Oberoende forskare?

Klimatdebatten är komplex och ofta svårbegriplig – inte bara ur en teknisk synvinkel. Ett led i att försöka förstå är att det faktiskt råder ganska stora skillnader i hur vissa ser på vilka forskare som är oberoende. Jag skulle tro att de allra flesta associerar oberoendet med att man är fri från ideologiska och ekonomiska kopplingar till företag som har ekonomiska intressen i ens slutsatser.

I klimatdebatten – och miljöfrågor överlag – anser vissa dock att det är forskare vid statliga akademiska institutioner som inte är oberoende eftersom de får anslag från staten. Ett tydligt exempel kan hämtas från amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA. När Trump blev president utsågs Scott Pruit till dess chef. Han är en republikans politiker som fått mångmiljoner i kampanjbidrag av fossilindustrin. I sin roll som statsåklagare (om det nu heter så på svenska) i Oklahoma stämde han EPA inte mindre än 14 gånger och beskrev sig själv som ”a leading advocate against the EPA’s activist agenda.”

När han tillträdde som EPA:s chef påbörjade Pruitt arbetet med att omforma dess vetenskapliga råd. Han ansåg att forskare som fick forskningsanslag från myndigheten inte skulle få vara med i dessa råd eftersom de skulle vara jäviga. Däremot hade han inga problem med att forskare med kopplingar till de verksamheter som EPA ska reglera satt med. Andelen industrianknutna forskare i rådet ökade markant under Trumps administration.

Pruitt fick sparken för en rad oegentligheter och ersattes med Andrew Wheeler – lobbyist för kolindustrin! Han verkar ha fortsatt arbetet med att krympa det vetenskapliga rådets inflytande.


Under 2011 genomfördes ett forskningsprojekt på Berkley under ledning av den ”skeptiske” Richard Muller. Han skulle en gång för alla visa hur det låg till med temperaturökningen under det senaste seklet. Metodiken hyllades av Watts på den pseudoskeptiska bloggen WUWT. Han skulle dessutom acceptera resultatet från studien alldeles oavsett utgången:

I’ve seen some of the methodology, and I’m pleased to say that their design handles many of the issues skeptics have raised and has done so in ways that are unique to the problem. And, I’m prepared to accept whatever result they produce, even if it proves my premise wrong.

Värt att notera med tanke på oberoende forskare så såg Watts inga ”besvärande intresseproblem” när det kom till finansiering av projektet.

That lack of strings attached to funding, plus the broad mix of people involved especially those who have previous experience in handling large data sets gives me greater confidence in the result being closer to a bona fide ground truth than anything we’ve seen yet.

En av de mest tongivande ”skeptikerna” genom åren, Fred Singer, uttryckte samma sak. Vad de syftade på var nog att projektet var ”frikopplat” från staten. På Berkelys hemsida deklarerades dock att en stor finansiär var Koch Foundation (Koch Industries är en av de största bolagen inom fossilindustrin). Intressekonflikt?

Nu blev resultatet så här (vilket väl också visar att ekonomiska intressekonflikter inte alltid påverkar resultaten):

Men ni kan säkert gissa vad som hände med den utlovade acceptansen…


Och på tal om Singer. Han var hjärnan bakom bildandet av NIPCC och i dess regi skrev han boken Why Scientists Disagrree About Global Warming tillsammmans med Craig Idso och Bob Carter. Här ser vi återigen hur de anser att kopplingar till staten är ”den stora boven i dramat”:

Rather than rely exclusively on IPCC for scientific advice, policymakers should seek out advice from independent, nongovernment organizations and scientists who are free of financial and political conflicts of interest.

NIPCC och författarna av deras rapporter lyfts gång på gång fram som att vara just denna oberoende part. Idso har exempelvis jobbat för koljätten Peabody och har avlönats av tankesmedjor som fått enorma belopp av oljeindustrin. Även Carter och Singer har jobbat för dessa tankesmedjor och i mångt och mycket levt på dessa antiregleringsdebatter (framförallt Singer).

Oberoende? De anser säkert sig vara det men tja …

Besvärande intressekonflikter är just besvärande, men egentligen inga direkta bevis för att man begår felaktigheter. Därför är det också viktigt att påpeka att dessa skeptiker inte direkt lyckats publicera vetenskapliga artiklar som avfärdar IPCC:s slutsatser.

Det finns många liknande exempel. De ideologiska aspekterna på den här debatten går inte att bortse ifrån. Genom åren har argument om att IPCC och klimatlarmen bara är ett förtäckt sätt att införa världssocialism varit standard. Likaså att forskarna bara producerar alarmistiska data för att de ska få behålla sina statliga forskningsanslag (en imponerande internationell samordning av forskningsresultat inom en lång rad områden får man medge …)

Ibland känns det dock som att problemen med kontakterna mellan forskning och näringsliv överdrivs. Som att alla helt tappar intresset av sanning så fort de får en anställning eller beviljat forskningsanslag. Problemen finns definitivt, och det är i mina ögon stort (jag har ju själv skrivit två böcker om saken), men debatten bör ibland nyanseras kan jag tycka. Just detta blir svårt när man lyfter fram exempel på exempel på bevisade fall som mest kan liknas vid korruption.

Jaja, det var några tankar som dök upp efter att ha läst denna artikel: How US chemical industry lobbying and cash defeated regulation in Trump era | Pollution | The Guardian handlar mycket om flourerade kemikalier och hur regleringar av utsläppen har motarbetats:

”Senate armed forces committee member Thom Tillis cast the deciding vote against it, and within days he received $4,000 in donations from DuPont and Honeywell.”

Naturvetenskap versus ekonomi i klimatdebatten

Jag har flera gånger påpekat att det kan vara svårt att veta om vissa klimatdebattörer pratar om samma sak. Och nästan alltid handlar det då om (vissa) ekonomers syn på framtiden kontra naturvetenskapliga forskare. Fick syn på en artikel som också beskriver en enorm skillnad i det ”akademiska intresset” att studera klimatförändringarnas effekter. Skillnaden är tydlig även i IPCC-rapporterna. Så här skrevs det i IPCC:s andra summerande rapport från 1996:

Bild
Bild

En ökning av jordens medeltemperatur på 10°C påstås här bara åsamka världen kostnader om 6% av världens BNP – inte bra, men ingen undergång. Det här används som stöd för att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att införa drastiska åtgärder.

Men för de naturvetenskapliga forskarna är 10°C helt utanför skalan. Det skulle innebära rena rama katastrofen för en stor del av både jordens flora och fauna.

Geologic temperature record - Wikipedia

Ingen tror att vi är på väg mot dessa temperaturer (worst-case scenario brukar ligga på strax över 4 °C till år 2100) men bara det att kostnaden vid 8-10 °C räknas fram och på allvar används i vetenskapliga artiklar än idag. Är inte det lite, tja … konstigt? (som referens: förra istiden hade bara 5-6 °C lägre temperatur än nu). Här Lomborg t ex:

Bild

Jag har skrivit om detta förut, sifforna bygger på ekonomiska modeller utvecklade av exempelvis Richard Tol men kanske framförallt Ted Nordhaus, ekonomiprisvinnare till Nobels minne 2018. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen har deras modeller varken med verklighet eller vetenskap att göra då de bedömer att 90% av de branscher som bidrar till BNP inte påverkas alls av klimatförändringarna. Utöver det görs en del häpnadsväckande antaganden om diskontering och svaga korrelationer mellan temp och BNP (se bild nedan), läs mer här. Keen menar att dessa herrars teorier har fått dominera den klimatekonomiska debatten alldeles för mycket.

Samband med denna urusla korrelation används i Nordhaus modell enligt Keen.

Men alla ekonomer håller naturligtvis inte med. 2006 släppte ekonomen Stern en mycket omtalad rapport som ”uppskattar att kostnaden för en 5 graders medeltemperaturökning fram till år 2100, skulle uppgå till mellan 5 och 20 procent av den globala bruttonationalprodukten. Däremot hävdar rapporten att det bara skulle kosta 1 procent av världens samlade bruttonationalprodukt fram till år 2050 att bromsa de skenande växthusgasutsläppen om det görs i god tid. Rapporten drar slutsatsen att samhällskostnaderna är mycket högre än vad som uppskattats av andra undersökningar.” (Wikipedia).

