn Lomborg redan har påbörjat denna process och bland annat sprider denna artikel (även översatt till engelska). I helgen publicerade SvD:s ledarsida (förstås) ännu en artikel av honom som hänvisar just till detta: 50 år av falsk miljöpanik (låst artikel [fick tips om att den kan läsas på engelska här).

I artikeln listar han, förutom FN-konferensen, diverse uttalanden och tidningsartiklar som ”ropat varg” om miljön och kontrar med:

”De hade allihop fel, eftersom de förbisåg den största resursen vi har: mänsklig uppfinningsrikedom.”

Detta är en nästan löjligt förenklad slutsats, för hur såg världen ut inför denna konferens 1972?

Svenske forskaren Svante Odén hade 1967 skrivit en insändare i DN där han beskrev att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, hade 1966 lite av en slump lyckats visa hur oerhört spritt PCB var i naturen, läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet).

Smog i storstäder och industriområden var ett högst påtagligt problem, t ex i New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö.

Klorerade föreningar låg bakom en rad allvarliga incidenter, som en av världens värsta massförgiftningar i Japan 1968 kallad Yushō – risoljesjukan, kor på flera håll i världen drabbades av ”X-disease” orsakat av kemikalieexponering, Chicken Edema Disease, var ett annat begrepp på denna tid, enorma mängder kycklingar dog exempelvis i USA 1969 – också det pga kemikalier.

Det började också bli känt att dioxiner bildades vid tillverkning av många av de ”fantastiska” klorerade föreningar som då användes, liksom vid förbränning av avfall och att det inte var särskilt hälsosamt. Sen hade vi DDT, kvicksilver och en rad andra bekämpningsmedel som användes i princip helt utan tanke på hur det påverkade miljön mer än att det tvivelsutan var bra för skördarna.

Flera allvarliga oljeutsläpp inträffade, fiskar dog i massor i Rhen. Och så vidare.

Konferensen i Stockholm handlade om hur man skulle hantera den här typen av miljöproblem som sträckte sig över nationsgränser. De 26 punkter som avhandlades kan du se här. Att leta upp diverse överdrivna uttalanden för att exemplifiera alarmism är förstås effektivt, men att använda dem som bevis för att det inte existerade extremt allvarliga miljöproblem är ren populism. Och det har som bekant funkat utmärkt i propagandasyfte i alla tider. (Här kan du läsa Maurice Strongs öppningsanförande som är betydligt mer nyanserat än DN:s rubrik).

(Men visst, jag önskar också att ”man” var mer försiktig med uttalanden som ”vi har x antal år på oss” när det handlar om väldigt osäkra prognoser. Det är att pegga upp bollen för de som inte tycker det är någon fara på taket).

Åtgärder inom dessa områden kom inte av sig själva utan motarbetades hårt på sina håll . Det var inte lekfull uppfinningsrikedom eller plötsliga frivilliga infall från företag som stoppade mycket av det här, det rådde en ren kamp mellan miljöorganisationer, opinion, politiker och näringsliv. Volvo var till exempel inte särskilt pigga på att införa katalysatorer på sina bilar i Sverige trots att de tvingats till det i USA.

(Nej, jag är inte emot näringslivet och ja, de är och har alltid varit en självklar del av lösningen – mindre så när det gäller deras ideologiskt färgade lobbyorganisationer).

Självklart går det att hitta överdrifter och alarmism som inte har stöd i vetenskapen och dessa är förstås väldigt effektiva att använda i propagandasyfte. Men det förekommer precis lika mycket överdrifter åt andra hållet: inom i princip varenda miljöfråga påstås att åtgärder kommer leda till enorm arbetslöshet, konkurser, energibrist och allt vad det är. Saker som vi vet aldrig inträffade när insatser väl gjordes. Men ekonomiska katastrofprofetior tycks aldrig kunna klassas som alarmism.

Och så har det fortsatt allt sedan dess. Så här skrev exempelvis Fred Singer (känd klimatförvillare) om freoner:

Men åtgärder har haft effekt, de som skränar mest om överdriven miljöalarmism har vi INTE att tacka för följande förbättringar:

Och ja, jag tycker det är rätt bortskämt att bara slänga ur sig att allt detta hände bara för att BNP växte och alla blev rikare.

Lomborg kommenterar i SvD-artikeln även en uppmärksammad rapport från Rom-klubben:

”1972 kom också det första globala miljölarmet, rapporten ”Tillväxtens gränser”. Författarna förutspådde att de flesta naturresurser skulle ta slut inom ett par decennier, samtidigt som mänskligheten dukade under för miljöföroreningar.”

Detta är en ren lögn och du kan ladda ner en pdf av boken och läsa själv här. I sammanfattningen står att de pratar om bortom år 2100 och dessutom handlade det inte att allt skulle ta helt slut:

”The earth’s interlocking resources – the global system of nature in which we all live – probably cannot support present rates of economic and population growth much beyond the year 2100, if that long, even with advanced technology.”

(Relativt nya utvärderingar av Limits of Growth-rapporten menar för övrigt att ”spådomarna” fortfarande håller, läs t ex artikel i The Guardian.)

Ett oskyldigt litet fel? Såna gör vi ju alla.

Knappast, det är snarast modus operandi hos Lomborg att skarva, förvränga och plocka ihop lite av varje så att det passar hans världsbild – oavsett om det är sant eller inte eller bara en liten del av hela bilden. Läs till exempel mitt inägg: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt.

Miljöfrågor är ofta extremt komplicerade och många gånger finns det varken svart-vita svar eller enkla lösningar. Det är dock beklämmande hur lätt diverse myter fastnar som sanningar även hos till synes seriösa debattörer.

Diklordifenyltrikloretan – Wikipedia
DDT

”DDT-frågan” brukar vara ett tillförlitligt lackmustest på vilka kunskapskällor som används i denna aspekt. Det brukar påstås att 1970-talets DDT-förbud orsakat miljontals dödsfall i fattiga länder. Lomborg är (förstås) en av dem som hävdat att detta var ett förödande beslut.

Andra självsäkra debattörer som juristen, författaren Joakim Zander påpekade detta i Expressen så sent som förra året:

Och han är inte ensam. Mängder med libertarianska/konservativa tankesmedjor och lobbyorganisationer sprider budskapet helt okritiskt. Syndabocken brukar heta Rachel Carson. Många anser att hennes bok Tyst Vår från början av 1960-talet är startskottet för en omfattande miljörörelse. Competitive Enterprise Institute, huvudspelare även i klimatförvilllarbranschen, startade 2007 – när Carson skulle fyllt 100 år – en rätt makaber websida (RachelWasWrong) där de bland annat la upp bilder på afrikanska barn som dött av malaria:

”Her goal of getting rid of pesticides like DDT left uncounted millions vulnerable to deadly diseases like malaria.”

Carson likställs av vissa tankesmedjor och högerdebattörer vid massmördare som Stalin och Pol Pot. Breitbart: Google Celebrates the 20th Century’s Greatest Female Mass Murderer, Rachel Carson

Och precis som med klimatet är frågan så komplex att det finns enorma möjligheter till cherrypicking och rena lögner. Lobbyisten Steve Milloy har på sin sida Junk Science, med enorm spridning, listat 100 punkter som ska bevisa att DDT är helt problemfritt i motsats till vad alla alarmister säger. Det är ren desinformation.

Det är nämligen helt omöjligt att göra en sådan lista och råka missa all vetenskap som bevisar det motsatta. Och självklart använder han samma taktik som Lomborg (även om Lomborg nog får sägas även kan lyfta en del rimliga frågeställningar). Här kan du se ett exempel på den uppsjö av rena lögner han redovisar. Saker som är oerhört arbetsamt att kolla upp.

Och det finns massor med statistik som man med ett vant handlag kan använda i det syfte man vill, som den här grafen som visar hur antal malariafall ökade i Brasilien:

Som dock får en helt annan innebörd om man lägger till bildtexten (det handlar inte om DDT-förbud):


Zander hävdar ovan att DDT-förbudet grundas på en felaktig riskbedömning och att man inte beaktat alla konsekvenser det skulle få. Han har också skrivit på Twitter att Tyst Vår/Rachel Carson haft en oerhörd negativ inverkan på miljön i stort. I själva verket är det han som har dålig koll på orsak och verkan.

[Fick ”skäll” för att jag var oseriös att inte ha läst hans källa Wildavsky – har följt upp med ett inlägg om det.

Rachel Carson uttryckte klart och tydligt att problemen med insektsburna sjukdomar inte skulle förminskas, och hon argumenterade inte heller för ett totalförbud mot bekämpningsmedel, bara att de skulle användas så lite som möjligt för att undvika att skapa en värre fiende än den man först velat bli av med. Hon syftade på resistens och det stämde då, precis lika mycket som det gör idag, oavsett om vi pratar om DDT, glyfosat eller malariamediciner.

Tyst Vår var en nödvändig ögonöppnare för många och beskrev många väldokumenterade fall av allvarliga störningar i naturen pga överanvändning av bekämpningsmedel. Boken handlar inte alls bara om DDT som man ibland kan få intrycket av. USA:s förbud 1972 byggde naturligtvis inte heller på hennes slutsatser. Flera genomgångar av vetenskapen på området hade gjorts av bl a presidentens vetenskapliga råd både under Kennedys och Nixons administration.

Förbudet gällde dessutom användning inom jordbruket och innefattade inte bekämpning av malaria. Amerikanska företag fortsatte tillverka DDT långt efter detta förbud. Användningen av DDT i USA hade likaså minskat med runt 85% från 1959 till början på 70-talet, dvs långt innan förbudet (bland annat pga resistens hade gjort medlet mindre effektivt och det fanns bättre alternativ).

Det går inte att förneka att DDT var (och är) ett mycket effektivt bekämpningsmedel med låg akut toxicitet för människan. På flera ställen lyckades man helt få bort malaria vilket ledde till en optimism att man skulle kunna utrota sjukdomen. Och DDT blev huvudvapnet i WHO:s kampanj Global Malaria Eradication Program (GMEP) som startades 1955.

Man borde varit väl medveten om riskerna, i Grekland började exempelvis besprutning 1946 och den var framgångsrik, men 1951 blossade sjukdomen åter upp på grund av resistens mot DDT.

Men kampanjen tycktes ha belagts med skygglappar, tidigare kunskap och kontrollprogram lades åt sidan för att nästan helt fokusera på att utrota parasiten med hjälp av besprutning. Problemet var att man inte hade all nödvändig kunskap och det saknades kapacitet att hantera problemet på t ex den hårt drabbade landsbygden i Afrika.

