AstroTurf är ett fabrikat av konstgräs som har gett namn åt ett begrepp inom den nobla konsten att desinformera: astroturfing. Det innebär att man skapar en falsk gräsrotsrörelse med avsikt att sprida ett budskap utan att röja vem avsändaren är. Syftet är förstås att påverka opinionen och politiker genom att ge sken av att det finns ett folkligt och/eller vetenskapligt stöd för vad det nu kan vara.

Kemikaliebranschen (som jag själv jobbar i) är ju inte vidare populär och även om de vill föra ut ett i sig korrekt budskap är det förmodligen mer effektivt att låta en ”gräsrotsrörelse” stå bakom. Ett sådant exempel syns i bilden nedan. Det står att annonsen är betald av Californians for Fire Safety, men i själva verket är det bara en fasad för stora tillverkare av flamskyddsmedel.

Jag tänkte här ge ett klassiskt (och sorgligt) exempel i samma ämne som visar hur sofistikerad och långtgående den här typen av verksamhet kan vara.

David Heimbach var en amerikansk läkare och ansedd expert på brännskador. Han hade till och med fått utmärkelse av Dalai Lama för sitt jobb med brännskadade barn. När Kalifornien ville lätta på sina hårda brandsäkerhetslagar var det många som protesterade högt och Heimbach var en av dem. Och visst borde han om någon veta vad han pratade om!?

Inför bland annat delstatssenaten vittnade han 2011 om hur han förgäves försökt rädda oskyldiga små barn som skadats svårt i bränder. Det var hjärtskärande berättelser och det sorgligaste var, menade han, att olyckorna hade kunnat undvikas om bara möbler och kuddar varit ordentligt behandlade med flamskyddsmedel.

”Now this is a tiny little person, no bigger than my Italian greyhound at home,” said Heimbach, gesturing to approximate the baby’s size. ”Half of her body was severely burned. She ultimately died after about three weeks of pain and misery in the hospital.”

Politikerna tog åt sig och det blev ingen ändring av lagen.

Men några journalister på Chicago Tribune tyckte att en del detaljer verkade märkliga. Vilken förälder ställer ner ett levande ljus i sitt barns spjälsäng och går därifrån? (Och mitt tillägg: när libertarianer inom Competitive Enterprise Institute lobbar för hårdare myndighetskrav är det läge att ana ugglor i mossen…)

Hur än journalisterna sökte kunde de inte hitta några uppgifter som bekräftade Heimbachs berättelser. Och när de konfronterad honom erkände han till slut att det bara varit anekdoter. De stackars barnen hade aldrig existerat. Men han bedyrade:

”I’m a well-meaning guy. I’m not in the pocket of industry.”

Han hade tidigare fått frågan om han hade fått betalt för sin medverkan i rättegångarna. Han uppgav då att han bara fått ersättning för resekostnaderna från en organisation vid namn Citizens for Fire Safety (web archive) – en gräsrotsrörelse driven av personer som var oroliga för det försämrade brandskyddet som hotade. På deras hemsida kunde man läsa att de också samarbetade med och drev vetenskapliga studier ihop med både myndigheter och andra intresseorganisationer.

I själva verket hade Heimbachs ”resecheck” uppgått till 240 000 dollar. När journalisterna kollade organisationens skattedeklarationer uppgavs att deras enda inkomst kom från medlemsavgifter (som mellan 2008-2010 uppgick till 17 miljoner dollar). Och de enda medlemmarna var tre amerikanska bolag, tillika världens största tillverkare av bromerade flamskyddsmedel (som av en händelse). I själva verket visade det sig att organisationen var registrerad som en handelsorganisation.

American Burn Association och andra ”samarbetspartners” förnekade också att de hade något projekt eller forskning ihop med Citizens for Fire Safety Institute. Bland mycket annat visade det sig också att lobbyister utgett sig för att vara brandmän när de försökt påverka politiker. Chicago Tribune avslöjade detta i en artikelserie Playing with fire 2012.

