Läs nytt manus: En röd liten stuga

I somras blev mitt femte manus klart och likväl som att det ligger och skräpar på min hårddisk kan jag ju lägga upp den här om någon vill läsa. Klicka på denna länk för att komma till pdf-fil: en röd liten stuga_maths nilsson blogg

en röd liten stuga

Jag har varit inne på ganska många olika genrer och det här blev ytterligare en: en deckare i ”feelgoodformat”, där det enda mordoffret är en ihjälskjuten gnu på Ölands Stora Alvar. Poliserna Pia och Bosse som får åka på det udda uppdraget hamnar mitt i en grannfejd mellan en bonde och en rik stockholmare som köpt en herrgård i utkanten av Hemlösa by. Tillsammans med kommunen har han hemliga planer för området vilka skulle få katastrofala följder för de boende där om de genomförs. Byborna kämpar emot och hoppet står till en röd liten stuga som ligger i vägen för alltihop. Men ingen vill prata om den förolyckade gnun och vad den har med saken att göra.

 

(För den som undrar: Orkar inte ge ut den på egen hand och jag har, åtminstone för tillfället, gett upp skrivandet efter detta manus. Känns lite för meningslöst att lägga ner all tid utan att det ger något. Men sånt kan svänga snabbt i min lilla värld 🙂  så man vet aldrig, för egentligen gillar jag ju att skriva och leva i en drömvärld …).

 

 

Ny utgåva av Minotauros Tårar

Då finns det en ny utgåva av Minotauros Tårar att shoppa loss på. Och varför lägger jag tid och pengar på detta nu då? Ja, det kan man verkligen fråga sig 🙂

minotauros ii omslag storpocket

Första utgåvan kom 2013 och jag har länge känt att den borde redigeras en vända till (man har kanske utvecklats lite under åren?). I mitten på december utlyste Arbetsförmedlingen ett tillfälle för fem författare att få åka till Aten och pitcha en bok för grekiska förläggare. Minotauros Tårar utspelar ju sig på Kreta och handlar om en verklig händelse från andra världskriget så jag slängde in en ansökan och blev uppsatt som reserv (dvs ungefär som vanligt, känns som alla mina manus snubblat på mållinjen :/ ).

Det fick mig i alla fall att göra den däringa redigeringen och har nu rensat ut ett ton adjektiv och onödig text. Slängde ihop ett nytt omslag och gjorde om inlagan till det bättre också. Blev storpocket den här gången. Går att köpa på Bokus, Adlibris alternativt Publits bokshop.

 

(jädrar vad smidigt Publit är för publicering när man väl har rätta filerna. Print On Demand, dvs de trycks när de beställs så det blir dyrare men man slipper sitta på lager som sen måste kastas …)

Bizarro, böcker och hökar

Senaste veckorna har varit som att leva i ett Bizarro-magasin. Helt overkliga byråkratiska förvecklingar som får en att undra varför man finns till … känslor som blir magnituder värre när man samtidigt fallit in i årets pollen-koma.

Ett par dagar med snö/regn har ju gjort det en aning lättare även om jobb-byråkratin inte är över ännu. Bara för att komma till skott med någonting har jag fixat klart och beställt provtryck av Det som blir över från Publit (Print-on-Demand). Valde mjukband i A5-format. Tänkt utgivningsdatum är i augusti då det blir elva år sedan den miljökatastrof boken handlar om ägde rum. Planen är att trycka upp en upplaga och inte gå via Publit (mer än med e-boken) men var som sagt tvungen att göra något konkret för att inte explodera … eller snarare implodera.

det-som-blir-over-omslag-tryck-publit

Var ute och gick i snålblåsten idag för att lapa lite energi och så hände  det. Hörde ett kackel, trodde först det var en spillkråka men det visade sig vara en duvhök. Först hannen, sedan kom även den större honan (klicka på bilderna nedan). Den blicken … Min absoluta favoritfågel och det är inte lätt att fota dem. Vardagsspänning så det förslår för en fågelnörd…

 

Svar från lektör …

Jaha, jag som bäst höll på att vara så där sexigt bitter och tycka att hela världen var emot mig och att jag aldrig skulle skriva något mer efter senaste refuseringen (som kom på målsnöret). Och så det här!? Kan man inte få tjura i fred?

Fick svar från lektör angående mitt dokumentära manus med nuvarande arbetsnamn ”Tvivel” som handlar  om debatten i flera miljöfrågor.

”… det är ett riktigt välskrivet och intressant manus och marknadsmässigheten går nog inte att underskatta. Det ligger helt rätt i tiden. Många som skriver den här typen av böcker ger en rätt hafsig känsla i sitt researcharbete, det gör inte du. Det känns relevant, genomtänkt, välunderbyggt och kunnigt. Hur bra som helst, jag kan inte se att det här inte skulle antas av något seriöst förlag och det är bara att gratulera till att du har skrivit en så bra och intressant bok!”

