Är jag en klimatjihadist? Mörner och klimatkänsligheten, del I

MNIL7223

Häromdagen fick jag ytterligare ett bevis för hur hopplöst det kan vara att ”debattera” en komplex fråga som klimatförändringarna. Det är hur lätt som helst att sprida tvivel (för det finns naturligtvis saker som är osäkra), men att bemöta det är som att försöka stoppa Indalsälven med en håv.

I korthet: jag fick frågan om jag var klimat-jihadist av en Facebookbekant då jag påpekat ett par felaktigheter han framfört med bland annat hänvisning till en debattartikel från Widding (som jag redan har besvarat x2 på SVT Opinion), en länk till Klimatsans (lämnar det utan kommentar…) och till Staffan Mörners sida klimatforum (ja, ni har kanske sett ett eller annat inlägg där jag kritiserat det han skrivit 😉 ).

Min Facebookbekant i fråga är vettig, trevlig och dessutom välutbildad, om något är det här en bra illustration av hur tvivel sprids och det handlar inte om dumhet. Han säger att han överlåter detaljfrågor till experterna och att han anser sig vara intresserad av fakta. Eftersom mitt påpekande specifikt gällde klimatkänslighet och Mörners länk så kan vi väl titta närmare på Mörners fakta om saken.


(Klimatkänslighet = hur mycket temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, IPCC AR5 uppskattade det till 1,5-4,5°C i senaste rapporten från år 2013. Det är inte koldioxidens växthuseffekt i sig som är osäker utan vilka följdeffekter (återkopplingar/feedback) det får vad det gäller molnbildning och liknande).


Mörners sida är ett paradexempel på hur bedräglig den här frågan är. Genom att namedroppa professorer och deras uttalanden får den en air av vetenskaplighet vilket förstärks av bilder som sägs visa än det ena än det andra. Påståenden staplas efter varandra och det målas upp en övertygande bild av hur lite forskarna egentligen vet och vad de är överens om.

Det är ett imponerande arbete han har lagt ner och jag ifrågasätter inte hans ärliga syfte men … Bakom hart när varenda mening och stycke döljer sig en historia som inte har berättats. Mörner om klimatkänsligheten:

Här  är osäkerheten stor och man borde förvänta sig att det skulle pågå en öppen och frejdig vetenskaplig debatt, där alla gjorde sitt yttersta för att (respektfullt) falsifiera varandras (och sina egna) teorier.

Men istället får vi höra att debatten är avslutad, och att skeptiker är vetenskapsförnekare som kan liknas vid ”the Flat Earth Society”. Detta är i sig en varningssignal för en tänkande människa. Det är inget tecken på sund vetenskap.”

Det är en rejäl halmgubbe han kommer med för det pågår i allra högsta grad en vetenskaplig debatt angående klimatkänsligheten, jag skrev om det för inte länge sen. Läs också denna diskussion på Carbon Brief. De enda som tycks mena att debatten är avslutad angående det här är Mörner och kompani som enbart hänvisar till extremt låga klimatkänsligheter och aldrig tycks acceptera en falsifiering. Mörner lyfter till exempel fram följande:

”Dr William Gray, professor emeritus i atmosfärvetenskap vid Colorado State University menar till och med att den negativa feedbacken från moln minskar koldioxidens effekt med 0,8 grader C, till enbart 0,3 grader C per fördubbling.”

(Det är ett extremt lågt värde). Visst låter det vetenskapligt och seriöst när man hänvisar till en professor men det är desto svårare att hitta en vetenskaplig artikel som stöder hans hypotes (Mörner ger ingen som helst referens). Det jag hittar efter en slarvig sökning är en skrift från 2012 inför ett föredrag på lobbyorganisationen Heartland Institute (sic) och en liknande inför en konferens 2006 som kommenteras på Real Climate (blogg som drivs av klimatforskare).

Även om du inte läser, ta gärna en titt på forskarnas bemötande för det illustrerar problemet i den här typen av debatter: en ynka mening på Mörners hemsida kräver en kilometerlång komplex förklaring som ingen kommer att läsa. Det är ändå så mycket fel att de inte orkar gå igenom allt: ”there is far more wrong with the paper than we have the patience to detail.”

Real Climate om Gray:

”Confronted with evidence that the THC [Thermohaline Circulation] was in fact behaving in the opposite way to what he had been assuming, Gray did a flip-flop and came up with a new story that yields the same conclusions.

The heart of the problem with Gray’s new version of the THC story is that he labors under the misconception that the THC primarily upwells in the tropics, so that any reduction in the THC cools the North Atlantic but warms the tropics. This conception is at least 50 years out of date.

Thus, weak THC = less heat removal = warming, in Gray’s world view. In reality, everything known about the physics of the THC’s effect on climate suggests the opposite.”

Det här är alltså från 2006 men lever fortfarande kvar och Mörner försvinner raskt vidare till nästa lösryckta påstående som han tycker ger en rättvis bild av klimatdebatten. Han beskriver att allt fler forskare kommit till insikt om att klimatkänsligheten är lägre än vad man tidigare trott, t ex:

”1988 presenterade dåvarande chefen för NASA-GISS James Hansen 4,2°C för amerikanska kongressen, men 1995 trodde FN:s klimatpanel på 3,8°C, vilket 2001 reviderades ner till 3,5°C och 2007 till 3,26°C. Och redan året efter återkom James Hansen med en ny beräkning på 2,5°C”. (min fetning)

Ja, det gjorde Hansen men den visade inte det Mörner hävdar. Det finns olika mått på klimatkänslighet, det Mörner börjar prata om är ECS, det vill säga temperaturen efter ”systemet” har jämviktat sig (främst energiutjämning mellan hav och atmosfär) och det kan ta decennier efter det att själva koldioxidhalten har uppnåtts (IPCC angav 2013 ECS = 1,5-4,5°C).

Hansens ”nya beräkning” på 2,5°C syftar dock på TCR, som motsvarar temperaturen vid den tidpunkt då fördubblingen av koldioxidhalten uppnås, det vill säga innan jämvikten har ställt in sig. IPCC uppskattade detta till 1-2,5°C. Hansens beräkning av ECR var 6°C, alltså i helt motsatt riktning än vad Mörner påstår. Det där med äpplen och päron ni vet.

”Equilibrium sensitivity, including slower surface albedo feedbacks, is ∼6°C for doubled CO2″

Hansen, J., M. Sato, P. Kharecha, D. Beerling, R. Berner, V. Masson-Delmotte, M. Pagani, M. Raymo, D.L. Royer, and J.C. Zachos, 2008: Target atmospheric CO2: Where should humanity aim? Open Atmos. Sci. J., 2, 217-231, doi:10.2174/1874282300802010217.

(Men det Mörner skriver är inte helt osant, den lägre nivån i intervallet utökades i IPCC AR5 och det Mörner i realiteten här beskriver är att IPCC faktiskt anpassat sina bedömningar efter det aktuella kunskapsläget).

Sen kastar Mörner in en bild som ska bevisa påståendet att allt fler studier visar på en extremt låg klimatkänslighet. ”Med tiden har dock fler och fler forskare kommit att tro på en allt lägre klimatkänslighet under 2°C både på kort (TCR) och lång (ECR) sikt”. Enligt den ska det bara ha publicerats tre studier sen 2007 som visar på en klimatkänslighet över 3 grader!

 

cooling-of-climate-sensitivity-1

 

Det ser ju övertygande ut och inkluderar dessutom en referens (sort of) till en forskare, Scafetta 2017. Letar man upp artikeln (här pdf) visar det sig att bilden från själva artikeln slutar vid år 2014 (det gråa partiet) och innehåller enbart de större prickarna, de små är inlagda i efterhand. Och det kommer naturligtvis inte från en vetenskaplig tidskrift utan ifrån en inte obekant blogg i sammanhanget, NoTrickZone.

Bloggaren listar referenser till de studier han har lagt till, den första Smirnov 2017, som sägs visa kk=0,4 K, visar sig inte alls vara måttet på klimatkänslighet (som inkluderar återkopplingar) utan om alla parametrar förutom CO2-koncentrationen hålls konstanta (jag har lagt till den fetade texten för just den biten råkade falla bort på NoTrickZone):

”Doubling of the concentration of CO2 molecules in the atmosphere that is expected over 130 years leads to an increase of the average Earth temperature by (0.4±0.2) K mostly due to the flux towards the Earth if other atmospheric parameters are not varied. Various models with a water change give the temperature change (3.0±1.5) K at doubling of the CO2 molecule concentration.”

Nästa artikel, Reinhart 2017, var ingen riktig publikation utan ett dokument uppladdat på Eike, som är en europeisk variant av lobbyorganisationen Heartland Institute (typ). Hoppsan.

Abbot 2017 fick inte nådig kritik, likaså Bates och det har även flera av de andra fått men jag orkar inte, det borde framgå vad jag ville ha sagt: bilden är inte vetenskapligt publicerad och är ett skolexempel på cherrypicking i bloggregi.

Existerar det en annan bild av verkligheten?