Stern och en kollega har också visat vilken enorm skillnad det har varit i det akademiska intresset mellan naturvetenskapen och ekonomin. Idag räknas de naturvetenskapliga studierna i tiotusentals och det finns en lång rad vetenskapliga tidskrifter som enbart publicerar klimatrelaterade artiklar. På ekonomisidan ser det annorlunda ut.

De gjorde en sökning efter artiklar som handlade om klimatförändringarna i nio av de största ”generella” ekonomiska vetenskapliga tidskrifterna. Av totalt cirka 77 000 artiklar berörde 57 klimatet! Alltså, femtiosju ekonomiska vetenskapliga studier genom alla dessa år fram till 2019! Hur är det ens möjligt?

Why are economists letting down the world on climate change? | VOX, CEPR Policy Portal (voxeu.org)

Ja, jag får allt oftare känslan av att vår ekonomiska verklighet inte riktigt har kontakt med den verkliga verkligheten… Men vad vet jag, en ekonomisk analfabet? Läs mer från de som kan lite mer här: Why has climate economics failed us? – Noahpinion (substack.com)

Att lösa problem kan ha sina problem

Det finns något tragiskt med kemisten Thomas Midgley Jr:s livsöde. Han var en briljant uppfinnare, men några av hans största framgångar visade sig ha allvarliga baksidor. Det var han som tillsatte bly i bensinen för att förhindra knackande motorer, och det var han som tog fram freoner för att ersätta farliga kemikalier som kylmedia. Midgley Jr hade därmed löst två dåtida problem på ett briljant sätt – men idag vet vi vad följderna blev.

Under hösten 1983 uppmätte brittiska forskare på Antarktis så låga värden för ozonhalten att de tvivlade på om mätningarna stämde. Då fanns varken mejl eller data tillgängliga på nätet som idag. Forskarna skrev i stället ett brev till NASA för att höra om deras satellitmätningar kunde bekräfta resultaten. Men brevet kom bort i byråkratin och de fick inget svar. Mätvärdena fortsatte dock att sjunka och 1985 publicerade forskarna de alarmerande resultaten.

Farman et al 1985 figure showing decreases in ozone to Oct 1983
Mätningar av freon- (CFC) och ozonhalter över Antarktis. Bild Real Climate

Även om britternas brev inte nådde forskarna på NASA så hade även de noterat märkligt låga ozonhalter över Antarktis. Men då mätvärdena låg under det som satellitens detektor var kalibrerad för misstänktes instrumentella problem. Det var det dock inte, och 1985 kunde de, oberoende av britterna, bekräfta deras resultat: det fanns ett ozonhål över Antarktis!

En enorm forskarinsats senare kunde det fastställas att det var freoner som låg bakom nedbrytningen av ozonlagret. Men industrin och deras lobbyorganisationer var inte nöjda. De startade intensiva kampanjer för att så tvivel om de nya vetenskapliga rönen med avsikt att förhindra regleringar. Men när de vetenskapliga bevisen inte längre gick att bestrida, drev även nitton av de största freontillverkarna på om införandet av regleringar.

1987 signerades Montrealprotokollet som trädde i kraft 1989 (men har uppdaterats många gånger sedan dess). Halten freoner i atmosfären minskar nu sakta (de är mycket beständiga) och man beräknar att det kommer dröja till runt år 2070 innan ozonlagret över Antarktis är tillbaka till 1980 års nivåer.

Den här historien är i det närmaste identisk med den om koldioxidens verkan på klimatet, om än att denna ännu inte fått sin lösning. Även här har industrin och deras lobbyorganisationer fördröjt regleringar genom intensiva kampanjer för att så tvivel om vetenskapen bakom problemen. Det är inte bara samma argument som används då som nu (”det är bara naturliga variationer”), det är till stor del även samma människor och organisationer som framför dem.

Det är alltså ingen slump att tvivel om vetenskapen bakom klimatförändringarna har fått fäste i samhällsdebatten, många har aktivt jobbat för att uppnå just detta. Idag hyllar vi effekten av de åtgärder som vidtagits för att förbättra miljön på många områden, som när freoner reglerades med Montrealprotokollet. En förutsättning för detta har varit att samhället har agerat på vetenskapliga insikter, trots protester från särintressen. Det är en viktig insikt som alla beslutsfattare dagligen bör påminna sig om.

Och Midgley Jr? Han drabbades av polio och fick svårt att röra sig. Han konstruerade då en ”sele” som gjorde att han kunde ta sig ner och upp ur sängen för egen maskin. Det slutade inte bättre än att han snodde in sig i sin uppfinning och ströps till döds 1944.


I torsdag blev det alltså debut för mig i tevesammanhang när jag blev intervjuad om Spelet om klimatet i TV4 Nyhetsmorgon. En kul upplevelse. Dagen innan blev jag intervjuad per telefon och det vi pratade om sammanfattades ihop med förslag på tänkbara frågor som hjälp till programledarna (Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist). Så visst var jag förberedd men det blev ändå väldigt pang-på. Och programledarna hade jag inte träffat innan det var live.

Intrycket efteråt var precis vad de flesta tydligen brukar säga: Oj, vad snabbt det gick och vad sa jag egentligen 🙂 ?

Efter ett par längre intervjuer och denna korta får man en viss sympati för de som ständigt har media i knäet och vars uttalande och formuleringar övertolkas in absurdum flera år efteråt …

För ett ögonblick rusade Spelet om klimatet upp på Adlibris tredje plats över mest populära böcker även om det var kortvarigt 🙂 :

Recension, podd och TV – Spelet om klimatet

Det är en ganska skräckblandad förtjusning att ge ut en bok och vänta på reaktionerna. Men man blir ju glad när man läser Bokdjurets recension: 4 av 5 i betyg. Värmer så klart. Varför upplåter nyhetsmedia sina plattformar till desinformation? – Bokdjuret

Intervju på Dagens ETC här (låst artikel): Krossar klimatskeptikernas argument – med vetenskap | ETC

Jag har även blivit intervjuad om boken på Lära från lärda – Sveriges största podd för fackböcker som drivs av Fredrik Hillerborg. (Gillar verkligen inte att lyssna på mig själv men det är ändå kul 🙂 ).

(Och ja, jag vet vad IPCC står för, råkade säga International i stället för Intergovernmental … Efter några timslånga intervjuer inser man hur jobbigt personer som lever med media tätt inpå kan ha det. Vi (allmänhet, media, opposition osv) analyserar och tolkar enstaka meningar som sagts flera år tillbaka i tiden …)

På torsdag (8/4) blir det även Nyhetsmorgon på TV4 (runt 7.45 nånting tror jag det var). Spännande 🙂

(Om du vill ha en inblick i hur den här så kallade debatten bedrivs på nätet och varför den aldrig kommer ta slut, kan du titta på förlagets (Roos & Tegnér) Facebookinlägg om boken. Nu mer än 500 kommentarer och ingen har läst boken… https://www.facebook.com/roostegner/posts/10158899177475915 ).

Klimatdebattens mest skrämmande artikel?

Klimatdebatten känns ibland helt obegriplig. Å ena sidan: ett enormt tryck för att begränsa utsläppen så att den globala medeltemperaturen ska hålla sig under 2ºC (helst 1,5ºC ) till år 2100 – allt för att klara oss undan potentiellt katastrofala följder. Å andra sidan: uppvärmningen kommer ha en rätt marginell påverkan på världens BNP och människans vardag, det optimala är att ”sikta på” en temperaturökning om 3,5-4ºC – dubbelt så högt jämfört med Parisavtalets ambitioner!