”Destruction of mosquito breeding marshes, prevention of mosquito bites, and other measures traditionally used in malaria control were abandoned, depicted not only as unnecessary but as antagonistic to the higher goal of eradication. … Even the use of antimalarial drugs as a complementary measure was considered redundant at the beginning. At the same time, there was a general disregard for social and cultural barriers, which often prevented the acceptance of the campaign activities in many of the “remote areas.” ”

  • Nájera JA, González-Silva M, Alonso PL. Some lessons for the future from the Global Malaria Eradication Programme (1955-1969). PLoS Med. 2011;8(1):e1000412. Published 2011 Jan 25. doi:10.1371/journal.pmed.1000412

Under 1960-talet visade sig allt fler problem i form av resistens och återkommande utbrott. Sri Lanka såg länge ut att ha vara ett mönsterland och tycktes vara på god väg att utrota sjukdomen, men efter en tid av misskötta program blossade sjukdomsfallen upp igen 1968-69. Man utökade besprutningen med DDT men resistens gjorde att det inte hjälpte.

Malariaprogrammen tappade dessutom mycket av sin finansiering. USA drog 1963 in sina bidrag till WHO Malaria Special Account – ett hårt slag då de stått för 85% av finansieringen.

Man började inse att det var naivt att tro att man enkelt skulle kunna utrota sjukdomen via enbart besprutningsprogram och GMEP lades ner 1969. I början på sjuttiotalet kom sedan oljekris och ekonomiska bekymmer vilket också drabbade malariabekämpningen.

En studie har gått igenom fall från 1930 och framåt där malaria blossat upp igen.

Den gemensamma nämnaren till detta är inte brist på DDT utan brist på resurser. Enbart besprutning är inte tillräckligt. Det behövs pengar, sjukvård, mediciner, kontrollprogram med fungerande infrastruktur och så vidare. Att skylla problemen enbart på förbudet mot användning av DDT inom jordbruket är helt enkelt ren och skär populism, men det passar ju in i narrativet för den som ”älskar frihet och hatar regleringar”.

Nedan en del grafer från Afrika (se liknande för andra världsdelar i artikeln ovan eller i mitt inlägg Var DDT-förbudet en katastrof?) Problemen uppstod som synes i många fall långt innan något DDT-förbud trätt i kraft.

figure5

Här liknande resonemang i en artikel i Nature.

Med det sagt, pendeln kan ju svänga över för långt åt andra hållet också, där varenda kemikalie anses vara livsfarlig. Det tycks ibland inte finnas något mellanting mellan totalförbud och att vräka ut ton efter ton på minsta åkerplätt.

Nåväl, det finns hur mycket som helst att skriva om detta, men det är valår och 50-årsjubileum för FN:s miljökonferens; jag gissar att valda delar av M-KD-SD-trojkan kommer köra ”Allt är bara alarmism”-argumentationen på repeat! Vi kommer matas med tidningsklipp och liknande. Timbro och SvD:s ledarsida kommer haka på, eller om det är tvärtom, SvD som leder dansen? Det är väl visserligen samma personer i hög grad…

Och jag tvivlar inte heller på att vissa miljöpartister och andra kommer bistå med upplagda smashlägen via obefogad alarmism och märkliga förslag.

Utvecklingen i klimatdebatten på senare tid är inte heller oväntad. Lomborg skriver t ex i sin SvD-artikel:

”Aktivistiska politiker i rika länder petar med åtgärder på marginalen och skyfflar subventioner över dyra lyxprojekt som elbilar, sol- och vindkraft, medan FN slår fast att det inte går att se någon mätbar effekt av det senaste decenniets klimatåtgärder.”

I verkligheten har kolindustrin snudd på kollapsat sedan 2015 och Parisavtalet. Priset för förnybar energi har rasat snabbare än någon tycks ha kunnat föreställa sig. Detta är också anledningen till att IPCC:s värstascenario RCP8.5 numera anses vara osannolikt (det är väl typ enbart Lomborg som fortfarande anser att ”sikta på” 3,75 C:s uppvärmning till år 2100 är mest kostnadseffektivt). Detta har inte hänt av sig självt, tvärtom har det ihärdigt motarbetats av både Lomborg och en uppsjö av tankesmedjor.

Men var så säker, det kommer inte dröja länge förrän marknaden och den växande BNP:n får cred för alla framgångar. De som tvivlat på all klimatvetenskap i evigheter skryter nu om att de är de verkliga ”klimatvännerna”.

Och vips, nu börjar det låta som att det knappt aldrig existerat ett problem. Och att 3-4C uppvärmning (ja, lägger man till osäkerheter är det fullt möjligt fortfarande) inte innebär några särskilt allvarliga problem.

Jaja, det här är the-never-ending-story och jag har inga större förhoppningar om att något kommer ändras, ser verkligen inte fram mot valkampanjen.

Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap16 kommentarer

Fick en artikel i Fokus skickad till mig och en önskan om att den borde bemötas. Kände att jag inte orkade. Så kom ännu ett pekoral från Lena Andersson på Svenska Dagbladets ledarsidor (21/8). Häpnades över en del kommentarer. En självsäker debattör och tillika författare tyckte LA inte hade helt fel och att vi måste hålla flera tankar i huvudet även när det gäller klimatet. ”Man måste få ha olika åsikter utan att hängas ut som kättare.”

Suck. Som att vilja diskutera vacciners biverkningar (som förstås existerar) och börja med att det inte finns belägg för att vacciner funkar över huvud taget, och sen bli upprörd över att folk tycker ens artiklar är nonsens. Vill man kritisera klimatåtgärder går det alldeles utmärkt att göra detta utan att förkasta tonvis med vetenskap.

Ja, det är en liten klick som hard-core-förnekar klimatvetenskapen men den här nudgningen som maler på likt havets vågor mot stranden har bevisligen effekt. Ligger det ändå inte något i det där? frågar sig Kvartal, Fokus, GP, SvD, Bulletin och diverse influencers som vill vara sådär coolt edgy och visa att de står upp mot etablissemanget. Hör också att svt nu får mer klagomejl angående varenda klimatinslag än vad de får om invandring, som tidigare alltid legat stadigt i topp.

Här följer några exempel på varför ni ”skeptiska” klimatdebattörer inte tas på allvar, med utgångspunkt från Fokus artikel: ALARMISTER OCH FÖRNEKARE– LYSSNA PÅ VETENSKAPEN! skriven av Erik Hörstadius (11/8 2021). Den är säkert ett ärligt försök att få ihop kunskapsläget i klimatfrågan och en vilja att lyfta oklarheter och frågor. Men den visar bara vilket enormt djupt träsk detta är att vada runt i.

I ingressen anges: Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan. Den publicerades alltså två dagar efter IPCC:s AR6 WG1-rapport som beskriver det ”fysikaliska kunskapsläget” – en konsensusrapport. Fokus redaktion anser tydligen att Hörstadius, som helt verkar sakna erfarenhet av vetenskapligt arbete, är bättre lämpad att göra denna bedömning än IPCC! För han hamnar inte i samma slutsats som IPCC. Go figure!

  • Mänsklig påverkan på uppvärmningen

Hörstadius skriver:

”Här är är två centrala klimatfrågor som vetenskapen ännu inte har svar på:

•Hur mycket av temperaturökningen beror på människans användande av fossila bränslen? Alltså: hur antropogen är den, respektive hur mycket beror på naturlig variation.”

Källa: ingen. Eller okej, han har tydligen intervjuat ekonomen John Hassler:

–Jag har länge noterat hur stor osäkerheten är. IPCC kan faktiskt inte ens fastslå bortom allt tvivel att den globala uppvärmningen beror på utsläppen. De talar om den mänskliga påverkan som »mycket trolig«, med en konfidensnivå på 95 procent, säger John Hassler.

Nu är vi inne på hårklyverier. ”Very likely” på IPCC-språk innebär 90-100% sannolikhet, vilket inte betyder att det är 10% sannolikhet att all uppvärmning skulle bero på naturliga variationer! Undrar för övrigt om Hassler har någon egen forskning som kommer i närheten av den säkerheten? Se mer nedan. Nåväl, nu är det här ingen ekonomisk fråga, så ett tips kan ju vara att börja med att titta på vad naturvetenskapen och IPCC faktiskt säger:

IPCC slår fast att den mänskliga påverkan på klimatförändringarna är entydig! De anger också att vi är orsak till all uppvärmning (precis som de gjorde i AR5 (2013) och SR15 (2018)).

Takten med vilken jorden absorberar energi har dessutom ökat dramatiskt mellan perioden 1971-2006 till 2006-2018:

”A.4.2 Human-caused net positive radiative forcing causes an accumulation of additional energy (heating) in the climate system, partly reduced by increased energy loss to space in response to surface warming. The observed average rate of heating of the climate system increased from 0.50 [0.32 to 0.69] W m–2 for the period 1971–2006, to 0.79 [0.52 to 1.06] W m–2 for the period 2006–2018 (high confidence).”

Läs t ex här om NASA-studie som uppmätt att jordens energi-obalans har dubblerats under senare tid.

Den ökade växthuseffekten är heller inte bara en produkt av datamodeller som ofta påstås, den är empiriskt uppmätt, både återstrålningen på lokala platser på jorden och på en global nivå via satelliter. Ex:

Om du vill undvika att bli kallad kättare är detta vad du har att förhålla dig till. Att hänvisa till en blogg där en annan åsikt luftas duger helt enkelt inte – det handlar inte om åsikter utan publicerad och empiriskt bekräftad vetenskap.

  • Konspirationsteorier

Jag har svårt att se att ledarsidor på SvD, Fokus osv skulle lyfta fram konspirationsteorier om att mässlingsvaccin ger autism och allt vad det är antivaxxare hävdar. Inom klimatdebatten är liknande argument tydligen helt okej att skriva om. Hörstadius om att få vågar protestera:

”Men de yngre inom akademi och näringsliv håller i regel inne med eventuella reservationer, då det är farligt för karriären att yttra dem offentligt. Man kan lätt föreställa sig hur tilldelningen av forskningsanslag kan styra forskningens inriktning.”

Elsa Widding framför i en video (6 maj 2020) att hon inte hört någon pensionerad professor (som alltså inte längre behöver oroa sig för forskningsanslag) som ställer sig bakom klimatlarmen. Det visar tydligt vilken bubbla hon befinner sig i. Självklart påverkar aktuella händelser hur forskningspengar fördelas och säkerligen har vissa fått pengar för projekt som inte skulle fått det utan klimatkopplingen. Men det här är en konspirationsteori vars omfattning världen inte skådat, att månlandningen var fake bleknar i jämförelse. Om du ändå känner dig tvungen att slänga fram detta tänker jag inte be om ursäkt för att jag inte tar resten av dina argument på allvar heller. Ta av dig offerkoftan.

I en ”faktaruta” visas Relevanta klimatfrågor – och forskarnas svar. Det är alltså Hörstadius version av vad forskarna säger. Här en punkt:

  • ”Hur påverkas växtligheten av högre koldioxidhalt och stigande temperatur? Mer koldioxid är gynnsamt för fotosyntesen, vilket driver växtligheten. Detta avspeglas i ständigt ökande skördar på global nivå samt i att jorden blir grönare när växtligheten breder ut sig, bland annat genom »förgröning« av tidigare ökenområden.”

