Kritiken mot medias klimatrapportering är bedrövligt dålig

Det finns självklart saker man kan kritisera och klassa som överdriven alarmism inom klimatdebatten. Problemet är att så mycket av det som skrivs för att kritisera medias rapportering oftast är brutalt dåligt underbyggt och mynnar snudd på alltid ut i nästan parodiska felaktigheter. (Jag tänker inte kommentera överdramatiska tidningsrubriker, de skrivs inom exakt alla områden, sluta låtsas vara chockad över att de finns). Här följer några exempel:

9 augusti förra året publicerade IPCC sin sjätte stora rapport AR6 WG1 (dvs den delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna). Två dagar efter detta valde Fokus istället att göra en egen amatörbedömning där ”Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan”.

Det är en helt makalöst kass artikel, skrev om det här. IPCC hade alltså precis slagit fast att det inte råder några som helst tvivel om att uppvärmningen beror på våra utsläpp. Hörstadius:

”Här är är två centrala klimatfrågor som vetenskapen ännu inte har svar på: Hur mycket av temperaturökningen beror på människans användande av fossila bränslen? Alltså: hur antropogen är den, respektive hur mycket beror på naturlig variation.”

SD:s Elsa Widding används som referens för att berätta att det bara är pensionerade professorer som vågar ha en avvikande uppfattning då de inte längre riskerar att missta forskningsanslag.

Hörstadius ifrågasätter om forskningen verkligen är överens om att mänsklighetens utsläpp påverkar klimatet med hänvisning till ett gammalt upprop (som jag har skrivit om här: 31000 forskare bestrider konsensus om klimatet. Eller?

Ekonomen John Hassler berättar vikten av att applicera marknadsekonomi och tillfrågas om vad de naturvetenskapliga forskarna kommit fram till:

– Jag har länge noterat hur stor osäkerheten är. IPCC kan faktiskt inte ens fastslå bortom allt tvivel att den globala uppvärmningen beror på utsläppen.

Tvärtemot vad IPCC-rapporten säger.

Ekonomen Nordhaus åsikter tas upp. Icke-forskaren Michael Shellenbergers åsikter om att de fattiga måste få fortsätta använda fossila bränslen lyfts. Och så vidare, för det finns fler felaktigheter: Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD.

Det var alltså en rapport om den fysikaliska vetenskapen som forskare har sammanställt under ett par års tid. I Fokus är det ekonomer som får ge sin syn på saken, sammanställt av en skribent som, vad jag kan hitta, aldrig skrivit om vetenskap tidigare. En lång radda av gamla uttjatade felaktiga påståenden.


Lobbygruppen Näringslivets medieservice påstod att när medier skriver om havsnivåökningar så nämns enbart värstascenariot i en majoritet av artiklarna. Men för att komma fram till detta var de tvungna att ignorera 75 procent av alla de artiklar de undersökt, och dessutom felklassificerat ett antal som jag orkade kolla. Men inte ens då var utslaget särskilt klart: Svårt ta er klimatstudie om medierna på allvar


Kvartal publicerade så sent som i slutet av förra året artikeln Från istid till värmedöd där det beskrivs att människan alltid har larmat om undergång. På 1970-talet handlade det om varningar för en ny istid och nu är det värmekollaps. Baserat på tidningsklipp konstateras att: ”Slutligen, för 50 år sedan spåddes alltså istid och mänsklighetens undergång.

Genom att körsbärsplocka kan man få fram precis vad man vill. Det här är gammal skåpmat i klimatdebatten och det är bedrövligt att skribenten inte med ett ord belyser att skillnaden då och nu är avgrundsdjup! Men redan på 70-talet handlade en klar majoritet av de vetenskapligt publicerade artiklarna en uppvärmning. Alarmism om istid på 70-talet? Konsten att plocka körsbär.

En Aftonbladetartikel ska till exempel ha hänvisat till ”klimatforskaren Göran Windelius som tillsammans med internationella forskare studerat himlakropparnas rörelser och jämfört med långa tidsserier av väderstatistik.” 

Klimatforskare?

Enligt Google scholar finns han med på en artikel och ett kapitel i en bok, men han har ingen anknytning till något universitet eller liknande. Här en text där han beskriver sin tes som handlar om att astronomiska cykler kan förklara uppvärmningen. Den är från början av 1990-talet men det är EXAKT samma argument som fortfarande snurrar runt på Klimatsans och andra bloggar. Hur många sådana hypoteser finns det? Klimatspådomar vi (inte) minns. Genom att körsbärsplocka skulle jag kunna skriva samma artikel som Kvartal publicerat, men att det i stället handlar om att man på 2010-talet larmar för en ny istid.

Kvartal berättar också att det tydligen skrevs om en kommande istid i skönlitteraturen. ”Klimatfrågan behandlades även litterärt. En roman med klimattema av Christer Persson, Den inre fienden (Bonniers 1971), fick fina recensioner på Dagens Nyheters kultursida den 24 september detta år. Boken skildrade en snar ”framtid då naturresurserna var förstörda” och jorden var snudd på obeboelig: en ny istid var på väg, på vintern var det minus 70 grader!

Där ser man.

Det hänvisas även till Tor Ragnar Gerholm, professor i kärnfysik och folkbildare. Han var alltså inte klimatforskare men mycket aktiv i klimatdebatten. Han satt exempelvis i ”tankesmedjan” Science and Environmental Policy Project (SEPP) vetenskapliga råd. Det är fysikern Fred Singers organisation och han har varit en nestor i att bestrida vetenskapen bakom försurning pga SO2-utsläpp, freoners verkan på ozonlagret och klimatförändringarna.

Visst förekom det larm om en ny istid, men det som beskrivs i Kvartals artikel är inte ett dugg representativt för vad vetenskapen då sa! (Och tänk att när den här typen av argument förs fram så glöms det alltid bort att samma människor och samma organisationer som dissar IPCC också spådde västvärldens undergång när utsläpp av bly, SO2, freoner osv skulle regleras).


Elsa Widding är ju en följetong här på bloggen. Hon säger sig vilja förklara för folk vad som ”egentligen” står i IPCC:s huvudrapporter till skillnad från vad media gör:

”Det övergripande syftet med mitt engagemang är att försöka bidra till en opartisk och saklig debatt baserad på data och faktiska observationer i IPCCs vetenskapliga underlag. Jag baseras i allt väsentligt mitt arbete på IPCCs vetenskapliga rapporter.

Faktum är att hon enligt egen utsago tänkt berätta om detta i en bok med arbetsnamnet Blåsningen. Tydligen skulle den ha getts ut i slutet av förra året men hon hade blivit rådd att avvakta till efter IPCC AR6-rapportens alla delar getts ut och sammanställts i en ”syntesrapport” (planerad till i slutet av 2022). Anledning ska vara att hon blev ”nu osäker på hur jag får använda bilder och referat från AR6 eftersom denna enbart finns i draftversion.

Alltså, man får inte använda deras bilder i kommersiellt syfte utan tillstånd ens efter finala rapporterna är klara.

En krystad förklaring i mina öron men jag antar att Sverigedemokraterna tyckte det passade bra att hon sköt upp publiceringen till efter valet just som hon anslutit till partiet (hon står som nr 12 på deras riksdagslista och kommer med all sannolikhet sitta där efter valet).

Varför då frågar ni kanske? Jo, för att hon inte alls har koll på vad IPCC säger, och för att det mesta hon framför går helt på tvärs mot även de mest säkerställda slutsatserna. Se några av mina inlägg här, här, här, här, här, här eller här osv. Två andra korta exempel:

I intervju 2019: ”Koldioxidhypotesen lades fram redan 1816 men är fortfarande inte mer än just en hypotes, förklarar hon.

I ett brevsvar till frågor från SVT (som hon själv publicerat på Klimatupplysningen) påstår hon att IPCC skrivit ner säkerheten om hur mycket människan påverkat uppvärmningen och att de inte längre anger några siffror:

Men det är helt enkelt inte sant (understrykningarna hör samman med annat inlägg dock):

Och det här är INTE några undantag utan snarare regel (det är dock inget som t ex Kvartal brydde sig om när de gjorde en timslång intervju med henne och inledde med att belysa hur hon förtjänstfullt ”visselblåste” i Nuonaffären).

Widdings kommentar om Greta Thunberg är med tanke på detta närmast tragikomisk (samma intervju som ovan):

”– Hon [Greta] är vuxenvärldens förlängda arm, en lobbyist helt utan koppling till vetenskap. Dessutom är hon inte insatt i sakfrågan även om hon säkert har lärt sig några användbara fraser utantill. Jag ser det som omöjligt för en person som inte ens gått klart skolan att sätta sig in i de här komplexa frågorna.

Greta säger, vad jag vet, att vi ska lyssna på forskare, inte på henne.


Lena Andersson: : Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan (Svenska Dagbladets ledarsida (21/8 2021)).

Man måste få ha olika åsikter utan att hängas ut som kättare.” .

Hon replikerar på kritik:

Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda.”

Jo, man får ha olika åsikter, men man kan inte räkna med att bli tagen på allvar när man i en av Sveriges största tidningar gång på gång kläcker ur sig rena felaktigheter. För det handlar inte om tyckande utan om vad som är vetenskapligt publicerat. Och hur kan något bli nöjaktigt utrett när LA i sina texter visar att hon själv inte ens brytt sig om att öppna och titta efter vad de rapporter hon sågar faktiskt skriver om saken!?

(Jag har skrivit om det flera gånger på bloggen, t ex här, får räcka så nu…)

Här har jag skrivit om statsvetare Emil Uddhammars artikel 2019 i Axess, Kraven på lydnad i klimatdebatten. Det finns en del ansatser jag kan hålla med om men som i nästan alla av dessa pseudokritiska inlägg trillar det över kanten, för det blir så uppenbart att han inte tagit del av vad som utspelats genom decennierna. Han skriver:

”Grunden för den offentliga journalistiken och debatten i ett öppet samhälle bör vara ett kritiskt förhållningssätt. Så brukar vi tänka, och det gäller givetvis även läsare och allmänhet. Detta är också i linje med vetenskapsfilosofen Karl Poppers kritisk-rationella metod, vilken han kortfattat beskrev som ”conjectures and refutations”, teser och motbevis.”

”Här handlar det alltså om att åstadkomma blind tro och lydnad hos läsaren; krisen är så stor, tycks Alestig och Guardian mena, att normala kritiska kapaciteter – ”vårt försvar” – bör läggas åt sidan.”

