Klimataktivisterna

Det har i dagarna varit stora rubriker om hur klimataktivister stoppar Stockholmstrafiken och även hindrat ambulanser i uttryckning. Oförsvarbart förstås. Och jag är dessutom övertygad om att det är kontraproduktivt (även om jag kan ha respekt för de som vågar sig på civil olydnad i vissa sammanhang). Naturligtvis blev det hett stoff i valdebatten. Även om Märta Stenevi på Twitter fördömde saken dröjde det inte länge förrän både Ebba Busch och Ulf Kristersson gav skulden till ”MP:s klimataktivister”. Men låt oss inte glömma orsaken till att de alls sitter där går att finna hos en annan sorts aktivister som snudd på aldrig hängs ut i media. Låt oss ta en titt…

Vi kan väl börja med att konstatera att det i år är exakt 30 år sen världen slöt Rioavtalet och var överens om att göra något åt koldioxidutsläppen. Det gällde inte bara akademiska klimatforskare utan även politiker som Thatcher och Bush, liksom forskare på fossilföretag som Exxon. Det var information som nått ända upp i ledningsgrupperna. Här ett mötesprotokoll från Shell 1988, som trots kvarvarande osäkerheter, påpekade att det skulle kunna vara försent att agera när tecknen blev uppenbara:

Redan 1980 hade lobbygruppen American Petroleum Institute (API) ett möte med sina medlemmar (t ex Exxon och Texaco) som kretsade kring en rapport som konstaterade att det var förbränning av fossilt bränsle som låg bakom CO2-ökningarna och att allvarliga konsekvenser riskerades framöver om det fortsatte. De konstaterades också att det inte fanns någon tid att spela på att byta ut den fossila energin:

Det var dock innan organisationer som Global Climate Coalition (vars medlemmar bestod av typ varenda stort fossilanvändande bolag i USA) och en hel uppsjö andra libertarianska och konservativa tankesmedjor/lobbygrupper skred till verket. Oftast med hemlig finansiering…

Exxon ströp pengarna till sin tidigare omfattande forskning om CO2:s påverkan på klimatet. 1996 hade API ändrat sig och hävdade att det nog inte var någon större fara med argument i stil med:  “if farmers are smart enough to change their crop plans, climate change could have a positive impact on U.S. agriculture”. Och att en välmående ekonomi vilade på att den inte kunde planeras utan sköttes av den fria marknaden.

1998 kallade API till möte med lobbygrupper och diverse tankesmedjor och gjorde upp planer på hur man bäst sådde tvivel om klimatvetenskapen. Ett utdrag (hela finns i den angivna länken):


En av de mer centrala spelarna i att förvilla om klimatvetenskapen är amerikanska Competitive Enterprise Institute (CEI). Svenska tankesmedjan Eudoxa tyckte debatten var lam i Europa och kontaktade därför CEI för samarbete, som bland annat ledde till att en av CEI:s rapporter 2007 översattes till svenska: Vad varje europé bör veta om global uppvärmning.

Där får man ”veta” att Kyotoprotokollet kommer bli rena katastrofen för Europa med en rejäl sänkning av länders BNP och miljontals försvunna jobb vid 2010, samtidigt som de påstår att det inte gör ett dugg för att påverka temperaturen.

Och vilka ligger bakom denna kunskap, dvs angivna referensen 22? Jo, en europeisk frimarknads-tankesmedja som bekämpade skatter och regleringar: The International Council for Capital Formation. Som i sin tur var en undergruppering till fossilfinansierade American Council for Capital Formation. De har producerat flera utredningar (finansierat av t ex Koch Industries) som kommer fram till rena skräcksiffror för klimatåtgärder jämfört med mer neutrala källor. Och de tycks vara ordentligt vinklade:

I CEI/Eudoxa-rapportens sammanfattning presenteras falska motsättningar som att klimatåtgärder kommer ”ta i anspråk resurser som skulle kunna brukas bättre till att exempelvis hindra spridningen av HIV/AIDS eller öka tillgången till rent vatten (29).”

