Bern, körsbär och ljudböcker

Då var det finala manuset till Spelet om klimatet skickat till korr, det närmar sig 🙂 . Planerat släpp 25 mars – det blir även ljudbok! Och den 29 januari släpps även min En röd liten stuga som ljudbok. Några ljusglimtar i en för mig otroligt hektiskt period.

Blev upplyst om att Lars Bern fortsätter att dra sina egna spekulationer om vetenskapen. Han publicerade denna bild som sägs visa hur fel klimatmodellerna visar:

Det brukar vara en sund inställning att utgå från att Bern inte berättar hela sanningen. Det gör han inte i detta fall heller (det rör sig om en trött gammal myt). Notera att det är modellkörningar enbart från RCP8.5. Det innebär att de representerar projektionen för IPCC:s worst-case scenario vad det gäller utsläppsnivåer. Vi följer tack och lov inte den kurvan längre.

Notera också att det står Tropical Mid Troposphere. Det är alltså enbart från tropikerna och det handlar om mätningar från troposfären – nedre delen av atmosfären. Förhållandena i tropikerna skiljer sig från övriga jorden och troposfären är exempelvis betydligt högre där. Man har också haft svårt att få fram tillförlitliga mätdata från atmosfären därifrån. Att modellerna därför ligger en aning högre än observerat är inget som mörkas, men det är inte på den nivån som beskrivs i bilden ovan. Om man låter bli att körsbärsplocka data ser det mer ut så här (Gavin Schmidt, NASA, Real Climate):

Kollar man på situationen för temperaturen vid jordytan ser modellernas förmåga ut så här:

Bilden är från Climate Lab Book och visar alla olika utsläppscenerier (RCP:s).
[är en annan bild, visar både CMIP5 och några av CMIP6 dvs de modeller som användes i IPCC femte (2013) respektive sjätte rapport (nästa år)]:

Läs mer om hur man testat alla modeller som använts från 1970-talet och framåt här. Angående ballongmätningar så är nedanstående tabell från Bulletin of American Meteorological Society, State of the Climate 2018, där Radiosond = väderballong. Där syns också skillnaden mellan det globala och från tropikerna:

Gavin Scmidt igen om denna uttjatade diskussion:

The bottom line is clear though – if you are interested in furthering understanding about what is happening in the climate system, you have to compare models and observations appropriately. However, if you are only interested in scoring points or political grandstanding then, of course, you can do what you like.

Lars Bern hävdar också att det inte är klarlagt att den stigande CO2-halten i atmosfären beror på människans ”fossila utsläpp.” Till och med ”IPCC-ktitiska” forskare som Roy Spencer avfärdar det som nonsens:

The rate of rise in atmospheric CO2 is currently 2 ppm/yr, a rate which is 100 times as fast as any time in the 300,000 year Vostok ice core record. And we know our consumption of fossil fuels is emitting CO2 200 times as fast! So, where is the 100x as fast rise in today’s temperature causing this CO2 rise? C’mon people, think.

Lars Bern spekulerar vidare i om det inte är markanvändningen som istället är boven i dramat. Tror ni IPCC har inkluderat den saken i sina rapporter? Varför inte ta som hemläxa och titta efter själv …

Här bild över utsläpp/markanvändning/RCP-projektioner. Från Carbon Brief.

Ekonomisk fundamentalism i pandemins svallvågor

Det är en enorm bedrift att ha fått fram covid-19-vaccin på en sådan här kort tid. Jag jobbar ju själv med läkemedelsutveckling och jag tror faktiskt få utanför branschen riktigt förstår vad som ska till för kunna sterilproducera och distribuera ett fungerande läkemedel i denna skala (det handlar inte bara om att det ska fungera i kroppen). Detta hade inte gått utan de stora läkemedelsbolagen.

Men naturligtvis ska vissa lyfta fram det som en en hyllning till marknadsekonomins fullkomlighet:

Man måste ha skygglappar stora som elefantöron för att dra den slutsatsen. Jan-Olof Jacke, Svenskt Näringsliv, lyfte ungefär samma sak: ”Läkemedelsföretagens innovativa arbete med att i rekordfart ta fram nya vaccin visar tydligt marknadsekonomins enastående förmåga att situationsanpassa och utveckla just det som mänskligheten efterfrågar.” DEBATT: Vaccinutvecklingen visar på betydelsen av vinst (di.se)

Självklart vill och behöver företag göra vinst och självklart är det en drivkraft (att utveckla läkemedel kräver enorma investeringar). Men just framtagandet av vaccin på rekordtid är knappast ”en triumf för marknadsekonomin som system” eller möjligheten till att göra vinst utan snarare ett bevis på samarbete. Jag fattar inte varför det ska vara så känsligt att erkänna?

Till att börja med: Både AstraZeneca och Johnson & Johnson har uppgett att de ska ta fram vaccin till i princip självkostnadspris:

The large US drugmaker, Johnson & Johnson, and the UK’s AstraZeneca, which is working with a University of Oxford-based biotech company, have pledged to sell the vaccine at a price that just covers their costs. ”
Covid vaccines: Will drug companies make bumper profits? – BBC News

Astra Zenecas vd: Kanske kan börja vaccinera i slutet av december – DN.SE
Johnson & Johnson Announces Agreement in Principle with Gavi to Supply Janssen’s COVID-19 Vaccine Candidate to Lower-Income Countries in 2021 | Johnson & Johnson (jnj.com)

Det är inte heller så att läkemedelsbolagen stått ensamma i den här kampen mot klockan: ”At the start of the pandemic, she says, big pharmaceutical companies showed little interest in the race for a vaccine. Only when governments and agencies stepped in with funding pledges did they get to work on it.”

Här är några exempel där USA har skjutit till små nätta belopp (Fact Sheet: Explaining Operation Warp Speed | HHS.gov):

-30/3: $456 million in funds for Johnson & Johnson
-16/4: $483 million in support for Moderna
-21/5: $1.2 billion in support for AstraZeneca
7/7:
-$450 million in funds to Regeneron
-$1.6 billion in funds to support the large-scale manufacturing of Novavax
-$1.95 billion in funds to Pfizer for the large-scale manufacturing
-$2 billion in funds to support dev, incl clinical trials and large scale manufacturing, Sanofi and GlaxoSmithKline’s (GSK)
1/8:
-$1 billion, large-scale manufact J&J
-$1.5 billion, large-scale manufact and delivery of Moderna
28/10: $375 million agreement Eli Lilly

EU har pyntat in i alla fall 2,7 miljarder euro Coronavirus vaccines strategy | European Commission (europa.eu)

De flesta av de här bolagen gör mångmiljarder i vinst varje år. Med det sagt så har de förstås även själva tagit stora kostnader. Ja, jag tycker det är helt okej att staten skjuter till pengar i detta läge och bolagen ska inte behöva be om ursäkt för det. Men framtagandet av covidvaccinen är knappast ett bevis för en marknadsekonomi som står på egna ben!

Lägg därtill att den grundläggande forskningen har gjorts av akademin och framgångarna bygger på indirekt samarbete via publicerad vetenskap som alla kan ta del av. For Billion-Dollar COVID Vaccines, Basic Government-Funded Science Laid the Groundwork – Scientific American

Men det är inte första gången Carl B Hamilton väljer att stirra sig blind på siffror och önska tillväxt utan att reflektera på vad det innebär (ja, det är min åsikt förstås). För några år sen tyckte han att den svenska köttprotektionismen och vår rädsla för antibiotikaresistens var hysterisk. ”När kött är farligt, giftigt eller felmärkt ska det förbjudas. I andra fall ska vi välkomna såväl svenskt som importerat kött.”

Men problemet med antibiotikaresistens kontra djurhållning handlar inte om att resistenta bakterier hamnar i köttet. Det handlar om att man använder enorma mängder läkemedel i förebyggande syfte och för att främja tillväxt. Därför skrämmer Hamilton mig… – Maths Nilsson, författare

Den överdrivna tron på att ”marknaden” ska lösa allt känns mer som religion än något annat. Det finns för- och nackdelar som med allting annat, men att helt blunda för endera av dessa sidor känns inte rationellt. Jakten på vinst är inte bara en drivkraft, det är också en av anledningarna till att antalet stora läkemedelsbolag som forskar inom infektionssjukdomar och vacciner har blivit färre. Antibiotikaresistenta bakterier utgör exempelvis ett allt större problem, men det finns numera ändå bara fyra stora bolag som forskar i området. Men gnäll inte på läkemedelsbolagen för det. Samhällets drivkrafter bygger på att deras vinster ska växa exponentiellt. Jag vet inte hur alternativen ska se ut men det är politiska initiativ som ligger bakom flera pågående samarbetsprojekt mellan stat och näringsliv om att forska fram nya antibiotikapreparat.

With no prospects for profits, big pharma neglects new infectious diseases – SWI swissinfo.ch
Why big pharma has abandoned antibiotics (nature.com) Only four major pharmaceutical companies still have active antibiotic research programmes.

Jaja. Blir väl kallad för kommunist och bakåtsträvare för detta. Tänker inte ens bemöta sådant trams. Läs gärna historien om hur Astra fick fram Losec – det är ett lysande exempel på att det är viljan att lösa problem och inte enbart ekonomisk vinsthunger som ligger bakom framgångarna: Berättelsen om Losec – Lars Fändriks beskriver en lönsam translationell forskningsprocess (akademiliv.se)


Lyssna gärna på intervju med vaccinsamordnaren:

Kommer coronavaccinet att räcka, Richard Bergström? 2 januari kl 12.55 – Ekots lördagsintervju | Sveriges Radio

Vad geologin säger oss om nuvarande och framtida klimat

Lars Bern, Klimatsans och andra påstår att IPCC inte undersöker om det finns naturliga variationer som påverkar klimatet. Det är naturligtvis inte sant och alla som brytt sig om att öppna en IPCC-rapport vet om detta. I dagarna publicerade Geological Society of London ett vetenskapligt uttalande angående vad tidigare händelser under en geologisk tidshorisont kan säga oss om ett framtida klimat.

Geological Society of London Scientific Statement: what the geological record tells us about our present and future climate | Journal of the Geological Society (lyellcollection.org)

De konstaterar att koldioxidhalten i atmosfären inte har varit högre än nu sedan åtminstone 3 miljoner år tillbaka. De temperatur- och koldioxidförändringar vi nu upplever sker också snabbare än vid något annat tillfälle under hela den geologiska tidsåldern. Undantaget är då meteoriten som tog kål på dinosaurerna slog ner för 66 miljoner år sedan.

Temperatur och koldioxidhalt har i sin tur påverkat havsnivåer, ekologiska system, den hydrologiska cykeln, pH i haven och så vidare. Intressant nog visar de geologiska fynden att klimatmodellerna faktiskt oftast underskattar många av de förändringar som en högre koldioxidhalt medför.

