Previous IPCC-reports had a separate chapter for paleoclimate (historical climate) whereas AR6 WG1 did not. That does not mean the topic was totally disregarded, among other things a now debated temperature graph over the last 2000 years was included.
One of the fiercest fights in the climate ”debate” have been a reconstructed temperature graph from the northern hemisphere (Mann et al 1999) over the last millenia, presented i IPCC TAR 2001. Beacuse of it’s shape it was nick-named the hockeystick:
The authors acknowledges the uncertainties (shown in grey) from the early centuries: Though expanded uncertainties prevent decisive conclusions for the period prior to AD 1400, our results suggest that the latter 20th century is anomalous in the context of at least the past millennium.
It was scrutinized by other scientists like new studies supposed to be in the scientific process. For instance, the statistical methodology was heavily critized. The study stirred controversy reaching all the way up into the US Congress and Mann et al were accused of fraud.
To cut a long story short: NRC conducted a investigation on the matter, aquited Mann et al from misconduct, and showed that even when more robust methodology was applied, the conclusions held. Other scientists replicated the study. Raw data and code have been shared (contrary to claims). None of this is however mentioned in the criticism of AR6 Clintel just posted (what a surprise).
Mann and his colleagues accepted the fair part of the criticism and repeated their study according to recommendations (and with updated and new proxydata). It was published in 2008:
Today there is a long list of these kind of studies showing that today’s temperatures are very likely warmer than in any time in the last 2000 years (although the ”shaft” of the hockeystick is not as straight as in the original).
This is how science always progesses. Contrarians are however still stuck in the original graph-controversy – over twenty years later. The accuracy of GPS are much better today than 20 years ago. Do you therefore think the scientists and their models were fraudulent back then? (Yes GPS requires mathematical models to work properly).
Fast forward to IPCC AR6 WG1 from 2021. They showed a reconstructed global temperature (the above are from the northern hemisphere). A new hockeystick!
The graph was taken from a study by Page 2k published in 2019. They used five different statictical methods ending up with this graph:
Just recently, Clintel published a long report with criticism of the AR6 synthesis report. And wrote this:
”It cannot be ruled out that the new hockey stick was particularly commissioned for the 6th IPCC report. Five of the 19 authors of the new field hockey stick curve are from Bern (PAGES 2k Consorrtium, 2019).
Evidence suggests that a significant part of the original PAGES 2k researchers could not technically support the new hockey stick and seem to have left the group in dispute. Meanwhile, the dropouts published a competing temperature curve with significant pre-industrial temperature variability (Büntgen et al., 2020)12 (EA and EA+ in Fig. 5). On the basis of thoroughly verified tree rings, the specialists were able to prove that summer temperatures had already reached today’s levels several times in the pre-industrial past.”
So I contacted Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL), co-author of both the Page 2k (2019) and Büntgen (2020)-papers. What did he say?
First of all, the IPCC did NOT in any way commission the Page 2k-study as Clintel implies (FCL used the capital letters).
FCL did however confirm that some leading paleonologists do not think the Page2k graph was properly used in the IPCC AR6-report. They don’t think there is sufficient data to even reconstruct a global mean temperature with precision 2000 years back (most data comes from northern hemipshere). FCL somewhat regrets putting his name on the Page2k-study.
The criticism is for instance outlined in a scientfic paper by Anchukaitis, Smerdon 2022. Below you can see the Common Era-temperatures from the last four IPCC-reports, note that the last one is global, wheraes the others are from the northern hemisphere (it was visually diffent in the IPCC-reports but includes the same studies):
Despite the criticism it should be noted that the paper still concluded: ”As new reconstructions have been developed and estimates of past climate have been refined, results continue to show that by the late 20th century temperatures very likely exceeded those of any time in at least the last millennium.” Clintel does not mention this with a word.
And, as FCL points out, Büntgen et al 2020 does not show that pre-industrial summertime temperature reached today’s level as Clintel claim. ”Just that summer temperatures have occurred at the level of the early 2000s (which is 10-20 years ago). The reconstruction also lacks data for recent years.”
And whoever argues for a warm medieval warming period, also argues that there was a relatively large temperature change back then, which in turn means that the climate is sensitive to variations in the natural parameters that caused this change (mainly increased solar activity and decreased volcanic activity) .
It also means that the climate is sensitive to an increased effect from greenhouse gases, which should make us even more concerned about how the climate will develop.
So yes, scientists obviously disagree on the global temperature reconstruction. If there had been a separate chapter on paleoclimate in AR6, it would likely had been described differently (?). But it still does not change the conclusions from the AR6 in any way.
Clintel want to frame this as huge scandal, an alarmistic conspiracy. Their report is full of these accusations. Marcotts ”doctored graph” from 2013 and so on.
When IPCC AR6 WG1 was released I checked part of Clintel’s report with criticism. It was full of flat out lies. Like:
”Other historical reconstructions by Tamo, Fortin and Gajewski found that Arctic temperatures were 1-2°C warmer during most of the first millennium and in particular during the Medieval Warming Period, see: https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/15230430.2019.1640527. ”
Everyone who can read can tell that the study did not show that:
Clintel also claims that IPCC has ignored Lindzen and Choi’s paper from 2011: “The Earth’s energy budget, climate feedbacks, and climate sensitivity” makes no reference to Lindzen and Choi (2011; hereafter LC11), the most important paper on climate feedbacks and climate sensitivity written in recent decades.”
It’s also a flat out lie. The scientific community has responded to Lindzen’s iris hypothesis i many studies. IPCC has also commented specifically on the LC11 study (which PNAS by the way refused, four different referees agreed on that – of which two were chosen by Lindzen himself. L&C did not bother to update, but sent it to another journal instead).
But that was in IPCC AR5 2013, ten years ago (zombies don’t die). LC11 was claiming that the climate sensitivity should be way below 1.0 °C (i.e. temperature change after a doubling of CO2 in the atmosphere). We’ve just recently passed a 50% CO2-increase but the temperature already increased more than 1.0°C.
Scientific conclusions are not static. They might be adjusted when new data and analysies appear. Sometimes mistakes are made. People do different judgments. Some shout conspiracy again and again.
A fair debate must be able to take criticism, that goes also for the IPCC. But you can communicate criticism in different ways. Above you can see one way showing a lot of background and full motivation in scientific paper, and one way that takes some justified criticism and mashes it with cherry picked data and accusations of fraud.
One is constructive, taking the scientific debate forward. The other is contagioius leading nowhere. Yes, Clintel is poisoning the scientific and political debate. They can only blame themselves for being irrelevant.
(För) mycket tjafs om Elsa Widding nu. Så här kommer lite till 😉 Hon lade upp en ny Youtubefilm (3 maj 2023) där hon sågar IPCC som en politisk organisation, inte vetenskaplig. Syntesrapporten som kom för någon månad sedan är, hävdar hon, alarmistisk och bygger på ett numera osannolikt värstascenario (RCP8.5 / SSP5-8.5). Hon hänvisar till statsvetaren Roger Pielke Jr som hon menar har bevisat att IPCC körsbärsplockar studier för att underblåsa alarmismen:
”Allt detta är fiktion, till och med desinformation.”
(ja, fast på amerikanska då…)
När man läser Pielke Jr:s genomgång låter det verkligen illa. Jag tycker Pielke Jr ibland har vettiga och tänkvärda kommentarer, men jag blir alltid lite misstänksam när självutnämnda sanningssägare kommer med sådana här utbrott. Och det är inte första gången…
Men först. Widding fortsätter påstå att hon i sin senaste bok hämtar informationen från IPCC WG1-rapporten. Så är inte fallet. Punkt.
IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att det inte syns någon ökande trend i antalet tropiska stormar. Det var också vad som förutspåddes i till exempel IPCC AR4 från 2007. Däremot skriver de att andelen starka tropiska stormar (kategori 3-5) har ökat under de senaste fyrtio åren.
Det håller även Pielke Jr med om:
Men han menar att det handlar om cherry picking. För det finns ju data från längre tillbaka i tiden och lägger man till dessa så syns ingen uppåtgående trend i intensiteten. Pielke tycker alltså att IPCC vilseleder i detta avseende.
IPCC:s slutsatser om den ökande trenden är mycket influerade av en studie som publicerades i PNAS 2020:
Kossin JP, Knapp KR, Olander TL, Velden CS. Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Jun 2;117(22):11975-11980. doi: 10.1073/pnas.1920849117. Epub 2020 May 18. Erratum in: Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Nov 24;117(47):29990. PMID: 32424081; PMCID: PMC7275711.
Kossin och Knapp är två av forskarna som har hand om NOAA:s databas International Best Track Archive for Climate Stewardship (IBTrACS) som loggar information om alla tropiska stormar. Även Pielke Jr hyllar arbetet bakom och hämtar sin statistik därifrån – precis om Kossin och Knapp i artikeln ovan. Så hur kan de då ha så olika uppfattning?
PNAS-artikeln beskriver varför: det är först 1980 satelliter kom i drift och man fick tillförlitliga data från hela världen. De konstaterar också att mätdata från tiden innan detta inte lämpar sig för global trendanalys då den är väldigt heterogen både i tid och rum:
”The global instrumental record of TC intensity, however, is known to be heterogeneous in both space and time and is generally unsuitable for global trend analysis.”
Forskarna bakom studien hade tagit fram ett mer tillförlitligt sätt att utifrån satellitdata göra en bedömning av intensitet och antal stormar (homogenisering).
Som lekman är det ju svårt att ha en åsikt om vad som är mest rimligt. Men vad jag vet är att det har stormat (f’låt) rejält i den akademiska debatten om huruvida det finns någon trend i antalet tropiska stormar och dess intensitet under senaste århundradet eller inte. Några studier länkas till här:
Bara som exempel. Meteorologiprofessorn Kerry Emanuel gjorde en studie 2005 som konstaterade att tropiska stormars destruktivitet hade ökat under de senaste 30 åren. Pielke Jr och Landsea replikerade att nej, observationer säger att så var det inte. Emanuel svarade att jodå, så är det visst. Ni har enbart tittat på observationer för stormar som dragit in över land i USA, medan jag har tittat på alla stormar. Mitt underlag är 100 ggr större än ert och är därmed bättre statistiskt underbyggt.
”This means that the power-dissipation index (PDI) I used, which is accumulated over all storms and over their entire lives, contains about 100 times more data than an index related to wind speeds of hurricanes at landfall.”
Jag överdriver lite förstås, men ungefär så låter det, läs Emanuels slutreplik här (de andra tror jag är bakom betalvägg): Emanuel, K. Emanuel replies. Nature438, E13 (2005). https://doi.org/10.1038/nature04427
IPCC har i detta avseende valt att förlita sig på satellitdata på grund av osäkerheterna i data innan dess. Jag kan ingenting om detta och det var ingen total genomgång av forskningen, men jag tycker det finns all anledning att nyansera Pielkes anklagelser. Man får förstås ha vilken åsikt man vill om det är att vilseleda.
——
Om det är svårt att komma överens om ovanstående, blir det ju inte lättare om man ska lägga till några ”mänskliga parametrar” och beräkna de ekonomiska skador som dessa stormar orsakar. Att kostnaderna har skjutit i höjden på senare tid verkar alla vara helt överens om, däremot är ju frågan hur man ska jämföra kostnader från förr med dem nu. Vi har blivit rikare och har dyrare saker och fler bor i utsatta områden osv.
Vad jag förstår var Pielke Jr och Landsea 1998 pionjärer i att försöka normalisera dessa värden. De har sedan dess påtalat att det inte finns någon ökande trend i skadekostnaderna i USA. Pielke Jr blev därför förvånad och irriterad när IPCC AR6 WG1 kapitel 11 inte tar upp hans och andras arbete utan skriver så här (min fetning av text):
”A subset of the best-track data corresponding to hurricanes that havedirectly impacted the USA since 1900 is considered to be reliable, andshows no trend in the frequency of USA landfall events (Knutson et al.,2019). However, an increasing trend in normalized USA hurricanedamage, which accounts for temporal changes in exposed wealth (Grinsted et al., 2019), and a decreasing trend in TC translation speed over the USA (Kossin, 2019)”
De säger alltså att det finns en ökande trend i skadekostnader i USA med hänvisning till en enda studie (Grinsted et al 2019):
Collins and Lowe 2001 Final.PDF (casact.org) bygger vidare på Pielke Jr s arbete från 1998
Schmidt et al 2009 Microsoft Word – Schmidt_S-ext-abs26082009.doc (essl.org) ”We believe there is at least evidence to suggest that climatic change as a whole, due to both natural variability and anthropogenic forcings, does have an impact. For example, annual adjusted losses since the beginning of the last “cold phase” (1971) of the Atlantic Multidecadal Oscillation show a positive trend, with an average annual rise of 4% that cannot be explained by socio-economic components.”
Av dessa sex studier är alltså fyra hans egna. Alla tycks bygga på Pielke och Landseas normaliseringsmetodik. Den sista verkar kunna ana en viss ökande trend, men kanske inte från tidigt 1900-tal (?) De övriga två då?
Om jag fattar det rätt så är Martinez 2020 en kommentar till Pielke Jr:s artikel från 2018 och som visar att Pielke Jr har överskattat kostnaden för historiska stormar. Pielke Jr svarar att de erkänner osäkerheterna men vidhåller att deras metodik är mer robust än Martinez förslag.
Den åttonde är en kommentar på en artikel av Nordhaus (belönad med Nobels ekonomiska minnespris eller hur det nu benämns). Nordhaus hade fastställt en ökande normaliserad skadetrend:
Nej, ingen av dessa studier har refererats till i IPCC-rapporten. Men det har inte heller exempelvis de här två som rapporterat en ökande skadetrend:
F. Estrada, W. W. Botzen, R. S. Tol, Economic losses from US hurricanes consistent with an influence from climate change. Nat. Geosci. 8, 880–884 (2015)
F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012)
Estrada et al, kritiserar Pielke Jr normaliseringsmetodik ganska hårt då de menar att den missar olika parametrar. De får helt andra resultat, nedan från deras artikel, Pielke Landsea till vänster och Estrada et al till höger.