Sluta banalisera debatten, kanske ge en antydan till att du gjort ett försök till att läsa mer än vad som skrivs på skeptikers Twitterkonton? IPCC och övriga forskarvärlden mörkar inte denna ”förgröning”, men det är faktiskt mer komplicerat än så. Att Kina planterat en enorm mängd träd och Indien intensifierat sin odling återspeglar inte nödvändigtvis effekten av CO2: Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth | NASA

Du behöver inte skriva biologer på näsan om hur fotosyntesen funkar. Du vet också att det inte är skillnaden i CO2 som gör att växtligheten i regnskogar och öknar skiljer sig åt. Vad det gäller ökade skördar känner även du till gödning, växtförädling osv. Även IPCC skriver att vissa områden kommer få bättre odlingsmöjligheter i en varmare värld, men det är inte hela sanningen.

(Märkligt det här för övrigt, en ynka liten ökning av koldioxid som oooomöjligt kan påverka IR-absorptionen kan helt plötsligt få en helt avgörande effekt på grönskan).

  • Historiska temperaturer

Hörstadius i sin ”faktaruta”: ”Media lyfter ofta fram att jorden just i år har noterat sin högsta temperatur någonsin. Stämmer det? Nja. Det finstilta visar sig sedan lyda »den högsta uppmätta och registrerade temperaturen någonsin«. Åtminstone på norra halvklotet hade vi av allt att döma högre global medeltemperatur cirka år 900–1200.”

Självklart lyfts den kära gamla hockeyklubban fram:

  • ”Den hockeyklubbliknande graf över temperaturen – en helt platt kurva fram till en brantökning runt år 1900 – som presenterades för världen av Michael E Mann i slutet av 1990-talet och fick stort genomslag, visade sig senare vara behäftad med allvarliga fel.”

Återigen ett bevis för att Hörstadius helt ignorerar IPCC-rapporten (bild till höger nedan, gamla hockeyklubban till vänster). Det är tydligt varifrån han hämtar sin information. Om någon nu är intresserad: Medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubba

Kära tidningsredaktioner, hur länge ska detta behöva ältas?

Självklart hänvisas till Fredrik Charpentier Ljungqvists böcker. Men här är en publikation som FCL varit med och publicerat:

Consistent multidecadal variability in global temperature reconstructions and simulations over the Common Era Nature Geoscience, volume 12, pages 643–649 (2019):
”The largest warming trends at timescales of 20 years and longer occur during the second half of the twentieth century, highlighting the unusual character of the warming in recent decades.”

Hörstadius tar upp en mängd av det gamla vanliga om brist på konsensus och så vidare. Filosofen Torbjörn Tännsjös debattartikel i DN 2018 har nog tagits upp i varenda ”skeptisk” ledarkrönika som skrivits sedan dess: ”En global regering i form av en global despoti tar över. Demokratin får komma sedan.” Som om det är den gängse åsiktskorridoren! En pseudodebatt av rang.

Hörstadius knäcker verkligen ryggen för att bevisa hur osäker klimatvetenskapen är. Efter att ha konstaterat att klimatkänsligheten (hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av CO2-halten i atmosfären) anges i ett intervall kommer han till slutsatsen: ”Lärdomen för den som verkligen vill ta sig tid att lyssna på vetenskapen är att koldioxidhypotesen är behäftad med stor beräkningsmässig osäkerhet.” I verkligheten undviker Hörstadius allt som visar hur säkra resultat forskningen faktiskt presenterat i senaste IPCC-rapporten.

Visst finns det osäkerheter men herregud, tror du verkligen att läkemedel och operationer har 100% effekt? Ska vi strunta i dem för detta? Vilken nivå ska vi ha? Men okej, om ni nu kräver att precis minsta lilla detalj ska vara säkerställd till 100% (kommer aldrig hända), var då lite konsekventa. Men när Hassler och Hörstadius kommer till den ekonomiska aspekten existerar inga osäkerhetsintervall. Här redovisas bara som det är.

”Ställ nu de ekonomiska konsekvenserna av IPCC:s mest realistiska scenario – några procent av en framtida väsentligt högre BNP – mot kostnaderna för den mycket hårda klimatpolitik här och nu som krävs från allt fler håll”

Med hänvisning till Lomborg förstås. Världens BNP sägs bara påverkas marginellt, nästan oberoende vad som händer med klimatet. Ni förlöjligar IPCC:s worst case scenarier, vet då att Lomborg och Hassler avsiktligt vill att vi ”ska sikta” på detta. Lomborgs ”optimum” är 3,75C, vilket gör att vi rimligen måste ta höjd för att det kan bli lite varmare än så (och risken för så kallade tipping points ökar dramatiskt):

Bild

Ta en titt på vad IPCC anger för konsekvenser av att nå 4C, för att inte tala om 5C.

Ja, det här visar hur den fysikaliska rapporten från IPCC visar en helt annan värld än i de ekonomiska rapporterna (som kommer nästa år). Dessa modeller bygger på helt bisarra antaganden: Ekonomiska modeller -Tol och Lomborg

Kort sagt: om du anser att de fysikaliska klimatmodellerna är osäkra, andas inte ens fram Lomborgs m fl slutsatser om en framtida ekonomi. (Ja, det finns en uppsjö av ekonomer som totalsågar deras resonemang).

Tänkte skriva mer men jag orkar bara inte kommentera mer av den förvirrade text Hörstadius skrivit i Fokus och den än mer kunskapsföraktande dito av Lena Andersson i SvD (nej, att rabbla gamla filosofer och slänga sig med uttjatade ”klimatet har alltid varierat”-argument gör inte saken bättre).

De gör ansatser till att vilja diskutera klimatåtgärders för och nackdelar. Men herregud, om ni vill ha en seriös debatt får ni sluta dränka era artiklar i rent skitsnack! Det är faktiskt inte svårare än så.

Klimatet och journalistiken

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap19 kommentarer

Det var tanken att detta skulle bli en text att försöka få publicerad inför IPCC:s närstående rapportsläpp (9 aug). Sen rann orden iväg och ja, blev lite för långt för ändamålet … men själv tycker jag det är ett viktigt inlägg och bör läsas av alla (disclaimer: kan vara jävig i frågan 😉 ).

[Okej, jag ljög, såg att Aftonbladet bad om klimatdebattartiklar … så det blev en debattartikel i alla fall: Massiv desinformation sinkar klimatlösningar (aftonbladet.se) ].

I början av augusti kommer IPCC:s sjätte stora rapport (WG1) som sammanfattar kunskapsläget om fysiken bakom klimatförändringarna. Förhoppningsvis kan det leda till en mer relevant klimatdebatt även på ledar- och kultursidorna – för det vi har sett på senare tid är en metadebatt med intellektuell spänst likt ett intorkat resårband från förra seklet.

Ofta är det journalistikens tillkortakommanden som tas upp. Nej, inte att det har rapporterats för lite genom åren eller att ”skeptiker” i USA och UK fått enormt mycket mer medietid än vad det vetenskapliga kunskapsläget förpliktigar.

Istället handlar det om att klimatjournalister bedriver en närmast sektliknande indoktrinering istället för att vara kritiska granskare. Statsvetaren Emil Uddhammar frågar sig: Vi ser en klimatjournalistik som inte vill mötas av ifrågasättande läsare. Men hur ska vi nå framsteg om vi kastar vårt kritisk-rationella tänkande över bord? (Axess 2019).

Rubriken till Ann Charlott Altstadts klimatkrönika är lika talande: Den nya tidens allra heligaste (Fokus 2019) liksom Lena Anderssons uppmärksammade krönika: Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan (SvD 2021).

För att avgöra denna fråga måste man naturligtvis relatera kritiken till det aktuella vetenskapliga kunskapsläget. Hur ligger det till med den saken?

Jag har förstås inte läst allt men innehållet i dessa artiklar är lika förutsägbart och tröttsamt som de lika självklara och självgående efterspelen (guilty as charged 😉 ). Naturligtvis slängs tillmälet klimatförnekare fram (jag brukar sällan använda det dock), ett lika slött som osakligt argument. Ingen av de ovanstående är förstås heller köpta av oljeindustrin.

Men efter att ha hört exakt samma felaktigheter ältas under femton år känns det oftast lönlöst att ens försöka bemöta det sakligt, även om jag gör mitt bästa. Ett problem är att de svepande påståenden som framförs ofta innehåller ett uns av sanning och kan ta mer plats och ork att bemöta än vad som ryms i en replik (som med all sannolikhet heller aldrig kommer publiceras (GP tackade nej till ledarreplik – Maths Nilsson, författare)).

Det finns några standardpunkter som alltid dyker upp när kulturpersonligheter och politiker ska kritisera klimatdebatten. Man pekar på filosofen Torbjörn Tännsjö som tycks anse att det behövs en global despoti för att komma till rätta med utsläppsproblemen (DN 2018). Uddhammar lyfter i sin krönika fram en tysk författare som i en bok tydligen menar att barnafödande bör upphöra.

Två exempel att uppröras över.

Men det handlar om udda röster i debatten som de flesta säkert aldrig hört talas om (förutom ”skeptikerna” då). Jörgen Randers, professor i klimatstrategi vid Handelshögskolan i Oslo är visserligen en annan som ifrågasätter om demokratin kan lösa problemen, men han vittnar också om att hans åsikt möter en storm av kritik var än i världen han framför den (Sveriges Radio 2017).

Det är således knappast allmänrådande åsikter, men ack så tacksamma att slänga fram i en känslostyrd debatt. Men om man nu argumenterar för att vi ska högt i tak, så måste väl även åsikter som dessa få luftas? För det handlar om just åsikter, inte fakta. Att använda detta för att påvisa att IPCC skulle vara ute och cykla är varken sakligt, skeptiskt eller intellektuellt hederligt.

Låt oss en gång för alla klargöra att irritationen över Anderssons och liknande krönikor inte handlar om att de ställer frågor om vad vetenskapen egentligen säger. Alla borde vara nyfikna över den saken.

Lena Andersson, SvD: … knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret.

Altstadt, Fokus: Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning?

Irritationen handlar istället om den häpnadsväckande slutsatsen att då de själva inte vet, så vet heller ingen annan eller åtminstone så är frågan inte utredd. Eller att det skulle vara ett bevis på en konspiration vars omfattning vi aldrig sett maken till.

Andersson påstår exempelvis att IPCC:s sammanfattande rapporter skulle mörka naturliga orsaker till klimatförändringarna, för där ”anges enbart människoskapade orsaker.” Det tar en minut att kontrollera att detta inte stämmer, något Andersson inte iddes göra (men beskyller andra för att inte vara kritiskt tänkande). Det här är standardmyt 1B hämtad direkt från nätet. Mycket annat av det hon påstår ligger på samma nivå.

IPCC har förstås inte heller ignorerat solens inverkan. Professor Lennart Bengtsson brukar gå hem i ”skeptiska” läger, hör honom i SwebbTV 2021 förklara att solens variationer inte korrelerar med nutida uppvärmning.

