Om Clintels IPCC-kritik och titlars magi

Efter min artikel i Aftonbladet fick jag ett surt mejl med en länk till en debattartikel på högeralternativa Bulletin med kommentaren ”Undertecknarna är väl enligt dig också oinsatta. Eller så skall vi inte lyssna på dem för att de är pensionärer.

Nej, det säger jag inte, däremot anser jag att om man ska sänka ett så omfattande arbete som IPCC:s rapporter bör även professorer styrka sina åsikter med vetenskapliga studier. Sen uppskattar även jag lösa spekulationer, förklaringar och annat på bloggar och liknande – men det är inte samma sak.

Det var följande pensionerade professorer som skrivit artikeln: 

Peter Stilbs, prof. em. i fysikalisk kemi, KTH
Sture Nordholm, prof. em. i fysikalisk kemi, GU
Gunnar Karlström, prof. em. i teoretisk kemi, LU
Bo Jönsson, prof. em. i teoretisk kemi, LU

(Stilbs var med och startade Stockholmsinitiativet och har protesterat mot den etablerade klimatvetenskapen under i alla fall 15 år på bl a The Climate Scam/Klimatupplysningen . Övriga har jag ingen koll på).

Deras budskap är förstås svårt att inte hålla med om: ”Vi behöver varken överdrifter och propaganda eller ogenomtänkt förnekelse, utan en öppen och respektfull diskussion.”

Samtidigt kan man undra vad de här fyra icke-klimatforskande professorerna egentligen syftar på? Alltså i praktiken, för det känns mest som de radar upp floskler. De skriver: ”Däremot förordar vi en öppen och balanserad debatt och politiska beslut som baseras på saklig vetenskaplig kunskap med respekt för dess begränsning.”

Vår uppfattning är att rådande modeller och teorier om klimatet istället behöver motargument och falsifieringsförsök. Sådana ska kunna bemötas och eventuellt avfärdas bara med vetenskapliga och sakliga politiska motargument, inte med svartmålning och censur. Locket får inte läggas på i debatten utan vi måste betrakta problemet som olöst och fortfarande under utredning.

Jo, visst. Men hur länge ska en helt motbevisad hypotes, eller ren lögn, behöva bemötas utan att någon får visa minsta upprördhet? Hur många studier och observationer krävs det för att man ska kunna säga att mässlingsvaccin inte ger autism utan att bli kallad svartmålare och censurerare?

För att framställa det som att graden av mänsklig påverkan på klimatet i princip är en helt öppen och olöst problemställning är inte sakligt. . Saker som kosmisk strålning och solens inverkan har inte heller ignorerats. Att det finns osäkerheter är det ingen som förnekar, men det ska ju inte överdrivas.

I en vetenskaplig debatt ingår också att man kan ta kritik och acceptera när observationer inte stämmer överens med hypoteser. Professorerna mer eller mindre förolämpar sina kollegor (som till skillnad från dem själva jobbar med saken):

Endast en liten del av jordskorpans koldioxid och värme finns i atmosfären runt jorden. Mycket mer finns i djuphaven som också är en enorm värmereservoar. Kopplingen mellan atmosfär, hav och land med avseende på koldioxid och värme är ett komplicerat problem, som vi knappast kan anse oss tillräckligt väl förstå, vare sig på tusenåriga eller kortare tidsskalor som en människas livstid.

Självklart behöver inte världens forskare påminnas om dessa saker. Inte heller att deras egna forskningsområde är komplexa. Men när IPCC skriver att det är entydigt att människan orsakat den kraftiga ökningen av koldioxid i atmosfären så bygger det naturligtvis inte på hörsägen.

Om professorerna vill föra debatten framåt får de nog komma med mer än svepande antydningar. Till exempel har Humlums, Hardes och Salbys påståenden om detta bemötts om och om igen (se t ex här). Det är inte svartmålning utan saklig och väl uppbackad kritik. Bollen ligger hos ”skeptiker” att bemöta detta (utan att gapa om censur och svartmålning!)

State of Climate 2020:Oceans absorbed a record amount of CO2. The ocean absorbed about 3.0 billion metric tons more CO2 than it released in 2020. This is the highest amount since the start of the record in 1982 and almost 30% higher than the average of the past two decades.”:

Lägg till pH, partialtryck mm. Att haven då samtidigt skulle vara källan till ökningen i atmosfären går helt enkelt inte ihop. De behöver också förklara vart våra utsläpp tar vägen istället för att antyda att de som faktiskt forskar på saken inte har en aning (att det finns vissa osäkerheter är det ingen som förnekar).

De fyra professorerna menar att IPCC tvingar fram en ensidig bild. Lennart Bengtsson, professor emeritus i meterologi (som ”skeptiker” alltid kräver att man ska lyssna på) skriver på Kvartal om den mänskliga påverkan på klimatet: ”Det stora flertalet naturvetenskapliga forskare och experter med relevant kunskap inom meteorologi och klimatologi är här nästan undantagslöst eniga med IPCC.”

Men det är inte särskilt svårt att lista ut varifrån de hämtat sina idéer. På Klimatupplysningen skriver även en annan pensionerad professor – som inte heller sysslat med klimatforskning- Ingemar Nordin, tillika ”Sveriges representant” för förvillargruppen Clintel. Strax efter IPCC:s senaste rapport, AR6 – WG1, gav de ut en skrift där de kritiserade IPCC:s slutsatser. De sågar världens klimatforskarsamfund vid fotknölarna.

I realiteten är det en enda uppvisning i cherry picking, referenser till bloggar och sedan länge motbevisade hypoteser osv. Jag kommenterar några punkter nedan, väl medveten om att jag inte kommer omvända någon. Men för att associera till budskapet Bulletinartikeln, nej jag tycker inte Clintels rapport är i närheten av att vilja föra en respektfull debatt – sen ni får vara hur mycket professorer ni vill.


Clintel menar att det inte alls är fastställt att människan ligger bakom uppvärmningen och hänvisar till en ny ”solstudie” av Soon, Connolly och Connolly som ska ställa hela klimatologin på ända. Jag har redan kommenterat den här.

  • State of Cryosphere (=glaciärer och polarområdena).

I vänsterkolumnen beskrivs vad IPCC säger i rapporten Sammanfattning för beslutsfattare, och till höger finns Clintels kommentar.

Holocene Thermal Optimum inträffade för runt 8000 år sedan, så inget i IPCC:s slutsats till vänster motsägs av Clintels kommentar – det är bara ett rejält halmgubbeargument.

Samma halmgubbe lyfts fram när de några meningar senare refererar till två studier från Svalbard som visar att det var flera grader varmare för 9000 år sedan än nu. Återigen, IPCC:s påstående ovan motsäger inte detta.

(Clintel nämner förstås inte detaljen från ena artikeln att: ”However, Early Holocene warming was much slower than today” eller diskussionen om orsaker.)

Vidare länkar de till en artikel som säger att Arktis skulle ha varit varmare än nu även under den period IPCC uttalat sig om ovan: ”Other historical reconstructions by Tamo, Fortin and Gajewski found that Arctic temperatures were 1-2°C warmer during most of the first millennium and in particular during the Medieval Warming Period”.

Så har de bevisat att IPCC är ute och cyklar?

Inte direkt, forskarna hade utifrån pollenprover från lokala platser i Kanada kompletterat de rekonstruktioner från övriga arktiska områden som fanns sedan tidigare. Och vad hände när dessa nya mätningar inkluderades? Visar de vad Clintel säger att de gör?

Nej, här bild från artikeln, nutida temperatur sticker klart ut även efter justering:

Clintel lyfter vidare fram tre vetenskapliga artiklar: Lüning m fl (om Antarktis), Axford m fl respektive Schweinsberg m fl (om Grönland). Har IPCC ignorerat dem? Nej, ladda ner IPCC AR6-rapporten, tryck Ctrl+F och sök efter namnen och titta efter själv. Fråga dig sen varför du hellre litar på en tydligt politisk färgad tankesmedjas slutsats än de som faktiskt jobbar med denna forskning.

Sen hänvisar de till ett par bloggar och en rapport från tankesmedjan GWPF.

De fortsätter med att bevisa att det inte finns någon signifikant trend i Antarktis, vilket de redan själva redovisat är precis vad IPCC konstaterat:

Men är det hela sanningen? Om man faktiskt läser IPCC:s Section A.1.5. står det att den icke-signifikanta trenden gäller Antarktis havsis:

För den landbaserade isen ser det annorlunda ut, se t ex graf på NASA:s vital signs även om denna nedgång inte lika tydligt kan kopplas till ”mänsklig inverkan”.

De avslutar stycket med: ”As mentioned above, glaciers in Greenland are growing.” Oh well, klicka på länken till NASA vital signs igen…


Havsnivåökningarna:

Clintel: ”There is no basis for the SPM claim that global mean sea level is now rising at a faster rate than in the last 3,000 years.”

IPCC hänvisar till studier som har visat detta: ”New analyses demonstrate that it is very likely that GMSL rise over the 20th century was faster than over any preceding century in at least 3 kyr (Kopp et al., 2016a; Kemp et al., 2018a).”

Clintels motbevis? En graf tagen från Wikipedia med en skala som gör det helt omöjligt att visualisera det som Clintel hävdar. Välj själv vad du vill tro på.

Ännu en gång refererar de till en vetenskaplig studie som om den skulle ställa IPCC:s slutsatser på ända (Frederikse et al). Men även den finns med i IPCC:s ”beslutsunderlag”. Sök själv som sagt.

Uppvärmningen av haven

Clintel ifrågasätter uppvärmningen av haven. Bevis? En länk till en blogg och en rapport från tankesmedjan GWPF.

Korallblekning

Clintel menar att korallblekningarna inte har med klimatförändringarna att göra. De hänvisar till en studie i Frontiers in Marine Science: ”[It] found that bleaching was significantly higher in the 1750s and 1890s, confirming that coral bleaching is a natural phenomenon, which may have little to do with global warming.”

Det är anmärkningsvärt då storskaliga korallblekningar anses först ha observerats på 1980-talet. Det betyder förstås inte att nya bevis kan ändra på den uppfattningen. Forskarna i den här studien hade försökt använda nya så kallade proxydata för att indirekt bestämma om det förekommit större blekningar längre tillbaka i tiden än det finns observationer. Deras slutsats var som sagt att så var fallet, vilket går helt på tvärs med vad andra forskargrupper har kommit fram till (Carilli et al., 2009Cantin and Lough, 2014Barkley and Cohen, 2016DeCarlo et al., 20172019Barkley et al., 2018Mollica et al., 2019).

Vad Clintel inte nämner är att det finns två ”kommentarsartiklar” till denna studie, här och här. De framför rejäla brister i studiens metodik och redovisar varför det inte finns minsta vetenskapligt stöd för deras slutsatser.

Det framkommer även att artikeln skickats runt till åtminstone 14 olika tidskrifter men refuserats utan att forskarna hade åtgärdat påpekade brister. Till slut hamnade den alltså i Frontiers tidskrift. Och de har inte det bästa kvalitetsryktet och har t ex publicerat artiklar om att vacciner ger autism och att HIV inte orsakar AIDS. Det säger förstås inget om innehållet i just denna artikel men tillsammans med den allvarliga kritiken nämnd ovan är det förstås något att väga in när det handlar om att tro på IPCC kontra Clintel…


Klimatkänslighet (temperaturförändring vid en fördubbling av koldioxidhalten)

Clintel påstår att det inte finns trovärdiga bevis för en klimatkänslighet på ca 3C som IPCC anger. Däremot ska det finna signifikanta bevis för en klimatkänslighet t o m under 1C. (värt att notera: vi har ganska nyligen passerat ca 50% ökning av CO2 med en tempökning på över 1C…). De lyfter fram särskilt en studie som IPCC tydligen valt att mörka:

Clintel: “The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”

Hm, den viktigaste artikeln som skrivits på området..?

Det här är en ganska lång historia om Lindzens så kallade Iriseffekt, som han myntade 2001. Jag har skrivit om det tidigare: Är jag en klimatjihadist? Del II. Lindzens irishypotes – Maths Nilsson, författare

Den har inte alls ignorerats men brister har påvisats genom åren. En central artikel i detta äventyr publicerades av Lindzen och Choi 2009 (LC09) som bland annat hävdade att klimatkänsligheten var långt under 1C. Den fick dock mycket berättigad kritik och LC11-artikeln som Clintel nu hänvisar till var tänkt att bemöta denna kritik. Men fyra granskare var överens om att artikeln inte höll måttet och den refuserades därför av den ansedda tidskriften PNAS (motiveringarna är offentliga).

Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att den inte lyckades bemöta kritiken. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.  LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.

Det finns med andra ord förklaringar till varför IPCC inte har tagit med den i senaste rapporten. Lindzen och Choi valde alltså att inte ändra någonting utan skickade istället artikeln till en koreansk tidskrift där den senare publicerades. [se för övrigt Pehr Björnboms andra kommentar nedan].

Clintel menar att en senare studie av Mauritsen and Stevens (2015) bekräftade LC11. Men det handlar inte om observationer, de hade avsiktligt ”manipulerat” en klimatmodell så att den imiterade den så kallade Iriseffekten. Med max Iriseffekt sjönk klimatkänsligheten från 2,8 till 2,2K, dvs väl inom IPCC:s intervall och inget bevis för att klimatkänsligheten skulle ligga under 1C. (Och ja, denna artikel finns med i IPCC AR6.)

Visst är det märkligt, Clintel dissar klimatmodeller o det grövsta men när de visar resultat som de gillar, ja då är de minsann tillförlitliga.

Det mörkas inte heller att modeller ger en något högre uppvärmning än vad som observerats i troposfären (nedre delen av atmosfären, alltså inte vid markytan) och flera studier av ”skeptiker” som Christy, Spencer och McKitrick finns med i IPCC-rapporten. Däremot ignorerar Clintel alla mätningar och modellresultat som rör jordytan. (Ja, även Lennart Bengtsson påpekar i SwebbTV att dessa resultat ligger inom felmarginalerna).


Clintel säger att ekonomen Ross McKitrick visat att alla de attributionsstudier som gjorts för att bestämma hur stor del av uppvärmningen som beror på människans aktiviteter bygger på en ”statistisk felaktighet”. Det är publicerat i en ”riktigt artikel” från senare delen av 2021 och är kritik mot en specifik artikel från 1999.

Jag har ingen aning om hur relevant det är och jag har inte sett något ”officiellt” bemötande mer än en kommentar: ”McKitrick is beating a dead horse” -med en lista på andra artiklar dvs att det är överspelat sedan länge. (Man kan ju numera till och med empiriskt mäta koldioxidens globala ”drivkraft” på uppvärmningen).

IPCC AR6 visar temperaturen över de senaste 2000 åren (till höger nedan):

Men Clintel blåser återigen upp den oändliga historien om den medeltida värmeperioden och skriver att IPCC raderat den (och ignorerar därmed en uppsjö av studier). De hänvisar istället till Steve McIntyre som ska ha ”plockat isär den här grafen i grunden”. I en vetenskaplig artikel? Nej, det finns beskrivet på hans blogg.