Ta en titt på de 142 studier som redovisades i Knuttis review-artikel från 2017 (en överskådlig excelfil hittar du här). På bilden nedan anger prickarna respektive studies best estimate och strecken är ”osäkerhetsintervallen”, det här är alltså från samma år som bilden ovan som visade att det bara fanns tre studier efter 2007 med kk >3C:

ecs_timeline

 Bild från Carbon Brief

 

Där ser man, det som såg ut att vara en glasklar trend neråt där nästan alla nya studier visar en klimatkänslighet på under 1°C är ett rent falsarium. I själva verket är  de extremer.

Men nej, jag är inte ett dugg förvånad.

Gösta Pettersson nämner i sin bok Falskt Alarm en av alla dessa studier. EN. Och då den som är skriven av Monckton et al utgiven i en liten okänd kinesisk tidskrift. En studie som har sågats rejält. Och Monckton som hanterar fakta lite som han känner för.

Och Mörners kommentar om de studier som visar en klimatkänslighet över 2°C? Då dras jokern i leken fram: deras data ifrågasätts eftersom mätserierna har manipulerats.

Är det här vad vi ska kalla en ”respektfull vetenskaplig debatt”? Att ignorera merparten av de studier som publicerats? Är det att överlåta saken till experter?


Mörner fortsätter: ”I de datormodeller [sic] som används för att simulera, dvs teoretiskt ”experimentera med” jordens atmosfär räknar man med att den direkta effekten från koldioxid tredubblas av feedback-effekterna”. Nej, klimatkänslighet är ingen storhet man lägger in i datamodellerna utan är en konsekvens av de fysikaliska processer och parametrar som ingår.

Han påstår att positiva återkopplingar skulle leda till skenande klimat (”Om positiv feedback dominerar skulle klimatet ha urartat oåterkalleligt för länge sedan”), redovisar hur IR-absorptionen är logaritmisk och annat, precis som att forskarsamfundet helt har missat grundläggande fysik som nu avslöjas på en blogg. Du behöver inte lyssna på mig eller IPCC-gänget, Roy Spencer har försökt förklara det här i åratal för sina pseudoskeptiska följare, länkar hittar ni i detta inlägg.

Nej, jag har inte läst och förstått allt som har gjorts på det här området. Men ja, det är ställt utom alla tvivel att Mörner utelämnat nästan all forskning och fokuserar på enstaka outliers och diverse uttalanden utan någon som helst källhänvisning. Jag har heller inga illusioner om att det jag skriver kommer omvända folk men förhoppningsvis kan det få någon att fundera på varför Mörner skulle vara mer tillförlitlig än IPCC. För det är vad det handlar om, inte om huruvida ni ska lita på mig eller Mörner.

Vi har nu strax över 410 ppm CO2 i atmosfären vilket är en ökning med knappt 50% sen förindustriell tid (280 ppm). Och vi har redan en temperaturökning på en bra bit över en grad och det kan ta decennier innan ”systemet har jämviktat sig” (=temp lär öka ännu mer). Det blir allt svårare att hitta någon rimlighet i de där extremt låga klimatkänsligheterna. Och det är knappast så att det saknas kritik och påvisade brister i metodiken i de här studierna (se t ex nedan).

Visst, det finns en teoretisk möjlighet att den lilla procent av studier som visar en extremt låg klimatkänslighet stämmer och att alla andra har fel och att uppvärmningen då skulle bero på en hittills okänd och odefinierad naturlig variation. Scafetta, Humlum och Evans är bara tre som närmast desperat hittat på egna hypoteser baserat på kurvanpassningar utan fysikaliskt hållbara teorier som sen inte heller visat sig stämma.

Som jämförelse till Mörners halmgubbe om att det inte pågår någon vetenskaplig debatt, ta och läs den här diskussionen på Carbon Brief, osäkerheterna och problemen med de olika metodiker som finns att bestämma klimatkänsligheten är inget som mörkas:

The uncertainty also cuts both ways; there are just as many new studies being published today suggesting that sensitivity might be on the high end of the 1.5C to 4.5C range as there on the low end.”

”These studies do have one consistent finding, however, which is that a climate sensitivity of less than 2C is very unlikely.”

Royal Society från 2017 om vad man lärt sig sen IPCC AR5 från 2013:

”Growing understanding of the complex, non-linear factors determining climate  sensitivity is leading to improvements in methodologies for estimating it. A value below 2°C for the lower end of the likely range of equilibrium climate sensitivity now seems less plausible.”

Varför är det nästan uteslutande så att de så kallade skeptikerna ignorerar nästan all forskning på området och ändå ständigt klagar på att debatten är snedvriden?


Men så här fortsätter det och jag har bara tagit mig igenom ett fåtal stycken. Mörner nämner faktiskt en vetenskaplig artikel och det var anledningen till att jag började skriva det här inlägget:

”En vanlig uppfattning bland skeptiker är att klimatkänsligheten är ungefär 0,5, vilket innebär att summan av positiv och negativ feedback minskar den direkta effekten av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till +0,55 grader C.”

Det bygger på en artikel från Lindzen och Choi från 2009 (Lindzen är den kanske mest meriterade IPCC-kritikern i den här soppan). Mörner viftar undan kritiken den har fått som om det skulle röra sig om några kommentarer på sociala medier, ”alla artiklar kritiseras”. Mörner efterlyste respektfull falsifiering men ger här ett exempel på att det är ett fenomen som knappt existerar i klimatdebatten.

Men nu har det här inlägget blivit tillräckligt långt (jag borde skaffa mig ett liv), ni får höra om det i nästa inlägg. Snacka om cliffhanger va?

Spänningen är olidlig 🙂

 

 

Klimatspådomar vi (inte) minns

Alla klimatmodeller är urkassa och de har aldrig ens varit i närheten av att visa vad som sen blev verklighet. Den globala uppvärmningen har slutat och vi står inför en nedkylning på grund av naturliga cykler. I alla fall snart, väldigt snart.

Ja, så har det låtit i ett par decennier nu och det kan väl vara på sin plats att lyfta fram med tanke på att de sällan behöver ”stå till svars” för sina bestämda utlåtanden samtidigt som IPCC-gänget hånas, gärna med grafer som jämför äpplen och päron.

Först en sammanställning av hur just ”IPCC-gängets” klimatmodeller presterat (eller läs på Carbon Brief):

 

 

För tydlighetens skull, så här ser de uppmätta temperaturerna ut (mätt vid jordens yta):

20200324_Global_average_temperature_-_NASA-GISS_HadCrut_NOAA_Japan_BerkeleyE

Och här några exempel på prediktioner från så kallade klimathotsskeptiker:

1998: Geologen Easterbrook förutspår att 2000-talet kommer inledas med 30-års nedkylning baserat på korrelation till ”naturliga cykler”, läs mer på bloggen WUWT  Utfall: Nää.


1999: Klimatforskaren Patrick Michaels vid Cato Institute spår en statistisk signifikant nedkylning mellan toppåret 1998 (kraftig El Niño) och 2008. ”Second, I’ll take even money that the 10 years ending on December 31, 2007, will show a statistically significant global cooling trend in temperatures measured by satellite.Utfall: Nää.


2001: Geolog Easterbrook (igen) menar att den globala nedkylningen kommer starta 2007 (± 3-5 år). WUTW. Utfall: Nää.

Easterbrook cooling

Bild från WUWT


2005: ”Solforskarna” Mashnich och Bashkirtsev menar att en lägre solaktivitet skulle få den globala medeltemperaturen att sjunka och slog vad med klimatforskaren James Annan om saken. Om åren 2012-2017 var varmare än åren 1998-2003 skulle Annan vinna. Det gällde $10,000 och Annan vann vadet men de ryska forskarna har tydligen inte betalat Utfall: Nää.


2007: David Archibald publicerar en prediktion baserat på solcykler att temperaturen skulle sjunka med 2,1C fram till 2017. Utfall: Nää (men det kanske berodde på att han är CEO från olje- och gruvindustrin och inte klimatmodellerare?)


2008: Easterbrook (igen) proklamerar att den globala uppvärmningen var över, se bloggen WUWT. ”The good news is that global warming (i.e., the 1977-1998 warming) is over and atmospheric CO2 is not a vital issue.”  Utfall: Nää.


2008: Ian Plimer and Sir Alan Rudge, två rådgivare till lobbygrupen GWPF, slog vad £1000 med James Annan att 2015 skulle vara kallare än 2008. Utfall: Nää.


2009: Jay Lehr, science directorHeartland Institute sitter på CNN och berättar att vi befinner oss i en nedkylning och den kommer hålla i sig ett par decennier. Utfall: Nää.


2009:  Danske astrofysikern Svensmark, känd för sin hypotes om kosmisk strålning/solens aktivitet/molnbildning/temp, påpekar själv att en nedkylning hade börjat och enligt hans hypotes skulle den fortsätta. Det gjorde den inte och det har inte setts en korrelation sen 90-talet. Utfall: Nää.


2010: Fox News går ut med en varning för istid baserat på ett uttalande från Easterbrook (igen). Utfall: Nää. (2011 blev rekordvarmt)


2011: McLean vid New Zealands Climate Science Coalition hävdar att 2011 kommer bli det kallaste året sen 1956 baserat på en artikel av de Freitas och Bob Carter från 2009 (”kändisar” i den här branschen…). Utfall: Nää.

