Det finns självklart saker man kan kritisera och klassa som överdriven alarmism inom klimatdebatten. Problemet är att så mycket av det som skrivs för att kritisera medias rapportering oftast är brutalt dåligt underbyggt och mynnar snudd på alltid ut i nästan parodiska felaktigheter. (Jag tänker inte kommentera överdramatiska tidningsrubriker, de skrivs inom exakt alla områden, sluta låtsas vara chockad över att de finns). Här följer några exempel:
9 augusti förra året publicerade IPCC sin sjätte stora rapport AR6 WG1 (dvs den delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna). Två dagar efter detta valde Fokus istället att göra en egen amatörbedömning där ”Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan”.
Det är en helt makalöst kass artikel, skrev om det här. IPCC hade alltså precis slagit fast att det inte råder några som helst tvivel om att uppvärmningen beror på våra utsläpp. Hörstadius:
”Här är är två centrala klimatfrågor som vetenskapen ännu inte har svar på: Hur mycket av temperaturökningen beror på människans användande av fossila bränslen? Alltså: hur antropogen är den, respektive hur mycket beror på naturlig variation.”
SD:s Elsa Widding används som referens för att berätta att det bara är pensionerade professorer som vågar ha en avvikande uppfattning då de inte längre riskerar att missta forskningsanslag.
Hörstadius ifrågasätter om forskningen verkligen är överens om att mänsklighetens utsläpp påverkar klimatet med hänvisning till ett gammalt upprop (som jag har skrivit om här: 31000 forskare bestrider konsensus om klimatet. Eller?
Ekonomen John Hassler berättar vikten av att applicera marknadsekonomi och tillfrågas om vad de naturvetenskapliga forskarna kommit fram till:
– Jag har länge noterat hur stor osäkerheten är. IPCC kan faktiskt inte ens fastslå bortom allt tvivel att den globala uppvärmningen beror på utsläppen.
Tvärtemot vad IPCC-rapporten säger.
Ekonomen Nordhaus åsikter tas upp. Icke-forskaren Michael Shellenbergers åsikter om att de fattiga måste få fortsätta använda fossila bränslen lyfts. Och så vidare, för det finns fler felaktigheter: Tips till klimatdebattörer – artiklar i Fokus och SvD.
Det var alltså en rapport om den fysikaliska vetenskapen som forskare har sammanställt under ett par års tid. I Fokus är det ekonomer som får ge sin syn på saken, sammanställt av en skribent som, vad jag kan hitta, aldrig skrivit om vetenskap tidigare. En lång radda av gamla uttjatade felaktiga påståenden.
Lobbygruppen Näringslivets medieservice påstod att när medier skriver om havsnivåökningar så nämns enbart värstascenariot i en majoritet av artiklarna. Men för att komma fram till detta var de tvungna att ignorera 75 procent av alla de artiklar de undersökt, och dessutom felklassificerat ett antal som jag orkade kolla. Men inte ens då var utslaget särskilt klart: Svårt ta er klimatstudie om medierna på allvar
Kvartal publicerade så sent som i slutet av förra året artikeln Från istid till värmedöd där det beskrivs att människan alltid har larmat om undergång. På 1970-talet handlade det om varningar för en ny istid och nu är det värmekollaps. Baserat på tidningsklipp konstateras att: ”Slutligen, för 50 år sedan spåddes alltså istid och mänsklighetens undergång.”
Genom att körsbärsplocka kan man få fram precis vad man vill. Det här är gammal skåpmat i klimatdebatten och det är bedrövligt att skribenten inte med ett ord belyser att skillnaden då och nu är avgrundsdjup! Men redan på 70-talet handlade en klar majoritet av de vetenskapligt publicerade artiklarna en uppvärmning. Alarmism om istid på 70-talet? Konsten att plocka körsbär.

En Aftonbladetartikel ska till exempel ha hänvisat till ”klimatforskaren Göran Windelius som tillsammans med internationella forskare studerat himlakropparnas rörelser och jämfört med långa tidsserier av väderstatistik.”
Klimatforskare?