Det senare är vad exempelvis Nordhaus, som fick ekonomipriset till Nobels minne 2018, menar. Likaså Lomborg (som bygger mycket av sina resonemang på Nordhaus slutsatser). Motsättningarna åskådliggörs tydligt i detta replikskifte mellan Wijkman och Lomborg på SvD:s ledarsida. Det märkliga är att båda hänvisar till IPCC!

Hur är det möjligt?

Ekonomiprofessor Steve Keen anser sig ha svaret på den frågan. Och kanske är hans artikel där han förklarar detta en av de mer skrämmande i hela klimatdebatten? Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Först en titt på några av de faror som kan ligga och skvalpa där i framtiden enligt ”alarmisterna”. IPCC gav ut en specialrapport SR15 år 2018 som beskrev riskerna med att bara gå från 1,5C till 2C:s global uppvärmning, här en av bilderna Graphics — Global Warming of 1.5 ºC (ipcc.ch):

Flera studier visar att djur och växtliv riskerar att drabbas hårt av uppvärmningen. Vid 3,2°C ökning av den globala medeltemperaturen förväntas hälften av alla insekter, växter samt en fjärdedel av alla ryggradsdjur ha förlorat mer än hälften av sina utbredningsområden. The projected effect on insects, vertebrates, and plants of limiting global warming to 1.5°C rather than 2°C | Science (sciencemag.org).

Naturligtvis finns det osäkerheter i sådana här analyser men det är inte de exakta siffrorna som är viktiga, det handlar om trender och riskhantering. Ovanstående effekter förväntas alltså uppstå vid en lägre temperatur än den både Nordhaus och Lomborgs anser vara ett optimum då man tar hänsyn till kostnader för klimatåtgärder.

När temperatur och fuktighet blir för hög klarar vår kropp inte längre av att svettas (vätskan avdunstar inte). Då handlar det bara om timmar innan kroppen kollapsar av överhettning. Många människor har dock svårt att överleva i förhållanden innan denna tröskel överskrids – några kända värmeböljor som orsakat stor överdödlighet är Paris år 2003 med 4870 dödsfall och Moskva år 2010 med 10 860 dödsfall.

Enligt Mora et al 2017 innebär en global medeltemperaturökning på 3,8C att exempelvis Jakarta kommer få detta klimat året runt (PDF) Global risk of deadly heat (researchgate.net). Nedan visas resultatet från deras beräkningar över hur många dagar av ”dödligt klimat” som kan förväntas i en framtid vid olika koncentrationer av koldioxid i atmosfären (olika RCP). Lomborgs optimum ligger på 3,75 °C och det motsvarar nästan bilden RCP8.5 nedan. Notera att det inte innebär att hela befolkningen kommer trilla ihop under dessa dagar!

Climate Change, Public Health, Social Peace | SpringerLink

Här är en annan studie på samma tema: Deadly heat waves projected in the densely populated agricultural regions of South Asia | Science Advances (sciencemag.org) Och här en till: An adaptability limit to climate change due to heat stress | PNAS

Nu finns det stora osäkerheter även i dessa projektioner och de olika studierna kommer inte till identiska slutsatser om när detta kommer inträffa, men ändå.

Det finns alltså en lång rad risker med att temperaturen ökar mer än 2°C (långt fler än vad som redovisat ovan, jordbrukets produktivitet tycks t ex redan nu ha påverkats negativt: Climate change has cost 7 years of ag productivity growth | Cornell Chronicle).

Det finns dock ytterligare en väsentlig sak som behöver läggas till:

Forskarna – i alla fall de naturvetenskapliga – tycks ganska ense om att klimateffekterna inte kommer att ske linjärt. Det finns uppenbara risker att diverse jämviktsförhållande rubbas så att jorden hamnar i ett ”nytt läge” som vi inte utan vidare kan ta ett steg tillbaka ifrån. Att sluta släppa ut CO2 är för sent och kommer inte hjälpa. Dessa abrupta klimatförändringar brukar kallas tipping points, se t ex denna studien Tipping elements in the Earth’s climate system | PNAS:

En sådan punkt handlar om att Arktis sommar-is helt försvinner. När isen är borta absorberar havet mer solljus istället för att reflektera bort det och havet värms upp – och det blir lite av en självförstärkande spiraleffekt. Enligt studien är det tänkbart att vi redan passerat denna tipping point. Mer om detta i populärvetenskaplig form: As Climate Change Worsens, A Cascade of Tipping Points Looms – Yale E360.

Forskarna verkar vara rörande överens om att riskerna för att passera dessa gränser ökar dramatiskt om den globala medeltemperaturen kryper över 2°C. (Naturligtvis är det inget speciellt som händer vid just gränsen 2°C, det hela handlar om riskbedömningar och det mänskliga behovet av att sätta siffror och absoluta gränser på allt 😉 .)


Men, som sagt, IPCC:s rapporter innehåller även andra delar som behandlar kostnader och tänkbara åtgärder. Kapitlet ”Key Economic Sectors and Services” från 2014 inleds så här:

For most economic sectors, the impact of climate change will be small relative to the impacts of other drivers (medium evidencehigh agreement). ”

I mina öron rimmar detta illa med vad som presenteras i övriga kapitel, men vad vet jag. Bedömningen bygger förstås på resultaten från ekonomiska modeller. Här var, vad jag förstår, Nordhaus pionjär i att utvärdera klimatförändringarna. Hans modell kallas DICE och man kan fråga sig om den tar hänsyn till effekterna av minskad mängd krill, förstörda korallrev och allt vad som förväntas påverkas av uppvärmningen? Ingen enkel uppgift, jag undrar om ens biologer med någon större säkerhet kan förutspå vad som kommer hända när/om diverse bestånd kollapsar.

Ekonomiprofessor Keen har som sagt granskat vad Nordhaus DICE-modell bygger på:

Till att börja med konstaterade Nordhaus i en artikel 1991 att nära 90% av USA:s ”ekonomiska verksamheter” inte påverkades av klimatförändringar och därför kunde bortses ifrån. Det var enbart saker som jordbruk och annat som skedde utomhus som påverkades av väder och behövde tas med i beräkningarna:

Our estimate is that approximately 3% of United States national output is produced in highly sensitive sectors, another 10% in moderately sensitive sectors, and about 87% in sectors that are negligibly affected by climate change. (Nordhaus, 1991)

Mer än tjugo år senare gäller detta antagande fortfarande och användes i IPCC:s rapport AR5 (2014) enligt Keen.

Vidare antar man att det finns ett kausalt samband mellan BNP och medeltemperatur. Skillnaden i BNP mellan stater ska alltså kunna förklaras av deras medeltemperatur. Långsökt och förenklat? Ja, det anser även Keen… I bilden nedan visas detta samband för USA:s stater – ju större temperaturförändring från ett optimum (dvs ju längre ut åt kanterna) man rör sig, desto mer sjunker BNP.

De antar också att detta samband håller över tid, det vill säga utvecklingen av BNP versus temperatur kommer fortsätta på samma sätt även i framtiden. Inga abrupta förändringar tas med i beräkningarna.

Som synes ligger datapunkterna ganska huller om buller och det finns inget jättetydligt mönster. Korrelationen är usel (korrelationsfaktor = 0,31), vilket också innebär att förmågan att förutsäga en framtida utveckling med hjälp av denna modell blir usel. Enligt Keen har Nordhaus använt liknande data som ovan i sin modell DICE, men med en till och med lägre korrelationsfaktor.

The parameter used in the model was an equation with a parameter of 0.227 percent loss in global income per degrees Celsius squared with no linear term. This leads to a damage of 2.0 percent of income at 3°C, and 7.9 percent of global income at a global temperature rise of 6°C”. (Nordhaus, 2018)

Lomborg är med på samma tåg (förstås). Här är en bild från hans senaste artikel:

Bild

Och denna ”skadeberäkning” är symmetrisk, det vill säga även en avkylning på 6°C skulle ge en minskning av världens BNP med 6-7% på samma sätt som en uppvärmning med 6°C. Vi hamnar då på förhållanden som rådde under senaste istiden. Sverige låg då under ett kilometertjockt lager av is!