McLean2011Failure


2011: Loehle och Scarfetta publicerar artikel som via kurvanpassning visar att klimatet  på jorden är cykliskt och styrs av Jupiter och Saturnus omloppsbanor (rött nedan). En nedkylning skulle starta ca 2010. ”A 21st Century forecast suggests that climate may remain approximately steady until 2030-2040, and may at most warm 0.5-1.0°C by 2100.” Utfall: Nää.

loehlesscafetta2011redux-300x300

Bild från Real Climate.


2012: Solheim, Humlum, Stordahl,  2012 publicerar en artikel som förutspår en nedkylning på 0,9°C på norra halvklotet mellan 2009 till 2020 och hela 3,5°C nedgång på Svalbard (utifrån en kurvanpassningsmodell de publicerade året innan). Utfall: Nää.
(alla tre är med i norska Klimatrealisterne och är vetenskapliga rådgivare åt lobbygruppen GWPF).


2013: Yuri Nagovitsyn of the Pulkovo Observatory: ‘We could be in for a cooling period that lasts 200-250 years’. Citatet är från Forbes och finns på bloggar som  WUWT, Climate Depot (Marc Morano), Electroverse, Heartland och är hämtat från Voice of Russia så det är förstås peer reviwat och klart … Utfall: nope, failed so far.


2013: Curry & Wyatts publicerar artikel med sin ”stadium wave”-cykel (naturliga variationer i havsströmmar mm) och menade att uppvärmningen var över och issmältningen stannat av och att vi skulle få en värmepaus fram till typ 2030. Utfall: Nää.


2013: Habibullo Abdussamatov publicerade en artikel (i en kanske inte så respekterad tidskrift) som sa att en ny liten istid skulle starta 2015. Utfall: Nää.


2013: Climate Scientist Prof. Anastasios Tsonis Predicts: ”I would assume something like another 15 years of leveling off or coolingUtfall: Nää.


2013: Patrick Michaels slår vad (igen) att ”it’s a pretty good bet that we are going to go nearly a quarter of a century without warming.” [The Washington Times, 1/17/13]. Utfall: Nää.


2014: Mekanikingenjören och bloggaren Kevin Long förutspår att 2015 kommer bli ett varmt år men sen kommer en ”deep chill”. Utfall: Nää. 2016 blev det hittills varmast uppmätta året och åren där efter ligger topp fem.


2014: Matematiken David Evans presenterar (inte i vetenskaplig artikel utan på sitt företags hemsida+JoNovas blogg) sin märkliga Notch-Delay Solar Theory : pga okänd mekanism i solens inre (sort of) översvämmas jorden av energi med okänt ursprung (Force N, D och X) och som aldrig har uppmätts men av någon okänd anledning visar en fördröjd effekt på en sisådär 13 år (en solcykels fördröjning). Slutsatsen är ”and significant cooling, beginning 2017 or maybe as late as 2021”. Utfall Nää.
(Eller vi får väl vänta lite, datumet har skjutits fram allteftersom, tror 2024 är bortre gräns nu).


2016: Abdussamatov (igen). Hans påstående om att istiden skulle börja 2015 hade inte stämt, nu säger han att den börjar i år istället. Utfall: Nää igen


2017: Nuartev och Nuartev spår nedkylning, baserat på solcykler, ”This actually will lead to a decrease of the temperature on 0.5 – 0.7°C in both averaged solar cycles, in Geneva will decrease to 1.5 °C.” Från bloggen NoTrickZone som lagt upp sju nya artiklar som förutspår global nedkylning på grund av solcykler. Utfall: Nää.


2019: Klimatsans gör inlägg där pensionerade forskaren Nils-Axel Mörner berättar att klimatet går i 60 års-cykler (30 år värmning, 30 år kylning) som styrs av Jupiter och Saturnus omloppsbanor enligt kurvanpassningsartikel från Scarfetta (se 2011 ovan). Den bifogade bilden visar att kylning skulle startat typ 2010 så de borde kanske funderat över sin bevisföring. Utfall: Nää.


2020: Lobbyisten Patrick Moore retweetar 14 juni inlägg om att temperaturen sjunker, kanske på grund av Grand Solar Minimum, med stöd av ett tv-inslag som visar att det bildats is på vissa ställen under vintern… ”2020 will go down as the year when Grand Solar Minimum started”.


I en parallell verklighet rapporterar NOAA om hur maj månad 2020 står sig gentemot historiska temperaturer:

”The global land and ocean surface temperature for May 2020 tied with 2016 as the highest in the 141-year record at 0.95°C (1.71°F) above the 20th century average of 14.8°C (58.6°F). The 10 warmest Mays have all occurred since 1998 […] May 2020 also marked the 44th consecutive May and the 425th consecutive month with temperatures, at least nominally, above the 20th century average.”

Tre månader in i 2020 gjordes den här bedömningen om hur 2020 skulle arta sig temperaturmässigt:

”At this point it is extremely likely that 2020 will be one of the Top 4 warmest years on record, and there is a real chance that it might beat 2016 to set the record as the warmest year. Most projections made at the start of 2020 – such as those from NASA GISTEMP and the UK Met Office – suggest that the year will end up as the second warmest after 2016.”

Jag antar att vi bara kan ta fram popcornet och se om Moore och kompani eller NASA et al får rätt, det enda vi kan vara tämligen säkra på är att Moore inte kommer behöva ”stå till svars” oavsett hur utfallet än blir.


Ja, det finns mer att hämta men jag orkar inte. Märkligt nog är det endast prediktioner från klimatmodeller nedan som hånas (för diskussion och bilder se Real Climate):

CMIP3 (ca 2004), (färgade linjer observationer):

cmp_cmip3_sat_ann-2-600x486

CMIP5 (ca 2011):

cmp_cmip5_sat_ann-3-600x471

Satellitmätningar av tropsfären, CMIP5:

cmp_tmt-600x394

 

Se för övrigt denna publicerade artikeln för en genomgång av använda klimatmodeller sedan 70-talet: We found that climate models – even those published back in the 1970s – did remarkably well, with 14 out of the 17 projections statistically indistinguishable from what actually occurred.

 

 

Ny hockeyklubba

Michael Manns hockeyklubbsgraf är utan tvekan den mest omtalade i hela klimatdebatten (1998+99). De rekonstruerade en temperaturserie 1000 år tillbaka i tiden med hjälp av så kallade proxydata (trädringar och liknande) och kopplade ihop det med moderna mätningar och såg att nuvarande uppvärmning var exceptionell:

hockeystick

Det finns nu en hel uppsjö med studier som senare har bekräftat det här även om alla inte har samma raka ”klubbskaft”. Har skrivit en del om det här tidigare, t ex här. (Och nej, Mann har inte blivit avslöjad som en bedragare i någon domstol).

Idag publicerades ytterligare en studie som bekräftar den:

Kaufman, D., McKay, N., Routson, C. et al. Holocene global mean surface temperature, a multi-method reconstruction approach. Sci Data 7, 201 (2020). https://doi.org/10.1038/s41597-020-0530-7

Baserat på över 1300 olika mätserier har de gjort en rekonstruktion (egentligen fem olika) av temperaturerna 12 000 år tillbaka, det vill säga från senaste istiden och framåt:

temp 12K_ny hockey

 

Det är en rekonstruktion (CPS) som sticker ut och visar en högre temp vid ca 6500 år sen. Det finns många studier som pekar på att den är en outlier och inte helt tillförlitlig men de kunde ändå inte helt avskriva den, se diskussion i artikeln (vi kan väl vara ganska säkra på att just den delen kommer tas fasta på i vår trevliga och nyfikna klimatdebatt…).

[Marcott gjorde en liknande studie 2013 och där kan man läsa om hur solinstrålningen varierat pga jordens axellutning/omloppsbana ger en del av förklaringen till ”en bulle” där runt 6500, se Real Climate där är även upplösningen diskuteras, det vill säga skulle en motsvarande uppvärmning som nu verkligen synas i den långa ”utsmetade tidserien”. Här har man lagt in spikar i temperaturen (+0,9C över 100 år och sen en nedkylning 0,9C över nästa 100 år). Ja de syns.].


Och på tal om klimatdebatten, ett evigt spörsmål är huruvida den medeltida värmeperioden var global eller inte, 900-1300 eKr enligt Wiki. (Det finns mycket att säga om det här men ni får vänta till min bok tror jag 😉 )

Så sent som förra året publicerades en artikel i Nature som visar att varken den medeltida värmeperioden eller lilla istiden var global på samma sätt som nutida uppvärmning. Även om det definitivt finns varma respektive kalla perioder så skiljer det flera hundra år emellan dem på olika ställen på jorden.

No evidence for globally coherent warm and cold periods over the preindustrial Common Era,  Nature volume 571, pages 550–554 (2019)

Det är förstås inte något de konservativa tankesmedjorna håller med om, de var globala. Punkt. Här har Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change /CO2 Science ”bevisat” det i en interaktiv karta (bilden nedan är inte interaktiv).

Globe 4650x2847 mit Graphen und Linien JPEG

Det ser väldigt övertygande ut, men om man är skadad i huvudet som jag och faktiskt tittar på vad det står i de små graferna, så visar de ungefär vad ovanstående Nature-artikel påstod, det vill säga att det skiljer en del. Till exempel visar en av de två graferna i Sydafrika att värmetoppen kom ca 900 e Kr medan den andra 1200-1300 e Kr.

