Lobbyismens dunkla bakvägar

Den 2023-02-132023-02-15 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized3 kommentarer

En av de saker som förvånat mig mest i klimatdebatten är nog det absurda antal ”marknadsliberala” tankesmedjor och lobbyorganisationer som finns runt om i västvärlden, hur mycket pengar de omsätter (inte enbart på klimatfrågan förstås) och hur bra kontakter med styrande politiker de tycks ha. I klimatfrågan känns de mer inavlade än den svenska vargstammen, nätverken liknar de skalbolagshärvor som nystas upp i diverse finansbedrägerier men till slut visar det sig nästan alltid bara vara ett fåtal organisationer som lurar i bakgrunden. Även WWF och Greenpeace bedriver lobbyism och man kan lösa problem på olika sätt. Jag kan köpa att man anser att Kyoto/Parisavtalen inte är bästa metoden för att få ner CO2-utsläppen. Det är dock slående hur ofta de som motsätter sig dessa avtal samtidigt inte heller tror på IPCC:s slutsatser och har potentiella besvärande intressekonflikter. Här följer exempel på allt detta.

Det är som vanligt, jag undrade vem en viss person var, gjorde en sökning och det ledde bara vidare. Så trots att det inte alls var min mening så slutade det med ett blogginlägg i alla fall 🙂 Tyvärr blir det en del name dropping – det är omöjligt att undvika om man ska beskriva hur nästan varenda ”skeptisk” debattör har kopplingar till ett fåtal dominerande organisationer.

År 2001 deklarerade Bush d y att USA inte skulle ratificera Kyotoavtalet. I ett brev till lobbyorganisationen Global Climate Coalition tackade han för deras arbete i frågan och bekräftade att beslutet delvis togs på baserat på deras input.

Fossilindustrin i USA och deras myriader av tankesmedjor och lobbyorganisationer fick uppenbarligen blodad tand och tänkte inte stanna där. Nu skulle även EU övertygas – en betydligt svårare uppgift då det politiska läget i klimatfrågan var helt annorlunda här. Förvillandet har aldrig fått fäste i samma omfattning hos EU:s politiker som i USA.

Competitive Enterprise Institute (CEI), med stora bidrag från fossilindustrin, skickade sin hitman Chris Horner över Atlanten (han var även advokat för fossilgruppen Cooler Heads Coaltion och författare till ett par bästsäljande böcker där IPCC:s slutsatser utmålas som vänstervriden alarmism – Red Hot Lies t ex).

Avsikten var att starta en tankesmedja vid namn The European Sound Climate Policy Coalition. Detta vet vi eftersom en oförsiktig person kastat en utskriven powerpointpresentation i en papperskorg som Greenpeace hittade. Horner har bekräftat äktheten.

”In the US, an informal coalition has helped successfully to avert adoption of a Kyoto-style program by maintaining a rational voice for civil society in the debate over climate economics, science and policies. This model should be emulated, as appropriate, to guide similar efforts in Europe.”

Horner beskrev också hur han via en annan tankesmedja hade direktkanaler in till EU-parlamentet där han hållit flera föredrag. De hade till och med dåvarande ordförande i EU-kommissionen, Barosso på sitt lag.

Tankesmedjan han syftade på var European Enterprise Institute (EEI), startad och driven av Gunnar Hökmark (M) (tidigare Timbro) under sin tid som EU-parlamentariker. Horner sa att det var EEI som hade kontaktat honom för att få hjälp med energi- och miljöfrågor. En rad politiska högdjur fanns med i deras gäng men trots de uppenbara potentiella intressekonflikterna vägrade de uppge vilka som finansierade deras verksamhet:

Nu lyckades Horner inte starta upp sin tänkta tankesmedja och han uttryckte sin förvåning över att intresset inte fanns. Men i EEI lade han kraft på att påskina hur dyrt Kyotoavtalet skulle bli för EU.

Det var dock inte det enda fossildrivna amerikanska påverkansförsöket för att få EU att dissa Kyotoprotokollet.

2003 startades tankesmedjan International Council for Capital Formation (ICCF) med bas i Bryssel. Eller rättare sagt, den hade en registrerad adress alldeles jämte EU-parlamentet i Bryssel. Men när Corporate Europe Observatory (CEO) tänkte avlägga ett besök upptäckte de att allt som fanns att prata med var ett postfack.

En receptionist bekräftade att ICCF inte hade något kontor och hon gav dem även ett telefonnummer de kunde kontakta organisationen på. Numret gick dock till en annan lobbyorganisation, Interel Cabinet Stewart. I praktiken hade ICCF:s verksamhet (workshops i EU-parlamentet och liknande) under tre år drivits av denna organisation. CEO efterfrågade information om detta samarbete men företagets chef Catherine Stewart vägrade ge någon info med hänvisning till håll-käften-avtal.

(Annars verkar hon vara för öppenhet: ”Dedicated to transparency and professional ethics” … i alla fall i teorin …)

I själva verket är ICCF ingen europeisk tankesmedja utan ett dotterbolag till American Council for Capital Formation (ACCF), ännu en av alla dessa tankesmedjor som vurmar för frihandel och ajabajar myndigheters regleringsiver. De var exempelvis väldigt aktiva i kampanjerna att hålla USA borta från Kyotoavtalet och drev nu samma kampanj i EU (ICCF:s enda syfte tycks ha varit det enligt en snabb titt på deras webbsida). Exxon bidrog med 1,6 miljoner dollar till ACCF:s arbete men det stannar inte där, nedan en del av bidragslistan:

ACCF startade alltså ICCF och dess chef blev Margo Thorning, som då var, och fortfarande är verkar det som, senior Vice-President and Chief Economist, American Council for Capital Foundation. Hon har tidigare jobbat inom bl a USA:s energidepartement och varit med och påverkat skeenden både i USA och internationellt.

Thorning skrev några rapporter för ICCF:s räkning som skulle bevisa att EU-ländernas ekonomier skulle drabbas mycket hårt om Kyotoavtalet efterlevdes. Något som vi idag har facit på och vet att det bara var ren skräckpropaganda. Nedan ett utdrag från en rapport som ursprungligen skrevs av Competitive Enterprise Institute men som översattes till svenska av tankesmedjan Eudoxa AB, och bygger just på Thornings rapporter (länkar finns i detta inlägg).

I ICCF:s Board of advisers hittas bl a:

Richard Rahn, tidigare chef för ACCF, rådgivare åt Bush d ä, senior fellow på Cato Institute och talare på Heartland institutes konferenser (mycket av klimathotsskepticismen har kretsat kring deras konferenser och rapporter mm).

Gerd-Rainer Weber – finns på Heartland institutes websida och har talat på deras klimatförvillarkonferenser. Med i German Coal Mining Association

Peter Haug, lobbyist för Foratom (kärnkraft).

Och deras Board of Trustees är full av prominenta herrar med riktigt höga poster inom både näringsliv och tidigare olika amerikanska regeringar.