Finns det anledning att bli lite skeptisk? Ja, det finns mycket historia bakom det här…

Nämnda McKitrick och McIntyre (MM) blev kända när de 2003 och 2005 publicerade kritik mot den vänstra grafen ovan, den så kallade hockeyklubbsgrafen från 1999. Det blev ett himla rabalder med anklagelser om fusk och avsiktligt döljande av rådata. Det skulle vara bevis på hur klimatologin var korrupt.

Det finns ingen som motsäger att den statistiska metodik som användes i studien hade sina brister eller att det var sparsamt med data från längre tillbaks i tiden. Det är dock visat att anledningen till att MM inte lyckades reproducera kurvan var för att de själva hade gjort fel och inte använt sig av samma metodik som använts i urspungsstudien (andra forskargrupper har reproducerat den och utredningar har visat att trots statistikbristerna så höll slutsatserna).

RealClimate: On Yet Another False Claim by McIntyre and McKitrick
RealClimate: False Claims by McIntyre and McKitrick regarding the Mann et al. (1998) reconstruction

Men det slutar inte där. MM tycks ha fått någon sorts mani på att ”knäcka hockeyklubbskurvor”. De hävdade att den dramatiska formen med en skarp uppgång i nutid i princip helt berodde på en temperaturmätserie bestämd utifrån trädringsprover från en skog i Sibirien (Yamal).

De menade att den brittiske trädringsexperten Keith Briffa i en studie i Nature hade gjort fel i hanteringen av denna. De hävdade också att de inte fick ta del av den rådata som använts för studien.

De skrev ihop kritik men den refuserades av Nature efter att Briffa visat varför kritiken var felaktig. MM accepterade inte detta. McIntyre använde sin blogg för att föra ut budskapet om fusk och mörkande av data. McKitrick skrev en lång krönika i kanadensiska Financial Post. Ingenstans nämndes något om att deras kritik redan hade bemötts.

Återigen svallade budskapet om en korrupt klimatforskarkår, både i viss press och i bloggosfären. McIntyre skrev på sin blogg att ”once the Yamal series got on the street in 2000, it got used like crack cocaine by paleoclimatologists.”

McKitrick i sin debattartikel: ”The IPCC relied on these studies to defend the Hockey Stick view, and since it had appointed Briffa himself to be the IPCC Lead Author for this topic, there was no chance it would question the Yamal data.”

I den då aktuella IPCC-rapporten, IPCC AR4 från 2007, redovisades 12 olika grafer/studier över temperaturen under de senaste 2000 åren. Av dessa hade bara 4 använt Yamal-serien. Det är också visat att när den ingick i rekonstruktionen så hade den bara en marginell effekt.

Likaså hade MM bevisligen haft tillgång till information de säger sig förvägrats. De hade till och med använt den ett par år innan de började gnälla om att de inte fick tillgång till den.

Läs gärna de bemötande som har gjorts, utöver blogginläggen och bemötande på universitetets hemsida är det även vetenskapligt publicerat:

RealClimate: Yamalian yawns
RealClimate: Hey Ya! (mal)
17 June CRU comments on McKitricks FT article.pdf (cce-review.org)
Examining the validity of the published RCS Yamal tree-ring chronology (uea.ac.uk)

Här kan man ju välja att tro på gruvingenjör McIntyre och ekonom McKitrick (tillika Senior Fellow på den libertarianska tankesmedjan Fraser Institute) som aldrig sysslat med vare sig paleontologi eller trädringsdata eller förlita sig på de som jobbat hela livet med den typen av forskning och deras väldokumenterade motargument.

Det här är inte enda gången dessa två har varit i farten och anklagat klimatforskningen för att vara korrupt på helt obefintliga grunder. Så ja, jag tycker nog man får acceptera att även klimatforskare kan få lacka ur ibland!

Och nej, jag tänker inte ursäkta mig för att jag inte orkar läsa och ta del av McIntyres blogginlägg eller tro att minsta artikel från dem helt plötsligt ska undanröja de många tiotusentals studier med bevis från en uppsjö olika områden. Det verkar över huvud taget inte ligga för McIntyre att reflektera över om att han själv kanske har fel innan han skriker ut antydningar om fusk…:


Jag skulle kunna fortsätta men har man inte fattat min poäng efter detta så spelar det ingen roll. Det här är förstås mycket effektivt. NIPCC, GWPF, Clintel, NoTricksZone osv pumpar ut den här typen av rapporter och liknande. En enorm mängd information, ingen vettig person orkar läsa varken rapporterna eller eventuella faktagranskningar. Allt förvandlas till ett paket kopplat till en massa personer med diverse akademiska titlar och då minsann måste det ju ligga något i det. Och sen är snöbollen i rullning.

Det är fullt möjligt att det går att hitta berättigad kritik i Clintels pamflett, men de har på helt eget bevåg gjort sig helt omöjliga att lita på i något avseende. Det enda man tycks kunna vara säker på är att de aldrig redovisar hela bilden.

På tal om att vilja ha en hederlig och vetenskaplig debatt som professorerna eftersökte i Bulletin.


Jodå, jag vet mycket väl hur det här funkar, det spelar ingen roll hur många gånger en källa (läs blogg) visar sig ha tokfel. Nästa blogginlägg måste ändå hela världen återigen stanna upp och lyssna på. Det spelar ingen roll hur många gånger en ”skeptisk” akademiker anklagar sina kollegor för fusk på bevisligen felaktiga grunder, mainstream forskare måste ändå förhålla sig respektfulla och tålmodigt diskutera varenda utspel som görs i debattartiklar och blogginlägg. Annars är det censur och förtryck.

Men vad vet jag å andra sidan, en vänstervriden hatare med mentala problem helt utan vetenskaplig tyngd att kunna uttala mig om någonting…

Slutreplik på artikel i Aftonbladet

Näringslivets medieinstitut (NMI) skrev en replik på min debattartikel i Aftonbladet häromdagen. Jag hade kritiserat en av deras rapporter om hur media bevakade havsnivåökningarna. Deras slutsats är felaktig utifrån de siffror de själva redovisar, se tabell nedan. I repliken motsäger de inte detta, men flyttar istället målstolparna och påstår nu att det gäller för typ en fjärdedel av artiklarna, dvs en liten delmängd av studiematerialet. Det är inte alls vad de uttryckt på t ex SvD:s ledarsida.

De lyckas sen klämma in andra ämnen som debatten om friskolor och snyftargument att media intervjuar fel forskare. Jaja, läs själva. Här är mitt svar. Blir förstås lite torftigt när man bara har 2000 tecken inklusive mellanslag att röra sig med .

NMI tycks vilja att värstascenariot inte alls får nämnas av media. Men ni som lyssnar på Lomborg (flitig skribent på SvD:s ledarsida), ni behöver värstascenariot för att få en bild av vad hans mest kostnadseffektiva framtid får för konsekvenser. Han menar nämligen att vi ska ”sikta på” 3,75C uppvärmning vid år 2100 dvs nästan dubbla temperaturen jämfört med Parisavtalet.

Det bygger han på ekonomen Nordhaus mycket kritiserade modell (ja, dissar ni klimatmodeller ska ni heller inte använda er av Lomborgs argument om framtiden). Nordhaus publicerade så sent som 2018 en studie som uppskattade att det fanns en 35%ig sannolikhet för att värstascenariot (RCP8.5) skulle inträffa (beroende på svårigheterna att beräkna en framtida global BNP). Det är bara året innan NMI:s granskning av medieartiklar startar. Och media ska hängas ut för att de nämner värstascenariot? Jag har skrivit en del om det, se t ex här.

Ja, jag kan också hitta överdrifter i media. NMI:s rapport tycks dock mest vara en systematisk förvrängning av verkligheten. Klimatdebatten behöver verkligen inte fler lobbyorganisationer och deras förbannade rapporter!

NMI klagar alltså på objektiviteten hos media. I ett blogginlägg skriver en av dem på deras hemsida angående nya IPCC-rapporten:

Man kan ju undra varför herr lobbyist inte själv valde att skriva ut all information? (Det är för övrigt ingen ”maxnivå” utan ett sannolikt intervall som naturligtvis inte har en skarp gräns).

I förra IPCC-rapporten från 2013 angavs den sannolika klimatkänsligheten till 1,5-4,5C. I senaste rapporten 2,5-4C. Den största förändringen är alltså att nedre delen ökats med en hel grad. Lobbyisten glömde nämna det.

Sen kunde han väl redovisa sin syn på hur denna sänkning av den övre nivån med 0,5C påverkar riskbedömningen av framtiden och behov av eventuella åtgärder. I realiteten innebär ändringen nämligen att temperaturökningen nås cirka 20 år längre fram i tiden. I teorin. Men det går naturligtvis inte att fastställa på den detaljnivån med tanke på osäkerheter i t ex kolcykeln (exempelvis gör allt varmare hav att de förväntas ta upp mindre koldioxid i framtiden).

Men det är klart, det förutsätter ju att vederbörande är intresserad av att göra en relevant riskbedömning. Så verkar ju faktiskt inte vara fallet.

[Tillägg: IPCC gav 2019 ut en specialrapport om just avsmältning av glaciärer, havsnivåer o liknande. Skrev om det då: https://mathsnilsson.se/2019/09/25/ny-ipcc-rapport-havsnivaokningen-och-kritiken/ ]

Dumheten breder ut sig

Vi lever verkligen inte i Upplysningens tid. Numera blir man tydligen även prisad för att förespråka okunskap! Att Jens Ganman blev utsedd till årets svensk 2019 trots sina pajasinlägg i klimatdebatten må väl vara hänt med tanke på att det var Fokus som utsåg honom. Men att skolans företrädare ger pris till en som anser att det är problematisk att kunna saker är i mina ögon helt sjukt.

Troed Troedsson är tydligen en av landets mest anlitade skolkonsulter. Jag får ont i magen av att lyssna på intervjun nedan. Vi lär enligt honom ut för mycket kunskap i skolan vilket förstör entreprenörskapet!

Han belönades 2021 med Guldäpplets Jubileumsutmärkelse, som syftar till att synliggöra lärare som utvecklar undervisningen med stöd av digitala verktyg, medier och arbetsformer. Bland andra är Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund med och ge ut priset.

Troed Troedson: ”Först när vi redesignar själva lärprocessen, skolan som sådan, kan vi göra saker som var helt otänkbara förut.”

Ja, det är väl bara att vinka adjöss till Sverige som kunskapsnation om hans lära är den han ger uttryck för i intervjun. Huvudlöst om ni frågar mig.

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Jag är inte insatt i skolvärlden. Jag känner inte till Troedsons predikande i övrigt, det är möjligt jag körsbärsplockar, men som representant för näringslivet i en kunskapstung bransch (läkemedelsutveckling) kan jag bara hoppas att de styrande inte faller för sånt jävla flum som Troedson svamlar om ovan. En lekman kan inte bara hejsan hoppsan lyckas isolera ett nytt enzym i kroppen och lista ut dess funktion. Det finns inte en chans. Inte ens av en slump eller av ett rent misstag.

Ja, jag beundrar driftiga entreprenörer och jag önskar jag vore en själv. Men om alla ska vara entreprenörer skulle det bli kaos av allt. För att kunna googla svar måste det finnas kunskap att googla på. Jaja. Whatever. Känner allt mer för att bara hoppa av från internet 😉


PS

Beskrev i föregående inlägg hur Widding la ut rena lögner om mig på sin blogg (läs: Så här sjuk är ”klimatdebatten”). Förutom om att vara psykiskt sjuk skulle jag även hålla på att manipulera hennes Wikipediasida och allt vad det var. Kollade igår av ren nyfikenhet på historiken på Wikipedias sida om mig. En stjärna från Skogås hade lagt in nedanstående text (vilket senare hade tagits bort av Wikis ”renhållningsarbetare”. Tack.)

Nästan lite gulligt, har man inga argument får man ljuga ihop något. Min master i organisk kemi gick igenom efter stora diskussioner och har blivit kritiserad i efterhand? Haha, förmodligen va 🙂 Det är ju 27 år sen nu.

Men precis som i det brev Widding la upp (liksom på annat håll) riktar man in sig på att svartmåla min vetenskapliga bakgrund. Det är helt riktigt att jag inte är klimatforskare och jag har aldrig varit i närheten att påstå det. Inom industrin är inte syftet med arbetet att publicera vetenskapliga artiklar som inom akademin. Men efter min ”ifrågasatta examen” har jag ju trots allt lyckats få patent på:

(Nej Troed, det hade aldrig gått utan att jag fått mata in en massa kunskap innan).

Och nej, det betyder inte att en massa pengar dråsar in tyvärr. När man jobbar på ett stort bolag så ”ger man bort” rätten till uppfinningen till företaget mot en symbolisk summa.

Skogåsmannen påstår vidare att mina främsta inkomster är från ”statliga bidrag samt EU-bidrag”. Nä du, det stämmer inte heller, men har ni har tips på bidrag jag kan få så låt mig veta 😉 Jag jobbar fortfarande men valde för ett antal år sen, av många olika skäl, att säga upp mig från ett riktigt välbetalt jobb för att gå ner på deltid (och senare enbart eget företagande) för att bland annat skriva (och återhämta mig).

Om någon nu är intresserad så tjänar jag väl ihop till en månadslön eller så från boken Spelet om klimatet om det inte händer något dramatiskt. Övriga inkomster från bloggande, övriga böcker, föredrag och enstaka artiklar handlar väl om ett par månadshyror totalt sett (över ett decennium). Så nej, jag är ingen entreprenör (och kanske skulle behöva Troeds råd).


Avslutar med ytterligare ett urbota dumt inlägg från PR-konsulten Patrick Moore, framträdande klimatdebattör:

Artikel i Aftonbladet

Jag har skrivit en debattartikel i Aftonbladet. Det är är tydligt att fokus skiftat till att skylla medier för alarmism nu när uppvärmningen inte kan förnekas. De som ständigt ifrågasätter själva grunderna vill nu påskina att de bara vill klaga på en för alarmistisk media. Och det kommer bara bli värre fram till UNEP:s 50-årsdag i sommar.

Jaja, i och med detta börjar jag känns mig färdig med det här.

Något som gör det nästan ohållbart att orka tjafsa om det här är, som jag nämner i artikeln, att det verkligen inte saknas överdrifter åt andra hållet. Här ett inlägg från en i debatten känd klimatforskare:

Så här sjuk är ”klimatdebatten” – kanske polisanmäla?

När man har slut på argument så får man tydligen börja sprida lögner, falska anklagelser och personliga påhopp – fan vet om det här inte gränsar till brottsligt? Återkommer till det längre ner.

Det handlar om Aktuellts inslag om klimathotsskeptiker (gick i september någon gång) där jag medverkade en kort sekvens. Det fick över 60 anmälningar till Granskningsnämnden (GN). Elsa Widding var en av dem som pekades ut i inslaget. SvT har nu bemött anklagelserna och Widding la ut dokumentet på sin blogg som du kan kolla på här:

Jag kände mig ganska klar med den här skiten och jag tänker inte ta ansvar för hur SvT gör sina program. Men innan jag kommer till påhoppen kan jag inte låta bli att kommentera några av de punkter Widding nu replikerade med (tydligen har hon fått hjälp från flera professorer att skriva dem).

[Förtydligande om första kommentaren nedan: Ett stående argument i ”debatten” är att IPCC är en politisk komplott och att forskarna inte alls är ense om det som står däri. De som inte går hela vägen gör i alla fall gällande att den Sammanfattning för beslutsfattare (SPM) som IPCC sammanställer är vinklad].