Ett stående argument i klimatdebatten är att den ökade halten av koldioxid inte beror på våra utsläpp utan bara är en effekt av att haven avger CO2 då de blir varmare – det vill säga koldioxiden är inte orsaken till uppvärmningen utan bara en följdeffekt/återkoppling av densamma. Även IPCC-kritiker som Roy Spencer avfärdar dessa argument som nonsens men de lyfts ändå fram av the ususal suspects... Det påstås också att det inte finns något samband mellan koldioxiden och temperaturen. Detta tas också upp i rapporten:

Sambandet mellan CO2-temp är tydligt, men vid snabba förändringar kan trögheten i återkopplingsmekanismer ge sken av att så inte är fallet. Exempelvis vid skiftning mellan istiderna. I borrkärnor från Antarktis syns att ibland har CO2-halten sjunkit efter det att glaciärisen vuxit till. Noterbart är att denna fördröjning aldrig har setts vid uppvärmning:

For example, during the last deglacial transition (between c. 20 000 and 10 000 years ago) the rise in atmospheric CO2 occurred in tandem with increasing temperature over Antarctica (Parrenin et al. 2013) and well before warming across the Northern Hemisphere (Shakun et al. 2012).

De påpekar också att sambandet mellan temperatur och CO2 inte är 1:1, det varierar över tid och beror på en rad mekanismer som biologiska processer, havsströmmar, interaktioner mellan hav och bottensediment med mera. Men det står nu helt klart att sedan 1950-talet har växthuseffekten blivit en så pass betydande faktor att den dominerar över andra faktorer som solens variationer och aktivitet.

De geologiska händelserna ger också stöd för så kallade tipping points i klimatet. Det brukar ofta beskrivas som abrupta klimatförändringar men det är inte hela sanningen. Det finns en matematisk/statistisk definition av detta och innebär att vi hamnar i ett nytt ”jämviktsläge” som systemet inte utan vidare kan lämna för att återgå till det som rådde innan förändringen. Exempelvis när temperaturen har blivit så pass hög att det blir omöjligt att stoppa enorma isavsmältningar.

Kort sagt, det är en intressant rapport som är populärvetenskapligt skriven. Den tar upp många frågor utöver det ovan nämnda som brukar dyka upp i debatten. Rekommenderas. Exempelvis den om att vulkaner skulle vara orsaken till dagens höga CO2-nivåer, vilket inte stämmer:

Large eruptions by individual volcanoes can also inject particles into the stratosphere, causing temporary cooling for up to 5–10 years (Sigl et al. 2015). Although climatically important in the past and on geological time-scales, volcanic activity on land and in the ocean provides only a fraction of CO2 globally – 135 times less than all human emissions (in 2010) and about as much annually as all human activities in Florida (Gerlach 2011).

The Common Era geological record reveals that climate anomalies of significance have occurred on multi-decadal time-scales in the recent past, chiefly the Little Ice Age (LIA; Matthews and Briffa 2005), Medieval Climate Anomaly (MCA; Bradley et al. 2003), the Dark Ages Cold Period (DACP; Helama et al. 2017) and the Roman Warm Period (RWP; Ljungqvist 2010). These globally asynchronous anomalies were forced by a combination of solar and volcanic changes, stochastic variability in the Earth’s climate system and associated feedbacks (Mann et al. 2009). Common Era climate anomalies, occurring before the period of human enhancement of the greenhouse effect, are characterized by a lack of global coherence (Neukom et al. 2019). Within the Common Era, volcanic and solar climate forcing has, at no point, been strong enough to produce globally synchronous extremes of temperature at multi-year time-scales. Human-induced changes to the Earth’s atmosphere have, in the twentieth and twenty-first centuries caused spatially consistent warming not seen at any other point in the last 2000 years (Neukom et al 2019).

Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol

Så, den danske statsvetaren Bjørn Lomborg har publicerat en ny artikel. Och precis som vanligt svallar känslorna – Lomborg har nämligen varit på kollisionskurs med större delen av det ”klimatvetenskapliga samfundet” alltsedan han skapade en hätsk miljödebatt i Danmark 1998. I artikeln kommer han (återigen) till slutsatsen att klimatförändringarna visserligen är ett problem som måste hanteras, men att de negativa konsekvenserna kommer vara marginella även om vi inte gör något åt saken.

Ibland kan man undra om vissa tongivande klimatdebattörer verkligen pratar om samma saker. En snudd på enig forskarkår anser att vi ska göra allt för att hålla temperaturökningen under 2°C till år 2100 (=Parisavtalet) på grund av de potentiella riskerna med att inte göra det. Lomborg menar dock att 3,75°C är ett bättre och mer kostnadseffektivt mål. Vi kommer vara rikare framöver och kan lägga pengar på åtgärder då. Nordhaus, belönad med ekonomipriset till Nobels minne, tyckte 3,5°C var ett bra mål med samma argument.

Men de ekonomiska modellerna de hänvisar till bygger på rätt anmärkningsvärda antaganden! Lomborg brukar ofta framföra att anpassningar till klimatförändringarna kommer fixa mycket av problemen till en relativt låg kostnad. Men detta tycks inte ens gå ihop med rekommendationerna från hans egen tankesmedja!

Till att börja med kan vi väl sätta in Lomborgs kurvor från tweeten ovan i ett sammanhang. Han redovisar hur världens BNP påverkas vid temperaturökningar upp till 8°C. När hade jorden liknande temperaturer sist?

Vår civilisation har utvecklats under de senaste 10 000 åren. Då har både temperatur och havsnivåer legat på relativt stabila nivåer (Ny hockeyklubba – Maths Nilsson, författare). Efter nuvarande temperaturökning om cirka en grad sedan förindustriell tid, befinner vi oss i paritet med den temperatur som rådde under den interglaciala perioden Eem för 130 000 år sedan. Havsnivån var då åtminstone 4-6 meter högre än idag. Under Pliocene (några miljoner år tillbaka) var det ca 1-2°C varmare än idag med havsnivåer på 15-25 meter över dagens. Det tar förstås tid innan isarna smälter men ändå.

Lomborg pratar om ett ekonomiskt optimum på nästan 4°C högre temperatur än den förindustriella. Redan där är vi långt utanför vad homo sapiens någonsin varit i närheten av. Och Lomborg presenterar ändå BNP-siffror på dubbla den temperaturen! Ingen människoliknande varelse har upplevt dess like. Men BNP påverkas bara marginellt. Skönt.

Läs mer: NASA GISS: Science Briefs: Earth’s Climate History: Implications for Tomorrow
Eller här: First successful model simulation of the past 3 million years of climate change « RealClimate

Bara detta borde väl få vem som helst att fundera på hur användbara dessa BNP-beräkningar är som beslutsunderlag för vad vi borde göra? Afrika bidrar för övrigt bara med 3% till världens BNP, innebär det att det är okej att ”offra hela den kontinenten”?

Men de ekonomiska modellerna Lomborg bygger sina slutsatser på har inte direkt hyllats av alla …

Nordhaus och DICE-modellen

Mycket av Lomborgs resonemang grundar sig i ekonomen Nordhaus modell DICE. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen bygger DICE på några anmärkningsvärda antaganden som gör att man kan ifrågasätta slutsatserna. 90% av alla branscher anses nämligen inte påverkas alls av klimatförändringarna eftersom dessa verksamheter sker inomhus. Thomas Schelling, en ”Nobelpris”-belönad ekonom, flitigt anlitad av Lomborgs tankesmedja, resonerade på samma sätt (se här). Visserligen är citatet nedan från 1990-talet men uppenbarligen lever det kvar i modellerna än idag enligt Keen:

”Today very little of our gross domestic product is produced outdoors, susceptible to climate. Agriculture and forestry account for less than 3 percent of GDP, and little else is much affected.

Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Keen skriver också att DICE bygger på att det finns en korrelation mellan ett lands BNP och dess medeltemperatur. Nordhaus har fastställt ett sådant samband (om än svagt) mellan USA:s olika stater. Han har sedan använt detta för att extrapolera vad som händer med världens BNP om jordens medeltemperatur ökar. Det är väsensskilda saker.

Keen brukar påpeka att Nordhaus modell inte har ett dugg med vetenskap eller verklighet att göra. Om det är sant vet jag inte men det är ganska många som har kritiserat Nordhaus antaganden.

Läs mer: Bjorn Lomborg, The Gullible Environmentalist | Prof Steve Keen on Patreon
Eller här: Climate economics Nobel may do more harm than good (phys.org)
Eller här: Quantifying the economic risks of climate change | Nature Climate Change


Richard Tol och FUND

Richard Tol är ännu en kontroversiell figur i klimatdebatten. Han är pappa till klimatmodellen FUND som, vad jag förstår, USA använt för att uppskatta klimatförändringarnas framtida påverkan på ekonomin. 2012 publicerade Frank Ackerman en artikel som innehöll en del svidande kritik mot FUND-modellens ”skadefunktion”: Climate damages in the FUND model: A disaggregated analysis – ScienceDirect

In FUND’s agricultural modeling, the temperature-yield equation comes close to dividing by zero for high-probability values of a Monte Carlo parameter. The range of variation of the optimal temperature exceeds physically plausible limits, with 95% confidence intervals extending to 17°C above and below current temperatures. Moreover, FUND’s agricultural estimates are calibrated to research published in 1996 or earlier.

Ackerman var då knuten till Stockholm Environment Institute (SEI). Tol skrev en mängd brev och e-post till tidskriftens redaktör, Ackermans institutions chefer liksom till Sveriges miljöminister och utrikesminister. Han krävde att artikeln skulle dras tillbaka – den var inte bara fel utan också ärekränkande. En lång rad av Tols akademiska kollegor skrev på ett protestbrev mot Tols beteende (det är inget ovanligt att akademiker är oense, men man brukar bemöta dylika saker med vetenskapliga kommentarer). Läs mer här.

Tol har också hävdat att klimatförändringarna kommer ge en positiv effekt på ekonomin med stöd av särskilt en vetenskaplig artikel han skrivit. Men den tycks vila på en högst ostadig grund. Artikeln var så felaktig att den behövde uppdateras två gånger men ändå anser många framstående ekonomer att dess slutsatser inte håller. Läs mer:

A whole fleet of gremlins: Looking more carefully at Richard Tol’s twice-corrected paper, “The Economic Effects of Climate Change” « Statistical Modeling, Causal Inference, and Social Science (columbia.edu)

More flaws in estimates of the economic impacts of climate change – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Jag erkänner också att jag har svårt för att ta personer på allvar som menar att AC är en gångbar lösning på framtida problem:


Lomborg driver tankesmedjan Copenhagen Consensus Center (CCC). De vill bidra till en bättre värld genom att göra analyser över vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva i olika svåra frågor (cost-benefit). Klimathotet är en av dem. Analyserna tycks alltid mynna ut i att det inte är lönt att attackera grundproblemet. 2009 samlade CCC exempelvis fem ansedda ekonomer för att ranka vilka åtgärder som var mest kostnadseffektiva för att lösa ”klimatproblemet”:

Forskning är förstås bra, men att sätta igång enorma experiment vars effekter man egentligen inte har en aning om – är det verkligen rimligt att sätta som nummer ett och tre och fyra på listan? Att åtgärda själva grundproblemet – det vill säga minska utsläppen – tycktes under alla omständigheter inte vara särskilt attraktivt. De fem ekonomerna är/var hängivna anhängare av en långtgående fri marknadsekonomi, slutsatserna känns inte helt förvånande i mina ögon.