IPCC har heller inte ignorerat exempelvis Lindzens irishypotes eller astrofysikern Svensmarks hypotes om solens aktivitet och kosmisk strålning [uppdatering, se kommentar av Thomas P nedan. Inte ”hans hypotes” även om han har varit duktig på att marknadsföra den så]. Hypoteserna korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009). Så blev inte fallet.

Danske Humlum förutspådde att den låga solaktiviteten skulle ge en lika stor nedkylning från 2009 fram till 2020 som vi haft uppvärmning sen sekelskiftet (Humlum m fl 2012). Temperaturen fortsatte uppåt. Liknande spådomar från ”skeptiker” om en stundande nedkylning har kommit varje år i mer än tjugo års tid. Inte baserat på fysikaliska kända effekter utan kurvanpassningar (korrelationer) av diverse mätserier.

Ändå är det här saker som fortfarande ältas, bara för någon dag sedan kom en insändare från Klimatsans i Kristianstadsbladet som menade att ovanstående gällde.

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021).

Inget av det som Andersson och andra kulturpersonligheter lyfter fram är heller något nytt. Att det skrevs om en ny istid under 70-talet är det ingen som förnekar, men det var knappast en enig forskarkår bakom det (Peterson m fl 2008). Även detta har ältats till leda i decennier, här är den ”skeptiske forskaren” Lindzens syn på saken: Men det vetenskapliga samfundet tog aldrig till sig saken, regeringar ignorerade det och med stigande globala temperaturer i slutet av 1970-talet dog saken mer eller mindre ut. (Lindzen 1992).

Att leta 50 år gamla tidningsklipp är faktiskt löjligt, braskande medierubriker kommer alltid att finnas – sluta spela dum och förvånad över detta. Det går att hitta bara några år gamla tidningsklipp som varnar för en ny istid (på tal om journalistiskt haveri). 70-talets istidsrubriker är inte jämförbart med dagens vetenskapliga kunskapsläge om klimatförändringarna. Om du vill ha alarmism, kolla upp de undergångsprofetior som marknadsliberala debattörer spyr ut och har gjort i alla större miljöfrågor (och där vi nu har facit).

Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta, skrev Maciej Zaremba i DN syftandes på Lena Andersson.

Nina Solomin utsåg Zarembas text till veckans viktigaste (Fokus):

Lena Andersson vågade svära i klimatkyrkan …  Han [Zaremba] som levt under kommunismen i Polen, såg i Lena Andersson en intellektuell som ställde relevanta och obekväma frågor.

Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.

Nej, Andersson svor inte i kyrkan, hon var inte skeptisk och ställde inga obekväma frågor.

Hon uppvisade bara en anmärkningsvärd lathet och förakt för kunskap. Visst går det att hitta journalistiska felaktigheter i klimatdebatten, men hon berörde inte någonting av det. Hade ni rusat till hennes försvar om hon, likt Lars Bern, krävt att vaccinationskampanjen avbröts. Ja, det är på exakt samma nivå! Har vi inga krav på våra så kallade intellektuella tänkare?

När är, som Andersson uttryckte det, oklarheterna … nöjaktigt utredda?

Frågan är i vilken form informationen ska framställas för att hon och andra upprörda professionella tyckare ska orka ta till sig den? Jag menar, Andersson har bevisligen inte ens brytt sig om att öppna IPCC:s sammanfattning för beslutsfattare. Informationen finns tillgänglig. Den hoppar dock inte ner i halsen på en utan vidare. Nyhetsmedia kan heller inte beskyllas för att de inte rapporterar om alla detaljer från ett par hundra år av forskning.

Det värsta av allt är nog ändå att ”kultursideskeptikerna” inte tycks vara medvetna om hur omfattande desinformationskampanjerna om klimatvetenskapen varit, och fortfarande är. Någon annan förklaring till att de så lättvindigt köper ”allt” de hittar på bloggar kan jag inte komma på. (Jag kan dock hålla med att det är enormt svårt att veta vem och vad man kan lita på.)

Nätet svämmar över av felaktig och medvetet manipulerad information. Detta är visat bortom alla rimliga tvivel. Om och om igen. Att kampanjerna sponsrats av oljeindustrin är bara en ”obekväm intressekonflikt” – påståendena har framförallt motbevisats vetenskapligt sedan länge.

NIPCC är en av alla dessa organisationer (drivs av konservativa tankesmedjor, till stor del finansierat av pengar från oljebolagen) och deras rapporter har sågats vid fotknölarna av många. Lennart Bengtsson recenserade exempelvis en av deras rapporter:

Man har systematiskt och säkert avsiktligt letat upp artiklar som stöder en, som det förefaller, förutfattad uppfattning att någon egentlig klimatändring inte föreligger och om det så skulle vara då är en ökad mängd koldioxid i alla fall gynnsamt.

Man kan knappast undgå tanken att NIPCC är ett tydligt beställningsarbete där kravet har varit att visa att växthusgasökningen och speciellt koldioxidökningen är harmlös med en obetydlig effekt på klimatet.

För seriösa medborgare kan jag bara föreslå att ignorera denna tvivelaktiga rapport och vänta på IPCCs nästa utvärdering 2014.

Även på SwebbTV 2021 säger han att IPCC:s WG1-rapport (den som kommer nu augusti) är så tillförlitlig den kan vara. Snudd på alla relevanta akademiska institutioner världen över har aktivt uttalat sitt stöd för IPCC. De är inte politiskt styrda. Det är inte alla de vetenskapliga artiklar som publiceras heller. Allt håller naturligtvis inte världsklass och det går säkerligen hitta osmakligheter här som i alla andra branscher – men bevisen är så överväldigande och mångfacetterade att de knappast kan samordnas av alla forskare jorden runt. Men ja, det finns osäkerheter om mycket, de anges också i IPCC-rapporterna.

Frågan om vem och vilka som ska får möjlighet att nyttja de stora nyhetsplattformarna är intressant och i mina ögon långt ifrån enkel. Nättidningen Kvartal gjorde en timslång intervju med den ”skeptiska” debattören Elsa Widding och fick kritik för detta. Jörgen Huitfeldt motiverade det med: Kvartal går ut på att våga lyssna på dem som går mot strömmen och hålla diskussionen vid liv. Jag förespråkar inte censur men om man intervjuar en konspirationsteoretiker får man nog se till att passa sig hur man gör intervjun. I mina ögon fallerade detta.

För att ge exempel på vad Widding sprider för information kan nämnas i en video från 2021 påstår hon på fullt allvar att de enda experimentella bevisen för koldioxidens IR-absorption kommer från Tyndalls experiment från 1856:

Men varför refererar vi till experiment gjorda för 160 år sedan? Varför gör vi inte om de här experimenten med modern utrustning kan man fråga sig. Svaret på varför osäkerheter har glömts bort, och att man använder 160 år gamla experiment som bevis, är nog ganska enkel: Det finns inga forskare som jobbar med det här idag. (Youtube 2021)

Hon påstår vidare att det inte ens är kontroversiellt att säga att vi inte vet varifrån ökningen av atmosfärens koldioxid kommer. Saker som även ”skeptiska” forskare avfärdar som ren nonsens (Spencer 2014).

Hur länge är det viktigt att hålla denna diskussion vid liv? Hur ser redaktionerna på sin roll att sprida felaktigheter? Måste man av överlevnadsinstinkt publicera allt som ens lyssnare vill höra?

I Göteborgsposten ville Göran Värmby ha mer realism i klimatdebatten (GP 2020). Bland annat tar han upp standardmyt 1A: klassikern om Michael Manns så kallade hockeyklubbsgraf från 1999 som ett exempel på att IPCC inte är trovärdiga. Grafen visar en rekonstruerad temperatur under de senaste 1000 åren (norra halvklotet) och visualiserar hur exceptionell senaste tidens uppvärmning är.

Why the hockey stick graph will always be climate science's icon | New Scientist

Studien fick berättigad kritik för sin statistikhantering och att den delvis bygger på skralt med data (vilket anges i studiens inledning/sammanfattning). Få studier har dock granskats så ingående som denna och trots bristerna håller den. Andra har replikerat studien och det finns numera ett trettiotal andra ”hockeyklubbor”.

Värmby påstår dock att: Hockeyklubban … togs med i IPCC´s tredje rapport 2001. Därefter togs den bort i den fjärde rapporten 2007 på grund av den massiva kritiken.

Nej, den fanns med i IPCC AR4 (ihop med ett dussin andra). Om man orkar kolla efter istället för att lyssna på internetkören, vill säga.

Värmby var helt omedveten om att det fanns ett 30-tal andra studier som bekräftar slutsatsen. Hans svar till mig: Har den kommit tillbaka i IPCC´s rapporter ? Har ej kollat. Men det borde ju ha rapporterats i media i så fall. Nej, det är inte medias roll att hålla reda på din kunskapsnivå eller vad du skriver om.

Slappheten och ointresset hos kultur- och ledarsidornas klimatdebattörer är häpnadsväckande. Och ja, jag blir förbannad på att de får betalt för att häva ur sig alla felaktigheter och till och med hyllas för det. Att arbetsgivare ens accepterar detta är för mig en gåta.

Man behöver, läs bör, inte ”acceptera” allt som händer i forskningsfronten utan vidare. Men det som berörs på kultursidorna handlar oftast om saker det finns en enorm mängd forskning och data som stöder.

Och medan ni blir personligt kränkta av fysiken kan kanske någon uppröras en smula av att forskare i nutid har tystats av konservativa regeringar i både USA och Kanada. Under tiden Gunnar Hökmark var EU-parlamentariker startade han tankesmedjan European Enterprise Institute (EEI) – för att verka mot Kyotoavtalet – ihop med en av klimatdebattens mest ökände lobbyist (Chris Horner). EEI involverade även finansministrar och vice ordförande för europeiska investeringsbanken, ändå vägrade de uppge vilka som finansierade verksamheten. Det finns ingen ände på stundtals obefintliga gränser mellan särintressen och beslutsfattande politiker.

Mattias Bengtsson, vd för Timbro, gick till tankesmedjan Centre for New Europe, som enbart 2004 mottog $80 000 från Exxon, öronmärkt för ”utbildningsinsatser om klimatet”. Marknadsfundamentalistiska organisationer har länge spridit felaktigheter på ledarsidor och i debattinlägg, särskilt i USA men även i Sverige – helt i otakt med vad vetenskapen presenterar. SvD ledarsida Människans inverkan överdrivs kraftigt | SvD och Bluff om klimatet (aftonbladet.se) bara för att nämna ett par. Timbro försöker, efter att ha tvivlat på vetenskapen i decennier, nu skriva om historien och hävda att det är de riktiga klimatvännerna.