Angående SvT:s (och min) kommentar att det bara är en liten klick som fortfarande dissar IPCC :s slutsatser skriver hon (dom?) ”Låt oss i sammanhanget citera två forskare som uttalar sig ur ett vetenskapligt perspektiv om denna SPM [Sammanfattning för beslutsfattare] som SVT:s reporter utgår ifrån”.

Det första är ett citat från NASA-forskaren Andrew Lacis, som i en remiss till IPCC:s fjärde rapport 2007 uttrycker sig som att SPM är blaha: “There is no scientific merit to be found in the Executive Summary. The presentation sounds like something put together by Greenpeace activists and their legal department.”

Det kommer givetvis från en blogg (Bishop Hill) och är helt taget ur sitt sammanhang. I verkligheten är innebörden raka motsatsen till det Widding och kompani vill att det ska betyda: han ansåg språket var för vagt med tanke på hur starka bevisen var. Det var dessutom från första remissrundan och efter det uppdaterats hade han inga kommentarer. Ni kan läsa vad han själv skriver på ”skeptikerbloggen” Climate Etc (Judith Curry):

Andrew Lacis på Climate Etc: ”Based on this basic input data, the relevant physics is inescapably clear that the increase in atmospheric CO2 is indeed enhancing the strength of the terrestrial greenhouse effect, and thus causing global warming to happen – all directly attributable to human industrial activity. To characterize this fully documented global warming only as being ‘likely’ a ’substantial’ anthropogenic contribution is clearly resorting to unscientific understatement that does nothing to clarify or accurately portray our understanding of global climate change. Rather, using such under-whelming weasel words only adds to the deliberate public confusion regarding climate change.

Vidare citeras ”Dr. Philip Lloyd, “co-coordinating lead author” för IPCC” som vittnar om hur IPCC:s sammanfattning för beslutsfattare är förvrängd. Så vilken IPCC-rapport handlar det om (Widding anger inte det)? Ja, inte var det i någon av de större rapporterna utan hans namn dyker upp i en specialrapport från 2005: Carbon Dioxide Capture and Storage.

Hm, fast hans namn finns ju inte med… Eller jo, men inte i rapportens ingående kapitel utan i Annex II: Glossary, acronyms and abbreviations.

Kolla hans CV och fundera på varför de artiklar han har publicerat genom åren skulle göra honom till en trovärdigare källa än de forskare som faktiskt håller på med klimatförändringar. Att han är Managing Director at Industrial & Petrochemical Consultants och vurmar för skiffergas hör förstås inte hit. Läs mer här.

Tungt.


De hänvisar till en artikel där Gavin Schmidt på NASA bekräftar att klimatmodellerna visar för mycket uppvärmning och ger på tok alarmistiska resultat. Men är det hela bilden?

Det är sant att några modeller (men inte alla) inför AR6-rapporten visade för mycket värmning, allt är publicerat och öppet. De klarade dock inte kvalitetssäkringen (de var inte så bra på att skildra historiska förändringar) och har därför heller inte ingått i de projiceringar som redovisas i rapporten. Läs mer på Real Climate.

Just sånt här som omöjliggör en relevant diskussion om klimatet.


Och så var det förstås den där grafen från Grönland (GISP2) jag kommenterade i inslaget. Just Widding pekades aldrig ut för att ha använt grafen felaktig (däremot var det en av de frågor SvT-reportern skickat till Widding innan den tänkta intervjun – och det är Widding själv som offentlig gjort dessa, inte SvT). Nu känner hon sig tydligen kränkt och oskyldigt utpekad:

Det faktum att andra skeptiker missbrukat grafen är ingen ursäkt för att påstå att Elsa Widding gjort det

Well, det påstods ju heller inte men när vi ändå är inne på det: två varianter av just denna graf finns med i hennes egen bok (en av dem är exakt den som visades i inslaget och i den andra är sista delen av grafen markerad och kommenterad som att det är bara denna del IPCC är intresserade av (trots att den bara går till år 1855). Likaså har hon även efter Aktuelltinslaget använt den på just detta felaktiga sätt.

Även professor Stilbs (som förmodligen skrivit en del av svaret på denna punkt?) har själv lagt upp just denna graf i inlägg på bloggen Klimatupplysningen. Jag har redovisat det i tidigare inlägg.

Sen lägger han förstås till och jämför med myglet om hockeyklubban. Och så vidare until the end of time…


Ovanstående tjafs är ju inget nytt. Däremot lägger Widding även upp ett brev, som uppenbarligen också har skickats till Granskningsnämnden, skrivet av en Mats Johansson, Organisationskonsult, journalist, jurist (med mprc i mejladressen). Om nu denne person (”och hans erfarna kollegor”) existerar i verkligheten verkar han inte må så bra. Han hotar med polisanmälan, och Widding pratar om det i den video hon lagt ut om Granskningsnämnden (ja, folk skickar tyvärr såna länkar till mig).

Organisationskonsult Johansson skriver förutom om mig även om Erika Bjerström (SvT-reporter) och Martin Hultman (forskare Chalmers) som var med i inslaget. Jag lägger nedan ut det avsnitt som handlar om mig, men jag tänker inte kommentera det i detalj (varje normalt fungerande människa fattar nog ändå tänker jag). Bara ett par saker (inte för att jag tror det spelar någon som helst roll men bara för att jag vill ha det sagt):

  • Jag träffade Erika Bjerström för ett par år sen när jag blev ombedd att hålla ett föredrag på en kurs för journalister de anordnade. Jag blev senare kontaktad inför Aktuelltinslaget eftersom jag skrivit boken Spelet om klimatet (och för det jag skriver om på bloggen antar jag). Däremellan har vi inte haft kontakt på något sätt och jag är inte heller ”bekant med henne” som idio… han påstår nedan.
  • Jag blev förvånad att jag hade en sida på Wikipedia och jag har inte skrivit varken på den eller på Widdings sida. Det går att se i historiken vem som ändrat, det vet förstås herr Johansson eftersom han kollat tiderna när ändringar har gjorts.
  • Angående konstruktiv debatt, jag skrev en kommentar om de svar Widding gett på på SvT:s skriftliga frågor. Trots mängden med meriterade akademiker på bloggen Klimatupplysningen var det enda motargument som dök upp där att jag hade en Mazda och länk till mitt jobb. Så jävla uselt rent ut sagt. För övrigt hittar ni länkar till ”några” av mina inlägg här, skulle nog påstå att varenda ett innehåller mer konstruktiv argumentation än skiten Johansson ljugit ihop nedan.
  • Varje vuxen människa (ja, ganska små barn också) förstår nog att min skönlitterära bok Själseld inte är på riktigt (ni fattar när ni läst nedanstående).
  • Kära nån. De är kränkta för att de titulerades ingejörer och inte civilingenjör o teknisk doktor o allt vad det är. Medan jag, ”fick välja precis vilken titel jag ville ha”. Jag fick titeln författare men det framgick inte att jag var kemist. Buhu!

Här kommer texten. Funderar på om det kanske är jag som ska polisanmäla….


Maths Nilsson
Värre är dock Bjerströms val av sin andre ”sakkunnige”, Maths Nilsson. Tidigare kemist i läkemedelsbranschen ville han bli författare och gav ut debutboken Själseld på Mörkerdottir, ett litet privat ”förlag för magisk realism och fantasy skräck”. Han saknar både tillräcklig tyngd och expertis för att bli någon auktoritet i klimatdebatten, och har istället blivit ökänd vänsteraktivist i en skuggvärld med ett närmast maniskt bloggande mot dem han nedlåtande kallar ”klimatförnekare”. Det synes ha blivit en fixering för honom, vilket framgår av hans nystartade Wikipedia-sida där han erkänner att hans huvudsyssla som bloggare bevakar särskilt utvalda personer på grund av deras åsikter i klimatfrågan, och nämner både Widding och Bern med namn såsom särskilda måltavlor.

Nilsson är känd som aggressiv hatare av dessa som vågar tänka annorlunda, och då talar vi inte om kriminella utan om högutbildade, kunniga, samhällsengagerade debattörer med tung bakgrund. De har både modet och ansvaret att våga stå för sina åsikter och står dessutom på en hög nivå av utbildning och teknisk-vetenskapliga erfarenheter som Nilsson bara kan drömma om. Han ger intryck av en typisk representant på vänsterns barrikader.

Komprometterande nog är han dessutom så bekant med Bjerström att det föranlett många kommentarer om vänskapskorruption och att de två likasinnade samarbetar för att ”sätta dit” de som säger emot de heliga IPCC-doktrinerna. Just detta blev väldigt tydligt i SVT:s inslag. Bjerström ger honom de titlar han vill ha, samt proportionellt enormt mycket tid i rutan för att angripa Widding och andra s k klimatförnekare, alltså dyrbar sändningstid som hon vägrade ge den förtalade Widdings svar i samma inslag!

Flera gånger återkommer Nilsson med onödigt långa utläggningar om det förfärliga med att klimatförnekarnas åsikter inte stoppas, men att de tvärtom tycks öka i synlighet via egna YouTube-kanaler, SwebbTV och andra alternativa media, etc. Han är uppenbart rädd för en öppen debatt som kan kontaminera politikernas nya vilja att investera enorma skattepengar i klimatarbetet. Vi får inte störa politikerna nu när vi äntligen fått dem att acceptera ”rätt” åsikt, är Nilssons budskap. Ska sanningssökandet alltså upphöra då? Man påminns återigen om öststaternas och kommunisternas
åsiktsregistrering. Det ställer SVT upp bakom med stor plats i rutan.

Vid en närmare studie av Maths Nilsson upptäcker man snart att han ägnar enorm tid åt att förfölja och även aktivt försöka stoppa människor från att framföra sina åsikter, även från att presentera sig själva. I förföljelsen sägs nämligen ingå att aktivt manipulera Wikipedias sidor. En känd journalist som studerat detta berättade för mig efter inslaget hur Nilsson manipulerar Elsa Widdings Wikipedia-sida. Jag hade aldrig haft någon kontakt med Widding personligen, och det var just detta som gjorde mig nyfiken.

Min kollega hade rätt, det visade sig finnas fog för att misstänka Nilsson för att ha skrivit in text på hennes sida med meningsbyggnader och innehåll som medvetet avser att sprida en irrelevant, negativ föreställning om Widding som person. På det sättet vill han undergräva karaktären hos sina hatobjekt, ett slags försök till karaktärsmord. En advokatvän till mig hävdade upprörd att detta är en förtäckt form av förtal, som skulle kunna leda till åtal. Vi kan inte bevisa det just nu, men Nilsson anses själv ha deltagit i skapandet av Widdings sida. Ingen normal personbeskrivning läggs upp på det sätt som skett i Widdings fall, med faktafel och nedlåtande felsyftningar redan i ingressen.

I referenslistan finns Maths Nilssons egna inlägg i debatten, såsom hans bok om klimatförnekelse. Ett barn förstår att ingen annan skulle lägga in honom bland Widdings referenser, men för Maths Nilsson räcker det inte med att lägga in sina böcker på sin egen nystartade Wikipedia-sida. Det måste göras även hos dem som han förföljer för deras åsikters skull. Mycket talande är också att, när olika personer sett felen och försökt rätta till missvisningarna har det i samtliga fall dröjt endast några minuter innan de återställts till sin ursprungliga, manipulerande status. Det vill säga, här sker en bevakning och manisk kontroll som ska omöjliggöra för den utsatta att ens ge rätt info på sin egen wiki-sida. Detta är något som bör polisanmälas.

Det mest anslående beviset på aktivisten Maths Nilssons förslagenhet, men även kanske Bjerströms, är emellertid följande. Det lyser igenom att Erika Bjerström kan ha varit inblandad i att tillsammans med Nilsson manipulera informationen om Widding. De hade nämligen så extremt bråttom att på Widdings sida informera om Aktuellt-inslagets kritik, att infon om att ”SVT har kritiserat Widding” lades in redan samma kväll på Wikipedia, den 14 september 2021! Men inte nog med det, detta skedde redan 20 minuter innan Aktuellt ens hade startat på SVT 2…!!

Som ryktena säger, anses Erika Bjerström därför ligga helt eller delvis bakom detta övergrepp på Widdings sida, i nära samförstånd med Nilsson, bägge personligt motiverade genom sin hängivna klimataktivism. Annars hade infon förstås inte kunnat publiceras före sändningen. Detta leder osökt vidare till frågan om Bjerström även varit inblandad i de tidigare censurerande redigeringarna av Widdings wiki-sida?

Maths Nilsson driver framför allt den nämnda bloggen som kanal för hans budskap, och lägger mycket tid på den. För att om möjligt bredda bilden har jag och mina kollegor läst långa brottstycken. Detta förstärker bilden av en manisk person som aldrig lyssnar, men som fastnat i ett dogmatiskt hat mot dem som kritiserar klimatkonsensus. På bloggen förekommer en hel del kritiska kommentarer mot honom, vilket han oftast inte kan ta, utan reagerar med ilska över att folk inte begriper hans sanning. Det visar att folk är tveksamma till hans självutnämnda men svaga auktoritet, i kraft av vilken han tror sig ha rätt att tillintetgöra människor med ”fel” åsikter.

Vår personliga reaktion på Maths Nilsson är att beteendet inte verkar riktigt friskt. Vad är det för typ av
människor som viger sin tid åt att jaga och sabotera för seriösa, kunniga medmänniskor bara för att de råkar ha en annan åsikt? Vad är det för störning som gör att man finner en åsiktsskillnad så viktig att man kastar bort sitt liv på att slåss mot en av många åsiktsriktningar, likt en Don Quijote mot väderkvarnarna?

Nilsson är också rädd för att avslöjas nu när inslaget blivit ett myndighetsärende hos GRN, vilket han reagerar närmast neurotiskt på och har fått Bjerström att ta bort inslaget. Det framgår att Nilsson vet att Bjerström har tagit bort inslaget, eftersom han antyder på flera ställen i sin nervösa blogg, nästan litet skadeglatt, ”om du kan hitta inslaget”. Han vet att Bjerström hindrar denna insyn från den allmänhet som bekostar public service, vilket för en vänsteraktivist är en seger. Styrs SVT nu inte bara av reportrar som anser sig vara producenter, utan också av åsikterna hos wannabe-författare av magi- och fantasyböcker?

Kommentar: Läs gärna hans bok Själseld, man förstår en del då. Men framför allt hans blogg. Se nedan två bloggutdrag som illustrerar Nilssons aggressiva attityd. Åsikterna i detta dokument bygger på egna slutsatser utifrån vår studie av inslaget, reportern och trovärdigheten hos hennes val av medverkande i inslaget. Alla slutsatserna ska inte ses som bevis, utan som våra logiska resonemang och teorier utifrån de starka indikationer och fakta vi fått i olika dokument, samt från kollegor, journalister, inblandade och sakkunniga. Vi tror själva på climate change som en till icke försumbar del antropogen effekt. Det är alltså inte klimatkramarna vi reagerar så starkt emot, utan hur snett det har gått med den journalistiska hanteringen av det viktiga ämnet. Inslaget är ett skräckexempel på vart vi kan vara på väg. Vi kan endast hoppas att Bjerströms polarisering av ämnet var ett ”olycksfall i arbetet”. Vid en fällning kan det stanna vid detta.


