Klimataktivist fick sparken – stämmer staten. Men är det bara en liten del i större spel?

För två år sen påstod tidningen Fokus att Sveriges nationella gassamordnare utgjorde en risk för rikets säkerhet. Detta eftersom hon var en klimataktivist. Andra medier tog vid och det hela slutade i att hon förlorade sin säkerhetsklassning och därmed sitt jobb på Energimyndigheten. Det hela blev inte mindre laddat av att vår minister för civilt försvar, Carl Oskar Bohlin, kontaktat generaldirektören och sa att ”saken nu var åtgärdad” med slutklämmen att ”sådant här ska helt enkelt inte få hända.” Det väckte frågan om ministerstyre men kanske framförallt den om yttrandefrihet, vad får man egentligen säga och göra på sin fritid? Det ligger bakom att facket ST nu stämmer staten? Jag vet ju förstås inte vad som hänt, men blir fascinerad över hur spåren av sådant här alltid tycks leda ner i samma vanliga gamla dynghål… Och det ger exempel på varför debatten blir så polariserad.

Marie (vad jag förstår har hon bara avslöjat sitt förnamn i media) är engagerad i Rebellmammorna som gör fredliga manifestationer som att att sticka och sjunga för klimatet. Det är en systerorganisation till Extinction Rebellion, som ofta använder civil olydnad som metod. Enligt Marie själv var Energimyndighetens säkerhetschef införstådd i hennes engagemang och ansåg att det var inom ramen för vad som var acceptabelt.

Den som tipsat Fokus om Maries koppling till Rebellmammorna var hennes företrädare på tjänsten som gassamordnare, Gustav Boëthius. Han hade under sin tid på myndigheten upptäckt hur känslig Sveriges gasförsörjning var då den i hög grad förlitade sig på en enda gasledning. Likaså hur viktig gasen faktiskt är för exempelvis vår vattenförsörjning. Han har skrivit en bok om saken, Ledningen med ordentlig kritik av vad han anser vara en dysfunktionell myndighet. (Boken är utgiven av inte helt okritiserade Second Opinion Nyheter AB, som arbetar delvis på uppdrag av branschorganisationen Energiföretagen, och delvis oberoende) Från baksidetexten:

Som handläggare på Energimyndigheten upptäckte Gustav Boëthius snart att gasen var politiskt oönskad. Putins gaskrig och sprängningen av Nord Stream gav frågan närmast existentiella proportioner. Till sist fann sig Gustav stå i stormens öga i en ursinnig kamp för att rädda Sveriges gasförsörjning. Här är hans unika berättelse, som landar i tung kritik mot kulturen i en myndighet som misslyckats i sitt centrala syfte: att utgöra en del av rikets immunförsvar mot dåliga beslut.

Boken fick Energimyndigheten att gå ut med ett pressmeddelande: Med anledning av Gustav Boëthius bok om Energimyndigheten där de bekräftar att gasförsörjningen inte varit särskilt prioriterad men dementerar:

Den mest allvarliga och även övergripande kritiken är påståendet om att Energimyndigheten inte skulle ha fört vidare viktig information om gasförsörjningens roll för svensk vatten- och livsmedelsproduktion till den politiska ledningen. Det stämmer inte alls.”

Marie, med 25 års erfarenhet i branschen och specialiserad på biogas, ”förespråkade [biogasen] framför osäker import av fossil gas, i linje med Sveriges tre energipolitiska ben.” Hon skriver dock att hon är överens med Boëthius att Sveriges beredskap är alldeles för låg.

Boëthius kontaktade tydligen Marie på LinkedIn och talade om för henne hur hon skulle sköta sitt jobb. Han skulle, enligt henne, också ha nämnt sina kontakter till allra högsta nivå och att det skulle få konsekvenser om hon inte skötte sig. Tydligen ska han ha berättat om sina kontakter med Bohlin i sin bok.

Det framgår också att han skickat sms till sina f d chefer på myndigheten under helg med skärmdumpar från Maries Facebooksida från en demonstration med Rebellmammorna med en undran om chefen tyckte det var en okej bisyssla. Chefen uppmanade honom att vända sig till registraturen.

Boëthius tog alltså detta vidare till tidningen Fokus. Och de sparade inte på krutet:

Följden blev en mediestorm och avsked. Marie målades upp som en säkerhetsrisk. Peter Wennblad, SvD ledarsida: ”Att Energimyndigheten gav ett säkerhetsklassat jobb till radikal klimataktivist väcker tusen frågor om Sveriges förmåga att skydda sig mot säkerhetshot – och de måste få svar. Magnus Ranstorp, terrorforskare, som rimligtvis inte borde ha någon som helst inblick i fallet menade ändå att hon innebar ”en allvarlig säkerhetsrisk”.

Enligt Marie var det istället Boëthius som blev fråntagen sin säkerhetsklassning innan han självmant sa upp sig då han ”lättvindigt spred säkerhetsmässigt känslig information” på externa möten.

Efterspelet är lika tydlig som vanligt: I Affärsvärlden och högerut är Boëthius en viktig visselblåsare som vittnar om en dysfunktionell myndighet påverkad av sossarna och Miljöpartiet. På andra sidan framstår han mest som en rättshaverist.

Jag har som sagt ingen aning om vare sig gasförsörjning eller om vad som hänt, men om man inte får delta i en en organisation som Rebellmammorna med mindre än att klassas som ett hot mot rikets säkerhet har det fan gått långt!

Och vad innebär att vara radikal? Vem är aktivist? Fokus är alltså tidningen som två dagar efter IPCC:s rapport publicerade en egen version av vad vetenskapen kunde säga. Det var deras redaktör, vad jag vet helt utan vetenskaplig bakgrund, som googlat lite (och refererade bl a till Elsa Widding som kunskapsskälla).

Och vad säger Boëthius? Kritiken handlar inte bara specifikt om Marie utan om att hela Energimyndigheten, ja, hela Sveriges energipolitik, är åt helvete.

När jag sökte för att höra hans version var bland det första som dök upp en länk till ett kortare föredrag på Almedalsveckan i Visby 2025 med rubriken: Vindkraften, staten och rikets säkerhet. Och han skräder inte orden. Med hänvisning till sin företrädare Marie säger han att ”Energimyndigheten lät i sak radikala klimataktivister systematiskt kartlägga sårbarheter i svensk infrastruktur.” (Ca 5.50 min in). Det är en oerhörd anklagelse! Han frågar sig vidare om det handlar om utländsk påverkan. Eller korruption?

Jag kände igen loggan uppe i vänstra hörnet: det var alltså Vindkraftsupplysningens event han pratade på! Ser man på, jag har ju skrivit om det tidigare – på tal om radikalism. De har bland annat ihop med högerextrema Samnytt och Kent Ekeroth tagit fram en propagandafilm mot vindkraft. Det visar sig att Boëthius är en rejäl vindkraftsmotståndare: Dags att riva vindkraften – Arvika Nyheter

Bygget av jättemånga opålitliga vindsnurror har varit en vacker tanke för klimatängsliga stadsbor som inte begriper hur moderna elsystem fungerar och för personer som har haft ett ekonomiskt egenintresse i bygget.

Allt detta har skett på bekostnaden av ett fungerande elsystem. Nu får det räcka. Det dags att riva vindkraften.

Han dissar dessutom EU:s Fit for 55 och även satsningen på elbilar: LEDARE: Förbränningsmotorn kan rädda Europa från Kina

På samma event höll nationalekonomen, verksam vid bl a Institutet för Näringslivsforskning, Magnus Henreksson ett föredrag. Det var en berättelse om hur destruktiv och kostnadsdrivande väderberoende kraft är i vårt elsystem: ”ju mer väderberoende vi är desto dyrare blir elkraften (ca 4.20 min).” (sic). Det var också en nostalgisk hänvisning till vilket stabilt elsystem vi förstörde genom att stänga ner kärnkraften (not: Ringhals 1 och 2 var planerade att köras till 2025 respektive 2026). I Epoch Times (sic) drömmer han sig tillbaka till elsystemet före 1999: Professor Magnus Henrekson om finansieringen av ny kärnkraft – IFN

Men Henreksons huvudpoäng var att vindkraften förstör elsystemet och han lämnade över till Boëthius med orden att han just blivit medveten om detta, och att Gustav nu skulle berätta varför det inte har kommit fram. För jo, en del av berättelsen är att det har mörkats, här rubriken på SvD-ledarsida med Boëthius på bild: Så dolde Energimyndigheten Sveriges gaskris | Peter Wennblad | SvD Ledare Om det är sant? Jag har ingen aning. Energimyndigheten dementerar.

Branschorganet Energiforsk är bara en expertorganisation som inte håller dem angående vindkraften. Ja, de vet naturligtvis också om att det inte blåser jämt och att det finns en del utmaningar och krävs en del förändringar. Man behöver även energilager och topplastkapacitet i form av bland annat gasturbiner:

Boëthius kontrar med att Energiforsk inte är objektiva: LEDARE: Bristande källkritiken bakom vindkraftshyllning.

Själv har jag ingen aning.


Magnus Henrekson har gjort sig känd (i alla fall för mig) för att granska – och totalsåga – de stora gröna omställningsprojekten i norr som Northvolt, Hybrit och Stegra. Något han gjort ihop med bland annat Christian Sandström, tidigare biträdande pro­fessor vid Internatio­nella Handelshög­skolan i Jönköping.

Det är naturligtvis viktigt, projekten påverkar samhället, inte minst elsystemet, och betydande skattemedel har skyfflats in. AP-fondernas agerande i hur investeringar gjorts har ju varit minst sagt anmärkningsvärda. En hel del är säkert rimlig kritik men ändå, jag kan inte komma runt känslan av en närmast propagandaliknande opinionsbildning. Och allierar man sig med Vindkraftsupplysningen är man definitivt en aktivist i mina ögon. Men det blir värre.

För några veckor sedan (10 maj 2026) medverkade både Henrekson och Sandström i Vindkraftsupplysningens evenemang i Tylösand (Sandström var moderator). De utlovade ”Fakta. Debatt. Klarhet. Inför valet 2026.” Men de medverkande är alla dokumenterat högljudda motståndare till vindkraft. Vindkraftsbranschen liksom oppositionspartierna avböjde deltagande (enbart Tidöpartierna var där).

En annan ekonom på scen var Christian Steinbeck som debatterat friskt emot vindkraft i Affärsvärlden, Kvartal m fl. Han ska för övrigt hålla föredraget ”Vindkraftens olönsamhet” på Klimatrealisternas årsmöte (de har via sin blogg Klimatupplysningen utgjort det svenska navet i klimatförvillande och svartmålning av IPCC – på tal om radikal aktivism).