Teser och motbevis ja. Vet Uddhammar exempelvis hur många gånger den danske astrofysikern Svensmarks hypoteser dragits fram och påståtts ha ignorerats? Otaliga. Och det görs fortfarande. Men Svensmarks artiklar finns kommenterade i alla de fyra senaste stora rapporterna. Ja, ALLA. Hans hypotes korrelerar helt enkelt inte med observationer.

Har den kände forskaren Richard Lindzens hypoteser ignorerats (som t ex förvillarnätverket Clintel påstår efter senaste IPCC-rapporten)? Här är några vetenskapliga artiklar som undersökt saken:

Fu 2001, Lin 2002, Hartmann 2002, Lin 2004, Wong 2004, Forster 2006, Su 2008, Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011.

Det diskuteras även i IPCC förra rapport. Så nej, det har inte ignorerats. Karl Popper skulle vända sig i sin grav om man visste i vilka sammanhang hans namn används. För så här fortsätter det i all oändlighet.

Om man vill ha en konstruktiv debatt får man fan anstränga sig lite och åtminstone ge sken av att man gjort lite efterforskningar på riktigt. Det är lätt att linda in sitt tyckande i fina teoretiska resonemang om hur en debatt minsann ska föras med ett öppet kritiskt sinne där alla ska få komma till tals. Men det funkar inte när bara ”ena sidan” måste förhålla sig till vad som är vetenskapligt publicerat. Visst bör man ge alla en ärlig chans men efter ett tag kan man faktiskt förbruka sitt förtroende som trovärdig källa.


Ann Charlott Altstadt har ju en inledande bra ansats när hon på Bulletin kommenterar Media rapporterar fel om FN:s klimatrapport. Hon skriver:

Det mest extrema scenariot RCA8.5 [ska vara RCP8.5], som 2013 lyftes som det mest troliga, bedöms ha låg sannolikhet för att faktiskt inträffa.”

Det är sant att detta scenario numera bedöms som osannolikt och jag kan hålla med om att det kanske kunnat meddelats tydligare (även om exempelvis Rockström påpekat det i Aktuelltsändning). Det finns dessutom forskare som fortfarande använder uttrycket business as usual om detta scenario, vilket inte är sant.

Men nej, IPCC gör ingen sannolikhetsbedömning av scenarierna i WG1-rapporterna och det stämmer inte att de tidigare bedömde detta scenario som mest sannolikt som Altstadt påstår.

Hon refererar till statsvetaren Roger Pielke Jr som har detta som något av en käpphäst. Hon (dvs Pielke Jr) menar att scenariot är byggt på helt befängda antaganden om utsläppsnivåer. Men det går att hamna på dessa koncentrationer av koldioxid i atmosfären även på ”annat sätt” beroende på osäkerheter i kolcykeln och liknande (även om alla forskare verkar vara rörande överens om att det inte längre är sannolikt). Från IPCC:

Och man kan ju tillägga att det inte är särskilt länge sen Pielke Jr själv ansåg att RCP8.5 inte var tillräckligt alarmerande för att beskriva framtiden: The fierce debate over future scenarios (RCP8.5)

Men Altstadts antydan till rimlig kritik blandas ganska omedelbart upp med felaktigheter och halmgubbar. Här om mediernas rapportering om extremväder:

Och de låter oss också helt felaktigt tro att klimatpanelen konstaterat att extremväder som översvämningar, extrem blåst, hagel, åskväder, blixtar och tropiska cykloner beror på ökande koldioxidutsläpp. Vilket inte stämmer.

Jaså, gjorde de? Det går säkert att hitta exempel men det var knappast vad medier i stort rapporterade om (av det jag läst och vi får heller inga exempel från Altstadt). Snarare är det hon som helt låter bli att nämna de trender som faktiskt är säkerställda. Här från SVT:

DN tar heller inte upp de väderextremer som Altstadt nämner. Inte ens i Aftonbladets artikel med den löjliga rubriken Skräckrapport för klimatet nämner det, texten är betydligt mer sansad än rubriken. (Ja, jag tycker också de borde sluta med sån skit men man behöver ju inte bli tramsig och och avfärda all klimatforskning för det.)

Och sedan kommer de närmast obligatoriska halmgubbarna:

Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”

Från en som beskyller andra för alarmism…


Med detta sagt, det finns extremister som överdriver åt det alarmistiska hållet:

Men, det är nästan undantagslöst så att de som ska ”vara skeptiska” på ledarsidor och i krönikor tar detta som intäkt för att IPCC:s slutsatser inte är att lita på, att alternativa hypoteser och naturliga faktorer som påverkar klimatet ska ha ignorerats och så vidare.

Det är inte så att man inte ”får” kritisera klimatdebatten. Allt detta har bara ältats till förbannelse och kultursidornas nutida gnällargument har motbevisats för minst tio år sen (låt mig gissa att de flesta av dessa låtsasskeptiker började engagera sig i klimatfrågan först när Greta Thunberg fick media att lyfta frågan, nästan 30 år efter att världens länder var överens om att minska utsläppen).

De har inte tystats, det ges ut böcker, debattsidorna har varit fulla med inlägg, M och KD tog dessutom hjälp av Stockholmsinitiativet att anordna seminarier för Riksdagen där dessa röster fick höras och berätta om Climategate och allt vad det var. Lomborg kan retweeta väderkartsgate och vinkla siffror precis hur han vill men har ändå fritt inträde till alla konservativa ledarspalter världen över. Osv osv.

Man behöver definitivt inte vara dum för att börja tvivla på klimatvetenskapen. Jag tror inte folk i allmänhet är medvetna om hur omfattande och övertygande desinformationskampanjerna har varit genom åren, vilket jag beskrivit i min bok Spelet om klimatet.

Väderkartsgate del 2

Det blev ett himla hallå om mitt inlägg om de där alarmistiskt färgade väderkartorna igår. Och sådana här saker tar aldrig slut. Om den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson pudlade för att han okritiskt delade meme från SD-revolver-Kjelle?

Nej, inte vad jag kunde se och det brukar inte funka så i den här ”debatten”. Istället slängdes nästa bild fram. Jag orkade inte kommentera den då, vilket togs för intäkt att han hade haft rätt i alla fall (som också brukligt är).

Det är nedanstående bild det handlar om. 10 °C visas med varma färger, ytterligare ett, som han säger, bevis för att en ”Subtil hjärntvätt av svenska folket pågår”:

Som vanligt får man bara en bild utan länk och utan uppgifter om varifrån och när skärmdumpen är tagen. Ska man körsbärsplocka är det förstås bra om det blir så svårt som möjligt att kolla upp kontexten bakom ett påstående. I det här fallet var det dock inte så svårt, bilden är från TV4 Nyhetsmorgon den 9 juli (kan ses t o m 23 juli).

Så hur alarmistiskt var programmet?

I själva väderpresentationerna används nedanstående karta, här vid ca 11 min in i programmet (ta mina tidsangivelserna med några nypor salt…):

Ungefär 18 min in körs ett lite längre inslag om vädret. Återigen används denna karta:

Men efter några minuter dyker den upp: hjärntvättarkartan:

Men bara ett kort ögonblick senare slänger de in Europakartan:

Nu är det grönt och kallt i Sverige!!! Hm, syntax error i hjärntvättandet och svenska folket blir alldeles förvirrade över vilket budskap etablissemanget egentligen försöker propagandera ut.

Jaja, man får förstås välja att gå i taket över färgvalet om man vill. Det är väl bara att acceptera att grävstjärnan Rebecca Weidmo Uvell och Samnytt gör vad som helst för att få sina klickpengar men det är rätt sorgligt att riksdagsledamöter hämtar näring ur samma mylla.

Läser man in en konspiration i detta skulle jag nog vilja påstå att det är ett lackmustest på hur långt ner i kaninhålet man har krupit. Jag tror större delen av Sveriges befolkning mest tar fram skämskudden över att detta faktiskt debatteras. Ja, jag tror faktiskt att även större delen av Jan Ericsons partikollegor gör detsamma (tyvärr inte alla dock). Men det är öronbedövande tyst från dem – rent ut sagt pinsamt för att vara Sveriges näst största parti.

Citerar Ali Esbatis kommentar om hela det här tramset: Jag tycker ändå att det är en speciell känsla, detta att i realtid se bärande delar av vår civilisation kollapsa. Här illustrerad av att en M-riksdagsman jobbar vidare med tanken om att rapportering om lufttemperatur utgör ”subtil hjärntvätt av svenska folket”.

Väderkartorna hjärntvättar svenskarna

Slutsats kvarstår. Subtil hjärntvätt av svenska folket pågår.”

Ovanstående är ett ordagrant citat från den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson (JE) – som länge har ifrågasatt IPCC:s slutsatser. Här är hela tweeten:

Det handlar om att svensk media använder en alarmistisk färgsättning av väderkartorna. Det har cirkulerat många sådana fejkade påståenden i olika utformning på sistone, se några nedan. JE:s första tweet (som han raderade efter jag kommenterat att den visade minusgrader i Sverige, för att sen lägga ut den på nytt när han ”kollat med sina källor”, men då delat upp bilderna och tagit bort kommentaren ”Peter Lindmark väderservice”) kommer från nedanstående FB-inlägg:

Bilden sägs komma från ”Kjelle Eklund” och länken går till dennes FB-konto som inte varit aktivt på flera år:

Kjelle med revolver och SD-logga….

Stämmer väderkartorna? Ja, det gör de säkert var för sig. Men den svenska bilden är inte från TV4 som JE och PL hävdar utan från SVT:s Morgonstudio. Och nej, bilden kommer inte från SVT:s torsdagssändning, meteorologen på bild jobbade inte ens under torsdagens sändning (kolla SVT-Play själv). JE:s påstående ovan är alltså inte sant oavsett vad hans anonyma källor hävdar.

Tittar man på den spanska bilden ser man som sagt att det är minusgrader eller strax över nollan i Storbritannien och södra Sverige (vit/turkos färg). Jag tänkte först att det är taget från en annan tidpunkt men så behöver inte vara fallet. En person på Twitter påpekade att det faktiskt står 850 HPA på den spanska bilden.

850 hPa (hektoPascal) visar temperaturen cirka 1500 m upp i atmosfären. Där påverkas inte temperaturen av dag-natt-variationer och visar mer tydligt hur varm- och kallfronter rör sig och brukar därför användas i prognoser istället för marktemperaturer. Här dagsfärsk bild och text från ECMWF, European Centre for Medium-Range Weather Forecasts.

”Air temperatures (in ºC) at 850 hPa (about 1.5 km above sea level) are shown using colour shading with intervals of 4ºC – click on the middle icon to the bottom right for the scale.