(Om ni undrar så är referens 29 = länk till Copenhagen consensus som är … trumvirvel … den danske klimatdebattören Bjørn Lomborgs tankesmedja.)

De framför vidare rena lögner som att den kände klimatforskaren James Hansen skulle vara helt överens med den ”IPCC-kritiska” forskaren Richard Lindzen om en ganska marginell framtida uppvärmning om utsläppen fortsatte att öka.

Likaså slänger de även in påståenden som:

Malaria har historiskt även funnits på nordligare breddgrader och skulle lätt skulle kunna utrotas om man tillät en större användning av DDT, vilket miljörörelsen starkt motsätter sig.”

Det går säkert hitta enskilda fall där så är fallet men på det stora hela är detta påstående populistiskt nonsens, läs t ex här eller här. Och det här är ingen slump, många av dessa grupperingar är emot all typ av reglering och då i synnerhet när det ska göras av miljöskäl tycks det som.

Man behöver inte hålla med miljöorganisationer i allt (och de finns förstås extrema åsikter hos vissa), men det är skrämmande hur lätt både M och KD:s spinndoktorer sväljer allt som får dessa att stå i dålig dager. I våras om att miljöorganisationer var köpta av ryssarna baserat på ett uttalande utan bevis i högerextrem tevekanal. Här om ett annat inlägg på SvD:s ledarsida.

[Ett tecken på hur äcklig den här valdebatten är ges när KD anklagar MP för att vägra ta avstånd från de stoppade ambulanserna genom att klippa bort halva Bolunds svar, se Twitterinlägg här. Nej, jag är inte miljöpartist, man kan tycka sånt är för jävligt ändå.]


Den Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe (CNE) har fått gedigna bidrag från oljejätten Exxon. År 2004 var de dessutom öronmärkta för att bedriva utbildning om klimatförändringarna:

Och vad kan tänkas ingå i dessa utbildningar? Jag har ingen aning men på deras hemsida beskriver de sin mission om att avslöja moralpanik och skräpvetenskap inom miljödebatten:

”Debunking the moral panics and junk science that all too often dominate today’s environmental debate, CNE is primarily concerned with such areas as climate change, global warming and the general promotion of sound science.”

Och det lär inte vara IPCC:s slutsatser som de anser vara ”sund vetenskap”. Här kallar en av CNE:s medarbetare IPCC för ägghuvuden och beskriver hur han inte tror på klimatvetenskapen:

Blogginläggen är fulla av liknande kommentarer och de har även ordnat föreläsningar med Fred Singer, en nestor i konsten att ifrågasätta vetenskap om freoner/ozon, SO2/försurning, CO2/uppvärmning och så vidare. Det var dock inget som hindrade Timbros vd Mattias Bengtsson att ta över CNE:s vd-post 2005.

De ordnade också en föreläsning med Chris Horner med rubriken Climate Alarmism Reconsidered. Bara under 2004 fick han 60 000 dollar i arvode från CEI:

Han var även advokat för Cooler Head Coalition, en av CEI:s ”underorganisationer” som varit mycket aktiv i förvillandet inom klimatdebatten, bedrivet med hjälp av stora summor från fossilindustrin. Här Exxons bidrag:

Precis som alla klimathotsskeptiker var Horner ordentligt tystad och censurerad … eller kanske inte … Här CNE:s presentation av honom:

Lägg sen till ett par klimatförvillarböcker som hamnade på topplistorna.

Nåja, alla insatta i den här debatten på denna tiden visste att han ansåg att IPCC:s slutsatser var politiska lögner och att han var starkt emot Kyotoavtalet. Horner säger själv att han blev kontaktad av den Brysselbaserade tankesmedjan European Enterprise Institute EEI för att driva miljöfrågor i deras regi.

EEI startades och drevs av moderaten Gunnar Hökmark medan han var ledamot i EU och dessutom vice ordförande av EPP, EU:s största politiska gruppering. EEI jobbade bland annat aktivt ihop med CEI för att bekämpa införandet av EU:s kemikalielagstiftning REACH.