Steinbeck har ihop med sin namne Sandström skrivit en rapport om hur olönsam vindkraftsbranschen är. Jessica Stegrud bjöd in Steinbeck till riksdagen 2025 där han höll ett föredrag (som visas på högerradikala SwebbTV).

De båda ekonomerna hade gått igenom en mängd bolags resultat mellan åren 2017-2022 och visat hur stora förluster som gjorts. Men varför investerar näringslivet i vindkraft om det nu är så kaptialförstörande som påstås? De inblandade förnekar inte att många bolag haft det tufft under några år men de kritiserar ekonomerna för deras metodik; lönsamheten inte kan beräknas under så kort tidsrymd som de gjort. Själv är jag ekonomisk dyslektiker.


Sydsvenska Industri- och Handelskammaren bildade 2023 stiftelsen Skandinaviska Policyinstitutet för ”oberoende forskning, faktaspridning och utbildning inom området public policy”. Under 2024 gav de ut antologin De norrländska stålsatsningarna – frälsare eller gökunge? (Samhällsförlaget), med slutsatsen: ”Om projekten genomförs får det långtgående negativa konsekvenser för svensk ekonomi.”

Projektledare och redaktör var Henrekson. Han skrev också kapitlet som sågar tillverkningen av fossilfritt stål. Några andra skribenter:

-Jan Blomgren, fysiker, konsult och extremt flitig debattör och ihärdig kärnkraftsförespråkare (och lika mycket motståndare till vindkraft, bl a sakkunning för Motvind Sverige). Driver podd ihop med Lotta Gröning på Epoch Times där ”den gröna bubblan” ofta diskuteras med hans antologimedförfattare. Blomberg är frekvent gäst på Riks och högerradikala SwebbTV.

-Per Fahlén, pensionerad professor från Chalmers. Också han anges som sakkunnig för Motvind Sverige och har medverkat i SwebbTV och Riks. Han ser IPCC som en politisk organisation: ”Jag tror på den vetenskapliga metodiken men är mer skeptisk till politiska institutioner som IPCC (en verksamhet kantad av skandaler och förvanskningar av forskares slutsatser) och jag vill se en värld där naturen inte ödeläggs av enorma vindindustrier.” (webarchive).
Kuriosa: Elsa Widding använde honom källa i sitt program på SwebbTV och inlägg på Klimatupplysningen, även tillgängligt på konspirationssajten vaken.se.

-Redan nämnda Christian Sandström har skrivit två kapitel.

-Helen Karlsson, biträdande professor i miljö medicin vid Linköpings universitet, har skrivit ett kapitel om vindkraft och hälsorisker. Även hon höll föredrag på Vindkraftsupplysningens Almedalsevent liksom på deras evenemang i Tylösand. Noterbart är att hennes genomgång av tillgänglig forskning inte ger stöd för några större hälsorisker – mycket på grund av att för få studier har gjorts enligt henne. Det är självklart att sådant måste studeras, alla klimatåtgärder kommer även ha negativa konsekvenser, men det måste ju sättas i proportion till alternativen. Jag har ingen aning om status, Naturvårdsverket anser att dessa saker är tillräckligt beaktade: Frågor och svar om vindkraft

Projektet har finansierats av ett par näringslivsanknutna stiftelser och en rad kändisar inom affärsvärlden, såsom Christer Gardell, Carl Bennet och Rune Andersson (och några som ville vara anonyma).

Ovanstående är guilt by association och oftast är det ett otyg i en debatt. Men visst fanken är det i många fall relevant för att bilda sig en uppfattning om hur en debatt förs. Det är helt okej att tycka och tänka och förespråka vad man vill, men i mina ögon är man ren och skär aktivist om man är engagerad i organisationer som Motvind Sverige och Vindkraftsupplysningen – du får ha vilken akademisk titel du vill. Och medverkar man i SwebbTV har man helt tappat omdömet.

Det visar också två saker:

  1. I efterforskningarna var det slående hur ovanståendes personers inlägg i debatten hamnade högst upp i sökresultaten. Som synes nedan saknas det inte kritik mot ovanstående, men det var mycket svårare att hitta. Det är också tydligt hur deras budskap hamras in, de är extremt aktiva och syns frekvent i ”affärstidningar” och liknande. Likaså på Riks, Epoch Times och en lång rad högerextrema sajter som Samnytt och SwebbTV, allt med andemeningen att det bara är miljöextremister och Miljöpartiet som vill ha vindkraft. Motargument existerar inte här.
  2. Näringsliv och miljardärer har enorma möjligheter att påverka samhällsdebatten via tankesmedjor och liknande, nej jag har inget emot privat finansiering av forskning, men det känns mer som opinionsbildning här… Se bara hur anonyma finansiärer driver Henrik Jönssons 100%.

Men självklart har de rätt att driva sina ståndpunkter, men antologin är otroligt enögd. Nej, jag tror inte de är ”köpta”, de är nog helt övertygade om att de har rätt i sak. De har dock turen att ha gott om finansiärer som tycker samma… Det råder heller inga tvivel om vad de tycker om att staten lägger skattepengar på att ”styra utveckling och affärsverksamhet”. Henrekeson ger exempelvis sin syn på klimat och politiken i Epoch Times: ”Klimatpolitiken utmärks av en närmast religiös tro på statlig styrning. All erfarenhet visar att den kommer att misslyckas, skriver Magnus Henrekson.” Världen går inte under – IFN

Det känns som att ”fallet Marie” bara är en liten del i det här ideologiska spelet. Själv kan jag inte branschen, men debattörerna är inte oemotsagda, nedan följer några exempel. Men det är anmärkningsvärt hur mycket av det mediala motståndet mot vindkraft och omställningen kommer från denna lilla skara debattörer.


Blomgren, Henrekson och Sandström beräknade att en kostnad för Svenska kraftnäts årliga utgifter för stödtjänster skulle stiga till 20 miljarder kronor under 2023 baserat på ”informella källor”. Svenska kraftnät dementerar uppgifterna.

När Skandinaviska Policyinstitutet uppger att fossilfritt stål kommer vara olönsamt beror det bl a på att ekonomerna inte räknat in att utsläppen av koldioxid kommer att bli dyrare, vilket är vad EU:s hela handel med utsläppsrätter går ut på.

Henrekson påstod bl a att Stegra ”avser att producera järnsvamp med naturgas i stället för vätgas”, vilket inte är sant:

Henrekson, Sandström och Blomberg gjorde en beräkning att havsbaserad vindkraft kommer bli olönsamt. Experter menar att de är osakliga och att de använt sig av felaktiga data:

Johan Gärdebo och Sefan Hellstrand (SvD Debatt 2025) oroas för att en mer växtbaserad kost hotar Sveriges matförsörjning. Klimatpolitiska rådet menar att deras kritik innehåller flera sakfel:

När åtta professorer 2023 skrev en artikel om att det var huvudlöst att staten riskerar de enorma summor som krävs för att få kärnkraft på plats, svarade Blomgren, Henrekson och Sandström att ”Debattörerna tycks tro att ekonomiska risker avhåller investerare från att bygga ny kärnkraft. Det handlar egentligen om politiska risker.”

Ja, och så där fortsätter det …

Självklart måste så här komplexa frågor få stötas och blötas, man får ha olika åsikter. Självklart finns det nackdelar med vindkraft och man måste ha förståelse för att man inte vill ha en vindsnurra som närmsta granne. Men vad är det som gör mig skeptisk?

Vindkraftsmotståndet har tidigare visat sig ha shady intressen i bakgrunden, långt ner i nedanstående inlägg kan du läsa om hur två ”marknadsliberala” tankesmedjor, samarbetspartners med Timbro, publicerat förvillande rapporter med stöd av fossilindustrin, Instituto Juan de Mariana och CEPOS (”danska Timbro”). Och det är ingen engångsföreteelse (men jag har inga belägg för att de eller ”kärnkraftsbolag” skulle vara inblandade i ovanstående).



För övrigt fascinerar det mig också hur mångsidiga experter nationalekonomer kan vara. Henrekson har också uppdrag åt regeringen att utreda frågor inom skolväsendet…

För övrigt två: en ny granskning av små modulära kärnreaktorer (SMR) gjord av tyska strålsäkerhetsmyndigheten BASE kom fram till att det skulle krävas att 3000 reaktorer tillverkas för att få det lönsamt. Som jämförelse planerar 15 europeiska länder sammanlagt 54 SMR-projekt.


Förlåt, ännu ett för långt inlägg 😉

Nytt lagförslag gör fossilindustrin osårbar

Det är väl känt hur republikanska partiet i USA är beroende av oljepengar och det är knappast en slump att klimatförnekeriet länge frodats inom partiet och helt tagits över av extremister. Det är numera svårt att bli förvånad över något som kommer från andra sidan Atlanten men ett nytt lagförslag är … hmm… intressant. Kanske mer än något visar det väl hur rädda vissa verkar vara för konsekvenserna av att medvetet ha bedrivit förvillarkampanjer under decennier.

I mitten av april presenterade Ted Cruz och tre republikanska kollegor lagförslaget S. 4340: Stop Climate Shakedowns Act of 2026.

Bland annat står att ingen inom energibranschen* ska kunna hållas rättsligt ansvarig för utsläpp. Det skrivs också att det är helt ovetenskapligt att lokala väderhändelser kopplas till personer verksamma inom energibranchen* och därmed ska inga krav kunna utställas på dem. Det gäller även de som mislett och förvillat:

”including because of marketing, alleged misrepresentation, alleged failure to warn, or any other speech.”

(4) staternas försök att ålägga personer verksamma inom energibranschen ansvar för utsläpp mellan delstater och globala utsläpp, vare sig det sker genom statlig skadeståndsrätt, konsumentskyddskrav, antagande och verkställande av så kallade klimatsuperfondlagar eller andra civilrättsliga åtgärder, inkräktar på den federala regeringens exklusiva jurisdiktion;

(5) försöken att tillskriva lokala vädermönster och de lokala skador som uppstår till följd av meteorologiska händelser, såsom översvämningar, torka, orkaner, skogsbränder eller värmeböljor, till personer verksamma inom energibranschen saknar vetenskaplig trovärdighet och är därför godtyckliga;

(6) staternas och kommunernas försök att ålägga personer verksamma inom energibranschen retroaktivt ansvar för annars lagligt beteende kränker grundläggande rättvisehänsyn och Förenta staternas konstitution;

*Det definieras också tydligt att energibranschen = fossilindustrin och inget annat.