The 850 hPa level is usually just above the boundary layer and at this level the day-night variation in temperature is generally negligible.   Therefore air temperature at 850 hPa can be used to distinguish between warm and cold air masses or indicate frontal zones (i.e. areas of large temperature gradient, where the isotherms are more closely packed together).  Sometimes the temperature at 850 hPa can be used to assess roughly the maximum daytime temperature at sea level by adding 10ºC to 15ºC (interpolate for higher ground).  However, there are situations when this method does not apply, particularly in winter.

Och vad visar den svenska väderkartan från oklart datum, marktemperaturer? Jag har ingen aning men det finns inget som tyder på att den gjorda jämförelsen är äpplen mot äpplen.

För övrigt tycker jag det här är rent jävla trams. Man letar upp detaljer, enstaka fel i media, förvanskar och förstorar och ropar sig blåa om konspiration.

Jo, spansk media kan också använda rödfärg, här från samma datum som JE/PL:s bilder ska vara tagna ifrån:

Jan Ericson är inte enda moderaten som håller på med det här tramset, än värre är väl Lars Beckman som gång på gång bara ”ställer en fråga”:

Ingen av kartorna är från det år som anges i bilden, vilket Källkritikbyrån har tagit upp. Det är dessutom två helt olika typer av väderkartor som används, se text under bild nedan.

Det är dock inte sant som Källkritikbyrån säger att enbart handritade kartor användes 1986, men grafiken var inte på samma nivå som nu:

Visst är det kul att vi fått hit Trumpismen? Steve Bannons ord ekar: Flood the zone with shit! Jag är faktiskt förvånad över att ett seriöst parti som Moderaterna låter det här pajaseriet få fortsätta. Eller var förvånad rättare sagt, numera blir jag inte längre förvånad över något som dras upp av vissa politiker. JE har många följare på Twitter och tokrasisten Katerina Janouch retweetade hans inlägg ovan. Men jag lär väl bli förvånad över att jag kommer bli förvånad över kommande utspel. Valrörelsen har ju knappt börjat.

Sådant här slutar aldrig, en ny bild spottas fram, se Väderkartsgate del 2.

[Uppdatering: Här en tråd om motsvarande tjafs i Storbritannien:

[Uppdatering 24/7: Sverigedemokraterna ville uppenbarligen inte heller missa chansen att lägga en bredsida mot mainstream media via deras youtubekanla Riks:

Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen)

Lena Andersson är återigen i klimattagen med en text på SvD:s ledarsidor (9 juli). Ännu en gång verkar det handla om ilskan över hur journalister bedriver klimataktivism och att ”klimatåtgärder” inskränker människans frihet. Ingressen:

Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.

Eller jag får nog rätta mig, det är inte människans frihet hon åberopar. Det verkar vara människans frihet att driva företag utan att staten lägger sig i som är bekymret. Ja, i mina ögon tycks artikeln mest handla om den kränkthet hon känner över diskrepansen mellan verklighet och hennes utopiska bild av hur samhället borde fungera.

LA menar att eftersom nedstängningar och husarrester under pandemin fick en högst marginell påverkan på CO2-utsläppen så är det ett bevis på vad som är möjligt och önskvärt att göra gällande ”klimatpåverkande aktiviteter”. Hon fortsätter:

”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”

Nej, det är förstås inte upp till naturvetenskapen att bestämma hur vi styr samhället. Men, och det är här LA vimsar ut i tassemarkerna, vi har att rätta oss efter fysikaliska och biologiska ”lagar” vare sig vi vill det eller inte.

Man kan till exempel bli kränkt av att fisken tar slut vid långvarigt överfiske (oaktat orsak) men det får till slut konsekvenser och vi har sett otaliga exempel på detta. Om vi inte vill uppleva dessa kända och okända konsekvenser finns det bara ett alternativ, att ändra beteende. Hos marknadsfundamentalister kan det dock låta så här:

Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det är lite som när Gråben rusar ut för ett stup och sen försöker backa tillbaka. Jämför torskfisket i Newfoundland och Norge som var på väg åt samma håll båda två. (Självklart ligger det annat bakom än enbart marknadsmekanismer (som idiotsubventionerad EU-fiskeflotta)).

Samma princip gäller förstås vad det gäller klimatet. CO2 absorberar IR-strålning, man kan bli kränkt av detta faktum men det är inte särskilt konstruktivt. I den pseudoklimatdebatt som rasat på kultur- och ledarsidor har LA hyllats för att hon vågar ställa ”kritiska frågor” – en intellektuell person som törs vara skeptisk och ”svära i klimatkyrkan”.

Maciej Zaremba i DN”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”

Nina Solomin: Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? – Fokus: ”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”

”För hur högt i tak har vi? Det är något som alla kulturredaktörer – och andra publicister – bör reflektera över. Ställs de relevanta frågorna? Eller är det så, som Andersson befarar i sin klimatkrönika, att det i vissa ämnen blivit suspekt att ställa frågor, ”för det ser ut som tvivel”.

Men vad är det för ”skeptiska frågor” hon ställt? Jag hittar dem inte. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Det kommer ALLTID finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att tjäna pengar som nu?

Jag klipper in från tidigare inlägg:

Låt oss en gång för alla klargöra att irritationen över Anderssons och liknande krönikor inte handlar om att de ställer frågor om vad vetenskapen egentligen säger. Alla borde vara nyfikna över den saken.

Lena Andersson, SvD… knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret.

Altstadt, FokusJag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning?

Irritationen handlar om den häpnadsväckande slutsatsen att då de själva inte vet, så vet heller ingen annan. Eller att det skulle vara ett bevis på en konspiration vars omfattning vi aldrig sett maken till. Utan att uppvisa en antydan till att ha gjort en bakgrundskontroll bortom diverse blogginlägg slänger de sig istället på tangentbordet och skäller ut journalister och forskare efter noter.

Andersson påstår exempelvis att IPCC:s sammanfattande rapporter skulle mörka naturliga orsaker till klimatförändringarna, för där ”anges enbart människoskapade orsaker.” Det tar en minut att kontrollera att detta inte stämmer, något Andersson inte iddes göra (men beskyller andra för att inte vara kritiskt tänkande). Det här är standardmyt 1A hämtad direkt från nätet. Mycket annat av det hon påstår ligger på samma nivå. Inget av det som Andersson och andra kulturpersonligheter lyfter fram är något nytt, det har ältats i decennier.

IPCC har förstås inte heller ignorerat solens inverkan. Professor Lennart Bengtsson brukar gå hem i ”skeptiska” läger, hör honom i SwebbTV 2021 förklara att solens variationer inte korrelerar med nutida uppvärmning.

IPCC har heller inte ignorerat exempelvis Lindzens irishypotes eller astrofysikern Svensmarks forskning om solens aktivitet och kosmisk strålning, den finns kommenterad i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna. Hypoteserna korrelerar helt enkelt inte med observationer. Om du inte litar på IPCC, läs vad Svensmark själv skrev 2009 då solen gick in i en mycket låg aktivitetsfas: den globala uppvärmningen har slutat och en nedkylning har börjat (WUWT 2009). Så blev inte fallet.

Och så vidare…

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan även empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021) – men ja, det är än så länge relativt korta mätserier och bara några av alla de pusselbitar som utgör helheten.

Det är mer än trettio år sedan världens alla länder var överens om att göra något åt utsläppen. I demokratisk anda har möte efter möte hållits för att få till avtal och en fungerande väg framåt. Även om det bevisligen inte gett önskade resultat kämpar folk röven av sig för att komma tillrätta med problemen på en demokratisk väg.

Likförbannat har varenda kultursideartikel som ”ställer kritiska frågor” refererat till filosofen Torbjörn Tännsjös inspel om att vi kanske måste ha en mer auktoritär styrning av samhället för att komma tillrätta med utsläppen. Som vore det en allmänrådande inställning hos de som faktiskt vill åstadkomma en förändring. Och nota benne, det inkluderar större delen av näringslivet!

Och kulturkrigarna nämner oftast inte med ett ord all den skit som gjorts, och fortfarande görs, för att motarbeta minsta åtgärd. Till och med sagde Lennart Bengtsson kallar tongivande ”skeptiska” rapporter för rena beställningsjobb med avsikt att förvanska vad forskningen faktiskt är överens om.

Forskare lägger enorm tid och kraft (nej, de blir inte avlönade av IPCC) för att sammanställa aktuellt forskningsläge. Någonstans måste dock vetenskap förmedlas till beslutsfattare och därför sammanställs även IPCC:s rapport Sammanfattning för beslutsfattare gemensamt av forskare och beslutsfattare, där forskare har ansvaret för att de som skrivs där också är det som beskrivs i huvudrapporterna.

Samma personer och organisationer som i decennier påstått att det inte skett någon uppvärmning försöker närmast desperat få det till att denna rapport är felaktig.

Nej, LA ställer inga ”kritiska frågor”, hon uppvisar bara en öronbedövande slapphet och arrogans. Och att hon sen hyllas för att vara skeptisk lagd är bisarrt för det är inget annat än kunskapsförakt. Vi lider definitivt ingen brist på denna typ av pseudoskeptiker.

Tänk om hon istället kunde ge oss något konkret råd om vad som skulle få henne att läsa/lyssna på naturvetenskaplig forskning!? Vi kan nämligen inte begära att världens akademiker ska göra mer för att förmedla kunskap än vad som har gjorts i klimatfrågan. Det går fan inte. Ändå ignoreras det. Eller om hon åtminstone kunde vara ärlig och säga att ja, det händer men jag skiter i alla bevis för rättigheten att göra som jag vill väger tyngre.

Jag vet förstås varifrån hon/de ha fått sina tvivel och jag har också i en mängd inlägg berättat varför man bör vara skeptisk (ja, på riktigt, inte bara vara motvalls för sakens skull). Eller varför inte läsa min bok Spelet om klimatet. Finns som både inbunden och pocket (tror Adlibris fortfarande har halva priset för den inbundna).


Det är inte bara naturvetenskapliga forskare som är överens om att åtgärder krävs för att förhindra allvarliga följder på grund av de pågående klimatförändringarna. Institute for Policy Integrity (New York University of Law) gjorde 2021 en undersökning där alla ekonomer som publicerat vetenskapliga artiklar inom klimatområdet tillfrågades om hur de såg på problematiken. 738 av dem svarade (svarsfrekvens 34%). Som synes i bilden nedan är det ytterst få som anser att konsekvenserna av klimatförändringarna är överdrivna.

Motorn i klimathotsförnekeriet har allt sedan början varit självutnämnda libertarianska/konservativa tankesmedjor. Lena Andersson tycks resonera enligt samma mall där ekonomin liknas vid en naturlag och jag får erkänna att jag ibland blir förundrad över hur naivt många av dessa marknadsfundamentalister ser på världen. I senaste krönikan skriver LA:

”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.