Det slutar dock inte där. Och eftersom tidningen skrev att en studie ”…var så obskyr att den bara fanns tillgänglig på svenska” blev jag förstås tvungen att kolla upp vad det handlade om 🙂

Citizens for Fire Safety Institutes hemsida är numera borttagen och deras Facebookkonto slutade uppdateras kort efter Chicago Tribunes avslöjanden.

---

Men först en bakgrund till problemställningen. Kaliforniens lagstiftning om brandsäkerhet har länge varit en av de hårdaste i USA. De har t ex krävt att stoppningen i möbler ska prepareras med minst 5 viktsprocent flamskyddsmedel. Och då delstatens möbelmarknad är stor blev det i praktiken en reglering som gällde i större delen av USA och även Kanada (”alla” större företag ville ju in på marknaden och det är förstås bökigt att köra med olika tillverkningskrav beroende på vilken delstat man ska sälja till).

Detta är en orsak till att amerikanare generellt sett har högre halter av den här typen av kemikalier i kroppen.

Det finns en mängd olika flamskyddsmedel och de är liksom många andra klorerade- och/eller bromerade substanser mycket beständiga i stil med PCB. De hittas numera överallt på jorden, till och med i blodet hos djur i polarområdena.

En springande fråga är ju om detta utgör någon fara?

Slutsatsen i den vetenskapliga artikeln jag länkat till ovan är att några substanser verkar okej, andra uppvisar klart oroande resultat i djurstudier och en del även i människa. Men för en lång radda substanser saknas det data.

(Det är dessutom notoriskt svårt att studera effekten i människa då ingen vill utföra kontrollerade försök där man avsiktligt trycker i människor misstänkt farliga kemikalier.)

I andra vågskålen ligger ju nyttan med att använda flamskyddsmedlen, i det här fallet i möbler. (Det råder inga tvivel om att flamskyddsmedel gör det svårare för material att brinna, men frågan är vilka mängder som krävs och i vilka applikationer de behövs för att de ska göra någon praktisk skillnad i verkligheten.)

Ett starkt kort för ”flamskyddsförespråkarna” var en av de mer omfattande studier som gjorts inom detta område, utförd av bland annat Vytenis Babrauskas. Den visade att flamskyddsmedel hade en betydande effekt i att fördröja en brands uppkomst jämfört med obehandlade möbler.

Men Babrauskas själv uppger att resultaten inte kunde användas för att bedöma effekten av brandskyddslagen. Den lagstadgade nivån var 5% flamskyddsmedel i stoppningen, men i Babrauskas studie hade >50% använts (avsikten med studien var inte att ”testa lagens effekt”). Där noterades också att den mängd som fanns i normala möbler inte påverkade eldförloppet.

Babrauskas hade även gjort försök med mer relevanta nivåer som visade att detta inte hade någon signifikant skyddande effekt i verkliga situationer. Andra undersökningar bekräftade detta, bland annat utförda av U.S. Consumer Product Safety Commission. (Organohalogen Compounds,Vol. 73, 2032-2035 (2011)).

---

Men det fanns fler studier som lyftes fram. En av dem var alltså den ”obskyra svenska studien…”.

Nu var det inte konstigt att denna bara fanns på svenska då det var en rapport från 1997 utgiven av myndigheten Elsäkerhetsverket. De hade under 14 månader undersökt alla bränder i Vällingby, en förort till Stockholm, som orsakats av el. Jag har inte hittat just den men det är sannolikt inte undersökningen i sig som är suspekt, utan hur resultaten har använts.

En artikel i den vetenskapliga tidskriften Fire and Materials från år 2000 jämförde antal teve-bränder i Europa respektive USA (som till skillnad från Europa krävde flamskyddsmedel i apparaternas plasthölje). De fann en stigande trend i Europa, och att det inträffande mer än tio gånger så många tevebränder i Europa jämfört med i USA. De drog därför slutsatsen att även Europa behövde skärpa kraven.