”The term energy means crude oil, natural gas, lease condensates, natural gas liquids, refined petroleum products, or coal.

De inblandade bugar och bockar:

“We thank Senator Cruz and Rep. Hageman for introducing legislation to stop a growing patchwork of state laws and lawsuits that threaten American energy and risk raising costs for consumers,” said American Fuel & Petrochemical Manufacturers (AFPM) President and CEO Chet Thompson and American Petroleum Institute (API) President and CEO Mike Sommers in a joint statement. “These efforts to retroactively penalize companies for lawfully meeting consumer demand are misguided and counterproductive. Congress should act decisively to reaffirm federal authority over national energy policy and end this activist-driven state overreach.” 

Det var ju precis vad de efterfrågade:

AFPM, API back legislation to halt state laws and lawsuits targeting American energy | American Fuel & Petrochemical Manufacturers

Inside Trump’s Unorthodox Climate Attacks in Courts Nationwide – The New York Times

Trump and Republicans Join Big Oil’s All-Out Push to Shut Down Climate Liability Efforts – Inside Climate News

Republican lawmakers attempt to shield big oil from climate lawsuits in ‘alarming’ bills | US news | The Guardian

Klimatförändringarna och medielogiken

Graph reference (notes in red are mine)1

Media and Climate Change Observatory är ett samarbetsprojekt mellan en lång rad universitet som bland annat loggar hur många artiklar som publiceras om klimatförändringarna per år. Kurvan har dalat signifikant under senare tid. Grafen visar likaså ganska tydligt hur det krävs någon sorts händelse eller ”story” för att ge en omfattande täckning i media.

Notera särskilt 2013 att IPCC:s vetenskapliga rapport inte var nog för att locka medierna att skriva om det i någon större utsträckning. Det var inte heller Parisavtalet 2015. Annat med konspirationsanklagelserna 2009….

2006 Al Gores film En obekväm sanning ges ut. Förmodligen första gången klimatfrågan når ut på riktigt till en bredare allmänhet. Skapade en del rabalder under efterföljande år …

2007 IPCC:s fjärde sammanfattande rapport AR4 publiceras ”warming was “unequivocal” and very likely caused by humans.”

2007 IPCC får Nobels fredspris.

2007 uppmättes likaså en uppseendeväckande låg isutbredning i Arktis.(Bild från Zackelab som har många fina och uppdaterade grafer)



2009 Klimatmöte i Köpenhamn (COP 15) där man förväntades enas runt ett nytt klimatavtal – men det misslyckades fatalt.

2009 Inför klimatmötet i Köpenhamn hade en dataserver på ett universitet i Storbritannien hackats och tusentals mejl läcktes på nätet. Icke-journalisten Delingpole på The Telegraph (numera Breitbart) gav uppståndelsen namnet Climategate. Det påstods att mejlen skulle vara bevis för att klimatforskarna fuskade och att larmen var påhittade. Mängder med undersökningar visar att det inte fanns någon substans i detta. Saker togs ur sitt sammanhang,



2015 Parisavtalet skrivs under och börjar gälla 2016.

2016 Trump blir ny president i USA och med honom en våg av klimatförnekelse. USA drar sig ur Parisavtalet.

Notera att när IPCC:s femte rapport AR5 gavs ut 2013 var rapporteringen relativt beskedlig.



2018 Greta Thunberg påbörjar sin skolstrejk utanför riksdagen. Det triggar högernationalistiska grupperingar att anamma klimatfrågan – fast på motsatt sida förstås… Nedan graf över antal poster om Greta på Facebook från tyska Eike och AfD (från Unearthed här)

I Sverige härjar omfattande skogsbränder.

2019-2020 Flera svåra händelser orsakade av extremväder: bränder i Australien, värmebölja i Sibirien m m.



2021 IPCC AR6 publiceras

2022 Värmeböljor lite här och var, bl a i Europa

2022 Översvämning i Pakistan

2022 Klimatmöte (COP22) i Sharm el-Sheik


  1. : Aoyagi, M., Appelgren, E., Ballantyne, A.G., Boykoff, M., Bruns, C., Chandler, P., Daly, M., Fernández-Reyes, R., Jiménez Gómez, I.J., Hawley, E., Hayakawa, Y., Hwang, K., Lee, K., Lyytimäki, J., McAllister, L., Mervaala, E., Mocatta, G., Nacu-Schmidt, A., Osborne-Gowey, J., Pearman, O., Petersen, L.K., Rawn, A., Riegert, K., Simonsen, A.H., and Ytterstad, A. (2026). World Newspaper Coverage of Climate Change or Global Warming, 2004-2026. Media and Climate Change Observatory Data Sets. Cooperative Institute for Research in Environmental Sciences, University of Colorado. doi.org/10.25810/4c3b-b819. ↩︎

Att ytterhögern misstror public service är bevis på att sändningstillståndet fungerar som det ska!

Ingen kan väl ha missat att debatten om förtroendet för public service har blossat upp igen. Detta efter att nättidningen Kvartal larmat om att SD-väljare är underrepresenterade i SOM-institutets opinionsundersökningar, dvs det är färre andel SD-väljare som deltar än vad som röstade på dem i valet men ändå görs ingen viktning av resultatet. ”Skandal”, tycker förstås Jimmie Åkesson och kompani. Men är det verkligen en viss underrepresentation och val av statistisk metod som är det stora problemet här? Misstron från ytterhögern är nog snarare ett tecken på att public service sändningstillstånd fungerar som det ska – och visst är det problematiskt.

SOM-institutet har svarat på kritiken: Om samverkan, förtroendemätningar och viktning | Göteborgs universitet. Det är känt sedan länge att personer på den yttre högerkanten har lägre förtroende för public service. Likaså att de i högre grad avstår från att delta i såna här opinionsundersökningar, vilket förstås skapar problem när man ska tolka resultaten.

Huruvida man ska vikta dessa eller inte är en relevant fråga som definitivt inte har mörkats, men det är inte alldeles självklart att så ska göras och om man gör det, hur och mot vad? I sitt svar har SOM-institutet redovisat hur det ser ut om man viktar svaren mot valresultatet. Skillnaden var minimal, förtroendet är fortfarande mycket högt, med eller utan viktning:

Två statsvetare skrev ett inlägg i SvD där de förklarar varför Kvartals resonemang inte håller och att den undersökning Kvartal använder som ”facit” är betydligt mindre tillförlitlig än SOM-institutets. Sammantaget borde det klargöra för alla som inte är ideologiskt övertända att ”avslöjandet” är en populistisk soppa kokt på en spik.

Kvartals angrepp mot SOM/Public service kom nästan samtidigt med Kvartals reklamkampanj som målar upp DN, SVT och SR som partiska och anti-SD, se bild från tunnelbanan i Stockholm nedan. Effektfull och säkert uppskattad av tänkt målgrupp. Kvartals vd Ludde Hellberg medger att det inte var en slump att de båda kom samtidigt. Lyssna på Medierna där ämnet tas upp och bland annat Hellberg intervjuas: Hela soppan kring Kvartal, SOM-institutet och förtroendet för public service | Medierna | Sveriges Radio

Reklamkapanj, Sthlms tunnelbana. Mathias Cederholm har för övrigt skrivit bra om Kvartals maskot: en vit kanin med kopplingar till både Matrix och djupa hålor av internet: Kvartal, en vit kanin och oavsiktliga kaninhål – Magasinet Konkret

Hellberg tycker kritiken mot deras framställning är substanslös, själv anser jag att han inte har mycket att komma med i sitt försvar. Att Jens ”public-service-är-folkets-fiende” Ganman i anslutning till publiceringen skriver på Kvartal att det handlar om avsiktlig manipulation ser Hellberg heller inte som ett problem.

Viktningen mot enbart SD räcker inte, säger Hellberg, men han får inte frågan vad som ytterligare måste till. (Övriga partier fick för övrigt 1,5% i förra riksdagsvalet och i de senaste SOM-undersökningarna är de överrepresenterade (3%).) Jag vägrar att tro att en så pass rutinerad journalist som Hellberg och en drös andra på Kvartal på allvar menar att opinionsundersökningar ska tolkas på den detaljnivå Kvartal vill få det till. I så fall måste man väl ändå fundera på varför det ser ut som det gör. Vilka röster är det som saknas? Vad skulle det innebära om public service och samhället anpassar sig till denna grupp?

Nedan ger jag några exempel och man inser att det inte är en lätt problematik att hantera.

(Ja, jag har skrivit om detta förr …)



Forskningen är tydlig: 1) det finns ingen systematisk partiskhet inom public service, ibland kan visserligen någon sida gynnas men det skiftar och beror mest på medielogiken och vad som händer i världen 2) uthålliga och välfungerande demokratier värnas av oberoende och starka public service medier.

Men självklart är mediekritik viktig och nödvändig. Både du och jag kan hitta saker att klaga på när det gäller Public service, det är en utopi att någon media skulle vara felfri.

Public service har ett antal regler att förhålla sig till, låt oss ta en titt på två av dessa:

Demokratibestämmelsen

SVT och SR har en skyldighet att ta hänsyn till allas lika värde och att ta avstånd från rasistiska och antidemokratiska uttalanden.

Man måste ha levt under en sten om man inte hittar en uppsjö av rasistiska uttalande från SD:s företrädare och deras väljare. Det är alltså helt inkompatibelt med public service uppdrag.

Högerns poster boy Henrik Jönsson, letar svt-fjädrar att göra jättehönor av (och i brist på fynd hittar han på) och har öppet deklarerat att han tycker det är fel att SVT tog avstånd från att en SD:are kallade muslimer för inte helt mänskliga varelser:

Jens Ganman, en favorit hos islamofoberna och tillika skribent på Kvartal tycker det är bra att regeringen rör sig i en auktoritär riktning för att komma tillrätta med ”institutionaliserad släpphänthet på framförallt invandrings- och kriminalpolitikens område”:

Detta som respons på en f d UD-diplomats larm om att ”Regeringen viftar bort remissinstanser, kontrollerar utredningar och uppmuntrar till tystnadskultur.” Andreas Norman om regeringens maktmissbruk och ministerstyre.

När Tjeckiens förre president Václav Klaus tilldelades pris på och i ett tal på Grand Hôtel kritiserade mänskliga rättigheter fick han stående ovationer av publiken, inklusive Jimmie Åkesson och Nigel Farage. SD var arrangör.