Summering: Med tanke på att Erika Bjerströms och Maths Nilssons samarbete med det förutbestämda inslaget utgör ett konkret hot mot såväl den grundlagsskyddade tanken om yttrandefrihet, som mot den objektiva etik som skall vara journalistikens ständiga ankare, är det av prejudicerande betydelse att SVT:s/Erika Bjerströms Aktuelltinslag den 14 sept 2021 – där hon och Maths Nilsson tar sig rätten att peka ut två personer som ”klimatförnekare”, underförstått en slags brottslingar fast det bara handlar om åsiktsdifferenser, och där Bjerström dessutom hindrar de utpekade från att försvara sig – fälls av Granskningsnämnden som oacceptabelt vinklat, aktivistiskt och ensidigt belyst i den svenska demokrati där alla röster skall få komma till tals via media i allmänhet, men genom landets skattefinansierade public service i synnerhet. Om inslaget inte fälls av GRN finns det anledning till allvarlig oro avseende medias framtida behandling av detta och andra liknande ämnen, men även avseende den oberoende journalistiska etiken i ett långt vidare perspektiv.

DDT-förbud, malariadöd och Aaron Wildavsky

Det mystiska miljögiftet | Maths Nilsson, författare

Jag fick lite skäll efter mitt förra inlägg. Det är i och för sig inget ovanligt men nu var det inte klimatrelaterat utan för att jag skrev att det är populism att påstå att 1970-talets DDT-förbud har kostat miljontals liv. Bland annat framfördes att om jag ”mot förmodan är en seriös människa” skulle läsa ”Wildavskys standardverk inom det här fältet”.

Och seriös vill man ju vara. Så vad är det jag har missat?

Aaron Wildavsky, är nu inte expert på malariabekämpning utan en (numera avliden) namnkunnig professor i statsvetenskap vid Berkeley. Inom miljödebatten är han kanske mest känd för sitt arbete om att hantera risk. Han menar att försiktighetsprincipen missbrukas (särskilt av miljörörelsen) och används som argument för att helt undvika risk (vilket är omöjligt).

Att på förhand sätta upp gränser hindrar utveckling och innovationer. Han förespråkade istället mer trial and error, dvs att man agerar när problem uppstår och inte i förväg målar upp dåligt underbyggda katastrofscenarier. Regleringar och statlig inblandning är oftast kontraproduktivt enligt honom eftersom förbud kan leda till mer lidande än vad ett icke-förbud skulle ha inneburit, oavsett hur välmenad åtgärden var från början.

Wildavsky har i sin bok But is it true? A Citizen’s Guide to Environmental Health and Safety Issues från 1995 gått igenom några av de största miljöfrågorna och bedömt om alarmismen varit befogad eller inte. DDT-förbudet ingår och sån tur var fanns kapitlen om PCB och DDT tillgängliga på Google books (bortsett från några sidor).

Så vad har han att säga?

Jag börjar bakifrån. Där framgår föga förvånande att han anser att DDT-förbudet ”kuggar i risk-risk-analysen”. Men det framgår också att han faktiskt inte ger en korrekt beskrivning av verkligheten:

Han skriver att ”Completely banning DDT did more harm than good.” Men nej, det var inget totalt förbud! I boken skildrar Wildavsky i princip enbart situationen i USA och det var fortfarande tillåtet att använda DDT för att bekämpa sjukdomar. Likaså att tillverka och exportera, vilket pågick länge efter detta förbud i USA.

  • EPA: ”On June 14, 1972, the EPA Administrator announced the final cancellation of all remaining crop uses of DDT in the U.S. effective December 31, 1972. The order did not affect public health and quarantine uses, or exports of DDT. The Administrator based his decision on findings of persistence, transport, biomagnification, toxicological effects and on the absence of benefits of DDT in relation to the availability of effective and less environmentally harmful substitutes.”

Visst fanns det miljöorganisationer som verkade för ett totalförbud, och visst införde några länder ett sådant men det handlade i de flesta fall om ett förbud mot att använda DDT som pesticid inom jordbruket – inte mot att bekämpa malaria. Andra länder, som Indien och Kina, införde inget förbud alls.

En rapport från WHO 1979, många år efter de första förbuden: ”As the situation now stands, DDT is still used extensively, both in agriculture and for vector control, in some tropical countries.”

Med andra ord, och detta är centralt i hela den här frågan, det totala DDT-förbud som Wildavsky argumenterar emot existerar inte!

I slutet av förra millenniet tog dock debatten om ett globalt totalförbud fart i och med att ett nytt avtal skulle signeras (Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants (POP)). Många, däribland flera miljöorganisationer, ville inkludera DDT i denna förbudslista.

Inför detta publicerades ett öppet brev signerat av 380 läkare och forskare, som vädjade till beslutsfattarna inom WHO att inte införa något totalförbud mot DDT. De höll med om att medlet borde fasas ut med tiden men hävdade att debatten var snedvriden. Bland annat sågades en WWF-rapport ganska rejält för att ha dragit fel slutsatser utifrån de studier de refererade till angående hälsorisker med DDT.

Och det blev inget totalförbud. WHO inkluderar också DDT i de tolv olika bekämpningsmedel som rekommenderas för malariaprogrammen. Och vad jag vet stöds detta numera av de allra flesta miljöorganisationer.

Visst, det går säkerligen hitta fall där förbudet har lett till minskad tillgänglighet/ökad kostnad/ökat antal malariafall, men som jag beskrev i förra inlägget, de ökade antalen malariafall korrelerar inte särskilt bra med DDT-förbuden. Det är inte brist på DDT som varit huvudproblemet utan brist på fungerande kontrollprogram (av många olika anledningar).

Jag gav många exempel i förra inlägget, här ett par till:

  • Peru:Unfortunately, malaria increased again in 1970 as mosquitoes became DDT resistant and malaria control program funding decreased.” Griffing, S.M., Gamboa, D. & Udhayakumar, V. The history of 20th century malaria control in Peru. Malar J 12, 303 (2013). https://doi.org/10.1186/1475-2875-12-303
  • Iran och flera grannländer:Due to the double resistance of An. stephensi to DDT and dieldrin, malathion IRS was used in malaria vector control in Iran since 1968.” Enayati, A., Hanafi-Bojd, A.A., Sedaghat, M.M. et al. Evolution of insecticide resistance and its mechanisms in Anopheles stephensi in the WHO Eastern Mediterranean Region. Malar J 19, 258 (2020). https://doi.org/10.1186/s12936-020-03335-0

(Man kan ju fundera över varför ilskan riktas så hårt mot just DDT-förbudet och inte mot det faktum att de värst drabbade länderna inte har resurser att införa en effektiv bekämpning eller råd att köpa fungerande mediciner (ja, det går att bota malaria även om parasiterna uppvisar alltmer resistens mot medicinerna)).

MNIL1157

Resistens

In 1956, only five species of these mosquitoes displayed resistance; by early 1960 the number had risen to twenty-eight. In West Africa, the Middle East, Central America, Indonesia, and Eastern Europe, the resistant mosquitoes include some very dangerous malaria vectors.

Det här gällde inte bara myggor, en lång rad andra arter som löss (sprider bl a tyfus), fästingar, husflugor osv utvecklade resistens. Denna process fortsätter än idag, både mot DDT och andra bekämpningsmedel – det är förmodligen en strid vi aldrig helt kommer att vinna. Detsamma gäller som sagt de läkemedel som finns mot malaria.

Och vad säger Wildavsky om resistensproblemet?

Ingenting faktiskt, den problematiken utelämnas helt (med reservation för om det fanns någon kort kommentar på de sidor som inte visades på Google books). Det nämns heller ingenting om hur komplext det är att bekämpa malaria och att besprutning bara är en del i de omfattande kontrollprogram som krävs för att få bukt med sjukdomen (sjukvård, läkemedel, övervakning osv). Se t ex referenser i mitt föregående inlägg.

Det finns exempelvis åtskilliga fall där malaria har blossat upp i områden där sjukdomen ansetts utrotad eftersom sjuka personer har rest in i området. Malaria smittar inte direkt mellan människor men effekten blir densamma som vid en virusepidemi, en sjuk person smittar andra genom att parasiter i dennes blod förs över till andra via myggor.

Men allt skylls på (det ej existerande) totalförbudet och jag tycker inte det är seriöst.


Wildavsky påstår också att USA:s DDT-förbud infördes helt abrupt och det beskrivs som att ”regeringen agerade i panik”. Det är heller inte en korrekt beskrivning av verkligheten. Den första regleringen infördes redan 1957 och följdes av andra under 60-talet. DDT ersattes stegvis av nya medel, som var effektivare och kanske framförallt inte så beständiga i naturen som DDT.

Men alla bekämpningsmedel har sina nackdelar, vissa hade definitivt problematiska egenskaper som inte DDT hade haft och Wildavsky listar dem (men detta borde väl vara helt i linje med Wildavskys vurm för trial and-error?). Ibland uppstod dock problem och EPA gav nödtillstånd att använda DDT när inget annat hjälpte.

Han redovisar bönders och fruktodlares kostnader för några av dessa fall, vilket förstås är relevant information. Men däremot nämns inte de tillfällen när DDT hade orsakat liknande problem – än mindre ges en kostnad. För trots alla anmärkningsvärda framgångar som åstadkoms med hjälp av DDT så var inte allt frid och fröjd.

Det amerikanska jordbruksdepartementet gav varje år ut en årsbok och exempelvis 1952 kunde man läsa om de enorma problem som uppstått efter DDT-besprutning:

Never before, however, have so many pests with such a wide range of habits and characteristics increased to injurious levels following application of any one material as has occurred following the use of DDT in apple spray programs.

Man hade lyckats ta kål på en typ av skadedjur och såg snabbt förbättringar, men man hade samtidigt förstört balansen i ekosystemet och snart kunde andra tåligare arter – som var lika jävliga mot fruktträden – sprida sig helt fritt när deras fiender var borta.

”Årskullar” av lax blev nästan helt eliminerade 1954 och 1956 i Miramichi River efter det att skogen besprutats med DDT (enligt gällande rutiner).

Cover of the publication:  Use of Pesticides, A report of the President's Science Advisory Committee, May 15, 1963

Vidare blev laxbestånd helt utraderade i åtminstone fyra av British Colombias viktigaste vattendrag efter DDT-besprutning av den intilliggande skogen. Andra vattenlevande organismer har också visat sig väldigt känsliga för DDT. Att regeringen agerade på detta och införde restriktioner är ”inte att agera i panik” – allt annat vore korkat i mina ögon.

Det blev också känt att DDT hittades nästan överallt, i människor förstås, men även långt, långt ifrån ställen där medlet användes (pingviner på Antarktis t ex).

Detta är inte taget från Rachel Carsons bok Tyst Vår utan från Vita Husets vetenskapliga råds rapport från 1963. En transkription av den hittar du här.

Wildavsky menar dock att det fanns få bevis för att vilda djur och växter påverkades negativt :

Det stämmer att det var svårt att definitivt fastställa någon allvarlig hälsopåverkan på människor (se exempelvis denna rapport från WHO 1979) även om det fanns flera studier som indikerade detta. Man ska dock vara medveten om att långsiktig påverkan kan vara svår att fastställa, särskilt som att metodiken som då fanns tillgänglig var bristfällig.

Wildavsky är noga med att peka ut svagheter i studier som pekar på hälsorisker med DDT, men nämner inte med ett ord att flera av de studier som ”skrev ner” risken för hälsopåverkan på människa kritiserades med rätta hårt redan då. Läs mer i den här korta artikeln:

  • Washburn R. Conceptual Frameworks in Scientific Inquiry and the Centers for Disease Control and Prevention’s Approach to Pesticide Toxicity (1948-1968). Am J Public Health. 2019;109(11):1548-1556. doi:10.2105/AJPH.2019.305260

Senare forskning tyder på att det finns hälsopåverkan att ta hänsyn till (som förstås ska vägas mot risken att drabbas av malaria). Men det var ändå främst DDT:s påverkan på miljön som var huvudorsaken till förbuden.

I Tyst Vår refereras till rapporter där ornitologer i standardiserade fågelräkningar upptäckte områden som var helt tomma på allt fågelliv. Men kan man lita på miljömuppar? Eftersom ett ständigt återkommande argument från ”regleringsskeptiker” helt bygger på just National Audubon Societys årliga julräkning av fåglar får man nog anse att så är fallet.

Deras statistik säger nämligen att flera fågelpopulationer ökade under ”DDT-eran”, inte minskade som alarmister hävdade. Wildavsky hänvisar också till dessa, men nämner att siffrorna är ifrågasatta.

Audubon, som sammanställt statistiken, säger nämligen att ”tillväxten” är falsk då den bygger på felaktig tolkning av data. Antalet fågelskådare och observationstillfällen hade nämligen ökat nästan exponentiellt under denna tid. Man hade även riktat in sig på att följa upp särskilt havsörnar och avsiktligt uppsökt områden där de fanns, vilket ger ett ökat antal observationer per observatör :

From the 1930s through 1970s there was a tremendous growth in the number of Christmas Bird Counts, from 203 total counts in the 30th CBC to 1320 counts in 80th CBC.  The number of observers on those counts rose from 679 in 30th to 32,322 in the 80th Count.  That is a tremendous increase in effort as well as geographic coverage, and more people in more areas.

Det finns oavsett vilket gott om vetenskapliga bevis för att mängder fåglar dog efter DDT-besprutningar. Likaså att bestånden återhämtat sig markant efter förbuden (vithövdad havsörn i diagrammet nedan).

  • ”There is substantial evidence that DDT accumulated from contaminated earthworms killed large numbers of robins and other thrushes in the 1950s to 1970s (Barker 1958; Wallace 1962; Wurster et al. 1965; Bailey et al. 1974; Beaver 1980).
    Harris, M., Wilson, L., Elliott, J. et al. Transfer of DDT and Metabolites from Fruit Orchard Soils to American Robins (Turdus migratorius) Twenty Years After Agricultural Use of DDT in Canada. Arch. Environ. Contam. Toxicol. 39, 205–220 (2000). https://doi.org/10.1007/s002440010098
Journey North Bald Eagles

Och trots det har gått 50 år sen förbudet så dör fåglar än idag pga DDT-förgiftning (även om det numera är väldigt ovanligt). Nedanstående observationer ledde till en studie som konstaterade att döda fåglar i området hade de högsta DDT-halterna i hjärna och lever som någonsin registrerats i USA. Där fanns en gammal fabrik som tillverkat DDT…

Wildavsky ifrågasätter vidare om bioackumulering är ett verkligt problem. ”Theories often have weak spots: bioaccumulation could be real, but…” och spekulerar i att det räcker med att en art i näringskedjan lyckas bryta ner föroreningen för att problemet inte längre är ett problem. Allt utifrån ett uttalande på 60-talet.

Wildavsky spekulerar:

Wildavsky argumenterar här dessutom emot sig själv, han använder nämligen detta fenomen för att förklara bort en signifikant korrelation mellan DDE och bröstcancer som fastställts i en studie. ”Det verkar mer troligt att orsak-verkan sambandet är tvärtom”, dvs det var cancern som fick DDE-halterna i blodet att öka då de löstes ut från fettlagren, inte att DDE orsakade cancern. Men det är rena rama spekulationer från hans sida.