CCC tillsatte även en expertpanel om tre ekonomer (två av dem var med i ovanstående bedömning) att göra en cost-benefit-analys över vilka åtgärder FN borde fokusera på mellan 2016-2030 för att uppnå sina mål om hållbarhet. Slutsatsen var att man absolut inte skulle satsa på att försöka hålla temperaturökningarna under 2°C, inte dubblera andelen förnybar energi, inte få till fler skyddade områden (för att värna biologisk mångfald), inte minska luftföroreningar utomhus m m. Intressant nog var inte heller anpassningar till klimatförändringar prioriterat, trots att Lomborg ständigt hänvisar till att detta kommer fixa problemen (man får det liksom på köpet med en växande ekonomi, när kommer tankesmedjorna anse det är okej att prioritera dessa åtgärder?).

Men vad var då viktigast? Jo, ni gissar rätt: att öka frihandeln var enligt expertpanelen ett par tusen gånger mer kostnadseffektivt än exempelvis ovanstående insatser och magnituder bättre än något annat.

De förespråkar en ökad medicinering mot hjärt-kärlsjukdomar, men anser att det är slöseri med resurser att försöka få ner luftföroreningar utomhus – trots att detta orsakar problem med just hjärt-kärlsjukdomar! Som att sätta plåster på ett benbrott. Bara i Sverige orsakar dålig luftkvalitet 8 000 dödsfall per år:

Merparten av dödsfallen förorsakas dock inte av lungsjukdomar, utan av hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.” Dålig luft dödar 8 000 svenskar per år – Dagens Medicin

I Europa är siffran 800 000 och i världen över tre miljoner varje år:

6% of global deaths are attributed to outdoor air pollution. In some countries it’s responsible for as many as 1-in-10 deaths.

Pollution deaths in India rose to 1.67 million in 2019 -Lancet | Reuters

Att minska användandet av fossila bränslen skulle med andra ord drastiskt förbättra läget både vad det gäller hälsa och uppvärmning och en rad andra punkter som CCC tagit upp men prioriterat ner framför frihandel.

Lomborg anser alltså att ca 4C uppvärmning är optimalt. 120 forskare från en lång rad institutioner sammanfattade 2019 kunskapen om hälsa vid en uppvärmning till 4°C (The Lancet). Det tycks inte vara det optimum som jag vill jobba för: ”At the global level, if we continue on the current trajectory, climate change comes close to wiping out the last 50 years of gains we have seen in public health.”

Climate change already damaging health of world’s children and threatens lifelong impact (medicalxpress.com)

Climate change: 4C temperature increase by 2090 ‘will have catastrophic impact on children’ | Climate News | Sky News

Ärligt talat, är lösningen på klimatproblematiken att sitta och vänta på att frihandel ska lösa alla problem? Sådär bara utan vidare? Är det inte som att vänta på jultomten? Och när kommer han? Det vill säga när är vi tillräckligt rika för att tankesmedjorna ska tycka det är värt att göra något? Det är knappast så att den förbättrade miljö vi har lyckats uppnå har uppstått ur intet eller för att den fria marknaden löst allt på frivillig väg. I princip alla större utsläppsregleringar har kommit efter år av alarmism och motstånd från just frihandelsfundamentalister. Nej, jag är inte kommunist och jag hatar inte företag och handel, men man behöver inte skriva om historien. Det är för övrigt inte näringslivet jag vänder mig mot, det är systemen och deras politiska gren – lobbyorganisationer och enkelspåriga tankesmedjor som har för stor makt över demokratiska beslut!

Och by the way, om det är något Lomborg bevisat i sin senaste artikel (och om vi går med på att världens BNP är en bra måttstock), så är det att införda regleringar inte ens orsakat ett hack i tillväxtkurvan trots all alarmism om att det skulle innebära en tillbakagång till 1800-talet:

Nej, jag tror inte det går att underskatta svårigheterna med att ställa om till ett fossilfritt samhälle – och då inte enbart tekniskt sett. Enorma belopp har investerats i fossilindustrin och många är beroende av dess fortsatta tillväxt. AP-fonderna har 14 miljarder i fossila bolag – trots skärpning – Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio. Men det behöver ju inte innebära att man bara lägger sig platt ner och hoppas att någon annan löser saken åt en – dessutom baserat på vad som verkar vara rena fantasisiffror.

Och det är inte bara kommunister och ylande miljömuppar som anser att vi bör agera. World Economic Forum har uppskattat att ekonomiska värden motsvarande över hälften av världens BNP riskerar att förloras på grund av att naturen förstörs. I deras riskbedömning från 2020 klassas miljörelaterade problem som de värsta hoten mot människans utveckling och välfärd. De påpekar också att vinsterna i att få till en förändring av hur vi sköter naturen är enorma: affärsmöjligheterna motsvarar 10 biljoner dollar per år. Och det kan skapa nära 400 miljoner jobb till 2030. WEF_Global_Risk_Report_2020.pdf (weforum.org)

Man slår många av dessa flugor i en smäll om man minskar fossilberoendet.


Lomborg kan bidra med en del nyttiga tankeställare, men han är trots allt en tvättäkta populist. Har skrivit om honom tidigare, exempelvis: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare


Det verkar som att vi går mot ca 3C uppvärmning, även om vi håller Parisavtalet (vilket vi inte är i närheten av): ”Even if countries meet commitments made under the 2015 Paris Agreement, the world is heading for a 3.2 degrees Celsius global temperature rise over pre-industrial levels, leading to even wider-ranging and more destructive climate impacts, warns a report from the UN Environment Programme, released on Tuesday. ”

UN emissions report: World on course for more than 3 degree spike, even if climate commitments are met | | UN News

Så här visualiserade IPCC riskerna med en ökad temperatur i AR5 WG2 fig 19.4 från 2013:


Temp-serie uppdaterad – nu ännu varmare

Det finns ett antal olika forskargrupper som kontinuerligt redovisar den globala medeltemperaturen. Alla har olika sätt att korrigera för felkällor i mättekniker och hur de hanterar områden där det inte finns mätstationer etc. Trots dessa skillnader når de ungefär samma resultat, under de senaste 150 åren visar de på en uppvärmning mellan 1-1,2°C.

Comparison of published global surface temperature records. The top panel shows annual anomalies (relative to a 1961–1990 baseline period), with the Berkeley Earth uncertainty as the shaded area. The bottom panel shows trends and two-sigma trend uncertainties (calculated using an autoregressive–moving average, ARMA(1,1), approach to account for autocorrelation) for various starting dates through the end of 2015 based on monthly anomalies.

Nu har en av dessa serier uppdaterats. Den brittiska HadCRUT4 har blivit HadCRUT5 och gick därmed från att vara den serie som visat minst uppvärmning till den som visar mest. Jag har inte tittat runt i bloggosfären men tror mig kunna gissa hur detta mottas …

Det är framförallt två uppdateringar som har orsakat skillnaderna. Dels har mätserien av temperaturen vid havsytan uppdaterats. Dessa mätningar görs från skepp och mätbojar. De senare har blivit allt fler under senare tid och de är också mer tillförlitliga än mätningarna från skepp. Det finns en liten systematisk skillnad mellan de olika metoderna (temperaturer som uppmäts från skepp är något varmare). När man ska sätta ihop detta till en och samma mätserie behöver man alltså göra justeringar för denna systematiska skillnad. Den nya versionen visar en uppvärmning som är ca 0.1°C större under senare tid jämfört med i föregående version.

Antalet mätstationer på land som ingår i den uppdaterade versionen har nu nästan dubblerats, men det ändrade i princip ingenting på utfallet.

Mätstationer visar förstås bara temperaturen vid en punkt på jordytan. En stor del av arean behöver man alltså göra en uppskattning av. Studier visar att uppvärmningstrenden – det vill säga förändringen – är likartad över stora områden och därför kan en mätpunkt representera en ganska stor yta. Det här är en anledning till att man inte använder absolutvärden på temperaturen (typ 24°C) utan istället anger anomalier – det vill säga hur stor ändringen har varit jämfört med en referensperiod (typ 0,5°C). Det minskar felkällorna.

Ett vanligt sätt att ta fram en global medeltemperatur börjar med att jordytan delas in i ett rutnät. Ett värde beräknas sedan för varje ruta. Saknas det mätdata i en ruta kan man göra en statistisk beräkning och ”fylla i” en temperatur för detta område, baserat på data från intilliggande områden mm. I HadCRUT4 hade man inte gjort denna ifyllning av tomma rutor (gällde framförallt polarområdena). I den nya versionen – HadCRUT5 – har man börjat göra det. Totalt gjorde detta att man nu såg en ca 0,1°C ökad uppvärmning jämfört med innan uppdateringen. Se bild: överst den gamla versionen, där de gråa rutorna inte ”fyllts i”, jämfört med den nya versionen nederst.

Den totala skillnaden mellan gamla versionen och de nya (med, respektive utan ifyllning) ses nedan:

Annual global average surface temperature anomalies from HadCRUT4 (dark blue), HadCRUT5 non-infilled (light blue), and HadCRUT5 analysis (red). Top panel shows data relative to 1850-99; bottom panel shows difference from HadCRUT4. Chart by Carbon Brief using Highcharts.

Den justerade mätserien HadCRUT5 är nu mer lik övriga mätserier. Likaså stämmer den bättre överens med klimatmodellerna. Nedan från de som användes i förra IPCC-rapporten, CMIP5 (den uppdaterade serien har än så länge bara data fram till 2018):

Twelve-month average global average surface temperatures from CMIP5 models (black line) and HadCRUT4 (blue) and HadCRUT5 (red) observations between 1970 and 2020. Models use RCP4.5 forcings after 2005. They include SSTs over oceans and surface air temperatures over land to match what is measured by observations. Data plotted with respect to a 1981-2010 baseline. Chart by Carbon Brief using Highcharts.

Se mer information på Carbon Brief.

Ska vi gissa att det hojtas om mygel och fusk i stugorna nu?

Luftfuktighetsparadoxen

Fysiken säger att för varje ökad grad i temperatur kommer luftens fukthalt att öka med ca 7% (Clausius-Clapeyron equation). Det är också vad som har observerats i mätningar av den absoluta luftfuktigheten vi jordytan:

Global time series of annual average specific humidity for the land (green line), ocean (blue) and global average (dark blue), relative to 1981-2010. The two-standard deviation ranges for uncertainty are shown combining the observation, sampling and coverage uncertainty. Credit: Met Office Climate Dashboard.

Även daggpunkten har ökat:

Absolut luftfuktighet är ett mått på hur många gram vatten det finns i luften. Det är nog ändå vanligare att höra uppgifter om den relativa luftfuktigheten (RH). RH är ett mått (%) på hur mycket fukt det finns i luften jämfört med hur mycket det skulle kunna vara. Vid RH=100% bildas dimma (som dock kan bildas även om RH är mindre 100%). För att ta en lite svajig liknelse: Den absoluta luftfuktigheten kan sägas motsvara vikten av det vatten som finns i ett badkar. Den relativa luftfuktigheten är ett mått på hur fullt badkaret är.

Enligt klimatmodellerna ska RH inte ändras när temperaturen ökar, men mätningar visar att den faktiskt minskar:

Kate Willet, klimatforskare på MetOffice, förklarar problematiken på Guest post: Investigating climate change’s ‘humidity paradox’ | Carbon Brief. Uppvärmningen över land har hittills varit nästan dubbelt så hög som över haven (beroende på vattnets värmekapacitivitet). Väldigt mycket av den luftfuktighet som finns över land härstammar från vatten som avdunstat från haven. När dessa inte har värmts upp i motsvarande grad som landområdena, finns det alltså inte tillräckligt med avdunstat vatten att hålla luften över land mättad (detta gäller inte alla landområden dock, och det finns andra faktorer – som markanvändning – som påverkar).