Är det verkligen sådana här lösa antaganden som ligger till grund för beslut som kan få ganska ödesdigra konsekvenser? Jag vill verkligen inte tro det, jag menar, han fick trots allt pseudo-Nobelpriset för detta. Alla modeller och vetenskaper kräver visserligen att man gör antaganden och förenklingar av verkligheten, här har dock själva grundantagandet (att BNP beror av temperaturen) också blivit själva slutsatsen!

Jag är inte ekonom och jag förmedlar bara vad Keen har redovisat i sin vetenskapligt publicerade artikel. Jag letade halvhjärtat efter en kommentar från t ex Nordhaus men hittade inget. Keen menar att denna ovetenskapliga metodik beror på att ekonomer, skolade i den neoklassiska ekonomin, har fått dominera inom den ekonomiska klimatforskningen. Själv vet jag inte ens vad det betyder eller innebär…

(Det ska sägas att inte alla ekonomer viftar bort klimatfrågan som en trivialitet, Nordhaus har fått en hel del kritik. Och googla t ex vad World Economic Forum har att säga i frågan).


Ekonomiprofessor Richard Tol ligger bakom en annan ekonomisk modell (FUND) som legat till grund för IPCC:s kostnadsberäkningar av klimatförändringarna: Jag har skrivit om denna kontroversiella person tidigare.

Bara det att man ens pratar om BNP vid 10°C ökning av den globala medeltemperaturen känns i mina ögon som att man inte ens gjort en grundläggande sanity check på resultatet från sina modeller.

Sen har vi Lomborg som inte drar sig för att bolla lite med andras studieresultat som han känner för så att de passar in i hans resonemang: A closer examination of the fantastical numbers in Bjorn Lomborg’s new book – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Som sagt, det känns som att det finns en avgrundsdjup spricka mellan de flesta naturvetenskapliga forskare och dessa ekonomers syn på verkligheten. (som sagt, inte alla ekonomer osv).


Och ja, jag inser naturligtvis hur det kommer låta: Vad var det vi sa, modeller är bara trams! Men det finns inget bättre tillfälle att använda uttrycket skit in – skit ut. De fysikaliska modellerna har presterat bra: Klimatmodeller och uppdaterad temperaturserie – Maths Nilsson, författare

Boksläpp: Spelet om klimatet

Då var det äntligen dags. Idag släpps min bok om klimatdebatten: Spelet om klimatet. Tyvärr gör ju pandemin att det inte blir något boksläppsmingel men det är som det är. Nu ska den i alla fall finnas tillgänglig att köpa där man normalt köper böcker. Rätt kul att se så många års jobb hamna i bokformat, men prestationsångesten har ökat i takt med att denna dag har närmat sig 🙂

Spelet om klimatet är en bok om klimatdebatten men huvudfokus ligger varken på bistra framtidsprognoser eller de allra senaste rönen inom klimatforskningen. Det är mer en titt bakåt i tiden och en skildring av hur debatten kunnat bli så polariserad som den har blivit. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare anta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Det är naturligtvis inget som har hänt av sig självt, många har kämpat hårt för att få det dithän men det är långt ifrån så enkelt att oljebolagen har köpt alla som protesterar mot IPCC:s slutsatser eller att alla ”klimathotsskeptiker” skulle vara korkade och lida brist på utbildning.

Förord av Anders Wijkman och Martin Hedberg:


”Maths Nilssons bok är en bedrift i en tid då fake news och ifrågasättandet av kunskap har fått allt större utrymme. Maths visar hur skrupelfria krafter satt desinformation och förvanskning av fakta i system för att förvirra oss alla, och därmed försenat nödvändiga politiska beslut. Min förhoppning är att boken blir läst av många och leder till ett uppvaknande.” 

ANDERS WIJKMAN, samhällsdebattör, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016

”I sin bok åskådliggör Maths Nilsson hur ett till synes ändlöst nystan av pengar, ideologi och särintressen ställts mot klimatvetenskapen. Läsaren leds in i händelsernas centrum där surt regn blandas med freoner, kalla kriget, tobak, fossilindustri, politik, pengar, makt och ideologi. En högaktuell bok som även bidrar med pedagogiska förklaringar av klimatvetenskapen.” 

MARTIN HEDBERG, meteorolog, debattör, författare

 Finns på AdlibrisBokus och andra sajter liksom i bokhandeln (de kan beställa hem om de inte har den hemma).

Timbro skriver om historien

MNI_0818

Idag inleds Timbros nysatsning på miljö- och klimatfrågor.” Så inleder Timbros vd Benjamin Dousa en artikel på webbtidningen Smedjan (8 mars 2021). Kanon, hoppas det blir bra!

Rubriken lyder ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”. Längre ner kan man läsa vad marknadsliberalernas reformagenda innebär: ”Det är att göra som Greta Thunberg säger, men inte själv gör, nämligen att lyssna på forskarna även om slutsatserna känns obekväma.” Här borde nog den gode Dousa hejda sig en smula, för Timbro och marknadsliberala tankesmedjor har ingen som helst anledning att slå sig för bröstet över att lyssna på forskare och vara drivande i klimatfrågan.

Det borde vara omöjligt att ha missat att just marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast har ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och hårdnackat kämpat emot varje försök till åtgärd. Det gäller framförallt i USA men mönstret går igen även i Sverige (t ex Eudoxa och Captus). En rad personer med kopplingar till Timbro och deras Stureakademi har inte direkt kämpat för att få till klimatåtgärder. Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning” (enligt skattedeklaration).

SvD:s ledarsida: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Det finns som sagt en rad andra exempel. Skriver mer om detta i min bok Spelet om klimatet (släpps 25/3).

Dousa skriver vidare:

”Ibland påstås slarvigt att högern aldrig har brytt sig om klimatet. Det stämmer inte. Exempelvis var Margaret Thatcher en av världens första ledande politiker att hålla ett tal om klimatförändringar. Det var också en republikansk administration som inrättade miljöskyddsmyndigheten i USA.”

Jo men visst, det stämmer. Men en och annan del av historien utelämnas. Thatcher, liksom en lång rad andra ”marknadsliberala” politiker, ändrade uppfattning i frågan och började anse att klimathotet bara var socialistisk alarmism – efter att marknadsfundamentalister övertygat dem.

Och jo, Nixon bildade amerikanska miljöskyddsenheten EPA. Det är dock evigheter sedan och det har hänt en del sedan dess. Reagans administration såg exempelvis till att förneka vetenskapen att SO2-utsläppen från industrin var ett problem. De lyssnade inte alls på vad EPA:s och National Academy of Sciences experter rådde dem till. Bush den yngre såg (bland annat) till att installera en lobbyist som chef för den enhet som koordinerar USA:s myndigheters miljöarbete. Resultatet var att de noga kontrollerade statsanställda forskares uttalande i klimatfrågan. Lobbyisten har själv erkänt att de också ”redigerade” rapporter med mera och strök diverse ”ej passande” information om klimathotet. Kanadas tidigare konservativa marknadsliberala regering gjorde detsamma.

Trump kanske vi inte behöver tala om, men under hans ledning fick EPA en lobbyist från kolindustrin som chef. Dess vetenskapliga råd har stöpts om med betydligt större andel av konsulter och industrianknutna forskare. Det fanns långt gångna planer på att förbjuda forskare som fått statliga forskaranslag att ens få vara med i detta råd (de skulle då bli partiska…).

Lite kul att Dousa också refererar till amerikanska Perc och att Timbro tidigt gav ut deras bok Marknadsliberal miljöhushållning av Terry Anderson och Donald Leal. De ”som länge drev det amerikanska miljöinstitutet Perc utifrån just det frimarknadsperspektiv som vi själva representerar.” Visst, det finns många marknadsanpassade lösningar som gett resultat (man får förmoda att Dousa hyllar EU:s handel med utsläppsrätter som MP varit drivande i). Men de har inte kommit till av sig självt.