Och Grinsted-studien som IPCC hänvisar till? Forskarna bakom den skriver att de har adresserat de de osäkerheter som finns i tidigare normaliseringsprocesser. De diskuterar bland annat Pielke Jr:s studie från 2018. Forskarna säger sig ha hittat en väg runt dessa problem och tidigare motsägelsefulla studier. Bland annat tar de hänsyn till hur stor area och vilket område som respektive storm har påverkat. Storleken på skadekostnaderna beror förstås på var stormen drar in över land.
IPCC har uppenbarligen bedömt detta som tillförlitligt.
Jag har absolut ingen aning om vad som är bäst och har definitivt inte gjort någon heltäckande litteraturstudie på det här (jag är helt novis på området). Men det låter inte som att det råder en överväldigande konsensus om Pielke Jr:s slutsatser (?) – som han själv påstår.
Det behövs folk som går emot strömmen, och Pielke Jr kommer då och då med relevanta kommentarer. Men det betyder inte att man måste utse dessa personer som några sanningssägare och lita blint på vad de säger bara för att de är emot majoriteten. En annan anledning att jag väljer att avvakta är för att det inte är första gången Pielke Jr fäller ganska hårda ord i klimatdebatten.
Inte heller att han trär på sig offerkoftan.
2009 ville Pielke Jr visa hur snedvriden klimatdebatten var och gjorde en googlesökning på två olika artiklar; en från Michael Mann som visade att antalet orkaner ökade och en annan skriven av Chris Landsea som inte såg någon ökande trend. Resultatet visade enligt Pielke Jr att Manns studie hade 1264 gånger fler nyhetsnotiser än Landseas.
Bara det att det finns en känd filmregissör som också heter Michael Mann (regisserat Heat bland annat) och sökningen var så ospecifik att även dessa träffar fanns med i resultatet han visade. I verkligheten var förhållandet 11 för Mann mot 5 för Landsea. (Skillnaden skulle dessutom kunna förklaras med att Manns studie var publicerad i en kändare tidskrift (Nature)). (ref Another Pielke train wreck | ScienceBlogs)
Pielke Jr erkände sedan att han ”varit lite slarvig”. Några tiopotenser fel bara.
Som sagt, ta det för vad det är. Tyckte Pielke Jr:s utspel kunde behöva nyanseras en aning. Jag har inte kollat igenom allt han har skrivit.
Hans studie om kostnader finns i alla fall refererad till i IPCC AR6 WG2. Men jag har inte läst texten (brukar mest fokusera på delrapport WG1).
Widding påstår, liksom Pielke Jr, sen att just WG2-rapporten liksom syntesrapporten (den senare kom för någon månad sen) är vinklad och nästan enbart bygger på ett orimligt värstascenario. Jag vet inte det jag. Här några bilder. Vi är på väg mot strax under 3C men osäkerheterna gör att vi kan hamna ovanför det. Ni som hejar på Lomborg ska titta på 4C:s bilderna, han menar nämligen att 3,75C är optimalt att satsa på till 2100.
22 april 1998 publicerade Michael Mann och två kollegor (Bradley och Hughes) en studie som skulle bli en av de mest uppmärksammade i klimatdebatten. Det gällde en rekonstruktion av temperaturen på norra halvklotet tillbaka till medeltiden.
Egentligen var det kanske deras kompletterande studie ett år senare som blev känd, den sträckte sig 1000 år tillbaka och fanns med i IPCC:s tredje stora assessment report 2001. Den numera ikoniska grafen såg ut så här i Summary for policymakers:
Utseendet fick någon att kalla den hockeyklubbsgrafen och det har hängt i sedan dess. En lång kamp började. Mann ansattes hårt och anklagades för fusk ända upp i den amerikanska kongressen. Det påstods bland annat att han mörkade rådata och datakod. Saker som har motbevisats (data har funnits tillgängligt på nätet i ett par decennier).
Studien fick berättigad kritik angående den statistiska metodik som hade använts. Likaså stod det redan i studiens sammanfattning att det var sparsamt med data längre tillbaka i tiden. Det åskådliggörs också med de stora osäkerhetsspannen i grått.
Fränaste kritiken kom från McIntyre och McKitrick men den visade sig inte hålla. Deras försök att rekonstruera studien misslyckades eftersom de inte följde samma metodik. Andra forskningsgrupper kunde replikera studien:
Wahl, E.R., Ammann, C.M. Robustness of the Mann, Bradley, Hughes reconstruction of Northern Hemisphere surface temperatures: Examination of criticisms based on the nature and processing of proxy climate evidence. Climatic Change85, 33–69 (2007). https://doi.org/10.1007/s10584-006-9105-7
USA:s vetenskapliga akademi, NAS utredde saken och även dom kom fram till att slutsatserna höll trots bristerna i statistiken.
En republikansk politiker tillsatte en separat utredning, ledd av statistikprofessorn Wegman. Även han kritiserade metodiken men testade aldrig vilken effekt det hade på slutsatserna.
Men inget av detta har spelat någon roll. ”Skeptiker” drar fortfarande upp detta trots att det nu finns hockeyklubbor till ett helt hockeylag. Rekonstruktioner som tagits fram med hjälp av olika metodiker, med och utan trädringar (som blev särskilt kritiserat). Det cirkulerar fortfarande myter om att han blivit fälld för forskningsfusk i domstol:
Fick ett ryck och började skriva igen. Arbetsnamn: Vi har tio år på oss
Hamnar i en liten bubbla då och har inte riktigt tid att blogga (lägger ju ner ner en del tid på inläggen…). Är nästan ”klar”. Det vill säga med ett första råmanus där kapitel ligger huller om buller och mycket behöver renskrivas. Det återstår rätt mycket till man kan kalla det en riktig första draft. Men ändå.
Men nu kommer ”voffö-håller-jag-på”-ångesten krypande. Hade ju ett skönlitterärt manus ”draft-klart” för något år sedan, brydde mig inte om att fixa till det och skicka iväg det i tröttsamt offerkoftaresonemang i stil med what’s the point.
Den danske debattören Bjørn Lomborg säger att antalet ”klimatrelaterade dödsfall” i världen har minskat med 96% sedan 1920-talet och visualiserade det så här i ett Facebookinlägg 25 juli 2021 (hörde honom säga 99% häromdagen):
Som synes har han valt att redovisa detta i ett linjediagram, och anger att det visar antal dödsfall per år, medelvärde per decennium. Är det ett bra sätt att åskådliggöra dessa data?
Nedan finns ett stapeldiagram från Our world in data (inkluderar även jordbävningar och vulkaner som jag antar inte ingår i Lomborgs siffror ovan, men de är små värden i sammanhanget):
Det blir då tydligt att dödsfallen inte är jämnt fördelade utan beror på katastrofala händelser under enstaka år. Ur Lomborgs graf kan man få intrycket av att det t ex under 1950-talet dog uppemot 300 000 människor varje år i klimatrelaterade katastrofer. Det är väldigt långt ifrån verkligheten.
(Faktum är att dödsfallen ökade med nästan 300 % från perioden 1945-1955 till 2000-2010. Det ger dock inte heller en rättvis bild av helheten.)
Sen kan man ju fundera på varför han ändrat sin graf till att börja vid toppen på 1920-talet när dataserien startar vid 1900? 8 december 2015 la han nämligen upp nedanstående på Facebook:
Finns det mer att säga om de enstaka åren?
De största katastroferna är orsakade av torka respektive översvämningar:
Kollar man upp några av de värsta katastroferna blir det också helt uppenbart att de höga dödstalen förvärrats rejält av politik, krig och liknande. Exempel:
1920, torka i Kina: Torka ”The immediate catalyst for the famine was partial or total failure of the Autumn 1920 harvest in more than 300 counties, but other underlying factors allowed the drought to lead to starvation conditions for many millions. […]
The failure of harvests across the North in 1920 also came in the immediate wake of the Zhili-Anhui war that July, which saw the troops of three political factions involved in fighting in the environs of Beijing. While it lasted, the fighting disrupted supply routes across the North, destroyed crops, and led to looting in a dozen counties just south of Beijing” North China famine, 1920-21 | DisasterHistory.org
1928, torka i Kina: ”Nonetheless, the famine that ensued was more political than natural in origin. Famine conditions were exacerbated by simultaneous military activity in the area. Warlords had already established the foundations of famine, stripping counties ‘ruthlessly’ of grain, livestock, and farming implements.” Northwest China famine, 1928-30 | DisasterHistory.org
1931 översvämning i Kina. Lägger man till en enorm översvämning till ovanstående får det förstås förödande effekter. ”The most lethal effect of the flood was the diseases that swept through the refugee population due to displacement, overcrowding, and the breakdown of sanitation. These included cholera, measles, malaria, dysentery, and schistosomiasis.” 1931 China floods – Wikipedia
1959, torka i Kina: ”Although drought was a contributory factor, this was largely a manmade catastrophe for which Mao Zedong bears the greatest responsibility.” China’s great famine: 40 years later – PMC (nih.gov)
Det är i mina öga helt uppenbart att Lomborgs sätt att redovisa dessa data blir helt missvisande. Enstaka händelser får ett oproportionerligt stort avtryck i trenden.
Jag tror inte det går att hitta någon seriös debattör som förnekar att dödstalen i den här typen av katastrofer var enormt mycket större under tidigt 1900-tal än vad de är idag. Den stora frågan är väl om det är relevant? Jämförs inte äpplen och päron?
Kan man använda samma referensramar över hur livet tedde sig på 1920-talet som nu? Blir antalet döda i Rysslands invasion av Ukraina mer acceptabelt eftersom det under andra världskriget dog ett par miljoner människor enbart i striderna om Stalingrad?
Är det en slump att just personer som Lomborg, som ständigt spelar ner allvaret i klimatförändringarna, valt att redovisa dödsfallen i ett linjediagram och gör jämförelse som:
”In the 1920s, the death count from climate-related disasters was 485,000 on average every year. In the last full decade, 2010-2019, the average was 18,362 dead per year, or 96.2% lower.”
I princip är det två händelser i Kina som till stor del står för dessa fruktansvärda siffror under 1920-talet, men det var inte ens i närheten av att en halvmiljon människor dog varje år på grund av klimatrelaterade orsaker.
Ett annat kärt argument handlar om att det dör fler av kyla än av värme. Det är i sig sann statistik men är det hela sanningen?
Lomborg drog det ännu längre och påstod att uppvärmningen räddar 166 000 människoliv varje år och hänvisade till en studie publicerad i Lancet. Men författarna till den menar att han drar slutsatser som inte kan göras utifrån det som presenterades i artikeln. Han gjorde tidigare samma sak utifrån en annan studie. Läs mer och kommentarer från forskarna själva här:
Det är tydligt att forskare, som till skillnad från Lomborg, studerar detta tycks vara frustrerade över hur sakförhållandena förenklas. Dödsfall kopplat till värmeböljor uppkommer i princip direkt. Det ser inte ut på samma sätt vid köldknäpppar eller kallt klimat. Här är en studie som visar att det är mer komplicerat än att plocka fram två siffor och jämföra:
En annan studie från 2022, gjord av forskare på Karolinska Institutet, tittade på dödsfall under tre olika väderextremer: köldknäppar, värmeböljor respektive kalla vinterförhållanden.
Jag skummade bara lite snabbt, här från slutsatsen:
”We also found that more deaths were likely to occur during heat waves than cold waves or severe winter weather, in particularly in high-income countries.”
Mycket är kopplat till demografi och vad samhället är anpassat till, en köldknäpp i Delhi är ingen köldknäpp i Nikkaluokta osv. Vi i den rika världen har en större andel av äldre vilket också påverkar känsligheten.
Statistiken över dödsfall på grund av extrema temperaturer ser ut så här, som medelvärde per decennium (inkluderar både värme- och köldvågor):
Eller uppdelat per år:
De två stora staplarna är två värmeböljor: 2003: 75 000 döda i Europa, 2010: 57 000 döda i Ryssland. Nästföljande 2015: 2000 döda i Pakistan, detsamma i Indien.
Självklart finns det enorma osäkerheter i rapportering och liknande från långt tillbaka i tiden, särskilt för mindre utvecklade länder (gäller ju även dagens siffror därifrån). Effekten av en ”väderkatastrof” hör också självklart samman med den politik och välfärd som råder i det område som drabbas. Då som nu. Och det kommer alltid vara de fattiga som drabbas värst. Det gäller dåtid, nutid och framtid.
IPCC AR6 WG2: ”Flood and drought-related acute food insecurity and malnutrition have increased in Africa (high confidence) and Central and South America (high confidence).
Det här är ingen fullständig genomgång av forskningen på området och ingen ambition att ge ”den enda sanningen”, bara tänkt som en skildring av hur statistik kan användas. Ni kan ju samlas i små grupper och diskutera 😉
Väldigt mycket av inte-agera-nu-retoriken är fokuserat på extremer, som om det vore det enda problemen. Triviala saker som att idag investera i en ny granplantage: är det vettigt med tanke på hur klimatet kommer vara när det ska skördas? Och allt annat än triviala saker som ekosystem i stort:
IPCC AR6 WG2 TS.C.1.2: ”Risks to ecosystem integrity, functioning and resilience are projected to escalate with every tenth of a degree increase in global warming (very high confidence).” […]
”With warming of 3°C, >80% of marine species across large parts of the tropical Indian and Pacific Ocean will experience potentially dangerous climate conditions”
Vi ska ju inte låtsas som att vi har koll på exakt vad som kommer hända i det enorma experiment vi håller på med.
Det är förstås viktigt och relevant att man redovisar att antal ”klimatrelaterade dödsfall” sjunker, särskilt med tanke på alla larmrapporter vi hör. Men jag anser ändå att det är ren desinformation att använda statistik på detta sätt för att förringa problemen med klimatförändringarna. Att föreslå AC som lösning och orsak till att inte agera (t ex Lennart Bengtsson i intervju i Kvartal) när temperaturer riskerar att nå wet bulb-temp-nivåer i fattiga regioner är att spotta dem i ansiktet.
Där kan man läsa att han tycker det är mer optimalt att sikta på en uppvärmning på 3,75°C istället för att försöka hålla oss under 2°C:
”Using carbon taxes, an optimal realistic climate policy can aggressively reduce emissions and reduce the global temperature increase from 4.1°C in 2100 to 3.75°C. This will cost $18 trillion, but deliver climate benefits worth twice that. The popular 2°C target, in contrast, is unrealistic and would leave the world more than $250 trillion worse off.”