”To avoid an increase in TV set fires, fire safety requirements should be increased, and public awareness of the importance of fire safety in TVs heightened.”

Jag tycker att problematiken med kopplingar mellan näringsliv och akademi ibland överdrivs, det finns ohyggligt många bra studier och nödvändiga projekt med dylika samarbeten. Likaså finns det på sin håll en ”kemikalieskräck” som inte har stöd i vetenskapen. Med det sagt har jag själv listat en uppsjö av fall som verkligen är problematiska. Och klart att man bör dra öronen åt sig när en studie, som denna, kommer fram till en ”positiv slutsats” för flamskyddsmedel/bromindustrin och artikeln avslutas så här:

Det blir inte bättre av att en av de tre författarna jobbade på Albermale, tillverkare av bromerade flamskyddsmedel, en annan, utan övriga vetenskapliga publikationer, jobbade på en PR-firma, och den tredje var en svenska från (dåvarande) Statens Provningsanstalt…

Nåväl, besvärande intressekonflikter är en sak, innehållet är ju ändå det som spelar någon roll.

Författarna redovisar först resultat från en större studie gjord av brittiska Sambrook Research International. Den visade att antalet bränder per miljon teveapparater i Europa var i samma storleksordning som i USA. Och det är här Vällingbyundersökningen kommer in.

Enligt den var antalet tevebränder i Sverige nämligen 10 gånger högre än vad som redovisades i Sambrookstudien. Och eftersom den hade granskat enstaka fall i mer detalj tyckte författarna att detta var en mer rättvisande statistik. De antog sedan att detta värde gällde för hela Europa som de sen i sin tur använde för att jämföra med USA:s siffror.

Det är mycket möjligt att Vällingbysiffrorna är mer korrekta värden, men det finns inget i artikeln som tyder på att USA:s statistik skulle vara inhämtad på annat sätt än den Sambrookstudien byggde på. Då blir det ju att jämföra äpplen och päron.

Enligt Chicago Tribune redovisar Vällingbystudien att det inträffade 32 elbränder i den undersökta perioden. Av dem utgjorde tevebränder en fjärdedel, dvs 8 stycken. I det undersökta området bodde då 265 000 invånare. Författarna redovisar dock inte dessa siffror utan bara omräknat för att gälla hela Sverige (165 tevebränder/miljon apparater). Detta extrapolerades sedan som sagt till att gälla för hela Europa med 500 miljoner invånare.

Så slutsatsen att Europa borde skärpa brandskyddskraven bygger på 8 bränder under en begränsad period i en liten ort i Stockholms utkanter. Lite som att använda temperaturer mätta under några år från centrala delarna av England som ett globalt temperaturmedelvärde och påvisa långsiktigt trend (true story)…

Journalisterna intervjuade även Ingvar Enqvist som skrivit ”Vällingbyrapporten”, och han tyckte det var ”ganska märkligt” att resultaten användes som de gjorde i den angivna studien.

Författarna redovisar också, som sagt, en oroande trend av ökande bränder i Europa, men de visade inte hur det såg ut i USA under denna tid. En ökande trend även där hade ju antytt att det kanske inte hade med flamskyddsmedlen att göra.

Och på tal om den ökande trenden, författarna ger exempel från tre länder: Sverige, Storbritannien och Nederländerna. Den sistnämnda visas nedan och deras kommentar tycker jag är anmärkningsvärd. De ser en uppåtgående trend från 1989. I en vetenskaplig studie som denna tycker jag nog man kunde kräva en statistisk beräkning på detta och inte ett ögonmått. Med den stora årliga variationen har jag svårt att se att det skulle bli en signifikant trend. Men det är en gissning. Författarna verkar dock inte ha lagt ner mer tid på det än så heller…:

Jag tycker att det görs en rad subjektiva antaganden i studien som inte styrks med data, och att deras slutsats känns lite väl sockrad, men jag är för all del inte expert på området, läs själv.