Men som synes i bilden ovan så har den relativa luftfuktigheten sjunkit något även över haven, något som forskarna har svårt att förklara. Willet förklarar dock att det finns osäkerheter i mätningarna, t ex är täckningen över haven på södra halvklotet bristfällig, och det behövs mer forskning.

Avdunstning av vatten från jordytan påverkar också hur mycket vatten som letar sig upp i troposfären (dvs atmosfären upp till ca 10 km) som påverkar molnbildning och hur stark vattnets växthuseffekt blir. Klimatmodellerna stämmer inte heller här helt överens med observationerna (och vi vet alla hur detta tolkas i konspirationsfabriken …).

Man hör ofta att det räcker med ett experiment för att motbevisa en hypotes. Det kan stämma i teorin men är en ganska naiv syn på verkligheten. I sådana här komplexa frågor tar det tid att bekräfta att det man observerar faktiskt skildrar verkligheten. Det behövs inte mycket läsning för att inse att det finns problem med dessa mätningar. Det är hårfina skillnader som ska mätas och det är extremt dyr forskning som krävs för att reda ut.

Problemen beskrivs i IPCC AR4 (2007). 3.4.2.2 Upper-Tropospheric Water Vapour – AR4 WGI Chapter 3: Observations: Surface and Atmospheric Climate Change (ipcc.ch) Till exempel:

”Comparisons of water vapour sensors during recent intensive field campaigns have produced a renewed appreciation of random and systematic errors in radiosonde measurements of upper-tropospheric water vapour and of the difficulty in developing accurate corrections for these measurements (Guichard et al., 2000; Revercombe et al., 2003; Turner et al., 2003; Wang et al., 2003; Miloshevich et al., 2004; Soden et al., 2004).”

Där beskrivs också en indirekt indikator från satellitmätningarna som tyder på att vattenhalten ökat i övre troposfären – även om det är svårt att se en tydlig trend i den relativa luftfuktigheten.

Problemen mörkas inte heller i IPCC AR5 kap 2.5.5. (2013) WG1AR5_Chapter02_FINAL.pdf (ipcc.ch):

”Significant trends in tropospheric relative humidity at large spatial scales have not been
observed, with the exception of near-surface air over land where relative humidity has decreased in recent years (Section 2.5.5)

De utmaningar och de felmarginaler som finns vid dessa mätningar av vattenhalt i troposfären beskrivs till exempel här: ACP – Intercomparison of midlatitude tropospheric and lower-stratospheric water vapor measurements and comparison to ECMWF humidity data (copernicus.org)

Det finns många vetenskapliga utmaningar inom klimatvetenskapen man kan vara nyfiken på. Men som sagt, utgår man från att alla forskare är korrupta och ägnar all sin tid på hitta på data finns det också en outtömlig källa till konspirationsskapande här.


Den relativa fuktigheten över land påverkar även markförhållanden och växter. På många platser där en ökad temperatur inte åtföljs av en ökad luftfuktighet uppstår en ökad drivkraft för att vatten ska avdunsta. Ett mått på denna ”drivkraft” är Vapor Deficit Pressure. Ett större ”underskott” av vatten i luften gör att växter tvingas stänga sina klyvöppningar under längre perioder för att inte torka ut, och de kan därmed inte ta upp koldioxid som behövs till fotosyntesen.

Satelliter har uppmätt en ”förgröning” av världen, vilket lett till standardargumentet att CO2 är livets gas och att uppvärmningen bara är bra för världen. Nyare studier visar att det inte är så enkelt (surprise), ökningen verkade till största delen ha berott på mänskliga verksamheter i Kina och Indien, inte att skövlingen av regnskog och liknande skulle sakna betydelse. Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth | NASA.

En studie från förra året visade att Vapor Deficit Pressure har ökat globalt vilket i sin tur stoppat ”förgröningen”. Increased atmospheric vapor pressure deficit reduces global vegetation growth | Science Advances (sciencemag.org). Modeller spår att detta underskott kommer öka med en ökad global medeltemperatur.

En ökad Vapor Deficit Pressure innebär också att markerna tenderar att bli torrare, vilket ökar risken för skogsbränder. Här utvecklingen i Kalifornien:

En artikel om bränderna i Australien: water-12-03067-v3.pdf. Ja, fortsättning lär väl följa misstänker jag …

Framsida, titel och redigering klar

Då har en första redigerad version av min bok Spelet om klimatet gått iväg till förlaget (Roos&Tegnér). Lite lätt ångestfyllt – man blir ju liksom aldrig färdig med en text. Och det dyker alltid upp tankar angående formuleringar och saker jag borde tagit med eller tagit bort.

Att redigera är en känslomässig berg-o-dalbana. När jag fick första versionen var jag på riktigt uselt humör och reagerade genast med taggarna utåt på det alldeles nedklottrade manuset. Efter att ha andats ett tag insåg jag dock att det var väldigt bra kommentarer – och jädrigt lärorikt. Kommer aldrig sluta att förvånas över hur blind man kan bli för sin egen text.

Redigering är kul, men det tar en evinnerlig tid. Om folk visste hur mycket tid jag tillbringat för att formulera ett litet stycke skulle jag säkert åka in på dårhus 🙂 Långa dagar har det blivit och det känns som jag levt i en bubbla. Man har ju dessutom ett riktigt jobb att sköta – ett som ger pengar (jag gillar att jobba med olika saker – är dock ganska usel på att hålla många bollar i luften samtidigt och må bra …)

Och framsidan är också klar. Gjord av Niklas Lindblad. Tycker det blev kanon. Utgivning i slutet av mars, men redan upplagd på Bokus m fl och man kan klicka där för att få ett mejl när boken finns att köpa.

Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt

Att diskutera klimatfrågan har blivit nästan omöjligt och den danske statsvetaren Lomborg är väl ett ganska bra exempel på det. Jag har skrivit om honom tidigare här och här. Han anser att kostnaderna för åtgärder enligt Parisavtalet är oförsvarbart höga och att hastigt minska fossilanvändandet bara skulle skicka fler människor in i fattigdom. Helt i onödan med tanke på att avtalets effekt på en framtida temperatur är försumbara menar han.

Han tycker att en ökning med 3,75°C är optimalt vilket är helt på kant med Parisavtalet som siktar på under 2°C. Jag hamnade i ännu en twitter-ähum-diskussion om det häromdagen. Ett par repliker:

Jag: Visst, själv har jag dock svårt att orka ta någon på allvar som om och om igen använder forskningsresultat och siffror lite som han känner för.

En annan: Om det vore så, absolut. Nu är det snarare så att hans siffror sitter fast i kulturkrigets klimatfront och där är saker som bekant ganska oklara.

Det är faktiskt jävligt tröttsamt och symtomatiskt för hela diskussionen om klimatet att alla som vill hitta bättre lösningar än de som föreslås av de mest radikala är ”bekväma” eller ”skeptiker”.

Som så många gånger förr så handlar det väl att man pratar förbi varandra och kanske en brist i förståelse för vad som egentligen kritiseras. Jag kan ibland hålla med om det tröttsamma i att vissa bemöter all kritik mot ”klimathysterin” som förnekelse. Det finns definitivt överdrifter att kritisera.

Men nej, Lomborgs siffror sitter inte fast i ”kulturkriget klimatfront”, det är en lång rad av världens främsta forskare i sina områden som framför kritiken.

Utan tvivel har Lomborg utsatts för mycket orättfärdig kritik, en av IPCC:s ordförande jämförde honom till exempel med Hitler även om jag inte kommer ihåg sammanhanget. Samtidigt tycks han söka konflikter och uttalar sig ofta bergsäkert om saker han uppenbarligen inte har koll på. En liten historik.


Lomborg är alltså statsvetare och enligt egen utsago fick han lite av en uppenbarelse när han i USA började läsa Julian Simons böcker (professor i ekonomi och även senior fellow vid liberterianska Cato Institute). Simons menade att allt gick till det bättre och att miljöhoten bara var skrämselpropaganda. Hemma vid sitt universitet i Danmark satte Lomborg några studenter på att leta fram statistik och fann att Simons hade rätt.

Under 1998 skrev han en serie krönikor om dessa ”myter” i en av Danmarks största tidningar och rörde upp en våldsam debatt i landet. En av hans främsta kritiker, biologen Kåre Fog, beskrev det som att Lomborg helt vägrade att acceptera ett enda fel och misskrediterade sina opponenter:

”During all this debate, Lomborg never admitted to a single flaw or error. This was astonishing. It was less than a year since he had started to read critically about the global environment, and he was already claiming to know better than all the experts on every subject concerning every kind of environment on the whole of the globe. Instead of admitting flaws, he made counterattacks on his opponents, not only by slating them, but also by questioning their personal motives. Many opponents became very frustrated.

Lomborg skrev ner sina tankar i boken Verdens Sande Tilstand  som gavs ut 1998 där han precis som Simons drog slutsatsen att allt gick mot det bättre och att all data tydde på att miljö- och hälsohoten överdrevs.

Det fick Danska Ekologiska Rådet att samla 18 forskare från olika discipliner och skriva boken Fremtidens Pris som visade alla de fel som fanns i Lomborgs bok. Han kontrade i sin tur med ”boken” Godhedens Pris och erkände inte ett enda misstag utan menade att ”goda personer” var väldigt dyra för samhället.

En loop som skulle komma att upprepa sig många gånger…


Hans bok översattes till engelska och gavs ut 2001 med titeln The Skeptical Environmentalist, nu med en expanderad del om klimatet. Enligt uppgift hade han i princip inte ändrat några av de felaktigheter som påvisats i den danska upplagan.

Boken fick en våldsam uppmärksamhet och både hyllades (nästan uteslutande av ickevetenskaplig media) och sågades (av forskare inom särskilt naturvetenskap och medicin):

“I would fail one of my undergraduate students if they were to write such trash”.

“There is nothing original or unique in Lomborg’s book”, but “what is new, perhaps, is the scope and variety of errors he makes”.

Svidande recensioner publicerades t ex i både Science och Nature. Union of Concerned Scientists lät några experter gå igenom boken som kom till slutsatsen att den inte höll måttet:

”These separately written expert reviews unequivocally demonstrate that on closer inspection, Lomborg’s book is seriously flawed and fails to meet basic standards of credible scientific analysis.

Ytterligare några exempel i mängden: en i The Economic Journal och en annan i International Journal of Hygiene and Environmental Health som menade att den infekterade debatten hade undvikits om boken genomgått en vetenskaplig granskning/peer review värd namnet innan publicering (förlaget påstod att det hade gjorts dock) :

The central short-coming of TSE is failure to apply the scientific method in a rigorous, reliable, and logical manner.

Indeed, the vitriolic nature of the debate over TSE in the scientific and popular presses, which so offended some observers, occurred primarily because there had apparently been no serious peer review before publication during which such frank discussion would have occurred in private.