Med andra ord, ni som hänvisar till Lombrogs argument ska titta på IPCC:s worst case-scenario. Likaså ska ni fundera på varför ni klagar på klimatmodeller, Lomborgs uppgifter bygger på ekonomiska modeller baserade på en del makabra antaganden: Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol – Maths Nilsson, författare
Vilket kanske kan ge en fingervisning till varför vissa avsnitt i IPCC:s rapport WG2 (åtminstone tidigare rapporter) tycks skildra en helt annan värld än den som beskrivs i WG1-delrapporten (den som beskriver den fysikaliska vetenskapen bakom klimatförändringarna)?
Lyssna på forskarna brukar det heta. Lita på vetenskapliga artiklar som genomgått kollegial granskning (peer review).
Tyvärr är verkligheten mer komplicerad än så och jag tänkte visa ett exempel på det. Råkade nämligen av en tillfällighet stöta på en artikel från 2010, skriven av en svensk forskare, som visar hur svårt det kan vara:
Radetzki M. The fallacies of concurrent climate policy efforts. Ambio. 2010 May;39(3):211-22. doi: 10.1007/s13280-010-0029-0.
Radetzki var professor i nationalekonomi vid Luleås tekniska universitet (gick bort förra året).
Visst finns det seriösa vetenskapliga artiklar även från så kallade ”klimathotsskeptiker” som Lindzen, Svensmark osv. Och tvärtemot hur det brukar låta i debatten så finns de också medtagna i IPCC:s utvärderingar.
Men det finns även en radda artiklar som i mina ögon inte har i en vetenskaplig tidskrift att göra och det brukar finnas en del kännetecken som förenar dessa. Här följer några tips att kolla efter med ovanstående artikel som exempel.
Språk och referenser
Jag reagerade direkt på några saker då jag ögnade igenom artikeln, t ex den här meningen (min understrykning):
”Pathetic attempts employing aerosols and wind data to reconcile the observations with the greenhouse warming theory, reminding of the efforts to deny the Copernican revolution, are unconvincing. ”
Att beskriva andra forskares arbete som ”patetiska försök” hör inte hemma i en vetenskaplig tidskrift. Likaså gör sammanhanget uttrycket används i att åtminstone jag börjar undra över hur objektiv artikeln egentligen är och hur den slank igenom granskningsprocessen.
Nästa uppenbara varningsflagga:
Det anges att en av graferna är tagen från en blogg. Det går kanske att hitta något sammanhang där det kan vara befogat men rent generellt hör sådant hemma i bloggar och debattartiklar. Det spelar ingen roll om grafen är korrekt eller inte. En anledning till varför man inte ska göra det blir uppenbar i detta fall: Grafen det hänvisas till finns nu nämligen inte längre kvar på bloggen i samma ”tillstånd” som den presenterats i artikeln. En blogg kan ändras när som helst utan någon vettig spårbarhet.
Bloggen det handlar om i detta fall är dessutom välkänd i klimatdebatten: www.climat4you. Den drivs av Ole Humlum, numera pensionerad geologiprofessor, och en av de mer aktiva klimathotsskeptikerna.
Och det finns mer att säga om grafen som presenteras i Radetzkis artikel, mer om det strax.
(Det finns faktiskt artiklar som refererar till Youtubeklipp, debattartiklar och annat som inte är hållbara vetenskapliga källor.)
Sådant här får mig nästan alltid att direkt skumma igenom hela referenslistan, det ger kanske inga direkta bevis på felaktigheter men kan indirekt ge en bild av hur objektiv artikeln är:
Och den aktuella referenslistan visar samma tecken som många andra tvivelaktiga vetenskapliga rapporter.
Här hittas några källor som inte är vetenskapligt publicerade studier utan diverse rapporter från tankesmedjor/lobbyorganisationer (som dessutom inte är direkt kända för att acceptera ”den etablerade klimatforskningen”). Det behöver förstås inte betyda att innehållet i Radetzkis artikel är fel men det är i mina ögon en självklar varningsflagga att ta med sig när man läser texten.
Lindzen: Is there a basis for global warming alarm? The Independent Institute (tankesmedja som fått stora pengar av fossilindustrin)
Lindzen: Paper presented at a meeting sponsored by Euresis and the Templeton Foundation (donerat 20 miljoner dollar till ”anti-IPCC-verksamhet”)
Lawson N. An appeal to reason. London: Duckworth; 2008 (ingen vetenskaplig publikation utan bok skriven av en konservativ politiker – grundare av GWPF, en av de mest aktiva ”klimathotsskeptiska” organisationerna i Europa )
Lomborg B. Cool it. (denna bok är ingen vetenskaplig publikation men här refereras den till som en studie – och boken har påvisats innehålla felaktigheter och dessutom vara ensidig, se t ex tabell nedan om vilka han väljer att citera)
Singer, S.F. 2008. ed. Nature, Not human activity rules the climate. The Heartland Institute, = en rapport från NIPCC som i princip är IPCC:s antites. Läs Lennart Bengtsson totalsågning av en senare rapport från NIPCC här. Heartland Inst = jättekänd fossildriven lobbyorganoisation/tankesmedja i klimatdebatten)
Några andra referenser/dokument är också utgivna via tankesmedjor (Fores, Copenhagen Consensus Center, Petersons Institute for International Economics)
(Man kan roa sig med att kolla upp tankesmedjor på t ex http://www.desmog.com där det finns en hel del information om finansiering osv – en webbsida som inte är direkt poppis i pseudoskeptiska lägret kan väl tilläggas)
Radetzki anger i artikeltexten att han inte ger särskilt många referenser till de två kända vetenskapliga tidskrifterna Nature och Science då han anser dem vara partiska:
”There are few references to Nature and Science. This is the unfortunate result of the biased position taken in recent years by the editors of these two journals when it comes to climate issues.”
Istället refererar han mer frekvent till tidskriften Energy & Environment (E&E) eftersom den, enligt honom, är mer objektiv (dvs tillåter ”skeptiker” komma till tals). Det kanske inte behöver nämnas men även E&E är känd i klimatdebatten och har varit inblandade i en del kontroverser. Real Climate, en blogg som drivs av klimatforskare, hotades med stämning efter de hade kritiserat tidskriften.
Radetzkis källa på att Nature och Science är partiska är just en artikel i E&E skriven av Patrick Michaels – en annan ”klimathotsskeptisk” kändis. I vetenskapliga artiklar anges till vilken organisation/universitet/högskola forskarna är knutna och i denna artikel skriver Michaels som representant för i sammanhanget ökända Cato Institute– en libertariansk tankesmedja startad av ledarna för Koch Industries.
Jag kan tycka det är väldigt märkligt hur Michaels kommer fram till att sannolikheten för att publikationerna i Nature och Science under ett kalenderår inte skulle vara partiska är mindre än en på 5.2 × 10−16. Det må ju vara hänt att jag tycker, men det är rätt anmärkningsvärt att denna artikel som pratar om partiskhet så tydligt själv är partisk i vilka referenser som ges när den exempelvis diskuterar den så kallade hockeyklubbsgrafen (se nedan).
När Radetzki ska sammanfatta den naturvetenskapliga klimatforskningen blir det snabbt uppenbart att det i princip enbart är kända ”klimathotsskeptiker” som det refereras till (exempelvis McIntyre, McKitrick, Lindzen, Singer, Michaels).
Men det är ju förstås svårt att genomskåda för en som inte är insatt i ämnet. Granskningar innan publicering är bland annat tänkt att fånga upp att de slutsatser som dras i artikeln stöds av data som presenteras. Likaså är det en viktig del att slutsatserna ska sättas i ett sammanhang och jämföras med tidigare forskning i ämnet och det ska diskuteras om/varför det skiljer.
Innehållet
Det här flyter förstås samman med ovanstående punkter.
Radetzki anser att klimathoten överdrivs. En av rubrikerna lyder Questionable Scientific and Observational Support for the Perils of Global Warming.
Han nämner att IPCC AR4 (2007) konstaterat att det är mycket sannolikt att den ökade koldioxidhalten i atmosfären beror på människans aktiviteter, men påtalar sen att bevisen för detta är bristfälliga. Då blir förstås frågan om han presenterar hållbara bevis för detta?
Det är naturligtvis oerhört svårt att bedöma om man inte själv är insatt. Men ett tips är ju att om det påstås att en studie kommit fram till ett uppseendeväckande resultat, såsom att observationer inte visar en uppvärmning, ja då bör man åtminstone kolla upp vad som faktiskt står i den studie som det hänvisas till. Det finns gott om exempel på när källan i själva verket inte alls backar upp påståendet utan tvärtom.
(Det här är ytterligare en sak som det är tänkt att granskningarna innan publicering är tänkt att fånga upp.)
Ja, detta kan vara både tidsödande och svårt, vilket också är en anledning till att förvillandet har lyckats så bra skulle jag säga. Nedan följer ett exempel:
Radetzki menar att korrelationen mellan temperatur och växthusgaser är dålig. Koldioxidhalten/utsläppen har ökat relativt jämnt medan temperaturen inte alltid följt samma ”mjuka trend” med t ex en ”kylperiod” mellan 1940-1970. Ett kärt diskussionsämne som Radetzki inte ger en objektiv bild av, läs mer: 1900-talets oförklarliga värme- och kylperioder – Maths Nilsson, författare
Han presenterar vidare en temperaturgraf från nedre delen av atmosfären (troposfären) – det är denna graf som är tagen från Humlums blogg som jag nämnde ovan – och hävdar att den bevisar att satelliter inte visar någon uppvärmning under detta sekel (artikeln är från 2010):
”Satellite data for the lower troposphere, depict a complete absence of warming in the course of the present century” :
Och det tycks ju stämma. Men varför visar han bara data från år 2001 och framåt? Mätserien han hänvisar till (RSS) startar faktiskt vid 1979. Åtta år är inte tillräckligt för att visa en pålitlig trend i ett system med stor variation från år till år.
Använder man Way back machine / web archive för att se vad som fanns på Humlums blogg i slutet på 2009 så ser man att den graf Radetzki presenterar inte alls är den som finns på Humlums blogg:
Radetzki har alltså klippt av grafen. Varför tar han inte med all befintlig data? Är det för att han inte vill visa att data faktiskt säger emot det han vill hävda att den gör?
Så här ser grafen ut idag:
Satellitdata brukar ofta påstås vara de enda tillförlitliga mätningarna medan temperaturer från termometrar på jorden inte är det. I verkligheten har satellitmätningarna haft stora problem genom åren. Här en youtubefilm om detta, bland annat med intervju av Carl Mears, som sammanställt de data Radetzki hänvisar till ovan.
Radetzki menar sen att temperaturdata korrelerar bättre med solens och havsströmmars variationer – men utan att ge några mer specifika detaljer än referens till två artiklar av Lindzen och en av Singer. Eller mer riktigt en artikel och en presentation av Lindzen; Singers referens är en rapport från klimatförvillarnavet NIPCC / Heartland Institute (se lista ovan).
Lindzen refererar i sin artikel bland annat till sin egna så kallade iriseffekt, med en i sammanhanget extremt låg klimatkänslighet. Det fanns vid tidpunkten för Radetzkis artikel en rad studier som påvisat metodikfel i Lindzens studier om detta.
Det är faktiskt ingen objektiv bild av vad som fanns vetenskapligt publicerat då.
En annan klassiker tas upp och benämns: ”The infamous hockey stick” (språket igen) – Mann, Bradley och Hughes temperaturserie över de senaste tusen åren.
Radetzkis referenser här är väldigt selektiva och han har utelämnat mycket. Han lyfter exempelvis fram kritik från McIntyre and McKitrick men nämner ingenting om att den kritiken inte höll måttet. Att de båda inte lyckades replikera grafen var för att de inte följde studiens metodik på rätt sätt.
Att hockeyklubbsstudien fått relevant kritik för sin metodik och att det fanns sparsamt med data längre tillbaka i tiden är det ingen som motsäger – men utredningar visar att det ändå inte påverkade slutsatsen nämnvärt, Radetzki berättar inget av detta dock. Det hela finns också beskrivet i IPCC AR4 WG1 kapitel 6 – som hade varit tillgänglig flera år innan Radetzki skrev sin artikel.
Mann och hans kollegor hade 2008 publicerat en ny studie, där rekonstruktionen uppdaterats utefter den framkomna metodkritiken och med nytillkomna mätdata. Den fanns alltså tillgänglig vid den här tiden men Radetzki ignorerade även den.
Om något benämns som ökänt i klimatdebatten kan du vara helt säker på att du kommer hitta mycket information vid en snabb Google-sökning. Wikipedia kan vara en bra startpunkt (även om man förstås ska vara försiktig med att lita blint på vad som står där). De engelska sidorna brukar vara bra uppdaterade vad det gäller klimatrelaterade kontroverser, och i det här fallet finns det väldigt mycket att läsa: Hockey stick graph (global temperature) – Wikipedia
Radetzki påstår exempelvis att Mann inte lämnat ut koder och rådata som användes för att generera grafen, vilket inte stämmer (även om det var en del diskussioner), du kan själv ladda ner dem:
Bristen på objektivitet blir också tydlig när Radetzki enbart hänvisar till en studie (Loehle 2007) som sägs ska visa att det varit varmare förr och därmed skulle motbevisa hockeyklubbsgrafen. Enligt forskarna på bloggen Real Climate dras den med allvarliga problem och fick också uppdateras/rättas. Men oavsett vilket så nämner inte Radetzki att det redan då fanns en rad andra studier om detta: List of large-scale temperature reconstructions of the last 2,000 years – Wikipedia Exempelvis:
Det påstås ofta att IPCC ignorerar ”skeptikers” studier men när man tittar efter så stämmer inte det. Nämnda Loehle-studien finns exempelvis med i ”samlingsgrafen” över liknande studier som IPCC redovisade i AR5 (2013).
(Tips: om du vill söka efter något specifikt i en pdf-fil eller på en webbsida, tryck på ctrl+F (gäller för PC) och skriv in vad du vill söka på i rutan som ploppar upp.)