---

Efter Chicago Tribunes avslöjanden om Citizens for Fire Safety var det ju knappast så att folk ställde sig på rad inför representanter för kemikalieindustrin, gjorde honnör och utbrast ”tack, ni är vårt sista hopp” (Hej Mattias Karlsson). Opinionen att brandskyddslagen skulle lättas började återigen spira.

Lagstiftarna i Kalifornien fick dock snart en vetenskaplig rapport i handen som visade att det visst fanns belägg för flamskyddsmedlen och Kaliforniens hårda brandskyddsregler. Rapporten var skriven av Matthew Blais, chefen för det respektabla Fire Technology at Southwest Research Institute. Studien hade dessutom finansierats av National Institute of Justice.

Rapporten presenterades på ett par konferenser, en video gjordes och senator James Inhofe hänvisade till den i USA:s kongress. Inhofe är annars kanske mest känd för att ha tagit med en snöboll in i kongressen för att visa att den globala uppvärmning var en bluff…

Det framgick dock inte (varken i videon, på konferenserna eller i rapporten) att Blais också hade uppdrag för North American Flame Retardant Alliance.

Rapporten var inte publicerad i en vetenskaplig tidskrift med så kallad peer review-granskning. National Institute of Justice hade inte heller finansierat rapporten, den finansieringen gällde en studie om mordbränder som tidigare gjorts av Blais kollegor på hans institut, och som han nu refererade till. Pengarna till rapporten kom från lobbyorganisationen American Chemistry Council.

Den studie Blais hänvisade till visade enligt honom att flamskyddsmedel i möbler och tyg visst fördröjde brand. De hade testat 79 olika möbler, främst stolar och soffor, med sex olika kuddar varav fyra preparerade med flamskyddsmedel. En rad andra parametrar som tändkälla, densitet på stoppning, tyger med mera ingick i försöksupplägget.

Enligt Chicago Tribune (jag har själv inte dissekerat artikeln på +100 sidor…) uppvisade bara ett av försöken en onormalt lång tid att fatta eld. Blais kollegor ansåg att det var en outlier och strök den ur analysen. Blais tyckte tvärtom, att det var det enda försöket att rapportera om…

Blais påstod vidare att ett ”möbeltyg” preparerat med flamskyddsmedel fördröjde branden med 13 minuter vilket förstås skulle innebära stor chans att folk skulle hinna rädda sig. Bara det att han ”glömde” berätta att det tyg hans kollegor testat var ett specialtyg som nästan uteslutande används till teaterridåer och liknande, konstruerade för att ”självslockna” – inget som användes i normala möbler. Eller rättare sagt, han inte bara glömde att berätta det, han påstod att det var ett tyg som var vanligt i normala möbler.

Chicago Tribune försökte få en kommentar av den forskare på Blais institut som lett studien Blais refererade till men han svarade inte på mejl och de förnekades ett möte.

Som ni märker är det mycket effektivt att mata politiker och offentligheten med den här typen av undermåliga, och till och med felaktiga, rapporter. Det tar en oändlig tid att kolla upp och många gånger spelar det ingen roll att faktakontroller görs, argumenten och referenserna används om och om igen ändå. Det är tydligt i exempelvis klimatdebatten.

2018 ändrade Kalifornien sina lagar och förbjöd flamskyddsmedel i rad olika produkter.

---

Och så vidare kanske jag skulle säga, för den här typen av historier tar aldrig slut. Läs t ex ett av mina tidigare inlägg om asbest där en advokat planterade en ny hypotes om vad som orsakade lungcancer och fick välrenommerade akademiker att skriva vetenskapliga artiklar om det.

(PS det är definitivt inte bara industrin som drar stora växlar på studier med bristande kvalitet….)