Man skulle tycka att det skulle vara självklart att en aktiv EU-politiker, avlönad av folket, skulle se det som en självklarhet att finansieringen av hans sidoprojekt skulle redovisas öppet. Särskilt med tanke på vilka han valt att samarbeta med …

Men icke, trots påstötningar från flera håll vägrade de lämna ut dessa uppgifter. Han lovade att det skulle redovisas tids nog men jag har inte sett något.

Nu jobbar Hökmark på bland annat Kreab, som av en händelse också ordnade klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativets första officiella framträdande…


Och hur ska man se på tidskriften Fokus, som bara två dagar efter IPCC släppte senaste rapporten om den fysikaliska vetenskapen bakom klimatförändringarna istället valde att presentera en alternativ verklighet om vad vetenskapen kunde bekräfta?

Eller en sån som Fred Goldberg som framställs som polarforskare och bedrev föreläsningar som representant för Svenska Polarinstitutet som han själv grundat? Han var i verkligheten docent o svetsning på KTH och även om norska polarinstitutet handlar om polarforskning var Goldbergs företag något helt annat:

Han hade enligt eget CV ingen erfarenhet som polarforskare (bortsett från en expidition på 60-talet) men däremot drivit företag som provborrat efter gas på Svalbard. Han var dessutom författare till förvillarorganisationen NIPCC första rapport. En organisation som bildades av ovan nämnda Fred Singer som en motpol till IPCC. De skriver enligt mig och andra, inklusive professor emeritus Lennart Bengtsson, avsiktligt felaktiga rapporter för att få fram en missvisande bild av vad vetenskapen kan fastställa:

LB: ”På detta sätt fortsätter argumentationen sida upp och sida ned. Man har systematiskt och säkert avsiktligt letat upp artiklar som stöder en, som det förefaller, förutfattad uppfattning att någon egentlig klimatändring inte föreligger och om det så skulle vara då är en ökad mängd koldioxid i alla fall gynnsamt.

Man kan knappast undgå tanken att NIPCC är ett tydligt beställningsarbete där kravet har varit att visa att växthusgasökningen och speciellt koldioxidökningen är harmlös med en obetydlig effekt på klimatet.”

NIPCC har påverkat opinionen något enormt, framförallt i USA. Hur ställer man detta jämte några klimataktivisters strejkande?

Eller Clintel, en annan organisation som uppenbart ljuger helt medvetet. Både den och NIPCC är organisationer som SD:s Elsa Widding hänvisar till. För nej, hon köper inte IPCC:s mest grundläggande slutsatser även om hon ofta påstår det. Och hon inte ensam i sitt parti om att helt dissa klimatvetenskapen (ytterligare några kommentarer här). Nu är de näststörsta parti och det finns alltså en möjlighet att vi snart har ett styre i Sverige där en ansenlig del av ledamöterna anser att IPCC:s slutsatser inte gäller.

Likaså ljuger opinionsbildaren Henrik Jönsson medvetet när han till exempel i sin video hänvisar till en tidningsartikel och påstår att den bevisar att klimataktivister varit avlönade av Ryssland när den i själva verket säger något helt annat (se förklaring i given länk).

Och utelämnar väsentlig information när han ska spela ner konsekvenserna av klimatförändringarna.

Jens Ganman är inte bättre han.

De har alla stora följarskaror.

Och Näringslivets medieinstitut som vill sprida uppfattningen att medier överdriver i sin rapportering om havsnivåökningarna men lyckas bara få fram budskapet genom att strunta i 75% av de artiklar som ingick i deras studie och dessutom felklassa flera av de artiklar som sedan fanns kvar. Är det verkligen okej?

SvD:s ledarsida har länge producerat texter som ifrågasätter IPCC:s slutsatser. Här en från 2005: 

”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

När WWF 2011 hade tagit fram ett finansierat förslag på klimatomställning inom EU (som man både kan och bör ha åsikter om, men det var ett konstruktivt inlägg i debatten) ägnade sig Johan Ingerö, nuvarande policyansvarig för KD, att dra fram Climategate och påpeka att forskarna myglat. Och hoppades på oväntade lösningar från ovan.

