I helgen som gick publicerade SvD-ledarsidor ytterligare en artikel skriven av Lena Andersson. Hon ställde en del frågor riktade till journalistkåren men jag skrev ihop ett snabbt svar och skickade in en replik. Inget mästerverk (men det är å andra sidan inte Anderssons text heller …) och som jag skrev på Bluesky var det väl mer sannolikt att jag skulle slå Andreas Almgren på 10 000 meter än att den skulle bli publicerad. Inte hört något (kan gissa att de blev nerlusade med svar…) så jag slänger upp svaret här istället. Piffat upp med lite bilder och extrakommentarer inom [ ].

Lena Andersson riktar i sin essä 16 augusti frågor till journalistkåren då hon finner många av sommarens mediala historier vara besynnerliga. Särskilt de om Europas skogsbränder tydligen. Jag är inte journalist men här följer några svar och kommentarer:
Det har ju alltid varit varmt och brunnit i länderna runt Medelhavet. Andersson frågar sig varför det är sådant ståhej om detta nu.
1. Var det fuktigare i skogarna runt Medelhavet före den globala uppvärmningen?
En rimlig fråga som har ett underbyggt svar: För varje grads uppvärmning kan atmosfären innehålla ungefär 7 procent mer vattenånga. En högre temperatur driver alltså på en ökad avdunstning från skog och mark och det blir torrare. Ett vetenskapligt mått på denna drivkraft är Vapor Pressure Deficit (VPD) och återspeglar skillnaden mellan hur mycket fukt atmosfären kan innehålla och vad den faktiskt innehåller [ju högre skillnad desto större ”drivkraft” till avdunstning].
Forskare har utifrån trädringsdata gjort rekonstruktioner som visar att nutida situation i just Medelhavsområdet är värre i detta avseende än under de senaste fyrahundra åren och korrelerar även med mindre nederbörd (ex Treydte m fl 2023; Nagavcuic m fl 2024).
[högre VPD → starkare drivkraft för avdunstning till atmosfären → vatten som innehåller den lättare syreisotopen, ¹⁶O, dunstar en aning snabbare än vatten med den tyngre isotopen ¹⁸O → andelen ”¹⁸O-vatten” (δ¹⁸O) i löven anrikas → motsvarande förändring sker i trädets cellulosa].
Detta ökar risken för större och snabbare eldförlopp, men är naturligtvis inte den enda faktorn som påverkar om och hur bränderna får en katastrofal utveckling.
[En människa som är nyfiken på riktigt hade ägnat några minuter åt att söka information själv istället för att bete sig som ett bortskämt barn och ”jag bara ställer en fråga”-debattera. Varför inte ställa en fråga till forskare som faktiskt jobbar med saken innan man gråter ut i media?: Kontakta oss | Researchers Desk]
Länk till pdf av artikeln: Recent human-induced atmospheric drying across Europe unprecedented in the last 400 years
Nedan bild från artikel nr 2. Överst VPD följt av temperatur, nederbörd och PDSI (Palmer Drought Severity Index).
2. Ser redaktionerna bränderna som symbol eller bekräftelse på klimatkollapsen? Hur ser det ideal ut som jämförelsen ska göras mot?
Det är inte trivialt att förutspå regionala effekter av en ökad global uppvärmning. Men något som modeller länge och konsekvent visat är att Medelhavsregionen kommer drabbas av värre torkperioder (se exempelvis IPCC:s rapport från 2001). Så jo, bränderna kan betraktas som både symbol och bekräftelse på att konsekvenserna av uppvärmningen inte enbart ligger i framtiden.
Jordbruk och det mesta i samhället är beroende av att i stora drag kunna förutsäga hur vädret i genomsnitt förväntas bli under ett normalt år vad det gäller nederbörd, temperatur och liknande. Det kommer alltid att variera och något idealt läge är knappast meningsfullt att fastställa, men samhällets anpassning har förstås tillkommit utifrån ett genomsnittligt klimat med beredskap för extrema år. Till en viss gräns.
Detta ”medeltillstånd” rör sig nu mot en varmare värld och extremerna förskjuts på samma sätt, vilket också ökar riskerna för bränder och torkperioder. Precis vad som observerats under senare år. Enligt European Forest Fire Information Service har mer frekventa och intensiva värmeböljor skapat idealiska förhållanden för större och mer okontrollerbara skogsbränder och brandsäsongen har blivit längre (även om aktivister och opinionsbildare som Bjørn Lomborg systematiskt jämför äpplen och päron för att trolla bort utvecklingen).
Och med detta följer verkliga kostnader i hundramiljardersklassen om man nu bara vill förhålla sig till pengar.
Vad är det för idealtillstånd Lena Andersson själv vill jämföra emot?