Nu verkar varken Anderson eller Leal vara särskilt intresserade av att lösa grundproblemet utan tycker att vi istället ska anpassa oss -vi har gott om tid. Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. Samma resonemang här: ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det får man naturligtvis tycka, själv tycker jag det är idiotiskt och total avsaknad av insikt i konsekvenserna av att införa kvartalsekonomihets i ekologiska system, utvecklade över tusentals år. Jämför torskfisket vid Lofoten respektive utanför Newfoundland. I Norge blev det fiskestopp och efterforskning, vilket följdes av en ganska snar återgång till lönsamt fiske men med noga reglerade kvoter. I Newfoundland väntade man för länge och allt kollapsade på 1990-talet. Det har fortfarande inte hämtat sig.

Perc verkar inte heller haft särskilt stor tilltro till klimatforskningen. I en rapport från 2010 upprepas en av alla myter om att den så kallade hockeyklubbsgrafen skulle vara enda beviset för en exceptionell uppvärmning (webarchive)):

“Of course, there is other evidence for global warming, but none of it proves that the recent warming is unprecedented. Indeed, quite the reverse: surface temperatures, sea levels, tree lines, glacier retreats, summer sea ice extent in the Arctic, early spring flowers, bird migration, droughts, floods, storms—they all show change that is no different in speed or magnitude from other periods, like 1910–1940, at least as far as can be measured. There may be something unprecedented going on in temperature, but the only piece of empirical evidence that actually says so—yes, the only one—is the hockey stick. […] And the hockey stick is wrong.” 

Det är raka motsatsen till det IPCC har visat. Naturligtvis får man tycka att man inte ska göra något åt problemen, men kom då inte och säg att man lyssnar på vetenskapen. Vissa gillar förstås deras budskap att inte göra något åt själva problemen och finansierar gärna deras verksamhet … guess who?

Jaja, nu ska ju i alla fall även Timbro arbeta för klimatåtgärder tydligen, välkomna in i matchen – det är ju bara trettiotre år sen IPCC bildades, bättre sent än aldrig antar jag. Lycka till.

De ska också fortsätta kämpa för tillväxt, för det är det som ligger till grunden för att ha råd med miljöåtgärder, säger Dousa. Måhända, men vad det gäller utsläpp av svaveldioxid, freoner, koldioxid med mera har det inte handlat om att fattiga länder ska åtgärda problemen eller att samhället haft brist på pengar. Det har krävts en rejäl alarmism för att bryta ner just marknadsliberalernas envetna motstånd till att acceptera vetenskapen. Fundera en stund över varför det ska behöva vara så?

Jag delar Dousas uppfattning om att näringslivet är en viktig del i lösningarna. Däremot kan näringslivets politiska propagandaorganisationer ställa sig i skamvrån. De har gjort allt för att motarbeta miljöåtgärder vars positiva effekter de nu försöker ta åt sig äran av!

(jaja, inte alla organisationer och så vidare…).

Stannar Golfströmmen? Forskare anklagas för fusk!

För någon vecka sedan gjorde media en stor affär av en studie som visade att Golfströmmen höll på att stanna av. SVT inledde till och med sitt inslag med ett klipp från katastroffilmen Day after toworrow. Den handlar om hur Golfströmmen helt stannar och genast förvandlas vår värld till en enda stor igloo (tips: det är ingen dokumentär…).

Golfströmmen är en del av ett större system av havsströmmar som kallas Atlantic Meridional Overturning Circulation, AMOC, se bilden ovan.

En drivkraft är att varmt vatten svalnar av när det når de arktiska områdena och sjunker ner mot botten och bildar på så sätt Atlantens djupvatten som rinner söderut. Denna mängd måste då ersättas med mer varmt vatten söderifrån. När Arktis blir varmare blir avkylningen inte lika effektiv och processen blir då heller inte lika kraftfull.

Likaså kan saltvattnet spädas ut av avsmältningen från Arktis och Grönlands isar (åtminstone om det tar fart), nederbörd och utflöde från floder. Vattnet sjunker därmed inte lika snabbt som annars och förväntas därför orsaka en mindre stark AMOC, som i sin tur har potential att orsaka förändringar i klimat och nederbördsmönster i både USA och Europa.

Reaktionerna blev de förväntade. Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) gjorde exempelvis ett Youtubeklipp med tillhörande inlägg på bloggen Klimatupplysningen: Golfströmmen är inte hotad.

Den som förväntar sig ett fullödigt bemötande av de vetenskapliga fynden i den sagda artikeln blir dock besviken, istället är Widdings inlägg ett långt appeal-to-authorities. Hon hänvisar nämligen enbart till ett inlägg skrivet av Gösta Walin (pensionerad professor i oceanografi) på Det Goda Samhället.

Walin menar att: ”Detta hotfulla budskap har förmedlats av omdömeslösa forskare i c:a 25 år i deras strävan efter uppmärksamhet och anslag.” Och att media svalt betet helt okritiskt i sin vurm för att sprida alarmistiska budskap. Walin noterar vidare att studien gjorts av bland annat Rahmstorf vid Potsdam Institute for Climate Impact Research som han menar är beroende av återkommande larm för att få fortsatta forskningsanslag:  

Nu är det en elev till Rahmstorf, Levke Cesar, som fått äran att läsa upp budskapet: 10- 20 procents minskning sedan 1850-talet och 35-45 procent mot slutet av innevarande sekel. Denna gissningslek förklädd till vetenskap presenteras i programinslaget som etablerade fakta. Det är så usel journalistik att man häpnar.

Walin kritiserar även en tidigare artikel från Rahmstorf från 2018: ”I huvudsak samma hotbild framfördes av Stefan Rahmstorf 2018. Även då handlade det om 15 påhittade procents försvagning av Golfströmmen.” Återigen menar Walin att forskarna i princip har fuskat fram dessa siffror.

Rahmstorf menar att det finns ett hundratal artiklar som beskriver de fysikaliska mekanismerna bakom. Walin: ”Hundra plagiat kan man säga.” Han menar att forskarna bortser från skillnaden i salthalt mellan Stilla Havet och Atlanten som är en stark drivkraft för AMOC-cykeln. Han berättar också att omblandningen mellan smältvattten och Golfströmmens saltvatten inte sker i verkligheten utan bara i modellerna. Walin hänvisar dock inte till några vetenskapliga studier utan till en artikel i Geologiskt Forum – men det är en populärvetenskaplig tidskrift. Författare är hans före detta kollega Anders Stigebrandt.

Widding ifrågasätter ingenting av detta. Hennes slutsats är den som Walin framför: allt handlar bara om teoretiska modeller, forskarna går inte att lita på då de är beroende av forskningsanslag: ”Tur att det finns oberoende experter att konsultera i viktiga frågor”, säger hon och syftar förstås på den pensionerade Walin som inte längre behöver rätta in sig i ledet.

Det innebär ju i förlängningen att journalister bara kan förmedla vetenskapliga nyheter från pensionerade forskare för att få trovärdiga uppgifter. Hon vill även att SVT ska införa någon typ av vetenskapligt råd som ska berätta för journalisterna vad de kan gå ut med för nyheter. (Regeringar i både Kanada och USA har genom åren försökt hindra spridning av ”oönskad vetenskaplig information” genom begränsningar för vad deras statligt anställda forskare får uttala sig om – skriver mer om det i min bok Spelet om klimatet, släpps 25/3).

Så nu har jag gjort lite egna beräkningar för att motbevisa professor Walin?

Nej, självklart inte. Jag vill bara påpeka att varken Widding eller Walin har mött uppgifterna i ”Potsdam-artikeln” med ett enda sakligt argument.

Golfströmsartikeln publicerades i Nature Geoscience (Caesar et al 2021). De hade analyserat så kallade proxydata från exempelvis havstemperatursserier, isborrkärnor och sediment (dvs indirekta mätningar – precis som man indirekt kan härleda temperaturer från trädens årsringar) från år 400 e Kr och framåt:

A fairly consistent picture of the AMOC emerges: after a long and relatively stable period, there was an initial weakening starting in the nineteenth century, followed by a second, more rapid, decline in the mid-twentieth century, leading to the weakest state of the AMOC occurring in recent decades.