ICCF har ordnat en radda arrangemang för att sprida sitt budskap, här finns t ex ”vittnesmål” inför det brittiska parlamentet House of Lords som förutom ICCF:s bidrag inkluderar en lång rad organisationer och personer som varit centrala i att sprida tvivel om IPCC:s slutsatser.

De har också varit med och ordnat diverse event där dignitärer från EU-parlamentet deltagit exempelvis:

Nedan ett annat evenemang från 2004 där bland annat Lena Ek var moderator. Även denna gång var EU-parlamentets vicepresident med i arrangemanget liksom flera andra betydelsefulla ledamöter. Arrangörer var som sagt ICCF tillsammans med med tre andra tankesmedjor, alla välkända i klimatdebatten och de har dessutom kopplingar till Timbro, återkommer till det snart:

Och var det ett evenemang fyllt av olika synvinklar som EU-parlamentarikerna bjöds på? Nej knappast, sett till vilka panelisterna var:

-Opening Remarks: Mr. Giles Chichester, MEP – Chairman of the EP Committee on Industry, Research and Energy
-Moderator: Mr. -Alejo Vidal Quadras-Roca, MEP – Vice President of the European Parliament

-Panellists: Dr. Richard Tol, Hamburg University. Tol är en kontroversiell ekonom som varit med och skrivit IPCC-rapporter men hans studier har fått kraftig kritik från andra ekonomer. Kritik som han inte hanterat bra, milt uttryckt (Sveriges miljö- och utbildningsministrar fick t ex varsitt klagobrev när en på Stockholm Environment Institute kritiserat Tols arbete). Läs mer: Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol – Maths Nilsson, författare

-Panellists: Dr. Gabriel Stein, Chief International Economist, Lombard Street Research. Han är likaså senior fellow of the Adam Smith Institute, vilket man förstås får vara men det säger en del om hans inställning i samhällsfrågor (ASI: ”we work to promote free market, neoliberal ideas through research, publishing, media outreach, and education. The Institute is today at the forefront of making the case for free markets and a free society in the United Kingdom”).

Panellists:
-Dr. Margo Thorning, Managing Director, International Council for Capital Formation
-Mr. Denis Fontes de Souza Pinto, Brazilian Mission to the EU
–Mr. Barun S. Mitra, Liberty Institute, New Delhi, India.
In an interview with the Competitive Enterprise Institute, LI president Barun Mitra says that the Atlas Network that inspired him to start his own think tank and “the seeds of Liberty Institute were planted in late 1995, early 1996.” According to Mitra, Atlas was “instrumental” in getting the Liberty Institute started: “first with intellictual inputs and incentives, and then seed funds and organizational support.”

Closing Remarks: Mr. Daniel Caspary, MEP – Member of the EP Committee on International Trade

Ska vi ta en titt på ICCF:s samarbetspartners?

Den Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe (CNE) har fått gedigna bidrag från oljejätten Exxon. År 2004 var 80000 dollar dessutom öronmärkta till att bedriva utbildning om klimatförändringarna:

Och vad kan tänkas ingå i dessa utbildningar? Jag har ingen aning men på deras hemsida beskriver de sin mission om att avslöja moralpanik och skräpvetenskap inom miljödebatten:

”Debunking the moral panics and junk science that all too often dominate today’s environmental debate, CNE is primarily concerned with such areas as climate change, global warming and the general promotion of sound science.”

Och det lär inte vara IPCC:s slutsatser som de anser vara ”sund vetenskap”. Här kallar en av CNE:s medarbetare IPCC för ägghuvuden och beskriver hur han inte tror på klimatvetenskapen:

Blogginläggen är fulla av liknande kommentarer och de har även ordnat föreläsningar med ovan nämnda Chris Horner och även Fred Singer, en nestor i konsten att ifrågasätta vetenskap om freoner/ozon, SO2/försurning, CO2/uppvärmning och så vidare. Centralfigur i Heartland Institute och startade t ex NIPCC. Det var dock inget som hindrade Timbros vd Mattias Bengtsson att ta över CNE:s vd-post 2005.

Istituto Bruno Leoni är en italiensk libertariansk tankesmedja. De har varit med och ordnat/finansierat Heartland Institutes klimathotsförnekarkonferenser som varit helt centrala i tvivelspridandet. De publicerar rapporter ihop med en lång rad av andra kända tankesmedjor som inte går hand i hand med IPCC:s slutsatser.

”The purpose of ICCC-4 is the same as it was for the first three events: to build momentum and public awareness of the global warming “realism” movement, a network of scientists, economists, policymakers, and concerned citizens who believe sound science and economics, rather than exaggeration and hype, ought to determine what actions, if any, are taken to address the problem of climate change.”

Institut Economique Molinari är en fransk tankesmedja i samma stöpning som de som redan nämnts. Inte heller de tycker att IPCC:s slutsatser är något att lita på och har valsat runt de vanliga gamla motbevisade argumenten:

De hänvisar också till Thornings rapporter om att Kyotoprotokollet skulle bli svindyrt för EU för att fixa ett problem som ”kanske inte ens existerar”:

”One may wonder at the foundation of a protocol which suggests gobbling up billions worth of resources to fight the ill-defined cause (human emissions of CO2) of global warming, a problem which may not even exist.”

Och som av en händelser samarbetar dessa organisationer i olika konstellationer. Atlas Network är ett av dessa, där också Timbro är med tillsammans med 500 andra likasinnade (det handlar förstås inte bara om klimatdebatten). Ett mer överskådligt europeiskt samarbete bedrivs av tio olika tankesmedjor under paraplyorganisationen Epicenter, the European Policy Information Center som startades 2014:

Center for Political Studies (Denmark)
Civil Development Forum (Poland)
Institut Economique Molinari (France) – se ovan
Institute of Economic Affairs (UK)
Institute of Economic and Social Studies (Slovakia)
Instituto Bruno Leoni (Italy) – se ovan
KEFiM (Greece)
Lithuanian Free Market Institute
Prometheus (Germany)
Timbro (Sweden).

Jag har inte kollat så noga vad de skriver på sin sida mer än att de verkar tycka fracking efter fossilgas verkar vara en bra idé..(Fracking: it’s now or never | EPICENTER (epicenternetwork.eu)). Förutom de redan nämnda tankesmedjorna är det i klimatsammanhang ett som sticker ut:

Brittiska Institute of Economic Affairs (IEA) är nämligen en gammal kändis. Thatcher, som blev känd för att vilja ta krafttag i klimatfrågan, skrev i sina memoarer att bl a boken Climate Change: Challenging the Conventional Wisdom fick henne att tänka om och inse att allt hade handlat om hysteri med syfte att ge världen en anledning att införa socialism. Författare var Julian Morris – ekonom på IEA.

De har gett ut andra böcker på samma tema, t ex Global Warming: Apocalypse or Hot Air? (Bates&Morris), Global Warming False Alarms (Lewis), Climate Alarmism Reconsidered (Bradley Jr).