Och nej, man kan heller inte bara ta enskilda grafer och jämföra dem rakt av utan att korrigera för altitud och annat. Det kanske är gjort men det är helt omöjligt att veta genom att bara titta på en bild och jämföra med en annan.

 

 

Men cherry-picking is what this debate is for.

Och vilka är Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change? Det startades av familjen Idso. Craig Idso var tidigare direktör på koljätten Peabody men försörjer sig numera på den här debatten. De har fått någon miljon från Exxon som hjälp på vägen. Häpp.

Jag har förstås ingen aning om forskarna tolkat rådata på rätt sätt men jag litar på att de gör ett bättre jobb än lobbygrupperna. Och ja, jag tror faktiskt att de vill veta hur det är på riktigt och inte hitta på. Om lobbyisterna har tillförlitliga data får de ta och publicera det vetenskapligt istället för på bloggar. Punkt.

 

 

 

 

 

 

Hansen, äpplen, päron och klimatdebattens märkligaste hypotes

Cherry picking. Ta saker ur sitt sammanhang.  Jämföra data med sådant det egentligen inte kan jämföras med. Det är väl saker vi alla råkar göra ibland och det helt omedvetet, men det kan ju också vara helt avsiktlig …  Här får ni ett klassiskt exempel från klimatdebatten, ett drama i två akter i där man kan fundera på tillfällighet kontra avsiktlighet. Ni får bedöma själva:

1988 hölls ett Kongressförhör i USA där klimatforskaren Jim Hansen sa att han var så säker han kunde bli på att människan låg bakom uppvärmningen. Han presenterade resultat från sin klimatmodell (simuleringarna gjordes 1984, artikeln publicerades 1988 strax efter förhöret). Eftersom det är svårt att förutspå framtida utsläpp hade tre olika scenarier körts baserat på olika nivåer av växthusgaser (CO2, N2O, CH4 och CFC) .

fig3_H88

Tio år senare, 1998, var det dags för ett nytt kongressförhör varvid den IPCC-kritiske forskaren Patrick Michaels tyckte klimathotet var alarmistiskt och tog Hansens modell som bevis för det, den hade ju visat fel med 300% på bara tio år! [Det verkar vara taget från Crichtons bok State of Fear, det Michaels påstod var att den visat fyra gånger mindre]. Han visade nedanstående bild som bevis:

Pat Michaels misleading graph 1

Som synes visade han enbart ett scenario och som av en händelse var det scenario A, det vill säga worst case. Detta trots att Hansen under sin presentation tio år tidigare ENBART hade visat scenario B eftersom han ansåg det vara mest troligt. Hur ser det ut om alla scenarier tas med och jämförs med verkligheten:

Hansen_GW_projection_1988

Bild från Real Climate

Nu blir bilden en helt annan än den Michaels målade upp. Scenario B låg närmst de verkliga utsläppen [Skeie et al 2011 och diskussion på Skeptical Science] och temperaturen stämmer bra överens med de observerade även om det naturligtvis inte är helt exakt (syftet med klimatmodellerna är för övrigt inte att förutspå enstaka år perfekt utan att visa trender).

Senare utvärderingar visar att modellen presterar bra när rätt utsläppsförhållanden inkluderas, det vill säga fysiken är bra representerad. En sak Hansen hade skattat fel i sin modell var att freonutsläppen (som är kraftiga växthusgaser) hade sjunkit mer än förväntat, simuleringarna hade gjorts innan Montrealprotokollet hade signerats.

Noterbart är att i scenario B och C hade ett större vulkanutbrott lagts in år 1995, vilket förklarar den tillfälliga dippen i temperaturkurvan. I verkligheten inträffade faktiskt ett utbrott på Mt Pinatubo 1991 och utvecklingen fångas ganska bra av modellen även om det förstås är omöjligt att veta när det inträffar och hur kraftigt det blir.

Och vem är Patrick Michaels? Jodå, han är klimatforskare. Grafen han använde kom från den konservativa tankesmedjan Cato Institute där han är, förlåt var, vetenskaplig rådgivare (de har ganska nyligen lagt ner sin klimatförvillaravdelning) och mycket av hans forskning har betalats av oljeindustrin…


Men Michaels är inte den enda som har attackerat Hansens modellkörningar. Här visar en viss David Evans hur fel ute Hansen varit (via Joanne Novas blogg):

hansen-1988-a-b-c-scenarios-600

Alla tre scenarier finns med och alla visar på tok för varma temperaturer (de observerade värdena är i svart). Det ser inte alls ut som det jag visade ovan, varför då kan man fråga sig?

Notera varifrån den angivna mätserien kommer: UAH. Det är satellitmätningar av den nedre atmosfären (troposfären) medan Hansens modell är validerad mot temperaturmätningarna vid jordytan och det blir verkligen att jämföra äpplen med päron även om man kan tycka att de borde visa samma (läs mer till exempel här).

Notera också vilken startpunkt Evans har valt för Hansens serier, i toppen av år 1987-88. Mätserien börjar nämligen inte där utan 1979:

UAH Evans

 

Evans har alltså inte brytt sig om trenden eller medelvärdet utan valt toppnoteringen och, förlåt om jag låter cynisk, det är knappast av en slump. Startpunkten för Hansens serier borde börja ungefär vid den röda pilen jag lagt in (den vänstra, vid ”medelvärdet och inte vid toppen”) och därmed skulle serierna skjutas ner ca 0,2C i ”y-led”. Titta igen på Evans bild med det i åtanke, bilden av Hansens serier blir då en helt annan och mer rättvis (sen är det som sagt ett faktum att satellitmätningarna av atmosfären har legat lägre än de som gjorts vid jordytan).

Det här är samma metod som användes av Christy i ett annat kongressförhör för att visa hur illa modellerna presterar, läs mer här.

Nedan kan du se hur Hansens modell ser ut jämfört med de markbaserade mätningarna:

h88_proj_vs_real

Bild från Real Climate

Och vem är David Evans?

Han är en matematiker som är pappa till Notch-Delay Solar Theory som bygger på ren kurvanpassning där han har hittat en okänd kraft, Force X, i solens inre aktivitetscykler,  som av någon okänd anledning och via okänd mekanism drabbar jorden men med en fördröjning av elva år eller hm …

”The delay is most likely 11 years, though definitely between 10 and 20 years.” (Evans 2016).

Trots att det är en kraft som aldrig har registrerats så är den 10-20 gånger starkare än variationen i solens utstrålning i solcyklerna. Obegripligt? Varför inte låta Evans själv förklara sin klimatmodell:

”Force X works by modulating the albedo of the Earth, or the amount of solar radiation reflected straight back out to space without changing the heat of the planet, by clouds and ice and so on. Force X turns the tap that controls how much sunlight pours into the Earth’s climate system. This could be through UV, magnetic field effects, solar wind, or some form of electrical field.”

 Numera finns det utöver X även N och D:

”We don’t know the mechanisms behind forces X, N, or D. We canvas several possibilities, including Solar stimulation of ozone via UV or energetic electron or particle precipitation, cosmic rays, solar stimulation of plankton, meteoritic dust, the interplanetary electric field, asymmetries in the motion of the Sun, and the influence of the Jovian planets.”

Hm, de okända krafterna verkar kunna vara nästan vad som helst alltså. Men i vilket fall kan man använda modellen till att förutspå klimatet, så här lät det 2014:

”So the cooling is most likely to begin in 2017.

The delay could be as much as 20 years, in which case the drop could be as late as 2024. Or it could occur as soon as 2014. An El Nino or La Nina could affect the timing too. At this stage, we don’t know. But by the end of 2018 seems fairly likely.”

”If the hypothesis is right, sustained and significant cooling of about 0.3 °C will begin in around 2017”.

Otydligt? Joanne Nova lät ändå ganska säker på sin sak:

As we head to the UNFCCC meeting in Paris 2015 where global bureaucracy beckons, a sharp cooling change appears to be developing and set to hit in the next five years.”

Hm, blev inte så mycket av med den där nedkylningen va? Istället för 0,3C nedkylning har vi sett ca 0,2C uppvärmning. Evans ger inte upp dock, 2016:

”David’s overarching prediction is that the 2020s will be no warmer than the 1980s, which should kill off the carbon dioxide theory of global warming.”

Tycker ni också det här låter skumt?

Gösta Petterson (GP), professor emeritus i biokemi och författare till boken Falskt Alarm -klimatfrågan ur ett vetenskapligt perspektiv, tyckte i alla fall att Evans hypotes var mer värd att ta upp än nästan allt av det som IPCC presenterar. Trots bokens underrubrik refererade GP i sin bok (upplaga 2019) inte till någon vetenskaplig artikel (finns nämligen inte) utan till David Evans företags hemsida. Ett företag han driver ihop med Joanne Nova, som driver bloggen JoNova, där bland annat den här hypotesen har saluförts.

Även Staffan Mörner, författare till boken Borde vi bry oss om klimathotet? refererar till just denna graf (not 94). Som jag berättade i ett tidigare inlägg så tyckte Mörner att man skulle vara noga med att kontrollera var grafer startar, jag håller med om det men han verkar inte ta så hårt på det om det styrker hans egen tes…

Är jag elak om jag tycker att det här mest liknar en parodi på vetenskap? Kanske är jag ännu elakare när jag funderar på om Nova och Evans med nöjda men förvånade miner konstaterar att man faktiskt kan leva på att presentera vilka hypoteser som helst …

Evans är för övrigt Founding member of Climate Exit (Clexit), stöder Galileo Movement, CFACT med mera.