(Här en bra översiktsartikel över AMOC och hur sådan här proxydata kan ligga till grund för att rekonstruera historiska havsströmmar Deep Atlantic Circulation During the Last Glacial Maximum and Deglaciation | Learn Science at Scitable (nature.com) – självklart är det fler än Walin och Stigebrandt som är medvetna om att skillnaden i salthalt mellan Stilla Havet och Attlanten är en stark drivkraft för AMOC).

Walin avfärdar detta som påhittade siffror utan att visa minsta saklig grund för påståendet. Det är ”ganska” grov anklagelse.

Walin pratar om en icke existerande blandning av smältvatten och saltvatten från Golfströmmen. Men inte ens Rahmstorf påstår att smältvattnet från Grönland skulle vara den enda orsaken till den minskning de påstår sig detekterat (åtminstone inte ännu): ”In our paper, we argued that the meltwater input from the Greenland ice sheet could play a so far neglected role (but not the main role, as some have misunderstood).”

Det handlar inte heller om enbart modeller. Dels görs mätningar via satellit som i kombination med andra tekniker kan ge en bild över utvecklingen. Man har sen 2004 också installerat mätutrustning för att studera Golfströmmen. Observationer visar att den tycks ha försvagats under senare år (Smeed et al 2018). Andra indirekta data stöder dessa observationer:

”This change of AMOC state is concurrent with other changes in the North Atlantic such as a northward shift and broadening of the Gulf Stream and altered patterns of heat content and sea surface temperature. These changes resemble the response to a declining AMOC predicted by coupled climate models.

Detta bekräftades av en senare artikel (Moat et al 2020):

Moat et al 2020

THE BLOB

Ett av de starkare argumenten för att Golfströmmen skulle ha minskat i styrka verkar vara den så kallade kalla blobben. Nutida uppvärmning är nära nog helt global (vilket den medeltida värmeperioden sannolikt inte var), men det finns en liten blob strax söder om Grönland som blivit kallare:

Att AMOC ska bli svagare vid en global uppvärmning har diskuterats och förutspåtts sedan 1980-talet. Många menar alltså att den kalla blobben är ett tecken på att just Golfströmmen saktat ner (mindre energi från söder förs upp).

Modeller förutspår också att en avstanning av AMOC förutom att ge upphov till den kalla blobben, samtidigt kommer leda till en uppvärmning av vattnet vid shelfen intill den kanadensiska östkusten (Saba et al 2016). Det stämmer tydligen också bra med observationer. ”Both observations and the climate model demonstrate a robust relationship between a weakening Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) and an increase in the proportion of Warm-Temperate Slope Water entering the Northwest Atlantic Shelf.”

Detta visas även i Caesar et al 2018. Med hjälp av havstemperaturer i dessa två områden kunde de rekonstruera AMOC långt tillbaka. Rekonstruktionen stämmer bra med senare tids riktiga mätningar av strömmen (se bild nedan, Rapid samt Frejka Williams = mätningar av strömmen, läs mer på Carbon Brief). Det är dessa värden som Walin anser vara påhittade:

Caesar påstår inte heller att smältningen av Grönlands isar skulle vara enda orsaken till detta, de lyfter fram att hela den hydrologiska cykeln ändras:

“Global warming causes changes to the hydrological cycle leading to increased precipitation over the subpolar North Atlantic and surrounding land areas – from where the water drains through rivers into the Atlantic. It further contributes to the loss of Arctic sea ice, as well as melting of the Greenland Ice Sheet, both adding more freshwater to the ocean.”

Man har även uppmätt att salthalten sjunkit i Nordatlanten sedan år 2000 (Tesdal et al 2018). ”If this trend of decreasing salinity continues, it has the potential to enhance water column stratification, reduce vertical fluxes of nutrients, and cause a decline in biological production and carbon export in the North Atlantic Ocean.”

(Men som så många gånger förr: mätserierna är relativt korta och det är för tidigt att dra allt långtgående slutsatser utifrån dem).

Uppgifterna stämmer även bra överens med en annan studie som analyserat kväveisotoper från koraller i det ovan nämnda shelfområdet vid Kanadas östkust (Sherwood et al 2011). ”We conclude that the persistence of the warm, nutrient-rich regime since the early 1970s is largely unique in the context of the last approximately 1,800 yr.” Allt detta är samstämmigt med den rekonstruktion som gjordes i den nu omtalade ”Potsdamartikeln”.

En annan studie som tittade på syreisotoper i samma område (Thibodeau et al 2019) kunde se en korrelation med styrkan i AMOC:

Here, we present a record of δ18O in benthic foraminifera from sediment cores retrieved from the Laurentian Channel and demonstrate that the δ18O trend is linked to the strength of the AMOC. In this 100-year record, the AMOC signal decreased steadily to reach its minimum value in the late 1970’s, where the weakest AMOC signal then remains constant until 2000. De presenterar även data från 1500 år tillbaka.

Men även om modeller visar att AMOC kommer att stanna av med en ökande global temperatur så anser IPCC det osannolikt att den helt kommer stanna av till år 2100. (Vissa modeller visar att det kan ske till 2300 om utsläppsnivåerna är höga, t ex Bakker et al 2016, men det är långt ifrån någon säker projektion eller någon konsensusåsikt, se artikel på Carbon Brief.).

Tro det eller ej, det är inte bara Walin som håller på med oceanografi, här finns några reaktioner på artikeln från andra experter: expert reaction to study of the Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) | Science Media Centre. Det är nästan symptomatiskt att se hur ”mainstream forskare” påpekar osäkerheter i den här typen av studier medan ”skeptiker” som Walin är helt bergsäkra på att resultaten inte kan stämma. Men någon alternativ förklaring till resultaten ges inte – utöver att det förmodligen måste handla om fusk.

Det finns förstås åtskilligt mer om det här. Det var inte meningen att presentera en enda sanning eller fullvärdig genomgång på det här området (heller) – jag har naturligtvis inte kompetensen att avgöra detta heller. Widding säger att hon blev glad när hon hittade Walins artikel eftersom hon inte själv var expert på området. Men sen slutade tydligen nyfikenheten (för att det stämde med det hon ville höra?). Att likställa allt ”obekvämt” med fusk är den lätta vägen ut. Jaja:

  • Varken Walin eller Widding har kommenterat de data som presenterats i den nyligen publicerade artikeln
  • De har heller inte anfört någon publicerad vetenskap. Naturligtvis måste man respektera Walins kunskap i ämnet men de argument han tar upp berör som sagt inte de data som artiklarna presenterat. Att anklaga alla studier som inte visar det man vill för fusk känns inte helt okej i min värld.
  • Det handlar inte bara om modeller. Men alla är medvetna om att det är korta mätserier.
  • SVT intervjuade Frederik Schenk, klimatforskare vid Bolin Center vid Stockholms universitet och SMHI i sitt inslag. Att han inte var ”rätt forskare” enligt Widding, tja … vet inte vad jag ska säga. Att de visade klipp från Day after tomorrow? Hm, jag har ärligt talat svårt att bli så jätteupprörd -lite av en kul ingång till reportaget – men visst, det kanske hade varit passande att påpeka lite starkare att IPCC inte förutspår att det ska bli så. Men letar man fel kommer man finna dem (NB alternativa medier som Swebb-TV är fortfarande sämst i klassen även på detta område).
  • Förra gången en liknande artikel (Caesar et al 2018) uppmärksammades fick Stigebrandt utrymme på SVT att kritisera den. Misstänker dock att enda sättet att få församlingen på Klimatupplysningen nöjda i denna fråga vore att helt censurera bort ”klimatalarmistiska” vetenskapliga nyheter …
  • Och jo, man får publicera studier som pekar emot att AMOC:en skulle ha stannat av eller till och med ökat – trots att man är beroende av forskningsanslag! Se nedan. Det är från Real Climate (visserligen skrivet av Rahmstorf själv…), orkar inte sammanfatta eller översätta, men det verkar som att dessa studier inte motsäger de rekonstruktioner Rahmstorf och kompani gjort:

Likewise for 1994-2013, Roessler et al. (2015) found an increase of 1.6 Sv [mått på hur mycket vatten som transporteras per tidsenhet] in the transport of the North Atlantic Current between 47° and 53° North. This is a current with a mean transport of ~27 Sverdrup, 60% of which is subtropical waters (i.e., stemming from the south via the Gulf Stream). For this period, our reconstruction yields an AMOC increase by 1.3 Sv.