Det finns fler artiklar. Så sent som 2020 gick det förstås inte längre att ifrågasätta uppvärmningen men SvD:s ledarsidas chef för ändå fram tvivel och påstår att slutsatserna inte kommer från forskare:

IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.

Självfallet måste man få ifrågasätta även IPCC och kritisera att medier väljer att kalla saker värderingsladdade ord som kris, bara det att försöken som görs på vissa ledar- och kultursidor är så jävla dåligt underbyggda. Och kalla det för ”högre makts dekret” blir bara pajasretorik.

Och så vidare…


Jaja, ber om ursäkt om jag upprepar mig, men alla som skriver om klimatdebatten kommer göra det eftersom det är samma argument som ältas i decennier. Det finns förstås fler exempel än ovan men jag hoppas att min poäng går fram. Det finns ganska många som kämpat (och fortfarande kämpar) stenhårt för att vi inte ska göra något åt ”klimatutsläppen”. Och ja, de bär en stor skuld till att det idag är så svårt att komma till rätta med problemen och att det sitter folk och blockerar trafiken.

Och kom ihåg att många av de mest högljudda i den nuvarande kärnkraftsdebatten har tidigare INTE haft som primärt mål att kämpa för kärnkraft utan att stoppa utfasningen av fossila bränslen och förklara bort deras roll i uppvärmningen.

(Men ja, självklart finns det även folk som kämpat för kärnkraft under hela tiden).

Enda anledningen att dessa personer inte kallas aktivister i nedlåtande ordalag är för att de agerar i organisationer som oftast är välfinansierade och har starka kopplingar till näringslivet. Organisationer som tycks likställa frihet med att driva företag utan att någon lägger sig i.

Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen)

Lena Andersson är återigen i klimattagen med en text på SvD:s ledarsidor (9 juli). Ännu en gång verkar det handla om ilskan över hur journalister bedriver klimataktivism och att ”klimatåtgärder” inskränker människans frihet. Ingressen:

Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.

Eller jag får nog rätta mig, det är inte människans frihet hon åberopar. Det verkar vara människans frihet att driva företag utan att staten lägger sig i som är bekymret. Ja, i mina ögon tycks artikeln mest handla om den kränkthet hon känner över diskrepansen mellan verklighet och hennes utopiska bild av hur samhället borde fungera.

LA menar att eftersom nedstängningar och husarrester under pandemin fick en högst marginell påverkan på CO2-utsläppen så är det ett bevis på vad som är möjligt och önskvärt att göra gällande ”klimatpåverkande aktiviteter”. Hon fortsätter:

”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”

Nej, det är förstås inte upp till naturvetenskapen att bestämma hur vi styr samhället. Men, och det är här LA vimsar ut i tassemarkerna, vi har att rätta oss efter fysikaliska och biologiska ”lagar” vare sig vi vill det eller inte.

Man kan till exempel bli kränkt av att fisken tar slut vid långvarigt överfiske (oaktat orsak) men det får till slut konsekvenser och vi har sett otaliga exempel på detta. Om vi inte vill uppleva dessa kända och okända konsekvenser finns det bara ett alternativ, att ändra beteende. Hos marknadsfundamentalister kan det dock låta så här:

Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det är lite som när Gråben rusar ut för ett stup och sen försöker backa tillbaka. Jämför torskfisket i Newfoundland och Norge som var på väg åt samma håll båda två. (Självklart ligger det annat bakom än enbart marknadsmekanismer (som idiotsubventionerad EU-fiskeflotta)).

Samma princip gäller förstås vad det gäller klimatet. CO2 absorberar IR-strålning, man kan bli kränkt av detta faktum men det är inte särskilt konstruktivt. I den pseudoklimatdebatt som rasat på kultur- och ledarsidor har LA hyllats för att hon vågar ställa ”kritiska frågor” – en intellektuell person som törs vara skeptisk och ”svära i klimatkyrkan”.

Maciej Zaremba i DN”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”

Nina Solomin: Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? – Fokus: ”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”

”För hur högt i tak har vi? Det är något som alla kulturredaktörer – och andra publicister – bör reflektera över. Ställs de relevanta frågorna? Eller är det så, som Andersson befarar i sin klimatkrönika, att det i vissa ämnen blivit suspekt att ställa frågor, ”för det ser ut som tvivel”.