Sverigedemokraterna vill att myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter läggs ner och att bidrag till arbete mot rasism och diskriminering tas bort (det senare gynnar sossarna menar de).

Om Public service ska bli populärt hos detta klientel innebär det att sändningstillstånden måste göras om i grunden där mänskliga rättigheter likställs med woke och där rasism är helt acceptabelt. Det handlar inte om att finjustera en statistisk metodik utan förändra samhället i grunden (och där public service höga förtroende då kommer att rasa hos en stor majoritet av Sveriges befolkning). Och ja, det är ju precis vad de vill, se vad som framförs på konservativa konferenser (där SD deltar):

Hur många av de röster som Kvartal menar saknas i opinionsundersökningen ratar själva grunden för public service nuvarande verksamhet? Hur ska en demokrati förhålla sig till detta? Om andelen medborgare som vill ha sharialagar blir tillräckligt stor och högljudd, ska public service anpassa sig till detta?



Krav på saklighet

Det råder ingen vetenskaplig oenighet om att klimatförändringarna beror på den mänskliga faktorn. Visst är det svårt att bestämma exakta siffor men det framgår med all tydlighet att naturliga variationer är försumbara i jämförelse:

The likely range of human-induced warming in global-mean surface air temperature (GSAT) in 2010–2019 relative to 1850–1900 is 0.8°C–1.3°C, encompassing the observed warming of 0.9°C–1.2°C, while the change attributable to natural forcings is only −0.1°C to +0.1°C. Chapter 3: Human Influence on the Climate System | Climate Change 2021: The Physical Science Basis

När desinformation kommer på tal så är det nästan alltid Ryssland som – med rätta – hamnar i fokus. Men när det gäller klimatfrågan har USA och världens nyliberala aktivistorganisationer, förlåt, tankesmedjor, inte behövt någon hjälp från öst (även om de förstås bistår när tillfälle ges). Detta är extremt väldokumenterat.

Mot bakgrund av detta är det inte konstigt att tvivel har börjat gro och fått djupa rötter i samhället. Numera har de allra flesta accepterat faktum, men det finns några undantag: de som politiskt klassar sig vara långt till höger. I SOM-Institutets undersökning från 2023 anser nästan var fjärde person (23%) ”klart till höger” att IPCC har fel när det gäller orsaken till klimatförändringarna, var femte SD:are (21%) och KD:are (18%). Miljö- och klimatopinion i Sverige 2023:

Det är ungefär på samma nivåer som motsvarande undersökningar 2019 och 2020. Siffror som bekräftas i Novus undersökning 2023-2024. Nästan hälften (42%) av SD-väljare anser att IPCC har fel. (Men såklart, ”inte alla SD:are” osv.) Novus klimatrapport vintern 2023-24:

SD-knutna Riks har i närtid bjudit in Torbjörn Ripstrand. Han ”ifrågasätter koldioxidhypotesen, pekar på ökad solinstrålning och minskat albedo som förklaringar till temperaturökningen.” Han är aktiv på Klimatupplysningen och SwebbTV och tillika partikamrat med Elsa Widding (Ambition Sverige) – fyra av deras sju styrelseledamöter är aktiva på SwebbTV.

Från Widdings presentation: ”Elsa Widding är idag allvarligt bekymrad över hur klimatforskningen förvanskas redan innan den når ut från FN:s klimatpanel IPCC.” Kom ihåg att hon var nr 12 på SD:s riksdagslista i förra valet – självklart var SD:s ledning medvetna om hennes dissande av IPCC.

Konservativt kristna ARC håller konferenser i London som blivit en tummelplats för politiker på högerkanten ihop med oljelobbyister. I förra årets deltagarlista hittas bland annat SD:s Björn Söder och Charlie Weimers. På scenen satt Jordan Peterson och Farage och hånade klimatforskningen, även sådant IPCC slagit fast med hög säkerhet. Chefen för Palantir UK beskyllde universitet, medier, experter och faktagranskare för att vara ett enda stort censureringskomplex.

Janerik Larsson, skribent på SvD:s ledarsidor, PR-konsult och tidigare även vice vd för Svenskt Näringsliv:

Moderata riksdagsledmöter hävdar på fullt allvar att mainstream media hjärntvättar medborgare med alarmistiskt färgade väderkartor. Ja, även Widding svamlar om detta i sin senaste bok som hon gav ut när hon satt i riksdagen som SD-ledamot.

Nedan en bild från Frihetsnytt där Staffan Mörner påstår att den största delen av uppvärmningen de senaste 150 åren skedde före 1945 och att alla förändringar hittills bara varit positiva (Widding gav ut hans bok på sitt förlag 2020).

Det här, liksom vaccinmotståndet, är vardagsmat på sajter som SwebbTV, Newsvoice och allt vad de heter. Ska man utvärdera SD:ares brist på förtroende för public service vill jag hävda att man bör veta hur stor andel av dem som anser att dessa sajter är tillförlitliga. Jag vet inte, men det är fullständigt inkompatibelt med public service nuvarande uppgift. Och det vore helt bisarrt att tillmötesgå dem.

Nej, de vill inte bara nyansera

Visst kommer det alltid att finnas saker att kritisera inom alla komplexa samhällsdebatter och den om klimatet är inget undantag.

Men jag och andra har i otaliga inlägg visat att ”skeptiker” knappast bara vill nyansera debatten – eventuell befogad kritik drunknar i havet av falsarier och propaganda. I nedanstående länk finns flera exempel på hur självutnämnda skeptiska mediekanaler som Kvartal och Fokus bedriver ren känslodriven aktivism och inte journalistik inom klimatområdet:

Man får ha olika åsikter och alla kan göra fel men jag (och andra) har visat att demagoger som Henrik Jönsson och Jens Ganman (utsedd till årets svensk 2019 av tidskriften Fokus) helt medvetet ljuger om det gagnar deras syften. Den senare visar tydligt hur fakta inte spelar någon roll, i ett Facebookinlägg med en rad felaktigheter lägger han till en länk till en faktagranskning som är helt omöjlig att missförstå och skrev:

För att strö ytterligare salt i såren: sista månaden har det ramlat in två oberoende rapporter – en finsk och en japansk – som presenterar alternativa förklaringar till de globala väderfluktuationerna.” Men lägger till att det nog inte kommer hända att samhället lyssnar på dem: ”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”

Det går inte att komma vidare i en sådan här ”debatt”. Ganman vet vilka strängar han ska spela på och vilka kodord som väcker känslor (vita, heterosexuella, män). 11:2:7 En konservativ rörelse i fritt fall? – Maths Nilsson, författare Och han behöver inte förklara sig. Inlägget fick 4900 gillanden och delades 1300 gånger trots att det är ren nonsens.

Charlie Kirk, den amerikanska högerdebattören som blev skjuten i USA, har hyllats för att han ”tog debatten”. Så kanske det är, men när han påstår att klimatförändringarna är en bluff så är det inte en vilja att debattera för att klargöra och komma vidare, det är enbart för att provocera. Det finns ingen anledning att ”samhället” eller public service måste ta sånt skit på allvar.

Läs gärna hur jag fått både hot om polisanmälan, mentala diagnoser och förtal för att ha recenserat Widdings bok hon gav ut när hon var SD-ledamot: Vägen till förtal – Maths Nilsson, författare

Och på den här nivån fortsätter det. Huitfeldt skrev för några år sedan på DN:s ledarsidor att han var rädd för att den mediala utvecklingen gick åt samma polariserade håll som i USA. Tänk, jag skulle vilja påstå att han och Kvartal är drivande på den punkten.

Med det sagt, jag har bara tagit del av Kvartals klimatrapportering, de producerar säkert bra material också. Huitfeldt är fortfarande en av landets bästa intervjuare. Deras samtal med partiledare är ett utmärkt initiativ. Svt satsar istället på tramsprogram med influencer som intervjuare. Även DN satsar på influencers såg jag.

Orkar bara inte med sånt skit, men jag börjar väl bli för gammal.



Det hela slutar ju i en filosofisk fråga. Demokrati har en akilleshäl (vilket historien visat oss). I den bästa av världar borde alla (nåja) medborgare ha ett högt förtroende för public service, men innebär det att om en tillräckligt röststark minoritet inte ställer upp på demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter och ser på vetenskap som vänsteråsikter man inte behöver bry sig om, måste public service tillmötesgå dem? Var och när sätter man gränserna?

Själv tycker jag alla varningslampor lyser, vad tycker du? Men hur kommer man till rätta med det? Jag har ingen aning mer än att om den stora massan vill annorlunda är det dags att säga ifrån, och då inte enbart på valdagen.

Ber om ursäkt för att jag skrivit nästan samma inlägg tidigare. Det beror på att jag är frustrerad över sakernas tillstånd och att ”klimatdebatten” har sett exakt likadan ut i evigheter (med enda skillnaden att högernationalister i stor utsträckning nu har tagit över det moras av lögner som nyliberala och konservativa tankesmedjor sått under decennier).

100 % anklagar Sveriges radio för att valkampanja till förmån för S och Mp – men förvanskar klimatrapport

Henrik Jönssons mediesatsning 100% gör en fredagspodd vars senaste avsnitt har rubriken Till höger om Djingis Khan. I de valda delar jag lyssnade på diskuterades förtroendepolarisering, Public service (förstås) och lite om klimatet. De förfärades över en Dagens eko-sändning och menade att det mest liknade ett valkampanjsinlägg till förmån för Sossarna och Miljöpartiet. Det rör en klimatrapport om värmerelaterade dödsfall i Europa, men de bygger mycket av sin ilska på uppenbara faktafel. Men med det sagt, begreppet värmerelaterade dödsfall är faktiskt inte alls så självklart som man kanske kan tro.

100% hymlar ju inte med att de är ett politiskt projekt med avsikt att driva högeropinion. Och det är helt okej, men vill man bli tagen på allvar får man åtminstone försöka hålla sig till fakta. Det gäller kanske i synnerhet när man, som 100%, har hemliga finansiärer.

I podden deltar Henrik Jönsson, Per Gudmunson och Marie Söderqvist. Jönsson säger i podden att Public service är ”hans ärkefiende”. Gudmunson är journalist med senaste tjänst på Bulletin. Han är också politiskt aktiv och har varit pressekreterare för KD och senare kommunikatör och politisk strateg för Moderaterna på Lidingö. Söderqvist är vd och producent för 100 % och likaså vd för tankesmedjan Environment and Public Health Institute (Ephi) – en liten näringslivsfinansierad tankesmedja/kampanjorganisation grundad av Christofer Fjellner (M), där Jönsson sitter i advisory board.