Enligt Google scholar finns han med på en artikel och ett kapitel i en bok, men han har ingen anknytning till något universitet eller liknande. Här en text där han beskriver sin tes som handlar om att astronomiska cykler kan förklara uppvärmningen. Den är från början av 1990-talet men det är EXAKT samma argument som fortfarande snurrar runt på Klimatsans och andra bloggar. Hur många sådana hypoteser finns det? Klimatspådomar vi (inte) minns. Genom att körsbärsplocka skulle jag kunna skriva samma artikel som Kvartal publicerat, men att det i stället handlar om att man på 2010-talet larmar för en ny istid.
Kvartal berättar också att det tydligen skrevs om en kommande istid i skönlitteraturen. ”Klimatfrågan behandlades även litterärt. En roman med klimattema av Christer Persson, Den inre fienden (Bonniers 1971), fick fina recensioner på Dagens Nyheters kultursida den 24 september detta år. Boken skildrade en snar ”framtid då naturresurserna var förstörda” och jorden var snudd på obeboelig: en ny istid var på väg, på vintern var det minus 70 grader!”
Där ser man.
Det hänvisas även till Tor Ragnar Gerholm, professor i kärnfysik och folkbildare. Han var alltså inte klimatforskare men mycket aktiv i klimatdebatten. Han satt exempelvis i ”tankesmedjan” Science and Environmental Policy Project (SEPP) vetenskapliga råd. Det är fysikern Fred Singers organisation och han har varit en nestor i att bestrida vetenskapen bakom försurning pga SO2-utsläpp, freoners verkan på ozonlagret och klimatförändringarna.
Visst förekom det larm om en ny istid, men det som beskrivs i Kvartals artikel är inte ett dugg representativt för vad vetenskapen då sa! (Och tänk att när den här typen av argument förs fram så glöms det alltid bort att samma människor och samma organisationer som dissar IPCC också spådde västvärldens undergång när utsläpp av bly, SO2, freoner osv skulle regleras).
- En mer detaljerad genomgång av Kvartals artikel hittas här.
- Och en genomgång av Kvartals artikel om överdrifter av havsnivåerna här
Elsa Widding är ju en följetong här på bloggen. Hon säger sig vilja förklara för folk vad som ”egentligen” står i IPCC:s huvudrapporter till skillnad från vad media gör:
”Det övergripande syftet med mitt engagemang är att försöka bidra till en opartisk och saklig debatt baserad på data och faktiska observationer i IPCCs vetenskapliga underlag. Jag baseras i allt väsentligt mitt arbete på IPCCs vetenskapliga rapporter.”
Faktum är att hon enligt egen utsago tänkt berätta om detta i en bok med arbetsnamnet Blåsningen. Tydligen skulle den ha getts ut i slutet av förra året men hon hade blivit rådd att avvakta till efter IPCC AR6-rapportens alla delar getts ut och sammanställts i en ”syntesrapport” (planerad till i slutet av 2022). Anledning ska vara att hon blev ”nu osäker på hur jag får använda bilder och referat från AR6 eftersom denna enbart finns i draftversion.”
Alltså, man får inte använda deras bilder i kommersiellt syfte utan tillstånd ens efter finala rapporterna är klara.
En krystad förklaring i mina öron men jag antar att Sverigedemokraterna tyckte det passade bra att hon sköt upp publiceringen till efter valet just som hon anslutit till partiet (hon står som nr 12 på deras riksdagslista och kommer med all sannolikhet sitta där efter valet).
Varför då frågar ni kanske? Jo, för att hon inte alls har koll på vad IPCC säger, och för att det mesta hon framför går helt på tvärs mot även de mest säkerställda slutsatserna. Se några av mina inlägg här, här, här, här, här, här eller här osv. Två andra korta exempel:
I intervju 2019: ”Koldioxidhypotesen lades fram redan 1816 men är fortfarande inte mer än just en hypotes, förklarar hon.”