Men nej, bioackumulering av fettlösliga miljögifter är ett problem som knappast behöver ifrågasättas.


Wildavsky påpekar att rovfåglar som pilgrimsfalkar och havsörnar minskade innan DDT började användas, liksom att äggskalsförtunningen inte riktigt korrelerar med denna minskning och låter påskina att detta orsakssamband inte är fastställt.

Men inte ens myndigheterna påstår att DDT var det enda som påverkade fågelbestånden, tjuvjakt var exempelvis ett reellt problem. Och det fanns en hel uppsjö med kemikalier vitt spridda i naturen: PCB, kvicksilver mm spreds långt innan klorerade bekämpningsmedel började användas. Och dessa har också bevisligen påverkat djurlivet hårt. Det ena utesluter inte det andra (och är snarast en bekräftelse på de problem Carson lyfter i Tyst vår).

Att DDT orsakar äggskalsförtunning är klarlagt och likaså att DDT påverkat särskilt rovfåglar hårt. Men problematiken är komplex. Förutom att det är svårt att isolera orsak och verkan när det finns en massa olika miljögifter närvarande så skiljer känsligheten enormt mellan olika fågelarter. De flesta tamfåglar, som är lättare att studera i kontrollerade försök, är exempelvis inte särskilt känsliga. Föroreningar i koncentrationer som inte tycktes påverka tordmular alls, fick havsörnarnas reproduktion att minska med 80% i Sverige.

Efter att Wildavsky listat upp dessa tvivel på orsak-och-verkan kommenterar han att övertygande bevis för kopplingen mellan DDT och äggförtunning har framkommit på senare tid, men lägger till att det inte rättfärdigade ett totalt förbud (vilket ju heller inte infördes).

Olika åsikter får man ju ha förstås…


Ska man beräkna den verkliga kostnaden för det (ej existerande) totala förbudet, får man i mina ögon ändå försöka sig på en uppskattning av konsekvenserna av ett icke-förbud. Både vad det gäller resistensens kostnad i sjukdom och dödsfall men också av effekten på djur och natur. Hur hade det sett ut om USA fortsatt att producera 60 000 ton DDT om året? Vi vet mycket väl hur beständigt DDT är mot nedbrytning så det finns i princip ingen omedelbar väg tillbaka. Vi vet också mycket väl att länder som Indien, som aldrig infört ett förbud, fortfarande har problem med malaria.

Men det är inget Wildavsky avhandlar. Jag tycker det är märkligt ensidigt för en erfaren akademiker som anses vara expert på att hantera risker. Visst ska risker och konsekvenser bedömas mot varandra, men Wildavsky har utelämnat så mycket vitala delar av den här frågan att det knappast ger en rättvis bild av problematiken.

Jag fick höra: ”Man kan tycka att förbudet var värt att offra många miljoner liv för. Men att förneka att det är en konsekvens är bara oärligt.” Med enda hänvisning till Wildavsky.

Inget som presenteras i hans bok bevisar detta eller gör att jag ändrar på min åsikt att det är ett ytterst populistiskt påstående. Ni får kalla mig oseriös bäst ni vill, jag har i alla fall försökt.

Jag beskylldes för att bedriva skyttegravskrig med rena överdrifter och körsbärsplockning – med enda hänvisning till Wildavsky. Jag är så fräck att jag påstår att det är precis tvärtom: de som skyller majoriteten av malariaproblemen på DDT-förbudet är de som är inskränkta och populistiska och famlar efter enkla förklaringar.


Och apropå kostnader (gällande en annan miljökändis PCB): Wildavsky skriver att den amerikanska regeringens beslut att transformatorer och annat som innehöll PCB skulle bytas ut ”på direkten” kostade 700 miljoner dollar mer än om de bytts ut allt eftersom deras livslängd gick ut så att säga. Det är mycket pengar, men jämfört med landets statsbudget är det knappt märkbart. Det motsvarade då likaså mindre än två månaders inkomster för Monsanto, som var den enda amerikanska tillverkaren av PCB.

Det går ju också att se på kostnaden som en investering, det säkerställer en hel del jobb som boostar samhällsekonomin och gör nytta för miljön. Det är inte bortkastade pengar, men visst kan man diskutera vem som ska betala. Konsekvensen är dock inte att samhället som sådant självklart blev fattigare av insatsen (om man nu väljer att enbart se på det med dollartecken för ögonen).


Wildavskys bok behandlar även områden som surt regn och klimatförändring. Jag hade inte tillgång till dessa sidor men hittade några klipp och sammanfattningar. Tydligen anser Wildavsky att det inte fanns några giltiga skäl till att reglera svavelutsläppen. Även om det sura regnet ”var verkligt” så hade det enligt honom marginella effekter på miljön (men nej, inte heller det är vad forskningen säger, även om den omfattande skogsdöden i Europa på 1980-talet sannolikt inte berodde på just det sura nedfallet).

Men det är kanske inte så förvånande. Tydligen var Wildavsky ”founding director” av tankesmedjan Science and Environmental Policy Project (SEPP) som drevs av fysikern Fred Singer, kanske den mest ”namnkunniga” klimathotsskeptikern? Och vid noggrannare läsning av introduktionskapitlet till Wildavskys bok jag ”recenserat” ovan, visar det sig att just Fred Singer varit en av remissläsarna (s 6).

Förutom att protestera mot regleringen av freoner (ozonlagret) var Singer även den enda icke-experten som ingick i Reagans panel som granskade problematiken med surt regn (Reagans administration handplockade honom). Samtidigt jobbade han då för den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation, som lobbade för avregleringar och minskade krav på utsläpp.

1984 skrev panelen en rapport som fastslog att utsläppen var ett allvarligt problem och rekommenderade åtgärder trots kvarvarande osäkerheter:

Men Singer höll inte med resten av gruppen och fick lägga till ett eget kapitel som appendix där han kom till slutsatsen att utsläppsregleringar skulle kunna innebära miljardkostnader för ett problem som kostar miljoner.

(Obefogad alarmism är verkligen inget bara miljöaktivister ska beskyllas för, och just SO2-reglering är ett utmärkt exempel: Edison Electric Institute beräknade att en reglering skulle innebära merkostnader för elkunderna på 5-7 miljarder dollar per år fram till 2010. I verkligheten visade det sig att priserna tvärtom sjönk med 19% mellan 1990-2006.)

Med tanke på detta blir man så klart lite nyfiken på vad Wildavsky hade för syn på klimatförändringarna, synd inte det kapitlet fanns men jag tänker inte köpa boken… Han har dock exempelvis skrivit introduktionskapitlet till boken The Heated Debate: Greenhouse Predictions Versus Climate Reality skriven av Robert C. Balling Jr. Ballings åsikt är:

The scientific evidence argues against the existence of a greenhouse crisis, against the notion that realistic policies could achieve any meaningful climatic impact, and against the claim that urgent action is necessary to reduce the greenhouse threat.”

Wildavsky skriver i förordet:

Global warming is the mother of all environmental scares. […] “Warming (and warming alone) through its primary antidote of withdrawing carbon from production and consumption is capable of realizing the environmentalist’s dream of an egalitarian society based on rejection of economic growth in favor of a smaller population, eating lower on the food chain, consuming a lot less, and sharing a much lower level of resources much more equally.”

Det tycks alltid sluta där, någonstans dyker argumentet om att miljöaktivister har en dold agenda att införa socialism och att all naturvetenskaplig forskning därför är vinklad och överdriven.

Jaja, ni får väl dra era egna slutsatser av detta. Jag kan tycka att några av Wildavskys argument om riskbedömning om exempelvis kemikalier är högst relevanta och att vissa studiers resultat överdrivs av ”båda sidor” (jag avundas inte de politiker som ska fatta beslut i dessa frågor). Men nu gällde det här DDT-förbudet och huruvida det är orsaken till miljontals liv. I mina ögon har Wildavsky inte bevisat detta.


Läste bokens förord sist. Det mesta har Wildavskys studenter skrivit, men under hans överinseende. Han slår dock fast att han håller med om varje ord. Bokens syfte var att visa att även vetenskapligt oskolade människor själva kunde gräva i vetenskapliga studier och undersöka om det låg något i alla miljölarm som trumpetas ut. Hans slutsats var att det fungerade utmärkt. Själv tycker jag boken tydligt visar farorna med lekmän som ska tolka komplexa vetenskapliga områden. Högst vitala delar har utelämnats.

MNIL1162_1

För övrigt…

Kina slutade att producera DDT först 2007 och förklarades malariafritt i år (dvs 2021). Andra länder/områden som lyckats bli malariafria trots DDT-förbudet:

Australien (1981), Singapore (1982), Brunei (1987), El Salvador (2021), Algeriet (2019), Argentina (2019), Paraguay (2018), Uzbekistan (2018), La Réunion (Frankrike) (1979), Marocko (2010), Förenade Arabemiraten (2007), Armenien (2011), Kirgizistan (2016), Turkmenistan (2010), Maldiverna (2015), Sri Lanka (2016).


Tyvärr är nästan all forskning gjord på förhållanden i västvärlden. Det kan skilja mycket då en ökad temperatur och en starkare UV-strålning sannolikt gör att substanser bryts ner mycket snabbare.

Nya studier visar dock att de effekter som sågs i naturen hos oss under 1960-70-talen nu upptäcks även på andra ställen där DDT fortsatt används. I Sydafrika fanns inte ett enda häckande par av fiskätande fåglar längs en sträcka av en flod vid Krügerparken, där DDT länge har använts för inomhusbesprutning (dvs malariabekämpning). Och likaså rekordhöga halter av DDT i tigerfiskar från samma vattendrag.

Från Asien finns det också knapphändig data, men en rätt ny studie visar att fåglar bär på en lång rad miljögifter: A review on current knowledge and future prospects of organohalogen contaminants (OHCs) in Asian birds – PubMed (nih.gov)

(Nej, jag har inte grottat ner mig i dessa studier eller försökt göra en amatörbedömning av dess kvalitet).

Ursäkta, blir alltid för långa inlägg 🙂

Julafton inträffar i sommar för Lomborg, SvD:s ledarsida och den bortskämda människan

Till sommaren är det 50 år sen FN höll sin första miljökonferens i Stockholm. Då bildades även UNEP, Förenta nationernas miljöprogram. Detta ska högtidhållas med en ny konferens i vår kära hufvudstad i början av juni.

Min spaning är att detta kommer bli rena rama julafton för ”libertarianska/konservativa/fri-marknads”-debattörer. Vi kommer matas med exempel på hur miljömuppar alltid har varnat för miljökatastrofer som sen aldrig inträffade – allt har bara varit ogrundad alarmism.

Här ett tidningsklipp om konferensen (DN 1972) som länge rullat runt på nätet som bevis för denna obefogade undergångsretorik:

Klipp Expressen FN-möte 72

Ingen som följt miljödebatten de senaste decennierna blir väl förvånad över att den danske statsvetaren Bjørn Lomborg redan har påbörjat denna process. I helgen publicerade SvD:s ledarsida (förstås) ännu en artikel av honom som hänvisar just till detta: 50 år av falsk miljöpanik (låst artikel [fick tips om att den kan läsas på engelska här).

I artikeln listar han, förutom FN-konferensen, diverse uttalanden och tidningsartiklar som ”ropat varg” om miljön och kontrar med:

De hade allihop fel, eftersom de förbisåg den största resursen vi har: mänsklig uppfinningsrikedom.

Detta är en nästan löjligt förenklad slutsats, för hur såg världen ut inför denna konferens 1972?

Svenske forskaren Svante Odén hade 1967 skrivit en insändare i DN där han beskrev att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, hade 1966 lite av en slump lyckats visa hur oerhört spritt PCB var i naturen, läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet).

Smog i storstäder och industriområden var ett högst påtagligt problem, t ex i New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö.

Klorerade föreningar låg bakom en rad allvarliga incidenter, som en av världens värsta massförgiftningar i Japan 1968 kallad Yushō – risoljesjukan, kor på flera håll i världen drabbades av ”X-disease” orsakat av kemikalieexponering, Chicken Edema Disease, var ett annat begrepp på denna tid, enorma mängder kycklingar dog exempelvis i USA 1969 – också det pga kemikalier.

Det började också bli känt att dioxiner bildades vid tillverkning av många av de ”fantastiska” klorerade föreningar som då användes, liksom vid förbränning av avfall och att det inte var särskilt hälsosamt. Sen hade vi DDT, kvicksilver och en rad andra bekämpningsmedel som användes i princip helt utan tanke på hur det påverkade miljön mer än att det tvivelsutan var bra för skördarna.

Flera oljeutsläpp inträffade, fiskar dog i massor i Rhen. Och så vidare.

Konferensen i Stockholm handlade om hur man skulle hantera den här typen av miljöproblem som sträckte sig över nationsgränser. De 26 punkter som avhandlades kan du se här. Att leta upp diverse överdrivna uttalanden för att exemplifiera alarmism är förstås effektivt, men att använda dem som bevis för att det inte existerade extremt allvarliga miljöproblem är ren populism. Och det har som bekant funkat utmärkt i propagandasyfte i alla tider.

(Men visst, jag önskar också att ”man” var mer försiktig med uttalanden som ”vi har x antal år på oss” när det handlar om väldigt osäkra prognoser. Det är att pegga upp bollen för de som inte tycker det är någon fara på taket).

Åtgärder inom dessa områden kom inte av sig själva utan motarbetades hårt på sina håll . Det var inte lekfull uppfinningsrikedom eller plötsliga frivilliga infall från företag som stoppade mycket av det här, det rådde en ren kamp mellan miljöorganisationer, opinion, politiker och näringsliv. Volvo var till exempel inte särskilt pigga på att införa katalysatorer på sina bilar i Sverige trots att de tvingats till det i USA.

(Nej, jag är inte emot näringslivet och ja, de är och har alltid varit en självklar del av lösningen – mindre så när det gäller deras ideologiskt färgade lobbyorganisationer).

Självklart går det att hitta överdrifter och alarmism som inte har stöd i vetenskapen och dessa är förstås väldigt effektiva att använda i propagandasyfte. Men det förekommer precis lika mycket överdrifter åt andra hållet: inom i princip varenda miljöfråga påstås att åtgärder kommer leda till enorm arbetslöshet, konkurser, energibrist och allt vad det är. Saker som vi vet aldrig inträffade när insatser väl gjordes. Men ekonomiska katastrofprofetior tycks aldrig kunna klassas som alarmism.

Och så har det fortsatt allt sedan dess. Så här skrev exempelvis Fred Singer (känd klimatförvillare) om freoner:

Men åtgärder har haft effekt, de som skränar mest om överdriven miljöalarmism har vi INTE att tacka för följande förbättringar:

Och ja, jag tycker det är rätt bortskämt att bara slänga ur sig att allt detta hände bara för att BNP växte och alla blev rikare.


Lomborg kommenterar i SvD-artikeln även en uppmärksammad rapport från Rom-klubben:

1972 kom också det första globala miljölarmet, rapporten ”Tillväxtens gränser”. Författarna förutspådde att de flesta naturresurser skulle ta slut inom ett par decennier, samtidigt som mänskligheten dukade under för miljöföroreningar.

Detta är en ren lögn och du kan ladda ner en pdf av boken och läsa själv här. I sammanfattningen står att de pratar om bortom år 2100 och dessutom handlade det inte att allt skulle ta helt slut:

The earth’s interlocking resources – the global system of nature in which we all live – probably cannot support present rates of economic and population growth much beyond the year 2100, if that long, even with advanced technology.