Men den kanske mest omtalade kritiken publicerades i Scientific American och var på 11 sidor, skrivna av några experter i de områden Lomborg skrivit om. Det handlar inte bara om direkta felaktigheter, utan att han varit extremt selektiv i den vetenskap han tar upp att han drar slutsatser som inte låter sig göras baserat på tillgänglig data:

”Selective citations of the literature allow Lomborg to make statements that are correct but unrepresentative of the best, full state of environmental scientific knowledge.

Det gör det väldigt arbetsamt att bemöta och klimatdebatten är nerlusad av sådant här. Ovanstående är bara några exempel där alla säger samma sak. Lomborg har skrivit ett flertal svar-på-tal-texter, Scientific American fick ett på 32 sidor… se länken ovan där även Lomborgs svar bemöts.

Det ledde slutligen till att Lomborg anmäldes för oredlighet i forskning i Danmark. Vissa menade att han blev utsatt för en ren hatkampanj. En kommitté påbörjade en utredning som involverade totalt 24 forskare som kom fram till en fällande dom (tydligen blev det officiellt på hans fördelsedag). Länkar till dokument finns här:

Objectively speaking, the publication of the work under consideration is ”deemed to fall within the concept of scientific dishonesty.

In view of the subjective requirements made in terms of intent or gross negligence, however, Bjørn Lomborg’s publication cannot fall within the bounds of this characterization. Conversely, the publication is deemed clearly contrary to the standards of good scientific practice.

  • Fabrication of data;
  • Selective discarding of unwanted results (selective citation);
  • Deliberately misleading use of statistical methods;
  • Distorted interpretation of conclusions;
  • Plagiarism;
  • Deliberate misinterpretation of others’ results.

Men de ansåg inte att det var medvetet gjort då han inte bedömdes ha vetenskaplig expertis i de frågor han skrivit om (!).

Det gav upphov till ett protestupprop med signaturer från ca 300 forskare (främst samhällsvetare, men det handlade inte om stöd i sakfrågan utan i felaktigheter om hur ”processen hade gått till”). Som i sin tur följdes av ett annat med drygt 600 forskare som ansåg att beslutet var rätt (nästan uteslutande medicinare och andra naturvetare).

Lomborg överklagade och friades då det fanns så många felaktigheter i hur utredningen hade utförts (en sammanfattning av domen finns här), det ansågs heller inte visat att boken skulle ses som en vetenskaplig publikation (vilket Lomborg själv ansåg) och att den därmed inte kunde bedömas för oredlighet, språkbruket var ”känslodrivet” (”dålig vetenskap” etc). Huvudpunkten var relevant och ganska märklig, den utredande kommittén hade inte redovisat explicita exempel på de fel Lomborg skulle ha begått!

Länkar till dokument finns här.

Ärendet gick tillbaka den utredande kommittén men det togs inte upp igen eftersom de ansåg att felen inte hade gjorts medvetet och att det därför inte fanns någon större mening att ta upp fallet igen. De ansåg heller inte att slutsatsen skulle bli annorlunda eller allvarligare än förra gången och att de då enligt gällande regler inte ens kunde ta upp det.

Men det var inte så att felaktigheterna hade ”försvunnit” eller bedömts i sig. I en kommentar från kommittén (DCDS) (sid 28):

”Such renewed scrutiny could not be expected to lead to any result other
than that set out in DCSD’s decision of 6 January 2003.

Man kan ha åsikter om processen var berättigad eller inte. Men oavsett vad man tycker om just det så innebar frikännandet inte att Lomborg hade haft rätt, felaktigheterna och de vinklade slutsatserna kvarstod och de hade inte bedömts i sak (även om det ofta påstås).

Som gjort för att spä på förvirringen om vem man kan lita på förstås.


Lomborg har som redan nämnts kommit med ihärdiga bemötanden men det är tydligt att han oftast inte rör vid själva grunden i kritiken. Det finns en lång rad exempel i artikeln som nämns nedan. En i mina ögon mycket relevant åsikt som framförs där belyser varför den här debatten aldrig kommer framåt:

In the few cases where he selectively responds to a criticism, he often avoids going to the core of it, or in many cases the quality (substantial content) of his responses is very low. This not only suggests Lomborg’s awareness of some mistakes, but also it explains why Lomborg’s responses have not led to much understanding between him and his critics about the validity of certain points.

Lomborg kan inte för en sekund erkänna att han har fel (utom några mindre saker) trots att han är överbevisad. Det översätts ofta i samhällsdebatten som att sanningen därför måste ligga någonstans mitt emellan. Det handlar om kunskapsområden som Lomborg själv inte har någon bakgrund i, ”på andra sidan” står en lång rad av världsledande experter som för fram saklig kritik.

Det är ytterst vanligt i klimatdebatten.

Det finns säkerligen vettiga saker i en så pass omfattande bok. Samtidigt, det han framför om att man måste prioritera, riskbedöma och tänka på kostnadseffektivitet är ju inget nytt eller revolutionerande och görs hela tiden. Men en riskbedömning värd namnet görs inte utifrån körsbärsplockade data (från vilket håll de nu än plockas).

Men boken blev en språngbräda till Lomborgs kändisskap och Times har listat honom som en av de hundra mest inflytelserika människorna i världen.


En vetenskapligt publicerad genomgång av historien runt boken finns i:

  • Jeroen C.J.M. van den Bergh (2010) An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences, 7:1, 23-52, DOI: 10.1080/19438150903533730

Cool it! kanske …

Med denna bakgrund kan man kanske tycka att Lomborg i fortsättningen skulle börja agera lite försiktigare och hantera sina påståenden/källor mer varsamt men det har knappast blivit fallet.

Ett känt exempel är en artikel i Guardian 2008 där han menar att larmen är överdrivna och att data visar att det inte alls är värre än väntat utan helt enligt ”plan”. T ex pekar han på att havsnivåökningarna är precis som förväntat så varför larma så förbannat? Det går ju inte annat än att hålla med om det, eller hur?

Men, Rahmstorf, som till skillnad från Lomborg, jobbar med detta visade i en replik att Lomborg faktiskt hade fel, modellerna låg inte spot-on och han hade vetenskapligt publicerade data att backa upp det med. Lomborg svarade med att flytta målstolparna.

Jag kan hålla med Lomborg och ”pseudoskeptiker” att det ibland larmas i överkant och att enbart worst-case scenarier lyfts fram utan nyansering. Men det gör inte hans närmast löjeväckande falska motsättningar, populistiska utspel och förenklingar försvarbara. När han t ex besökte Bangladesh 2015 rådde han dem att inte oroa sig för havsnivåökningarna utan fokusera på att lyfta befolkningen ur fattigdom (som om det behöver vara motsättningar). Det är relativt billigt att förebygga översvämningar precis som i Holland menade han.

Men Holland och Bangladesh är två helt olika verkligheter och faktum är att Bangladesh redan tidigare försökt att minska havets effekter på holländskt manér, men resultatet blev att det förvärrade situationen (vilket var precis vad ”alarmistiska ingenjörer” hade varnat för).

Det finns en lång rad exempel på hur han körsbärsplockar data och lyfter fram minsta fluktuation i mätserier för att få det till att allt bara handlar om alarmism. Ofta basuneras det ut det med överdrivna siffror (om t ex om klimatmodellerna här).


Hans efterföljande böcker går i samma spår. T ex Cool It! bemöttes med samma sorts vetenskaplig kritik som hans första bok, tre exempel i mängden: Ackerman, Stockholm Environmental Institute, O’Neill forskare, huvudförfattare till IPCC-rapport, Friel, The Lomborg Deception.

Lomborg hävdade till exempel att uppvärmningen kommer leda till att färre dör eftersom fler dör av kyla än värme. Men tre av de fem källor han hänvisar till kommer fram till det motsatta. De två som stöder hans tes anger dock inte de siffror han påstår att de gör och de är långt ifrån heltäckande studier. Han citerar vidare en rapport från WHO om antalet dödsfall i Europa pga kyla men den rapporten nämner inte ens det.

Och när Lomborg konfronteras med detta blir svaren bortförklarande och konfrontativa precis som tidigare. En del av kritiken är oberättigad men faktum kvarstår att en ohygglig mängd av det han påstår inte håller vatten ens om man går till de källor han själv anger. En återkommande åsikt hos de kritiker som faktiskt är experter på de områden Lomborg uttalar sig om är som sagt att han aldrig tycks ta åt sig av bevisade felaktigheter:

“[F]ellow conservation biologists attending a Lomborg talk would correct his science, only to find the same assertions made in subsequent talks as if the corrections had never occurred.


Vilket leder oss till hans senaste bok, False Alarm som i hög grad handlar om hans huvudargument: det är för dyrt att satsa på en snabb avveckling av fossila bränslen (föga förvånande fick han lansera den på SvD:s ledarsida).

I Twitterdiskussionen jag nämnde ovan framfördes att det är tröttsamt att man inte kan lyssna på Lomborgs alternativa lösningar för i grunden vill ju alla samma sak. Men så är inte fallet. Medan en samlad expertis anser att de stora riskerna gör att vi borde försöka stoppa CO2-utsläppen och sikta på max 2°C:s uppvärmning så menar Lomborg att det dubbla är mer optimalt. Det är en snudd på astronomisk skillnad i sammanhanget.

I boken skriver Lomborg nämligen att en global uppvärmning med 3,75°C är det ”optimala” med tanke på kostnad i % av världens BNP kontra vad man får för pengarna så att säga. Likaså skulle Parisavtalet knappt ge någon effekt på den globala medeltemperaturen även om det efterlevdes. Men budskapet han främst vill sprida är att larmen är överdrivna och att vi vaskar hutlöst med pengar på åtgärder helt i onödan.

Och ja, du vet precis hur den har bemötts i klimatdebattens skyttegravar.

”Nobelpris”-ekonomen Stiglitz förde fram sin kritik i New York Times och Lomborg svarade på LinkedIn.

Lomborgs resonemang runt kostnader i False Alarm bygger på Nordhaus ekonomiska modell:

If we are to address climate change successfully, we need to listen to William Nordhaus, the first climate economist to win the Nobel prize.

Stiglitz och Lomborg diskuterar detaljer om detta som jag har nollkoll på men Nordhaus har likt Lomborg påstått att ett ”optimalt” policymål vore att sikta på 3,5°C, vilket bara skulle ge bara några procents påverkan på världens BNP och att det bästa är att skjuta åtgärder på framtiden. Något han fått rejäl kritik för:

It’s interesting that Nordhaus’ theories create polarisation in a question where science recommends without any shadow of doubt that the temperature rise be limited to 1.5-2 degrees. It’s also interesting to see so many people rushing to his defence”, says Anders Hansson.

Ekonomiprofessor Keen har studerat vad som ligger bakom Nordhaus modellparametrar och det är rätt anmärkningsvärt: 90% av BNP anses inte påverkas av klimatförändringarna för de aktiviteterna sker inomhus (!) och tas därför inte med i kostnaderna för att inte göra något. Modellen bygger tydligen också på en korrelation mellan BNP för USA:s olika stater och dess medeltemperatur som sen används för att extrapolera en ökad global medeltemperatur och dess påverkan på BNP.

Vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta om sådant får Ekonomipris till Nobels minne!

Lomborg hävdar som sagt att Parisavtalet inte skulle ge någon effekt på temperaturen fram till 2100, men t ex en ny svensk studie som använt samma modell men med uppdaterad kunskap inom både ekonomi och klimatologi visar att 2°C ligger väl inom det ”optimala” policymålet (t ex Hänsel et al 2020).