Med andra ord, det finns väldigt mycket som visar att Radetzki inte ger en rättvis bild av vad som är vetenskapligt publicerat (det fanns en del annat än det jag presenterat ovan också, men det får räcka så).
Acknowledgements och Conflict of interests
Jaha, dags att googla forskarnamn och begå ad hominem (personangrepp). Blir ju lätt guilt by association av sådant, det vill säga ingen saklig kritik av innehållet utan mer svepande anklagelser grundat på vem de är kompisar med. Men när man har identifierat några uppenbara och rejäla brister i objektiviteten som de ovan, anser jag det är av intresse att veta hur de har agerat tidigare.
Det är brukligt att forskare ska deklarera om de har några intressekonflikter och vilka som finansierat studien. Det görs ej i denna studie (vilket inte behöver betyda något alls).
Det kan ju också vara intressant att se vilka som tackas. I det här fallet:
”Valuable comments from Anne Debeil, David Gee and Peter Stilbs are gratefully acknowledged.”
Där ser man.
Peter Stilbs (pensionerad professor i fysikalisk kemi), var med och startade Stockholmsinitiativet och och driver bloggen Klimatupplysningen som länge varit centrum för svensk ”klimathotsskepticism.”
David Gee, (pensionerad professor i geologi).
Båda sitter med i norska ”klimathotsskeptiska” Klimatrealisternes ”vetenskapliga råd” och båda har skrivit på förvillargruppen Clintels upprop There is no climate emergency. Det har även Radetzki själv gjort.
Anne Debeil (från Belgien) har också varit aktiv i den här debatten och skrivit för både Heartland Institute och Fred Singers SEPP. Finns även kommentarer på Klimatupplysningen (hette då The Climate Scam).
Radetzki är medförfattare till Domedagsklockan : och myten om jordens ständiga undergång. De två andra författarna är Jacob Nordangård och Svenolof Karlsson, inte heller obekanta i det här sammanhanget. Jag har skrivit om Karlssons artiklar på lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut här: Näringslivets medieinstitut vadar ut i vattnet (igen) – Maths Nilsson, författare
Jacob Nordangård, enligt text från Klimatupplysningen: ”Jacob är doktorand på Linköpings universitet och har skrivit en studie i vilken han visar att klimatfrågan egentligen handlar om några få internationella tongivande aktörers egna maktambitioner att skapa en världsordning som de själva kontrollerar.”
– Till skillnad från andra nationalekonomer har vi granskat de naturvetenskapliga grunderna. För oss är det tydligt att klimatforskarnas slutsatser avgörs av hur deras statistiska beräkningsmodeller är uppbyggda. Men fakta visar inte att mer koldioxid leder till någon farlig global uppvärmning, säger Nils Lundgren.
Erkänner min kraftiga bias här, när det kommer till naturvetenskap litar jag mer på alla de tusentals vetenskapliga artiklar som forskare publicerat och som IPCC bygger sina slutsatser på, än på vad två nationalekonomer har kommit fram till i ämnet. Nej, allt bygger inte på dessa omtalade modeller.
Ja, ni får göra precis vad ni vill med den informationen.
Slutsats
För egen del tycker jag ovanstående invändningar visar att Radetzkis artikel är allt annat än objektiv. Ja, han anger ju faktiskt själv att han varit partisk i sitt urval av referenser och favoriserar en tidskrift. Det innebär inte att allt som står i artikeln är falskt (det kan jag inte avgöra), men jag hittar inga orsaker till att lita på att det övriga som står i rapporten skulle vara objektivt efter det jag redovisat ovan.
Visst ska man ”lyssna på alla” men någon gång upphör vissa att vara en trovärdig källa.
Peer review borde ha fångat upp de uppenbara bristerna i artikeln ovan kan jag tycka (var det personerna som tackades som också stod för granskningen?). Nu publicerades artikeln och vips så fanns det ytterligare en vetenskaplig artikel som motsäger en klimatförändring med allvarliga konsekvenser. Utmärkt ammo i debatten.
Den verkliga kvalitetskontrollen av vetenskapliga studier fås dock inte via peer review utan i efterhand när andra forskargrupper hinner sätta sig in i saken och försöka bekräfta eller motbevisa resultaten. Men det tar förstås tid.
Med andra ord. Det är inte alltid lätt att veta vem man kan lita på och en vetenskaplig artikel innebär inte en absolut sanning. Någonsin. Det är en generell regel att aldrig sätta för mycket tilltro till en enstaka studie, oavsett slutsats eller vetenskapsgren.
Forskning innebär att hitta nya vägar att se på och analysera ett problem. Det kan mycket väl visa sig att den metodik som använts senare visar sig vara otillförlitlig och man behöver ändra slutsatsen. Det är inget konstigt och behöver inte alls ha något med fusk eller avsiktligt uppsåt att göra.
Och precis som i alla andra verksamheter är inte heller all forskning briljant. Därav följer vikten av att ha IPCC:s (och andras) sammanfattningar och genomgångar av det som publicerats. Alla studieresultat ska inte bedömas ha samma vikt i en sammantagen slutsats.
Sen har vi ju härjet med alla skittidskrifter som bara vill tjäna pengar. Den här artikeln blev exempelvis godkänd för publicering i International Journal of Advanced Computer Technology efter ”peer review”:
Som jag skrev i mitt förra inlägg kom Elsa Widding (SD) med nygamla bisarra lögner om mig. Många råder mig att anmäla henne för förtal. Vet inte om det är värt besväret dock, tycker mest det känns sorgligt. Här är i alla fall historiken om hur det hela har utvecklat sig:
Jag startade denna blogg 2012 i syfte att skriva om mitt skrivande efter det att min debutbok Själseld släpptes på Mörkersdottir förlag 2011. Mitt första inlägg berörde en fin recension.
Jag har följt klimatdebatten ganska länge, säkert sen 2007 från och till, även om jag inte kommer ihåg exakt när det började ”mer på allvar” så att säga.
2017 gav jag ut boken Tvivelsom handlar om hur vetenskap används i den politiska debatten, framförallt inom miljöfrågor (inte bara klimatet). Jag skrev en del inlägg om både miljö och klimat, men mest sporadiskt.
Det var först 2018 som jag på denna blogg började skriva om klimatet i någon större omfattning. Med bl a bemötande av moderaten Jan Ericsons inlägg (och ja, redan då kommenterade jag Jordan B Petersons inställning i denna frågan).
2019 kommenterade jag för första gången Lars Berns inlägg på högernationalistiska SwebbTV. Samma år gav Elsa Widding ut sin bok Klimatkarusellen och deltog bl a på SwebbTV:s höstkonferens (”Det stora bedrägeriet-3”, varje talare fick 1 kg silver). Ett föredrag som jag kommenterade.
2020 startade Widding sin Yotubekanal (nu uppe i nästan 80 inlägg även om hon nu, efter att ha röstats in i Riksdagen, har raderat de flesta som spelades in innan det).
Sedan dess har det blivit en lång rad inlägg här, många finns listade med länkar här, men långt ifrån alla. En del handlar om Widdings videor, mycket på grund av att hon fått så mycket uppmärksamhet och att jag ibland också får förfrågningar om jag inte kunde bemöta det hon påstår. Jag tycker jag har varit så saklig man kan begära. Det förekommer säkert ett och annat invektiv jag kunnat undvika men jag är ingen robot …
Jag har nog lagt mer tid än vad jag vill erkänna på detta 😉 Naturligtvis tycker jag det är kul, det mesta har drivits av nyfikenhet; vad ligger det egentligen i ”skeptikernas” argument? För mycket låter väldigt övertygande om man inte bryr sig om att titta efter vad som faktiskt finns vetenskapligt publicerat. Lite som att leka deckare för den som inte har något liv …
Men det finns även en baksida. Att man får en del bitska kommentarer, en uppsjö mejl och liknande med alternativa och egenhändigt hopsnickrade hypoteser (men förstås även relevanta mothugg) får man naturligtvis tåla om man ger sig in i en sådan här polariserad debatt.
Men ofta är ”debatten” helt bisarr på nätet. När mitt förlag Polaris fakta på Facebook la ut att min bok Spelet om klimatet skulle publiceras fick inlägget 800 kommentarer.
Nivån på mycket av det som hamnar i mejlkorgen och i kommentarsfälten är ofta helt sjuk. (Plockade t ex alldeles nyligen bort en kommentar under nedanstående video som tyckte det var viktigt att kommentera mitt utseende.)
Tyvärr är det vardagsmat idag oavsett fråga tycks det som. Mer svårt att begripa och acceptera är nivån som bland annat Elsa Widding lagt sig till med. Hon är ju ändå riksdagsledamot och har tidigare jobbat på regeringskansliet.
Min bok Spelet om klimatet gavs ut under våren 2021. Den handlar om hur välorganiserat och välfinansierat ”motståndet” har varit allt sedan IPCC startade. Jag har, som sagt, dessutom skrivit en rad bemötande av Widdings och andras klimatinlägg. Det är därför inte särskilt konstigt att jag också blev kontaktad när Aktuellt skulle göra ett inslag om just klimathotsskeptiker. Det sändes 14 september 2021, en förkortad version finns här.
Widding har väldigt stor spridning i dessa kretsar så det är heller inget konstigt att Widding hamnade i fokus.
Jag tänker inte ta ansvar för hur SVT gör sina program, så även om jag hatar att se/höra på mig själv bjuder jag på min insats i det hela:
Det blev ett enormt ståhej i efterspelet (inte helt otippat). Inslaget fick över sextio anmälningar till Granskningsnämnden. Det har varit många turer i det här med repliker och motrepliker. Jag har skrivit en hel del om detta, se inlägg en bit ner på denna sida). GRN friade till slut inslaget.
Ingen påstod i inslaget att Widding använt den graf jag pratar om ovan. Tragikomiskt är att hon ändå blev kränkt av att det kunde uppfattas så. Från hennes anmälan:
Nåväl, det är en bisak i sammanhanget. Elsa Widding lade dock upp nedanstående dokument på sin blogg:
Jag har sedan dess anklagats för att ha bildat någon sorts pakt med SVT:s klimatkorrespeondent Erika Bjerström. Från dokumentet:
”Komprometterande nog är han dessutom så bekant med Bjerström att det föranlett många kommentarer om vänskapskorruption och att de två likasinnade samarbetar för att ”sätta dit” de som säger emot de heliga IPCC-doktrinerna. Just detta blev väldigt tydligt i SVT:s inslag. Bjerström ger honom de titlar han vill ha, samt proportionellt enormt mycket tid i rutan för att angripa Widding och andra s k klimatförnekare, alltså dyrbar sändningstid som hon vägrade ge den förtalade Widdings svar i samma inslag!”
(En del av kränktheten i GRN-anmälan handlade om att Widding bara titulerats ingenjör och inte civilingenjör. Själv fick jag tituleras enbart författare utan att nämna att jag är kemist (buhu).)
Widding var tillfrågad för intervju men sa nej till en bandad intervju eftersom hon fått rådet att låta bli (intervjun skulle avsiktligt klippas felaktigt av ”statsmedia”). SVT skickade frågor via mejl som Widding själv har publicerat och svarat på. Här kan ni själva se hur sanningsenliga svar som levereras. Jag har i andra inlägg kommenterat några av hennes andra svar, t ex här: Mitt Aktuelltinslag. Och hur det fortsatte …
Dokumentet ovan innehåller en hel del bisarra anklagelser (inte bara om mig). Här dyker lögnerna om att jag (kanske i samarbete med Erika Bjerström) skulle manipulera Wikipediasidor upp första gången, med hot om åtal:
”Vid en närmare studie av Maths Nilsson upptäcker man snart att han ägnar enorm tid åt att förfölja och även aktivt försöka stoppa människor från att framföra sina åsikter, även från att presentera sig själva. I förföljelsen sägs nämligen ingå att aktivt manipulera Wikipedias sidor. En känd journalist som studerat detta berättade för mig efter inslaget hur Nilsson manipulerar Elsa Widdings Wikipedia-sida. […]
På det sättet vill han undergräva karaktären hos sina hatobjekt, ett slags försök till karaktärsmord. En advokatvän till mig hävdade upprörd att detta är en förtäckt form av förtal, som skulle kunna leda till åtal. […]
Det lyser igenom att Erika Bjerström kan ha varit inblandad i att tillsammans med Nilsson manipulera informationen om Widding.”
Det stannar inte där utan jag får en utläggning om min mentala hälsa:
”Vår personliga reaktion på Maths Nilsson är att beteendet inte verkar riktigt friskt. Vad är det för typ av människor som viger sin tid åt att jaga och sabotera för seriösa, kunniga medmänniskor bara för att de råkar ha en annan åsikt? Vad är det för störning som gör att man finner en åsiktsskillnad så viktig att man kastar bort sitt liv på att slåss mot en av många åsiktsriktningar, likt en Don Quijote mot väderkvarnarna?”
De tycker man ska läsa min skönlitterära bok Själseld som bevis för mitt sviktande förstånd. ”Man förstår en del då”.
Och nej, jag känner inte Erika Bjerström mer än att hon kontaktade mig inför intervjun. Jag har tidigare träffat henne då jag höll ett föredrag på en kurs. Övriga påståenden är bara fantasier.
Widding tänkte enligt egen utsago ge ut sin andra klimatbok under höst/vinter 2021 men valde att skjuta på publiceringen till hösten 2022. Mellan dessa datum sattes hon dock in som nr 12 på deras riksdagslista. Boken gavs ut snart efter valresultatet. Har förstås inga samband med att de ville undvika besvär i valprocessen…
Nåväl, det var ju uppenbart att SD:s ledning visste om hennes inställning i klimatfrågan och att hon var poppis i vissa kretsar. Hon påstår ofta att hon accepterar IPCC:s slutsatser och bara vill klaga på mediers rapportering. Jag skrev då bland annat detta inlägg som visar att det helt enkelt inte är sant:
Den nu aktuella nygamla kontroversen uppstod i bakvattnet till att jag recenserade hennes bok i GP den 8 januari i år. Widding bemötte den i en video där jag anklagades för att inte ha läst boken innan jag recenserade den. Hennes SD-parhäst hängde på utan att blinka (hon raderade sen tweeten):
Ja, Widding misstänkte dessutom att det kanske rent utav var SVT:s Erika Bjerström som skrivit recensionen (jag misstänker att det är få som får stå ut med så mycket skit som EB får kastat på sig). Vidare ansågs att om jag hade läst boken så var jag nog för dum för att begripa vad hon skrivit.