Herregud, det naturligt goda för det godas skull! Det går inte en dag utan att man får höra om diverse avarter och skit producerat i ”den fria ekonomins namn”. Att ogilla detta betyder inte att man därför vill införa kommunism. Hela anförandet är en jättelik halmgubbe, visst finns det några som ”vill ha det lika för alla” men det är knappast vad Parisavtalet innebär.

LA tycks vidare mena att Parisavtal och liknande målstyrning är att likna vid planekonomi och kränker den personliga friheten och principen om äganderätten. Argument som använts av Timbroanknutna personer i urminnes tider. Redan 1997 fick vi reda på att vi behöver äga de vilda djuren lite mer så ordnar det sig med utrotningar och sånt: Stefan Kraft rasar mot mot Göran Perssons miljöpolitik (tagen från denna tweet, samma sak upprepas i Krafts text Rörelsens gröna ansikte):

Anledningen till att vi har fått en bättre miljö är för att samhället har agerat trots högljutt motstånd från konservativa krafter med exakt samma argument och alarmism varenda gång. Det gäller i allt från utsläpp av SO2, freoner, PCB, bly från bensin och så vidare. Utfasningen av dessa problem skedde inte av sig självt på grund av en ekonomisk innovationslusta, åtgärder motarbetades i det längsta. Att marknadskrafterna är en enorm drivkraft när det väl sätter igång är en helt annan sak.

Visst innebär reglering av dessa utsläpp inskränkningar i företagsägarnas frihet att göra som de vill, men tänk om LA kunde reflektera över övriga medborgares frihet att behöva utsättas för dessa utsläpp. I alla nämnda fall är vetenskapen så klar den kan bli och i alla dessa fall har lobbyorganisationer hävdat motsatsen. Och gör så fortfarande.

Vems frihet är viktigast?

I inget av ovanstående fall har det krävts kommunism för att rätta till problemen. I inget av dessa fall har det inneburit samhällskollaps. Det är dock vad som påståtts varenda gång av kränkta libertarianska lobbyorganisationer och tankesmedjor.

Är frihet endast kännetecknat av att få driva företag som man vill? Hur påverkar det MIN frihet att exempelvis Hökmark driver en tankesmedja ihop med känd vetenskapsförnekande lobbyist utan att uppge finansiering SAMTIDIGT som han var välbetald EU-parlamentariker (med förmåner vanligt folk bara kan drömma om)?

Vill vi ha demokrati eller gå tillbaka till småfurstedömen där företagsledare bestämmer vad som är frihet?

Idag publicerar Timbro/Smedjan inlägg om att vi ska avhjälpa vattenbrist genom att höja priset när det behövs istället för att reglera användandet på annat sätt. Vilket i praktiken innebär att de som har råd kan fortsätta precis som de vill medan andra får stå för anpassningen till verkligheten. Är det frihet? För vem?

LA: ”Om dessutom växthusgaserna görs om till ett slags gift blir det visserligen absurt men åtgärderna står åtminstone inte i strid med de självägandets principer som många i smyg håller högt fast de har orsakat vår stundande ruin. Då kan utsläppen formuleras som en fråga om övergrepp – på människor, natur och framtid. Det är också vad som tankemässigt har skett. Koldioxiden är hin håle själv och måste förgöras.”

Eftersom LA argumenterar mot verkligheten krävs det förstås att hon tillverkar halmgubbar att ironisera emot. Hon argumenterar som ett tjurigt litet barn som inte får det lördagsgodis hon vill. Och jag gissar att hon får ganska bra betalt för det.

Att kämpa emot vetenskapen tycks vara något SvD:s ledarsida har som grej: 

”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Och by the way, Greta Thunbergs protester ÄR en del av marknadsekonomin, bara det att LA och kompani inte gillar när efterfrågan som lyfts rör saker som påverkar deras personliga åsikter.

Att trolla bort en tydligt nedåtgående trend

Fick återigen en artikel från Nya Tider skickad till mig, se mitt förra inlägg här. Artikeln är skriven av samma författare (Christer Ericsson) och går i samma anda av körsbärsplockande. Bland annat tar han upp hur Texas drabbades av en energi-blackout efter ett en ovanligt kall vinter 2021 och självklart får förnybara energikällor skulden. Men det är långt ifrån sanningen, till exempel frös gasledningar eftersom de inte var vädersäkrade (se artikel i t ex AP här), och det var inte heller oförutsägbart:

”Ed Hirs, an energy fellow at the University of Houston, rejected ERCOT’s claim that this week’s freeze was unforeseeable. “That’s nonsense,” he said. “Every eight to 10 years we have really bad winters. This is not a surprise.”

Sen får vi en avklippt temperaturgraf över de senaste sju-åtta åren som ska visa att uppvärmningen avstannat (istället ska världen vara på väg in i nedkylningsperiod (igen)).

Men det är ganska förväntat att det inte syns en temperaturökning från 2016, som var ett rekordår pga El Niño (googla ENSO-väderfenomen eller se mitt förra inlägg länkat till ovan). Det har nämligen rått La Niña-förhållanden under de senaste två åren som tillfälligt sänker den globala medeltemperaturen och det kan vara så att vi får La Niña för tredje året på raken, vilket inte hänt sedan 50-talet eller nåt sånt.

Jaja, tänkte främst bara kommentera en annan sak, han hävdar nämligen att Grönlands istäcke växer:

Det kan ju tyckas vara lite konstigt när Polar Portal redovisar denna bild:

Bild från Polar Portal

Och på Nasas sida finns denna (avbrottet i kurvorna beror på en försenad uppskjutning av en ersättningssatellit):

Men NT visar naturligtvis inte dessa utan nedanstående bilder och surar för att mainstream media mörkar och vägrar ”berätta som det är”:

För det första visar den nedersta grafen Surface Mass Balance (SMB), det vill säga hur mycket is som smälter/tillkommer på glaciärernas yta enkelt uttryckt. Det representerar med andra ord inte förändringen av Grönlands totala istäcke. Kalvning och avrinning från botten, som står för ungefär hälften av det som försvinner, finns inte med. Att kurvan för 2021-22 följer medelvärdet för 1981-2010 säger egentligen inte så mycket, självklart varierar det år från år.

Men det kanske intressantaste vad det gäller att trolla med statistik ges i den översta grafen. Det står att grafen är tagen från Polar Portal men där finns den inte vad jag kunde se. Det beror säkerligen på att den inte är tagen därifrån (även om siffrorna säkert stämmer) utan från bekanta bloggar som NoTricksZone eller WUWT, som i sin tur tagit den från Die kalte Sonne:

Som synes visar den heller inte SMB som NT påstår utan den totala massbalansen. Men här ser det inte alls ut som i Nasas och Polar portals bilder ovan!

Det beror på att den inte visar den kumulativa utvecklingen av Grönlandsisens massa utan hastigheten i hur den ändras. Alltså hur många ton is som försvinner (=under nollan i diagrammet) eller tillkommer (=över nollan) per år. Det ger ett visuellt intryck av att avsmältningen slutat trots att så inte är fallet även om ökningstakten tycks ha planat ut. Det är definitivt inte så att isen växt sedan 2016 som NT påstår bortsett från ett par år där det med nöd och näppe orkade sig över gränsen.

Koonin, en uppmärksammad fysiker, blev anklagad för att köra med samma taktik för lite sen. Han använde data från en studie vars författare Mankoff kommenterade Koonins utspel för att vara körsbärsplockning:

A more correct interpretation of this plot is that the last decade has the highest average mass loss of the previous 120 years. This gives ample cause for concern. We also note that from 1840 through 1900 (not shown by Mr. Koonin), the ice sheet was in approximate balance—not losing mass—making the current trends even more concerning.

There are several factors that explain a downward trend in the past decade, including atmospheric changes and associated effects influencing the regional climate, which on short timescales does not always reflect the increase in global average air temperature. What matters is the cumulative effect of Greenland Ice Sheet mass loss.

(Här några ytterligare kommentarer.)

Ja, så här har debatten alltid låtit och kommer förmodligen fortsätta i all evighet. Ni får göra vad ni vill med informationen.

Antalet tropiska stormar minskar

Extrema väderhändelser är ett populärt ämne att tvista om. Blir de fler och värre? Ja, det beror på vilka händelser man pratar om … men de har ofta det gemensamt att det är svårt att bestämma helt säkra trender då det saknas långa tillförlitliga mätserier. Att de är just extrema innebär ju per definition också att de inträffar relativt sällan vilket inte gör saken lättare, enstaka händelser kan påverka resultatet oproportionerligt mycket. Så är fallet för tropiska stormar (benämns tropical cyclones (TC) i IPCC:s rapporter).

I en studie, nyligen publicerad i Nature Climate Change, har forskare använt sig av en så kallad re-analysis där de utnyttjat observationer i kombination med datamodeller för att bedöma utvecklingen från 1850 till 2012 (det är först på 1970-talet tropiska stormar började mätas via satelliter).

De fann att globalt sett har antalet tropiska stormar minskat med 13 procent sedan 1900-talets början. Bild från Carbon Brief (antal stormar globalt, södra halvklotet respektive norra halvklotet och längst ner till höger tropiska vattentemperaturutvecklingen)

Annual tropical cyclone frequency over 1850-2012, for the globe (top left), the southern hemisphere (top right) and the northern hemisphere (bottom left). Tropical sea surface temperature rise anomaly, compared to a pre-industrial baseline, is shown in the bottom right. Source: Chand et al (2022).

De hade undersökt sju olika områden, i Nordatlanten såg man en ökning men i övriga syntes en minskning.

Några blir kanske överraskade av resultatet? Andra fäller standardkommentaren ”Jaha, vad var det vi sa, alarmistiska forskare har alltid haft fel!”

Men faktum är att detta är i linje med vad forskare länge har sagt, även om bristen på långa mätserier gjort modellerna osäkra. Forskarna bakom studien anför förklaringshypotesen att uppvärmningen påverkar framförallt två kraftiga globala luftströmmar i atmosfären: den kallade Hadley-cirkulationen som för luft från ekvatorn ut mot polerna och tillbaka (bild härifrån):

och Walker-cirkulationen som för luft i öst-västlig riktning (starkt kopplad till ENSO):

Uppvärmningen gör att dessa strömmar avtar i styrka. En konsekvens blir att luftmassor från olika höjd blandas i allt mindre grad vilket skapar förhållanden som är mindre gynnsamt för bildandet av tropiska stormar.