Jönsson pratar om flockbeteendet och att det är tryggt att ha fel i grupp och att få vågar säga emot. Man ”sluter upp mangrant kring grejer som kan vara ganska konstiga som, jag menar, nu har vi den här klimatgrejen som är ganska snurrig men som kanske håller på att luckras upp litegrand. Tidigare var det migrationsfrågan.” Det vill säga, han vill bygga på myten om att SD hade rätt i migrationsfrågan precis som de alltid haft om klimatet. Typ.

Och här kommer Söderqvist in och berättar om sin rysliga morgon när hon fick vakna upp till Ekots nyheter. Jag har klippt ihop avsnitt från podden nedan där ni kan höra dem själva och likaså Ekots intro.

Rapporten Lancet Countdown

Det handlar alltså om att antalet värmerelaterade dödsfall har ökat i Europa enligt en ny rapport från Lancet Countdown. Men rapporten handlar inte bara om dödsfall utan mer om hur klimatförändringarna påverkar folkhälsan i stort. Rapporten har tagits fram av ett stort antal forskare från olika universitet och FN-organisationer och är den tredje i ordningen som rör Europa: 2026 Report (Europe) – Lancet Countdown.

Man har där bland annat jämfört antal värmerelaterade dödsfall under perioden 2015-2024 med dem under 1991-2000. Ökningen är som förväntat mest tydlig i södra delarna av Europa, vilket visas i bild B nedan, till vänster.

Högra bilden nedan visar hur torkperioder har påverkat folk. Mer än 1 miljon fler människor drabbades av måttligt eller allvarligt osäker livsmedelsförsörjning i Europa under 2023 jämfört med årsgenomsnittet för perioden 1981–2010. Som vanligt är det fattiga som drabbas värst. Det är också äldre och småbarn som är mest känsliga för höga temperaturer – en del av ökningen av dödsfall beror faktiskt på demografiska förändringar, dvs att andelen äldre i befolkningen blir allt större.

Vidare uppskattas den ökade årsmedeltemperaturen ha lett till att det totala antalet arbetade timmar minskat med cirka 24 timmar per arbetare och år i Europa under 2000–23, jämfört med 1965–94.

Pollensäsongen har blivit längre.

(B) Change in heat-related mortality expressed as the increase in annual deaths per million inhabitants in Europe, comparing 1991–2000 with 2015–24. (C) Change in drought duration, expressed as number of months in a year experiencing an extreme-to-exceptional drought event (population-weighted SPEI6 ≤–1·6)



Det syns också en klar ökning av antalet fall av dengue- och nilfeber:

(A) Change in West Nile virus outbreak risk in European regions from 1950–2025 at the NUTS3 level (left vertical axis). The bars represent the number of NUTS3 regions reporting West Nile virus transmission from 2006–24 for each European region (right vertical axis). (B) Change in yearly average dengue basic reproduction number (R0) for Aedes albopictus across European regions and central and western Asia between 1981 and 2024. NUTS3=nomenclature of territorial units for statistics.



En av Ekots huvudrubriker var alltså denna rapport och slutsatsen att fler dör på grund av uppvärmningen. En annan var att flera politiska beslut har lett till att värdefulla naturskogar inte kartläggs. Söderqvist säger alltså att ”om jag hade varit Socialdemokrat eller Miljöpartist så hade det där varit min valkampanjsbyrå som hade väckt människor med dessa budskap varje morgon.”

Tycker ni bör lyssna på inslaget i Dagens eko i sin helhet, alltså det som 100%-folket går bananas för, det är bara 2 min: Tusentals dödsfall i Europa kopplas till klimatförändringar | Sveriges Radio

Tänk att vara så känslomässigt störd av detta och mena att det skulle handla om vänstervridning! 🙈🙉🙊 Det vore snarare tjänstefel av Sveriges radio att inte berätta om rapporten.

100%:s felaktiga påstående

Söderqvist säger sig ha läst rapporten och sen googlat oavbrutet men lyckas ändå (eller kanske tack vare?) snurra till det så till den grad att hon påstår att forskarna bara lyfter en uppskattad risk i framtiden och inte vad som redan har hänt. Det är inte sant. Och faktiskt rätt anmärkningsvärt att missförstå en studie så.

Och hon hittade inget som handlar om ökade risker för värme gällande Sverige. Men Lancet har en liten sammanställning enbart för Sverige från förra rapporten Sweden 2024:

Värme eller kyla – vilket är mest dödligt?

Men de har en poäng och det gäller en sak som alltid kommer upp när detta diskuteras: att det är fler som dör på grund kyla, inte värme! Det är ingen hemlighet och nämns också i Lancet-rapporten, men att utvecklingen är oroande: ”In 2024, heat-related deaths in Europe were estimated to be 62 775, and the latest projections suggest a steep rise in heat-related deaths by 2050–100, surpassing the reduction in cold-related deaths.”

Gudmunson sa i podden att de satt en skribent på att kolla upp den där rapporten och att de skulle skriva om det på deras sajt. Skribenten verkar av allt att döma vara ”sanningssägaren” Anders Bolling, vars artikel finns här: Fler dör av köld än av värme – 100.se

Bolling hänvisar till att FN (WHO) så sent som 2024 sa att det inträffade 175 000 värmerelaterade dödsfall per år i Europa och nu bara 62 000, vad ska man egentligen tro?

Det är inte alltid lätt att fastställa orsak och verkan i sådana här undersökningar. Från många delar i världen saknas dessutom hälsodata och effekterna är inte linjära osv. Man behöver förstås också jämföra lika med lika och veta ungefär vad begreppen innebär. För vad är det egentligen vi pratar om när dödsfall kopplas till värme eller kyla? Det finns olika mått.

När det pratas om att runt fem miljoner människor dör på grund av temperaturrelaterade orsaker världen över så brukar det oftast komma från en annan studie publicerad i Lancet 2021. Men slutsatserna där bygger på modellkörningar och ganska extrema extrapoleringar. Data från stora delar av Afrika och Asien saknas helt, se bild nedan. Det är från denna studie siffran 175 000 värmerelaterade dödsfall per år i Europa kommer.

For example, the best available global study estimated that more than 5 million annual deaths are associated with non-optimal temperatures, but this estimation was an extrapolation (ie, a metaprediction with only five metapredictors) using daily temperature and mortality data in 750 cities from 43 countries, with no information in non-urban areas and almost no data in Africa, Asia, and Oceania.3 Thus, in all these under-represented areas, the exposure–response association was not estimated from actual temperature and mortality data, but from metapredictors explaining a fraction of the spatial heterogeneity of the 750 urban location-specific associations where daily temperature and mortality data were available.

Basagaña X, Ballester J Unbiased temperature-related mortality estimates using weekly and monthly health data: a new method for environmental epidemiology and climate impact studies The Lancet Planetary Health, 8, e766-e777

Här kan jag, som riktig amatör på området, hålla med om att det medialt dragits rätt stora växlar på ett ganska skralt dataunderlag. Men om man ska vara försiktig med dödstalen pga värme, kan man å sidan inte heller påstå att siffrorna om köldrelaterad död från samma studie skulle vara så mycket säkrare. Även om det verkar råda enighet om att fler dör av kyla än värme, frågan är bara hur stor skillnaden är och vad detta egentligen innebär.

Lancet Countdown-rapporten använder en annan metodik (se referens i citatet ovan). Så vad bygger de här +60 000 dödsfallen på?

Utifrån observerade hälsodata plottas en graf på hur många temperaturberoende dösfall som inträffar vid respektive temperatur och man får en kurva likt den som visas nedan. Utifrån den får man då en optimal temperatur där antalet temperaturrelaterade dödsfall är som lägst (Minimal mortality threshold, MMT). Exakt utseende på grafen kan skilja ganska mycket från olika platser på jorden (se exempel nedan), vi här i norr är exempelvis mer anpassade till lägre temperaturer än de i Indien men mer känsliga för högre.

Bilden nedan kommer från artikel på Our World in Data: How many people die from extreme temperatures, and how this could change in the future: Part one – Our World in Data

Nedersta bilden är från Carbon Brief.

Alla temperaturrelaterade dödsfall som inträffar vid en högre temperatur än MMT, dvs till höger om den optimala temperaturen, räknas som värmerelaterade och de till vänster som köldrelaterade. I de allra flesta fall är den optimala temperaturen något varmare än den som normalt råder över större delen av tiden. Detta gör att fler kommer att dö när temperaturen är lägre än MMT eftersom vi tillbringar större del av vår tid under dessa temperaturer. Men i de flesta fallen handlar det då inte om extrema temperaturer som jag misstänker att vi reflexmässigt tänker på när vi hör t ex värmerelaterade dödsfall.

Alla de 62 000 värmedödsfallen har alltså inte inträffat under extremtemperaturer, den siffran är lägre – om än ganska dramatisk ändå: Scorching European heatwave turns deadly in Spain, Italy and France

På bloggen The Climate Brink redovisa två andra mått som brukar användas: How many people does heat actually kill?

I genomsnitt har antalet värmerelaterade dödsfall per år i Europa ökat med 52 dödsfall per miljon invånare jämfört med på 1990-talet. Hur pass alarmerande är dessa siffror (62 000 motsvarar ungefär en procent av alla dödsfall i Europa)?

Ja, det är ju till viss del en fråga om åsikter och tyckande. Men det är tydligt att vi inte längre pratar om något som kommer hända i framtiden, effekterna är påtagliga redan nu. Och det handlar om riskutvärdering och likaså bara en parameter att lägga till allt annat. Att kulturkriga eller försöka förstå bakgrunden är ett aktivt val.

Själv kan jag inte komma på någon rimlig anledning till att inte försöka agera.

Det här ett mycket komplext och infekterat område och förstås har Lomborg tagit tillfället i akt att missförstå vad studier faktiskt säger. Läs mer: Global warming contributes to increased heat-related mortality, contrary to Bjorn Lomborg’s unsupported claims that climate change is saving hundreds of thousands of lives each year – Science Feedback

Många av dessa dödsfall hade kunnat undvikas relativt enkelt med bättre anpassning (som forskaren Maria Nilsson säger i Dagens eko-intervjun). Likaså WHO: ‘Ultimate price’: 175,000 Europeans die heat-related deaths a year, WHO warns | Euronews: “Fact is, that the adverse health effects of hot weather are largely preventable through good public health practices, so if we are better prepared for a hotter Region, we will save many lives, both now and in the future,” says Dr Kluge.