Men vad är det för ”skeptiska frågor” hon ställt? Jag hittar dem inte. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Det kommer ALLTID finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att tjäna pengar som nu?

Jag klipper in från tidigare inlägg:

Låt oss en gång för alla klargöra att irritationen över Anderssons och liknande krönikor inte handlar om att de ställer frågor om vad vetenskapen egentligen säger. Alla borde vara nyfikna över den saken.

Lena Andersson, SvD… knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret.

Altstadt, FokusJag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning?

Irritationen handlar om den häpnadsväckande slutsatsen att då de själva inte vet, så vet heller ingen annan. Eller att det skulle vara ett bevis på en konspiration vars omfattning vi aldrig sett maken till. Utan att uppvisa en antydan till att ha gjort en bakgrundskontroll bortom diverse blogginlägg slänger de sig istället på tangentbordet och skäller ut journalister och forskare efter noter.

Andersson påstår exempelvis att IPCC:s sammanfattande rapporter skulle mörka naturliga orsaker till klimatförändringarna, för där ”anges enbart människoskapade orsaker.” Det tar en minut att kontrollera att detta inte stämmer, något Andersson inte iddes göra (men beskyller andra för att inte vara kritiskt tänkande). Det här är standardmyt 1A hämtad direkt från nätet. Mycket annat av det hon påstår ligger på samma nivå. Inget av det som Andersson och andra kulturpersonligheter lyfter fram är något nytt, det har ältats i decennier.

IPCC har förstås inte heller ignorerat solens inverkan. Professor Lennart Bengtsson brukar gå hem i ”skeptiska” läger, hör honom i SwebbTV 2021 förklara att solens variationer inte korrelerar med nutida uppvärmning.

IPCC har heller inte ignorerat exempelvis Lindzens irishypotes eller astrofysikern Svensmarks forskning om solens aktivitet och kosmisk strålning, den finns kommenterad i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna. Hypoteserna korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009). Så blev inte fallet.

Och så vidare…

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021) – men ja, det är än så länge relativt korta mätserier och bara några av alla de pusselbitar som utgör helheten.

Det är mer än trettio år sedan världens alla länder var överens om att göra något åt utsläppen. I demokratisk anda har möte efter möte hållits för att få till avtal och en fungerande väg framåt. Även om det bevisligen inte gett önskade resultat kämpar folk röven av sig för att komma tillrätta med problemen på en demokratisk väg.

Likförbannat har varenda kultursideartikel som ”ställer kritiska frågor” refererat till filosofen Torbjörn Tännsjös inspel om att vi kanske måste ha en mer auktoritär styrning av samhället för att komma tillrätta med utsläppen. Som vore det en allmänrådande inställning hos de som faktiskt vill åstadkomma en förändring. Och nota benne, det inkluderar större delen av näringslivet!

Och kulturkrigarna nämner oftast inte med ett ord all den skit som gjorts, och fortfarande görs, för att motarbeta minsta åtgärd. Till och med sagde Lennart Bengtsson kallar tongivande ”skeptiska” rapporter för rena beställningsjobb med avsikt att förvanska vad forskningen faktiskt är överens om.

Forskare lägger enorm tid och kraft (nej, de blir inte avlönade av IPCC) för att sammanställa aktuellt forskningsläge. Någonstans måste dock vetenskap förmedlas till beslutsfattare och därför sammanställs även IPCC:s rapport Sammanfattning för beslutsfattare gemensamt av forskare och beslutsfattare, där forskare har ansvaret för att de som skrivs där också är det som beskrivs i huvudrapporterna.

Samma personer och organisationer som i decennier påstått att det inte skett någon uppvärmning försöker närmast desperat få det till att denna rapport är felaktig.

Nej, LA ställer inga ”kritiska frågor”, hon uppvisar bara en öronbedövande slapphet och arrogans. Och att hon sen hyllas för att vara skeptisk lagd är bisarrt för det är inget annat än kunskapsförakt. Vi lider definitivt ingen brist på denna typ av pseudoskeptiker.