Unearthed avslöjade att IEA har finansierats av bl a oljejätten BP sedan 1967, som utnyttjar IEA för att få ”tillgång” till ministrar bortom allmänhetens kännedom. Ett undercover-klipp visar hur en IEA-anställd erbjöd en tänkt klient att ett bidrag på £42500 skulle kunna påverka en rapports innehåll för att gynna deras affärsintressen …

Om IEA har kontakter inom politiken och fossilindustrin? Ta en titt på deras ledningsgrupp, vd:n Faith Birol jobbade tidigare på Organisation of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) under sex år. Och på den vägen är det.

Mary Warlick: Deputy Executive Director har tidigare haft höga poster inom den amerikanska administrationen.

Keisuke Sadamore har tidigare haft höga poster inom den japanska administrationen.

Claire Bouteille, tidigare Head of Corporate Services at the British Embassy Paris, Foreign and Commonwealth Office.

Dan Dorner: Over the years, he has also held a variety of positions in the British government, serving as the UK’s Head of International Energy and as a senior adviser and analyst at the Treasury Department.

Pascal Laffont: previous post was in Doha for the Government of Qatar (2010-2012). Before that, he served in the Energy Charter, Brussels (2001-2010).

Lithuanian Free Market Institute

Strax efter att IPCC år 2007 publicerat sin fjärde stora rapport, IPCC AR4, cirkulerades ett dokument i EU-parlamentet skrivet av en ekonom på denna tankesmedja. De kritiserade att EU:s satsning på att tredubbla andelen förnybar energi fram till 2020 (från sju till tjugo procent) skulle bli alldeles för dyrt (målet nåddes dock, 22 procent var det år 2021). De lyfte också fram att IPCC:s slutsatser var osäkra, särskilt angående människans påverkan, och att kritik jämfördes med förintelseförnekelse:

”Any dissent from this doomsday scenario is labelled as bad taste, ignorance or even compared to holocaust denial.

The 2007 IPCC briefing for policymakers even with all its uncertainties polished and scientific debate limited provides some compelling observations. […]

Second, while assessing the likelihood of human influence on climate phenomena and trends, in two out of seven categories the conclusion was “likely”. The remaining five were labelled “more likely than not”, and four out of these five conclusions, according to the report, are based on expert judgment rather that formal attribution studies. .” […]

The problem is due to the fact that the science is settled among the politicians and global warming is now more of a political phenomenon rather than a climatic one. Too many politicians have staked their reputations on climate change to allow for objective and depoliticized debate. […]

Declaring that EU will combat climate change even if other countries do not agree to the EU initiative is arrogant, resembles the often-criticized unilateralism and does not encourage other countries to join the EU initiative.

Jag har inte orkat kolla vad de skrivit under senare år. Det verkar som även denna tankesmedja har starka kopplingar till politiken (samma här dock, inte kollat mer än så här):

Deras president och ordförande: Ms Leontjeva has served as a State Councillor on economic reform in six consecutive administrations, and in 1998-9 has been chief economic advisor to Lithuanian President Valdas Adamkus.

Center for Political Studies (CEPOS) är en dansk tankesmedja i Timbrostil.

När Obama ville påskynda en utbyggnad av vindkraft i USA använde han Danmark som exempel och sa att 20 procent av deras elbehov täcktes av vindkraft. CEPOS publicerade då en rapport som hävdade att detta var fel, och att danskarna fick betala dyrt för vindkraften som bara stod för några få procent av behoven.

Påståenden som har kritiserats kraftigt, t ex i denna rapport.

Författarna till CEPOS-rapporten presenterade sina slutsatser i en rad framträdanden i USA med hjälp av Institute for Energy Research (IER).

”Danish experts visit Washington this week to explain to American audiences what’s really happening in Denmark.”

Ja, IER är ytterligare en tankesmedja finansierad av fossilindustrin och med rötter som leder till Koch Industries. IER startades av en viss Bradley Jr, tidigare chef på energibolaget Enron, och författare till boken Climate Alarmism Reconsidered utgiven av IEA nämnd ovan (Jr är tydligen Energy & Climate Change Fellow vid IEA och har jobbat för Cato Institute).

Det framkom senare att det också var IER som beställt rapporten av CEPOS och betalt författarnas lön. Självklart visste de inget om kopplingarna till fossilindustrin …

Det var för något decennium sedan, har inte kollat vad de publicerat sen dess mer än att de inte verkar tycka att Danmark ska ”gå före” i omställningen eftersom de bara släpper ut en pytteliten del av världens CO2. Ett gångbart argument i alla länder tycks det som.

Sen orkade jag inte kolla mer, men det kan väl räcka 😉

Nej, jag tror inte att varenda marknadsliberal person ser IPCC som en konspiration och därför smider planer på hur man bäst ska förneka vetenskapen. Däremot är det ett faktum att alla dessa tankesmedjor och lobbyorganisationer har varit de huvudsakliga smitthärdarna vad det gäller desinformation i klimatdebatten.

Det är helt otvetydigt att de generellt sett inte har tagit denna fråga på allvar. Öppet vetenskapsförakt tycks inte heller ha varit något hinder för samarbete.

Det har till och med funnits en detaljerad plan med uttalat mål att få det som att verka att alla som argumenterar för Kyotoavtalet har tappat kontakt med verkligheten. Inte för att de hade en alternativ väg till att minska utsläppen, det handlade om att ifrågasätta att det ens existerade ett problem. Detta skulle uppnås genom att sprida tvivel och lyfta fram osäkerheter. Uppskattad budget 2 miljoner dollar.

American Petroleum Institute (API) var en av de drivande bakom denna plan från 1998. Om det har upphört? År 2020 fick API 10 miljoner dollar i bidrag enbart från Shell.

Några uttalanden från svenska smedjor:

Nima Sanandaji, vd för Captus, radade upp felaktigheter på bland annat SvD:s ledarsida och andra inlägg med titlar som The global warming scam.

Jonas Pettersson, också Captus (senare pressekreterare för Centerpartiet) påstod i en debattartikel: ”FN:s klimatpanel, som är den viktigaste källan till domedagsscenarierna, bygger i stor utsträckning på geologen Michael Manns forskning.” Det är makalöst felaktigt.

Maria Rankka, vd Timbro 2006, menade: ”Naturvetenskapen är inte enig och alla som politiskt har ett färdigt svar intar en ogrundad position.” Tvärtemot vad IPCC hävdade redan då vad det gäller nödvändighet att agera.

Därför är det i mina ögon ganska stötande när Timbros vd 2021 deklarerade att de skulle inleda en nysatsning på miljö- och klimatfrågor med rubriken: ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” (Smedjan 8/3 2021).

Gunnar Hökmark (M) menar vidare att alarmister utgör problemet i klimatfrågan.

Det är anmärkningsvärda uttalanden med tanke på historiken. Hökmark är numera lobbyist för Kreab, en PR-firma som ordnade förvillarorganisationen Stockholmsinitiativets första officiella framträdande. Han lobbar nu för friskolor och undertecknade exempelvis en debattartikel i Aftonbladet enbart med sitt namn och ordförande för Valfrihetskommissionen.