Som sagt, nedan följer några klipp från de tre senaste IPCC-rapporterna om vad som förväntas hända med antalet tropiska stormar med en fortsatt uppvärmning:

IPCC AR4 (2007):

IPCC AR5 (2013):

IPCC AR6 (2021)

Ett minskat antal stormar är förstås bra, men tyvärr finns det också en baksida som inte har inkluderats i studien, nämligen stormars intensitet och hur mycket skada de orsakar och liknande.

Tropiska stormar hämtar energi från haven (det krävs att havet har en temperatur på minst 26,5 °C ner till cirka 60 meters djup för att bilda och ”driva” en tropisk storm) och varmare hav gör alltså mer energi tillgänglig, därför anser man det troligt att intensiteten i stormar kan öka med en ökad temperatur. Och det verkar också stämma med observationer, det vill säga att andelen kraftiga stormar (kategori 3-5) har ökat även om det totala antalet minskar.

En ökad temperatur i atmosfären gör också att den kan innehålla mer vattenånga (ca 7 procent mer per ökad grad). Det leder i sin tur till att man kan förvänta sig kraftigare skyfall, särskilt i samband med tropiska stormar. Också detta har observerats.

Läs mer om studien på Carbon Brief (varifrån jag hämtat informationen)

Studien är ett steg på vägen till kunskap, mycket återstår att reda ut för det är som vanligt komplexa system. (Och du, det här är ett blogginlägg, inte en full genomgång av all befintlig forskning…)

Nya Tider skriver om köldrekord och solen (Grand Solar Minimum / Maunder minimum)

För lite sen publicerade NOAA de globala temperaturobservationerna för maj månad och konstaterade att det var den nionde varmaste majmånaden av de 143 år som mätserien omfattar. Även om det varierar lokalt, som alltid.

Jag fick dock en artikel med en helt annan analys från Nya Tider skickad till mig från en person som önskade en kommentar om innehållet.

(Wikipedia: ”Nya Tider är en svensk nyhetstidning som beskrivits som högerextrem och konspirationistisk, och själv beskriver sig bland annat som ”en nyhetstidning som granskar makteliten, besöker rättegångar och rapporterar de viktigaste nyheterna från Sverige och världen med unik information och från folkets perspektiv”).

Att de skulle representera ”folket” är ju fantasier, i realiteten är det ju en liten klick de företräder och detsamma gäller väl även för de som anser att IPCC:s slutsatser är en konspiration. Men eftersom jag inte har ett liv kommenterar jag några saker ändå 😉

Nya Tiders analys av maj månad skiljer sig som sagt från NOAA:s slutsatser. NT pekar istället på att det slagits köldrekord på flera håll och att Arktis istäcke varit rekordstort:

De skriver vidare att ”systemmedia” inte ”rapporterar om denna typ av rekord som motsäger det globalistiska narrativet”. Det är för övrigt samma resonemang som Sverigedemokraternas Elsa Widding framfört vid flera olika tillfällen.

Här kan man ju välja att tro på Nya Tiders gräv eller titta efter vad som faktiskt har rapporterats från de som sammanställer data. Europeiska Copernicus säger inget om ett rekordstort istäcke i Arktis:

Arctic sea ice extent was very close to its 1991-2020 average, with generally above-average concentrations in the Atlantic sector and below-average concentrations in the Pacific sector and along the northern coast of Siberia.

Amerikanska National Snow and Ice Data Center visar inte heller på något rekord, om än en liten uppgång:

”Sea ice extent near both poles was again below average, but higher than in recent years for most of the month. […]  The relatively extensive ice cover for this time of year was largely the result of lower than average temperatures in Baffin Bay. Winds from the north also slowed the retreat of ice in the Bering and Barents Seas”.

Nya Tider skriver att ”alltmer tyder på att vi går mot ett kallare klimat”, men då får man betrakta världen med rejäla skygglappar på. Det går självklart att hitta platser och dagar där det är kallt och till och med rekordkallt – trots den pågående uppvärmningen. Nya Tider väljer att plocka ut några av dessa punkter, bland annat från nordöstra Kanada – den mörkblå punkten i NOAA:s karta ovan.

Men tittar man på en global nivå och medelvärden över månaden är bilden ganska tydlig. Grafen nedan visar hur stor del av jordytan som haft rekordtemperaturer under maj månad, den röda linjen för värmerekord och den blå köldrekord.

Med denna upplösning:

Det är med andra ord en körsbärsplockning av data Nya Tider gör. De skriver även att bönder i Nordamerika haft det svårt med vårsådden på grund av kyla och kraftig nederbörd. Här bör man veta att jorden befinner sig i La Niña, den kalla fasen av det så kallade ENSO-väderfenomenet, som beror på ändrade havsströmmar i tropikerna. ENSO är en av de främsta orsakerna bakom de variationer vi ser från år till år i den globala medeltemperaturen. Det blå partiet utanför Sydamerikas västkust i kartan ovan är signifikant för just La Niña.

ENSO är så kraftfullt att vädermönster påverkas på många platser i stora delar världen. Effekterna av La Niña i Nordamerika brukar se ut ungefär så här:

Mer information finns här.

Så det kanske inte är så märkligt att det varit knepigt med vårsådden för bönderna på sina håll? Nya Tider nämner dock inte med ett ord de problem med torka och värme som många andra drabbas av.


De skriver vidare att det är förändringar i solens cykler som skapat klimatförändringarna (hört det förut..?). Och att vi nu närmar oss ett exceptionellt läge kallat Grand Solar Minimum (eller Maunder minimum) som rådde under lilla istiden. De påstår också att massvält och elände alltid följer i spåren av detta. Enligt NT proklamerade exempelvis Nasa detta tillstånd 2019, men mainstream media tystade ner saken och istället flyttades uppmärksamheten till ett ”påstått dödligt virus” i Kina.

Jo, eller hur?

Nedan finns en video som beskriver hur den här myten fick liv och spreds över världen. Den är dock ganska lång så jag tar upp ett par sammanfattande punkter.

År 2015 ordnade Royal Astronomical Society en konferens där matematikprofessorn Valentina Zharkova presenterade resultatet från en av sina studier. Deras nya teoretiska modell av solen visade att vi var på väg mot en nytt Grand Solar Minimum (eller Maunder minimum). Ett pressmeddelande gick ut och en tidning misstolkade slutsatserna och skrev att forskarna nu varnade för en ny istid! Sen sprang all världens media på den bollen utan att kolla källan (inte journalistikens bästa ögonblick). Jag skrev en artikel om saken på Natursidan när det begav sig.

Men pressmeddelandet innehöll ingen varning om en ny istid, det var bara denna mening som hade misstolkats:

Predictions from the model suggest that solar activity will fall by 60 per cent during the 2030s to conditions last seen during the ‘mini ice age’ that began in 1645.”

Notera att det är solens aktivitet som spåddes minska, men det är INTE samma sak som att solens strålning skulle minska med 60 procent. Nedgången berör en elvaårig solcykel (där bl a solens magnetiska poler skiftar plats) som visserligen påverkar strålningen en aning men det handlar bara om någon tiondels procent. Flera studier har visat att Maunder minimum har en begränsad effekt på jordens klimat, det handlar om en sänkning på någon eller några tiondels grader.

Nasa: ”The warming caused by the greenhouse gas emissions from the human burning of fossil fuels is six times greater than the possible decades-long cooling from a prolonged Grand Solar Minimum.”

Minimum i det här fallet handlar om solens aktivitet, inte om en låg temperatur på jorden. En trolig orsak till det osedvanligt kalla vädret under lilla istiden i Europa tros vara kraftiga vulkanutbrott som skapade stoft i atmosfären som tillfälligt kylde av, men det finns även andra faktorer som spelar in.

Så här ser förresten solens utstrålning ut jämfört med jordens medeltemperatur:

Zharkova sa själv i intervjuer efteråt att hon och hennes kollegor inte räknat på hur jordens temperatur skulle påverkas, det var inte deras expertisområde.

USA Today: “In the press release, we didn’t say anything about climate change,” she told USA TODAY. “My guess is when they heard about Maunder minimum, they used Wikipedia or something to find out more about it.”

Men Zharkova är öppet skeptisk till att mänskligheten skulle ha så stor effekt på klimatet och hon börjar senare ändå påstå att det framtida Maunder minimum kommer orsaka en nedkylning.

När den tidigare vetenskapsjournalisten Peter Hadfield frågade (se video nedan) vad hon baserade detta på fick han en rad länkar, men inte till någon vetenskaplig studie utan till diverse nyhetsartiklar och typ blogginlägg. En Lee Wheelbarger gjorde felaktiga beräkningar och dessa siffror fick sen vingar och ett evigt liv – precis som vanligt.

Nu är Lee Wheelbarger ingen forskare utan presenterar sig som uppfinnare och hans beräkningar är inte presenterade i någon vetenskaplig publikation. Han driver även flera Yotubekanaler som KLW World News som rapporterar om exempelvis USA:s påstådda valfusk. Enligt hans Facebooksida har han även startat Youtubekanalen Inside the Deep State och han pratar om kryptovaluta, covid-19 cover-ups och annat…

Och några av de länkar Hadfield fått av Zharkova ledde i sin tur tillbaka till de felaktiga uppgifter media spridit tidigare, baserat på felaktig tolkning av pressmeddelande om Zharkovas studie och cirkelresonemanget är ett faktum… (se filmen nedan för detaljer).

Det blev dessutom ganska mycket vetenskaplig debatt om Zharkovas teoretiska modell. 2019 publicerade de ytterligare resultat baserat på samma modell och även nu brusade debatten upp. Kritiken och de påvisade felaktigheterna ledde till att artikeln avpublicerades. Vilket förstås hamnade i hinken för nedtystning av obekväma åsikter… Som sagt, se filmen nedan.

Ett inlägg i debatten på Real Climate av Nasaforskaren Gavin Schmidt: Why are so many solar-climate papers flawed?

Nya Tider skrev att Nasa 2019 hade konstaterat att vi nu var på väg in i ett Grand Solar Minimum. Jag vet inte, men förmodar han här syftar på en annan felaktighet som valsats runt på bloggarna ett tag. För jo, Nasa konstaterade att den låga solaktiviten skapade en nedkylning av atmosfären. Men de syftade på termosfären, långt ovanför vår atmosfär och det påverkar inte vädret: Yes, the Sun Is Less Active. No, You’re Not Likely to Notice

Eller kanske den här artikeln på konspirationssajten Natural News, som delades en halv miljon gånger på Facebook.

Eller… ja, det slutar aldrig.

Jag undrar om det finns något enklare sätt att tjäna pengar idag än att kasta skit på ett vagt definierat ”etablissemang” och sprida lögner om klimatvetenskapen? Hånfulla kommentarer om Greta Thunberg, lite skit på Public Service och mainstream media, lite hö-höande om MP och obekräftade uppgifter om att klimatrörelsen är köpt av Kreml och man är hemma verkar det som. Högerextrema Exakt24 driver en kampanj där de hänger ut klimataktivister på nazzesajter. Exakt24 och Nya Tider ska tydligen ha startats av samma ägare.