Rapporten konstaterar också att engagemanget gällande kopplingen mellan hälsa och klimatförändringar hos allmänhet, företag, media, politiker gällande klimatförändringarna har minskat under senaste åren. Det märks om inte annat på min blogg, förra inlägget har bara 40 visningar 😆Får erkänna att det var lite roligare när Twitter/X var ett fungerande ställe att vara på. Skriver mest för terapi och att det är kul att luska lite 🙂

USA:s finansminister och Lomborg dissar klimatpolitik på event ordnat av mäktig lobbygrupp

Igår (14 april 2026) satt opinionsbildaren Bjørn Lomborg och USA:s finansminister Scott Bessent på en scen och diskuterade, eller snarare kritiserade, Internationella valutafondens (IMF) och Världsbankens prioriteringar. Samtalet är i princip en enda tirad av motstånd till klimatåtgärder och de båda herrarna illustrerar tydligt anledningen till att klimatomställningen går trögt.

Låt oss börja med Bessents avslutning där han deklarerar att IPCC och typ varenda klimatforskare världen över inte vet vad de pratar (”det är bara naturliga cykler”, ”det går inte att avgöra vad som orsakar klimatförändringarna” 🤡):

Det var Institute of International Finance (IIF) som stod för arrangemanget. Organisationen skapades 1983 av ett fyrtiotal banker i ledande industriländer som svar på den internationella skuldkrisen i början av 1980-talet. Enligt deras egen webbsida är deras misson ”att stödja finansbranschen i en klok riskhantering, att utveckla sunda branschmetoder och att förespråka reglerings-, finans- och ekonomisk politik som ligger i medlemmarnas breda intresse och främjar global finansiell stabilitet och hållbar ekonomisk tillväxt.”

IIF har sedan starten expanderat rejält och har nu runt 400 företag som medlemmar från länder över hela världen (banker, kapitalförvaltare, försäkringsbolag, professionella tjänsteföretag, börser, statliga förmögenhetsfonder, hedgefonder, centralbanker och utvecklingsbanker). Det är med andra ord en mäktig lobbyorganisation.

Lomborg sätter nivån redan i inledningsanförandet: enligt honom har rika länder beslutat att använda fattigas pengar, via IMF och Världsbanken, på områden som ”genus, sociala frågor (social topics) och klimatförändringen”. Detta istället för att prioritera vad världens fattiga egentligen vill ha. Orsak? ”Västvärldens elit” kräver det.

Social topics brukar inkludera saker som mänskliga rättigheter, rasism, HBTQ osv (225 Examples of Social Topics – Simplicable). Det vill säga sådant som brukar falla under universalordet ”woke”.

Här kan du själv se vilka klimatrelaterade projekt Världsbanken stödjer finansiellt. Jag kan givetvis inte bedöma projekten som sådana, men om man bedömer merparten av de listade projekten efter rubrik så får man vara knäpp i huvudet för att vifta bort dem som ”woke” (ja, varsågod för åsikt). Med det sagt lever jag inte i en sagovärld där allt bistånd och FN-arbete skulle vara supereffektivt och felfritt i alla led. Förändring i ett land kan inte bara komma ”utifrån”.

Lomborg och hans anhängare ylar ständigt om att vi kommer anpassa oss till ett förändrat klimat, men hans slutsatser tycks alltid var densamma: använd fossil energi. Här är IMF:s beräkningar av hur mycket fossil energi subventioneras, det mesta indirekt via ökade kostnader för hälsoeffekter. Det är enorma summor.

När Reagan tillträdde som president införde han krav på att alla miljöåtgärder skulle genomgå en cost-benefit-analys innan de ens kom på tal. Det verkar vara ett heligt mantra för dem inom den nyliberala ekonomi, och Lomborg är inget undantag. På scenen säger Scott Bessent att all ”klimatpanik” byggde på en alarmistisk studie publicerad i Nature 2024 som spådde att klimatförändringarna skulle kosta enormt mycket mer än vad en omställning skulle innebära. Bessent och Lomborg påpekar att studien var felaktig och har dragits tillbaka.

Det är helt sant: RETRACTED ARTICLE: The economic commitment of climate change | Nature

Efter saklig kritik insåg författarna att det fanns brister i deras metodik och underlag. Vid mindre justeringar brukar sådant korrigeras med ett tillägg till artikeln där det beskrivs vad som var fel och hur det påverkade de ursprungliga slutsatserna. Nu bedömde författarna att felen var för stora och de drog tillbaka den. Slutsatserna gav alldeles för stor vikt till ett enskilt land (Uzbekistan) och osäkerheterna i analyserna var större än vad deras metodik hade redovisat.

Det är så här forskning och vetenskap utvecklas, resultat publiceras, andra bedömer/förkastar/kritiserar metodik eller bekräftar den. Problemet uppstår när felaktigheter inte rättas till och/eller att slutsatserna fortsätter att användas trots att de inte håller (det vill säga precis så Lomborg jämt och ständigt agerar).

Men författarna till denna studie tog till sig av kritiken och säger sig ha justerat felen och ämnar publicera en ny artikel efter peer review. Den uppdaterade varianten kan du läsa här: Author correction of ”The economic commitment of climate change” Även efter uppdateringen överstiger kostnaderna för klimatförändringarna de för omställning.

Men var all ”hysteri” baserad på denna studie?

Knappast, nedan (utdrag från nämnda artikel) är några referenser till ett antal studier som visat att en omställning kostar mindre än att inte ställa om (Se för övrigt min debattartikel i DN för lite sen som tar upp samma sak: ”Dissa inte vetenskap för att ni ogillar klimatprotester” .

Det är snarare så att det är Lomborg som sticker ut, han gillar bara cost-benefit-analyser när de visar vad han vill att de ska visa. Och visar de inte ”rätt” har han för vana att ta bort det som inte passar in.

Ett annat av hans eviga mantra är att satsa på forskning men jag kan inte påminna mig om att han någonsin uttryckt något positivt om något som skulle minska fossilanvändandet. Har du?

Med nedanstående synsätt kan man aldrig förändra något. Har så enormt svårt att förstå att denna charlatan har så mycket inflytande.



Det bör kanske påpekas att IIF:s nuvarande ordförande har arbetat för en snabbare omställning till netto-noll utsläpp:

Ana Botín, European Banking Federation (EBF) President and Executive Chair of Banco Santander, has today urged European leaders to work together with banks to accelerate the transition to net zero in response to the energy and climate crisis.” (2022)  EBF president says that governments, regulators and banks in Europe should work together to accelerate the green transition EBF – EBF

Redo för flodvåg av vetenskaplig AI-slop?

Jag har tidigare skrivit om hur amerikanska administrationen under RFK Jr gjort vetenskapliga sammanställningar med hjälp av AI där vissa påstående sägs stödjas av vetenskapliga studier, men där referenserna i vissa fall var helt påhittade. I samma inlägg beskrev jag att norska förvillarorganisationen Klimatrealisterne startat en egen ”vetenskaplig tidskrift” – Science of Climate Change (SCC) – där en artikel hade angett Musks AI-robot Grok 3 som huvudförfattare ihop med några av förvillarvärldens kändisar.

(SCC har en gmail-adress som kontakt och är listade på samma adress som Titan Engineering Guttulsrud & Co Jan Guttulsrud. Jan Borge Guttulsrud finns omnämnd på Klimatrealisternes hemsida.)

Nu är samma gäng igång igen. Nyligen har de gett ut ytterligare en artikel som säger sig bevisa att klimatvetenskapen bara är en stor bluff. Mer precist handlar det om beräkningen av jordens energibalans som till stor del görs med data från så kallade Argo-mätbojar i haven (de sjunker automatiskt upp och ner i haven och mäter temperaturen).

Nu har gänget tagit AI-kompisarna med på ytterligare äventyr. Pressmeddelandet lyder:

Historic AI-Human Scientific Collaboration This research marks a historic milestone as the first peer-reviewed climate science paper involving collaboration between human authors and all four of the world’s leading frontier AI systems: Grok 4.1 beta (xAI), Claude 4.5 (Anthropic), Gemini 3 Pro (Google DeepMind), and ChatGPT 5.2 (OpenAI). The paper notes, these AI systems “contributed substantially to the drafting, editing, conceptual development, research, logical structuring, literature synthesis, and iterative refinement (including critical independent ‘peer review’) of the manuscript through detailed analytical exchanges.” The authors note that while current publishing policies prohibit listing non-human entities as authors, they regard this exclusion as “an unjustified form of prejudice and discrimination against AI contributions in scholarly work.” They emphasize that the AI systems’ intellectual contributions technically meet and exceed the standard criteria for co-authorship, but ultimate accountability rests solely with the human authors. This unprecedented collaboration demonstrates how advanced AI can assist in rigorous scientific analysis while maintaining human oversight and responsibility.

Huvudförfattaren Jonathan Cohler, säger sig tillhöra ansedda MIT och man kan ju förledas att tro att han är någon sorts ansedd forskare. I verkligheten var han anställd som klarinettinstruktör… MIT kommenterar:

“We can confirm that Jonathan Cohler held the role of “Affiliated Artist-Private Lessons” in Music and Theater Arts for less than a year, from 10/20/2025 to 2/1/2026. He is no longer affiliated with MIT.” 

I texten görs hänvisningar till Youtube och fysikern John F. Clausers föredrag “Climate Change is a Myth” at the 42nd Annual Meeting of Doctors for Disaster Preparedness in El Paso, Texas, on July 7, 2024 and “A cloud thermostat stably controls the Earth’s climate, not greenhouse gasses” at the 43rd Annual Meeting in Tucson, Arizona, on July 6, 2025.

Doctors for Disaster Preparedness är en högerradikal organisation med täta band till lika radikala American Association of Physicians and Surgeons som länge varit en smitthärd för diverse nonsens (att hiv inte orsakar aids, att vaccin ger autism, att ”bröstcancerepidemin” orsakas av aborter osv osv.)

Är världen redo för det här? Det är inte längre någon större sak att starta en egen tidskrift och leja någon AI-robot att dikta ihop ””vetenskapliga artiklar”. Förhoppningsvis kan det kanske leda till att vi tvingas överge vår ekonomis ”räkna pinnar”-hets, dvs att antal artiklar och liknande är det viktiga, inte innehållet.