På DN lades ytterligare lite information till: Valfrihetskommissionen har sin bas i Nätverket Valfrihetens vänner, ett nätverk av entreprenörer och företagsledare som arbetar för valfrihet och fri företagsamhet.

Och vilka är Valfrihetens vänner mer bestämt? Av deras fem administratörer arbetar fyra på Kreab och en på kommunikationsenheten på Svenskt Näringsliv.

Och Kreab har samma ägare som som friskolekoncernen Kunskapsskolan. Hökmark är med andra ord i praktiken lobbyist för Kunskapsskolan men det framgår inte. Ett tydligt exempel på så kallad astroturfing, man fejkar en gräsrotrörelse (läs om fler (och mer flagranta) exempel här: Astroturfing – att fejka folkvilja – Maths Nilsson, författare).

Sverige är rena rama bananrepubliken vad det gäller transparens angående politisk påverkan. Inte ens när Kalla fakta visade hur till och med vår nuvarande justitieminister beskrev hur man skulle kringgå lagen ledde det till mycket mer än några irriterade debattartiklar och en gäspning (väl?).

Hela det här området kännetecknas av ett ogenomträngligt dis där organisationerna vägrar uppge vem som finansierar verksamheten. Vi har numera även förhandlat bort offentlighetsprincipen i skolan för att tillgodose marknaden. Den nya regeringen har nyligen t o m strukit utredningsuppdraget.

Det är så här det har sett ut i klimatdebatten under flera decennier. En sak som slår en är hur otroligt starka (men ofta dolda) kopplingar det finns mellan särintressen (med enorma tillgångar) och toppolitiker (både aktiva och inaktiva). Det handlar i slutänden om hur demokratin egentligen mår och tja, jag vet verkligen inte.

Numera är det få som dristar sig till att helt förneka en uppvärmning, istället har det mesta gått över till att handla om att det inte är så farligt som vänsteralarmisterna säger, att det inte är klarlagt hur mycket som orsakats av människans utsläpp och så vidare. Syftet tycks vara att fördröja åtgärder.

Operationen att föra över all skuld för dålig framdrift i omställningen på miljörörelsen har också varit väldigt effektiv:

(men jo, jag tycker också det är märklig prioritering att stänga ner fungerande kärnkraftverk i detta läge).

Klimataktivisterna

Den 2022-08-312022-08-31 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized7 kommentarer

Det har i dagarna varit stora rubriker om hur klimataktivister stoppar Stockholmstrafiken och även hindrat ambulanser i uttryckning. Oförsvarbart förstås. Och jag är dessutom övertygad om att det är kontraproduktivt (även om jag kan ha respekt för de som vågar sig på civil olydnad i vissa sammanhang). Naturligtvis blev det hett stoff i valdebatten. Även om Märta Stenevi på Twitter fördömde saken dröjde det inte länge förrän både Ebba Busch och Ulf Kristersson gav skulden till ”MP:s klimataktivister”. Men låt oss inte glömma orsaken till att de alls sitter där går att finna hos en annan sorts aktivister som snudd på aldrig hängs ut i media. Låt oss ta en titt…

Vi kan väl börja med att konstatera att det i år är exakt 30 år sen världen slöt Rioavtalet och var överens om att göra något åt koldioxidutsläppen. Det gällde inte bara akademiska klimatforskare utan även politiker som Thatcher och Bush, liksom forskare på fossilföretag som Exxon. Det var information som nått ända upp i ledningsgrupperna. Här ett mötesprotokoll från Shell 1988, som trots kvarvarande osäkerheter, påpekade att det skulle kunna vara försent att agera när tecknen blev uppenbara:

Redan 1980 hade lobbygruppen American Petroleum Institute (API) ett möte med sina medlemmar (t ex Exxon och Texaco) som kretsade kring en rapport som konstaterade att det var förbränning av fossilt bränsle som låg bakom CO2-ökningarna och att allvarliga konsekvenser riskerades framöver om det fortsatte. De konstaterades också att det inte fanns någon tid att spela på att byta ut den fossila energin:

Det var dock innan organisationer som Global Climate Coalition (vars medlemmar bestod av typ varenda stort fossilanvändande bolag i USA) och en hel uppsjö andra libertarianska och konservativa tankesmedjor/lobbygrupper skred till verket. Oftast med hemlig finansiering…

Exxon ströp pengarna till sin tidigare omfattande forskning om CO2:s påverkan på klimatet. 1996 hade API ändrat sig och hävdade att det nog inte var någon större fara med argument i stil med: “if farmers are smart enough to change their crop plans, climate change could have a positive impact on U.S. agriculture”. Och att en välmående ekonomi vilade på att den inte kunde planeras utan sköttes av den fria marknaden.

1998 kallade API till möte med lobbygrupper och diverse tankesmedjor och gjorde upp planer på hur man bäst sådde tvivel om klimatvetenskapen. Ett utdrag (hela finns i den angivna länken):

En av de mer centrala spelarna i att förvilla om klimatvetenskapen är amerikanska Competitive Enterprise Institute (CEI). Svenska tankesmedjan Eudoxa tyckte debatten var lam i Europa och kontaktade därför CEI för samarbete, som bland annat ledde till att en av CEI:s rapporter 2007 översattes till svenska: Vad varje europé bör veta om global uppvärmning.

Där får man ”veta” att Kyotoprotokollet kommer bli rena katastrofen för Europa med en rejäl sänkning av länders BNP och miljontals försvunna jobb vid 2010, samtidigt som de påstår att det inte gör ett dugg för att påverka temperaturen.

Och vilka ligger bakom denna kunskap, dvs angivna referensen 22? Jo, en europeisk frimarknads-tankesmedja som bekämpade skatter och regleringar: The International Council for Capital Formation. Som i sin tur var en undergruppering till fossilfinansierade American Council for Capital Formation. De har producerat flera utredningar (finansierat av t ex Koch Industries) som kommer fram till rena skräcksiffror för klimatåtgärder jämfört med mer neutrala källor. Och de tycks vara ordentligt vinklade:

I CEI/Eudoxa-rapportens sammanfattning presenteras falska motsättningar som att klimatåtgärder kommer ”ta i anspråk resurser som skulle kunna brukas bättre till att exempelvis hindra spridningen av HIV/AIDS eller öka tillgången till rent vatten (29).”

(Om ni undrar så är referens 29 = länk till Copenhagen consensus som är … trumvirvel … den danske klimatdebattören Bjørn Lomborgs tankesmedja.)

De framför vidare rena lögner som att den kände klimatforskaren James Hansen skulle vara helt överens med den ”IPCC-kritiska” forskaren Richard Lindzen om en ganska marginell framtida uppvärmning om utsläppen fortsatte att öka.

Likaså slänger de även in påståenden som:

”Malaria har historiskt även funnits på nordligare breddgrader och skulle lätt skulle kunna utrotas om man tillät en större användning av DDT, vilket miljörörelsen starkt motsätter sig.”