En genomgång visade att 10 källor stod för spridandet av närmare 70 procent av alla klimatlögner som sprids på sociala medier, och de tjänar grova pengar på det, enbart räknat på annonsintäkter:

(Nej, jag har inga illusioner om att jag skulle lyckas ”omvända” någon som faktiskt hellre tror på vad Nya Tider skriver om klimatet än vad IPCC gör. För den som vill är möjligheterna snudd på oändliga att hitta detaljer att reta upp sig på, ta dem sedan ur sitt sammanhang och råka glöm allt som pekar emot och du har en fin grund att bygga en konspirationsteori på).

Blir naturkatastroferna fler på grund av klimatförändringarna?

[29/5: Uppdaterad med svar från Bengt, se längst ner.]

Jag blev indragen i en Twittertråd om huruvida naturkatastrofer blivit fler eller inte. Det apropå en rapport från WMO som jag inte hade läst: WMO Atlas of Mortality and Economic Losses from Weather, Climate and Water Extremes (1970–2019). Och när jag inte genast stod i givakt i min klimatjour och bemötte saken (orkade inte), så berodde det förstås på att jag tillhör klimatsekten som inte kan någonting:

Klassisk kommentar från den VERKLIGE klimatförnekaren. Maths, jag har följt dig och insett att det du kan om klimat är försumbart. Du är bara intresserad av att misstänkliggöra de som inte följer sekten. Så länge du inte kan svara på enkla frågor så har du uppförsbacke.

”Det är exakt så klimatsekten agerar. Mats (sic) skriver böcker om klimatförnekare men kan själv aldrig ta en diskussion med dessa förnekare.”

Samma farbröder (förlåt att jag generaliserar men i 99% av fallen handlar det om det) undrar sen varför [insert valfritt invektiv] man inte vill ha en saklig diskussion med dem. Nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag ger tvära svar på sånt. Inte heller för att jag inte råkar vilja lägga min fritid på att bemöta allt möjlig skit på beställning. Brandolini’s lag:

”The amount of energy needed to refute bullshit is an order of magnitude larger than is needed to produce it

Nåväl, jag blev som vanligt ändå nyfiken på en del saker som påstods …

Så, det hela handlade som sagt om huruvida väderrelaterade naturkatastrofer blivit fler eller inte. Jämfört med vilken period? Vilka typer av katastrofer? Förväntas alla typer av väderrelaterade händelser öka i och med klimatförändringarna? När debattörer som Lomborg och Pielke Jr ska beskriva läget brukar man få statistik från år 2000 och framåt, den ser ut så här (geophysical är inte värderrelaterat):

Försäkringsbolaget MunichRe har en annan databas (med andra kriterier för att en händelse ska tas med) där det ser ut som en stadigt ökande trend från 1980 och framåt:

Men låt oss använda den översta grafen som är de data WMO använder sig av. Uppenbarligen finns det ingen ökning i det totala antalet här. Men ovan nämnda WMO-rapport säger att de har ökat med en faktor fem. Hur går det ihop?

Jo, den beskriver utvecklingen över en 50-årsperiod: ”The number of disasters has increased by a factor of five over the 50-year period, driven by climate change, more extreme weather and improved reporting.

I sammanfattningen jämförs perioden 1970-79 med 2000-2009 och det konstateras att det skett en femfaldig ökning av väderrelaterade naturkatastrofer. Det är förvisso lite bedrägligt, nog borde man bemödat sig med att kommentera hur det står sig relaterat till senaste 10-årsperioden (ökningen blir förstås hög ändå, faktor 4,5). Likaså borde man kommenterat att de faktiskt inte ökat under 2000-talet.

Så visst har, vi kan kalla honom Bengt 😉 , en poäng här. Men ändå, trenden och ökningen från 70- och 80-talen är markant. Det har skett en anmärkningsvärd ökning från dessa tidsperioder – precis som rapporten slår fast.

Men Bengt framhåller då att det inte går att använda statistik från före slutet av 90-talet då kvaliteten är ”extremt bristfällig”. Den synbara ökningen skulle enligt honom endast bero på en ökad inrapportering, inte på att det verkligen har inträffat fler väderrelaterade naturkatastrofer.

WMO har i sina rapporter hämtat data från databasen EM-DAT, som är världens mest kompletta källa för den här typen av data. Den drivs av The Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) vars chef/professor är Debarati Guha-Sapir. Bengt har tydligen haft många mejlkontakter med henne och menar att hon bedyrar att det inte har skett någon ökning av naturkatastrofer och, som sagt, att man inte kan använda data som WMO gör.

Jag får också en länk till ett inlägg av tidigare journalisten Anders Bolling som numera jobbar för lobbygruppen Näringslivets medieinstitut. Bolling har till och med intervjuat Guha-Sapir och i klartext fått bekräftat att nej, det finns ingen ökning.

Och det är nu det börjar bli märkligt. För efter en snabb googling är det uppenbart att något inte stämmer här. I flera olika artiklar, intervjuer och rapporter påstår Guha-Sapir själv att jodå, det har visst skett en dramatisk ökning. Hon är exempelvis författare till denna artikel från slutet av 2021:

Och hon hänvisar som synes till data från 80-talet, som hon ska ha sagt till Bengt att man inte kan använda. Googla själva, det är inte svårt att hitta liknande kommentarer från henne.

Låt oss även gå tillbaka till Bollings påstående och faktiskt lyssna på den intervju han gjorde med Debarati Guha-Sapir 2020.

Vid cirka 32 min in säger hon helt tydligt att data från åtminstone 1980 är mycket bra och i princip heltäckande. Jag har själv förstås ingen aning men om nu både Bengt och Bolling har använt henne som en trovärdig källa så borde vi väl rimligen även tro henne angående detta?


En av anledningarna till att Bolling intervjuade henne var att han tidigare undersökt ett liknande fall av påstått fusk med katastrofsiffror. Det handlar om en uppmärksammad studie/artikel i tidskriften Lancet från 2017, skriven av Nick Watts och en lång radda andra: The Lancet Countdown on health and climate change: from 25 years of inaction to a global transformation for public health.

Bolling skriver: Den sade att fallen ökat med 46 procent under 2000-talet. Detta byggde på en mycket kreativ tolkning av data. ”Nej, vi ser inte de 46 procenten”, sade Debby Guha-Sapir.

Det låter övertygande.

Men låt oss återigen lyssna på vad som faktiskt sades under intervjun och inte ta Bollings saxade meningar på orden. Han ville i intervjun att Guha-Sapir skulle kommentera denna artikel och få bekräftat att Watts använt uppgifterna från EM-DAT fel (diskussionen börjar ca 43:30 in). Hon ville dock inte uttala sig om detta eftersom hon där och då inte visste hur Watts hade fått fram sin siffra. (Hon nämner dock att det skett en stor ökning i naturkatastrofer nu jämfört med tre decennier sedan – Bolling tog ingen notis om det dock.)

Efter en del lirkande får Bolling henne i alla fall att säga att nej, vi ser inte denna 46%-iga ökning under 2000-talet. Och ja, hon säger också att många blir typ ”besvikna” när de vägrar bekräfta denna ökning. ”Ingen gillar goda nyheter.”

Men vad står det då egentligen i Lancetartikeln?

Jo, läser man sammanfattningen verkar det uppenbarligen som att Bolling har rätt: ”As a whole, the frequency of weather-related disasters has increased by 46% since 2000, with no clear upward or downward trend in the lethality of these extreme events (Indicator 1.4).

Men tittar man närmre under kapitlet där denna siffra redovisas får man reda på vad som ligger bakom uppgiften:

From 2007 to 2016, EM-DAT recorded an average of 306 weather-related disasters per year, an increase of 46% from the 1990–99 average.

Det är alltså medelvärdet över antal rapporterade händelser per år mellan 2007-2016 som jämförs med medelvärdet per år mellan 1990-99. Nej, jag har inte kontrollräknat, men efter en snabb titt på stapeldiagrammen ovan ser det väl ganska rimligt ut. Sen är det förstås uruselt att de uttryckte sig så slarvigt i artikelns sammanfattning, men är det verkligen anledning till att ”vända upp hela världen”?

En annan sak som jag tycker är värd att notera med tanke på att hela Bollings artikel går ut på att kritisera klimatjournalistiken för att vara alarmistisk och inte ge hela bilden.

Han hänvisar till den här studien skriven av Stefan Doerr, för att visa att skogsbränder (eller hur man nu ska översätta wildfires?) har minskat under de senaste hundra åren. Det är det ingen som motsäger, men man kan fråga sig varför Bolling själv utelämnar väsentliga delar i denna diskussion och dessutom använder uppgifter från 100 år tillbaka utan tvekan. Samme Doerr kommentar just detta på Climate Feedback (för det är ingen ny diskussion…).

Hederlig diskussion av Bolling? Not so much. (Det gäller flera av de punkter han listar i sitt inlägg.)

Det är ett himla klagande på mediers alarmistiska rapportering om klimatet. Det går absolut att hitta sånt, och vi vet alla hur rubriker kan vara missvisande. Men jag blir ärligt talat förbannad på haverier till rapporter som Bollings lobbygrupp Näringslivets medieinstitut ger ut. Jag kommenterade deras rapport ”Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer” på Aftonbladet.


Men tillbaka till naturkatastroferna. Så enligt den källa som både Bengt och Bolling använt är data från och med 1980 i det närmaste fullständig vad det gäller rapportering av naturkatastrofer. Det har skett en signifikant och, även enligt Guha-Sapir, alarmerande ökning sen dess. Självklart blir uppgifterna mer osäkra desto längre tillbaka i tiden vi går och mycket av detta har lagts in retrospektivt. Hur är det med 70-talets data? Jag vet inte. Men även om man fördubblar antalet händelser under detta decennium hamnar man i paritet med 80-talet och ökningen mot idag är rejäl ändå.

Jag fick också länken till en gammal rapport från 2004 som enligt Bengt ska säga att man inte KAN använda den bristfälliga statistiken (Guha-Sapir är en av författarna):

Är det vad den säger?

Den börjar med meningen: ”Today, the world is facing disasters on an unprecedented scale.” Men absolut rekommenderas att man hanterar uppgifter från deras databas varsamt och tänker på osäkerheterna. Det gäller förstås främst äldre data. Den synbara ökningen under senare decennier beror till stor del på en ökad inrapportering. Men från när är det så?

Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla data från år 1960 och CRED från 1973. De nämner att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:

Under 70-talet ligger den nästan i linje med den för 80-90-talen. Och trots alla fallgropar menar de att deras data duger för att visa trender:

Nej, jag kan inte se att de någonstans skriver att data från innan sent 90-tal inte kan användas, vilket Bengt alltså påstår. Men självklart ska äldre uppgifter användas med några skopor salt. Ni får väl läsa själva.


Jag blev också uppmanad att påvisa hur en artikel i DN fortfarande låg framme trots att Bengts kollega informerat journalisterna om att den var felaktig: deras uppgifter visade att det inte skett en ökning. Han hade till och med fått det bekräftat av chef på United Nations Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):

DN-artikeln FN: Klimatkris bakom ökade naturkatastrofer belyser en rapport från CRED och UNDRR (Guha-Sapir har skrivit förordet): The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019). Problematiken verkar vara lite av samma sort som i Lancetartikeln ovan. Ingressen börjar:

”Extremvädren har ökat dramatiskt under de senaste tjugo åren”

Brödtexten inleds dock:

”Globalt har 7.348 naturkatastrofer inträffat de senaste två decennierna, en dramatisk ökning jämfört med den föregående tjugoårsperioden då antalet var 4.212.

Rapporten har alltså jämfört två tjugoårsperioder mot varandra:

Där kan man också läsa att en del kan bero på bättre inrapportering men att det är en signifikant och reell ökning. Det står dock också att antal händelser per år har legat ganska konstant på denna sida milleniumskiftet. ”Overall, the number of disaster events per year and the distribution of disaster sub-groups has remained relatively stable between the year 2000 and 2019.

DN har tydligen även intervjuat Guha-Sapir:

Så nej, jag ser inget fel i denna DN-artikel även om de inte nämner att det inte finns någon trend över de senaste 20 åren.

Är det rätt av CRED och UNDRR att jämföra två tjugoårsperioder på detta sätt? Är den plana kurvan för antal händelser under 2000-talet en signifikant trend? Beror det på bättre anpassning och varningsmetodik?

Jag har faktiskt ingen aning.

Borde WMO och journalister varit tydligare med informationen om att trenden stått still under 2000-talet? Ja, det kan jag tycka, men samtidigt vore det i mina ögon närmast tjänstefel att inte ge en helhetsbild om trenden över tid. Vi har redan haft en våldsam debatt om en påstådd avstannad uppvärmning baserad på tunnelstirrande på korta mätserier i ett system som har stora interna variationer.

IPCC AR6 WG1 har ett helt kapitel om extremväder, men det är ändå bara en del av allt som händer. Det finns ingen som ignorerar osäkerheterna i äldre data om extremhändelser.

Men jo, jag tycker hela den här diskussionen och letande efter detaljfel är tröttsam. Ni får tycka precis vad ni vill, jag har i alla fall försökt sätta mig in i saken. Jag vet inte vad Guha-Sapir har skrivit till Bengt men det finns inget i hennes offentliga uttalanden som stöder att vi inte kan använda uppgifter från EM-DAT innan sent 90-tal. Sen får man väl tro på vem man vill antar jag.

Och som flera forskare har uttryckt det (och som Guha-Sapir sa i intervjun med Bolling): vädermönster och händelser har förändrats och det har blivit allt mer relevant att titta på regionala trender för dessa väderhändelser. Några har ökat, andra inte, och förväntas inte heller göra det om man ser det globalt. Däremot kanske intensiteten och varaktigheten gör det. För vissa händelser är trenden tydlig, för andra inte.

Sen har vi hela området med World weather attribution som talar sitt tydliga språk (bedömning av specifika extremväderhändelser och om klimatförändringar gjort dessa mer troliga). Se gärna min Twitterkommentar om confirmation bias i hur och vad en riksdagsledamot väljer att tro på angående detta.

Nyss postade Bengt ett nytt inlägg i frågan som visar var skon klämmer:

Han ser det alltså som alarmistisk taktik att jämföra med data från 80-talet. (Han glömde att även Guha-Sapir, som han hänvisat till ett antal gånger, använder den måttstocken.)

Bengt och jag kommer nog aldrig bli överens i den här frågan. Jag är fortfarande kvar i klimatsekten. Inget jag säger kommer ändra Bengts uppfattning om det. Och så är det med det, ärligt talat bryr jag mig inte nämnvärt.

Vad säger ni?


Uppdatering 29/5: Bengt har skrivit en kommentar till ovanstående som han ville att jag skulle publicera (eftersom det inte gick att lägga till bilder kommentarsfältet). Läs gärna:

För den som inte orkar läsa lägger jag upp en av de mer centrala graferna i resonemanget. Bengt hänvisar bl a till denna:

Korrelationen mellan nya rapportörer och den totala ökningen av antal naturkatastrofer är iögonfallande.

Bilden är ifrån den CRED-rapport från 2004 jag hänvisade till ovan och inget som har mörkats. Det är samma rapport som kommer fram till att trots bristerna i EM-DAT är de tillräckligt bra för att använda till att uppskatta trender (se skärmdump ovan).

Jag har inte sett någon källa skriva att äldre data skulle vara lika tillförlitlig som efter 2000-talet. Även den WMO-rapport som nämns i början konstaterar att en del av ökningen beror på en bättre/ökad inrapportering. Men nej, jag har ingen aning om hur CRED-ansvariga (etc) har kvalitetssäkrat data eller varför Guha-Sapir anser att data från 1980 och framåt är okej, men jag tar det för givet att data inte är exakta och att det missas en del. Frågan är om det handlar om avsiktlig klimathysterisk manipulation eller inte.

Det får ni fortsätta älta om ni vill.

Märkliga uttalanden av professor Lennart Bengtsson i SD-kanal

Lennart Bengtsson är en numera pensionerad professor i meteorologi som är poppis i det ”klimathotsskeptiska” lägret för att han anser att det inte finns skäl till någon större oro över klimatförändringarnas konsekvenser. Häromdagen blev han intervjuad i Riks, Sverigedemokraternas Youtubekanal. Jag snabbspolade mig genom den och fastnade för några påståenden.

Christoffer Jarnwall som intervjuar är ingen vän av IPCC:s rapporter och varenda fråga tycks insinuera att klimatståhejet egentligen bara handlar om, citat: att ”vänstern har hittat en fråga” att driva. Han frågar LB: ”Vi ser en uppvärmning vid polerna, är det så? Eller är det här en myt att isarna smälter?

LB börjar med Arktis och säger att han har följt utvecklingen noga. Han berättar att det blivit lite varmare och det skett en viss minskning av isarna men:

Det har alltså inte gått så snabbt som man trodde för tio år sen i alla fall (ca 8:00 min in)

Men när IPCC gav ut sin fjärde stora rapport (AR4) 2007 konstaterades att minskningen av Arktis havsis minskat betydligt snabbare än vad modellerna hade förutspått. Citatet är taget ur rapport från Arktiska rådet:

Model projections reported by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) in 2007 underestimated the rates of change now observed in sea ice.

Modellerna har nu blivit allt bättre. Nedan bild från IPCC specialrapport om kryosfären från 2019 där det syns tydligt att havsisens försvinnande inte gått långsammare än vad modellerna förutspått. Det finns naturligtvis osäkerheter och ”naturliga” stora variationer från år till år. Extremåret 2012 ger ett intryck av att det nu stått stilla ett tag men trenden är tydlig och variationerna ligger inom felmarginalerna. Här finns NASA:s grafer.

En svårighet är att veta hur tjock isen är, vilket gör mätningarna osäkra. En studie publicerad 2021 använde nya bättre satellitdata över snötäcke etc och kunde konstatera att på många ställen i Arktis har avsmältningen gått rejält mycket snabbare än vad som tidigare antagits:

”When the sea ice thickness in the period 2002–2018 is calculated using new snow data with more realistic variability and trends, we find mean sea ice thickness in four of the seven marginal seas to be declining between 60 %–100 % faster than when calculated with the conventional climatology.”

Vad som är signifikant är också att andelen mångårig is har krympt rejält. Enligt IPCC:s senaste rapport har områden med tjock is som är minst 5 år gammal minskat med 90% sedan 1979 (det vet man med mycket hög säkerhet).

Här en animation:


LB kommenterar sen Grönlands glaciärer:

”Man kan inte se någon större avsmältning av landisen på Grönland. Men det finns viss ökad kalvning av isberg.” (ca 9:50 in)

Det är inte vad polarforskarna säger. De menar att kalvningen står för cirka häften av förlusterna medan resten tillskrivs avsmältning från ytan och bortrinnande vatten:

Bild härifrån.

Här bild från Carbon Brief som visar var avsmältningen sker (en viss ökning ses centralt, beroende på ökat snöfall):

Så nej, det är inte enbart kalvning av isberg som gör att Grönlands ismassa minskar. Faktum är att minskningen har följt prediktionerna för IPCC:s värstascenario.

Så här ser utvecklingen i Antarktis ut:


LB: ”Uppvärmningen är knappast skadlig därför den leder till en ökad vegetation och den ger en ökad biologisk mångfald.” […] Vi får mer lövträd ”men vem i himmelens namn är bekymrad över det? Det är väl bara trevligt.”

Visst, vi här i Sverige lär inte vara de på jorden som får lida mest av klimatförändringarna. Visst kommer odling att bli mer gynnsamt på vissa platser medan det blir helt tvärtom på andra. Det är lätt att körsbärsplocka data och sitta här och höhö’a. Men effekterna syns redan väl på andra platser, så här sammanfattas läget i Afrika (från IPCC AR6 WG2):

Sen avslutades det med en del halmgubbeargumentation om varför Greta Thunberg lyfts fram som expert trots att hon bara har gymnasieutbildning. Finns det något tröttare tjafs?

Här kan du läsa några av mina kommenterar om när LB intervjuades i SwebbTV.

Meriterade fysiker dissar ”klimat- och miljövetenskap”

En anledning till varför ”klimathotsskepticismen” kunnat växa sig så stark i framförallt USA är att det funnits ett fåtal välmeriterade akademiker som fört fram budskapet. För om till och med professorer protesterar så är det ju lätt att dra slutsatsen att det måste ligga något i det! Det var i alla fall så jag själv blev intresserad av ämnet.

De mest inflytelserika av dessa har varit fysiker och lika signifikant är att de själva inte varit aktiva inom klimatvetenskap. Visst är det sunt att vara skeptisk men många har förstås frågat sig varför de inte ens kunnat acceptera saker som haft väldigt starkt stöd i vetenskapliga publikationer.

[Tilläggskommentar som verkar nödvändig: det saknas verkligen inte fysikkompetens eller välmeriterade fysiker inom den ”etablerade klimatvetenskapen”].