Det enda hon valde att bemöta någorlunda sakligt har en grund i att hon inte läst IPCC-rapporten ordentligt. Jag har jag bemött i detta inlägg: Med lögnen som vapen – Maths Nilsson, författare
Jag visste naturligtvis att denna typ av reaktioner skulle komma så jag hade förutom recensionen i GP även listat exempel med både citat och sidhänvisningar, sammanfattat i två långa blogginlägg. GP-artikeln är låst men jag har nu skrivit ett inlägg för att visa att jag har belägg för det jag skrev i recensionen. Ni får t o m bilder på text ur hennes bok:
Typ: ”Jag vet inte om det stämmer men det sägs att Maths Nilsson är den som ligger bakom.”
”Det är så han jobbar”.
”Han har minst två signaturer han jobbar ifrån: ANHN och YGER”
Här är ett klipp från historiken:
Det går att klicka på namnen på de som har gjort ändringarrna. Anhn är redaktör på Wikipedia sen 2018, se den sida man kommer till om man klickar på hans namn: Användare:Anhn – Wikipedia
Ber om ursäkt om jag hänger ut någon som får nätmobben över sig nu.
Jag fick nyss mess från kompis om att den här röran finns på Aftonbladet. Hade ju varit önskvärt om de hade grävt åtminstone lite och nämnt att det inte är några okända Wikipediamänniskor som stått för ändringarna. Eller är konspirationen så pass stor att jag även kontrollerar Wikipedia nu?
Widding läser sen upp text som har tagits bort från min sida som beskriver att jag går på bidrag, att jag typ myglade ut min kemistexamen:
[Uppdatering 19 feb: Här diskuteras ärendet av Wikipedias redaktörer.
Widding påstår i sin video att Wikipedia salufört Aktuellts inslag innan det sändes på Aktuellt. Om det sägs:
”EW återkommer till att hennes svwp redigerades _innan_ det kritiska programmet med Erika Bjerström sändes hösten 2021, nämligen denna redigering av mig, Anhn, från 2021-09-14 19:45. Dock är det så att den angivna källan – svt:s nyhetssajt – lades upp tidigare under eftermiddagen, tex så finns en arkiverad kopia från 16:36. /Anhn✎ 30 december 2021 kl. 15.46 (CET) (Återanvänt inlägg inlagt cirka 18 februari 2023 kl. 18.01 (CET) / Anhn)”
Hon tackar mig för recensionen i GP ”även om det var uppenbart att han inte läst boken i sin helhet” – för det höjde försäljningssiffrorna. Ja du Elsa, varsågod, det är så det funkar i konspirationssverige.
(Och jag är fullt medveten att ingenting jag skriver kommer påverka Widdings trogna fans.)
Jag tycker det här är höjden av ynkedom och rent av sorgligt.
End.
PS Om det nu är så att folk hotar Elsa Widding så är det också helt jävla sjukt. Tappar snart helt tron på människor.
Om du vill stötta mig eller bara är nyfiken köp min böcker:
Spelet om klimatet – för att du vill veta mer om varför det inte är en slump att klimatdebatten ser ut som ovan. Finns både som inbunden och i pocket
Skönlitterärt – för att det är helst det jag vill skriva och det är kul att bli läst:
Det som blir över – om du vill ha spänning, helt skönlitterär men inspirerad av verkliga händelser om ett enormt miljöbrott
Minotarus tårar – ett drama om ondska och godhet – kretsar runt ett krigsbrott på Kreta under andra världskriget
Själseld – min debutroman, en delvis historisk rysare utspelad mestadels på Öland – går bara att beställa från mig
Det senaste rabaldret där Elsa Widding hänger ut mig för att ha manipulerat hennes Wikipediasida verkar av allt att döma vara en direkt följd av min recension i GP av hennes senaste bok. Utöver påhoppen påstår hon även att jag inte har läst hennes bok innan jag recenserade den.
Tyvärr är GP-artikeln låst men jag tänker ändå här använda texten för att visa att jag inte bara hittat på. Inte för att jag tror att det spelar någon roll, vi har ju ett samhälle där man kan säga precis vad som helst utan att ens hardcore-följare tappar förtroendet. Och ja, jag menar precis vad som helst (Twittertråd).
Min recension: Riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) väckte uppmärksamhet när hon nyligen påstod att det inte fanns vetenskapliga bevis för en rådande klimatkris. De som följt debatten blev dock inte förvånade. Hon har skrivit en bok i ämnet och har en egen Yotubekanal där hon ofta framfört åsikter som går på tvärs med IPCC:s slutsatser. I flera intervjuer har hon hävdat att koldioxidhypotesen inte är bevisad.
Vidare skrev jag:
Syftet med boken är enligt Widding att belysa osäkerheterna i IPCC:s rapporter och hur Public Service bedriver alarmistisk rapportering om klimatet. Hon inleder med att berätta att hon nu utgår från att IPCC:s delrapport WG1, som berör fysiken om klimatet, är den bästa tillgängliga kunskapskällan. Ganska snart märks att det nog mest är en läpparnas bekännelse.
Widding påstår t ex att det inte går att avgöra hur mycket av uppvärmningen som beror på människan (det upprepades om och om igen, sid 17, 30, 32, 35, 64, 64, 71, 73 sen slutade jag räkna):
Hon har till och med ”hjälpt” IPCC med hur de egentligen borde ha formulerat sig:
Och jo, detta är tvärtemot vad IPCC skriver, de menar att naturliga faktorers inverkan är försumbara i jämförelse med människans påverkan. De konstaterar detta med mycket stor säkerhet.. Nedan från senaste rapporten (ERF=Effective Radiative Forcing dvs respektive ”strålningskällas” drivkraft på uppvärmningen):
Om havsnivåökningar. Widding menar att det inte finns minsta spår av en acceleration i NOAA:s data:
”Observational data from tide gauges and satellites also show that sea level rise, both globally and along the continental U.S., is accelerating, with more than a third of that rise having occurred in the past two and a half decades (see NOAA and NASA portals for altimeter-based global rates and NOAA for local tide gauge rates).”
Detta är inte de enda saker som IPCC fastslår med mycket stor eller stor säkerhet som Widding ifrågasätter. Likaså hänvisar hon till Gösta Petterssons bok Falskt alarm som fick ”pusselbitarna att falla på plats”. Det går helt enkelt inte att hävda detta samtidigt som man anser att IPCC är bästa kunskapskällan. Det inses också när man läser hans kapitel i Widdings bok. Hans kunskapskälla är primärt NIPCC och det går helt enkelt inte att få ihop dessa två budskap. Detta är inga hemligheter och jag skulle bli mäkta förvånad om Gösta Petterssons själv skulle påstå något annat.
Så ja, jag anser att jag har fog för mitt påstående (det finns många fler exempel, se:
Min recension: IPCC slår fast, med mycket stor säkerhet, att naturliga faktorers påverkan på uppvärmningen är försumbara jämfört med de mänskliga. Men Widding hävdar att det saknas kunskap för att avgöra detsamma (efter sjuttio sidor hade det påtalats åtta gånger). Sin slutsats bygger hon främst på eget resonemang enligt ”sunt-förnuft-devisen” i boktiteln, inte med referens till vetenskapliga studier. Det är ett genomgående mönster i boken. Ofta dras långtgående slutsatser på väldigt lösa grunder.
Nedan får ni ett exempel på detta med lösa grunder. Det handlar om den så kallade medeltida värmeperioden och är en kommentar till IPCC:s graf över den globala temperaturen under de senaste tvåtusen åren (vänstra grafen nedan).
Widding skriver att: ”Kunskapen om en eventuell medeltida värmeperiod på södra halvklotet är fortfarande mycket bristfällig” (denna mening är ett direkt citat från svenska Wikipedia)” […] det är enkelt att argumentera för att IPCC:s hypotes på denna punkt inte verkar särskilt trovärdig. Enligt exempelvis Wikipedia (hösten 2022) …” och så vidare, se bild nedan. Hon varken nämner eller refererar till specifika vetenskapliga studier.
Man kan helt enkelt inte sänka en av de mest omfattande vetenskapliga rapporterna som finns med en referens till Wikipedia! Det är inte seriöst. Ingen ifrågasätter att det funnits historiskt varma perioder, men det kan skilja flera hundratals år mellan dem på olika platser i världen.
Min recension: I många fall ges heller inte en rättvis bild av vad en klar majoritet av expertisen säger. Widding skriver att Parisavtalet inte kommer ha minsta effekt på uppvärmningen vid år 2100 och hänvisar till ett Twitterinlägg och en artikel på SvD:s ledarsida, båda skrivna av debattören Bjørn Lomborg. Läsaren får inte veta att han bygger detta på att länder uppfyller sina utlovade ”Parisåtaganden” fram till 2030, för att sen återgå till att släppa ut långt mer koldioxid än vad man gjorde 2015 under stora delar av seklet. Inte heller redovisas att Lomborgs åsikt inte delas av merparten av de sakkunniga.
Ni kan följa länkarna själva och se om jag har fel.
Min recension: Bokens syfte sägs som sagt vara att peka ut osäkerheter men är extremt enkelriktad, ibland så att det gränsar till desinformation. Klimatmodellerna i senaste IPCC-rapporten fokuserar på fem tänkta scenarier baserat på olika framtida utsläppsnivåer. . Widding anger att vi tycks följa ”mittenscenariot” SSP2-4,5 och: ”Detta scenario ser ut att kunna klara Parisavtalets 2-gradersmål med risk att hamna ett par tiondelar högre. Det finns en realistisk risk att man landar på 2,4 grader vid seklets slut.”
Men IPCC anger att detta scenarios mycket sannolika temperaturspann år 2100 är 2,1–3,5°C med bästa uppskattning 2,7°C. Till det ska läggas osäkerheter i framtida kolcykel som inte riktigt återspeglas i modellerna. Osäkerheter kan slå åt båda håll men att ignorera det ena är inte att nyansera debatten.
Citatet ovan är taget från sida 143 i hennes bok i ett stycke som handlar om en insändare i Aftonbladet.
Elsa Widding kommenterade min recension i en video där hon påstod att jag inte läst hennes bok (något som hon fortfarande upprepar). Bortsett från diverse konspiratoriska tankegångar och att jag är för dum i huvudet för att fatta det hon skrivit är ovanstående det enda hon någorlunda sakligt försöker bemöta.
Dels med argumentation att hon skrivit rätt på andra ställen i boken (vilket stämmer och jag skulle kunna ha överseende med ett enstaka misstag, men nu är hela boken full av liknande ”misstag” och det är genomgående så att de högre risknivåerna helt utelämnas).
Där Widding har nämnt det riktiga intervallet påpekar hon att hon inte förstår varför det intervall som anges i Sammanfattning för beslutsfattare (SPM) inte stämmer överens med det som anges i huvudrapporten. Allt med ansatsen att IPCC anser att modellerna är så osäkra att de skriver ner prognosen utan att beskriva varför.
Jag förstår förvirringen, även jag tyckte det var konstigt men istället för att kasta mig på konspirationsteorierna fortsatte jag att läsa kapitel 4. Där anges hur man resonerar och likaså redovisas deras slutsatser i en tabell som stämmer med SPM. Jag har beskrivit detta mer utförligt här: Med lögnen som vapen – Maths Nilsson, författare
Min recension: I ett komplext ämne som klimatdebatten går det förstås att hitta överdrifter åt ”båda håll”. Men kritiken förvandlas här snabbt till konspirationsteorier där Public Service påstås avsiktligt vilja vilseleda allmänheten (så till den grad att de börjat måla väderkartorna i alarmistiska färger). De exempel Elsa Widding ger för att påvisa SVT:s felaktigheter faller oftast platt vid närmare granskning. Hon påstår exempelvis att SVT i ett inslag skulle ha sagt att havsnivån vid Elfenbenskusten ökat med 20 cm under 30 år, vilket vore en orimligt hög takt. Men siffrorna nämns i olika sammanhang och ökningen påstås inte att ha skett under 30 år
Det går förstås att hitta överdrivna rubriker och ibland även felaktigheter/onyanserad rapportering i mediers rapportering – vilket i sig inte säger något om helheten. Widding har tillägnat ett helt kapitel i sin bok på att klanka ner på public service i detta avseende, framförallt SVT.
Jag lyfte fram ovanstående eftersom hon ägnade två sidor åt att med detta exempel försöka visa hur SVT avsiktligt försökte manipulera allmänheten.
Som ni kan se i SVT-inslaget jag länkat till ovan påstås aldrig att havsnivåökningen på 20 cm skulle ha skett under 30 år. Och ni kan också se att Widding använder tre olika mätserier för att ”bevisa” hur fel SVT har (vilket i sig alltså är ett halmgubbeargument då det aldrig har påståtts).
Slutsatsen från grafen är beräknat utifrån data mellan 1929-1969. I texten hänvisas till data för Tema i Ghana mellan 1963-1982 och Abidjan mellan 1971-1975. Hon skriver själv att det är dåliga data men drar ändå slutsatsen från uppgifterna. Senaste data är alltså från 40 år sedan.
Det är bedrövlig bevisföring även om det inte vore argumentation mot en halmgubbe.
Nedan om den bisarra anklagelsen om väderkartorna som jag inte tänker bry om mig om att kommentera vidare (notera att bilden till höger sägs komma från SVT 1982 men till och med TV4-loggan är kvar).
Min recension: Visst har Widding en poäng i att somliga debattörer fortfarande tycks tro att våra utsläpp följer IPCC:s värstascenario, trots att detta scenario numera bedöms vara ganska osannolikt (om än inte omöjligt). Däremot är hennes påstående om att detta värstascenario ligger till grund för nästan alla slutsatser i IPCC:s delrapport WG2 – som berör effekterna på samhälle och natur –helt felaktigt. I sin iver att påtala alarmismen för hon här fram en ren lögn och påstår att IPCC:s officiella video skulle uttrycka att ”jorden redan håller på att gå åt helvete” och undrar vem som tillåtit ett sådant budskap. Men videon innehåller inget sådant uttryck
Jo, det är precis så hon skriver och ni kan kolla på videon själva och se om ni hittar hennes citat i den. Det är en ren lögn.