(Relativt nya utvärderingar av Limits of Growth-rapporten menar för övrigt att ”spådomarna” fortfarande håller, läs t ex artikel i The Guardian.)

Ett oskyldigt litet fel? Såna gör vi ju alla.

Knappast, det är snarast modus operandi hos Lomborg att skarva, förvränga och plocka ihop lite av varje så att det passar hans världsbild – oavsett om det är sant eller inte eller bara en liten del av hela bilden. Läs till exempel mitt inägg: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt.


Miljöfrågor är ofta extremt komplicerade och många gånger finns det varken svart-vita svar eller enkla lösningar. Det är dock beklämmande hur lätt diverse myter fastnar som sanningar även hos till synes seriösa debattörer.

Diklordifenyltrikloretan – Wikipedia
DDT

”DDT-frågan” brukar vara ett tillförlitligt lackmustest på vilka kunskapskällor som används i denna aspekt. Det brukar påstås att 1970-talets DDT-förbud orsakat miljontals dödsfall i fattiga länder. Lomborg är (förstås) en av dem som hävdat att detta var ett förödande beslut.

Andra självsäkra debattörer som juristen, författaren Joakim Zander påpekade detta i Expressen så sent som förra året:

Och han är inte ensam. Mängder med libertarianska/konservativa tankesmedjor och lobbyorganisationer sprider budskapet helt okritiskt. Syndabocken brukar heta Rachel Carson. Många anser att hennes bok Tyst Vår från början av 1960-talet är startskottet för en omfattande miljörörelse. Competitive Enterprise Institute, huvudspelare även i klimatförvilllarbranschen, startade 2007 – när Carson skulle fyllt 100 år – en rätt makaber websida (RachelWasWrong) där de bland annat la upp bilder på afrikanska barn som dött av malaria:

”Her goal of getting rid of pesticides like DDT left uncounted millions vulnerable to deadly diseases like malaria.

Carson likställs av vissa tankesmedjor och högerdebattörer vid massmördare som Stalin och Pol Pot. Breitbart: Google Celebrates the 20th Century’s Greatest Female Mass Murderer, Rachel Carson

Och precis som med klimatet är frågan så komplex att det finns enorma möjligheter till cherrypicking och rena lögner. Lobbyisten Steve Milloy har på sin sida Junk Science, med enorm spridning, listat 100 punkter som ska bevisa att DDT är helt problemfritt i motsats till vad alla alarmister säger. Det är ren desinformation.

Det är nämligen helt omöjligt att göra en sådan lista och råka missa all vetenskap som bevisar det motsatta. Och självklart använder han samma taktik som Lomborg (även om Lomborg nog får sägas även kan lyfta en del rimliga frågeställningar). Här kan du se ett exempel på den uppsjö av rena lögner han redovisar. Saker som är oerhört arbetsamt att kolla upp.

Och det finns massor med statistik som man med ett vant handlag kan använda i det syfte man vill, som den här grafen som visar hur antal malariafall ökade i Brasilien:

Som dock får en helt annan innebörd om man lägger till bildtexten (det handlar inte om DDT-förbud):


Zander hävdar ovan att DDT-förbudet grundas på en felaktig riskbedömning och att man inte beaktat alla konsekvenser det skulle få. Han har också skrivit på Twitter att Tyst Vår/Rachel Carson haft en oerhörd negativ inverkan på miljön i stort. I själva verket är det han som har dålig koll på orsak och verkan.

[Fick ”skäll” för att jag var oseriös att inte ha läst hans källa Wildavsky – har följt upp med ett inlägg om det.

Rachel Carson uttryckte klart och tydligt att problemen med insektsburna sjukdomar inte skulle förminskas, och hon argumenterade inte heller för ett totalförbud mot bekämpningsmedel, bara att de skulle användas så lite som möjligt för att undvika att skapa en värre fiende än den man först velat bli av med. Hon syftade på resistens och det stämde då, precis lika mycket som det gör idag, oavsett om vi pratar om DDT, glyfosat eller malariamediciner.

Tyst Vår var en nödvändig ögonöppnare för många och beskrev många väldokumenterade fall av allvarliga störningar i naturen pga överanvändning av bekämpningsmedel. Boken handlar inte alls bara om DDT som man ibland kan få intrycket av. USA:s förbud 1972 byggde naturligtvis inte heller på hennes slutsatser. Flera genomgångar av vetenskapen på området hade gjorts av bl a presidentens vetenskapliga råd både under Kennedys och Nixons administration.

Förbudet gällde dessutom användning inom jordbruket och innefattade inte bekämpning av malaria. Amerikanska företag fortsatte tillverka DDT långt efter detta förbud. Användningen av DDT i USA hade likaså minskat med runt 85% från 1959 till början på 70-talet, dvs långt innan förbudet (bland annat pga resistens hade gjort medlet mindre effektivt och det fanns bättre alternativ).

Det går inte att förneka att DDT var (och är) ett mycket effektivt bekämpningsmedel med låg akut toxicitet för människan. På flera ställen lyckades man helt få bort malaria vilket ledde till en optimism att man skulle kunna utrota sjukdomen. Och DDT blev huvudvapnet i WHO:s kampanj Global Malaria Eradication Program (GMEP) som startades 1955.

Man borde varit väl medveten om riskerna, i Grekland började exempelvis besprutning 1946 och den var framgångsrik, men 1951 blossade sjukdomen åter upp på grund av resistens mot DDT.

Men kampanjen tycktes ha belagts med skygglappar, tidigare kunskap och kontrollprogram lades åt sidan för att nästan helt fokusera på att utrota parasiten med hjälp av besprutning. Problemet var att man inte hade all nödvändig kunskap och det saknades kapacitet att hantera problemet på t ex den hårt drabbade landsbygden i Afrika.

Destruction of mosquito breeding marshes, prevention of mosquito bites, and other measures traditionally used in malaria control were abandoned, depicted not only as unnecessary but as antagonistic to the higher goal of eradication. … Even the use of antimalarial drugs as a complementary measure was considered redundant at the beginning. At the same time, there was a general disregard for social and cultural barriers, which often prevented the acceptance of the campaign activities in many of the “remote areas.” ”

  • Nájera JA, González-Silva M, Alonso PL. Some lessons for the future from the Global Malaria Eradication Programme (1955-1969). PLoS Med. 2011;8(1):e1000412. Published 2011 Jan 25. doi:10.1371/journal.pmed.1000412

Under 1960-talet visade sig allt fler problem i form av resistens och återkommande utbrott. Sri Lanka såg länge ut att ha vara ett mönsterland och tycktes vara på god väg att utrota sjukdomen, men efter en tid av misskötta program blossade sjukdomsfallen upp igen 1968-69. Man utökade besprutningen med DDT men resistens gjorde att det inte hjälpte.

Malariaprogrammen tappade dessutom mycket av sin finansiering. USA drog 1963 in sina bidrag till WHO Malaria Special Account – ett hårt slag då de stått för 85% av finansieringen.

Man började inse att det var naivt att tro att man enkelt skulle kunna utrota sjukdomen via enbart besprutningsprogram och GMEP lades ner 1969. I början på sjuttiotalet kom sedan oljekris och ekonomiska bekymmer vilket också drabbade malariabekämpningen.

En studie har gått igenom fall från 1930 och framåt där malaria blossat upp igen.

Den gemensamma nämnaren till detta är inte brist på DDT utan brist på resurser. Enbart besprutning är inte tillräckligt. Det behövs pengar, sjukvård, mediciner, kontrollprogram med fungerande infrastruktur och så vidare. Att skylla problemen enbart på förbudet mot användning av DDT inom jordbruket är helt enkelt ren och skär populism, men det passar ju in i narrativet för den som ”älskar frihet och hatar regleringar”.

Nedan en del grafer från Afrika (se liknande för andra världsdelar i artikeln ovan eller i mitt inlägg Var DDT-förbudet en katastrof?) Problemen uppstod som synes i många fall långt innan något DDT-förbud trätt i kraft.

figure5

Här liknande resonemang i en artikel i Nature.

Med det sagt, pendeln kan ju svänga över för långt åt andra hållet också, där varenda kemikalie anses vara livsfarlig. Det tycks ibland inte finnas något mellanting mellan totalförbud och att vräka ut ton efter ton på minsta åkerplätt.


Nåväl, det finns hur mycket som helst att skriva om detta, men det är valår och 50-årsjubileum för FN:s miljökonferens; jag gissar att valda delar av M-KD-SD-trojkan kommer köra ”Allt är bara alarmism”-argumentationen på repeat! Vi kommer matas med tidningsklipp och liknande. Timbro och SvD:s ledarsida kommer haka på, eller om det är tvärtom, SvD som leder dansen? Det är väl visserligen samma personer i hög grad…

Och jag tvivlar inte heller på att vissa miljöpartister och andra kommer bistå med upplagda smashlägen via obefogad alarmism och märkliga förslag.

Utvecklingen i klimatdebatten på senare tid är inte heller oväntad. Lomborg skriver t ex i sin SvD-artikel:

Aktivistiska politiker i rika länder petar med åtgärder på marginalen och skyfflar subventioner över dyra lyxprojekt som elbilar, sol- och vindkraft, medan FN slår fast att det inte går att se någon mätbar effekt av det senaste decenniets klimatåtgärder.

I verkligheten har kolindustrin snudd på kollapsat sedan 2015 och Parisavtalet. Priset för förnybar energi har rasat snabbare än någon tycks ha kunnat föreställa sig. Detta är också anledningen till att IPCC:s värstascenario RCP8.5 numera anses vara osannolikt (det är väl typ enbart Lomborg som fortfarande anser att ”sikta på” 3,75 C:s uppvärmning till år 2100 är mest kostnadseffektivt). Detta har inte hänt av sig självt, tvärtom har det ihärdigt motarbetats av både Lomborg och en uppsjö av tankesmedjor.

Men var så säker, det kommer inte dröja länge förrän marknaden och den växande BNP:n får cred för alla framgångar. De som tvivlat på all klimatvetenskap i evigheter skryter nu om att de är de verkliga ”klimatvännerna”.

Och vips, nu börjar det låta som att det knappt aldrig existerat ett problem. Och att 3-4C uppvärmning (ja, lägger man till osäkerheter är det fullt möjligt fortfarande) inte innebär några särskilt allvarliga problem.

Jaja, det här är the-never-ending-story och jag har inga större förhoppningar om att något kommer ändras, ser verkligen inte fram mot valkampanjen.

Ny längre ”hockeyklubba” – temperaturen sen förra istiden

I dagarna publicerades en studie i Nature som redovisar en rekonstruktion av temperaturutvecklingen ända tillbaka till senaste istiden (en period kallad Holocen). Forskarna ger också ett potentiellt svar på en ”klimatgåta”, The Holocene temperature conundrum: tidigare rekonstruktioner har nämligen inte riktigt lirat med de resultat som klimatmodeller gett över samma period. Först en liten (grälfylld) historik.

Det är ingen trivial sak att sammanställa en representativ global medeltemperatur ens utifrån de mätdata som finns från termometrar, och det blir förstås inte lättare att få till det från ännu längre tillbaka i tiden.

1999 publicerade Mann, Hughes och Bradley en rekonstruktion av temperaturen 1000 år tillbaka i tiden baserat på olika så kallade proxydata, dvs man bestämmer temperaturen indirekt via analyser av trädringar, isborrskärnor, koraller etc.

Alla som är det minsta insatta i klimatdebatten vet att denna kurva fick formen av en hockeyklubba med drastiskt stigande temperaturer under nutid. ”Skeptiker” anför än idag denna studie som ett bevis på manipulerad forskning, trots att kontroversen sedan länge är utredd och överspelad och att en lång rad andra liknande studier har gjorts, läs mer här: Hockeyklubban och den medeltida värmeperioden.

2013 publicerade Marcott et al en studie i Science, där de hade gett sig på att rekonstruera temperaturen ända tillbaka till förra istiden (pdf-fil). Det var, vad jag vet, första gången någon hade gjort detta. Mätserien bygger framförallt på prover från sediment från havsbottnar runt om i världen. Genom att analysera bl a syreisotoper och förhållandet mellan calcium och magnesium i fossiliserade skal från plankton och liknande kan man indirekt bestämma den temperatur som rådde när de levde. Marcotts studie använde 73 tidigare publicerade proxymätserier från olika platser.

Högerkolumnen nedan visar temperaturen 11 300 år tillbaka och vänsterkolumnen 2000 år tillbaka (serien går fram till 1940, år 0 och ”nutid” (present) brukar av någon anledning innebära 1950 i den här typen av grafer):

.

Som synes visar tempkurvan B ”en bulle” med ett maximum runt 7000 år tillbaka följt av en nedkylning för att sen sticka upp rejält under 1900-talet. Den där bullen och den efterföljande nedkylningen är dock något som inte erhålls när klimatmodellerna simulerar temperaturutvecklingen under denna period – en diskrepans som fått namnet The Holocene temperature conundrum. Det har förstås gett förväntade reaktioner: forskarna funderar på varför och vill hitta orsakerna (precis som vetenskap har förts framåt i alla tider) – medan internet tar det som intäkt för att allt är mygel.

Men själva studien startade också en närmast identisk ”debatt” med den som rasat om Manns hockeyklubba. Statsvetaren Roger Pielke Jr, som nyligen framställts som en oskyldig korgosse i debatten, antydde att sättet studien användes på gränsade till forskningsfusk:

”here I document the gross misrepresentation of the findings of a recent scientific paper via press release which appears to skirt awfully close to crossing the line into research misconduct”

McIntyre, en av huvudspelarna i hockeyklubbskontroversen, liksom resten av bloggosfären gick på i samma anda. Och mainstream forskare kanske höll med om detaljer i kritiken men ansåg ändå att denna drunknade i överdrifter, rena felaktigheter och anklagelser om fusk (exempel här).

Det påstods att den branta uppgången i temperatur under 1900-talet inte stöddes av data i studien, vilket delvis är sant. I artikeln står det också att denna uppgång inte var robust då endast 18 av 73 proxyserier gick så långt fram i tiden (huvudfokus för studien var ju inte att bestämma nutida temperaturer). Deras metodik gjorde att denna korta period inte var representativ för en global temperatur med den mängd data de hade (se deras kommentar nedan).

De allra flesta, inklusive författarna själva, är alltså överens om att den sentida uppgången är något överdriven i mätserien, men det betyder inte att det inte existerar en uppgång där. (Se en diskussion av statistiken t ex här). Det framgår i artikeln att de inte gör bedömningen att nutida uppvärmning sticker ut baserat på den uppsving som syns i deras egen rekonstruktion utan i jämförelse med andra studier (den grå linjen i diagram A och B ovan) och senare tids temperaturmätningar.