Undergång eller en blomstrande framtid?

Ekonomen Bob Ward har gått igenom False Alarm och kontrollerat de källor som används och även kontaktat dess författare. Precis som i Lomborgs tidigare böcker visar Ward hur han använder utdaterade studier och rent utav hittar på uppgifter. Han har t ex dubblerat kostnaderna för att införa ”klimatåtgärder” än vad som sägs i de studier han baserar det på (utan att motivera det närmare än att i noten påpeka att det är mer realistiskt). Nedan ett utdrag:

Dr Lomborg also misapplies his misinterpretation of the findings of Professor Böhringer and co-authors to other studies, including a 2013 paper by Dr Brigitte Knopf and co-authors. Dr Lomborg claims that that paper found that “the average estimated cost of the EU 80 percent greenhouse gas emissions reduction by 2050 is a loss of 5.14 percent of GDP as estimated by seven regional models”. This percentage figure is invented by Dr Lomborg – nowhere does it appear in the paper by Dr Knopf and co-authors. Previously, Dr Lomborg claimed that the study found that the cost by 2050 would be equivalent to 11.9 per cent of GDP, another figure that he made up without any explanation.

In fact, the paper by Dr Knopf and co-authors concluded: “Nearly all the models can achieve the long-term target of reducing [greenhouse gas] emissions by 80%, with only a moderate reduction in GDP (less than 0.7% by 2030 and below 2.3% by 2040). However, in some models, costs increase considerably after 2040, while others show costs increasing in a linear manner.” This is ignored by Dr Lomborg.

Furthermore, there is no justification for Dr Lomborg’s decision to double the costs he purportedly derived from the study by Knopf and co-authors. When I asked Dr Knopf, the lead author of the study, about this, she replied in an email message: “Concerning the doubling of costs: this is clearly not appropriate, because as I said it mixes model reality in an arbitrary way. This is similar as if I would claim: Model results show costs of x% but we know that models always underestimate progress in renewable deployment, so we can assume that is only costs half. These claims are clearly not based on solid ground and have nothing to do with the model results.”


Med andra ord tycks själva grunden i hans huvudargument stå på ganska ostadiga ben. Och så där fortsätter det.


Så har Lomborg alltid fel? Har jag ”debunkat” alla hans påståenden?

Nej, så klart inte. Nog är det bra att någon vågar vara motsvals men det innebär inte att man behöver bli naiv. Lomborg har genom hela sin karriär (medvetet eller inte) förvrängt fakta och tar varje tillfälle att plocka saker ur sitt sammanhang (”kolla, nu har havsnivån inte höjts på två år, de är bara alarmister!”).

Lomborg är en tvättäkta populist och försörjer sig på att skapa kontroverser, förenkla och komma med ibland löjeväckande argumentation. Det är ingen tillfällighet att han är kritiserad och det handlar inte om ”alarmister” som står bakom det eller att det skulle vara någon ”kulturdebatt”.

Det betyder som sagt inte att han alltid har fel men varför ge honom så förbannat med uppmärksamhet när det finns gott om seriösa ekonomer och statsvetare att lyssna på (men de är förstås inte är lika skickliga kommunikatörer och mediekåta som Lomborg).

Att undvika problem kräver också att man faktiskt agerar. De flesta av de åtgärder som gett en bättre miljö som Lomborg lyfter fram motarbetades i decennier innan de blev verklighet. Och det av exakt samma argument som Lomborg ständigt påpekar: det kostar för mycket. Kostnader som visat sig vara grymt överskattade.

Nej, jag skrev inte att man ska strunta i kostnader.

Att personer som Nordhaus och Lomborg ens redovisar effekter på världens BNP vid 7C:s uppvärmning är för mig helt bisarrt. Men en not till alla ”doomists”: tänk på att varje överdrivet katastrofbudskap, oavsett om det är välment eller inte, är en stoppad peng i Lomborgs speldosa, vilket leder till att fler personer börjar tycka att Lomborg är den vettige (nej, jag sa inte att man ska underskatta allvarligheten).

[Svar på fråga: Ex: IPCC förespår inte jordens eller mänsklighetens undergång (vad de säger är att vi har x år på oss att få ner koldioxidutsläppen för att undvika en uppvärmning till 2C). Och återigen: jag skrev inte att man ska tona ner riskerna.]


Carbom Brief om ett föredrag av Lomborg: Similarly, the work of scientists who work in the relevant areas – the ecologists, geochemists, marine biologists, paleoclimatologists, geologists and a host of other disciplines – are mysteriously absent. Anyone listening to Lomborg’s talk could be forgiven for thinking that the only person who’s on the record as thinking that climate change is a serious problem is Al Gore. The studies on which Lomborg choses to rest his case are remarkably selective – he has a particular fondness for quoting Roger Pielke Jr., and William Nordhaus.

Debattinlägg publicerat

Fått ett debattinlägg publicerat i ETC (verkar inte vara ”allmänt tillgänglig” (i alla fall inte ännu), nu finns länk här. Inser att det kan verka maniskt, men jag skrev det i samma veva som förra blogginlägget om slapp journalistik i förra veckan. Det är inte lätt att få med allt på ett begränsat antal tecken, men artikeln handlar om huruvida alla åsikter har ”rätt till” utrymme i media? Det kan vara en ordentligt knepig fråga, se allt prat om censurerade artiklar inför USA-valet men även hur polariserat det har blivit i covid-19-debatten där sakfrågan på många håll helt fallit överbord.

Men nu gällde det så klart klimatfrågan och där är det enligt min åsikt inte lika svårt.

Nej, det handlar inte om att censurera eller tysta folk utan om vilken information man som redaktion/journalist vill medverka till att sprida. Det har inget med yttrandefrihet att göra (lika lite som att Aftonbladets refusering av denna debattartikel innebar att jag har blivit censurerad). Och ja, jag tycker man ska bemöta frågorna men det går att göra på olika sätt.

En del av mig funderar på om jag verkligen skulle ha skrivit den, blir det för mycket av att ”hänga ut någon”, gör det polariseringen bara värre osv? Samtidigt, graden av polarisering hade inte varit i närheten av vad den är nu om det inte vore för alla bevisliga felaktigheter som sprids. Jag har inga som helst förväntningar att omvända någon, bara att få folk att fundera en extra sväng på vilka källor som diverse påståenden kommer ifrån. Ska man bara tyst sitta och titta på?

Och jodå, jag inser vad det innebär att den publiceras på ETC, vars ledarsida lutar åt den politiska vänstern (och Widding fick lufta sig på Kvartal som attraherar många på den andra flanken). Vissa kommer fortsätta spela på det (självgående) pianot som förvandlat det hela till en politisk fråga istället för vetenskaplig (jo, lösningar handlar till stor del om politik, vetenskapen bakom själva klimatförändringarna gör det inte).

Såg att Kvartal nu också intervjuat en klimatforskare (Deliang Chen, Göteborgs Universitet). Det var ju bra, men nu har de lyckats med konststycket att ge samma vikt åt en forskare med 40 års erfarenhet som en lekman som efter ett drygt år i ”debatten” skrivit en bok som i princip förklarar hela ”forskarsamfundet” vara korrumperat. Och det bevisligen baserat på en mängd falska grafer och påståenden.

För skoj skull kan du ju jämföra stilen på intervjun och de frågor Chen får jämfört med dem till Widding. Dopping påstår i Chens intervju (efter research och en timmes intervju med Widding) att hon inte ifrågasätter IPCC:s huvudrapporter. What!? Det är i mina ögon en riktigt slapp journalistik, det tar inte lång stund att kolla upp att så inte är fallet. Om det ska finnas någon chans att stoppa fake news och liknande krävs det fanken att även journalister som vill vara lite edgy själva kollar upp saker och ting istället för att bara bolla över påståendet till, i det här fallet, Chen och därmed också ge påståendet vikt.

Men för all del, när vi är inne på media: Bifogar en stilla önskan, snälla, varje krigsrubrik om klimatet som inte har stöd i verkligheten är en råsop rätt i magen på allt som syftar till att skapa medvetenhet om allvaret i frågan (det spelar ingen roll om texten i själva artikel är okej). Resultatet blir bara: Jaha, nu larmas det igen, IPCC är lika med miljötalibaner.

(Alt-höger-media: ni är sämst även i denna gren:

Och nej, jag tror inte det är en bra idé av DN att överlåta ”chefredaktörsrollen” till Greta Thunberg för en dag i december. Det hon lyckats åstadkomma är fantastiskt och visst önskar jag att media hade kunnat skriva mer om klimatet och förmedla den vetenskapliga bakgrunden på ett bättre sätt (ffa visa hur lite substans det finns i de argument som ”klimathotsskeptikerna” för fram).

Kan också sympatisera och hålla med i det hon säger: ”Jag tänker mig inte så många opinionstexter och katastrofbeskrivningar, snarare många granskningar som visar hur verkligheten ser ut, var vi befinner oss just nu och som djupgående förklarar klimatkrisen.”

Hoppas verkligen det blir en puff i den riktningen men tyvärr gissar jag att det här kommer bli en björntjänst som bara ger mer kol på elden för ”tvivlarna” som anser att mainstream media inte är objektiva. För opinionen emot handlar mest om ideologi och känslor, inte om vetenskapliga fakta. Men vad vet jag, hoppas att jag har fel. Det är inte helt otänkbart att jag blivit alltför cynisk av att ha varit inblandad i den här sörjan för länge 🙂

Är Klimatrealisterne realistiska?

Jag skulle ha fått ett redigerat manus att åtgärda i veckan men det blev försenat pga sjukdom och jag orkade inte ta upp mitt skönlitterära projekt. Trillade in på nedanstående sida istället och skrev ett alldeles för långt inlägg (hmm, en typ av självskadebeteende?). Inleder med en sammanfattning:

Norska Klimatrealisterne (”Det er sola som styrer klimaet”) används ofta som källa vid kritik mot IPCC:s slutsatser. De ingår i ett europeiskt nätverk European Climate Realist Network med organisationer från tio olika länder enligt hemsidan. Svenska Klimatsans och f d Stockholmsinitiativet som döpt om sig till Klimatrealisterna ingår också (dvs de som driver bloggen Klimatupplysningen).

Klimatrealisternes vetenskapliga råd består av 22 personer (får mig att tänka på covid-19-debatten av någon konstig anledning 😉 ), varav de flesta har tunga akademiska titlar, vilket förstås är anledningen till att de fått ett märkbart genomslag i debatten: hur kan så många professorer ha fel liksom? Det är en berättigad fråga som också gjorde mig nyfiken på vilka de är och vad de säger.

(Men som alla förstår är det ett resonemang man kan vända på: det finns en ohygglig mängd professorer, forskare och ett otal studier bakom IPCC:s slutsatser, varför skulle alla dessa ha fel och just Klimatrealisternes, i sammanhanget, lilla skara ha en bättre förståelse för hur klimatprocesserna fungerar?)

Men varför ska man då lyssna på mig framför alla de här tunga gubbarna? (Okejdå, det fanns en kvinna med). Det är en felställd fråga, det handlar om varför man ska lyssna på Klimatrealisterne istället för IPCC och i princip alla världens relevanta akademiska institutioner.