Det går säkert hitta enskilda fall där så är fallet men på det stora hela är detta påstående populistiskt nonsens, läs t ex här eller här. Och det här är ingen slump, många av dessa grupperingar är emot all typ av reglering och då i synnerhet när det ska göras av miljöskäl tycks det som.

Man behöver inte hålla med miljöorganisationer i allt (och de finns förstås extrema åsikter hos vissa), men det är skrämmande hur lätt både M och KD:s spinndoktorer sväljer allt som får dessa att stå i dålig dager. I våras om att miljöorganisationer var köpta av ryssarna baserat på ett uttalande utan bevis i högerextrem tevekanal. Här om ett annat inlägg på SvD:s ledarsida.

[Ett tecken på hur äcklig den här valdebatten är ges när KD anklagar MP för att vägra ta avstånd från de stoppade ambulanserna genom att klippa bort halva Bolunds svar, se Twitterinlägg här. Nej, jag är inte miljöpartist, man kan tycka sånt är för jävligt ändå.]

Den Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe (CNE) har fått gedigna bidrag från oljejätten Exxon. År 2004 var de dessutom öronmärkta för att bedriva utbildning om klimatförändringarna:

Och vad kan tänkas ingå i dessa utbildningar? Jag har ingen aning men på deras hemsida beskriver de sin mission om att avslöja moralpanik och skräpvetenskap inom miljödebatten:

Och det lär inte vara IPCC:s slutsatser som de anser vara ”sund vetenskap”. Här kallar en av CNE:s medarbetare IPCC för ägghuvuden och beskriver hur han inte tror på klimatvetenskapen:

Blogginläggen är fulla av liknande kommentarer och de har även ordnat föreläsningar med Fred Singer, en nestor i konsten att ifrågasätta vetenskap om freoner/ozon, SO2/försurning, CO2/uppvärmning och så vidare. Det var dock inget som hindrade Timbros vd Mattias Bengtsson att ta över CNE:s vd-post 2005.

De ordnade också en föreläsning med Chris Horner med rubriken Climate Alarmism Reconsidered. Bara under 2004 fick han 60 000 dollar i arvode från CEI:

Han var även advokat för Cooler Head Coalition, en av CEI:s ”underorganisationer” som varit mycket aktiv i förvillandet inom klimatdebatten, bedrivet med hjälp av stora summor från fossilindustrin. Här Exxons bidrag:

Precis som alla klimathotsskeptiker var Horner ordentligt tystad och censurerad … eller kanske inte … Här CNE:s presentation av honom:

Lägg sen till ett par klimatförvillarböcker som hamnade på topplistorna.

Nåja, alla insatta i den här debatten på denna tiden visste att han ansåg att IPCC:s slutsatser var politiska lögner och att han var starkt emot Kyotoavtalet. Horner säger själv att han blev kontaktad av den Brysselbaserade tankesmedjan European Enterprise Institute EEI för att driva miljöfrågor i deras regi.

EEI startades och drevs av moderaten Gunnar Hökmark medan han var ledamot i EU och dessutom vice ordförande av EPP, EU:s största politiska gruppering. EEI jobbade bland annat aktivt ihop med CEI för att bekämpa införandet av EU:s kemikalielagstiftning REACH.

Man skulle tycka att det skulle vara självklart att en aktiv EU-politiker, avlönad av folket, skulle se det som en självklarhet att finansieringen av hans sidoprojekt skulle redovisas öppet. Särskilt med tanke på vilka han valt att samarbeta med …

Men icke, trots påstötningar från flera håll vägrade de lämna ut dessa uppgifter. Han lovade att det skulle redovisas tids nog men jag har inte sett något.

Nu jobbar Hökmark på bland annat Kreab, som av en händelse också ordnade klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativets första officiella framträdande…

Och hur ska man se på tidskriften Fokus, som bara två dagar efter IPCC släppte senaste rapporten om den fysikaliska vetenskapen bakom klimatförändringarna istället valde att presentera en alternativ verklighet om vad vetenskapen kunde bekräfta?

Eller en sån som Fred Goldberg som framställs som polarforskare och bedrev föreläsningar som representant för Svenska Polarinstitutet som han själv grundat? Han var i verkligheten docent o svetsning på KTH och även om norska polarinstitutet handlar om polarforskning var Goldbergs företag något helt annat:

Han hade enligt eget CV ingen erfarenhet som polarforskare (bortsett från en expidition på 60-talet) men däremot drivit företag som provborrat efter gas på Svalbard. Han var dessutom författare till förvillarorganisationen NIPCC första rapport. En organisation som bildades av ovan nämnda Fred Singer som en motpol till IPCC. De skriver enligt mig och andra, inklusive professor emeritus Lennart Bengtsson, avsiktligt felaktiga rapporter för att få fram en missvisande bild av vad vetenskapen kan fastställa:

LB: ”På detta sätt fortsätter argumentationen sida upp och sida ned. Man har systematiskt och säkert avsiktligt letat upp artiklar som stöder en, som det förefaller, förutfattad uppfattning att någon egentlig klimatändring inte föreligger och om det så skulle vara då är en ökad mängd koldioxid i alla fall gynnsamt.”

Man kan knappast undgå tanken att NIPCC är ett tydligt beställningsarbete där kravet har varit att visa att växthusgasökningen och speciellt koldioxidökningen är harmlös med en obetydlig effekt på klimatet.”

NIPCC har påverkat opinionen något enormt, framförallt i USA. Hur ställer man detta jämte några klimataktivisters strejkande?

Eller Clintel, en annan organisation som uppenbart ljuger helt medvetet. Både den och NIPCC är organisationer som SD:s Elsa Widding hänvisar till. För nej, hon köper inte IPCC:s mest grundläggande slutsatser även om hon ofta påstår det. Och hon inte ensam i sitt parti om att helt dissa klimatvetenskapen (ytterligare några kommentarer här). Nu är de näststörsta parti och det finns alltså en möjlighet att vi snart har ett styre i Sverige där en ansenlig del av ledamöterna anser att IPCC:s slutsatser inte gäller.

Likaså ljuger opinionsbildaren Henrik Jönsson medvetet när han till exempel i sin video hänvisar till en tidningsartikel och påstår att den bevisar att klimataktivister varit avlönade av Ryssland när den i själva verket säger något helt annat (se förklaring i given länk).

Och utelämnar väsentlig information när han ska spela ner konsekvenserna av klimatförändringarna.

Jens Ganman är inte bättre han.

De har alla stora följarskaror.

Och Näringslivets medieinstitut som vill sprida uppfattningen att medier överdriver i sin rapportering om havsnivåökningarna men lyckas bara få fram budskapet genom att strunta i 75% av de artiklar som ingick i deras studie och dessutom felklassa flera av de artiklar som sedan fanns kvar. Är det verkligen okej?