Min recension: Och så där fortsätter det. Korrekt information blandas med faktafel, ensidig data och sen länge motbevisade myter. För den som inte är bevandrad i klimatdebatten blir det oerhört svårt att veta vad som stämmer. Därutöver ges åtskilliga beskrivningar av ett utmålat förtryck i stil med: ”…dagens stigmatisering av oliktänkande ger en stark association till 30-talet då Sverige tog initiativ till, och var världsledande, inom rasbiologi”.
Min bestående känsla är att boken på ett sorgligt sätt skildrar hur konspirationsteorier på detta sätt vinner mark.
Det går förstås inte att undvika den politiska dimensionen av den här boken då Widding sitter i riksdagen. Hon har nu också startat en podd tillsammans med kollegan Jessica Stegrud för att bland annat lansera SD som det ”nya miljöpartiet.” Det är verkligen oroväckande om deras slutsatser bygger på lika skakiga vetenskapliga grunder som boken gör.
Visst kan det vara tröttsamt att epitetet ”förnekare” delas ut i tid och otid, men jag hittar faktiskt inget bättre ord när Elsa Widding påstår att sakkunniga inte oroar sig för klimatförändringarna.
En recension innebär att läsaren berättar om hur denne har uppfattat boken. Jag vet mycket väl att det kan svida att få höra att ens texter inte funkar och ja, ni får tro vad ni vill men det kändes jobbigt att såga en bok som jag gjorde med Widdings. Men jag står för varenda ord. Var och en får naturligtvis spekulera hur de vill om vad som helst men här står allt som oftast Widdings egna spekulationer baserat på ”sunt förnuft” mot en vetenskaplig rapport som tagits fram av experter under ett par års tid.
Man får naturligtvis uttrycka sina åsikter bäst det passar och ge ut böcker precis som man vill. Jag har inte sagt ett ord om det. Vad man inte kan kräva är dock att man ska få uttrycka kontroversiella åsikter och sen helt slippa att andra kommenterar saken. I detta fall handlar det dessutom om en väldigt viktig fråga och en riksdagsledamot som har inflytande i Riksdagens näst största parti.
Det är ett faktum att boken inte ger en rättvis bild av vad som står i IPCC:s rapporter. Det är faktiskt helt obegripligt hur hon och andra fortsätter att påstå att de accepterar IPCC:s ståndpunkter och samtidigt ifrågasätter nästan allt som står i rapporterna, även de mest säkerställda slutsatserna.
Jag visste förstås mycket väl hur reaktionerna skulle bli. Det var också därför jag skrev två långa blogginlägg med exempel som inkluderar både citat och sidhänvisning:
Jag hade ursprungligen även med följande mening i texten men den redigerades bort:
”För att visa att mitt omdöme inte handlar om svepande anklagelser har jag lagt upp en lång rad exempel från boken på min blogg.”
Alla borde för övrigt prova på att beskriva komplexa och omfattande saker i texter med begränsat utrymme, det går inte att ta med allt (min första text var tre gånger så lång som nuvarande och jag tyckte redan då att jag fått anstränga mig för att få det kort.).
Och om att jag kallade Elsa Widding förnekare? Jag skrev som synes att det är svårt att hitta ett annat ord när en person hävdar att sakkunniga inte oroar sig för klimatförändringarnas konsekvenser. Oavsett vilken inställning man själv har är det faktiskt helt obegripligt att man år 2022 kan påstå något liknande (se bild nedan)
(Och det här är ett tydligt exempel på lättkränkthet. Hon och andra som blir upprörda för att kallas förnekare (jag använder sällan uttrycket) har inga som helst problem att själva i tid och otid kalla halva världen för bedragare, fuskare, och diverse nedlåtande saker. Se t ex Elsa Widding – du ljuger och förtalar – Maths Nilsson, författare ).
Det är dessutom något hon har påstått länge, här i en intervju i SwebbTV:
Avslutar med några citat som tydligt visar ”tonen” i hela den här boken:
–sid 196: Budskapet från klimatextremisterna är mycket farligare än det ser ut på den gröna ytan. De renläriga klimatalarmisterna avslöjar tydligt den militanta kärnan i sin religion, vilken i regel saknar en trovärdig konsekvensanalys.
-Sid 15: ”Anledningen till att många människor inte känner till vetenskapliga fakta om klimatet beror på att varken forskare, media eller politiker tillåter någon granskning eller ifrågasättande av den alarmism som sprids, framförallt genom Public Service (SVT/SR)
Klimathotet sprids av så kallade experter som har bara en regel: Tillåt inga frågor!”
-sid 17 ”Men klimatfrågan handlar idag inte om vetenskap.Det är snarare en fråga om politik och religion som drivs av människans outgrundliga behov av att tro på något.”
-s 19: ”Människors intresse för att tränga in i frågeställningar för att på djupet kunna dra korrekta slutsatser tycks minska i allt snabbare takt. De flesta nöjer sig med ett politiskt korrekt budskap kring hur världen ser ut.”
-sid 33: ”Kritiken mot domedagsprofetiorna tystas effektivt för att rädsla och inte kunskap ska bli styrande.”
-sid 35: Man har ju varit rädd för samma sak nu under flera decennier utan att något har hänt.
-sid 36 ”Sakkunniga tycks inte vara speciellt oroliga. [över klimatförändringarna]” (som kontrast mot hysteriska politiker)
-sid 36 ”…klimatproblematiken är en viktig pusselbit i ambitionen att så snabbt som möjligt tvinga fram en globalistisk struktur där nationsgränser suddas ut och där ambitionen är en världsregering.
-sid 44: ”Public Service är ovetenskaplig i sin klimatrapportering och väljer att föra fram sina egna åsikter istället för att redogöra för vetenskapen. Syftet tycks vara att skrämma allmänheten.”
-sid 48:Klimatologi är en relativ ung vetenskap. I sin nuvarande alarmistiska tappning har den bara några få decennier på nacken.
-sid 51: Gösta Pettersson: Global uppvärmning utgör inget hot, utan är starkt livsbefrämjande.
-sid 53: Parismålet är en bluff. […] Ingen backar för det massmediala och politiskt korrekta budskapet som kraftigt överdriver FN:s och dess klimatpanels allra mest pessimistiska scenario för framtiden.
-sid 55:När jag 2016 läste boken Falskt Alarm, klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt, av professor Gösta Pettersson, så föll pusselbitarna på plats. Hans bok går helt på tvärs med IPCC (se länkar ovan).
-sid 59:Det är uppenbart att kunskap och fakta inte längre spelar någon roll i samhället.
-sid 60: ”Kanske befinner vi oss i början av, eller kanske mitt i, en ny ”kulturrevolution” där man med hjälp av statlig finansiering i Sverige jagar intellektuella med avvikande åsikter? Mina tankar går osökt till diktaturer som Kina, forna Sovjetunionen eller DDR. Vi lever i ett Sverige där vetenskapsmän och sakkunniga tystas eller tystar sig själva pga. rädsla för repressalier i form av utfrysning och stoppade karriärmöjligheter, indragna forskningsanslag eller liknande.”
-sid 61: Om Martin Hultman och Chalmers avdelning för klimatförnekelse: ”Det är ett skrämmande exempel på hur Sverige alltmer börjar likna en totalitär stat där bara den ”rätta” uppfattningen tolereras.”
–sid 68: [Om SOM-institutets opinionsundersökningar samt Chalmers forskning om klimatförnekelse]: ”…dagens stigmatisering av oliktänkande ger en stark association till 30-talet då Sverige tog initiativ till, och var världsledande, inom rasbiologi. […] Det känns nästan som om vi i Sverige är på väg mot ett upplyst tvångsvälde där endast rätt åsikter får förekomma.”
–sid 109: ”Ibland undrar jag om FN rent av hyser ett förakt mot mänskligheten eftersom man väljer att kommunicera extremistiska synpunkter, irrläror, som man sedan förväntas komma undan med.Ingen ifrågasätter, ingen kräver bot och bättring från FN och det politiska IPCC. Men kanske är det detta vi måste vänja oss vid i en kultur där sanningen bara är galge till den stora lögnaktiga överrocken. Även i Sverige finns liknande tendenser – PK-ismen och tystnadskulturen bildar grund för mängder av felbeslut.”
-sid 124: ”Man [IPCC] har i 40 år fått ungefär rätt lutning på temperaturkurvan. Den helt avgörande frågan måste snarare vara uppehållstiden för CO2. Om den är lång, många hundra år, så finns anledning att ta frågan på stort allvar. Då kanske det till och med kan bli nödvändigt med negativa utsläpp på sikt. Om uppehållstiden inte är så vansinnigt lång kan vi fortsätta att använda fossila bränslen i rimlig skala och nå en balans någonstans vid kanske 600 ppm CO2. Det finns ingen möjlighet att veta hur bra eller dålig den uppskattning som ligger i klimatmodellerna kan tänkas vara. Åtminstone har inte jag någon uppfattning.”
Det sista är häpnadsväckande. Hon har ingen kunskap eller uppfattning men tycker det verkar omöjligt att veta så då kan vi skita i det.
Samma nu, hon hittar på kopplingar mellan mig och SVT-reporter Erika Bjerström, läser upp att jag går på bidrag, inte har lyckats ta min kemiexamen osv.
Inte ett ord är sant, jag har inte skrivit ett ord på varken hennes eller min sida på Wikipedia. Det är jag övertygad om att hon är medveten om.
[Uppdatering: alla kan klicka på Wikipediasidans historik och se när, var och vem som gjort en ändring. Det går sen att klicka på användarnamnet på den som gjort ändringen i fråga. Om man ens vore lite nyfiken på att undersöka saken kan man till exempel klicka på de två alias som Widding påstår att jag använder. Då hamnar man på deras beskrivningssidor = två av Wikipedias administratörer sedan många år tillbaka. Men det kräver ju att man bryr sig om sanning och inte bara är ute efter att ärekränka och förtala … Här diskuterar administratörerna på Wikipedia anklagelserna]
Hon påstår återigen att jag inte läst hennes bok innan jag recenserade den i GP. Men det vet hon också att jag har gjort, jag kommenterade och la upp länkarna till mina blogginlägg (se skärmdump nedan) i kommentarsfältet på hennes förra Youtubeinlägg. De raderades inom en minut (andra försökte göra detsamma fick jag höra, men med samma resultat) Läs mer: Med lögnen som vapen – Maths Nilsson, författare
[Uppdatering: det kan ju mycket väl vara så att detta sker automatisk, finns en hel del vittnesmål om liknande, och inget EW kan beskyllas för. Och det är för övrigt bara en bisak i den här grejen, hon får ta bort kommentarer bäst hon vill, det är lögnerna om mig jag blir förbannad på.]
Här har ni länkarna till kommentarer på hennes bok med både citat och sidhänvisningar. Sakliga bemötanden på det lyser med sin frånvaro.
Men vem bryr sig om sanningen? Nu har hon ju fått ut budskapet hon ville.
Ja, jag kommenterade även under denna videon (hon uppmanade mig ju att göra det) att jag inte skrivit varken på hennes eller min Wikipediasida, samt att hon visste att jag läst hennes bok då hon raderat länkarna jag försökt lägga upp (se ovan).
Fick ett svar att hon aldrig raderat en kommentar någonsin (se skärmdump från notifieringsmejl nedan). Jag svarade igen och la till länkarna till recensionerna. Vips så vara båda mina kommentarer borta. Igen.
Modig och vågar ta debatten var det va. [Uppdatering: det kan ju mycket väl vara så att detta sker automatisk, finns en hel del vittnesmål om liknande, och inget EW kan beskyllas för. Och det är för övrigt bara en bisak i den här grejen, hon får ta bort kommentarer bäst hon vill, det är lögnerna om mig jag blir förbannad på.]
Får väl se om hon berättar det i nästa inslag. Vem bryr sig, den önskvärda skadan är förstås redan skedd.
En av de saker som förvånat mig mest i klimatdebatten är nog det absurda antal ”marknadsliberala” tankesmedjor och lobbyorganisationer som finns runt om i västvärlden, hur mycket pengar de omsätter (inte enbart på klimatfrågan förstås) och hur bra kontakter med styrande politiker de tycks ha. I klimatfrågan känns de mer inavlade än den svenska vargstammen, nätverken liknar de skalbolagshärvor som nystas upp i diverse finansbedrägerier men till slut visar det sig nästan alltid bara vara ett fåtal organisationer som lurar i bakgrunden. Även WWF och Greenpeace bedriver lobbyism och man kan lösa problem på olika sätt. Jag kan köpa att man anser att Kyoto/Parisavtalen inte är bästa metoden för att få ner CO2-utsläppen. Det är dock slående hur ofta de som motsätter sig dessa avtal samtidigt inte heller tror på IPCC:s slutsatser och har potentiella besvärande intressekonflikter. Här följer exempel på allt detta.
Det är som vanligt, jag undrade vem en viss person var, gjorde en sökning och det ledde bara vidare. Så trots att det inte alls var min mening så slutade det med ett blogginlägg i alla fall 🙂 Tyvärr blir det en del name dropping – det är omöjligt att undvika om man ska beskriva hur nästan varenda ”skeptisk” debattör har kopplingar till ett fåtal dominerande organisationer.
År 2001 deklarerade Bush d y att USA inte skulle ratificera Kyotoavtalet. I ett brev till lobbyorganisationen Global Climate Coalitiontackade han för deras arbete i frågan och bekräftade att beslutet delvis togs på baserat på deras input.
Fossilindustrin i USA och deras myriader av tankesmedjor och lobbyorganisationer fick uppenbarligen blodad tand och tänkte inte stanna där. Nu skulle även EU övertygas – en betydligt svårare uppgift då det politiska läget i klimatfrågan var helt annorlunda här. Förvillandet har aldrig fått fäste i samma omfattning hos EU:s politiker som i USA.
Competitive Enterprise Institute (CEI), med stora bidrag från fossilindustrin, skickade sin hitman Chris Horner över Atlanten (han var även advokat för fossilgruppen Cooler Heads Coaltion och författare till ett par bästsäljande böcker där IPCC:s slutsatser utmålas som vänstervriden alarmism – Red Hot Lies t ex).