Klimatrealisternes ställningstagande är att klimatet alltid har varierat och att det inte alls är bevisat att jordens uppvärmning beror på mänskliga faktorer. De menar också att uppvärmningen inte alls behöver betyda negativa konsekvenser.

Så vilka sitter i deras vetenskapliga råd och vad säger de? Ni hittar en genomgång nedan, men för att sammanfatta:

En av de ”22 akademiska experterna” är kvinna. Nästan alla är pensionerade professorer/forskare, vilket brukar kommenteras med att det är först efter avslutad karriär de kan uttala sig annars skulle de ha riskerat att mista sina forskningsanslag (majoriteten av dem har nog aldrig någonsin fått anslag för klimatforskning i hela sin karriär dock…).

En majoritet av dem har inte sysslat med klimatforskning men några av dem har det (se nedan). Förlåt att jag klumpar ihop dem nu:

Väldigt mycket tycks handla om att hitta naturliga cykler och genom ren kurvanpassning korrelera dem till uppvärmningen, det vill säga hitta andra anledningar än växthuseffekten ”att skylla uppvärmningen på”. Humlum et al tog t ex fram en modell som förutspådde att temperaturen från 2009 skulle ha sjunkit 0,9C fram till nu, dvs till vad den var i början på 1900-talet ungefär. Det är ordentligt långt från verkligheten.

Flera andra av deras artiklar har också visat sig vara felaktiga (nej, det är inte min åsikt, se nedan) och det blir smått obegripligt varför de ska anses ha bättre förståelse för klimatprocesserna än vad ”mainstream” klimatforskare har (som dessutom har publicerat ett otal studier som bekräftats om och om igen).

Men kom igen nu, visst fanken har dessa professorer kunskap nog för att bedöma studier som rör klimatet även om de inte har publicerat egna studier eller forskat om klimatet!?

Klart de har.

Just därför är det så svårt att förstå att de uppenbarligen låtit bli att läsa det mesta som har publicerats vetenskapligt och att det är så otroligt mycket hänvisningar till blogginlägg, diverse åsikter och påståenden (t o m ”skeptiska” forskare som Spencer tröttnade på att förklara många av dem för sina följare redan 2014).

Bara att de beskriver NIPCC som en trovärdigare källa än IPCC säger en del, läs svenske klimatforskaren Lennart Bengtssons sågning av deras rapport här. Jag har själv läst delar av NIPCC:s rapporter och kontrollerat vad de vetenskapliga artiklar de hänvisar till egentligen säger. Mer tydligt förvillande går inte att hitta och det kan enbart ha gjorts medvetet.

Så sent som i oktober 2020 publicerade Klimatrealisterne en artikel som påstår att IPCC:s enda bevis för en global uppvärmning orsakad av våra CO2-utsläpp är Manns hockeyklubbsgraf från 1999! Det är smått bisarrt.

(Klart jag fattar att alla i rådet inte sitter och godkänner allt vad som publiceras på hemsidan men ändå).

Nej, jag har inte läst allt de sagt och gjort (och har inte kompetensen att bedöma allt), men det jag har läst är proppat med cherry picking och saker som visar att de omöjligen kan ha läst (eller brytt sig om) vad som faktiskt är vetenskapligt publicerat, ger några exempel nedan och ja, jag har försökt sätta mig in i en lång rad av dessa saker och känner att jag har belägg för det. Hittade ärligt talat inget nytt under solen (pun intended) på deras sidor, det är mest saker som har ältats i evigheter.

Men visst, det går säkert att hitta relevant kritik på deras sidor också, självklart finns det överdrivna artiklar i media och liknande man kan irritera sig på i en sådan här enorm fråga. Men det liksom drunknar i allt som bevisligen är felaktiga och/eller körsbärsplockade uppgifter.

Jag vet att vad jag tycker inte kommer göra någon skillnad och jag kommer säkerligen hånas för att försöka sätta professorer ”på plats”. Bryr mig inte, det var inte min avsikt, jag var nyfiken på vilka de var och vad de sa, inte ute efter att omvända någon. Se nedan, googla lite och bilda dig en egen uppfattning.

Visst kan det rent teoretiskt vara så att snudd på alla världens klimatforskare är köpta, kuvade och tvingade att publicera överensstämmande data med hela världen och att Klimatrealisternes vetenskapliga råd är en tapper och censurerad motståndarskara i underlägsen kamp mot etablissemangets konspiration. Men är det ändå inte lite konstigt att de studier och artiklar de trots allt själva har fått publicerat grovt fallerar att beskriva verkligheten?

Tyvärr är verkligheten sådan att om alla med akademiska titlar skulle ha någon sorts vetenskaplig vetorätt utan att visa vetenskapliga bevis så skulle säkerligen Macchiarini fortfarande operera in sina matstrupar på folk.


Klimatrealisternes vetenskapliga råd


Kjell Stordahl: statistiker på Telenor, marknadsanalytiker med 40 år inom telekombranschen. Enligt info har han sen 2007 även engagerat sig i klimatfrågan. Skrivit en lång rad artiklar men det mesta inom telekombranschen och bara några få om klimatet, enligt bifogat CV uteslutande ihop med Solheim och Humlum, se nedan.


Jan-Erik Solheim: pensionerad professor i astrofysik men ägnade sig åt klimatet först 2007 med hovedvekt på naturlige svingninger, solens virkning på klima og planetenes baner som årsak til sol- og klimavariasjoner. Han har 9 publikasjoner på dette feltet siden 2011. Merparten av dessa är ihop med Humlum och Stordahl, se nedan.


Ole Humlum: pensionerad professor i geologi som menar att större delen av uppvärmningen beror på naturliga processer. Han driver bloggen climat4you och är även med i den brittiska ”tankesmedjan” GWPF:s vetenskapliga råd. Kanske den mest kända av dem i klimatdebattsammanhang (?).

De här tre (Stordahl, Solheim och Humlum) har skrivit en rad artiklar ihop och de flesta rör en ny metod att förutspå temperaturen baserat på naturliga variationer. Men det handlar mer om kurvanpassning än att hitta fysikaliska förklaringar, enligt dem själva:

”main focus is the identification of natural cyclic variations, and only secondary the attribution of physical reasons for these.”

Modellen går under alla omständigheter att objektivt utvärdera: De förutspådde nämligen en nedkylning på 0,9°C på norra halvklotet mellan 2009 till 2020 och hela 3,5°C nedgång på Svalbard. (Solheim, Humlum, Stordahl,  2012). Verkligheten: raka motsatsen och fortsatt uppvärmning.

De publicerade även en studie som kom till slutsatsen att en stor del av den ökade mängden koldioxid i atmosfären kom från haven: Global and Planetary Change, 2013.

Kritiken lät dock inte vänta på sig, två kommentarer är publicerade på samma plats som artikeln och beskriver allvarliga brister i studien. De är låsta men finns i mer populärvetenskaplig form skrivet av författarna själva: Richardson (Skeptical Science) och Masters/Benestad (Real Climate).

Enligt kritiken har Humlum och kompani t ex redovisat en korrelationsfaktor mellan ”naturlig CO2” och ”CO2 i atmosfären” men inte visat vad det innebär i praktiken. Det skulle tydligen krävas en enorm uppvärmning för att haven skulle avge så mycket koldioxid som ökningen i atmosfären motsvarar:

”… for every degree Celsius that temperatures go up, the CO2 in the air later goes up by 1.9 parts per million (ppm). Humlum et al didn’t report this number, but the 50 ppm rise in atmospheric CO2 since 1980 would need a 30 C (over 50 F) rise in average temperatures rather than the half a degree C we’ve seen.

Rapporten State of the Climate 2019 (en sammanställning gjord av mer än 520 forskare från 60 olika länder) visar att havet absorberade 2,4 miljarder ton mer koldioxid än vad det avgav under 2019 (rekordsiffra).

Jag betvivlar inte att det kan vara jobbigt att gå emot strömmen (oavsett fråga/område) och det pratas mycket om att ”skeptiker” tystas, men klimatrealisterne har själva skrivit till en forskares institutions chef och försökt stoppa offentliga kommentarer om denna artikeln:

”A Norwegian organisation that challenges the IPCC (“klimarealistene”) has twice tried to silence my public discourse on climate science and my comments on the Humlum paper by writing to the director of my institute.”


Einar Sletten: professor emeritus i biofysikalisk kemi. Inte ägnat sin karriär åt klimatforskning.


Fred Sigernes: professor i fysik, optikk og atmosfærisk forskning. Studerar norrsken och lite annat i atmosfären verkar det som, en del klimatrelaterat. Klickade upp den översta av hans artiklar jag fick fram vid en sökning på Google Scholar som inleds:

It is now a well-established fact that trace gases determining the greenhouse effect in the troposphere have increased drastically in recent decades, causing a noticeable warming on global scale in the troposphere.” Finns här, från 2011.

Han kanske har ändrat uppfattning sen dess?


Tom Victor Segalstad: geokemist, det mesta han verkar ha publicerat om klimatet är blogginlägg och rapporter som inte har blivit granskade alt utgivna via tankesmedjor (har endast gjort en snabb googling). Var tydligen med och startade upp NIPCC (se här för Lennart Bengtssons recension, eller ska vi kalla det sågning, av deras rapport 2011:

För seriösa medborgare kan jag bara föreslå att ignorera denna tvivelaktiga rapport och vänta på IPCCs nästa utvärdering 2014. Tills vidare kan IPCCs utmärkta och välbalanserade utvärdering från 2007 användas.”


Elen Roaldset: pensionerad professor i geokemi. Hittade inga artiklar från 2000 och framåt och de äldre verkade inte handla om klimatforskning, men som sagt ingen noggrann koll …


Nils-Axel Mörner (gick tydligen bort i dagarna): han är tidigare forskare vid Stockholms Universitet (maringeologi), bland annat om havsnivåer. Det står att han har publicerat mer än 500 artiklar inom olika områden. Det finns mycket att säga om Mörner men det borde räcka att titta på denna artikel han gett ut för att inse att det tyvärr inte längre går att ta honom på allvar (han påstår att vattnets expansion pga värme bara påverkar havsnivåerna ute till havs men inte intill kusterna där vattendjupet går emot noll (ja, fråga inte mig hur han får ihop det, läs artikeln … och du får inget svar…))


Olav Martin Kvalheim: professor i kemometri (en typ av statistisk metodik kan man väl säga). Ingen klimatforskning gjord här vad det verkar.


Johannes Krüger: pensionerad professor i geologi som har studerat isutbredning på Grönland, Island och Svalbard. Har skrivit boken Klimatmyten vars säljtext lite lätt antyder hans inställning i frågan 😉 : ”De dystre forudsigelser om en forestående klimakatastrofe dyrkes i dag som en religion. Med FNs klimapanel som det øverste præsteskab og CO2-kvoter som moderne aflad.

Det säljer säkert, men själv har jag svårt att ta sådant här på allvar trots hans bakgrund, inte minst när hans öppna brev till den danske statsministern innehåller, tja de vanliga argumenten:

Han påstår t ex att växthuseffektens så kallade fingeravtryck är en ”hot spot” i atmosfären men det är ingen som påstått. Fingeravtrycket för växthusgaserna är att stratosfären kyls av vilket också har observerats. Det här är från 2007 och har ältats sen dess. En mer teknisk analys på Real Climate här.