Ja, jag kan förstå att man blir trött på klimatdebatten och att kan få skit bara för att visa en semesterbild från utlandet (tro det eller ej, jag är nog en av de tröttaste 😉 ). Det förekommer överdrifter och man får klaga på detta – forskare som Mann gör det ofta: Det är tillräckligt allvarligt utan att överdriva. Men om man istället ägnar sina artiklar åt att föra framför motbevisade myter, ja då får Andersson och kompani stå ut med att anses vara oseriösa, vill hon bli bemött med respekt får hon fanken anstränga dig lite.

Journalistikens stora misslyckande i klimatfrågan är att det krävdes ett barns protester för att befolkningen skulle bli medvetna om problemen som forskarna snudd på enhälligt varnat för i trettio år.

Det är inte rationellt att förkasta hela IPCC på grund av att man hatar MP eller Greenpeace. Inte heller att scanna varenda ord i media efter överdrivna rubriker att uppröras över. Det är förståeligt att man kan bli uppgiven på höga bensinpriser, särskilt när vi ger hundratals miljoner till världens rikaste företag (t ex Facebook) för att skapa ett fåtal jobb och sluka enorma mängder energi för billiga penningar.

Men fysiken skiter i våra känslor. Torsken vid Newfoundland försvann på grund av överfiske oavsett vad du känner för konsumtion.

Det finns de som försöker tänka annorlunda – hitta andra vägar bortom en skenande finansindustri där pengar skapas ur luften – inte gå tillbaka till 1800-talet. Tyvärr är taket i knähöjd för att ens diskutera den typen av frågor. Och mest inskränkta är de som som vill ha högt i tak när det kommer till att alla måste lyssna på rena rama vetenskapliga felaktigheter.

Började som sagt skriva det här med avsikten att försöka få in det i någon tidning. Sen bar det iväg och blev något annat … och för långt men jag har ändå inte sagt hälften av det jag vill 😊 Orkar inte redigera ner det, och heller inte vänta på refusering. För nästa vecka tänkte jag vara oanträffbar ute i vildmarken. (Men om någon vill använda så feel free (med referens).)

Om ni vill läsa mer, läs min bok vettja 😊 Den handlar inte om undergångsscenarier utan om hur debatten har förts sen IPCC bildades, och vilka som påverkat den. Den kanske kan vara en hjälp på vägen för att tänka er för innan ni skriver nonsens hämtat från nätet i era krönikor…
Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – inbunden (9789189215269) | Adlibris Bokhandel

”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel”

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap5 kommentarer

Jag är egentligen obeskrivligt trött på uppmärksamheten runt Lena Anderssons (LA) krönika i SvD (se mitt förra inlägg för kommentarer). Särskilt olyckligt är att en dråplig enhetsmiss vi alla hade kunnat göra fick ta så stor plats när detta var det minsta problemet med krönikans innehåll (Fahrenheit hade blandats ihop med Celcius).

Men efterspelet väcker några intressanta frågor, hur ska egentligen vetenskaplig informationsspridning ska gå till? I ett bemötande av kritik skriver LA:

”Något är allvarligt fel med en hegemoni som är så upptänd att den måste förgöra alla kättare i stället för att tålmodigt diskutera.”

Nu är situationen knappast så enkel som hon vill ge sken av. Jag tänkte exemplifiera med några punkter från ett inlägg skrivet av Elsa Widding i Epoch Times som också publicerades i helgen som gick. Men först, några ord om efterspelet till LA:s krönika:

Victor Galaz (statsvetare, associate professor vid Stockholm Resilience Centre) fick en replik publicerad i SvD. Den är låst och jag har inte läst den, men vad jag förstår skriver han att LA:s krönika är ett textboksexempel på tobaksbolagens taktik att så tvivel om forskningsresultat appliceras.

Ingemar Nordin på bloggen Klimatupplysningen kommenterar Galazs replik: ”Det finns inte en enda saklig invändning i Galazs respons utan bara desperata försök att svartmåla budbäraren, i det här fallet LA.”

Eftersom jag inte har läst Galaz replik vet jag inte hur det är med den saken, men Nordins respons påvisar bristerna i att bara anföra ”tobakstaktiken”. Hur väldokumenterat detta fenomen än är så är det lätt att få uppfattningen att det inte finns sakliga argument att bemöta LA:s inlägg med. Och jag tror inte någon (nåja) för en sekund tror att LA är betald av oljeindustrin. Argumentationen träffar därmed fel.

(Nu är dock LA:s krönika allt annat än saklig och som jag skrev i mitt första inlägg blir det oerhört mödosamt/svårt att bemöta utan att skriva en hel uppsats. Bara en sådan sak att LA menar att det är miljörörelsens vilja att kritisera livsstilen i väst som ”gör det nödvändigt att utsläppen ensamma orsakar uppvärmningen” är ett ordentligt svepande påhopp som dryper av politik – det är en gång för alla inte miljörörelsen som påstår att så är fallet utan IPCC.)

LA:s krönika är snarare ett symptom på den faktaförvirring som organisationer likt NIPCC och en drös med tankesmedjor och bloggar lyckats åstadkomma i debatten. Och ja, de har fått ordentligt med flis från diverse oljebolag för att driva dessa kampanjer (nu syftar jag inte på alla bloggar förstås).

Några rader ur LA:s svar på kritiken belyser saken tydligt (citaten är tagna från Nordins inlägg):

”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått. Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.”

Det Lena Andersson (och andra) måste förstå är att kritiken inte handlar om att frågor ställs om historiska värmeperioder. Herregud, forskarna har ställt sig dessa frågor från första början och informationen finns att tillgå. Men att du inte sitter på denna kunskap, är det verkligen journalisters eller forskares fel? Jag undrar också i vilken form du behöver få informationen serverad för att ta den till dig? Jag frågar mig ärligt om det verkligen ska vara nyhetsmedias roll att stå för all utbildning av vuxna människor?

Du, LA, visade i din krönika att IPCC:s rapporter inte duger. Ingen normal människa sätter sig och läser IPCC stora rapporter (tusentals sidor). Är man dessutom lekman lär det vara mycket man inte förstår. Just därför tas ju Sammanfattning för beslutsfattare fram. Forskare och delegater formulerar den gemensamt för att den ska vara tydlig och tillräckligt enkel att förstå. Uppenbarligen hade du inte ens bläddrat i den (se mitt förra inlägg). Var finns nyfikenheten? Hur kan man ens tänka tanken att klimatforskare inte har undersökt solens inverkan på klimatförändringarna? I mina ögon är det ingen saklig kritik du framför utan ett rent påhopp och anklagelse om medvetet fusk.

Ingen annan vetenskap sammanställs på detta omfattande sätt. Den remissas i omgångar, kommentarer och svar finns offentliga. Klimathotsskeptikernas favorithypoteser som Svensmarks kosmiska strålning, Lindzens irishypotes och så vidare har inte ignorerats och diskuteras däri. En mängd vetenskapliga studier har dock motbevisat dem, precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Det finns en rad andra organisationer som regelbundet sammanställer vetenskapen i klimatfrågan. Nätet svämmar över av information. Där finns svar på dina frågor. De har belysts. Men berätta, vad ska krävas för att du läser detta?

Naturligtvis finns det osäkerheter. Självklart vet man inte allt. Men du tror väl inte att vi kan allt om cancer? Ingen rationell person anser väl att läkarna därför inte vet någonting om saken och att all behandling ska avbrytas tills vi luskat ut exakt allt.

Men jo, jag vet varför du tvivlar – du har hittat annan information på nätet. Folk med akademiska titlar har åsikter. Du börjar undra. Och ja, jag förstår om du börjar vackla – många har jobbat hårt för att debatten ska hamna just där. Jag har ägnat en miljard inlägg om bristen i dessa argument. En gång i tiden skrev meteorologiprofessor Lennart Bengtsson så här om NIPCC:s rapporter: Uppsalainitiativet: Lennart Bengtsson om NIPCC:s nya tvivelaktiga rapport

LA och Nordin vill göra sken av att hennes krönika är rimlig kritik mot vissa överdrifter i journalistiska inslag (ja, självklart existerar sådant), men det du efterfrågar Lena Andersson, är att blogginlägg och tyckande ska behandlas med samma tyngd som vetenskapliga publikationer. Även du måste inse problematiken i detta? För varthän leder det?

”Anslagens fördelning har därtill en benägenhet att gynna konsensus och anpassning.” Det är ett typiskt konspiratoriskt grepp som är omöjligt att argumentera emot. Varje vetenskaplig studie som slår fast ett samband blir också samtidigt ett bevis för att det handlar om fusk. Det finns uppenbara paralleller till ämnen jag inte behöver nämna.

LA skrev: ”… i stället för att tålmodigt diskutera”

Jag vet inte om hon just har halkat in i klimatdebatten, men detta ”tålmodiga diskuterandet” har pågått i åtminstone 30 år. Debatten har ännu inte tagit sig förbi millenieskiftet: Medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubba – Maths Nilsson, författare

Ett par påstående från Elsa Widdings debattartikel i Epoch Times ger exempel på hur denna debatten (inte) fungerar. (skrivit en del om hennes påståenden tidigare, t ex här: Widding på SwebbTV igen, var är nyfikenheten? – Maths Nilsson, författare)

EW: ”Man är också överens om att ismassorna har smält under de senaste 40 åren och att situationen under 1930-talet var likartad som den vi ser idag.”

Nej, det är ”man” inte överens om. Påståendet är dessutom vagt och det är svårt att veta vad hon syftar på – ”ismassorna” kan innebära mycket.

Ice core record of surface meltwater runoff (black), with models based on observed temperatures for recent decades (red/orange/blue).
Smältning av Grönlands glaciärer / Ice core record of surface meltwater runoff (black), with models based on observed temperatures for recent decades (red/orange/blue) Greenland’s melting snow makes new hockey stick (graph) | Ars Technica

IPCC: ”Between 1979 and 2018, Arctic sea ice extent has very likely decreased for all months of the year. September sea ice reductions are very likely 12.8 ± 2.3% per decade. These sea ice changes in September are likely unprecedented for at least 1000 years.”

Men det är heller ingen som mörkar att det är mycket man inte vet om detta RealClimate: Why is future sea level rise still so uncertain? Hittills har dock inte osäkerheterna varit till vår fördel: Direct observations of submarine melt and subsurface geometry at a tidewater glacier | Science (sciencemag.org)

Bild

EW: ”Den ökning vi sett sedan regelbundna mätningar började på Hawaii för 60 år sedan kan uppfattas som hög, från 315 ppm till dagens 415 ppm, men är i sammanhanget mycket liten, och från en från början låg nivå.”

Nonsenspåstående. Ingen mänsklig varelse har upplevt de nivåer vi nu har i atmosfären. Någonsin. Inte ens om man är meteorlogiprofessor borde man få slippa undan med argument som att jorden haft 1000 ppm tidigare utan att berätta varför man inte anser att 10-15 meters högre havsnivå skulle innebära problem. Inte heller vifta bort det faktum att delar av jorden då kan nå wet bulb temperature på +35C (googla om du inte vet vad det är) med att det finns AC.