Så här uttalar sig forskarna själva om just de sista 100 åren av sin mätserier:

  • Q: What do paleotemperature reconstructions show about the temperature of the last 100 years?
  • A: Our global paleotemperature reconstruction includes a so-called “uptick” in temperatures during the 20th-century. However, in the paper we make the point that this particular feature is of shorter duration than the inherent smoothing in our statistical averaging procedure, and that it is based on only a few available paleo-reconstructions of the type we used. Thus, the 20th century portion of our paleotemperature stack is not statistically robust, cannot be considered representative of global temperature changes, and therefore is not the basis of any of our conclusions. Our primary conclusions are based on a comparison of the longer term paleotemperature changes from our reconstruction with the well-documented temperature changes that have occurred over the last century, as documented by the instrumental record. Although not part of our study, high-resolution paleoclimate data from the past ~130 years have been compiled from various geological archives, and confirm the general features of warming trend over this time interval (Anderson, D.M. et al., 2013, Geophysical Research Letters, v. 40, p. 189-193; http://www.agu.org/journals/pip/gl/2012GL054271-pip.pdf).

Hur man än vänder och vrider på det blir uppgången likafullt abrupt och dramatisk, kontroversen känns lite som en storm i ett vattenglas. Att säga att studien visade att nuvarande uppvärmning stack ut är knappast att ljuga. För exempel se bild från Real Climate där den röda linjen är termometerdata:

Marcott

En relevant fråga här är ju upplösningen. Skulle en, i sammanhanget kortvarig, uppvärmning som den vi nu lever i alls synas i en sådan serie? Så verkar vara fallet, här har man smugit in artificiella spikar i mätdata (+0,9C över 100 år och sen en nedkylning 0,9C över nästa 100 år) innan rekonstruktionen och det syns tydligt . Ett blogginlägg men ändå…

Real Climate finns en lång post med frågor och svar från forskarna bakom studien.

Det här var som sagt första gången detta gjordes, självklart fanns det fortfarande osäkerheter och saker som kunde förbättras, läs mer på t ex Skeptical Science, Real Climate eller Open Mind.


År 2020 publicerades en liknande studie som gick tillbaka 12 000 år tillbaka i tiden:

temp 12K_ny hockey

Rekonstruktionen bygger på 1300 olika proxymätserier, vilket är betydligt fler än vad Marcott och hans kollegor hade haft tillgång till. De använde sig av fem olika statistiska metodiker för att sätta samman temperaturserien. Som synes gav endast en av dessa metoder en tydlig bulle vid 6500 år tillbaka i tiden. Med stöd av resultat från andra studier var forskarnas sammantagna bedömning att denna metodik gav en för hög uppvärmning där, även om de inte helt kunde avskriva resultatet som en ”falsk outlier” (hade de varit äkta alarmister hade de förstås gömt undan denna och låtit bli att redovisa den alls). En svag nedkylning syns dock i alla serier från ca 7000 år fram till nutida uppvärmning. (Även här bekräftas för övrigt ”hockeyklubban” (infälld bild)).

I denna studie hade de först gjort sammanställningar efter breddgrad innan de slogs ihop till en global temperaturserie:

Fig. 2

I början av 2021 kom ännu en rekonstruktion av temperaturen som, till skillnad från tidigare studier, visade på en långsam ökning av temperaturen under i princip hela Holocen (röd linje i diagrammet nedan) fram till den ”spik” vi sett under modern tid. Det syntes heller ingen ”värmebulle” vid ca 6500 år.

Palaeoclimate puzzle explained by seasonal variation

Tidigare studier hade indikerat att vissa proxyserier, exempelvis de baserade på pollen, hade en säsongsbunden bias. Det vill säga, den temperatur som erhölls visade sommartemperaturen och inte ett årsmedelvärde. Forskarna i den nya studien hade utvecklat en metod för att kunna fastställa en mer representativ årstemperatur vilket de sen använde i sin rekonstruktion. Denna stämde också bättre överens med vad klimatmodellerna simulerat baserat på känd fysik och de förhållanden som rådde då avseende växthusgaser, albedo, solinstrålning och så vidare (grå linje).

Och reaktionerna blev förstås exakt dem man kunde förvänta sig även denna gång. I Twitterutbytet nedan tyckte forskaren Hausfather att det var viktiga och intressanta resultat medan Tony Heller, den som kanske hårdast saluför idén om att alla mätserier bara manipuleras för att passa modellerna, inte var lika imponerad. (Det är inte särskilt länge sen Heller påstod att det förmodligen inte skett någon uppvärmning alls sedan 1940-talet (typ första meningen i detta anförande).


Ett ständigt problem forskarna brottas med i den här typen av studier är att få data med tillräcklig global täckning, det gäller särskilt från södra halvklotet där det finns betydligt färre mätningar gjorda än på den norra halvan. I dagarna publicerades en studie som försökt förbättra detta och presenterade en rekonstruktion 24 000 år tillbaka i tiden.

Resultatet bekräftade mer eller mindre det som Bova et al, hade visat ovan, det vill säga att den däringa värmebullen verkar vara en artefakt. Även hockeyklubban bekräftades igen (och nu kunde ”skaftet” dras ytterligare några tusen år tillbaka i tiden).

Det nya i denna studie var att det är en hybrid av proxymätserier och modellering. De hade utgått från mer än 500 proxyserier (fossila mikrober, plankton och liknande) från sedimentprover från olika delar av världshaven. Under sju år hade de sedan, enkelt uttryckt (det är så man skriver när man själv inte orkat gräva sig ner allt för djupt i saken 😉 ) bakat ihop biologiska, geologiska och kemiska data från dessa för att skapa en modell som ger en korrekt havstemperatur.

De hade sedan via klimatmodellsimuleringar fått fram temperaturer även från områden där det saknas proxydata. Resultaten har bland annat validerats mot andra proxyserier som inte ingått i studien.


Så här redovisades temperaturen under Holocen i senaste IPCC-rapporten (de två senaste studierna ovan publicerades efter slutdatumet för att inkluderas i IPCC-rapporten), notera att x-axeln är bruten i olika skalor:

Bild


Det är väl ungefär så här det brukar se ut inom all forskning och utveckling inom komplexa områden. Det tar tid att hitta en robust metodik och det går sällan spikrakt, motstridiga resultat behöver redas ut och så vidare. Just därför ska man inte väga in för mycket i enstaka studier och detta gäller inte bara inom klimatologi. Man kan vara sur för att de första klockorna inte var lika noggranna som dagens atomur men att skylla det på fusk känns, tja, sådär…

Diskussionen lär fortsätta, dels den relevanta vetenskapliga debatten (peer review innan publicering är ju en sanity check men den riktiga kvalitetssäkringen kommer efter publikation när andra forskargrupper kan bemöta, upprepa, bekräfta eller förkasta resultaten) men det lär också den vanliga hånfulla ”diskussionen” i stil med jamen hallå det bygger ju på fåniga klimatmodeller! göra (jodå, dessa kommentarer kom omedelbums på Twitter efter den senaste studien denna gång också).

(NB: temperaturen från UAH:s satellitmätserie – den enda ”skeptiker” vill använda – erhålls först efter hantering av data i en modell och även den serien har korrigerats rejält i efterhand efter upptäckta felkällor).

Och som vanligt, detta var en bloggpost och ingen fullständig genomgång av all forskning på området…

[PS: välkommen till klimatdebatten: Jodå, McIntyre vill förstås dubbelkolla även denna studien. När han får konstiga värden från en av filerna med proxydata kastar han sig på Twitter och säger att studien är skräp… när det i realiteten han som inte kan extrahera innehållet i filen rätt:

Widding, Aktuellt, Granskningsnämnden och lilla jag

Det Aktuellt-inslag om klimathotsskeptiker jag blev intervjuad i för lite sen har blivit anmält till Granskningsnämnden av Elsa Widding (vet inte om inslaget finns att hitta på SvT). Fick ett mejl med förfrågan om jag tänkte blogga/tycka till om det hon skriver. Nej, det hade jag inte tänkt. Känner att jag redan visat tillräckligt av felaktigheter i det hon framför och det börjar mest handla om upprepningar av saker som avhandlats för mer än ett decennium sedan, se diverse länkar här. Och ingen kommer lämna några skyttegravar vid det här laget.

Men jag blev upplyst om att jag (”bloggare Nilsson”) omnämns i den Youtube-video (nr 47) som hon lagt upp för att motbevisa det som sägs i Aktuelltinslaget. I texten under videon har hon dessutom hittat på ett citat om vad jag skulle ha sagt:

  • Maths Nilsson säger: ‘IPCC:s rapport i augusti i år slog fast att klimatet nu förändras med stor hastighet, som saknar motstycke, tusentals år tillbaka.’ Detta påstående bygger på hockeyklubban, som har kritiserats sönder och samman av Stephen McIntyre.”

Innehållet i mitt citat stämmer ju visserligen även om jag mig veterligen aldrig sa detta, men nej, detta bygger inte på ”hockeyklubban” – men låt oss återkomma till det. Även professor emeritus Stilbs har kommenterat min inverkan. Så jag får väl göra en kommentar då, mest för att visa vilken parodi detta ofta är i vissa avseenden.

Förhoppningsvis hittar Granskningsnämnden den mästrande videon Widding lagt upp, för där bekräftar hon nämligen att det som sades i Aktuelltinslaget är helt korrekt.

Från anmälan:

Som jag kommer ihåg det, och som hennes kommentar antyder, visades grafen i en generell kontext som ett exempel på hur grafer missbrukas i debatten. I inslaget visades en temperaturrekonstruktion 10 000 år tillbaka i tiden gjord med hjälp av analyser av prover från en isborrskärna från Grönland (kallad GISP2) – en av de vanligaste graferna i detta propagandaavseende.

Det jag kommenterade var att temperaturserien slutar år 1855, nutida uppvärmning finns alltså inte med, men ”skeptiker” använder den ändå för att visa att det var varmare förr. (Likaså är det från en (1) mätpunkt och inte i närheten att visa en global temperatur). Det räcker med en snabb bildsökning för att få en drös med exempel. I ett blogginlägg direkt efter tv-inslaget visade jag också att exempelvis bloggen Klimatsans använt den på just detta sätt bara några dagar efter senaste IPCC-rapporten släppts. Här är skärmdumpen igen:

Cased closed.

Och jag förstår faktiskt inte varför Widding känner sig kränkt, exakt den graf som visades i Aktuellt finns nämligen med i hennes egen bok Klimatkarusellen (2019 års upplaga). Mätserien har framställts i ett otal olika varianter, i senare kapitel av samma bok använder hon även av en av dessa, där är till och med den sista lilla snutten fram till år 1855 inrutad med kommentaren IPCC: intresse, trots att 1900-talet inte ens finns med (en bild som även Stilbs har lagt upp på sin blogg, se nedan).

Hon har även använt andra varianter i föredrag/intervjuer på Swebb-TV (men deras videor är ju borttagna sen de blev portade från Youtube pga lögner om covid-19 och vaccin). Men du behöver inte köpa boken eller leta fram raderade videor, Widding fortsätter nämligen att framföra samma budskap i den nämnda videon som hon lagt upp för att avfärda att hon gjort just detta (sic);

ca 8:30 min in visar hon nedanstående bild och säger att ”den minoiska värmeperioden … ligger 1,1C över dagens temperatur.”

Längre fram i videon, ca 23:30, gör hon det igen, dvs pekar på en period i grafen och säger att den var varmare än nu! Skärmdump nedan:

En gång för alla:

IPCC pratar om – och hela frågan handlar om – en global uppvärmning. GISP2 ÄR INTE GLOBAL. DET ÄR EN PUNKT PÅ JORDSKORPAN! Och som sådan med en massa ”brus” (och senare tids forskning har visat att det finns all anledning att ta GISP2-resultaten med en nypa salt). Senare i samma video lyfter hon i samma anda fram ytterligare en mätpunkt från centrala England med ”snabba ändringar”. England är inte heller globalt – inte ens efter Brexit.

Ca 11 min visar Widding följande bild och påstår att den skulle visa den långsiktiga temperaturutvecklingen på Grönland fram till 2007:

I den visade grafen – som förstås inte kommer från någon vetenskaplig publikation – har GISP2-iskärneserien klistrats samman med en annan mätserie (temperaturer uppmätta med termometer) från en studie av Jason Box m fl från 2009. En mätserie – som exempelvis GISP2 – från en mätpunkt kan inte utan vidare kopplas ihop med en helt annan mätserie som bygger på helt annan metodik och olika mätområden osv! Om ni tycker jag har fel i detta så lyssna på Stilbs, se nedan.

Och den graf som visades fram till nutid i Aktuelltinslaget då? Ja, de har inte bara kopplat ihop en serie från en mätpunkt med nästa som i graf en ovan. Det båda olika mätserierna överlappar med flera decennier (man kan kontrollera om de korrelerar), flera mätpunkter på Grönland används och de båda serierna är från identiska mätplatser (inte som i den ovan).

(hemläxa: googla Gregory Wrightstone – som uppenbarligen har gjort grafen – och fundera ett ögonblick på varför du skulle lita på hans hemmabygge istället för det som presenteras i IPCC:s rapporter).

Widding uppmanar i dryga ordalag Bjerström (SvT-reporter) att läsa just denna studie från Box. Ja, kanske skulle Widding själv läsa den och faktiskt fundera på vad som egentligen står där? Och, eftersom hon också uppenbarligen anser att Box är en trovärdig källa, läsa några av hans övriga publikationer (ja, ni kan googla själva), den ovan är 12 år gammal. Box har dessutom varit en av författarna till alla de tre senaste IPCC-rapporterna (WG1).

Man gör förstås som man vill, lyssna ni på Widdings tolkningar och körsbärsplockande av detaljer av vetenskapliga publikationer (”Vi har ingen aning om vad tidigare värmeprioder beror på”) och diverse pseudofakta tagna från nätet. Själv väljer jag att lyssna på de som faktiskt har tagit fram resultaten.

I slutet av videon, efter mer än tjugo minuters utläggningar, nämner Widding att det ju handlar temperaturer på Grönland (vilket även det är fel, då det handlar om en punkt på Grönland) och inte globalt. Och säger att hon verkligen skulle vilja veta hur det har sett ut i övriga världen. För om de olika regionala värmeperioderna (som alla erkänner funnits) inträffat med långa tidsintervall emellan på olika platser – som IPCC påstår – och inte uniformt globalt som idag, skulle det ju stärka IPCC:s slutsatser om att nutida uppvärmning är exceptionell. Men hon – citat – ”vet inte.” Alltså, vad är detta!? Ta och kolla efter vad som är publicerat innan du går all in och anklagar IPCC och de som forskar i ämnet för att vara inkompetenta och/eller mygla! Sen delger hon oss sina åsikter vilka träd man egentligen borde provta för proxydata osv. Orkar fan inte.

Samma med hennes påstådda citat från mig och hockeyklubban. Hockeyklubban från 1999 är, trots en del brister och osäkerheter, inte visad felaktig -tvärtom (däremot är McIntyres kritik det) men studien är ändå död och begraven, typ. Mann och hans kollegor uppdaterade nämligen studien 2008, med bättre proxydata (med och utan trädringar). Och det finns nu en uppsjö av liknande studier. Och ja, jag har skrivit om även detta tidigare. Och nej, man är inte helt aningslös om vad som orsakat tidigare växlingar i temperatur, men självklart finns det osäkerheter.


Professor emeritus Peter Stilbs, grundare av Stockholmsinitiativet och skribent på Klimatupplysningen, hade också åsikter om den här GISP2-grafen och min roll i det hela:

Bild

Det är ju för f-n exakt själva poängen! Det är inte mig du behöver upplysa om detta. Nilsson har inte heller ”personligen och godtyckligt” klistrat på några jävla termometerdata, men det är just vad jag visat att Widding gjort ovan, eller mer rätt, plockat en graf från nätet i sedvanlig stil. Granskningsnämnden kan ju använda Stilbs uttalande som bevis för att avfärda anmälan.