Det står vidare att uppvärmningen stannade 2002, äpplen jämförs med päron när det kommer till modeller osv. Och manipulation av data förstås, Krüger hänvisar t o m till en artikel i Daily Mail som de fick skriva en lång rättelse på då ”visselblåsaren” Bates själv erkände att han inte menade att data hade manipulerats.

Han avslutar med ett klipp från IPCC tredje rapport 2001:  ‘In climate research and modeling, we should recognize that we are dealing with a coupled non-linear chaotic system, and therefore that the long–term prediction of future climate states is not possible.’

Men ”glömmer” att ta med efterföljande mening: ”Rather the focus must be upon the prediction of the probability distribution of the system’s future possible states by the generation of ensembles of model solutions.

Vilket är precis vad man gör. Men jaja, who cares… (brevet skickades även till norska statsministern och signerades av 20 ”klimatrealister”)


Wibjörn Karlèn: pensionerad professor i naturgeografi vid Stockholms Universitet och ledamot i Vetenskapsakademin. Varit väldigt aktiv i klimatdebatten i Sverige men även internationellt. Menar bl a att temperaturdata manipuleras. Skrev 2008:As far as I can see the IPCC ‘Global Temperature’ is wrong. Temperature is fluctuating but it is still most places cooler than in the 1930s and 1940s.”

Hmm:

Real Morten Jødal: biolog, miljöengagerad (jobbat för WWF t ex). Ligger bakom starten av Oslos universitets Senter for utvikling og miljø. Skrivit en bok om miljömyterna och menar t ex att det i USA och Norge finns 26.500 “miljöorganisationer”, som tillsammans samlade in 812 miljarder dollar under perioden 2000 – 2012. Hittar inga vetenskapliga artiklar på Google Scholar dock.


Claes Johnson: pensionerad professor i matematik vid Chalmers och KTH. Dissar växthuseffekten helt liksom modern kvantfysik överlag.  Han verkar även ifrågasätta Einsteins relativitetsteorier. Lite över min kompetensnivå men det är en extrem åsikt som inte ens de mer kända ”skeptiska” forskare håller med om (Curry, Lindzen, Bengtsson, Spencer osv). Inte heller professorer på Klimatupplysningen håller med honom. Och det gäller en lång rad andra auktoriteter utanför klimatologin också kan jag lova.


Martin T. Hovland: maringeolog (?), jobbat för Statoil och även haft akademiska tjänster (nej, jag tror inte han är ”köpt”). Publicerat ett gäng vetenskapliga artiklar men vid en snabb koll verkar det inte vara klimatrelaterat.


Göran Henriksson: doktorerade i astronomi i Uppsala 1983. Verkar inte ha forskat på klimatet.


Bjørn Geirr Harsson: geolog. Jobbat med kartor och liknande verkar det som och inte forskat på klimatet.


Jens Morten Hansen: ”statsgeolog” i Danmark som bland annat studerat havsnivåer. Han publicerade t ex 2015 en studie som kommit fram till att havsnivåökningarna i Östra Nordsjön och delar av Östersjön skulle bero på månens ”långsiktiga cykler” kopplat till några andra cykliska fenomen i havsströmmar och liknande. Klimatförändringarna hade inte med saken att göra.

Artikeln blev refuserad av Nature vilket Hansen tog som bevis för att icke-PK-resultat censureras (som om han vore den enda som refuserats av Nature…). Efter ett intensivt saluförande av artikeln i media och föredrag reagerade andra klimatforskare och artikeln har fått hård kritik för att den helt enkelt inte håller måttet. De menar att den bygger på kurvanpassning med ej signifikanta resultat och att de inte har gjort ett seriöst försök att validera sin modell. En professor i matematik menar:

”Med hans procedure ville man kunne tage en hvilken som helst tidserie – som intet har med havniveauet at gøre – og alligevel få det hele til at passe sammen med Månens perioder.” (några exempel här).

En formell kommentar finns i samma tidskrift som visar att Hansens resultat inte håller. Om det har jag ingen åsikt i sak, men det är ju inte så att Hansens resultat avfärdas utan argument. Deras modell lämnar tydligen heller inget utrymme för att havsnivåökningen skulle ha något som helst bidrag från den globala uppvärmningen, oavsett om den är naturlig eller orsakad av våra utsläpp. Jag vet inte, men tänker att vattnet från de smältande glaciärerna måste ta vägen någonstans, måne eller inte …

(Det står i Hansens artikel att hypotesen kan testas: If our theory is correct, the ongoing quasi-oscillation should culminate in 2011, and the suggestion may be tested after completion of the ongoing 18.6-year nodal oscillation, i.e. in 2020–21. Vore kul om någon gjorde det…)


Rögnvaldur Hannesson: pensionerad professor i ekonomi vid Norges handelshögskola som bland annat har skrevet seks bøker om fiskeri- og petroleumsøkonomi samt mineralressursforvaltning. En som heter Econfundamentalism:

Putting a premium on biodiversity and getting serious about greenhouse gas emissions would force us to go without these things [fossil fuels etc], putting us back in the Middle Ages.

Det vanliga svart-vita tänket, allt är möjligt utom att minska användandet av fossila bränslen. Jaja, hans arbete handlar inte om den grundläggande fysiken om klimatförändringarna.


Ivar Giæver: född 1923 och är Norges enda Nobelpristagare i fysik (1973). Har aldrig forskat inom klimatvetenskap. Inför paneldebatt 2008 googlade han fram (!) att klimatvetenskapen var en stor bluff:

I am not really terribly interested in global warming.  Like most physicists I don’t think much about it.  But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned.”

Mer appeal to authorities än så här är det svårt att få. Här några kommentarer om det Giæver tar upp ett av sina tal.


Ole Henrik Ellestad: varit professor i fysikalisk kemi men inte forskat om klimatet (petrokemi och katalys, även jobbat på Staoil (men nej, jag tror inte han är ”köpt”)). Cherry picking och ensidigheten framgår tydligt t ex här: han tar bl a upp den medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubbsgraf som har utretts mer än någon annan studie. Amerikanska vetenskapsakademin gjorde en utredning (ledd av North) och Ellestad skriver att North håller med om den kritik som framförts mot hur statistik användes. Men Ellestad utelämnar efterföljande meningar där North slår fast att det inte har påverkat slutresultatet. Läs mer här.

Ellestad för även fram argument om att koldioxid absorberar logaritmiskt i IR och att ökningen i atmosfären därför inte påverkar temperaturen nämnvärt. Argument som t o m ”skeptiska” forskare tröttnat rejält på, läs Roy Spencer: Skeptical Arguments that Don’t Hold Water.

Vidare tar han upp Times-artiklar och hot om ny istid på 70-talet, Climategate osv. och han är naturligtvis censurerad. Orkar inte. Läs mer om istidsvarningarna här.


Stein Bergsmark: jobbat med datamaskinutvikling. Gjort en ”omfattande metastudie” av klimatvetenskapen. Full av referenser till blogginlägg och liknande, slutade läsa efter felaktiga kapitel om Manns hockeyklubbsgraf och Hansens modellprojektioner. Skrev den däringa märkliga artikeln ihop med Mörner, se ovan.


Gunnar Abrahamsen: pensionerad professor inom ”skogskunskap”. Forskat om försurning och dess effekter på skogen. Den omfattande skogsdöden på 80-talet berodde inte till största delen på surt regn vilket det larmades om men som Abrahamsen visade inte var fallet, vilket nu tas som bevis för att även klimatlarmen är utan grund.


Hans Konrad Johnsen: ingenjör från oljeindustrin, forskningschef för Det norske oljeselskap ASA til 2015. Nej, jag tror inte han är köpt men han har inte forskat om klimatet.


Lite allmänt om ett par av deras nyaste inlägg på sidan:


Så sent som i oktober 2020 publicerade de en artikel på sin hemsida som hävdar att IPCC:s enda bevis för en global uppvärmning pga våra CO2-utsläpp är Manns hockeyklubbsgraf (skrivet av Sivilingenör Ove Huus):

”IPCC er nå i ferd med å feile med sitt postulat om at tilførsel av fossil CO2 til atmosfæren fra menneskers aktivitet gjør kloden varmere. Det endelige beviset for dette er pågående målinger av klodens temperatur i forhold til modellens temperatur-prognose som fremstilles i den såkalte hockey-kurven.”

Det är faktiskt helt bisarrt.

Huus hänvisar vidare till en temperaturrekonstruktion 2000 år tillbaka i tiden gjord av svenske Ljungqvist från 2010 för att visa att det varit varmare förr. I den artikeln kan man läsa:

Our temperature reconstruction agrees well with the reconstructions by Moberg et al. (2005) and Mann et al. (2008) with regard to the amplitude of the variability as well as the timing of warm and cold periods, except for the period c. AD 300–800, despite significant differences in both data coverage and methodology.

Since AD 1990, though, average temperatures in the extra-tropical Northern Hemisphere exceed those of any other warm decades the last two millennia, even the peak of the Medieval Warm Period

Eller varför inte titta på en studie av bl a Ljungqvist från förra året  Nature Geoscience, volume 12, pages 643–649 (2019)

The largest warming trends at timescales of 20 years and longer occur during the second half of the twentieth century, highlighting the unusual character of the warming in recent decades.


Klimatrealisterne redovisar den globala temperaturen men enbart från UAH:s satellitdataserie som mäter temperaturen i atmosfären och inte vid jordytan. Humlum har på sin blogg redovisat att den är ”den bästa” men det är ingen universal åsikt direkt, en annan uppfattning och jämförelse med väderballongsdata hittar du här.

Från Humlums grafer ser det ut som att UAH:s mätserier aldrig har blivit justerade men det är helt enkelt inte sant. En jämförelse hittar du här som också inkluderar en kommentar till varför satellitdata från troposfären inte är överlägsen och felfri jämfört med tempserier från jordytan från termometrar.

Vari ligger det logiska i att enbart titta på en av dessa globala mätserier och ignorera de övriga?

Ett himla hyckleri med det här dessutom, det uppstod inga nätstormar när UAH ”justerade ner uppvärmningen” i sin senaste revision (det är ju ”skeptiska” forskare som ansvarar för den) men när någon annan justerar för felkällor då är det minsann fusk och avsiktlig manipulation. Och nej, justeringar görs inte bara för att få en större uppvärmning, här tvärtom t ex.

Och nedan hur det kan se ut när man slår samman dem i ett diagram. Är det relevant för politiker och lekmän att tjafsa om detaljer när trenden är glasklar oavsett mätserie? (bilden är från 2011)

Jaja, men även om vi tar UAH-grafen t o m augusti 2020 som Klimatrealesterna la upp (se nedan) så verkar de inte ta in ny information. Medan 2020 går mot att bli det varmaste eller näst varmaste uppmätta året någonsin (och det utan El Niño) skriver de: ”Pausen i signifikant global oppvarming som er beskrevet i FNs klimapanels siste hovedrapport fra 2013 er fortsatt reell.

Jag vet inte, men inte behöver man väl vara statistiker för att se att de har fel på den punkten? Även om man använder bilden den själva lagt upp.

Skulle väl kunna fortsätta misstänker jag, men till vilken nytta, ingen kommer ändra uppfattning ändå?

Känns som det har blivit långt nog som det är 🙂