Tänk om hon istället kunde ge oss något konkret råd om vad som skulle få henne att läsa/lyssna på naturvetenskaplig forskning!? Vi kan nämligen inte begära att världens akademiker ska göra mer för att förmedla kunskap än vad som har gjorts i klimatfrågan. Det går fan inte. Ändå ignoreras det. Eller om hon åtminstone kunde vara ärlig och säga att ja, det händer men jag skiter i alla bevis för rättigheten att göra som jag vill väger tyngre.

Jag vet förstås varifrån hon/de ha fått sina tvivel och jag har också i en mängd inlägg berättat varför man bör vara skeptisk (ja, på riktigt, inte bara vara motvalls för sakens skull). Eller varför inte läsa min bok Spelet om klimatet. Finns som både inbunden och pocket (tror Adlibris fortfarande har halva priset för den inbundna).


Det är inte bara naturvetenskapliga forskare som är överens om att åtgärder krävs för att förhindra allvarliga följder på grund av de pågående klimatförändringarna. Institute for Policy Integrity (New York University of Law) gjorde 2021 en undersökning där alla ekonomer som publicerat vetenskapliga artiklar inom klimatområdet tillfrågades om hur de såg på problematiken. 738 av dem svarade (svarsfrekvens 34%). Som synes i bilden nedan är det ytterst få som anser att konsekvenserna av klimatförändringarna är överdrivna.

Motorn i klimathotsförnekeriet har allt sedan början varit självutnämnda libertarianska/konservativa tankesmedjor. Lena Andersson tycks resonera enligt samma mall där ekonomin liknas vid en naturlag och jag får erkänna att jag ibland blir förundrad över hur naivt många av dessa marknadsfundamentalister ser på världen. I senaste krönikan skriver LA:

”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.

Herregud, det naturligt goda för det godas skull! Det går inte en dag utan att man får höra om diverse avarter och skit producerat i ”den fria ekonomins namn”. Att ogilla detta betyder inte att man därför vill införa kommunism. Hela anförandet är en jättelik halmgubbe, visst finns det några som ”vill ha det lika för alla” men det är knappast vad Parisavtalet innebär.

LA tycks vidare mena att Parisavtal och liknande målstyrning är att likna vid planekonomi och kränker den personliga friheten och principen om äganderätten. Argument som använts av Timbroanknutna personer i urminnes tider. Redan 1997 fick vi reda på att vi behöver äga de vilda djuren lite mer så ordnar det sig med utrotningar och sånt: Stefan Kraft rasar mot mot Göran Perssons miljöpolitik (tagen från denna tweet, samma sak upprepas i Krafts text Rörelsens gröna ansikte):

Anledningen till att vi har fått en bättre miljö är för att samhället har agerat trots högljutt motstånd från konservativa krafter med exakt samma argument och alarmism varenda gång. Det gäller i allt från utsläpp av SO2, freoner, PCB, bly från bensin och så vidare. Utfasningen av dessa problem skedde inte av sig självt på grund av en ekonomisk innovationslusta, åtgärder motarbetades i det längsta. Att marknadskrafterna är en enorm drivkraft när det väl sätter igång är en helt annan sak.

Visst innebär reglering av dessa utsläpp inskränkningar i företagsägarnas frihet att göra som de vill, men tänk om LA kunde reflektera över övriga medborgares frihet att behöva utsättas för dessa utsläpp. I alla nämnda fall är vetenskapen så klar den kan bli och i alla dessa fall har lobbyorganisationer hävdat motsatsen. Och gör så fortfarande.

Vems frihet är viktigast?

I inget av ovanstående fall har det krävts kommunism för att rätta till problemen. I inget av dessa fall har det inneburit samhällskollaps. Det är dock vad som påståtts varenda gång av kränkta libertarianska lobbyorganisationer och tankesmedjor.

Är frihet endast kännetecknat av att få driva företag som man vill? Hur påverkar det MIN frihet att exempelvis Hökmark driver en tankesmedja ihop med känd vetenskapsförnekande lobbyist utan att uppge finansiering SAMTIDIGT som han var välbetald EU-parlamentariker (med förmåner vanligt folk bara kan drömma om)?