Låt mig ta fram min egen klimatmodell och göra en spådom: Evans kan snart inte längre skjuta fram datumet för nedkylningen mer. Kanske är det dags för en ny hypotes baserad på kurvanpassningar? Kanske får vi se Force Y lanseras?

Ja, jag kanske får äta upp det här men det kan jag ta, hur man än vrider på det så är det ingen seriös vetenskaplig metodik utan handlar mer om att gissa och hitta på.

 

 

 

 

 

 

 

Grand Solar Minimum?

Den globala uppvärmningen har upphört och en nedkylning har börjat. En ny mini-istid står inför dörren. Ja, de spådomarna har kommit nästan varenda år allt sedan 2000-talet började. 2020 är inget undantag, vetenskapsjournalisten Peter Hadfield går igenom vad ett Grand Solar Minimum (Maunder minimum) egentligen innebär.

Nytt bokkontrakt!!!

MNIL7429

Jajjemän, nu är det klart, tio år efter min debutroman Själseld och otaliga efterföljande stolpe-ut-upplevelser har jag idag skrivit på avtal med förlaget Roos & Tegnér för utgivning av mitt senaste alster (fackbok) 🙂

Det har inte varit en spikrak väg och det hade aldrig gått utan hjälp av Anders Wijkman (bland annat ordförande i Programkommittén för det nationella klimatforskningsprogrammet) och meteorologen Martin Hedberg (”känd från TV” 😉 ) som läst och erbjudit sig att skriva förord. Det är stort att ställa upp och hjälpa till trots att vi aldrig har träffats eller känner varandra. Jag är så himla tacksam.

Manuset har haft många arbetsnamn och gått från Parallella Verkligheter till Spelet om Klimatet men det är inte spikat ännu.

Det är en bok om klimatet men huvudfokus ligger varken på bistra framtidsprognoser eller de allra senaste rönen inom klimatforskningen. Det är mer en titt bakåt i tiden och en skildring av hur debatten kunnat bli så polariserad som den har blivit. Vad hände egentligen på vägen när till exempel politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare anta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Det är naturligtvis inget som har hänt av sig självt, många har kämpat hårt för att få det dithän men det är långt ifrån så enkelt att oljebolagen har köpt alla som protesterar mot IPCC:s slutsatser eller att alla ”klimathotsskeptiker” skulle vara korkade och lida brist på utbildning.

Boken vänder sig till alla som är intresserade av klimatfrågan och det krävs inte akademiska förkunskaper för att läsa. Det handlar visserligen om klimatdebatten men är samtidigt en skildring av hur vårt samhälle fungerar i dessa tider med falska nyheter och en utbredd misstro mot ”etablissemanget”.

Det är inte min ambition att berätta någon ”enda sanning” utan att mer leverera en ögonöppnare och förhoppningsvis leda till en ökad, verklig, skepticism gentemot den information som sprids.

Finns det ett behov? Det är visserligen en liten skara som helt anser att klimathotet är en bluff men Novus undersökning från 2019 visade att en femtedel av både KD och SD:s väljare inte tror att uppvärmningen har något med våra utsläpp av växthusgaser att göra. Läs även om en ny internationell undersökning där Sverige sticker ut i hur vi ser på klimatfrågan. Ett flertal pseudoskeptiska böcker jag delvis bemött här på bloggen har släppts nyligen och de jobbar uppenbarligen även på läroböcker i detta nu … Så ja, jag anser att behovet finns i allra högsta grad!

Avslutar med Anders W:s omdöme: Boken fyller ett stort, stort tomrum. Det tycker jag också, men jag erkänner att jag nog har en del besvärande intressekonflikter i just den frågan 😉

 

 

Mörner förvillar om klimat på Swebb-TV

Ännu en bok som sägs motbevisa IPCC:s slutsatser har släppts: Borde man oroa sig för klimathotet? Författare är Staffan Mörner, lärare i svenska och filosofi. Den 20 juni gjorde Wilgert på Swebb-TV en intervju med honom (finns på Youtube och nedanstående tidsangivelser hänvisar till den) och det finns anledning att kommentera den …

Mörner driver sidan Klimathotet punkt com som jag har bemött i några inlägg tidigare.

11:50 Arktis isutbredning, satellitdata mörkas sägs det

Isens utbredning i Arktis har mätts med satellit sedan 1979 men Mörner driver tesen att det finns satellitdata från längre tillbaka i tiden men att IPCC/alarmisterna har valt att mörka det. De ska också medvetet ha valt 1979 som startår för mätserien eftersom det var ett år med stor isutbredning och därmed ge sken av en större efterföljande avsmältning.

Han har rätt i att det finns ytterligare satellitdata från 70-talet, vilket också är redovisat i IPCC:s första rapport från 1990 och vars graf han visar. 1979 har också mycket riktigt ett högt värde. I mitt föregående inlägg (se länk ovan) påpekade jag vad som ligger bakom detta och varför dessa mätserier inte kan jämföras rakt av. Mörner sa då att han skulle ta bort påståendet men nu finns det tydligen med i boken ändå.

Mörner drar sen fram en graf från 1920-1975 som visar att isavsmältningen har varit lika stor under 40-talet och att det vi nu ser inte är exceptionellt. För att bevisa det ytterligare har han klippt ihop de här mätserierna med satellitdata från 1979 fram till nutid, men utan att ta hänsyn till skalan på y-axlarna! Medan de två tidiga har en anomali på max 1×10⁶ km² har nuvarande mätserie 3-4 gånger större mätområde.

Om man för ett ögonblick bortser från att mätningarna inte går att jämföra rakt av men tar hänsyn till skalorna ser det ut så här (blått= data som ”mörkas”, röd=moderna satellitmätningar):

Gjord av Kevin Pluck, blå=”missing data” och röd=satellitdata från 1979

här ser det ut om man tar hänsyn till skillnader i olika mätmetoder längre tillbaka i tiden:

sea-ice-mean_anomaly_1953-2012-525x400

Sea ice extent departures from monthly means for the Northern Hemisphere. For January 1953 through December 1979, data have been obtained from the UK Hadley Centre and are based on operational ice charts and other sources. For January 1979 through December 2012, data are derived from passive microwave (SMMR / SSM/I). Image by Walt Meier and Julienne Stroeve, National Snow and Ice Data Center, University of Colorado, Boulder.

 

Mörner hänvisar till Sea Ice Extent, som mängden is men det visar enbart arean. Mängden anges som Sea Ice Volume, och det syns en märkbar skillnad på hur äldre is har minskat, se video nedan och läs mer i ett inlägg jag gjort om det här.

Från Wikipedia: Sea ice extent is defined as the area with at least 15% ice cover. The amount of multi-year sea ice in the Arctic has declined considerably in recent decades. In 1988, ice that was at least 4 years old accounted for 26% of the Arctic’s sea ice. By 2013, ice that age was only 7% of all Arctic sea ice. 

A 2018 study (Kwok) of the thickness of sea ice found a decrease of 66% or 2.0 m over the last six decades and a shift from permanent ice to largely seasonal ice cover.

Does an ‘Increase’ in Arctic and Greenland Ice Cast Doubt on the Reality of Global Warming?

Analysis of “Updated NASA Data: Global Warming Not Causing Any Polar Ice Retreat”


(26:40)
Mörner påpekar flera gånger att man måste vara kritisk och titta på var mätserierna börjar, det går att välja startpunkt så att grafen blir missvisande. Själv har han inga problem att göra precis det och slänger till exempel fram ett stapeldiagram över isutbredningen i Arktis men bara mellan 2007-2019 istället för hela mätserien.

En av källorna är dessutom MAISE som uttryckligen säger att deras data inte kan användas för att jämföra isutbredningen från år till år …:

”… sea ice extent from MASIE, the Multisensor Analyzed Sea Ice Extent. It combines satellite data (from passive microwave sensors) with visual imagery and other sources to produce an “operational product.” Its focus is to locate the sea ice edge in real time and alert users to how it’s changing,

… in general, it would not be appropriate to compare a recent MASIE extent value to one more than a few weeks old …”


15:50 Grönlands isar

Mörner lägger fram en graf och påstår att den visar att Grönlands isar inte minskat i någon större omfattning. Grafen visar dock Surface Mass Balance som inte tar hänsyn till avsmältning underifrån och kalvning.

lower-surface-mass-balance

Bilden är tagen från en artikel från 2008 av Xavier Fettweis, som har utvecklat en modell för Grönlands isar. Det är inte uppmätta värden utan resultat från en simulering och de påpekar att det finns stora osäkerheter i de resultat de fått fram:

 ”However, these assumptions are based on an empirical multiple regression only validated for recent/current climatic conditions, and the accuracy and time homogeneity of the data sets and AOGCM results used in these estimations constitute a large uncertainty.”

I en senare artikel i Nature från 2018 där Fettweiss är medförfattare konstaterar de att minskningen vi ser nu är exceptionell sett över de senaste 350 åren (åtminstone):

Here we present the first continuous, multi-century and observationally constrained record of GrIS surface melt intensity and runoff, revealing that the magnitude of recent GrIS melting is exceptional over at least the last 350 years.