Men tja, jag vet verkligen inte …

Alice Teodorescu Måwe (KD) replikerade på min DN-debattartikel

I mitten på januari skickade jag in en artikel till DN Debatt. De ville publicera den men då det hände så mycket annat vid den tiden fick den ställa sig i kön. Men den som väntar på något … 3 mars publicerades den, var bortrest då så lite sent ute med att ta upp det här:

”Dissa inte vetenskap för att ni ogillar klimatprotester”

På förekommen anledning 1: notera att det oftast inte är artikelförfattaren som skriver rubrik och ingress till debattartiklar, det har DN gjort i detta fall.

På förekommen anledning 2: Jag nämnde i artikeln tankesmedjan Institute of economic affairs, och senare i texten använde jag förkortningen IEA för samma organisation när jag sa att de förkastar IPCC. Det är alltså inte International Energy Agency jag syftar på här. Håller med om att det blev otydligt och DN har nu uppdaterat med att sätta IEA inom parentes efter det utskrivna namnet.

Jag citerade även europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) och hon reagerade med en replik:

”Populism att rösta annat än nej till skärpta klimatmål”

Men det verkar som att hon bara läst ett par meningar för att sen ta på sig offerkoftan och övergå till kulturkrigande och skriva om något helt annat än vad min artikel handlade om. Skrev en slutreplik som publicerades idag:

”Detta handlar inte åsikter – utan om faktisk kunskap”

Det är så mycket man vill ha med men utrymmet är begränsat 🙂

DN redigerade bort länkar till min blogg där jag gett exempel. Gäller t ex denna mening om hur oärlig debattör Lomborg är: ”Hade SvD ens orkat kolla länkarna Lomborg ger som stöd för sina påstående i sina SvD-artiklar hade de också upptäckt det.”

Jag hade länkat till nedanstående inlägg (finns fler på bloggen men orkar inte leta (helt pollendäckad för tillfället)):

SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå – Maths Nilsson, författare



I och med publiceringen får man lova DN att inte lägga upp texten på andra ställen, därför gör jag inte det. Noterar med ett leende att Alice Teodorescu Måwe lagt upp sin text på sina sociala mediersajter 🤷 She’s such a rebel 😆

Bakom kulisserna på skandalrapporten – Climategate 2.0

I höstas publicerade USA:s energidepartement (DOE) en skandalomsusad rapport som jag har skrivit om tidigare (och medverkade i P1:s vetenskapsmagasin Klotet om). Det handlar om att energiministern i hemlighet satte ihop en grupp av fem kända ”skeptiker” med avsikt att skriva ihop en sammanfattning av kunskapsläget inom klimatvetenskapen. Rapporten har fått förödande kritik från alla håll och kanter, bland annat en vetenskaplig respons på nära femhundra sidor från 85 forskare där det beskrivs hur extremt vinklad, ofullständig och ensidig rapporten är. Nu har mejl offentliggjorts som avslöjar spelet bakom kulisserna. Lennart Bengtsson omnämns liksom Cato Institute och samspel med förvillarbloggen WUWT.

Bortsett från det rent vetenskapliga finns det andra kontroversiella saker i den här röran. En central del är att Trumpgänget vill upphäva en radda miljöregleringar för att gynna fossilindustrin, som att öka utsläpp av sot, farliga partiklar, koldioxid och metan. Men för att göra det måste de undanröja existerande lagstiftning i The Endangerment Finding från 2009 (samma år som Climategate briserade – se nedan). Lagen bygger i mångt och mycket på USA:s National Climate Assessment – en sammanfattning av det vetenskapliga kunskapsläget i samma stil som IPCC-rapporterna men med fokus på USA.

Förra året kom så ett förslag om detta. Chefen för EPA Lee Zeldin kallade utlysningen för den mest betydelsefulla dagen i USA:s historia för avregleringar som ”skulle köra in en kniv i hjärtat på klimatreligionen.” Och det är uppenbart att den nya DOE-rapporten om klimatet varit framtagen med just syftet att kunna säga att tidigare lagstiftning inte hade vetenskaplig grund. Zeldin hänvisade inte mindre än 22 gånger till den nya DOE-rapporten.

I Federal Advisory Committee Act, som antogs i kölvattnet av skandaler under Nixon-eran, lagstadgades att rådgivande kommittéer för den federala regeringen inte får bildas eller verka i hemlighet, att material de skapar måste vara tillgängligt för allmänheten och att de måste ha en balanserad sammansättning.

Environmental Defense Fund och Union of Concerned Scientists har stämt DOE och begärt ut dokumentation enligt offentlighetsprincipen. De har nu fått dem. Och det är ingen vacker bild som hittas bakom kulisserna.

I mejlen blir det tydligt att DOE-ministern Chris Wright, tidigare chef för frackingföretag, tillsatte denna grupp med avsikt att kunna ändra miljölagstiftningen. Gruppen har haft 18 sammankomster som hållits hemliga och det är likaså tydligt att de aktivt jobbat för att undvika att bli tvungna att lämna ut dokumentation pga offentlighetsprincipen genom att t ex använda privata mejl istället för de officiella:

Det visar sig att även statsvetaren Roger Pielke Jr, numera lobbyist för American Enterprise Institute, varit inblandad i hemlighetsmakeriet. Intressant då han varit en av de mest högljudda kritiker mot att regler och intressekonflikter skulle ha brutits vid framtagande av diverse klimatrapporter.

Man kan även läsa om hur de inblandade blir nervösa när journalister börjar ställa frågor efter att visselblåsare viskat dem i öronen om vad som var på gång:

Det förs också långa diskussioner om rapporten ska genomgå peer review innan publikation (energiminstern verkar inte ha velat det!) och i så fall hur och vem som skulle stå för denna granskning. De förslår bland annat ekonomen Richard Tol och klimatforskaren Kerry Emanuel. Lite ”kul” då båda dessa har varit med att toksåga DOE-rapporten efter publikation.

I listan på föreslagna forskare som skulle kunna granska hittas ett annat välbekant namn för oss här hemma i Sverige: Lennart Bengtsson…

Men så vitt jag vet framgår det inte vilka som i slutänden deltagit i en åtminstone påstådd granskning. I ett mejl sägs att de helst bara bör vara amerikanska forskare.


Det blir också uppenbart att den libertarianska tankesmedjan Cato Institute haft fingret i syltburken, ja eller snarare armen nerkörd till armbågen. Deras Travis Fisher har nämligen agerat samordnare.

Intressant att se hur de medvetet vänt sig till den förmodligen största klimatförvilllarbloggen WUWT för att kommunicera…






Alla som är insatta i klimatdebatten känner till Climategate. Inför klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 hade någon hackat sig in i en backupserver hos CRU/UEA, ett brittiskt universitet. Tusentals mejl mellan klimatforskare spriddes. Inslag om händelsen dök snabbt upp även i nyhetsmedia. Förvillaraktivisten förklädd till journalist James Delingpole skrev om det i en blogg på The Telegraph – ”Det här är slutet för klimatforskningen” – och myntade begreppet Climategate, vilket skulle bli namnet på hela den kalabalik som följde. Budskapet var att forskarnas läckta mejl visade att de ägnade sig åt medvetet fusk.

En radda utredningar har visat att detta inte avslöjade något systematiskt fusk som påstods (att det förekommer hårda ord och ibland osmakliga kommentarer mellan forskare i klimatdebatten behöver man inga läckta mejl för att ta del av…). Diverse saker plockades ur sitt sammanhang, ett exempel:

From: Kevin Trenberth (US National Center for Atmospheric Research). To: Michael Mann. Oct 12, 2009
”The fact is that we can’t account for the lack of warming at the moment and it is a travesty that we can’t… Our observing system is inadequate.” (Faktum är att vi för tillfället inte kan förklara bristen på uppvärmning, och det är en travesti att vi inte kan det … Våra mätsystem är otillräckliga.)

Frågan handlade inte om det gick att registrera en global uppvärmning utan om att det inte gick att mäta de kortsiktiga variationerna i klimatsystemen. Trenberth syftade särskilt på att det fanns ont om data gällande temperaturen i djuphaven. Han beskrev att man därför inte fullt ut kunde följa alla energiflöden. Det var därför svårt att helt och hållet förklara varför 2008 varit så relativt kallt som det var – inte att det saknades bevis för själva uppvärmningen.

Man behöver inte referera till läckta mejl för att hitta denna diskussion. Den finns till exempel i en av Trenberths publicerade vetenskapliga artiklar (Trenberth 2009, Current Opinion in Environmental Sustainability) som dessutom var bifogad i det aktuella mejlet.

Om något skildrar det tydligt varför de ständigt pågående ärliga diskussioner om diverse osäkerheter som bevisligen finns tas ur sitt sammanhang och används för att driva konspirationsteorier.

Exempel på varför mainstream media och samhället har svårt att hinna med i förvillarsvängarna

Vad det gäller det vetenskapsförakt som nu tagit USA i besittning så är det förstås en situation som inte uppstått över en natt. Det har föregåtts av decennier av angrepp på media och vetenskapliga institutioner och enskilda forskare. Självklart måste kritik få framföras i debatten om komplexa samhällsproblem, men nedan beskrivs ett exempel från i höstas som tydligt visar hur det går till när tvivel sprids och hur svårt det är att värja sig emot.

IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att havsnivåökningen har accelererat under senare år. De anser sig kunna säga detta med hög säkerhet.

Global mean sea level (GMSL) rose faster in the 20th century than in any prior century over the last three millennia (high confidence), with a 0.20 [0.15 to 0.25] m rise over the period 1901–2018 (high confidence). GMSL rise has accelerated since the late 1960s, with an average rate of 2.3 [1.6 to 3.1] mm yr –1 over the period 1971–2018 increasing to 3.7 [3.2 to 4.2] mm yr –1 over the period 2006–2018 (high confidence).

Havsnivån mäts dels via tidvattensmätare (tide gauges), markerade med ringar i bilden ovan. De ger mätvärden som är relativa till landnivån. Sedan 1992 mäts vattenytan också via satelliter som ger ett absolut värde. Dessa metodiker kompletterar varandra.

Men det är ingen trivial sak att utifrån dessa mätningar få ett värde på en global havsnivå. Förändringarna är inte jämnt fördelade, land både sjunker och höjs på olika platser, havsströmmar och vindar påverkar också osv. Sen tillkommer statistisk behandling av data. Det behövs likaså en matematisk modell för att få fram en global havsnivå och det går inte att behandla enskilda mätpunkter var för sig, det hänger liksom ihop.