Vill vi ha demokrati eller gå tillbaka till småfurstedömen där företagsledare bestämmer vad som är frihet?

Idag publicerar Timbro/Smedjan inlägg om att vi ska avhjälpa vattenbrist genom att höja priset när det behövs istället för att reglera användandet på annat sätt. Vilket i praktiken innebär att de som har råd kan fortsätta precis som de vill medan andra får stå för anpassningen till verkligheten. Är det frihet? För vem?

LA: ”Om dessutom växthusgaserna görs om till ett slags gift blir det visserligen absurt men åtgärderna står åtminstone inte i strid med de självägandets principer som många i smyg håller högt fast de har orsakat vår stundande ruin. Då kan utsläppen formuleras som en fråga om övergrepp – på människor, natur och framtid. Det är också vad som tankemässigt har skett. Koldioxiden är hin håle själv och måste förgöras.”

Eftersom LA argumenterar mot verkligheten krävs det förstås att hon tillverkar halmgubbar att ironisera emot. Hon argumenterar som ett tjurigt litet barn som inte får det lördagsgodis hon vill. Och jag gissar att hon får ganska bra betalt för det.

Att kämpa emot vetenskapen tycks vara något SvD:s ledarsida har som grej: 

”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Och by the way, Greta Thunbergs protester ÄR en del av marknadsekonomin, bara det att LA och kompani inte gillar när efterfrågan som lyfts rör saker som påverkar deras personliga åsikter.

Timbro skriver om historien

MNI_0818

Idag inleds Timbros nysatsning på miljö- och klimatfrågor.” Så inleder Timbros vd Benjamin Dousa en artikel på webbtidningen Smedjan (8 mars 2021). Kanon, hoppas det blir bra!

Rubriken lyder ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”. Längre ner kan man läsa vad marknadsliberalernas reformagenda innebär: ”Det är att göra som Greta Thunberg säger, men inte själv gör, nämligen att lyssna på forskarna även om slutsatserna känns obekväma.” Här borde nog den gode Dousa hejda sig en smula, för Timbro och marknadsliberala tankesmedjor har ingen som helst anledning att slå sig för bröstet över att lyssna på forskare och vara drivande i klimatfrågan.

Det borde vara omöjligt att ha missat att just marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast har ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och hårdnackat kämpat emot varje försök till åtgärd. Det gäller framförallt i USA men mönstret går igen även i Sverige (t ex Eudoxa och Captus). En rad personer med kopplingar till Timbro och deras Stureakademi har inte direkt kämpat för att få till klimatåtgärder. Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning” (enligt skattedeklaration).

SvD:s ledarsida: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Det finns som sagt en rad andra exempel. Skriver mer om detta i min bok Spelet om klimatet (släpps 25/3). Några ytterligare kommentarer här: https://tidningensyre.se/2021/21-maj-2021/de-riktiga-klimatvannerna/

Dousa skriver vidare:

”Ibland påstås slarvigt att högern aldrig har brytt sig om klimatet. Det stämmer inte. Exempelvis var Margaret Thatcher en av världens första ledande politiker att hålla ett tal om klimatförändringar. Det var också en republikansk administration som inrättade miljöskyddsmyndigheten i USA.”

Jo men visst, det stämmer. Men en och annan del av historien utelämnas. Thatcher, liksom en lång rad andra ”marknadsliberala” politiker, ändrade uppfattning i frågan och började anse att klimathotet bara var socialistisk alarmism – efter att marknadsfundamentalister övertygat dem.

Och jo, Nixon bildade amerikanska miljöskyddsenheten EPA. Det är dock evigheter sedan och det har hänt en del sedan dess. Reagans administration såg exempelvis till att förneka vetenskapen att SO2-utsläppen från industrin var ett problem. De lyssnade inte alls på vad EPA:s och National Academy of Sciences experter rådde dem till. Bush den yngre såg (bland annat) till att installera en lobbyist som chef för den enhet som koordinerar USA:s myndigheters miljöarbete. Resultatet var att de noga kontrollerade statsanställda forskares uttalande i klimatfrågan. Lobbyisten har själv erkänt att de också ”redigerade” rapporter med mera och strök diverse ”ej passande” information om klimathotet. Kanadas tidigare konservativa marknadsliberala regering gjorde detsamma.