For 1994-2009, using sea-level data, Willis et al. (2010) reconstructed an increase in the upper AMOC limb at 41°N by 2.8 Sv. For this period, our reconstruction yields an AMOC increase by 2.1 Sv.


Mycket är osäkert, fortsättning lär följa.

(Om någon undrade, jo Gösta Walin var med och startade Stockholmsinitiativet… )

Mer läsning:

Fick tips om denna artikel i New York Times, snygg och intressant. En av de intervjuade forskarna avslutar::

“There’s no consensus on whether it has slowed to date, or if it’s currently slowing,” said Dr. Lozier. “But there is a consensus that if we continue to warm the atmosphere, it will slow.”

expert reaction to study of the Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) | Science Media Centre

Trend eller naturlig cykel?: Slowdown of Atlantic conveyor belt could trigger ‘two decades’ of rapid global warming | Carbon Brief

Guest post: Could the Atlantic Overturning Circulation ‘shut down’? | Carbon Brief

Atlantic ‘conveyor belt’ has slowed by 15% since mid-20th century | Carbon Brief

2015: New studies confirm weakening of the Gulf Stream circulation (AMOC) « RealClimate

2016: Q & A about the Gulf Stream System slowdown and the Atlantic ‘cold blob’ « RealClimate

2016: AMOC slowdown: Connecting the dots « RealClimate

2018: If you doubt that the AMOC has weakened, read this « RealClimate

Världen blir grönare – men Moores argument är gulnande halmstrån

Lobbyisten Patrick Moore har nyligen släppt en bok och kör ett Twitterrace för att väcka uppmärksamhet för den. Moores tes är att våra koldioxidutsläpp har räddat världen från en katastrof, CO2-halten i atmosfären var nämligen på väg att sjunka till en, för växter, farligt låg nivå (men enligt den (felaktiga) graf han brukar sprida skulle denna gräns nås om cirka 5 miljoner år -på tal om alarmism). Enligt honom har den ökande koldioxidhalten enbart positiva effekter. Häromdagen tweetade han:

Det finns mycket riktigt en vetenskaplig artikel i blogginlägget han länkar till på NoTricksZone som beskriver en ökad växtlighet söder om Sahara (inte Sahara som Moore skriver, men jaja). Han skriver som synes att CO2 är den huvudsakliga orsaken till detta. I själva verket har forskarna inte ens inkluderat CO2 i sin modell i den studien: ”The lack of spatial variability in atmospheric CO2 trends precluded it from being incorporated into our model” (länkar följer nedan).

I bloggposten (skrivit om NoTricksZone t ex här) länkas till ännu en blogg. Där presenteras en graf byggd på data som laddats ner från NASA:s vegetation index (ja, den är tillgänglig för alla) och dessa visar att världen har blivit grönare. Det framställs som att IPCC och NASA skulle mörka att CO2 har en positiv effekt på växtligheten. Det är en rejäl halmgubbe, för det gör de naturligtvis inte. Däremot är frågeställningen kanske en aning mer komplex än vad Moore och kompani tycks vilja ge sken av.

Till exempel visade en studie från 2016 (Zhu et al 2016) att världen blivit grönare och forskarna menade att 70% av detta kunde förklaras av en högre koldioxidhalt. Om det mörkades? Så till den grad att NASA skrev om det på sin webbbsida och publicerade en video på Youtube. Det finns även beskrivet i IPCC::s rapporter.

Ett stående argument i klimatdebatten från ”pseudoskeptikerhåll” är att modeller är värdelösa. Men det tycks bara gälla när de visar icke önskvärda resultat. Den ovan nämnda studien bygger visserligen på satellitmätningar men själva slutsatsen att förgröningen mestadels beror på CO2 bygger på modellsimuleringar. Från artikelns sammanfattning: ”Factorial simulations with multiple global ecosystem models suggest that CO2 fertilization effects explain 70% of the observed greening trend”

Intervju med ett par av forskarna Carbon Dioxide Fertilization Greening Earth, Study Finds | NASA:

While the detection of greening is based on data, the attribution to various drivers is based on models,” said co-author Josep Canadell […] Canadell added that while the models represent the best possible simulation of Earth system components, they are continually being improved. […] The beneficial impacts of carbon dioxide on plants may also be limited, said co-author Dr. Philippe Ciais. “Studies have shown that plants acclimatize, or adjust, to rising carbon dioxide concentration and the fertilization effect diminishes over time.


Samma år publicerades en studie (Girardin et al 2016) som visade att man bör vara försiktig med att dra allt för säkra slutsatser från enbart studier baserade på satellitbilder. Upplösningen är inte tillräcklig för att se alla skillnader på regional nivå. Girardin hade bland annat använt trädringsprover från skogar i Kanada och inte sett något ökad tillväxt trots ökad temperatur och CO2-halt. Andra faktorer som vattentillgång påverkar också denna process. No growth stimulation of Canada’s boreal forest under half-century of combined warming and CO2 fertilization | PNAS


En annan studie (Swahn et al 2016) visade att växter anpassar sig till högre CO2-halt och får en effektivare ”vattenhantering” och blir därmed mer tåliga för torka. Tydligen får man publicera studier som kommer fram till att ”katastroflarmen” kan minskas… Plant responses to increasing CO2 reduce estimates of climate impacts on drought severity | PNAS


2016 publicerades också resultat från kanske världens längst pågående fältförsök (då 17 år) om hur växtligheten påverkas av framtida klimatförändringar (Zhu et al 2016 -nej inte samma Zhu som översta artikeln). Ett gräslandskap i Kalifornien har delats in i olika avsnitt där parametrar som kväve, koldioxid, nederbörd och temperatur varierades (både enskilt och i samvariation). Kvävetillförsel har en påtaglig effekt men den sammantagna slutsatsen var att tillväxten påverkades till det sämre av de förväntade klimatförändringarna (NPP = nettotillväxt, ANPP=above, över marken, BNPP=below, under marken):

Our results suggest that future climate change will push this ecosystem away from conditions that maximize NPP [net primary production], but with large year-to-year variability.Nonlinear, interacting responses to climate limit grassland production under global change | PNAS


En senare studie (Chen et al 2019) som också baserade sig på satellitbilder men med ”högre upplösning” än den från 2016 ovan talar emot att CO2-halten skulle ha så stor påverkan på förgröningen som 2016-studien lyfte fram. Istället visar de att ”mänskliga aktiviteter” i framförallt i Kina och Indien haft stor påverkan. Kina har planterat en ohygglig mängd träd för att förhindra erosion, och Indien har intensifierat/ökat produktiviteten i sitt jordbruk. Förgröningen handlar med andra ord inte bara om att CO2-halten har ökat.
Artikel på NASA:s websida: Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth | NASA,
Artikel på Carbon Brief: One-third of world’s new vegetation in China and India, satellite data shows (carbonbrief.org)


I blogginlägget på NoTricksZone länkas som sagt till en studie som visar att ”förgröningen” söder om Sahara har ökat med 8%. Moore tillskriver detta till att vara en effekt av CO2. I själva verket förklaras 80% av dessa förändringar av andra orsaker, CO2 ingick inte ens i deras modell: (Venter et al 2018): ”The lack of spatial variability in atmospheric CO2 trends precluded it from being incorporated into our model”.