(nej, man kan inte bara plocka ut en faktor ur ”klimatet har alltid varierat” och blunda för resten, och nej, ingen tror att vi är på väg dit heller).

The inexorable rise of carbon dioxide levels in the atmosphere.

EW: ”En liten förändring av mängden koldioxid kommer därför ha en marginell betydelse när vi ser till den totala mängden växthusgaser i atmosfären. Effekten av en ökad mängd växthusgas är inte heller linjär utan logaritmisk vilket gör att det blir svårare och svårare att få temperaturen att stiga till följd av mer koldioxid.”

Det må vara delvis sant men inte ens IPCC-kritiska klimatforskare köper Widdings uttjatade argument om detta: Skeptical Arguments that Don�t Hold Water « Roy Spencer, PhD (drroyspencer.com)

EW: ”IPCC har under fyrtio år hållit fast vid att en fördubblad halt koldioxid i atmosfären leder till en temperaturökning på mellan 1.5 och 4.5 grader. Data och observationer pekar nu på att siffran ligger i det undre intervallet (till exempel Lewis and Curry et al).”

Nej, det gör det inte. Förra året publicerades en av de största studierna som gjorts på detta område An Assessment of Earth’s Climate Sensitivity Using Multiple Lines of Evidence – Sherwood – 2020 – Reviews of Geophysics – Wiley Online Library Slutsatsen: Mycket sannolikt: 2,2-4,9°C (90% range) med bästa uppskattningen till strax över 3°C. 

Hur kan då Widding påstå något sådant? Hon plockar ut en detalj och tycks sedan vara oförmögen att ta in annan information. Just detta kan härledas till en grovt felaktig graf från en blogg: Är jag en klimatjihadist? Mörner och klimatkänsligheten, del I – Maths Nilsson, författare

EW: ”… speciellt inte på grund av en icke vetenskapligt belagd teori om global uppvärmning kopplad till användningen av fossila bränslen.”

Oh, please: Existerar växthuseffekten? – Maths Nilsson, författare

Listan på den här typen av konstaterade felaktigheter och avsiktligt manipulerade grafer från olika bloggar är snudd på oändlig. Det vore intressant att höra hur LA tycker sådant här ska hanteras. Det torde vara omöjligt att ha missat hur desinformation sprids. Något konkret förslag istället för att anklaga hela forskarkåren för att vara korrupt hade uppskattats.

Lena Andersson: ”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått.”

En sådan löjlig halmgubbe att jag inte orkar bemöta den. Men här kan även jag skjuta in lite kritik mot journalistiken: varför inte granska alla de ekonomiska undergångsspådomar vi hört genom åren i alla stora miljöfrågor. Vi har facit på dem nu! Var är alla rop om alarmism i dessa sammanhang?

Och Lena Andersson, är du inte ens lite upprörd över att länder som Kanada med sin konservativa regering á la Stephen Harper 2006 satte munkavle på sina forskare. De fick inte ens prata om sin egen forskning med journalister utan tillstånd. Och fick förskrivna svar på frågor när de åkte på konferenser. Ja, det är i nutid.

Att chefen för den enhet som koordinerar USA:s miljöarbete kom direkt från oljeindustrins lobbygrupp (han hade där ansvarat för deras ”klimatprogram”). Det är dokumenterat hur han har redigerat diverse forskarrapporter för att tona ner allvaret. Och ja, han har erkänt detta.

Att Gunnar Hökmark (M) kunnat driva tankesmedja ihop med den ”ökände” konsulten Chris Horner samtidigt som han var EU-parlamentariker och vice ordförande i EPP – och vägra lämna ut uppgifter på vilka som finansierade deras verksamhet.

Och så vidare.

Ja, jag anser inte att det duger att enbart hänvisa till tobaksindustrins dokumenterade planer att så tvivel om forskningen. Det är visserligen väldokumenterat hur oljebolagen finansierat liknande verksamheter men det är samtidigt väsentligt att visa att det inte är huvudorsaken till att pseudoskeptiska argument förkastas – det handlar om grundligt vetenskapligt motbevisade saker. Samtidigt är jag nog mer medveten än de flesta om hur tröttsamt evighetsjobb det innebär.

Men jag förstår att Lena Andersson kan tvivla. Men man kan inte vara naiv om man letar efter information på nätet idag. Appeal to authorities räcker inte. Det finns läkare som skrivit artiklar om att HIV inte orsakar AIDS och att aborter är skulden till ”bröstcancerepidemin” (som av en händelse publicerade i samma tidskrift som den artikel som ska motbevisa klimatkonsensus i det så kallade Orgegonuppropet).

När är dessa frågor ”nöjaktigt utredda” enligt Lena Andersson? Jag vet inte, men så länge man bevisligen inte ens har bläddrat i IPCC:s sammanfattande rapporter tänker jag inte ta hennes argument på allvar.

Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

Varför trampar ”klimatkritiker” alltid så snett?

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap18 kommentarer

Det blev ett himla ståhej om Lena Anderssons (LA) artikel på SvD:s ledarsida i helgen: Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan | Lena Andersson | SvD (låst) (det blev min kanske mest delade tråd någonsin på Twitter). Själv pendlar jag mellan att vara nöjd över att felen uppmärksammas och att fyllas med olustkänslor för att ingå i ett drev i högt tonläge. Ville bara skriva några rader om detta och problematiken att bemöta den här typen av inlägg.

SvD-artikeln är nu låst men ingressen sammanfattar LA:s budskap ganska bra:

”Journalistiken har lämnat sitt skeptiska uppdrag för ett civilisationskritiskt, samtidigt som miljörörelsen gått från att vara i opposition till makten till att bli makten.”

Nu säger vi alla det här i kör ännu en gång: IPCC är ingen miljörörelse.

Kort sagt, hon menar att journalister inte förhåller sig skeptiska till vad de skriver om klimatet och att kritiska frågor uteblir – de driver istället en politisk agenda. Eftermälet mynnar som vanligt ut i en slutsats i stil med att man inte får kritisera klimatlarmen utan att bli kallad klimatförnekare. Visst, jag kan hålla med om att somliga delar ut denna stämpel i tid och otid, och ja, det förekommer överdriven undergångsretorik, överdrivna tidningsrubriker osv som inte har stöd i forskningen – precis som i alla samhällsfrågor som någonsin existerat.

LA:s inlägg låter precis som det brukar vara när politiska proffstyckare ska låta kaxiga i klimatdebatten. Det som kanske liknar edgy och skarpa argument är bara tröttsamma zombiepunkter som ältats i olika varianter i decennier. Om man nu ska vara kritisk till IPCC:s rapporter och snudd på alla relevanta akademiska institutioner världen över får man faktiskt ha lite mer kött på benen än att vara sur över nyanser i några nyhetsinslag. (Och klara av kritiska repliker utan att börja gråta över brist på yttrandefrihet (inte riktat till LA utan halva Twitter)).

Min, och andras kritik, handlar inte om att vilja censurera och tysta dessa personer för att de inte ”tycker rätt” – det handlar om att den framförda kritiken är så förbaskat dåligt underbyggd och frustrationen över att de ständigt får nya plattformar att föra ut det som någon sorts sanning. De blir sen hyllade som modiga hjältar som vågar stå upp mot etablissemanget.

Jag kan förstå att man kanske kan få den uppfattningen om man först nu råkat ta del av klimatdebatten (när media äntligen började behandla den på allvar i och med uppståndelsen efter Greta Thunbergs klimatstrejk). Men det är långt ifrån sanningen.

LA hade läst Sven Börjessons egenutgivna bok Klimathistoria, och tydligen köpt allt med hull och hår (han är tidigare reporter på Sveriges radio). Hon klagar på att andra inte ställer kritiska frågor men hela hennes artikel är ett haveri på just den punkten. Exempel:

”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.”

Börjesson skriver det kanske. Nivån av slapphet är obeskrivlig när man skriver en hel artikel om just att vara kritisk inställd och inte bryr sig om att kolla upp en sådan här sak. Det tog mindre än en minut att göra, naturligtvis finns det beskrivet också:

Att man för det första köper att alla mainstreamforskare skulle ignorera naturliga klimatfaktorer är häpnadsväckande i sig men är ett stående tema hos Lars Bern, Swebb-TV och så vidare. Slapphänta inlägg som LA:s gör att det lever kvar. Det säger nog dock mest om hur långt ner i kaninhålet man har stoppat huvudet.

Men det är inget nytt på SvD:s ledarsida, det var inte särskilt längesen de hävdade att just IPCC:s Summary for policymakers inte var skriven av forskare:

”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.” De som sätter tvångströja på debatten | Tove Lifvendahl | SvD

Visst finns det andra saker i hennes artikel jag kan hålla med om men SvD:s ledarsidas skepticism är väääldigt selektiv. För samtidigt som de tvivlar på IPCC:s rapporter, så publicerar de regelbundet Lomborgs alster utan att ställa en kritisk fråga om t ex varför han anser att en ”optimal temperaturökning” är det dubbla mot vad hela det naturvetenskapliga forskarsamfundet varnar för kan ge förödande konsekvenser.

Att SvD:s ledarsida är tveksamt inställda till IPCC är sen gammalt, här t ex från 2005: Människans inverkan överdrivs kraftigt | SvD Och ja, det ligger er i fatet. Inte mycket tyder på att ni ändrat er i frågan heller.

Om vi nu ska tala om medialt haveri i klimatdebatten…

LA tar sen upp larmen om en ny istid som fanns på 1970-talet. Hon hänvisar till artiklar fyllda av undergångsretorik i bl a Guardian och Expressen (tror jag det var) som uppstått efter en ”nedkylning” mellan 1940 och 70-talet (mkt beroende på utsläpp från fossila bränslen). Ja, det existerade definitivt sådana larm. Och visst kan man väl kalla det ett misslyckande för journalistiken att dessa fick så pass stor spridning, för det speglade inte alls det vetenskapliga läget (se länk nedan).

Så här beskriver Lindzen, den kanske mest meriterade ”IPCC-kritiska” forskaren:

”… den globala nedkylningstrenden under 1950- och 1960-talen ledde till en mindre hysteri om global nedkylning på 1970-talet. […] Men det vetenskapliga samfundet tog aldrig till sig saken, regeringar ignorerade det och med stigande globala temperaturer i slutet av 1970-talet dog saken mer eller mindre ut.”

Det går att körsbärsplocka ut gamla tidningsartiklar och bevisa vad som helst. Jag skulle på liknande sätt kunna påstå att det larmades om en ny istid under hela 2010-talet och referera till både tidningsartiklar och vetenskapliga rapporter. Kombinera innehållet i denna Klimatspådomar vi (inte) minns – Maths Nilsson, författare med några bilder som nedan. Voilà!:

Skillnaden mot nuläget är att det knappt finns någon vetenskaplig artikel som motsäger en antropogen driven uppvärmning bland de tiotusentals artiklar som publicerats. Så såg det inte ut om istid/uppvärmning på 70-talet och parallellen med klimatfrågan idag håller inte!