I ett brevsvar till frågor från SVT (som hon själv publicerat på Klimatupplysningen) påstår hon att IPCC skrivit ner säkerheten om hur mycket människan påverkat uppvärmningen och att de inte längre anger några siffror:

Men det är helt enkelt inte sant (understrykningarna hör samman med annat inlägg dock):

Och det här är INTE några undantag utan snarare regel (det är dock inget som t ex Kvartal brydde sig om när de gjorde en timslång intervju med henne och inledde med att belysa hur hon förtjänstfullt ”visselblåste” i Nuonaffären).
Widdings kommentar om Greta Thunberg är med tanke på detta närmast tragikomisk (samma intervju som ovan):
”– Hon [Greta] är vuxenvärldens förlängda arm, en lobbyist helt utan koppling till vetenskap. Dessutom är hon inte insatt i sakfrågan även om hon säkert har lärt sig några användbara fraser utantill. Jag ser det som omöjligt för en person som inte ens gått klart skolan att sätta sig in i de här komplexa frågorna.”
Greta säger, vad jag vet, att vi ska lyssna på forskare, inte på henne.
Lena Andersson: : Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan (Svenska Dagbladets ledarsida (21/8 2021)).
”Man måste få ha olika åsikter utan att hängas ut som kättare.” .
Hon replikerar på kritik:
”Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda.”
Jo, man får ha olika åsikter, men man kan inte räkna med att bli tagen på allvar när man i en av Sveriges största tidningar gång på gång kläcker ur sig rena felaktigheter. För det handlar inte om tyckande utan om vad som är vetenskapligt publicerat. Och hur kan något bli nöjaktigt utrett när LA i sina texter visar att hon själv inte ens brytt sig om att öppna och titta efter vad de rapporter hon sågar faktiskt skriver om saken!?
(Jag har skrivit om det flera gånger på bloggen, t ex här, får räcka så nu…)
Här har jag skrivit om statsvetare Emil Uddhammars artikel 2019 i Axess, Kraven på lydnad i klimatdebatten. Det finns en del ansatser jag kan hålla med om men som i nästan alla av dessa pseudokritiska inlägg trillar det över kanten, för det blir så uppenbart att han inte tagit del av vad som utspelats genom decennierna. Han skriver:
”Grunden för den offentliga journalistiken och debatten i ett öppet samhälle bör vara ett kritiskt förhållningssätt. Så brukar vi tänka, och det gäller givetvis även läsare och allmänhet. Detta är också i linje med vetenskapsfilosofen Karl Poppers kritisk-rationella metod, vilken han kortfattat beskrev som ”conjectures and refutations”, teser och motbevis.”
”Här handlar det alltså om att åstadkomma blind tro och lydnad hos läsaren; krisen är så stor, tycks Alestig och Guardian mena, att normala kritiska kapaciteter – ”vårt försvar” – bör läggas åt sidan.”
Teser och motbevis ja. Vet Uddhammar exempelvis hur många gånger den danske astrofysikern Svensmarks hypoteser dragits fram och påståtts ha ignorerats? Otaliga. Och det görs fortfarande. Men Svensmarks artiklar finns kommenterade i alla de fyra senaste stora rapporterna. Ja, ALLA. Hans hypotes korrelerar helt enkelt inte med observationer.
Har den kände forskaren Richard Lindzens hypoteser ignorerats (som t ex förvillarnätverket Clintel påstår efter senaste IPCC-rapporten)? Här är några vetenskapliga artiklar som undersökt saken:
Fu 2001, Lin 2002, Hartmann 2002, Lin 2004, Wong 2004, Forster 2006, Su 2008, Murphy 2009, Chung 2010, Trenberth 2010, Dressler 2011.
Det diskuteras även i IPCC förra rapport. Så nej, det har inte ignorerats. Karl Popper skulle vända sig i sin grav om man visste i vilka sammanhang hans namn används. För så här fortsätter det i all oändlighet.