SvD:s ledarsida har länge producerat texter som ifrågasätter IPCC:s slutsatser. Här en från 2005:

”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

När WWF 2011 hade tagit fram ett finansierat förslag på klimatomställning inom EU (som man både kan och bör ha åsikter om, men det var ett konstruktivt inlägg i debatten) ägnade sig Johan Ingerö, nuvarande policyansvarig för KD, att dra fram Climategate och påpeka att forskarna myglat. Och hoppades på oväntade lösningar från ovan.

Det finns fler artiklar. Så sent som 2020 gick det förstås inte längre att ifrågasätta uppvärmningen men SvD:s ledarsidas chef för ändå fram tvivel och påstår att slutsatserna inte kommer från forskare:

”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.”

Självfallet måste man få ifrågasätta även IPCC och kritisera att medier väljer att kalla saker värderingsladdade ord som kris, bara det att försöken som görs på vissa ledar- och kultursidor är så jävla dåligt underbyggda. Och kalla det för ”högre makts dekret” blir bara pajasretorik.

Och så vidare…

Jaja, ber om ursäkt om jag upprepar mig, men alla som skriver om klimatdebatten kommer göra det eftersom det är samma argument som ältas i decennier. Det finns förstås fler exempel än ovan men jag hoppas att min poäng går fram. Det finns ganska många som kämpat (och fortfarande kämpar) stenhårt för att vi inte ska göra något åt ”klimatutsläppen”. Och ja, de bär en stor skuld till att det idag är så svårt att komma till rätta med problemen och att det sitter folk och blockerar trafiken.

Och kom ihåg att många av de mest högljudda i den nuvarande kärnkraftsdebatten har tidigare INTE haft som primärt mål att kämpa för kärnkraft utan att stoppa utfasningen av fossila bränslen och förklara bort deras roll i uppvärmningen.

(Men ja, självklart finns det även folk som kämpat för kärnkraft under hela tiden).

Enda anledningen att dessa personer inte kallas aktivister i nedlåtande ordalag är för att de agerar i organisationer som oftast är välfinansierade och har starka kopplingar till näringslivet. Organisationer som tycks likställa frihet med att driva företag utan att någon lägger sig i.

Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen)

Den 2022-07-152022-07-15 Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap5 kommentarer

Lena Andersson är återigen i klimattagen med en text på SvD:s ledarsidor (9 juli). Ännu en gång verkar det handla om ilskan över hur journalister bedriver klimataktivism och att ”klimatåtgärder” inskränker människans frihet. Ingressen:

”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”

Eller jag får nog rätta mig, det är inte människans frihet hon åberopar. Det verkar vara människans frihet att driva företag utan att staten lägger sig i som är bekymret. Ja, i mina ögon tycks artikeln mest handla om den kränkthet hon känner över diskrepansen mellan verklighet och hennes utopiska bild av hur samhället borde fungera.

LA menar att eftersom nedstängningar och husarrester under pandemin fick en högst marginell påverkan på CO2-utsläppen så är det ett bevis på vad som är möjligt och önskvärt att göra gällande ”klimatpåverkande aktiviteter”. Hon fortsätter:

”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”

Nej, det är förstås inte upp till naturvetenskapen att bestämma hur vi styr samhället. Men, och det är här LA vimsar ut i tassemarkerna, vi har att rätta oss efter fysikaliska och biologiska ”lagar” vare sig vi vill det eller inte.

Man kan till exempel bli kränkt av att fisken tar slut vid långvarigt överfiske (oaktat orsak) men det får till slut konsekvenser och vi har sett otaliga exempel på detta. Om vi inte vill uppleva dessa kända och okända konsekvenser finns det bara ett alternativ, att ändra beteende. Hos marknadsfundamentalister kan det dock låta så här:

Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det är lite som när Gråben rusar ut för ett stup och sen försöker backa tillbaka. Jämför torskfisket i Newfoundland och Norge som var på väg åt samma håll båda två. (Självklart ligger det annat bakom än enbart marknadsmekanismer (som idiotsubventionerad EU-fiskeflotta)).

Samma princip gäller förstås vad det gäller klimatet. CO2 absorberar IR-strålning, man kan bli kränkt av detta faktum men det är inte särskilt konstruktivt. I den pseudoklimatdebatt som rasat på kultur- och ledarsidor har LA hyllats för att hon vågar ställa ”kritiska frågor” – en intellektuell person som törs vara skeptisk och ”svära i klimatkyrkan”.

Maciej Zaremba i DN: ”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”

Nina Solomin: Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? – Fokus: ”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”

”För hur högt i tak har vi? Det är något som alla kulturredaktörer – och andra publicister – bör reflektera över. Ställs de relevanta frågorna? Eller är det så, som Andersson befarar i sin klimatkrönika, att det i vissa ämnen blivit suspekt att ställa frågor, ”för det ser ut som tvivel”.

Men vad är det för ”skeptiska frågor” hon ställt? Jag hittar dem inte. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Det kommer ALLTID finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att tjäna pengar som nu?

Jag klipper in från tidigare inlägg:

Låt oss en gång för alla klargöra att irritationen över Anderssons och liknande krönikor inte handlar om att de ställer frågor om vad vetenskapen egentligen säger. Alla borde vara nyfikna över den saken.

Lena Andersson, SvD: … knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret.

Altstadt, Fokus: Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning?

Irritationen handlar om den häpnadsväckande slutsatsen att då de själva inte vet, så vet heller ingen annan. Eller att det skulle vara ett bevis på en konspiration vars omfattning vi aldrig sett maken till. Utan att uppvisa en antydan till att ha gjort en bakgrundskontroll bortom diverse blogginlägg slänger de sig istället på tangentbordet och skäller ut journalister och forskare efter noter.

Andersson påstår exempelvis att IPCC:s sammanfattande rapporter skulle mörka naturliga orsaker till klimatförändringarna, för där ”anges enbart människoskapade orsaker.” Det tar en minut att kontrollera att detta inte stämmer, något Andersson inte iddes göra (men beskyller andra för att inte vara kritiskt tänkande). Det här är standardmyt 1A hämtad direkt från nätet. Mycket annat av det hon påstår ligger på samma nivå. Inget av det som Andersson och andra kulturpersonligheter lyfter fram är något nytt, det har ältats i decennier.

IPCC har förstås inte heller ignorerat solens inverkan. Professor Lennart Bengtsson brukar gå hem i ”skeptiska” läger, hör honom i SwebbTV 2021 förklara att solens variationer inte korrelerar med nutida uppvärmning.

IPCC har heller inte ignorerat exempelvis Lindzens irishypotes eller astrofysikern Svensmarks forskning om solens aktivitet och kosmisk strålning, den finns kommenterad i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna. Hypoteserna korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009). Så blev inte fallet.

Och så vidare…

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021) – men ja, det är än så länge relativt korta mätserier och bara några av alla de pusselbitar som utgör helheten.

Det är mer än trettio år sedan världens alla länder var överens om att göra något åt utsläppen. I demokratisk anda har möte efter möte hållits för att få till avtal och en fungerande väg framåt. Även om det bevisligen inte gett önskade resultat kämpar folk röven av sig för att komma tillrätta med problemen på en demokratisk väg.