Today, surface melting and melt-induced runoff in Greenland occur at magnitudes not previously experienced over at least the last several centuries, if not millennia.

Och om ni vill ha en färsk uppdatering om Grönlands isar kan ni läsa denna artikel i Nature från The ice sheet mass balance inter-comparison exercise (IMBIE), ett samarbete mellan NASA och ESA. En genomgång av 26 separata mätningar av isvolym/massbalans. Isavsmältningen har legat nära det som förutspåtts i IPCC:s worst case-scenario som går mot en havsnivåökning på 70-130 mm till 2100:

The total rate of ice loss slowed to 222 ± 30 billion tonnes per year between 2013 and 2017, on average, as atmospheric circulation favoured cooler conditions and ocean temperatures fell at the terminus of Jakobshavn Isbræ. Cumulative ice losses from Greenland as a whole have been close to the rates predicted by the Intergovernmental Panel on Climate Change for their high-end climate warming scenario, which forecast an additional 70 to 130 millimetres of global sea-level rise by 2100 compared with their central estimate.


17:20Den största uppvärmningen under 1900-talet skedde fram till 1940.”

Jaså? Undrar vilka källor Mörner bygger det på, tillgängliga mätserier över den globala medeltemperaturen säger något annat nämligen …

20200324_Global_average_temperature_-_NASA-GISS_HadCrut_NOAA_Japan_BerkeleyE

By RCraig09 - Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=88535596

Ca 22 min Koldioxidhalten

Med ett litet skratt påpekar de att man kan ju se årstidsväxlingarna i Keelingkurvan (visar CO2-halten) och därför borde man ju rimligtvis också kunna se en minskning även nu med tanke på minskningen av utsläpp på grund av pandemin.

Det som har hänt under den närmast globala nedstängningen är att om vi normalt har hundra vidöppna koldioxidkranar som fyller på atmosfärsbadkaret så har vi tillfälligt stängt av några stycken. Så nej, volymen i badkaret kommer inte sjunka eller ens stanna av eftersom den rännil som läcker ut fortfarande är väldigt mycket mindre än det vi häller i. Läs mer om kolcykeln här.

Men Mörner och Wilgert tycks mena att detta är bevis för att de fossila utsläppen inte är orsaken till de ökade atmosfärshalterna. Koldioxiden ska istället komma från haven. Samma argument som Widding häromdagen, läs här.

50:50 Havsnivåerna

Mörner lyfter fram mätningar av havsnivån från enstaka punkter (New York till exempel) för att visa att det inte skett någon accelererande ökning som IPCC påstår. Eller inte riktigt, han säger att satellitmätningar av havsnivån från 1993 visar på en acceleration men … ”den menar jag beror på teknikbytet.

Alltså, på riktigt, tror du inte att forskarna har tänkt den tanken och undersökt saken!? Googla lite. Naturligtvis finns det problem med att byta teknik men Mörner förutsätter att forskarna inte är intresserade av hur det ligger till utan bara vill bevisa en redan bestämd slutsats (själv har Mörner inga som helst problem att blanda om det stödjer hans tes, se t ex den hopklippta grafen ovan).

Läs mer om IPCC:s senaste rapport om bl a havsnivåökningarna här.


Ja, så där håller det på, körsbärsplockande och saker tagna ur sitt sammanhang. Fluktueringar och extrema händelser på lokala ställen, som Dust Bowl i västra USA på 30-talet, tas som bevis på att det varit värre förr (som om det visar hur det var globalt). Forskare anklagas för att producera alarmistiska resultat bara för att få pengar till sina projekt och så vidare.

De efterlyste någon som kunde debattera dessa uppgifter, Wilgert säger ”jag kan inte minnas att vi har sett någon som har kunnat förklara på vilket sätt klimatet skulle kunna ge de här effekterna som man talar om och skräms med.” Det beror enbart på ert tunnelseende och att ni blundar för all den forskning som finns och skyller det på mainstream media.

Jag fick ett mejl med förfrågan (inte från Swebb-TV) om jag inte kunde ställa upp och svarade som jag brukar: jag ger inte mycket för att ”debattera” sånt här live och i synnerhet inte det som Mörner gör, dvs gödslar med grafer tagna ur sitt sammanhang och ofta påstå att de visar något som de inte gör. Det är helt omöjligt att ”orka värja sig” mot den flod av grafer han samlat på sig då det tar tid att följa upp dem. Det är lätt att slänga fram en graf men det kan ta timmar att bemöta det. Skrev mer om det här: Varför jag inte ”vågar ta debatten”.

Mörner avslutar med rådet att inte lita på experter! Istället vill han tydligen att vi ska lita på en svenskalärare som googlat grafer på nätet till synes helt utan kritiskt tänkande och som helt undviker den brutala mängd vetenskapliga artiklar som finns. Ta till exempel en titt på denna artikel skriven av Mörners namne: Att bedöma en vetenskaplig artikel -nytt från Mörner som han har accepterat med hull och hår.

Så gör jag mig lustig över hans bakgrund medan jag själv bara är kemist men inte klimatforskare? Nej, jag säger att ni ska lyssna på klimatforskarna och drar inga egna slutsatser som Mörner gör om och om igen.

 

 

 

 

 

 

Svenskar 3:e minst oroliga och näst mest skeptiska till klimathotet

Reuters Institute for the Study of Journalism har i dagarna publicerat sin Digital News Report 2020 som undersökt hur befolkningen i ett fyrtiotal länder inhämtar nyheter på nätet och hur det korrelerar med olika åsikter, varav klimatförändringarna var en del. De frågade ca 2000 personer i varje land och metodik hittar du här, de har försökt få en jämn fördelning av ålder, kön och utbildningsnivå. De påpekar att åsikter från de som inte använder nätet frekvent undervärderas i studien. Bilderna är tagna härifrån.

Andelen som anser att klimatförändringarna är mycket eller extremt allvarliga: I Sverige ligger siffran på 50% och endast Norge och Nederländerna tar lättare på det än oss enligt undersökningen:

Hmm, inbäddningen av bilder verkar inte funka, ni får klicka här:

https://datawrapper.dwcdn.net/24BwZ/5/

Allvarlig fråga

USA toppar, inte oväntat, tabellen vad det gäller land med högst andel (12%) som intar den raka motsatta hållningen att klimathotet inte alls är allvarligt. Däremot har det väckt en del uppmärksamhet att Sverige ligger tvåa i den tabellen med 9%, vilket ska jämföras med genomsnittet på 3%. (Noterbart att ungefär 30% av personerna i denna kategori uppger att de inte bryr sig särskilt mycket i frågan och läser inte nyheter om det).

https://datawrapper.dwcdn.net/vZ6Va/5/

Det förvånar nog heller ingen som lyssnat på hur det låter på nätet att det finns en politisk polarisering runt detta. De som anser sig ligga till höger på den politiska skalan är också de som i högre grad inte anser att klimathotet är något att ta på allvar:

https://datawrapper.dwcdn.net/RBH8s/4/

Ej allvarlig

Författarna ser också en korrelation till att de som bryr sig om klimatfrågan men ändå är skeptiska till ett allvarligt hot anser att mainstream media är usla och de hämtar i högre grad sin information från sociala medier och alternativa nyhetskanaler. Enligt rapporten är detta inte är isolerat till just klimatfrågan utan korrelerar i hög grad till hur polariserad den politiska scenen är i landet ifråga.

De som är skeptiska till ett klimathot tenderar också i högre grad dela nyheter och liknande på nätet än vad de som är oroade gör. Men här tycks mönstret se något annorlunda ut i Sverige jämfört med andra länder då inte ens de som anser sig väldigt oroade delar nyheter om det i någon högre grad.

Inte heller det kan vara särskilt förvånande för den som hängt med ett tag, pseudoskeptiker tar en oproportionerligt stor plats på sociala medier i den här frågan.

https://datawrapper.dwcdn.net/I9Tl7/4/

Den kanske minst överraskande slutsatsen från denna undersökning är att de som förhåller sig skeptiska till klimathotet också anser att media gör ett uselt jobb i att rapportera om det:

https://datawrapper.dwcdn.net/rP39J/4/

Den här undersökningen kan jämföras med Novus undersökning från 2019: Ungefär 2% av befolkningen ansåg att klimathotet var en myt och av dessa stod Sverigedemokratiska väljare ut. Likaså ansåg var femte väljare från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att uppvärmningen hade lite med mänskliga aktiviteter att göra. Det är svårt att avgöra hur frågeställningarna kan jämföras med den i Digital News Report 2020.

Sverige, vars framgångar i hög grad beror på en tillit till vetenskap, ligger nu i botten av att tro på den! Vad kan det bero på?

Det handlar knappast om vetenskap skulle jag vilja säga utan precis som författarna visar att det kan knytas till en hög grad av politisk polarisering generellt sett i samhället. Flera på sociala medier ansåg att detta resultat i stort sett var medias fel, de hade överexponerat frågan (särskilt rapporteringen av Greta Thunbergs uppmärksamhet) och därför orsakat en motreaktion. Jag blev utskälld för att jag tyckte det var en väldigt grund förklaringsmodell.