Trump kanske vi inte behöver tala om, men under hans ledning fick EPA en lobbyist från kolindustrin som chef. Dess vetenskapliga råd har stöpts om med betydligt större andel av konsulter och industrianknutna forskare. Det fanns långt gångna planer på att förbjuda forskare som fått statliga forskaranslag att ens få vara med i detta råd (de skulle då bli partiska…).

Lite kul att Dousa också refererar till amerikanska Perc och att Timbro tidigt gav ut deras bok Marknadsliberal miljöhushållning av Terry Anderson och Donald Leal. De ”som länge drev det amerikanska miljöinstitutet Perc utifrån just det frimarknadsperspektiv som vi själva representerar.” Visst, det finns många marknadsanpassade lösningar som gett resultat (man får förmoda att Dousa hyllar EU:s handel med utsläppsrätter som MP varit drivande i). Men de har inte kommit till av sig självt.

Nu verkar varken Anderson eller Leal vara särskilt intresserade av att lösa grundproblemet utan tycker att vi istället ska anpassa oss -vi har gott om tid. Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. Samma resonemang här: ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det får man naturligtvis tycka, själv tycker jag det är idiotiskt och total avsaknad av insikt i konsekvenserna av att införa kvartalsekonomihets i ekologiska system, utvecklade över tusentals år. Jämför torskfisket vid Lofoten respektive utanför Newfoundland. I Norge blev det fiskestopp och efterforskning, vilket följdes av en ganska snar återgång till lönsamt fiske men med noga reglerade kvoter. I Newfoundland väntade man för länge och allt kollapsade på 1990-talet. Det har fortfarande inte hämtat sig.

Perc verkar inte heller haft särskilt stor tilltro till klimatforskningen. I en rapport från 2010 upprepas en av alla myter om att den så kallade hockeyklubbsgrafen skulle vara enda beviset för en exceptionell uppvärmning (webarchive)):

“Of course, there is other evidence for global warming, but none of it proves that the recent warming is unprecedented. Indeed, quite the reverse: surface temperatures, sea levels, tree lines, glacier retreats, summer sea ice extent in the Arctic, early spring flowers, bird migration, droughts, floods, storms—they all show change that is no different in speed or magnitude from other periods, like 1910–1940, at least as far as can be measured. There may be something unprecedented going on in temperature, but the only piece of empirical evidence that actually says so—yes, the only one—is the hockey stick. […] And the hockey stick is wrong.” 

Det är raka motsatsen till det IPCC har visat. Naturligtvis får man tycka att man inte ska göra något åt problemen, men kom då inte och säg att man lyssnar på vetenskapen. Vissa gillar förstås deras budskap att inte göra något åt själva problemen och finansierar gärna deras verksamhet … guess who?

Jaja, nu ska ju i alla fall även Timbro arbeta för klimatåtgärder tydligen, välkomna in i matchen – det är ju bara trettiotre år sen IPCC bildades, bättre sent än aldrig antar jag. Lycka till.

De ska också fortsätta kämpa för tillväxt, för det är det som ligger till grunden för att ha råd med miljöåtgärder, säger Dousa. Måhända, men vad det gäller utsläpp av svaveldioxid, freoner, koldioxid med mera har det inte handlat om att fattiga länder ska åtgärda problemen eller att samhället haft brist på pengar. Det har krävts en rejäl alarmism för att bryta ner just marknadsliberalernas envetna motstånd till att acceptera vetenskapen. Fundera en stund över varför det ska behöva vara så?

Jag delar Dousas uppfattning om att näringslivet är en viktig del i lösningarna. Däremot kan näringslivets politiska propagandaorganisationer ställa sig i skamvrån. De har gjort allt för att motarbeta miljöåtgärder vars positiva effekter de nu försöker ta åt sig äran av!

(jaja, inte alla organisationer och så vidare…).