Att alla skulle vara köpta av industrin i den bemärkelsen att pengarna fått dem att ändra åsikt är inget hållbart argument (även om det säkert finns exempel på det). Med det sagt så har ”oljepengar” bevisligen varit helt avgörande för hur mycket kraft som kunnat läggas bakom lobbykampanjer och desinformationsspridning.

Man behöver inte ägna särskilt mycket tid på nätet för att upptäcka en nästan hundraprocentig korrelation mellan ”skeptiska” forskare och en ideologisk ståndpunkt att vara emot för mycket statlig kontroll och regleringar. Det är påtagligt att de inte bara är kritiska emot klimatvetenskapen, det gäller det mesta som innebär regleringar utifrån ”miljöargument” (ja, jag generaliserar en del).

Jag råkade springa på en artikel (Lahsen, Global Environmental Change 18 (2008) 204–219) som försökt sig på att belysa en annan del av detta genom att bland annat intervjua tre av de mer kända/inflytelserika ”skeptikerna” i detta avseende:

1984 startade de den konservativa tankesmedjan The George C. Marshall institute (GMI) som varit helt central i klimatdebatten (lades ner 2015 men drivs vidare under namnet CO2 Coalition). Till en början handlade det mycket om att försvara uppbyggnaden av USA:s Strategic Defense Initiative (SDI) – ofta kallat Star Wars – det vill säga ett försvar mot kärnvapenattacker via satelliter, laser och vad allt vad det var.

1989, året efter att IPCC startades, drog de igång sitt Climate Change Policy Program och släppte bland annat en rad rapporter som fick stort inflytande på debatten. De tryckte på osäkerheterna i de vetenskapliga slutsatserna och hävdade med emfas att den lilla uppvärmning som registrerats enbart berodde på naturliga variationer i solcykler och liknande.

Seitz 2001: “[T]he scientific facts indicate that all the temperature changes observed in the last 100 years were largely natural changes and were not caused by carbon dioxide produced in human activities.”

(I princip allt som de har hävdat vet vi nu med stor säkerhet inte stämmer, som t ex Nierenbergs uttalande om att vi max kommer se en uppvärmning på en halv grad detta århundrade.)

Bush d.ä. administration tycks ha haft större tilltro till Marshall Institute än IPCC. Enligt trion själva var det deras uppfattning om klimatförändringarna som också dominerade i Vita Huset under hela Bushs ämbetsperiod (1988–1992). Det blev också tydligt när Bush kommenterade IPCC:s första rapport (1990) då han istället refererade till GMI och menade: ‘‘My scientists are telling me something very different’’.

För att förstå detta måste man nog inse vilken framstående ställning dessa tre fysiker haft i det amerikanska samhället under lång tid.

Trions karriärer påbörjades under och efter andra världskriget och tog fart under det kalla krigets dagar. Ingen kan ta ifrån dem att de varit väldigt framgångsrika inom sina områden. Även om de inte var direkta kärnfysiker har de alla tre varit inblandade i försvarsfrågor, kärnvapen och kärnenergi på olika sätt. Seitz och Nierenberg var exempelvis vetenskapliga rådgivare åt Nato på 60-talet.

De deltog också i en radda kommissioner/vetenskapliga utredningar, satt med i diverse rådgivande grupperingar åt regeringen och byggde på så sätt upp ett nätverk bland styrande politiker och tjänstemän. Kort sagt, de åtnjöt stor respekt i samhället och kunde påverka politiska beslut och inriktningar. Fysiken som sådan var förmodligen också den mest prioriterade vetenskapsgrenen under denna tid.

”The trio was part of a small group of nuclear scientists which dominated the science–government interface in the US for most of the twentieth century (Schwartz, 1996, p. 154)

Men det skulle bli ändring på det.

1962 gav Rachel Carson ut sin bok Tyst vår som många anser var startskottet för miljörörelsen. Hon varnade för, och gav exempel på, riskerna med att urskillningslöst sprida kemikalier i naturen. Svenske forskaren Svante Odén konstaterade 1967 att regnet blev allt surare på grund av industrins utsläpp (framförallt svaveldioxid) och innebar ett allvarligt hot mot flora och fauna med hela fiskpopulationer som försvunnit. En annan svensk forskare, Sören Jensen, visade 1966, lite av en slump, hur oerhört spritt PCB var i naturen (läs hans historia i en rapport från 1972 (eller mitt tidigare inlägg: Det mystiska miljögiftet)).

Smog var ett högst påtagligt problem i städer som New York och Los Angeles. Man började också inse att blytillsatserna i bensinen spreds vida omkring och att detta påverkade hälsa och miljö. Incidenten vid kärnkraftverket i Harrisburg 1979 bidrog till ett ökat motstånd till kärnkraft. Och så vidare.

Detta återspeglades även i den amerikanska politiken. Nixon grundade USA:s miljöskyddsmyndighet och flera miljörelaterade lagar instiftades. Forskningsanslag riktades om från dyra ”fysikaliska projekt” (t ex kärnkraftsrelaterat) till annan ofta miljöinriktad forskning.

”Earth Day 1970 symbolized and further strengthened the rise in environmental concern, and establishment of the Congressional Office of Technology Assessment (OTA) in 1973 reflected the new view of science as needing to be controlled and assessed. Congress gained new power and grew more involved in all aspects of policy-making, diminishing the power of the executive branch and the existing scientific advisory network.

Det är uppenbart att de tre fysikerna tappade i inflytande, Seitz blev i princip utkastad från Vita Huset när Nixon valde att upplösa de flesta av de då existerande vetenskapliga råden.

Enligt Lahsens artikel länkad till ovan beskriver Seitz i intervju såväl som i sina memoarer hur deprimerad han var över denna utveckling där ”teknikfientliga nejsägare” fick ett allt större inflytande. Han, och hans två kollegor, menade att forskningen nu blev mer politiskt styrd, tidigare hade forskarna själva fått bestämma över vad de skulle göra medan politiker nu skulle in och peta i inriktningen. Men enligt Lahsens artikel är det klarlagt att detta inte stämmer. Anslagen var minst lika politiskt styrda innan, bara det att inriktningen nu hade ändrats till något som GMI-fysikerna inte gillade.

Lahsen, liksom många andra forskare, har pekat på denna omställning som en viktig faktor till varför många fysiker från denna period gärna ställer sig skeptiska till bl a klimatvetenskapen.

En annan sak Lahsen konstaterar i sin artikel är att många av de forskare hon intervjuat vittnar om att flera av dessa meriterade fysiker ofta ser sig lite förmer än andra och beter sig arrogant, som t ex i ett uttalande i ett kongressförhör:

Nierenberg’s off-the-cuff comment about agricultural scientists at a Congressional hearing: ‘‘They are not nuclear physicists, so we don’t think much of them’’ (US Government, 1996, p. 257)

För det är som sagt inte bara klimatvetenskapen de dömer ut, det gäller larmen om surt regn, DDT-resistens hos insekter (”Well, the insects are showing resistance to DDT you say. Okay, show me the evidence. I can’t find it.”), freoners påverkan på ozonlagret eller risken för hudcancer genom ökad UV-strålning (‘‘Do you know that there is no real evidence of melanoma being caused by ultra-violet B?”). Seitz var dessutom konsult åt ett tobaksbolag och de hade invändningar i vetenskapen om hälsoriskerna med passiv rökning.

Jag har själv ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid under samma period som trion bakom GMI. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:

”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”

 

Giaever är med i norska Klimatrealisterne. Han anser att American Physical Society has become a political (or religious?) society.

Fred Singer är en annan fysiker med i princip samma historik som Seitz och kompani. Digra meriter men inte inom klimatvetenskap. Även han har varit skeptisk mot ”miljöalarmismen” och har stått i frontlinjen emot reglering av SO2, freoner och koldioxid (bland annat). Han är en av de mest framträdande ”skeptikerna” och ligger bakom organisationer som NIPCC och har arbetat ihop med Seitz och GMI.

Freeman J. Dyson, gammal kollega till Einstein, är ännu en fysiker i denna kategori med odiskutabla meriter inom sitt område, verksam under samma period som GMI-trion. Han ifrågasatte orsaken bakom uppvärmningen och likaså om att den var global. På det stora hela skulle en ökad halt CO2 bara vara bra. Men nej, han är inte heller klimatforskare och hans påståenden har motbevisats rejält. Real Climate har bemött några av hans påståenden.

Fysikern Robert B. Laughlin är en annan Nobelpristagare som protesterar mot den etablerade klimatvetenskapen även om han är betydligt yngre än de ovan nämnda personerna. Han har inga problem med att läxa upp geologer och andra klimatforskare om deras forskningsfält.

”The only way not to get lost in this awful swamp is to review the basics and decide for yourself what you believe and what you don’t.”

Han menar att eftersom haven kommer absorbera koldioxiden inom några tiotusentals år så är det inga problem. Klimatforskarna är, föga förvånande, föga imponerade av Laughlins uttalanden. Här svar från NASA-forskaren Gavin Schmidt på fråga:

Professor emeritus William Happer är kanske mest känd för att han 2018 utsågs av Trump till National Security Council som en motpol till klimatalarmismen. Men han hade tidigare även jobbat för Bush d.ä. på Department of Energy’s Office of Science. Han kickades dock av efterföljande Clintonadministration pga meningsskiljaktigheter i klimat- liksom ozon/freon-frågan med Al Gore. Något som vissa framställde som att han sparkades för att bryta mot politisk korrekthetTM.

Happer är inte heller klimatforskare och jobbar för CO2 Coalition, alltså GMI:s efterföljare (ja, och Happer satt i GMI:s styrelse). Klimatforskare har gång efter annan påvisat felaktigheter, halmgubbeargumentation och cherry picking i Happers uttalanden (här ett bemötande i pdf).

Den nu kanske mest aktuella fysikern som ifrågasätter klimatvetenskapen är väl Steven Koonin (han gav nyligen ut boken Unsettled?) som har fått stor uppmärksamhet i debatten även om inte heller han är klimatforskare. Hans kanske mest spridda budskap (?) är att Grönlands glaciärer smälte snabbare för 80 år sedan än vad det gör nu och det finns därmed ingen anledning till klimatpanik. Klimatforskarna är inte särskilt imponerade här heller, läs t ex på Real Climate. Ett bemötande av hans bok finns här och ett annat här. Se kommentar om hans bok i Youtubevideo med intervju av forskaren Zeke Hausfather (från ca 33:20).


I nästa inlägg tänkte jag ge exempel på hur sammanflätat allt är och vilket centralt nav i klimatskepticismen Marshall Institute varit.