Visst, jag kan också bli trött på omotiverad undergångsretorik, men att det skulle föranleda att jag börjar tro på konspirationshistorier och som till exempel Jens Ganman helt medvetet sprida ren propaganda är rent bisarrt. Hela den här debatten skulle se fundamentalt annorlunda ut om det inte sedan årtionden förts en ren och skär desinformationskampanj som skickligt utnyttjat confirmation bias. De har lyckats sprida uppfattningen att IPCC framför ett politiskt budskap som inte är baserat på vetenskap. Det handlar snarare om den nämnda polariseringen och allt som andas kritik mot ”etablissemanget” flyger nu för tiden och det helt utan att behöva ha vingar.

Är det mainstream medias fel? SVT anmäldes redan 2014 till Riksrevisionen för att sprida desinformation i klimatfrågan och det är långt innan media började hantera frågan på allvar (i mitt tycke), inget mainstream media kunde ha rapporterat om skulle fått någon på Klimatupplysningen, Klimatsans osv att ändra uppfattning. Ni får gärna bläddra runt på min blogg (översikt här) och bilda er en egen uppfattning om hur mycket det ligger i myter som sprids på nätet och hur lite saklig debatt kommer leda till en ändrad uppfattning hos de redan övertygade.

Och tänk om det någon gång kunde skildras vilken alarmism som ligger i den flod av påståenden om ekonomisk undergång som väntar om vi inför klimatåtgärder. Samma retorik som framgångsrikt använts i alla större miljöfrågor som, med facit i hand, varit helt felaktiga.

Nya alarmerande rön om hög klimatkänslighet … eller?

Några av den nya generationens klimatmodeller, vars resultat kommer användas i IPCC:s nästa rapport, har visat avsevärt högre klimatkänslighet än tidigare. En artikel i The Guardian uppmärksammade nyligen att IPCC:s tidigare worst case-scenarier inte gick långt nog då en studie tycks ha bekräftat de höga klimatkänsligheterna. Hur ligger det till med den saken egentligen?

Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen kommer att ändras då atmosfärens koncentration av koldioxid fördubblas. Det är mycket komplext och det finns olika sätt att beräkna det. Ett är att använda klimatmodellerna (det är alltså inget värde som läggs in i modellerna utan är ett resultat utifrån de parametrar som används för att beskriva de fysikaliska processerna i modellerna).

I takt med att foskargrupper har presenterat sina modellereringsresultat inför nästa års IPCC-rapport (många är inte klara ännu), stod det klart att några visade betydligt högre värden än tidigare. I AR5 angavs att det mest troliga är att klimatkänsligheten ligger inom 1,5-4,5C med bästa uppskattningen 3C (vänstra stapeln i bilden) och modellerna var en byggsten till den uppskattningen (CMIP5, mittstapeln). De ska jämföras med de nya modellkörningarna längst till höger (CMIP6):

klimatkänslighet CMIP6

Bild från Carbon Brief, CMIP5 är de modellkörningar som användes i AR5-rapporten och CMIP6 är de som kommer ingå i nästa rapport AR6

 

Till skillnad från vad många verkar tro så var inte den omedelbara reaktionen från forskarvärlden att skrika ut katastroflarm. Många förhåller sig faktiskt ganska skeptiska till dessa resultat då historiska data inte stöder en så pass hög klimatkänslighet (t ex Zhu et al 2020: High climate sensitivity in CMIP6 model not supported by paleoclimate) men naturligtvis vill man ta reda på vad som ligger bakom de nya resultaten.

De nya modellerna har till exempel lagt in uppdaterade parametrar för molnens egenskaper: De kan bestå av vatten i vätskeform eller iskristaller och får då olika egenskaper när det kommer till att reflektera och absorbera solstrålar. Nya studier pekar på att det finns en större del vatten i vätskeform än man tidigare trott och detta har då inkluderats i modellerna, men det finns ett hundratal olika och alla gör inte på samma sätt. Det är därför man använder sig av ett genomsnitt av alla modeller (CMIP 6) för att ”jämna ut felen” så att säga.

Flera studier har gjorts, och görs, för att klargöra vad i modellerna som orsakar de höga klimatkänsligheterna,  Zelinka et al 2020 visade att resultaten till stor del berodde på återkopplingen från molnbildningen över Södra Ishavet. Andra studier har jämfört modellerna över perioden från 1990 och framåt då aerosolnivåerna varit hyfsat stabila och visar att de höga klimatkänsligheterna bör tas med en nypa salt, se till exempel på Real Climate här.

Artikeln i Guardian som nämndes ovan bygger på en studie från Williams et al 2020, som försökt bekräfta de långsiktiga resultaten från klimatmodellerna genom att använda en modell som används för kortsiktiga väderprognoser. Många forskare menar dock att de drar allt för långtgående slutsatser från detta, t ex Gavin Schmidt i länken ovan till Real Climate. Hausfather, Knutti och Betts är andra:

 

 

 

Så är forskarna bara lallare som gissar hej vilt? Nej, det är så här det ser ut på forskningsfronten inom alla vetenskaper, oväntade resultat undersöks vidare och sakta men säkert byggs kunskap upp. Det finns en lång rad anledningar till att tro att värdena ligger för högt:

ECS olika metodiker

Bild från Carbon Brief

 

Gavin Schmidts råd angående de nya höga klimatkänsligheterna: Don’t panic! 🙂 Men med tillägget, det är tillräckligt illa med det allmänt accepterade värdet på runt 3C.


I en review-artikel från 2017 listade Knutti et al 142 olika studier som beräknat klimatkänsligheten och hur tror ni det skildras i händerna av de självutnämnda skeptikerna?

Gösta Pettersson tar i sin bok Falskt Alarm (som han påstår ska skildra klimatdebatten ur ett vetenskapligt perspektiv) upp EN av dessa studier och den menar att klimatkänsligheten ligger på ca 1C.

Den är gjord av Monckton, Soon et al 2015 och är publicerad i en okänd kinesisk tidskrift. Det behöver naturligtvis inte betyda att den är felaktig men den har fått ordentligt med kritik, en kommentar är publicerad i samma tidskrift, Richardson et al:

Abstract

Monckton of Brenchley et al. (Sci Bull 60:122-135, 2015) (hereafter called M15) use a simple energy balance model to estimate climate response. They select parameters for this model based on semantic arguments, leading to different results from those obtained in physics-based studies. M15 did not validate their model against observations, but instead created synthetic test data based on subjective assumptions. We show that M15 systematically underestimate warming: since 1990, most years were warmer than their modelled upper limit. During 2000-2010, RMS error and bias are approximately 150 % and 350 % larger than for the CMIP5 median, using either the Berkeley Earth or Cowtan and Way surface temperature data. We show that this poor performance can be explained by a logical flaw in the parameter selection and that selected parameters contradict observational estimates. M15 also conclude that climate has a near-instantaneous response to forcing, implying no net energy imbalance for the Earth. This contributes to their low estimates of future warming and is falsified by Argo float measurements that show continued ocean heating and therefore a sustained energy imbalance. M15’s estimates of climate response and future global warming are not consistent with measurements and so cannot be considered credible.

 

Monckton et al har i sin tur kommenterat denna, ni kan läsa själva om ni orkar, de tar till exempel upp argumentet ”det har inte skett någon uppvärmning på 18 år och 6 månader” med stöd av en mätserie från RSS över satellitdata av temperaturen i atmosfären. Men de tar inte med hela mätserien utan börjar vid 1997. Det hör till saken att 1998 var ett extremt år på grund av El Niño och ger därför ett högt och inte representativt startvärde (det ser annorlunda ut om man tar hela mätserien som startar vid 1979). Ett trött och sedan länge överspelat zombieargument och år 1998 platsar inte längre ens i topp-tio-listan över varmaste uppmätta år.

Och hur troligt är det att klimatkänsligheten ligger på 1C? Nuvarande ökning av koldioxid i atmosfären är ungefär 50% jämfört med preindustriell tid och vi har redan sett en ökning av temperaturen med över 1C …

Men det är inget som hindrar även Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) att mena att det är troligt att klimatkänsligheten ligger runt 1C istället för IPCC:s 3C (1,5-4,5C). I en debattartikel på SvT Opinion menar hon att IPCC:s 3C är en ren gissning…

Men hon går längre än så, på sin blogg spekulerar hon i att klimatkänsligheten är betydligt lägre än 1C med referens till en artikel från två finska forskare J. Kauppinen och P. Malmi: ”De kommer fram till att koldioxiden i princip inte ger något bidrag alls till temperaturförändringen. Klimatkänsligheten beräknas till 0,24 grader Celsius. Eftersom den mänskliga delen av den totala omsättningen av koldioxid i atmosfären ligger under 10 procent så anser de att människans extra tillskott av koldioxid till atmosfären helt saknar betydelse för klimatförändringar. Det är de låga molnen som styr den globala temperaturen.

Nu är deras artikel varken publicerad eller granskad utan upplagd på arXiv och det finns anledningar till det … För det första så kan nämnas även om människans utsläpp är en liten del av koldioxidens omsättning i naturen står den för i princip hela ökningen, läs mer här.

Artikeln refererar till sex artiklar varav fyra är skrivna av artikelförfattarna själva och två utav dem är i sin tur inte publicerade (om du inte har koll på hur en vetenskaplig artikel brukar se ut så kan jag bara säga att det här är rent absurt).