Även detta är gammal skåpmat:

LA lyfter sen fram några uttalanden från enskilda forskare och andra tidningsklipp. Hon skriver att istidslarmen gjorde att ”FN aktiverades mot fattigdomen och för att bromsa tillväxten i nord.” Om det är sant vet jag inte men jag anar varthän detta lutar …

LA fortsätter om Börjesson: ”Som SR:s utsände på de stora klimatkonferenserna i FN:s regi på 1990-talet när den nuvarande kursen togs ut, såg han hur den politiska dimensionen kom allt starkare till uttryck på vetenskapens bekostnad. I boken åskådliggörs hur FN efter murens fall stegvis kunde återvinna terräng i sitt gamla paradämne, de rikas ländernas skuld till de fattiga.”

Så där ja, det är bara ett litet skutt till den vanligt förekommande anklagelsen om att FN vill införa världskommunism i klimatets namn. För ja, vi har hört detta förut. Men som bevis på ignorerad vetenskap finns bara bloggar och diverse tankesmedjerapporter (Ett typexempel på hur svepande anklagelser används, LA anför inga som helst konkreta exempel och det är svårt att bemöta och känslan av konspiration blir kvar där, hängande som ett mörkt moln över diskussionen).

Men det väl för f-n inte så att forskarvärlden är kritiska till att FN har åstadkommit för mycket klimatåtgärder. Och for the record, alla dessa vetenskapliga institutioner ÄR INTE FN! Det är inte heller alla de vetenskapliga artiklar som publiceras. Allt är naturligtvis inte världsklass, men återkom när du kan beskriva hur det går till när alla dessa forskare inom ett otal discipliner samordnar sina resultat ”för att få sina forskningsanslag!”

LA tar upp filosofen Torbjörn Tännsjö som i en nyutkommen intervjubok tydligen menar att vi kommer att ”koka oss själva till döds”. Tännsjö ”sätter sitt sista hopp till ‘en globaldespotisk regim’.” Att lyfta fram extremerna är effektivt. Och Tännsjö lyfts ofta fram trots att hans åsikter är kliniskt frånvarande i nyhetsrapporteringen. Han har väl skrivit några debattinlägg och sen dyker dessa upp som vedpinnar i klimahotsskeptikernas eldar: ”alla alarmisterna vill avskaffa demokratin”. Som om han skulle stå för någon allmängiltig ståndpunkt i klimatdebatten. Herregud.

Naturligtvis finns det osäkerheter men en förutsättning för att kunna ställa kritiska frågor är att man faktiskt är något sånär insatt i frågan. Många proffstyckare är inte det. LA:

”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”

En bra början för att undvika dessa tillmälen är att läsa på innan man blir hänförd av en, säger en, bok och anklaga sina kollegor för att inte göra sitt jobb.

LA skriver sen om hur Börjesson beskriver debatten om extremväder. Notera igen att hon hänvisar till vad Börjesson skriver. Hon har inte kollat själv. Hon verkar inte ha ställt de kritiska frågor om Börjessons texter som hon avkräver sina sina usla kollegor.

Och ja, media överdriver ibland. Definitivt. Men braskande rubriker kommer vi att få leva med. Sluta gråt. Eller är det SvD:s ledarsida som kommer gå i bräschen i kampen mot kommersialismen!?

Och det finns en massa osäkerheter i detta. Absolut. Men det är lika tröttsamt att höra att det inte finns några bekräftade trender eller vetenskap bakom. Och här kommer ytterligare ett problem med att bemöta en artikel som LA har skrivit. Ett litet stycke tar år och dagar att bemöta, minsta osäkerhet uppfattas som att forskarna inte vet något alls. Jag orkar inte mer och nöjer mig med att länka till det jag skrivit tidigare:

Här en interaktiv karta över väderextremer och uppskattningar om hur dess sannolikhet har påverkats av klimatförändringarna följt av en sammanfattande artikel om den här typen av attribution studies:

Börjesson skrev en kommentar på SvD:s ledarsida för att korrigera några påståenden och avslutar:
”Fel ska rättas till och det gäller även för andra felaktiga påståenden som florerar när det gäller klimatet. Jag önskar att påståenden som ”de tropiska orkanerna blir allt fler” och ”naturkatastroferna har ökat under 2000-talet” hade granskats på samma ambitiösa sätt.”

För all del, men det innebär inte att man behöver låtsas som att inga mönster syns. Som exempel:

IPCC AR5 WG1 Chapter 2, page 215: They show that positive trends (reflecting an increase in the length of drought and/or extreme precipitation events) are most marked in Europe, India, parts of South America and East Asia although trends appear to have decreased (reflecting a decrease in the length of drought and/or extreme precipitation events) in Australia and northern South America (Figure 2.33c). Data availability, quality and length of record remain issues in drawing conclusions on a global scale, however.

Kom ihåg att detta är snart 8 år gammal information och mycket har hänt sedan dess. Läs mer på Guest post: Climate change is already making droughts worse | Carbon Brief

Några andra exempel (som jag började med innan ovanstående text växte 🙂 Jaja, ni får väl stå ut med en för lång text igen…):

Ann Charlott Altstadt skrev en krönika i Fokus 2019: ”Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning? Så varför kan frågorna inte belysas, för och emot, det handlar ju faktiskt om planetens undergång?”

Visst är det rimliga frågor men återigen, det finns beskrivet i IPCC:s rapporter liksom i ett otal andra rapporter. Svensmarks kosmiska strålningshypotes, Lindzens irishypotes osv har inte ignorerats. Mängder med studier har visat att dessa hypoteser inte håller. Precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Om vi ska ta hänsyn till varenda forskares åsikter som uttrycks på bloggar och liknande och likställa detta med vad som är vetenskapligt publicerat, ja då kommer vi aldrig komma vidare med någonting. Det gäller inte bara klimatfrågan. Dessa frågor HAR belysts. Att du inte orkar leta rätt på informationen är ett helt annat problem. Att någon enstaka journalist/författare/forskare överdriver ursäktar inte att du inte orkar läsa in dig på ämnet.

Och på tal om Fokus, de utnämnde Jens Ganman till årets svensk 2019. Även han staplar felaktigheter på varandra och är dessutom medveten om dem men skiter i det och delar på ändå:

Precis som i en krönika på Göteborgsposten förra året ältas felaktigheter om Mann:s hockeyklubbsgraf och annat.

Elsa Widding satt på Kvartals fredagsintervju och påstod att det inte är vetenskapligt kontroversiellt att ifrågasätta ”koldioxidhypotesen”. Staffan Dopping hade inga särskilt kritiska frågor att bemöta det med. Men till och med IPCC-kritiska Roy Spencer avfärdar sådant här som rent nonsens:

Ja, det är så här det brukar låta. Visst finns det överdrifter och annat som kan kritiseras i klimatdebatten, men herregud gör då det istället för att anspela på konspirationshistorier och liknande. Gör åtminstone ett försök att hitta information bortom bloggarna. Det duger inte att klaga på att era journalistkollegor är en slö fårskock när ni själva inte ens gör en liten sanity check på det ni skriver. Appeal to authorities är ingen bra grej om man ska vara skjutjärnsreporter…

Det blev för övrigt mycket fokus på LA:s avslutande mening, hon slår till med att det minsann varit varmare tidigare, hela 25 grader, på Antarktis 1934. Det är förstås långt högre än 2020 års rekord på 18 grader (klimatet har alltid varierat osv). Bara det att temperaturen från 1934 är i Fahrenheit medan den senare är i Celsius. Jag skulle säkert kunna göra liknande misstag, men har man skrivit en hel artikel som ”idiotförklarar” sin egen nyhetsredaktion för att vara okritiska, ja då får man nog ta en smäll. SvD har rättat och det visar sig att felet kommer från Börjessons bok.

Men just detta blir väl bara ytterligare ett tecken på att Lena Andersson inte ägnat särskilt många kritiska tankar om innehållet i den bok hon har läst. Visst finns det anledning att kritisera olika nyhetsinslag. Det innebär dock inte att man måste stoppa ner hela kroppen i kaninhålet!

Bild

Flera av SvD:s nyhetsjournalister verkade för övrigt inte särskilt nöjda över sin ledarsidas påhopp på dem ….

Skrev lite om efterspelet: ”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel” – Maths Nilsson, författare

Diagnostiskt klimattest för ledarskribenter – Maths Nilsson, författare

Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – Bok (9789189215269) | Bokus

Klimathotet -den alternativa vetenskapskällan

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap10 kommentarer

[Tillägg 26/5: Mörner från Klimathotet har svarat på denna post och med anledning av det plockat bort en del saker jag diskuterar nedan. Jag har i min tur svarat och du kan läsa här.]

Tänk så det kan bli, år 2007 startade en kille bloggen ”klimathotet punkt com” som, enligt way-back machine, anlade en oroad ton över vad som hände med klimatet och tipsade om vad man kunde göra för att minska sina CO2-utsläpp.

klimathotet wayback

Bloggen verkade bara ha levt under ett år men domännamnet återuppstod 2017: nu i regi av svenska & filosofi-läraren Staffan Mörner och inriktningen hade då svängt 180 grader. I 33 punkter redovisar han varför man inte ska tro på klimatvetenskapen och han har verkligen dammsugit internet efter allt som ”bevisar” klimatkonspirationen och även skapat en engelskspråkig sajt.

Nåväl, kritik är bra och skeptiska tankar är en del av vetenskapen (tyvärr har begreppet att vara skeptisk i klimatsammanhang helt förlorat sitt värde och betyder att man tror på precis allt bara det motsäger att CO2 orsakar uppvärmningen (ja, jag raljerar lite)). Men det behövs inte mer än en snabbtitt för att se vad det handlar om. Några exempel:

Kap 1: IPCC mörkar satellitmätningar av havsisens utbredning från 70-talet.

Mörner skriver:

Att välja 1979 som startår för en graf över havsisens utbredning i Arktis är ett exempel på den missledande teknik som brukar kallas ”cherry-picking the data”, när man alltså bara visar de data som stämmer med en viss hypotes, och medvetet bortser från data som talar emot – i det här fallet att det pågår en oroande utveckling i Arktis på grund av global uppvärmning.

ipcc-1990-observed-climate-variation-and-change

Jo, bilden är från IPCC 1990 och det finns satellitdata från 70-talet men numera visas bara data från 1979 och framåt. Visst måste det handla om fusk? Eller?

Anledningen till att man valt 1979 är inte taget ur luften utan för att man skickade upp en ny satellit då (eller om det var 1978?) med mer sofistikerad utrustning (SMMR). Den tidigare (ESMR) var bara uppe i 4 år (tror jag det var) med ett par års glapp till den nya. Mätserien är inte direkt kompatibel med den nyare och det går inte bara att dra en ”okorrigerad linje” mellan resultaten:

However, ESMR’s relative simplicity (e.g., single frequency, horizontal polarization, along-track data acquisition, wide range of incident angles) prevented inter-comparison tests with the multi­channel SMMR and SSMI instruments (see Meier and Markus (2015) for description of channels). ESMR data are not consistent enough with the later multi­channel instruments to extend the time series of sea ice concentration to an earlier date.