Avsikten var att starta en tankesmedja vid namn The European Sound Climate Policy Coalition. Detta vet vi eftersom en oförsiktig person kastat en utskriven powerpointpresentation i en papperskorg som Greenpeace hittade. Horner har bekräftat äktheten.
”In the US, an informal coalition has helped successfully to avert adoption of a Kyoto-style program by maintaining a rational voice for civil society in the debate over climate economics, science and policies. This model should be emulated, as appropriate, to guide similar efforts in Europe.”
Horner beskrev också hur han via en annan tankesmedja hade direktkanaler in till EU-parlamentet där han hållit flera föredrag. De hade till och med dåvarande ordförande i EU-kommissionen, Barosso på sitt lag.
Tankesmedjan han syftade på var European Enterprise Institute (EEI), startad och driven av Gunnar Hökmark (M) (tidigare Timbro) under sin tid som EU-parlamentariker. Horner sa att det var EEI som hade kontaktat honom för att få hjälp med energi- och miljöfrågor. En rad politiska högdjur fanns med i deras gäng men trots de uppenbara potentiella intressekonflikterna vägrade de uppge vilka som finansierade deras verksamhet:
Nu lyckades Horner inte starta upp sin tänkta tankesmedja och han uttryckte sin förvåning över att intresset inte fanns. Men i EEI lade han kraft på att påskina hur dyrt Kyotoavtalet skulle bli för EU.
Det var dock inte det enda fossildrivna amerikanska påverkansförsöket för att få EU att dissa Kyotoprotokollet.
2003 startades tankesmedjan International Council for Capital Formation (ICCF) med bas i Bryssel. Eller rättare sagt, den hade en registrerad adress alldeles jämte EU-parlamentet i Bryssel. Men när Corporate Europe Observatory (CEO) tänkte avlägga ett besök upptäckte de att allt som fanns att prata med var ett postfack.
En receptionist bekräftade att ICCF inte hade något kontor och hon gav dem även ett telefonnummer de kunde kontakta organisationen på. Numret gick dock till en annan lobbyorganisation, Interel Cabinet Stewart. I praktiken hade ICCF:s verksamhet (workshops i EU-parlamentet och liknande) under tre år drivits av denna organisation. CEO efterfrågade information om detta samarbete men företagets chef Catherine Stewart vägrade ge någon info med hänvisning till håll-käften-avtal.
(Annars verkar hon vara för öppenhet: ”Dedicated to transparency and professional ethics” … i alla fall i teorin …)
I själva verket är ICCF ingen europeisk tankesmedja utan ett dotterbolag till American Council for Capital Formation (ACCF), ännu en av alla dessa tankesmedjor som vurmar för frihandel och ajabajar myndigheters regleringsiver. De var exempelvis väldigt aktiva i kampanjerna att hålla USA borta från Kyotoavtalet och drev nu samma kampanj i EU (ICCF:s enda syfte tycks ha varit det enligt en snabb titt på deras webbsida). Exxon bidrog med 1,6 miljoner dollar till ACCF:s arbete men det stannar inte där, nedan en del av bidragslistan:
ACCF startade alltså ICCF och dess chef blev Margo Thorning, som då var, och fortfarande är verkar det som, senior Vice-President and Chief Economist, American Council for Capital Foundation. Hon har tidigare jobbat inom bl a USA:s energidepartement och varit med och påverkat skeenden både i USA och internationellt.
Thorning skrev några rapporter för ICCF:s räkning som skulle bevisa att EU-ländernas ekonomier skulle drabbas mycket hårt om Kyotoavtalet efterlevdes. Något som vi idag har facit på och vet att det bara var ren skräckpropaganda. Nedan ett utdrag från en rapport som ursprungligen skrevs av Competitive Enterprise Institute men som översattes till svenska av tankesmedjan Eudoxa AB, och bygger just på Thornings rapporter (länkar finns i detta inlägg).
Richard Rahn, tidigare chef för ACCF, rådgivare åt Bush d ä, senior fellow på Cato Institute och talare på Heartland institutes konferenser (mycket av klimathotsskepticismen har kretsat kring deras konferenser och rapporter mm).
Gerd-Rainer Weber – finns på Heartland institutes websida och har talat på deras klimatförvillarkonferenser. Med i German Coal Mining Association
Peter Haug, lobbyist för Foratom (kärnkraft).
Och deras Board of Trustees är full av prominenta herrar med riktigt höga poster inom både näringsliv och tidigare olika amerikanska regeringar.
ICCF har ordnat en radda arrangemang för att sprida sitt budskap, här finns t ex ”vittnesmål” inför det brittiska parlamentet House of Lords som förutom ICCF:s bidrag inkluderar en lång rad organisationer och personer som varit centrala i att sprida tvivel om IPCC:s slutsatser.
De har också varit med och ordnat diverse event där dignitärer från EU-parlamentet deltagit exempelvis:
Nedan ett annat evenemang från 2004 där bland annat Lena Ek var moderator. Även denna gång var EU-parlamentets vicepresident med i arrangemanget liksom flera andra betydelsefulla ledamöter. Arrangörer var som sagt ICCF tillsammans med med tre andra tankesmedjor, alla välkända i klimatdebatten och de har dessutom kopplingar till Timbro, återkommer till det snart:
Och var det ett evenemang fyllt av olika synvinklar som EU-parlamentarikerna bjöds på? Nej knappast, sett till vilka panelisterna var:
-Opening Remarks: Mr. Giles Chichester, MEP – Chairman of the EP Committee on Industry, Research and Energy -Moderator: Mr. -Alejo Vidal Quadras-Roca, MEP – Vice President of the European Parliament
-Panellists:Dr. Richard Tol, Hamburg University. Tol är en kontroversiell ekonom som varit med och skrivit IPCC-rapporter men hans studier har fått kraftig kritik från andra ekonomer. Kritik som han inte hanterat bra, milt uttryckt (Sveriges miljö- och utbildningsministrar fick t ex varsitt klagobrev när en på Stockholm Environment Institute kritiserat Tols arbete). Läs mer: Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol – Maths Nilsson, författare
-Panellists:Dr. Gabriel Stein, Chief International Economist, Lombard Street Research. Han är likaså senior fellow of the Adam Smith Institute, vilket man förstås får vara men det säger en del om hans inställning i samhällsfrågor (ASI: ”we work to promote free market, neoliberal ideas through research, publishing, media outreach, and education. The Institute is today at the forefront of making the case for free markets and a free society in the United Kingdom”).
Panellists: -Dr. Margo Thorning, Managing Director, International Council for Capital Formation -Mr. Denis Fontes de Souza Pinto, Brazilian Mission to the EU –Mr. Barun S. Mitra,Liberty Institute, New Delhi, India. In an interview with the Competitive Enterprise Institute, LI president Barun Mitra says that the Atlas Network that inspired him to start his own think tank and “the seeds of Liberty Institute were planted in late 1995, early 1996.” According to Mitra, Atlas was “instrumental” in getting the Liberty Institute started: “first with intellictual inputs and incentives, and then seed funds and organizational support.”
Closing Remarks: Mr. Daniel Caspary, MEP – Member of the EP Committee on International Trade
Ska vi ta en titt på ICCF:s samarbetspartners?
Den Brysselbaserade tankesmedjanCentre for New Europe (CNE) har fått gedigna bidrag från oljejätten Exxon. År 2004 var 80000 dollar dessutom öronmärkta till att bedriva utbildning om klimatförändringarna:
Och vad kan tänkas ingå i dessa utbildningar? Jag har ingen aning men på deras hemsida beskriver de sin mission om att avslöja moralpanik och skräpvetenskap inom miljödebatten:
”Debunking the moral panics and junk science that all too often dominate today’s environmental debate, CNE is primarily concerned with such areas as climate change, global warming and the general promotion of sound science.”
Och det lär inte vara IPCC:s slutsatser som de anser vara ”sund vetenskap”. Här kallar en av CNE:s medarbetare IPCC för ägghuvuden och beskriver hur han inte tror på klimatvetenskapen:
Blogginläggen är fulla av liknande kommentarer och de har även ordnat föreläsningar med ovan nämnda Chris Horner och även Fred Singer, en nestor i konsten att ifrågasätta vetenskap om freoner/ozon, SO2/försurning, CO2/uppvärmning och så vidare. Centralfigur i Heartland Institute och startade t ex NIPCC. Det var dock inget som hindrade Timbros vd Mattias Bengtsson att ta över CNE:s vd-post 2005.
Istituto Bruno Leoni är en italiensk libertariansk tankesmedja. De har varit med och ordnat/finansieratHeartland Institutes klimathotsförnekarkonferenser som varit helt centrala i tvivelspridandet. De publicerar rapporter ihop med en lång rad av andra kända tankesmedjor som inte går hand i hand med IPCC:s slutsatser.
”The purpose of ICCC-4 is the same as it was for the first three events: to build momentum and public awareness of the global warming “realism” movement, a network of scientists, economists, policymakers, and concerned citizens who believe sound science and economics, rather than exaggeration and hype, ought to determine what actions, if any, are taken to address the problem of climate change.”
Institut Economique Molinari är en fransk tankesmedja i samma stöpning som de som redan nämnts. Inte heller de tycker att IPCC:s slutsatser är något att lita på och har valsat runt de vanliga gamla motbevisade argumenten:
De hänvisar också till Thornings rapporter om att Kyotoprotokollet skulle bli svindyrt för EU för att fixa ett problem som ”kanske inte ens existerar”:
”One may wonder at the foundation of a protocol which suggests gobbling up billions worth of resources to fight the ill-defined cause (human emissions of CO2) of global warming, a problem which may not even exist.”
Och som av en händelser samarbetar dessa organisationer i olika konstellationer. Atlas Network är ett av dessa, där också Timbro är med tillsammans med 500 andra likasinnade (det handlar förstås inte bara om klimatdebatten). Ett mer överskådligt europeiskt samarbete bedrivs av tio olika tankesmedjor under paraplyorganisationen Epicenter, the European Policy Information Center som startades 2014:
Center for Political Studies (Denmark)
Civil Development Forum (Poland)
Institut Economique Molinari (France) – se ovan
Institute of Economic Affairs (UK)
Institute of Economic and Social Studies (Slovakia)
Instituto Bruno Leoni (Italy) – se ovan
KEFiM (Greece)
Lithuanian Free Market Institute
Prometheus (Germany)
Timbro (Sweden).
Jag har inte kollat så noga vad de skriver på sin sida mer än att de verkar tycka fracking efter fossilgas verkar vara en bra idé..(Fracking: it’s now or never | EPICENTER (epicenternetwork.eu)). Förutom de redan nämnda tankesmedjorna är det i klimatsammanhang ett som sticker ut:
Brittiska Institute of Economic Affairs (IEA) är nämligen en gammal kändis. Thatcher, som blev känd för att vilja ta krafttag i klimatfrågan, skrev i sina memoarer att bl a boken Climate Change: Challenging the Conventional Wisdom fick henne att tänka om och inse att allt hade handlat om hysteri med syfte att ge världen en anledning att införa socialism. Författare var Julian Morris – ekonom på IEA.
De har gett ut andra böcker på samma tema, t ex Global Warming: Apocalypse or Hot Air? (Bates&Morris), Global Warming False Alarms (Lewis), Climate Alarmism Reconsidered (Bradley Jr).
Unearthed avslöjade att IEA har finansierats av bl a oljejätten BP sedan 1967, som utnyttjar IEA för att få ”tillgång” till ministrar bortom allmänhetens kännedom. Ett undercover-klipp visar hur en IEA-anställd erbjöd en tänkt klient att ett bidrag på £42500 skulle kunna påverka en rapports innehåll för att gynna deras affärsintressen …
Om IEA har kontakter inom politiken och fossilindustrin? Ta en titt på deras ledningsgrupp, vd:n Faith Birol jobbade tidigare på Organisation of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) under sex år. Och på den vägen är det.
Mary Warlick: Deputy Executive Director har tidigare haft höga poster inom den amerikanska administrationen.
Keisuke Sadamore har tidigare haft höga poster inom den japanska administrationen.
Claire Bouteille, tidigare Head of Corporate Services at the British Embassy Paris, Foreign and Commonwealth Office.
Dan Dorner:Over the years, he has also held a variety of positions in the British government, serving as the UK’s Head of International Energy and as a senior adviser and analyst at the Treasury Department.
Pascal Laffont:previous post was in Doha for the Government of Qatar (2010-2012).Before that, he served in the Energy Charter, Brussels (2001-2010).
Lithuanian Free Market Institute
Strax efter att IPCC år 2007 publicerat sin fjärde stora rapport, IPCC AR4, cirkulerades ett dokument i EU-parlamentet skrivet av en ekonom på denna tankesmedja. De kritiserade att EU:s satsning på att tredubbla andelen förnybar energi fram till 2020 (från sju till tjugo procent) skulle bli alldeles för dyrt (målet nåddes dock, 22 procent var det år 2021). De lyfte också fram att IPCC:s slutsatser var osäkra, särskilt angående människans påverkan, och att kritik jämfördes med förintelseförnekelse:
”Any dissent from this doomsday scenario is labelled as bad taste, ignorance or even compared to holocaust denial.
The 2007 IPCC briefing for policymakers even with all its uncertainties polished and scientific debate limited provides some compelling observations. […]
Second, while assessing the likelihood of human influence on climate phenomena and trends, in two out of seven categories the conclusion was “likely”. The remaining five were labelled “more likely than not”, and four out of these five conclusions, according to the report, are based on expert judgment rather that formal attribution studies. .” […]
The problem is due to the fact that the science is settled among the politicians and global warming is now more of a political phenomenon rather than a climatic one. Too many politicians have staked their reputations on climate change to allow for objective and depoliticized debate. […]
Declaring that EU will combat climate change even if other countries do not agree to the EU initiative is arrogant, resembles the often-criticized unilateralism and does not encourage other countries to join the EU initiative.
Jag har inte orkat kolla vad de skrivit under senare år. Det verkar som även denna tankesmedja har starka kopplingar till politiken (samma här dock, inte kollat mer än så här):
Deras president och ordförande: Ms Leontjeva has served as a State Councillor on economic reform in six consecutive administrations, and in 1998-9 has been chief economic advisor to Lithuanian President Valdas Adamkus.