Ni kan själva läsa kritiken från experter på området på Climate Feedback. Ett par inledande punkter från Timothy Osborn, Professor, University of East Anglia, and Director of Research, Climatic Research Unit (det finns mycket mer i länken):

”(1) They claim that climate models cannot be relied upon but do not demonstrate this.

(2) They instead make a new climate model (despite this being in contradiction of (1)).

(3) Their new climate model is unvalidated. It is based upon datasets of cloud and humidity without any sources given and which are not up-to-date. They provide no assessment of the accuracy of the data used—these variables are very difficult to measure on a global basis over the time period used. No physical basis is given for their new climate model (e.g. no process is given for how higher relative humidity can make the globe cool).”

 

Så, ovan hittar ni exempel på riktig skepticism och äkta cherry picking, ni får väl bedöma själva …

PS: IPCC:s nästa rapport var tänkt att ges ut i april nästa år men pga pandemin är det skjutet till senare på året. Deadline för artiklar till WG1 är nu i januari 2021 och förhoppningsvis kommer frågan om de höga klimatkänsligheterna vissa modeller ger hinna redas ut mer tills dess.

 

 

 

 

 

 

I Sverige tystas coronakritiker … eller?

Bornsjön, Södertälje

Frågan om man i Sverige får framföra åsikter som är kritiska mot det ”politiskt korrekta” har återigen blivit aktuell i den senaste debattstormen kring covid-19 (t ex Ivar Arpi på SvD:s ledarsida: ”Kritiker avfärdas som coronagalna.”). Det är ungefär som i klimatdebatten, pick a fighter, det finns en för alla smaker, sen är det bara att krampaktigt hålla fast vid det och vägra ta in något annat.

Det gäller även ”offentliga personer” som jag tidigare hållit som behärskade och resonerande, att följa deras Twitterkonton är nu fascinerande enögda. Igår delade en av dem en Guardianartikel där den brittiska journalisten fått lära sig ordet ”åsiktskorridor” och konstaterar att i Sverige får man inte ifrågasätta myndigheter:

”Sweden shows what happens when you place too much trust in a handful of administrators, without first protecting yourself with a robustly argumentative culture that allows you to question whether they are right.”

Han hänvisar också till Norges ”statsepidemiolog” (om det nu heter så där) som tydligen menar att svensk media inte har fört fram någon kritik mot våra höga dödstal. Kort sagt, pandemin har blivit ytterligare ett ämne ”man inte får kritisera” i PK-Sverige. Men som i nästan alla frågor där PK, åsiktskorridor och fårskock nämns i samma andetag så stämmer det ganska dåligt, ska vi ta en titt?

31 januari: det första covid-19-fallet konstaterades i Sverige.
6 mars: inhemsk spridning bekräftades i Stockholm.
11 mars: första dödsfallet i Sverige och samma dag deklarerade WHO att det rådde en pandemi.

Ett par snabba sökningar på nätet:

-Björn Olsen 23 feb SVT: – Det verkar som att man vill tona ned det här till varje pris och jag förstår verkligen inte den strategin, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar.”

-Björn Olsen SVT 24 febOlsen efterlyste också tydligare signaler till regionerna om att öka beredskapen i sjukvården. Socialstyrelsen eller Folkhälsomyndigheten måste ge sådana direktiv, sade han

-Björn Olsen 28 feb DN: – Deras agerande är för mig fullständigt obegripligt, säger Björn Olsen, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.

-Björn Olsen 21 mars SVT helgstudion: ”Måste stänga ner samhället

-Björn Olsen 30 mars SVT: ”borde vara mkt hårdare restriktioner” (ca 3:40 in i nedre klippet).

-Björn Olsen 2 april Kvartal: ”Professor Björn Olsen vill se en nedsläckning av det svenska samhället – eller en förklaring till varför Sverige gör tvärtemot alla andra länder i Europa i kampen mot coronaviruset. Han sällar sig till den grupp kritiker som menar att svenska myndigheter inte är transparenta.

-Björn Olsen 15 april TV4: Björn Olsen om kritiken mot FHM: ”Man borde ha förberett sig


-Joacim Rocklöv, 11 mars Aftonbladet: ”Svenska myndigheter har undervärderat risken för spridning, när de snarare borde övervärderat den, menar Joacim Rocklöv.

-Joacim Rocklöv 20 mars SVT: – Det vi tycker oss se är att behovet av intensivvård överstiger med många gånger kapaciteten som finns idag utifrån de bästa gissningarna vi kan göra idag av spridning och konsekvenser, säger Joacim Rocklöv, epidemiolog och professor vid Umeå universitet.

-Joacim Rocklöv 15 mars SVT Agenda: ”Sverige kan inom några veckor hamna i en situation liknande den i Italien – och i mitten av april kan intensivvårdsplatserna börja ta slut.

-Joacim Rocklöv, Holger Rootzén, 20 mars SvD Debattartikel  ”Ändra Sveriges strategi – epidemin måste stoppas”:

-Joacim Rocklöv, Sveriges Radio 18 mars.

-Fredrik Elgh, 19 mars Expressen: ”Folkhälsomyndigheten anklagas för att sakna kompetens. – Det här är blodigt allvar, säger Fredrik Elgh, docent i virologi vid Umeå universitet, till SVT.”

-Joacim Rocklöv Expressen 25 mars: ”– Vi kan sätta hårt mot hårt, jag tror vi behöver göra en hel del mer egentligen. Det man ser i andra länder är att det krävs starka åtgärder om man vill bromsa detta och om man inte sätter in det i tid kommer det fortsätta öka, säger Joacim Rocklöv.”


-Cecilia Söderberg-Nauclér, 15 mars SVT: ”– Väldigt kraftiga åtgärder måste ske när man befinner sig på den kurvlutning vi har. Om vi tittar på hur det gått i andra länder ser vi att vi har många, många tusen infekterade om två veckor. Det är nu man kan agera, det är därför vi är bekymrade, säger professor Cecilia Söderberg-Nauclér vid Karolinska institutet.

– Cecilia Söderberg-Nauclér 30 mars DN Insidan.

-Cecilia Söderberg-Nauclér, 2 april GP debatt: ” Grundbulten i en demokrati är att ge bästa tänkbara skydd till sin befolkning. Försiktighetsprincipen bör råda, för att inte utsätta landets invånare för onödig risk. Jag anser inte att Folkhälsomyndigheten agerar enligt dessa principer, skriver Cecilia Söderberg Nauclér, professor på KI”


Vidare har Peter Wolodarski har skrivit en mängd ledare på DN som nästan uteslutande varit kritiska till FHM och Sveriges hantering av pandemin och jag skulle kunna fortsätta. Kritiker HAR fått komma till tals i ALLA av landets största medier (för att inte tala om i sociala medier).

Ja, jag kan förstå frustrationen hos kritiker när deras åsikter inte leder till agerande men det är inte så här det skulle se ut i en Bamse-kommunistisk-förtrycka-regim där man inte får säga sin åsikt.

Ja, tonen på social medier är brutal (Arpi: apropå gaslighting, du kan ju skriva en snutt om hur det är att rapportera om klimatet, särskilt som kvinnlig journalist, och vad man inte får skriva om enligt sociala medier-pöbeln).

Ofta låter det som att dessa kritiker skulle föra fram sanningen och alla andra är klåpare som inte vet vad de pratar om. Det hela nådde väl något slags crescendo i och med en debattartikel i DN 14 april där 22 forskare konstaterade:

Folkhälsomyndigheten har misslyckats – nu måste politikerna gripa in

De inledde sin artikel så här:

Med tjänstemän utan talang att förutspå eller begränsa epidemin måste de folkvalda gripa in med snabba och radikala åtgärder.”

Det är ganska häpnadsväckande att 22 personer i det akademiska elitskiktet som sökte en saklig debatt tyckte det var en bra idé att inleda med en direkt förolämpning (särskilt med tanke på att t ex Nauclér som var en av undertecknarna själv framfört en av de mest felaktiga prognoserna) och fortsatte med att körsbärsplocka data.

Ja, naturligtvis finns det saker man kan kritisera och ha olika åsikter om men kom inte dragandes med att man inte FÅR lägga fram kritik. Men då får man också kunna ta att man får motargument. Det här är långt ifrån över och kanske skulle vi vänta med definitiva slutsatser i det här skedet? Och kanske kunde åtminstone professorer som är amatörer i frågan sluta bete sig som troll på sociala medier? Här twitterinlägg från professor i teoretisk fysik:

”Hade missat denna. FHM säger sig nu ha extremt bra koll på reproduktionstalet, R. Senaste uppskattningen är mellan 0.82 och 0.88 med 95% konfidens!? Hemlig data eller osannolikt självförtroende i felfortplantningsuppskattningarna?

Han syftar på en rapport FHM hade sammanställt där data och metodik är redovisat. Han får väl uttrycka sig som han vill men ja, jag tycker att en professor borde kunna kritisera en vetenskaplig artikel genom åtminstone ge sig på att bemöta den sakligt och slå ner på verkliga fel (nej, han svarade inte på min kommentar om han hade kontrollräknat eller vilken data han tyckte var felaktig). Men efter år i klimatdebatten är jag inte speciellt förvånad och det kommer inte sluta…