Jante flew away 🙂

Allvarligt talat, så jädra skönt att få en sådan respons från en professionell bedömare. Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på research, jag har skrivit på det här från och till under flera år innan jag hittade en bra röd tråd i ”storyn”. En svårighet har också varit att låta bli att stapla för mycket fakta på varandra och att plocka bort saker som egentligen inte är relevanta för berättelsen även om de är tokintressanta i sig. Att få det läsbart helt enkelt. Jag tror att alla författare brottas med tron på det man skriver lite då och då, jag gör det definitivt. Kul att det uppenbarligen funkar (men jag tänker fortfarande vara lite bitter angående förlagskontrakt tills jag har det i handen, så det så 😉 ).

Har anlitat Caroline Grimwalker på skrivsidan.com , hon är själv författare, spökskrivare, lektör (och pokémonjägare). Nu var det förstås inte bara ovanstående kommentar jag fick utan även en del konkreta förbättringsförslag och språkliga tips liksom redigering av de första sidorna (ett helt annat uppdrag än att lektörläsa).

Jag har anlitat både Caroline och hennes make Leffe som lektörer och kan rekommendera dem bägge (Leffe läste och sågade (med rätta) mitt manus Det som blir över för ett antal år sedan, men han gjorde det på ett bra sätt och jag tog till mig en hel del av hans kommentarer och arbetade om det radikalt. Det manuset gick vidare för lektörläsning hos både Piratförlaget och Harper Collins).

Bra konstruktiv kritik och mycket snabbt svar.

Och hoppsan, så var de helt plötsligt var det kul att hoppa in i manuset och redigera igen 🙂

Tvivel omslag III_1

 

 

Ooops I did it again…

Sådär, då var senaste manuset skickat till lektör för översyn. Sakprosa den här gången efter tre skönlitterära alster, men å andra sidan skriver jag faktabaserade saker på jobbet hela tiden. Tyvärr skickade jag in det till en del förlag redan för ett år sedan trots att det var inte i rätt skick för det (märkte jag i senaste redigeringsrundan…). När ska man lära sig?

Jaja, gjort är gjort.

Kan sakna den där naiva känslan jag hade efter första manuset (Själseld) men numera har jag tyvärr inte längre särskilt stora illusioner om att bli antagen av något förlag (jaaa, jag tänker vara bitter någon vecka till 🙂  ). Kommer förstås ändå försöka och vill göra något av det med tanke på all tid jag lagt ner (och naturligtvis  tycker jag ämnet är viktigt). Efter ett tag blir man själv blind för det man skrivit och därför blir det nu  lektörsläsning, känns som en nödvändighet för att få en objektiv bedömning.

Kommer i vilket fall bli Print On Demand på eget förlag även om det inte är det jag vill. Men oavsett vad det nu blir ångrar jag inte att jag skrivit manuset trots all möda jag lagt ner. Många timmars research har det blivit och även om jag dissat en mängd referenser blev det ändå upp mot femhundra referenser ändå … men jag tycker ju det är intressant 🙂 Kommer förmodligen rensa bort några, en utmaning med att skriva faktabaserat är att undgå att stapla fakta istället för att sålla och skapa flyt i texten, vi får väl se vad lektören säger…).

Men det är lite som Ironman, väl i målfållan är det inget av alla träningspassen man ångrar direkt… Och att hålla sin egna bok i handen är en speciell känsla.

Inte bestämt någon titel ännu men som vanligt brukar jag leka lite omslagsritning när jag är ”klar”.

Tvivel omslag III_1

 

 

Att sätta punkt…

Markerar 93 av de 419 sidorna och trycker delete! Lite som att dra ut en nagel utan bedövning. Men det är the name of the game och jag lever i tron att det blev så mycket bättre av strykningen.

För igår natt hände det. Efter 1 003 652 tecken och 419 sidor så tog det alltså slut. Min berättelse alltså, Det som bli över. Det tredje manuset, egentligen är det mitt andra men det går knappast att kalla dem för samma manus längre för det är så omarbetat och första versionen var fruktansvärt dåligt…

Ska ju visserligen fixa till alla de där ”Jag-gör-det-sen-sakerna” och fundera på slutet igen. Men ändå.

Fan det är klart.

Imorrn är deadline för inlämning av manuset på skrivarkursen (Ölands Folkhögskola) och jag har tokskrivit för att bli klar och är alldeles bedövad i hjärnan 🙂

Över en miljon knackningar på det där tangentbordet, och det är bara dem som jag inte strukit. Det är tur man inte tänker på det sättet innan man börjar…

Det som blir över kopiera