Likförbannat har varenda kultursideartikel som ”ställer kritiska frågor” refererat till filosofen Torbjörn Tännsjös inspel om att vi kanske måste ha en mer auktoritär styrning av samhället för att komma tillrätta med utsläppen. Som vore det en allmänrådande inställning hos de som faktiskt vill åstadkomma en förändring. Och nota benne, det inkluderar större delen av näringslivet!

Och kulturkrigarna nämner oftast inte med ett ord all den skit som gjorts, och fortfarande görs, för att motarbeta minsta åtgärd. Till och med sagde Lennart Bengtsson kallar tongivande ”skeptiska” rapporter för rena beställningsjobb med avsikt att förvanska vad forskningen faktiskt är överens om.

Forskare lägger enorm tid och kraft (nej, de blir inte avlönade av IPCC) för att sammanställa aktuellt forskningsläge. Någonstans måste dock vetenskap förmedlas till beslutsfattare och därför sammanställs även IPCC:s rapport Sammanfattning för beslutsfattare gemensamt av forskare och beslutsfattare, där forskare har ansvaret för att de som skrivs där också är det som beskrivs i huvudrapporterna.

Samma personer och organisationer som i decennier påstått att det inte skett någon uppvärmning försöker närmast desperat få det till att denna rapport är felaktig.

Nej, LA ställer inga ”kritiska frågor”, hon uppvisar bara en öronbedövande slapphet och arrogans. Och att hon sen hyllas för att vara skeptisk lagd är bisarrt för det är inget annat än kunskapsförakt. Vi lider definitivt ingen brist på denna typ av pseudoskeptiker.

Tänk om hon istället kunde ge oss något konkret råd om vad som skulle få henne att läsa/lyssna på naturvetenskaplig forskning!? Vi kan nämligen inte begära att världens akademiker ska göra mer för att förmedla kunskap än vad som har gjorts i klimatfrågan. Det går fan inte. Ändå ignoreras det. Eller om hon åtminstone kunde vara ärlig och säga att ja, det händer men jag skiter i alla bevis för rättigheten att göra som jag vill väger tyngre.

Jag vet förstås varifrån hon/de ha fått sina tvivel och jag har också i en mängd inlägg berättat varför man bör vara skeptisk (ja, på riktigt, inte bara vara motvalls för sakens skull). Eller varför inte läsa min bok Spelet om klimatet. Finns som både inbunden och pocket (tror Adlibris fortfarande har halva priset för den inbundna).

Det är inte bara naturvetenskapliga forskare som är överens om att åtgärder krävs för att förhindra allvarliga följder på grund av de pågående klimatförändringarna. Institute for Policy Integrity (New York University of Law) gjorde 2021 en undersökning där alla ekonomer som publicerat vetenskapliga artiklar inom klimatområdet tillfrågades om hur de såg på problematiken. 738 av dem svarade (svarsfrekvens 34%). Som synes i bilden nedan är det ytterst få som anser att konsekvenserna av klimatförändringarna är överdrivna.

Motorn i klimathotsförnekeriet har allt sedan början varit självutnämnda libertarianska/konservativa tankesmedjor. Lena Andersson tycks resonera enligt samma mall där ekonomin liknas vid en naturlag och jag får erkänna att jag ibland blir förundrad över hur naivt många av dessa marknadsfundamentalister ser på världen. I senaste krönikan skriver LA:

”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.”

Herregud, det naturligt goda för det godas skull! Det går inte en dag utan att man får höra om diverse avarter och skit producerat i ”den fria ekonomins namn”. Att ogilla detta betyder inte att man därför vill införa kommunism. Hela anförandet är en jättelik halmgubbe, visst finns det några som ”vill ha det lika för alla” men det är knappast vad Parisavtalet innebär.

LA tycks vidare mena att Parisavtal och liknande målstyrning är att likna vid planekonomi och kränker den personliga friheten och principen om äganderätten. Argument som använts av Timbroanknutna personer i urminnes tider. Redan 1997 fick vi reda på att vi behöver äga de vilda djuren lite mer så ordnar det sig med utrotningar och sånt: Stefan Kraft rasar mot mot Göran Perssons miljöpolitik (tagen från denna tweet, samma sak upprepas i Krafts text Rörelsens gröna ansikte):

Anledningen till att vi har fått en bättre miljö är för att samhället har agerat trots högljutt motstånd från konservativa krafter med exakt samma argument och alarmism varenda gång. Det gäller i allt från utsläpp av SO2, freoner, PCB, bly från bensin och så vidare. Utfasningen av dessa problem skedde inte av sig självt på grund av en ekonomisk innovationslusta, åtgärder motarbetades i det längsta. Att marknadskrafterna är en enorm drivkraft när det väl sätter igång är en helt annan sak.

Visst innebär reglering av dessa utsläpp inskränkningar i företagsägarnas frihet att göra som de vill, men tänk om LA kunde reflektera över övriga medborgares frihet att behöva utsättas för dessa utsläpp. I alla nämnda fall är vetenskapen så klar den kan bli och i alla dessa fall har lobbyorganisationer hävdat motsatsen. Och gör så fortfarande.

Vems frihet är viktigast?

I inget av ovanstående fall har det krävts kommunism för att rätta till problemen. I inget av dessa fall har det inneburit samhällskollaps. Det är dock vad som påståtts varenda gång av kränkta libertarianska lobbyorganisationer och tankesmedjor.

Är frihet endast kännetecknat av att få driva företag som man vill? Hur påverkar det MIN frihet att exempelvis Hökmark driver en tankesmedja ihop med känd vetenskapsförnekande lobbyist utan att uppge finansiering SAMTIDIGT som han var välbetald EU-parlamentariker (med förmåner vanligt folk bara kan drömma om)?

Vill vi ha demokrati eller gå tillbaka till småfurstedömen där företagsledare bestämmer vad som är frihet?

Idag publicerar Timbro/Smedjan inlägg om att vi ska avhjälpa vattenbrist genom att höja priset när det behövs istället för att reglera användandet på annat sätt. Vilket i praktiken innebär att de som har råd kan fortsätta precis som de vill medan andra får stå för anpassningen till verkligheten. Är det frihet? För vem?

LA: ”Om dessutom växthusgaserna görs om till ett slags gift blir det visserligen absurt men åtgärderna står åtminstone inte i strid med de självägandets principer som många i smyg håller högt fast de har orsakat vår stundande ruin. Då kan utsläppen formuleras som en fråga om övergrepp – på människor, natur och framtid. Det är också vad som tankemässigt har skett. Koldioxiden är hin håle själv och måste förgöras.”

Eftersom LA argumenterar mot verkligheten krävs det förstås att hon tillverkar halmgubbar att ironisera emot. Hon argumenterar som ett tjurigt litet barn som inte får det lördagsgodis hon vill. Och jag gissar att hon får ganska bra betalt för det.