Center for Political Studies (CEPOS) är en dansk tankesmedja i Timbrostil.
När Obama ville påskynda en utbyggnad av vindkraft i USA använde han Danmark som exempel och sa att 20 procent av deras elbehov täcktes av vindkraft. CEPOS publicerade då en rapport som hävdade att detta var fel, och att danskarna fick betala dyrt för vindkraften som bara stod för några få procent av behoven.
Påståenden som har kritiserats kraftigt, t ex i denna rapport.
”Danish experts visit Washington this week to explain to American audiences what’s really happening in Denmark.”
Ja, IER är ytterligare en tankesmedja finansierad av fossilindustrin och med rötter som leder till Koch Industries. IER startades av en viss Bradley Jr, tidigare chef på energibolaget Enron, och författare till boken Climate Alarmism Reconsidered utgiven av IEA nämnd ovan (Jr är tydligen Energy & Climate Change Fellow vid IEA och har jobbat för Cato Institute).
Det framkom senare att det också var IER som beställt rapporten av CEPOS och betalt författarnas lön. Självklart visste de inget om kopplingarna till fossilindustrin …
Det var för något decennium sedan, har inte kollat vad de publicerat sen dess mer än att de inte verkar tycka att Danmark ska ”gå före” i omställningen eftersom de bara släpper ut en pytteliten del av världens CO2. Ett gångbart argument i alla länder tycks det som.
Sen orkade jag inte kolla mer, men det kan väl räcka 😉
Nej, jag tror inte att varenda marknadsliberal person ser IPCC som en konspiration och därför smider planer på hur man bäst ska förneka vetenskapen. Däremot är det ett faktum att alla dessa tankesmedjor och lobbyorganisationer har varit de huvudsakliga smitthärdarna vad det gäller desinformation i klimatdebatten.
Det är helt otvetydigt att de generellt sett inte har tagit denna fråga på allvar. Öppet vetenskapsförakt tycks inte heller ha varit något hinder för samarbete.
Det har till och med funnits en detaljerad plan med uttalat mål att få det som att verka att alla som argumenterar för Kyotoavtalet har tappat kontakt med verkligheten. Inte för att de hade en alternativ väg till att minska utsläppen, det handlade om att ifrågasätta att det ens existerade ett problem. Detta skulle uppnås genom att sprida tvivel och lyfta fram osäkerheter. Uppskattad budget 2 miljoner dollar.
American Petroleum Institute (API) var en av de drivande bakom denna plan från 1998. Om det har upphört? År 2020 fick API 10 miljoner dollar i bidrag enbart från Shell.
Jonas Pettersson, också Captus (senare pressekreterare för Centerpartiet) påstod i en debattartikel: ”FN:s klimatpanel, som är den viktigaste källan till domedagsscenarierna, bygger i stor utsträckning på geologen Michael Manns forskning.” Det är makalöst felaktigt.
Maria Rankka, vd Timbro 2006, menade: ”Naturvetenskapen är inte enig och alla som politiskt har ett färdigt svar intar en ogrundad position.” Tvärtemot vad IPCC hävdade redan då vad det gäller nödvändighet att agera.
Därför är det i mina ögon ganska stötande när Timbros vd 2021 deklarerade att de skulle inleda en nysatsning på miljö- och klimatfrågor med rubriken: ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” (Smedjan 8/3 2021).
Det är anmärkningsvärda uttalanden med tanke på historiken. Hökmark är numera lobbyist för Kreab, en PR-firma som ordnade förvillarorganisationen Stockholmsinitiativets första officiella framträdande. Han lobbar nu för friskolor och undertecknade exempelvis en debattartikel i Aftonbladet enbart med sitt namn och ordförande för Valfrihetskommissionen.
På DN lades ytterligare lite information till: Valfrihetskommissionen har sin bas i Nätverket Valfrihetens vänner, ett nätverk av entreprenörer och företagsledare som arbetar för valfrihet och fri företagsamhet.
Och vilka är Valfrihetens vänner mer bestämt? Av deras fem administratörer arbetar fyra på Kreab och en på kommunikationsenheten på Svenskt Näringsliv.
Och Kreab har samma ägare som som friskolekoncernen Kunskapsskolan. Hökmark är med andra ord i praktiken lobbyist för Kunskapsskolan men det framgår inte. Ett tydligt exempel på så kallad astroturfing, man fejkar en gräsrotrörelse (läs om fler (och mer flagranta) exempel här: Astroturfing – att fejka folkvilja – Maths Nilsson, författare).
Sverige är rena rama bananrepubliken vad det gäller transparens angående politisk påverkan. Inte ens när Kalla fakta visade hur till och med vår nuvarande justitieminister beskrev hur man skulle kringgå lagen ledde det till mycket mer än några irriterade debattartiklar och en gäspning (väl?).
Hela det här området kännetecknas av ett ogenomträngligt dis där organisationerna vägrar uppge vem som finansierar verksamheten. Vi har numera även förhandlat bort offentlighetsprincipen i skolan för att tillgodose marknaden. Den nya regeringen har nyligen t o m strukit utredningsuppdraget.
Det är så här det har sett ut i klimatdebatten under flera decennier. En sak som slår en är hur otroligt starka (men ofta dolda) kopplingar det finns mellan särintressen (med enorma tillgångar) och toppolitiker (både aktiva och inaktiva). Det handlar i slutänden om hur demokratin egentligen mår och tja, jag vet verkligen inte.
Numera är det få som dristar sig till att helt förneka en uppvärmning, istället har det mesta gått över till att handla om att det inte är så farligt som vänsteralarmisterna säger, att det inte är klarlagt hur mycket som orsakats av människans utsläpp och så vidare. Syftet tycks vara att fördröja åtgärder.
Operationen att föra över all skuld för dålig framdrift i omställningen på miljörörelsen har också varit väldigt effektiv:
Klimatet har alltid varierat. Det är det ingen som förnekar och något vi vet eftersom forskare har studerat saken. Men det är också ett argument som ständigt används för att skjuta ”koldioxidhypotesen” i sank och att beskylla IPCC för att ignorera naturliga variationer.
Mitt senaste blogginlägg om Jordan Peterson och hans tweet visar hur klimatdebatten på många sätt kan liknas vid Stephen Kings Jutjyrkogården: Saker som borde varit döda och begravda för alltid kommer ständigt tillbaka i en evig cirkel.
Här följer (återigen) historien om GISP2, som är en utmärkt illustration av detta och hur slagfärdigt det kan vara att använda grafer på ett felaktigt sätt.
Vår lilla grafhistoria börjar mitt ute på de grönländska glaciärerna…
En isborrkärna, tre kilometer lång som tog fem år att få fram, kallad Greenland Ice Sheet Project 2 (GISP2) låg till grund för två vetenskapliga publikationer som rekonstruerade en temperaturserie drygt 10 000 år tillbaka i tiden (Cuffey & Clow 1997; Alley 2000). Se bild nedan. Ingen utav studierna gjorde någon jämförelse med dagens förhållanden då osäkerheterna i mätningarna var så pass stora samt att de bara hade uppgifter fram till år 1855.
Notera x-axeln, years before present. År 0 betyder av någon anledning 1950 för denna typ av grafer om inget annat anges. 1900-talets uppvärmning finns alltså inte med. Likaså är det från EN ENDA punkt på jordklotet och säger ingenting om en global temperatur. Det är helt förväntat att växlingarna lokalt kan gå både snabbare och ha högre amplitud än vad som syns på den globala skalan.
För hela Grönland ser en mer representativ bild ut som nedan (från en studie publicerad i Nature 2009, passande nog gjord av professor Vinther et al,). Bilden är tagen från Carbon Brief, där det även är beskrivet hur grafen är framtagen:
Och nedan en rekonstruktion (eller fem olika rättare sagt) av en global temperatur enligt Kaufman, D., McKay, N., Routson, C. et al. Holocene global mean surface temperature, a multi-method reconstruction approach. Sci Data 7, 201 (2020). https://doi.org/10.1038/s41597-020-0530-7. Läs mer om detta här.
Men GISP2 har som sagt använts i syfte att argumentera bort att nutida uppvärmning skulle sticka ut på något sätt. Det började 2009 med en bloggpost på Foresight Institute som med stöd av Climategate skulle avslöja fippleriet runt temperaturgraferna.
Inlägget hamnade 2010 på den största bloggen i genren, WUWT med ett uppföljande inlägg från den pensionerade professorn Easterbrook, som gjorde sin egen utformning av GISP2-grafen, notera att before present är felaktigt satt till år 2000:
Sen var det igång. I sammanhanget kända bloggen The Hockey Schtick:
”The Medieval, Roman, and Minoan warming periods are all found to be hotter than the 20th century, in addition to other unnamed periods of warming over the past 8000 years.”
Tyska förvillartankesmedjan EIKE översatte inläggen till tyska och så vidare. Redan 2011 gjordes bemötanden (förmodligen tidigare än så) för att visa att dessa grafer var missvisande. Men det spelade naturligtvis ingen roll. Ovanstående graf fanns med i NIPCC:s rapport från 2013 (Figure 5.12.1 (p709)).
(NIPCC är en organisation som framförallt fossildrivna Heartland Institute driver och deras rapporter är att likna vid IPCC:s antites).
En annan variant ritades upp av David Lappi år 2010 (tillika den graf som visades i det Aktuelltinslag jag medverkade i):
Den salufördes på bland annat en av de större bloggarna i ämnet, JoNova. Notera att det står before present år 2000 vilket som sagt är fel. I texten skrevs också (felaktigt) att det var den röda snutten som IPCC var oroade för:
”Temperatures are only considered to be increasing if viewed for the last 150 years, from 1850 onward, which is roughly when thermometers began collecting global data, and is also the period of time the UN’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) has chosen for its review. The temperature shift the panel is so concerned about is shown in red.” (web archive)
Texten har blivit uppdaterad vad det gäller årtalet men de ignorerade ändå helt att det också ändrade vad grafen kan användas till vad det gäller att spela ner nuvarande uppvärmning.
”Temperatures are only considered to be increasing if viewed for the last 150 years, from 1850 onward, which is roughly when thermometers began collecting global data, and is also the period of time the UN’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) has chosen for its review. The red portion of the curve is the recovery from the Little Ice Age.”
Till skillnad från internet som förstås tog åt sig av vad grafen egentligen kan berätta …
… eller kanske inte.
Elva år senare hittar man just denna graf på bloggen Klimatsans, visserligen med before present år 1950 men utan minsta spår av att att ha tagit till sig om vad den kan säga om den globala temperaturen eller jämförelse med nutid:
Likaså har Elsa Widding tagit med den i sin bok Klimatkarusellen (från 2019 om jag minns rätt):
Ole Humlum (pensionerad geologiprofessor och aktiv i bl a norska Klimaterealisterne och ”tankesmedjan” GWPF) la upp nedanstående graf på sin blogg 2011 (eller 2010), där han utöver GISP2 redovisade CO2-halten i atmosfären (nederst) och adderade data från en annan mätserie som går längre fram i tiden gjord av forskaren Jason Box (röda streckade linjen):
Humlum blev dock upplyst om att han inte tagit med de senaste data och lovade att rätta till det. Det gjorde han.
Sort of.
Varken de nyaste mätvärdena från 2010 eller nutida CO2-halt togs med i uppdateringen, se här. Men, återigen, oavsett vilket så handlar det inte om en global temperatur, nej inte ens från norra halvklotet.
Klimatupplysningen publicerade 2014 ett långt gästinlägg som professor emeritus Peter Stilbs tyckte var en ”utmärkt sammanfattning” av läget. Där hittas en variant av Humlums graf men utan utan senare tids data. Man har för tydlighetens skull också angett vad som skulle vara IPCC:s intresse med en röd liten ruta (som sagt, grafen slutar år 1855).
Inlägget är för övrigt skrivet av Peter Krabbe, både antisemit och antivaxxare – gör vad du vill med den infon (ja, det finns värre inlägg om detta på hans blogg men nej, jag tänker inte länka):
Och hoppsan, samma graf återhittas även i Widdings bok Klimatkarusellen:
Jag skrev hoppsan eftersom Widding blev kränkt över att i ”mitt” Aktuelltinslag ha misstänkliggjorts för att använda grafen felaktigt. Från anmälan till Granskningsnämnden:
Bara för att i ett par Youtubeinlägg även efter inslaget använda grafen felaktigt. Elva år efter denna myt började spridas. Ja, som synes är det till och med den orättade versionen med before present år 2000 hon använde:
Det finns ett otal varianter av denna graf, här är en från en anonym site som massproducerar kreativa grafer att använda i förvillandet (”nutid” till vänster):
Och hoppsan igen, Elsa Widding använde just den i både intervju och föredrag på högernationalistiska SwebbTV (2019) men svamlar bort det i svar till fråga från SVT-reporter. Se videoklipp och mer info i mitt inlägg här.
Det är också ganska vanligt att ”koppla ihop” ihop GISP2 med andra mätserier. Här en som med sina vetenskapliga referenser ser tillförlitlig ut, men man kan inte bara sådär utan vidare koppla ihop en en mätserie – som exempelvis GISP2 – från en mätpunkt med en helt annan mätserie som bygger på helt annan metodik och olika mätområden osv.
Gregory Wrightstone som gjort grafen är chef (eller har i alla fall varit) för fossildrivna CO2 Coalition och verksam i fossilindustrin – men det har ju förstås inte med saken att göra.
Och det bara fortsätter. Som jag visade i mitt förra inlägg slängde Jordan B Peterson nyligen upp detta på Twitter:
Det finns säkerligen fler varianter att hitta därute på nätet. Återigen, GISP2 är en punkt på kartan och kan inte användas för att säga något om en global temperatur, nej inte ens på norra halvklotet. Och så vidare, det här kommer nog aldrig ta slut …
Som kuriosa kan sägas att GISP2 också använts som bevis för att att syndafloden på Noas tid inte var global (nej, jag har inte läst)…
(Om du tycker jag upprepar mig så skyll det på Jordan B, Klimatsans, Widding osv 😉 )
Maths Nilsson, författare 