Notwithstanding, the changes we observe between 1986 and 2016 might reflect the legacy effects of post-industrial revolution CO2 trends, although the shape of continental trend lines suggests that the temporal variation in WPE [woody plant encroachment] rate is not directly linked to that of CO2 (Fig. 2a, b). While experimental studies have noted a positive growth response in trees to elevated CO29,32, the strength of this response relative to herbaceous plants is variable, especially when considered in isolation from nutrient limitations and competitive interactions present in natural systems but commonly absent in experimental set-ups33,34. While CO2 may contribute to WPE, the global trend in atmospheric CO2 has not led to homogenous trends in WPE (Fig. 1b). Thus the other climatic and disturbance drivers assessed here are important in determining the direction of vegetation change and determining the magnitude of WPE. Drivers of woody plant encroachment over Africa | Nature Communications


En annan studie (Yuan et al 2019) har utgått rån det som kallas Vapor Pressure Deficit (VPD), det vill säga ”underskottet” av vattenånga i luften. När temperaturen ökar kan luften innehålla mer vattenånga, men man har sett att skillnaden mellan hur mycket luften kan innehålla och vad den i verkligheten innehåller, har ökat (vilket anses bero på att avdunstningen från haven inte kan ”kompensera” för den ökade värmen och avdunstning som sker över land). Detta leder till en ökad drivkraft för att vatten ska avdunsta och tvingar växterna att stänga sina klyvöppningar, vilket därmed minskar dess möjlighet för tillväxt. ”In comparison, after 1999, the trends of NDVI over many regions reversed, and 59% of vegetation areas showed a pronounced NDVI browning (decreasing) trend”.

Ett ökat underskott av vattenånga i atmosfären:

Anomalies are relative to the mean of 1982–2015 when data from all datasets are available. Vegetation areas were determined using the MODIS land cover product. Blue line and gray area illustrate the mean and SD of VPD simulated by six CMIP5 models under the RCP4.5 scenario. Science Advances  14 Aug 2019: Vol. 5, no. 8, eaax1396 DOI: 10.1126/sciadv.aax1396

Nedan jämförs hur ”förgröningshastigheten” har minskat, överst perioden 1982-1998 och underst 1999-2015:

Rates of greening across the world between 1982-1998 (top) and 1999-2015 (bottom). Red indicates that the rate of greening decreased in the period, while green indicates that the rate increased. Grey shows land without vegetation. Source: Yuan et al. (2019)

Forskarna lyfter fram vattenstress som främsta orsaken till denna ”förbruning”/minskad tillväxthastighet. Artikel på Carbon Brief: Rising water stress could counteract global greening, study says (carbonbrief.org)


NoTricksZone presenterar även en studie som visar att CO2:s ”gödslingseffekt” kan vara större än man tidigare räknat med (Haverd et al 2020) och att effekten kommer öka med framtida ökning av koldioxidhalt. Då skulle växtligheten utgöra en betydligt större kolsänka än vad modeller tagit hänsyn till och göra det lättare att uppnå målen i Parisavtalet. Mindre katastrofigt läge alltså. Och det är ju kanonbra! Men som i princip alla de studier jag tar upp i detta inlägg ingår en hel del simuleringar och modellkörningar. Higher than expected CO2 fertilization inferred from leaf to global observations – Haverd – 2020 – Global Change Biology – Wiley Online Library


Ännu en ny studie i Science (Wang et al 2020) visar på en nedgång i CO2:s gödslingseffekt då andra faktorer blir begränsande: “According to our data, what appears to be happening is that there’s both a moisture limitation as well as a nutrient limitation coming into play,” Poulter said. “In the tropics, there’s often just not enough nitrogen or phosphorus, to sustain photosynthesis, and in the high-latitude temperate and boreal regions, soil moisture is now more limiting than air temperature because of recent warming.”


Ytterligare en studie från slutet av förra året (Madani et al 2020) ser tecken på att den ökade ”förgröningen” kanske inte kommer att öka linjärt med koldioxidhalten. Tillväxten i arktiska områden tycks ha stannat av och en del områden där tycks redan ”förbrunas” och likaså gör vattenbrist i delar av tropikerna att tillväxten avstannar.

”The satellite data also revealed that water limitations and decline in productivity are not confined to the tropics. Recent observations show that the Arctic’s greening trend is weakening, with some regions already experiencing browning.” Water Limitations in the Tropics Offset Carbon Uptake from Arctic Gree | NASA


Herren ger och Herren tar. Inget är simpelt och enkelspårigt i verkligheten, en studie från förra året visade att mänskliga aktiviteter kan påverka tillväxten negativt trots en ökad förgröning totalt sett (Burell et al 2020):

”We found that, between 1982 and 2015, 6% of the world’s drylands underwent desertification driven by unsustainable land use practices compounded by anthropogenic climate change. Despite an average global greening, anthropogenic climate change has degraded 12.6% (5.43 million km2) of drylands, contributing to desertification and affecting 213 million people, 93% of who live in developing economies.


En review av flera hundra artiklar i ämnet publicerades förra året (Piao et al 2020). Om vi ska besluta oss för att tro på modeller 😉 så ansågs CO2 vara den största bidragande orsaken till förgröningen. Men det är inte hela sagan. I de arktiska områdena tycks den högre temperaturen vara den huvudsakliga orsaken bakom tillväxten, men den får samtidigt motsatt verkan i tropikerna. ”Mänskliga parametrar” har också inverkat på att Indien och Kina står för en mycket stor del av världens totala förgröning:

  • Pronounced greening is observed in China and India due to afforestation and agricultural intensification.
  • Global vegetation models suggest that CO2 fertilization is the main driver of global vegetation greening.
  • Warming is the major cause of greening in boreal and Arctic biomes, but has negative effects on greening in the tropics.
  • Greening was found to mitigate global warming through enhanced land carbon uptake and evaporative cooling, but might also lead to decreased albedo that could potentially cause local warming.
  • Greening enhances transpiration, a process that reduces soil moisture and runoff locally, but can either amplify or reduce runoff and soil moisture regionally through altering the pattern of precipitation (Greening of the Earth Mitigates Surface Warming | NASA).

Characteristics, drivers and feedbacks of global greening | Nature Reviews Earth & Environment


Nej, det här var ingen metodisk och grundlig genomgång om hela det vetenskapliga läget i frågan. Jag är inte rätt person att beskriva allt nytt inom det här området. Det är definitivt inte Patrick Moore eller bloggaren bakom NoTricksZone heller. Jag triggades skriva detta främst av Moores (sedvanliga) uttalande som inte har någon grund i verkligheten – i det här fallet visade den studie han hänvisade till raka motsatsen än det han påstod. Jag ville också bara visa att det är mer komplext än vad Moore framställer det som – inte för att han någonsin kommer ändra uppfattning.

Det blir så enkelspårigt. Motstridiga forskningsresultat i en så här extremt komplex fråga är inget uppseendeväckande i sig. Forskning tar tid och följer sällan en spikrak linje. Ingen säger emot att CO2 gynnar växtligheten eller att världen har blivit grönare. Men alla vet lika väl att växter är beroende av andra faktorer än CO2 för sin tillväxt. Visst vore det väl fantastiskt om skogen visar sig vara en bättre kolsänka än vad man tidigare trott. Men att utifrån en eller två modellstudier konstatera att fortsätta utsläpp inte är några problem är ju liiite att körsbärsplocka i överkant. Om ni frågar mig.

Men det spelar ju ingen roll om vi hugger ner vår skog. Att plantera några hektar skog i Kina hjälper inte för att kompensera för att man hugger ner regnskog i Amazonas eller ersätter Borneos skogar med oljepalmsplantager. Det handlar dessutom om så långt mycket mer än bara antal träd och deras lövverk.

För övrigt är det inte märkligt att pseudoskeptiker tjatar om att the science is not settled, men så fort det dyker upp en studie som visar resultat de gillar, ja då är minsann the science settled och man kan bortse från allt annat.


PS 25/3 släpps min bok Spelet om klimatet 🙂