Att kämpa emot vetenskapen tycks vara något SvD:s ledarsida har som grej:

Och by the way, Greta Thunbergs protester ÄR en del av marknadsekonomin, bara det att LA och kompani inte gillar när efterfrågan som lyfts rör saker som påverkar deras personliga åsikter.

Timbro skriver om historien

Den 2021-03-092021-08-17 Av Mathsi Klimat, Natur, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap8 kommentarer

”Idag inleds Timbros nysatsning på miljö- och klimatfrågor.” Så inleder Timbros vd Benjamin Dousa en artikel på webbtidningen Smedjan (8 mars 2021). Kanon, hoppas det blir bra!

Rubriken lyder ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”. Längre ner kan man läsa vad marknadsliberalernas reformagenda innebär: ”Det är att göra som Greta Thunberg säger, men inte själv gör, nämligen att lyssna på forskarna även om slutsatserna känns obekväma.” Här borde nog den gode Dousa hejda sig en smula, för Timbro och marknadsliberala tankesmedjor har ingen som helst anledning att slå sig för bröstet över att lyssna på forskare och vara drivande i klimatfrågan.

Det borde vara omöjligt att ha missat att just marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast har ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och hårdnackat kämpat emot varje försök till åtgärd. Det gäller framförallt i USA men mönstret går igen även i Sverige (t ex Eudoxa och Captus). En rad personer med kopplingar till Timbro och deras Stureakademi har inte direkt kämpat för att få till klimatåtgärder. Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning” (enligt skattedeklaration).

SvD:s ledarsida: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Det finns som sagt en rad andra exempel. Skriver mer om detta i min bok Spelet om klimatet (släpps 25/3). Några ytterligare kommentarer här: https://tidningensyre.se/2021/21-maj-2021/de-riktiga-klimatvannerna/

Dousa skriver vidare:

”Ibland påstås slarvigt att högern aldrig har brytt sig om klimatet. Det stämmer inte. Exempelvis var Margaret Thatcher en av världens första ledande politiker att hålla ett tal om klimatförändringar. Det var också en republikansk administration som inrättade miljöskyddsmyndigheten i USA.”

Jo men visst, det stämmer. Men en och annan del av historien utelämnas. Thatcher, liksom en lång rad andra ”marknadsliberala” politiker, ändrade uppfattning i frågan och började anse att klimathotet bara var socialistisk alarmism – efter att marknadsfundamentalister övertygat dem.

Och jo, Nixon bildade amerikanska miljöskyddsenheten EPA. Det är dock evigheter sedan och det har hänt en del sedan dess. Reagans administration såg exempelvis till att förneka vetenskapen att SO2-utsläppen från industrin var ett problem. De lyssnade inte alls på vad EPA:s och National Academy of Sciences experter rådde dem till. Bush den yngre såg (bland annat) till att installera en lobbyist som chef för den enhet som koordinerar USA:s myndigheters miljöarbete. Resultatet var att de noga kontrollerade statsanställda forskares uttalande i klimatfrågan. Lobbyisten har själv erkänt att de också ”redigerade” rapporter med mera och strök diverse ”ej passande” information om klimathotet. Kanadas tidigare konservativa marknadsliberala regering gjorde detsamma.

Trump kanske vi inte behöver tala om, men under hans ledning fick EPA en lobbyist från kolindustrin som chef. Dess vetenskapliga råd har stöpts om med betydligt större andel av konsulter och industrianknutna forskare. Det fanns långt gångna planer på att förbjuda forskare som fått statliga forskaranslag att ens få vara med i detta råd (de skulle då bli partiska…).

Lite kul att Dousa också refererar till amerikanska Perc och att Timbro tidigt gav ut deras bok Marknadsliberal miljöhushållning av Terry Anderson och Donald Leal. De ”som länge drev det amerikanska miljöinstitutet Perc utifrån just det frimarknadsperspektiv som vi själva representerar.” Visst, det finns många marknadsanpassade lösningar som gett resultat (man får förmoda att Dousa hyllar EU:s handel med utsläppsrätter som MP varit drivande i). Men de har inte kommit till av sig självt.

Nu verkar varken Anderson eller Leal vara särskilt intresserade av att lösa grundproblemet utan tycker att vi istället ska anpassa oss -vi har gott om tid. Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. Samma resonemang här: ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det får man naturligtvis tycka, själv tycker jag det är idiotiskt och total avsaknad av insikt i konsekvenserna av att införa kvartalsekonomihets i ekologiska system, utvecklade över tusentals år. Jämför torskfisket vid Lofoten respektive utanför Newfoundland. I Norge blev det fiskestopp och efterforskning, vilket följdes av en ganska snar återgång till lönsamt fiske men med noga reglerade kvoter. I Newfoundland väntade man för länge och allt kollapsade på 1990-talet. Det har fortfarande inte hämtat sig.

Perc verkar inte heller haft särskilt stor tilltro till klimatforskningen. I en rapport från 2010 upprepas en av alla myter om att den så kallade hockeyklubbsgrafen skulle vara enda beviset för en exceptionell uppvärmning (webarchive)):

“Of course, there is other evidence for global warming, but none of it proves that the recent warming is unprecedented. Indeed, quite the reverse: surface temperatures, sea levels, tree lines, glacier retreats, summer sea ice extent in the Arctic, early spring flowers, bird migration, droughts, floods, storms—they all show change that is no different in speed or magnitude from other periods, like 1910–1940, at least as far as can be measured. There may be something unprecedented going on in temperature, but the only piece of empirical evidence that actually says so—yes, the only one—is the hockey stick. […] And the hockey stick is wrong.”

Det är raka motsatsen till det IPCC har visat. Naturligtvis får man tycka att man inte ska göra något åt problemen, men kom då inte och säg att man lyssnar på vetenskapen. Vissa gillar förstås deras budskap att inte göra något åt själva problemen och finansierar gärna deras verksamhet … guess who?

Jaja, nu ska ju i alla fall även Timbro arbeta för klimatåtgärder tydligen, välkomna in i matchen – det är ju bara trettiotre år sen IPCC bildades, bättre sent än aldrig antar jag. Lycka till.

De ska också fortsätta kämpa för tillväxt, för det är det som ligger till grunden för att ha råd med miljöåtgärder, säger Dousa. Måhända, men vad det gäller utsläpp av svaveldioxid, freoner, koldioxid med mera har det inte handlat om att fattiga länder ska åtgärda problemen eller att samhället haft brist på pengar. Det har krävts en rejäl alarmism för att bryta ner just marknadsliberalernas envetna motstånd till att acceptera vetenskapen. Fundera en stund över varför det ska behöva vara så?

Jag delar Dousas uppfattning om att näringslivet är en viktig del i lösningarna. Däremot kan näringslivets politiska propagandaorganisationer ställa sig i skamvrån. De har gjort allt för att motarbeta miljöåtgärder vars positiva effekter de nu försöker ta åt sig äran av!

(jaja, inte alla organisationer och så vidare…).