Mer info på: https://www.carbonbrief.org/factcheck-what-greenland-ice-cores-say-about-past-and-present-climate-change

(Och nej, det handlar inte om ett enda fel, se mina länkar ovan – men att täcka in dem skulle ta mer än hela Aktuellt i anspråk i en hel vecka.)

Stilbs, det är ni själva som sprider den här skiten. På din egen blogg, ex från i år https://klimatupplysningen.se/koldioxiden-avdramatiserad-del-2-2/

Eller varför inte nedanstående variant, ett inlägg du Stilbs själv har lagt upp och då sammanfattade ”– en utmärkt sammanfattning av vissa saker som diskuterats senaste året”. Den innehåller exakt samma graf som Widding har med i sin bok och som visualiserar det problem som diskuterats ovan och som du själv lyfter (se den markerade rutan ”IPCC:s intresse” och läs gärna texten under bilden i blogginlägget): https://klimatupplysningen.se/antligen-borjar-vi-nagra-oss-forsta-framtiden/

Krabbe3

Inlägget är visserligen gammalt och det är väl bra att du, Peter Stilbs, tagit åt dig sen dess. Själva texten är skriven av Peter Krabbe och ni länkar till hans blogg där inlägget först publicerades. Där denne numera lanserar antivaxxkonspirationer liksom obehagliga och äckligt antisemitiska konspirationsteorier (nej, jag anklagar varken Widding eller Stilbs för detta).

Det fanns mer i videon och anmälan som skulle kunna kommenteras, men jag orkar inte. Det mesta hittas redan här på bloggen.


För att sammanfatta: GISP2-grafen har ofta missbrukats för att visa att det var varmare förr än nu, precis som det visades i Aktuelltinslaget. Det är fullständigt bevisat. Punkt!

Detta gäller även hur Widding har använt grafen, även om hon inte anklagades för just detta i inslaget.

Det Widding istället väljer att lyfta fram är en fråga från SvT som hon fått skriftligt (och som Widding själv valt att publicera på bloggen Klimatupplysningen). Under ett föredrag på Swebb-TV (tror jag det var) använde hon just en sådan här felaktig GISP2-graf från en ”anonym” websida. Det stod till och med ”Present”(nutid) på grafen vid år 1855. Hon försvarar sig med: ”Jag är dock tydlig med att jag bara använder den för att visa den långsiktiga trenden. Jag säger att data är kontroversiella, att det är temperaturer på Grönland och att det kan ifrågasättas om de gäller globalt.

Det är exakt den här typen av argumenterande som gör den här debatten så förbannad meningslös. Korrekt data används på felaktigt sätt.

Grafen visar ju inte den globala långsiktiga trenden på ett korrekt sätt just eftersom den är extremt lokal och inte ens har med perioden som faktiskt är aktuell i sammanhanget. Istället för att kolla upp fakta och sätta det i ett sammanhang så blir det: hejsan hoppsan, jag har ingen aning, men här är en graf jag hittade på nätet som ifrågasätter en enorm massa kunskap och publicerad forskning, den kan ju vara sann men jag bryr mig inte om att kolla upp fakta och om jag bara säger något i stil med: jag vet ju inte men det är väl ändå konstigt att media och IPCC-forskarna bara liksom väljer att ignorera detta! så är det okej och inget förvillande.

Det är en högst relevant fråga som SvT ställer: varför använder du en felaktig graf som ger missvisande bild av kunskapsläget? Men vips så har hon ändå förflyttat fokus till att SvT skulle ha gjort något fel i detta avseende.

[Glömde: jag har tidigare kommenterat en del av Widdings ”svidande kritik” av SvT och hennes svar på de frågor Bjerström skickat innan den tänkta intervjun. Svar (publicerade på Klimatupplysningen) som bara visar på hur rätt Aktuellt hade i sina påståenden om att förvilla: https://mathsnilsson.se/2021/09/08/mitt-aktuelltinslag-och-hur-det-fortsatte/

På Klimatupplysningen fick mitt svar en mängd hånfulla kommentarer men inte ett enda sakligt argument. De lade även upp länk till mitt jobb och berättade att jag har en Mazda. En vän på Twitter försökte lägga in en kommentar om detta på KU men de valde att inte publicera den. Ynkligt!

Och som av en händelse fanns just dessa svar/kommentarer inte med i anmälan till Granskningsnämnden.]


Fick en kommentar där någon tyckte jag skulle ställa upp på intervju i Swebb-TV. Nej, det lockar inte särskilt, ser inte vad det skulle leda till. Lars Bern har dessutom redan avfärdat mig som betydelselös:

The fierce debate over future scenarios (RCP8.5)

The never ending climate-debating-cycle: Cherry pick data. Insult your colleagues. Get offended by angry replies. Spectators: Pick a fighter! Bring out your popcorn. Repeat.

This is for instance played out in endless threads on Twitter about the use of the future high-CO2-emission-scenario called RCP8.5. The probably loudest voice comes from the political scientist Roger Pielke Jr. Some months ago he wrote a discussion article with a title that shows ”the tone” in this debate: How Climate Scenarios Lost Touch With Reality.

Recently some climate scientists replied: Climate Scenarios and Reality. Which in turn resulted in a frantic burst of tweets from Pielke Jr in which he wanted to explain (often in a disparage way) why climate scientists ”are mad at him”. He is claiming that the scenario-use (or misuse) is one of the biggest science-failures on this side of year 2000 and that it threatens the integrity of the whole climate science community. Sort of.

This is not a new battle, a quick search on the internet reveals that it has been going on for years, involving pretty much the same players. It is difficult not to think that Pielke Jr somehow enjoys these confrontations. He paints a picture of himself being some kind of innocent truthteller in a tainted world, but that’s really not the full picture …:

I have mostly been interested in the physics behind the climate change and have stayed away from the future scenarios etc. as it inevetibly involves economics, politics and opinions. This is indeed a complicated area and I will not even pretend to know all the details. However, it sure looks like Pielke has drawn hasty conclusions based on poor data before. So I took a look at some papers Pielke Jr had published on the ”scenario stuff”. Based on that, in my probably biased view, it is surprising that he does not show some humility about the difficulties rather than declaring his colleagues for fools.

See Carbon Brief for an Explainer on the RCP8.5-scenario. Note that the scenarios presented by IPCC are not predictions of what will happen, but projections of the future under specified conditions. It is a huge difference.


In 2008 Pielke et al wrote a comment in Nature on the future scenarios used by IPCC: Dangerous assumptions. The message was that the scenarios (SRES) were overly optimictic regarding the rate of decarbonization, and potentially seriously underestimated the challenges. They stated that the IPCC’s projections included a too high a degree of spontaneous decarbonization, i.e. assuming that much of this would happen even without climate policy. Pielke et al showed that the observations from 2000-2005 confirmed their worries; The Energy Intensity (EI) and Carbon Intensity (CI) were way off from what the scenarios assumed (meaning that the decarbonization did not proceed as fast as the scenarios assumed):

EI and CI are highly correlated to the economic growth (GDP). Pielke et al points out that we have likely only just begun to experience the surge in global energy use due to the economic development of the poorer parts of the world (hence the headline of their article). Hold that information for later.

IPCC changed scenarios and in the AR5-report four different Representative Concentration Pathways (RCP:s) were used. The high-end-scenario was named RCP8.5. The figure comes from the anticipated forcing (in W/m2) from greenhouse gases in year 2100.

In 2015 Pielke Jr again stated that the new scenarios still used a too aggressive spontaneous decarbonization rate and that the observed EI and CI -data proved it was too optimistic: Assumptions of Spontaneous Decarbonization in the IPCC AR5 Baseline Scenarios (pdf)

And here in plain text:

In the same year, 2015, the Paris Agreement was negotiated and since then the coal consumtion have more or less collapsed, about 75% of the coal plants that were planned or being built then have now been cancelled. (I haven’t got a clue on the cause and effect here though …). Fossil free energy sources have also become much cheaper and as a consequence the rate of CO2-emissions has fallen during the last few years.

As I understand it, the RCP8.5-scenario was never meant to be a business-as-usual-scenario (i.e. what will happen without policy), but rather a worst-case high-end scenario. For many years however, the emissions did follow the path of RCP8.5 (China was for example building a new coal plant every third day) and I guess this is why it often has been treated/referred to as a BAU/no policy-scenario.

The named changes in the energy sector have also made the likelihood of future outcomes to change. As far as I can tell, nowadays it is hard to find any scientist that thinks the RCP8.5-scenario is likely (but by no means impossible). IPCC states in the recent AR6-report: “the likelihood of high emission scenarios such as RCP8.5 or SSP5-8.5 is considered low in light of recent developments in the energy sector.

But despite that, some articles still refers to RCP8.5 as the BAU-scenario. It was not that long ago I commented on a paper that only presented the RCP8.5-outcome and put the results from a more realistic scenario in its Appendix. In this respect, Pielke is right and the climate scientists admits in their reply (see link above) that the ”BAU-scenario” sometimes is used sloppy. But they also think that Pielke’s criticism is taken out of proportion.

Pielke et al‘s discussion piece mentioned above, builds on what was published in one of his scientific articles from late 2020 (i.e. before the latest IPCC AR6 was released): IPCC baseline scenarios have over-projected CO2 emissions and economic growth. They found that the high-emission-scenario was implausable, mainly due to a lower economic growth than what had been assumed in the scenarios (which also affects the EI and CI).

CO2-emissions= population x GDP per capita x Energy Intensity Carbon Intensity

They then calculated what it would take for the economy to catch up with the assumed GDP-growth and thereby making the high-end scenario plausible. They judged that this catch-up-rate was too high to be likely in the real world.

I’m not an economist and they are probably right, but I can’t help noticing that just five years earlier, Pielke claimed the opposite (more or less) by referring to the same parameters, i.e. higher GDP/EI/CI-values than predicted made the model-scenarios being too optimistic in its decarbonization-rates. The numbers supports their conclusions both then and now, but to me, the fact that you can come to opposite conclusions in analyses – based on the same measures – just a few years apart indicates that GDP must be a terrible parameter to rely on for predicting the future (although I understand that these calculations are needed).

The uncertainties is also confirmed in a paper by Nordhaus et al (winner of the so called Nobel prize in economy (which actually stems from a donation from the Swedish National Bank, not from Alfred Nobel testament as the ”real” Nobel prizes)): Uncertainty in forecasts of long-run economic growth, published in PNAS 2018.

They states that there is a 35% probability that the worst-case-scenario RCP8.5 will come true because of the huge uncertainties in determination of a future GDP and the subsequent emissions. Two other studies came to the same conclusion (more or less): Müller et al 2019, and Startz 2020. If true, these uncertainties also means that the GDP-catch-up-rate calculated by Pielke et al is plausibel.

Pielke et al do comment on this though:

However, we argue that this magnitude of catch-up may be unlikely, in light of: headwinds such as aging and debt, the likelihood of unanticipated economic crises, the fact that past economic forecasts have tended to over-project, the aftermath of the current pandemic, and economic impacts of climate change unaccounted-for in the baseline scenarios.”

Appearantly, Pielke no longer believes the future economic growth of poorer countries will ”take off” as he did back in 2008 (see above). Their arguments are probably likely but are only assumptions, and far from being actual facts (and no, this is not equivalent to the uncertainties in the ”physics climate models”).

Days after IPCC AR6 WG1-report was released Pielke Jr ruled that it was biased towards the worst-case scenario by counting how many times it was mentioned in the text compared to the other scenarios. Everyone who have read the report knows that’s not true. He also regulary posts search results from Google Scholar on how many published articles that includes the RCP8.5 word. He really seems obsessed with this RCP8.5-scenario, but in my view these ”investigations” are as pointless as judging Pielke’s paper being alarmistic because he uses ”RCP8.5” much more often than the other scenarios (which he does).

Look, I get it, RCP8.5 is unlikely, all scientists seems to agree on that. But it hasn’t always been. It is easy to be the wise guy in retrospect. And considering what Pielke appearantly thought about the scenarios earlier, I think his now snorky self confidence in calling his colleagues fools for using the RCP8.5 is both headstrong and unfair (yes, that’s my opinion, not a fact).

-Yes, there are still scientists that call the RCP8.5-scenario (or SSP5-8.5) BAU.
-Yes, there are journalists that could ask more critical questions.
-Yes, there are plenty of reasons for using RCP8.5 even though it is not a likely outcome.
-Yes, there are some substance in Pielke’s criticism.

-No, this does not mean that the whole scientific community only focus on the RCP8.5-scenario (read the IPCC-report).
-No, everything that journalist writes are not wrong or alarmistic.
-No, it hasn’t been wrong to use RCP8.5 in risk assessments.
-No, warming doesn’t suddenly stop after 2100 if we continue releasing CO2.

And by all means, emissions are only one of the uncertainties in predicting the future. The other two major factors are climate sensitivity (temperature change after a doubling of CO2) and the carbon cycle – these are not even discussed in Pielke’s paper mentioned above. For example, in a warmer world it is expected that the absorption of CO2 from the atmosphere will be lower than today, meaning more of our emissions will stay in the atmosphere.

Many groups have estimated a future warming with the current policies:

Pic from Breakthrough/Zeke Hausfather

Most points to about 3ºC increase by 2100, but if the climate sensitivity-uncertainty is included, warming to +4ºC could not be ruled out (in line with the SSP4-6.0 scenario). According to the climate scientist Zeke Hausfather the stated policies would lead to 2.4ºC (1.7ºC to 4ºC) most in line the scenario SSP2-4.5, but the world will continue to warm after that point as these emission pathways do not get us to net-zero.

In a recent UN-report, the now stated policies will take us to 2.7ºC (no range given). According to the declarations from all contries, the CO2-emissions will increase with 16% to 2030.

And for sure, the stated policies are still only figures on a paper. We are no way near the goals of the Paris Agreement. And we do not know if another Trump- or Bolsonaro-like leader that doesn’t give a fuck about science appears.

Regarding the never-ending fuzz about the RCP8.5-scenario, I think it’s like what we in Sweden call a storm in a glass of water. There is still probablilities for 4ºC warming even without RCP8.5. And the likely consequences are severe already at 2-3ºC. As seen in the latest IPCC-report, science is adapting to the latest information, the full range of SSP5-8.5 was not even depicted in the diagram in the SPM. Give it some time for God’s sake.

RealClimate: #NotAllModels

And yes, as we are seeing progress in the decarbonization the economy, the usual suspects will claim that the problem never existed or that the market fixed it by itself, just like that (we’ve seen this before).

PS

I wonder what Lomborg thinks now that even Pielke Jr indirectly think his work is a bit ludicrous. I mean, Lomborg states that 3.75ºC by 2100 is the optimum temperature to aim for…

PS2

Practised my English, pardon for misstakes 🙂


[Update 27th Oct: Pielke Jr commented my post on Twitter, linking to his article from early 2021: Distorting the view of our climate future: The misuse and abuse of climate pathways and scenarios. Only had time for a quick look on a chapter about the likelihood of RCP8.5 and that naming it BAU is wrong. Think I will stick to natursal science…. ]