6 april 2022 publicerade SvD ännu en artikel från opinionsbildaren Lomborg på sin ledarsida. Den handlar om problematiken med Europas energiförsörjning kontra beroendet av rysk olja och gas.
Visst kan jag hålla med om att det är märklig tajming i att lägga ner fullt fungerande kärnkraftverk i förtid med tanke på den enorma omställning som måste till om koldioxidutsläppen ska ner. Lomborg vill dock se mer utvinning av gas via fracking i Europa, men han menar att detta har motarbetats med hjälp av rysk finansiering:
Jag betvivlar inte att ryska ”fossilintressen” gör lika mycket för att skydda sina marknadsandelar som västliga fossilbolag bevisligen har gjort och fortfarande gör. Jag blev bara nyfiken på vilka källor och bevis dessa påståenden bygger på (för ja, det finns all anledning att ta Lomborgs argument med några rejäla nypor salt).
Det visar sig att den länk Lomborg gett går till en debattartikel med rubriken:
The plot against fracking. How cheap energy was killed by Green lies and Russian propaganda.
Bara av titeln kan man ju misstänka att det inte är en helt objektiv analys av läget… Den är skriven av den konservativa brittiska politikern (som även är journalist och författare) Matt Ridley. Han är, eller har i alla fall varit, ”rådgivare” åt ”klimathotsskeptiska” tankesmedjan GWPF. Och ja, det finns anledning att ta även hans uttalande om klimatet med några nypor salt (han har dessutom ekonomiska intressen i kolindustrin).
Men det innebär ju inte automatiskt att han har fel. Vilka källor bygger han sitt uttalande på?
Han påstår som synes att den ryssponsrade lobbyismen mot fracking har skett helt öppet med en hänvisning till Natochefen Rasmussen. Men som jag har skrivit om tidigare, så ville Rassmusen inte ange några källor eller bevis för sitt uttalande: ”He declined to give details of those operations, saying: ‘That is my interpretation.’” (Och Nato tar avstånd från påståendet.) Knappast vad jag kallar ”this one out there in plain sight” som Ridley påstår.
(Som sagt, jag betvivlar inte att det kan vara sant, jag är bara fascinerad av hur ofta dessa sanningar är lika välunderbyggda som överkokta spaghettistrån.)
Men han ger en källa till: ”The Centre for European Studies found that the Russian government has invested $95 million in NGOs campaigning against shale gas.”
Det finns ganska många institutioner med detta namn men Ridley ger ingen mer specifik information än så. Jag är dock övertygad om att det måste vara Wilfried Martens Centre for European Studies, som är en tankesmedja under konservativa EPP, den största politiska grupperingen inom EU-parlamentet (vilket i mina vinklade ögon gör dem till en ren lobbygrupp). 2016 gav de ut en EU-sponsrad rapport om rysk lobbyism i Europa: The Bear in Sheep’s Clothing; Russia’s Government-Funded Organisations in the EU.
Och vad säger de om fracking?
”According to one interviewee, mining shale gas in the EU would disadvantage Russia due to its due to its financial dependency on the EU’s gas imports. The Russian government has therefore invested €82 million in NGOs whose job is to persuade EU governments to stop shale gas exploration.58”
Det bygger alltså på en intervju, men under referens 58 står bara: ”Interview with anonymous contributor, 12 May 2015.”
Jag kan förstå om folk vill vara anonyma i sådana här ärenden, men vi får ingen mer information än så här. Det ges inga som helst handfasta bevis, de uppger inte ens vilka NGO:s som ska ha fått dessa pengar. Återigen, det kan mycket väl vara sant (det låter till och med troligt) men jag har blivit för cynisk för att blint tro på en lobbygrupps påståenden.
För visst finns det anledningar att vara skeptisk. Samma anklagelser framfördes mot miljöorganisationer i USA som protesterade mot fracking. De otroligt fluffigt underbyggda uppgifterna visade sig då komma från en astroturforganisation startad av en PR-byrå anlitad av fossilindustrin. Skrev om det här.
Och den studie Lomborg hänvisar till som ska visa att nyttan med fracking vida överstiger kostnaderna? Det är denna: Fracking, Coal, and Air Quality
Den säger att gas utvunnet via fracking har gjort att gaspriset i USA sjunkit och därmed konkurrerat ut kolkraftverk. Det har i sin tur lett till en förbättrad luftkvalitet och det är vinsterna med detta som har uppskattats. Det är alltså en jämförelse mellan kolets versus gasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om CO2-utsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön.
”Finally, we once again point out that this study by no means presents a full cost-benefit analysis of fracking.”
[Uppdatering 9/4: Visar sig att Lomborg inte heller verkar uppdaterad på läget, i t ex Polen har man gjort provborrningar och resultaten var så pass magra att oljebolag övergett projekten. Likaså i Storbritannien. Det verkar mest likna jakt på en fossil fantasi enligt denna artikel. ]
Jaja, kommer ju inte förändra något, jag är bara förundrad över hur lite det behövs för att få obekräftade påståenden att bli till fakta.
Maths Nilsson, författare 
Samtidigt kan man se spåren av gashanteringen i ökningen av metanhalten.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G3A959/metangas-okar-rekordsnabbt-i-atmosfaren
Ja, jag såg det
Apropå cost-benefit analysis, så har den kände klimatforskaren Andrew Dessler skrivit en debattartikel i Rolling Stone med titeln:
”The First Step Toward Saving the Planet Is Ignoring the Economists”
Läsvärda referat och kritik av Desslers artikel finns i följande blogginlägg, där en av länkarna leder till en kritisk analys av Lomborgs klimatekonomiska (glädje?)-kalkyler:
Andrew Dessler avslutar sin artikel så här:
“As the latest IPCC report says, ‘The cumulative scientific evidence is unequivocal: Climate change is a threat to human well-being and planetary health. Any further delay in concerted anticipatory global action on adaptation and mitigation will miss a brief and rapidly closing window of opportunity to secure a liveable and sustainable future for all.’
Do we really need a cost-benefit analysis to convince ourselves to address this threat?”
Tack för tips
Pingback: ”Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten” – Maths Nilsson, författare
Pingback: Klimataktivisterna – Maths Nilsson, författare
Pingback: Jordan B Peterson och hans klimatvänner – Maths Nilsson, författare