Men det är naturligtvis inget som hindrar att det klipps ihop grafer hej vilt på nätet (oj, vad det finns träffar på detta…). Så här ser det ut om man tar hänsyn till skillnader i olika mätmetoder:

Sea Ice mean_anomaly_1953-2012-525x400
Sea ice extent departures from monthly means for the Northern Hemisphere. For January 1953 through December 1979, data have been obtained from the UK Hadley Centre and are based on operational ice charts and other sources. For January 1979 through December 2012, data are derived from passive microwave (SMMR / SSM/I). Image by Walt Meier and Julienne Stroeve, National Snow and Ice Data Center, University of Colorado, Boulder.

Mer här, eller här eller varför inte här.

Och ja, jag har sett flera kommentarer från forskare som beklagar att satellitdata startar just vid ett ”toppår”, men det handlar inte om att man raderat ut mätserier innan detta år utan för att satelliten helt enkelt sköts upp då. Rådata från de tidiga satellitmätningarna är dessutom så hemliga att de finns tillgängliga på NSIDC:s hemsida.

Det är ingen som förnekar att det finns osäkerheter i tidiga mätningar etc men givetvis plockar Mörner ut enstaka grafer från artiklar som stöder ”hans” tes istället för att presentera artikelns slutsats, som i ett fall är nedanstående graf (jag har skrivit om det tidigare här, Willie Soon är förresten medförfattare och han brukar lyftas upp av pseudoskeptiker).

[Jag har tagit bort en bild här pga av osäkerhet angående copyright, kanske blir obegripligt men bilden hittar du i alla fall i artikeln här.]

Kap 2

Här tar Mörner upp uttjatade argument som att CO2-absorbansen är mättad och att vattenånga ”släcker ut” effekten av CO2. Det här köper inte ens ”IPCC-skeptiska” forskare. Jag har skrivit om det här: Existerar växthuseffekten?

Han skriver också ”En vanlig uppfattning bland skeptiker är att klimatkänsligheten är ungefär 0,5.” Klimatkänsligheten är förväntad temperaturökning vid en fördubbling av CO2-halten sen pre-industriell tid och trots att vi ännu inte nått den halten rapporterade Met Office att vi nådde 1C år 2015. Det vill säga att den ”vanliga uppfattningen” hos skeptiker är alltså fel. Men, nej man är inte helt överens om klimatkänsligheten och det är kanske det tydligaste ”cherry-picking”-fenomenet i den här debatten: förvillare plockar ut en studie av 143 st och anser att den är den enda sanningen. Jag har skrivit om det här.

Mörner ifrågasätter sen hela växthuseffekten och undrar om inte atmosfärens temperatur istället kan bero på trycket (att det skulle motsäga det mesta annat han tar upp verkar inte spela någon roll…). Han säger visserligen att han inte är övertygad men får sen till det att den svenske forskaren Lennart Bengtsson skulle dissa växthuseffekten, vilket inte är sant.

Jaja, ytterligare en sak som aldrig kommer dö på internet. Läs mer m det här: Existerar växthuseffekten?

Kap 7

Givetvis tar Mörner upp Christys graf om att klimatmodellerna inte fungerar. Skrivit om det här: Hur bra är klimatmodellerna?

Mörner tar, som jag skrivit ovan, själv upp cherry picking, kanske skulle han fundera en stund över det begreppet. För så här fortsätter det i samma stil som i boken Falskt Alarm jag redan kommenterat. Den kosmiska strålningen och molnbildningen (läs här eller titta på artiklar här), solinstrålningen och så vidare.

Kommentar i efterhand: I kap 28 spekulerar Mörner om solaktivitetens roll i klimatuppvärmningen, han lägger själv upp följande bild som visar hur temperaturen ökar trots att solinstrålningen minskat.

TvsTSI

Och vad gör man om data inte stämmer överens med hypotesen? Just det, man får uppdatera hypo… jag menar man får klaga på mätvärdena och Mörner lägger till:  ”åtminstone enligt den officiella temperaturkurvan … Men det finns starka skäl att tvivla på det.” Och here we go again, ”man” har så klart fipplat med mätserierna.

Naturligtvis finns även ”det har inte blivit varmare sen 2002″argumentet med (eller 1997 som Klimatsans har valt). Skrivit även om det här.

Det finns mängder med olika grafer, t ex om hur Shaviv visat hur korrelationen mellan klimatväxlingar sammanfallit med då jorden passerat galaxers spiralarmar mm. Det är ju inte så att det saknas vetenskaplig och saklig kritik mot dessa studier, gett länk till en del ovan, här en diskussion om Shavivs resultat och hur den fantastiska korrelationen verkar ha krystats fram ordentligt. Ytterligare diskussion om det här.

Jag har definitivt inte gått igenom allt, det finns säkert viss kritik som är rätt och riktig men det liksom drunknar i allt konspirationstänk och mängden av påståenden som varit motbevisade i fler årtionden nu. Det är en hel flod av de vanliga graferna och tidningsutklippen som ska bevisa än det ena och än det andra. Nej, jag är inget klimat-orakel och det är inte mig ni ska lita på. Jag har dock försökt bilda mig en uppfattning och redovisat att det krävs en rejäl gnutta konspirationstankar för att köpa det som står på klimathotet punkt com.

Naturligtvis finns det en hel uppsjö saker som forskningen inte har koll på vad det gäller klimatet och du kommer säkert bli förvånad över att det går att läsa om det i IPCC-rapporterna.

Tyvärr har det gått så långt att riksdagsmän och åtminstone delar av SvD:s ledarsida verkar använda Mörners sida som källa till vetenskaplig information om klimatet.

Jag vet egentligen inte varför jag håller på med den här skiten, ynka blogginlägg som försvinner ner i nätets djup medan en ledarspalt når ut till hela jävla landet och ett helt forskningsfält förvandlas till ”gudsfruktan”.

Tillägg 24/5: Här en diskussion om svårigheterna med att kommunicera sådant här, att presentera vetenskapliga fakta utan att ”bifoga” en lösning eller dylikt kan till och med visa sig ge motsatt effekt än den man vill åstadkomma:

Men åter till frustrationen 🙂 , det är bara att gratulera republikanen Frank Lutz som uppmanar sina partikamrater att sprida budskapet att vetenskapen inte har någon koll alls:

”Voters believe that there is no consensus about global warming within the scientific community. Should the public come to believe that the scientific issues are settled, their views about global warming will change accordingly.

”Therefore, you need to continue to make the lack of scientific certainty a primary issue in the debate.”

Verkar som de konservativa här hemma i Sverige köper det rakt av.

Sad.

Lägger till i efterhand för att visa hur den här debatten ofta ser ut. Igår fick jag uppmaning att ta kontakt med professor Jorgen Peder Steffensen, som är ledande expert på isborrkärnor för att han skulle bekräfta en text som postades på Twitter:  ”Det sena 1800-talet är den kallaste perioden på minst 10000 år,  just då började Instrumentdata”.

Vad han ville bevisa med detta vet jag inte riktigt men det är uppenbart att det skulle innebära att den globala uppvärmningen är en bluff. Här är en intervju med samma professor. Låter det som att han tycker att tänkbara framtida scenarier är ett skämt? Om han har rätt? Jag har förstås ingen aning men att länka till honom för att motbevisa klimathotet är banne mig ett skämt.

(Tycker du min argument börjar bli lite tjatiga. Det kan bero på att det mesta som far omkring på nätet är gammal skåpmat, den IPCC-kritiska forskaren Roy Spencer försökte t ex redan 2009 förklara för sin följarskara att växthuseffekten är verklig, den är inte ”mättad” och strider inte mot termodynamikens lagar. Det har han fått upprepa många, många gånger men det hjälper inte som synes ovan…)

Replik Uvells SvD-artikel

Den Av Mathsi Samhälle, Uncategorized, VetenskapLämna en kommentar

Kunde inte låta bli att skriva en replik på Uvells artikel om att myndigheterna agerar politiska opinionsbildare (snart börjar jag väl skriva sura lappar i tvättstugan också, man måste jobba på sin image som bitter surgubbe…). Men SvD ville inte publicera den  då de tyckte Mattias Öberg redan besvarat den, (jag antar att det nu jag ska gnälla på bristen på yttrandefrihet och att jag tystas av PK-etablissemanget 😉  Och inte köper alla bibliotek in mina böcker heller. Nord-Korea-förtryck!) 

Men eftersom jag redan skrivit kan jag ju slänga upp den här:

I en debattartikel 23/4 presenterar Uvell en undersökning finansierad av Svenskt Näringsliv om huruvida svenska myndigheter sysslat med politisk opinionsbildning under senaste 10 åren. Resultatet verkar vara ett rungande nej även om Uvell försöker få det att låta tvärtom och syftar t ex på att ett alltmer ”aktivistiskt språk” används med grövsta exemplet att kemikalier kallas för gift.

Ett av Sveriges miljömål heter Giftfri miljö och har beslutats av riksdagen, det torde vara en självklar uppgift för myndigheter att driva igenom dem. Det är förstås valfritt att förfasas över att de ska ”förbättra kommunikationen av forskningsresultat” men Uvell lyfter ändå en viktig fråga om myndigheternas oberoende, särskilt i en tid då lobbyorganisationernas inblandning i demokratiska beslut blir allt mer påtaglig.

Ett tydligt exempel på problematiken fick vi när EU-kommissionen 2009 fick i uppdrag att ta fram vetenskapliga kriterier för att klassa ämnen som hormonstörande. Det skulle varit klart 2013 men samma år råkade (?) information läcka ut som satte igång ett idogt lobbyarbete. ”Industrin” krävde att en ekonomisk konsekvensanalys skulle tas fram trots att det uttryckligen inte ingick i uppdraget. Men lobbyn fick som de ville och projektet drog ut flera år på grund av detta. Varken dom i EU-domstolen eller resolution i parlamentet rådde på saken. Lobbyverksamhet segrade över demokratin.

Problematiken stannar inte där, konsultfirmor omsätter idag miljarder på att meriterade akademiker skriver vetenskapliga artiklar på uppdrag. ”Industrin” både finansierar och granskar innan publikation av artiklar som sen används i myndighetsbedömningar. Det mesta är säkert helt legitimt men det finns gott om exempel på motsatsen. En problematik som rör alla frågor där ekonomi ställs mot hälsa och miljö.

Så ja, Uvell har rätt i att frågan om myndigheternas oberoende borde diskuteras mer. Men i sammanhanget känns det gnälligt att klaga på ordval som ”giftfri miljö”, särskilt som det inte är svårt att hitta exempel på det motsatta, generaldirektören på Skogsstyrelsen konstaterade t ex i radio att kalhyggen inte längre existerar.