Nåväl, kritiken mot att havsnivåökningen accelererar är – trots att IPCC säger det med stor säkerhet – massiv ”på andra sidan åsiktsstaketet”. Här följer en episod om hur informationsspridningen kan gå till:


📅 27 augusti 2025: En vetenskaplig artikel publiceras i tidskriften Journal of Marine Science and Engineering. De båda författarna kommer fram till att det inte finns någon acceleration i havsnivåökningarna vid 95 procent av de undersökta mätpunkterna (de har inte inkluderat satellitmätningar). Och för de återstående 5 procenten kan denna förklaras av lokala, ej klimatrelaterade, orsaker.

  • H.G. Voortman, and R. De Vos, ”A Global Perspective on Local Sea Level Changes”, Journal of Marine Science and Engineering, vol. 13, pp. 1641, 2025. http://dx.doi.org/10.3390/jmse13091641

📅 29 augusti 2025: Förvillarorganisationen Clintel rapporterar om studien på sin sajt med rubriken: Breaking: no acceleration in sea level rise detected worldwide.

📅 2 september 2025: Opinionsbildaren Michael Shellenberger skriver om artikeln på sin sajt och påstår att det skulle vara den första och enda studien av sitt slag som tittat på ”riktiga” observationer: No Evidence Climate Change Has Accelerated Sea Level Rise, Finds First Global Study Of Real World Data

📅 4 september 2025: New York Post skriver om studien: Blockbuster sea level study may turn climate change orthodoxy on its head och refererar till Shellenbergers artikel.

📅 5 september 2025: Konservativa National review rapporterar om saken och refererar till Shellenbergers artikel. Konservativa Tampa Free Press likaså.

📅 7 september 2025: Ledarsidan på konservativa New York Post skriver ännu en artikel om den och använder som brukligt är ödmjuka bokstäver: Rising-sea hysteria debunked — but the ‘climate change’ cult won’t care. De påpekar likaså Heck, they outright lie about the “death” of the Great Barrier Reef, too. Här refererar de till Lomborg…

📅 26 oktober 2025: Murdochägda Sky News Australia tar upp studien med en inte oväntad touch av gaslighting (”klimateliten”) och inkluderar andra trötta förvillarargument (Sky News Australia är kända för detta…). Även här refereras till Shellenbergers inlägg: Dutch engineer’s study finding sea levels haven’t risen as quickly as predicted will almost certainly be ignored by the climate elite

Ja, och så vidare. Jag har inte orkat kolla men jag skulle bli ytterst förvånad om inte också the usual suspects i bloggosfären och på sociala medier har vevat runt denna nyhet (NoTrickZone, en av de mer aktiva bloggarna, tog upp det i alla fall).


Inom loppet av några dagar hade alltså denna studie, som motsäger det IPCC slagit fast med hög säkerhet, fått en väldig spridning. Budskapet var bombsäkert: det är IPCC som är ute och cyklar. Ingen av de ovanstående verkar ha tänkt tanken att det kanske var de båda forskarna bakom den nya studien som var fel ute.

Det är en gyllene regel inom vetenskap att man bör vara försiktig att övertolka resultat från enskilda studier. Och det gäller särskilt om den strider mot en mängd annan forskning, inte för att man därför automatiskt ska förkasta resultaten utan för att sannolikheten att det finns något fel i metodik eller annat inte är obetydlig i sådana fall.

Men som lekman har man ju väldigt svårt att ens ha en åsikt om metodiken bakom resultaten som den aktuella studien lägger fram. Även experter behöver ju tid för att sätta sig in i studien och bedöma metodik och databehandling. Men kritiken var hård när den kom:

📅 6 september 2025: Ett blogginlägg av en statistiker visar hur artikelförfattarna använt felaktig statistisk metodik: Bad Science on Sea Level | Open Mind

📅 6 september 2025: Ekonomen Richard Tol förklarar varför han anser att artikeln är medioker: A slippery slope – by Richard Tol – Tol Tales Även han anser att den använda statistiska metodiken är under all kritik (Tol är en av de sexton nämnda forskarna i nästa punkt).

📅 12 september 2025: Sexton forskare publicerade en preprint-artikel (dvs ej ännu vetenskapligt granskad innan publikation): Faulty science and faulty statistics can’t stop sea level acceleration: An expression of concern regarding Voortman, H. G., & De Vos, R. (2025). A Global Perspective on Local Sea Level Changes. Journal of Marine Science and Engineering, 13(9), 1641

De hävdar bland mycket annat att den statiska metodik som använts är helt felaktig och har bortsett från en rad faktorer. Artikelförfattarna har heller inte delgett tillräckligt med datakod för att kunna reproducera studien (det går därför inte att i detalj avgöra hur de kommit fram till resultaten). För att bara nämna ett par saker.

📅 18 september 2025: Gavin Schmidt på NASA skriver ett inlägg på bloggen Real Climate och är inte heller han nådig i sin kritik. RealClimate: Time and Tide Gauges wait for no Voortman


Men som synes, innan någon hinner reagera har nyheten att ”IPCC återigen är ute och cyklar” spridits till mängder med folk. Och då särskilt till en publik som är mottaglig för denna typ ”nyheter” och redan har pepprats med liknande påståenden under flera decennier. Här presenteras studieresultaten som en sanning, att det är bevis, utan minsta antydan till ifrågasättande.

Och även om forskare i detta fall var extremt snabba med officiell respons, det vill säga inte bara blogginlägg (två veckor är kort tid för detta) så är det förstås inget som når den publik som nåtts av New York Post, National review osv.

Shellenberger kontaktade professor Robert Kopp som är en av de sexton forskarna som skrev ihop kritiken nämnd ovan. Kopp har efter det skrivit en frustrerad tråd på Bluesky (en av de längsta jag läst…) och förklarat vad problemen med artikeln/studien är. Frustrationen ligger uppenbarligen i att Shellenberger vägrar acceptera det och ifrågasätter istället Kopps och de övriga forskarnas vetenskapliga integritet. Läs tråden genom att klicka på länk nedan. Shellenberger påstår exempelvis att Voortman och De Vos studie skulle vara den första och enda studie i sitt slag – det är inte sant, Kopp hänvisar till andra.

I had an engagement with blogger, failed California gubernatorial candidate, and self-identified reporter Michael Shellenberger this past week, which started out being about this new paper being heralded by climate skeptics as disproving global sea-level acceleration. (LONG 🧵)— Bob Kopp (@bobkopp.net) 5 september 2025 kl. 20:05

I en artikel oktober 2025 anklagar Shellenberger mycket riktigt toppforskare för att medvetet misstolka data om havsnivåerna. Och så här lär det fortsätta.

Jag är själv för kass på det här för att ens ha en åsikt, men det tycks återigen handla om att antingen lita på

-ett stort antal forskare, experter på sitt område, som med hjälp av olika metodiker och studier slagit fast att det med hög säkerhet sker en acceleration av havsnivåökningen, och som också motiverat sin kritik eller på

-ett par ”oberoende forskares” studie (Voortman anges i artikeln vara ”ingenjörskonsult” och de Vos bara ”oberoende forskare”) publicerad i en tidskrift/förlag (MDPI) känd för att vara ganska sloppy med kvaliteten (I Finland nedgraderades de exempelvis 2024 till lägsta nivån), och kulturkrigande Shellenberger som anser att klimatlarmen bara är ett substitut för att västvärlden tappat sin kristna tro och att IPCC och forskarna blivit de nya prästerna:


Under november 2025 hade Klimatupplysningen/Klimatrealisterna ett medlemsmöte. Journalisten Anders Bolling, knuten till lobbygruppen Näringslivets medieinstitut (som också gett ut hans bok Professionell klimatbevakning: guide för en konstruktiv journalistik), höll föredrag. Självklart tog han upp den ovan nämnda studien, uppenbarligen utan minsta spår av att nämna kritiken emot den. Det är inte ett dugg förvånande med tanke på hur selektiv information som gavs i hans bok, läs min recension:

Det är för mig inte heller ett dugg förvånande att Bolling är poppis på sajter som Henrik Jönssons ”100%” och Kvartal, han säger vad de vill höra (Bolling skrev tydligen något på Kvartal nyligen och nämner att han hoppas att klimatdebatten nu får pyspunka – jag har inte tillgång till artikeln dock).

Grejen är att så här går det till. Om och om igen kommer blänkare om att IPCC är en bluff och att mainstream forskare är korrupta fuskare. En enskild studie eller uttalande ges större vikt än vad mängder andra studier kommit fram till. I många fall har lekmän liten möjlighet att egentligen kunna ha en åsikt.

Och samtidigt som den här typen av budskap ständigt förs fram i framförallt högerlutande media så är det i princip kliniskt fritt från sakliga bemötanden av desamma i mainstream media och liknande. Och jag förstår varför, det tar mycket tid och är jättesvårt att bemöta kortfattat för att passa in. Brandolinos lag gäller. Jag är inte heller övertygad om att det skulle hjälpa – men det är ändå lite frustrerande att det i Sverige i huvudsak tycks vara ideella krafter med liten spridning som ska stå för den.

(Jag menar inte att man ska ha ambitionen att ”omvända” de redan troende utan att ”vaccinera” de som faktiskt börjar undra hur det egentligen ligger till).

Resultatet blir under alla omständigheter ändå att bilden av att mainstream media och etablissemanget mörkar avvikande studier sätter sig.

Tvivlet får fäste. Profiler som Lena Andersson, Jörgen Huitfeldt (chefredaktör på Kvartal), Elsa Widding och så vidare ”vågar säga som det är”. Det är ju folk med professorstitel som tvivlar, ingen rök utan eld, eller hur? Kvartal, Fokus, SvD:s ledarsida med flera uppvisar ingen som helst skepticism, bara att vara emot mainstream i miljöfrågor verkar vara nog för att bli publicerad. Har du akademisk titel och inte så noga med fakta, bara kör på: https://mathsnilsson.se/2025/11/18/rasande-kritik-mot-public-service-efter-bbc-klippning/

Det är precis så här det gått till när delar av USA började leta sig ut i tassemarkerna. Och i kombination med den växande invandrarpsykosen som överskuggar allt annat verkar det inte finnas något stopp. Nej, vi är förstås inte i närheten av situationen i USA men vi har alla element på plats för att följa i deras spår – det är upp till oss medborgare att säga ifrån hur långt på denna väg vi vill tillåta våra politiker att ta oss. Det är slappt att bara gnälla på politiker (ja, det var riktat även till mig själv…).