Svaren på de två första frågorna ovan är inte kontroversiella. De är inte svåra att förstå. Att låtsas inte begripa och istället hänge sig åt ett kulturkrig är något man själv väljer. Precis som Andersson gör i sin tredje, helt känslostyrda, fundering som mest är ett halmdockeargument:
”Liksom bakplåtspapper inte självantänder i en 250 grader varm ugn, självantänder inte skogar. Ändå framstår det just så. I rapporteringens undertext anar man att det är ondskans osynliga hand som dragit en brinnande fackla över träden och slyet, nämligen den ekonomiska ordning som avvisar politisk centralplanering.”
En stor andel av näringslivet vill se att politiken strävar efter att uppnå klimatmålen. En betydande majoritet av EU:s medborgare vill också se klimatåtgärder (frågan ansågs viktigare än den om att bekämpa brott). I princip alla världens relevanta vetenskapliga institutioner har under decennier varnat för konsekvenserna att strunta i det. Det är inte vänstervridet att acceptera vetenskap.
Man får ha olika åsikter om vilka åtgärder som är bäst, men att med ideologiska skygglappar blunda för verkligheten är inte rationellt.
Anderssons fjärde fundering är smått bisarr. Hon menar att tidpunkten för valet påverkar utgången då Miljöpartiet förmodligen gynnas av sommarens bränder, värmeböljor och dess konsekvenser. Det vore väl ytterst skrämmande om det endast är ett parti som vill förhålla sig till verkligheten!
Visst finns det ”alarmistiska röster” man kan kritisera i alla komplexa debatter och klimatet är inget undantag. Men det är anmärkningsvärt hur aktivistiskt känslostyrd och inkompetent denna kritik oftast är. Därav reaktionerna. Alla som varit med i klimatdebatten har hört samma argument ältas till leda, de försvinner inte trots att de motbevisats om och om igen.
Avslutningsvis är Andersson och jag dock helt överens om hennes femte och sista punkt. Hon efterlyser en bättre journalistik i valrörelsen där frågor om ett vallöfte inte stannar vid hur det ska finansieras utan att politikerna krävs på förklaring på resonemanget som har lett fram till det.
Själv efterlyser jag att redaktioner och skribenter klarar att tillämpa källkritik och tillit på grundskolenivå.
Maths Nilsson
kemist och författare till bland annat boken Spelet om klimatet (Polaris fakta)
Ni som följer bloggen vet att jag har skrivit om Lena Anderssons klimattexter tidigare. Hon och SvD:s ledarredaktion har gång på gång visat att de inte ägnar ens ett par minuter åt att kolla upp fakta. Flera av hennes funderingar och efterföljande kulturkrigsartiklar hade enkelt kunnat undvikas om de faktiskt gjort sitt jobb. (Herregud, de betalar till och med för såna här pinsamma artiklar!)
Andersson hyllas (av vissa) för att ”våga svära i klimatkyrkan”. Men nej, hon uppvisar ingen skepticism i klimatfrågan utan är bara extremt känslostyrd, lat och naiv. Samhället har gjort precis allt för att sammanställa och informera om det vetenskapliga kunskapsläget, om SvD:s ledarredaktion och Lena Andersson vill bidra med något konstruktivt så berätta hur ni vill att detta görs så att även ni orkar ta del av det.
Inte ens i de förvillartider som numera råder kan hon och redaktionen avgöra skillnaden mellan vetenskapligt publicerade grafer och det som slängs fram på bloggar som exempelvis Klimatupplysningens:
”Man skulle kunna tänka sig att dessa klimatbloggar mottogs med en närapå välkommen del av det fria kunskapssökandet i ett frimodigt samhälle. Men inte i vår demokrati. Här ser vi det som sedlighetssårande att alla medborgare inte ansluter sig till den rätta övertygelsen. […]
Jag vill hävda att det troliga är att bloggarna visar siffror ordnade i diagram för att de finner dessa uppgifter väsentliga i sökandet efter sanningen i klimatfrågan. Huruvida de har rätt eller fel går att pröva, eftersom kunskap är en öppen process.”
Ja, Lena Andersson (och SvD:s ledarredaktion), det har prövats. Om och om igen. Samma grafer och påståenden har motbevisats till leda i snart fyrtio år. Någon gång får det fan vara nog! Även en sida som driver opinion måste väl ha någon sorts kvalitetskontroll? Nej, det handlar inte om yttrandefrihet.
- Vad säger Lena Andersson – egentligen? – Maths Nilsson, författare
- Lena Andersson, SvD ledare och den sorgliga klimatdebatten (igen) – Maths Nilsson, författare
- Jörgen Huitfeldt om polarisering och Lena Andersson – Maths Nilsson, författare
- Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen) – Maths Nilsson, författare
- ”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel” – Maths Nilsson, författare
- ”Var rädd om skeptikerna” – en kulturdebatt av rang – Maths Nilsson, författare


















