Om man vill ha en konstruktiv debatt får man fan anstränga sig lite och åtminstone ge sken av att man gjort lite efterforskningar på riktigt. Det är lätt att linda in sitt tyckande i fina teoretiska resonemang om hur en debatt minsann ska föras med ett öppet kritiskt sinne där alla ska få komma till tals. Men det funkar inte när bara ”ena sidan” måste förhålla sig till vad som är vetenskapligt publicerat. Visst bör man ge alla en ärlig chans men efter ett tag kan man faktiskt förbruka sitt förtroende som trovärdig källa.
Ann Charlott Altstadt har ju en inledande bra ansats när hon på Bulletin kommenterar Media rapporterar fel om FN:s klimatrapport. Hon skriver:
”Det mest extrema scenariot RCA8.5 [ska vara RCP8.5], som 2013 lyftes som det mest troliga, bedöms ha låg sannolikhet för att faktiskt inträffa.”
Det är sant att detta scenario numera bedöms som osannolikt och jag kan hålla med om att det kanske kunnat meddelats tydligare (även om exempelvis Rockström påpekat det i Aktuelltsändning). Det finns dessutom forskare som fortfarande använder uttrycket business as usual om detta scenario, vilket inte är sant.
Men nej, IPCC gör ingen sannolikhetsbedömning av scenarierna i WG1-rapporterna och det stämmer inte att de tidigare bedömde detta scenario som mest sannolikt som Altstadt påstår.
Hon refererar till statsvetaren Roger Pielke Jr som har detta som något av en käpphäst. Hon (dvs Pielke Jr) menar att scenariot är byggt på helt befängda antaganden om utsläppsnivåer. Men det går att hamna på dessa koncentrationer av koldioxid i atmosfären även på ”annat sätt” beroende på osäkerheter i kolcykeln och liknande (även om alla forskare verkar vara rörande överens om att det inte längre är sannolikt). Från IPCC:

Och man kan ju tillägga att det inte är särskilt länge sen Pielke Jr själv ansåg att RCP8.5 inte var tillräckligt alarmerande för att beskriva framtiden: The fierce debate over future scenarios (RCP8.5)
Men Altstadts antydan till rimlig kritik blandas ganska omedelbart upp med felaktigheter och halmgubbar. Här om mediernas rapportering om extremväder:
”Och de låter oss också helt felaktigt tro att klimatpanelen konstaterat att extremväder som översvämningar, extrem blåst, hagel, åskväder, blixtar och tropiska cykloner beror på ökande koldioxidutsläpp. Vilket inte stämmer.”
Jaså, gjorde de? Det går säkert att hitta exempel men det var knappast vad medier i stort rapporterade om (av det jag läst och vi får heller inga exempel från Altstadt). Snarare är det hon som helt låter bli att nämna de trender som faktiskt är säkerställda. Här från SVT:

DN tar heller inte upp de väderextremer som Altstadt nämner. Inte ens i Aftonbladets artikel med den löjliga rubriken Skräckrapport för klimatet nämner det, texten är betydligt mer sansad än rubriken. (Ja, jag tycker också de borde sluta med sån skit men man behöver ju inte bli tramsig och och avfärda all klimatforskning för det.)
Och sedan kommer de närmast obligatoriska halmgubbarna:
”Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”
Från en som beskyller andra för alarmism…
Med detta sagt, det finns extremister som överdriver åt det alarmistiska hållet:
Men, det är nästan undantagslöst så att de som ska ”vara skeptiska” på ledarsidor och i krönikor tar detta som intäkt för att IPCC:s slutsatser inte är att lita på, att alternativa hypoteser och naturliga faktorer som påverkar klimatet ska ha ignorerats och så vidare.
Det är inte så att man inte ”får” kritisera klimatdebatten. Allt detta har bara ältats till förbannelse och kultursidornas nutida gnällargument har motbevisats för minst tio år sen (låt mig gissa att de flesta av dessa låtsasskeptiker började engagera sig i klimatfrågan först när Greta Thunberg fick media att lyfta frågan, nästan 30 år efter att världens länder var överens om att minska utsläppen).
De har inte tystats, det ges ut böcker, debattsidorna har varit fulla med inlägg, M och KD tog dessutom hjälp av Stockholmsinitiativet att anordna seminarier för Riksdagen där dessa röster fick höras och berätta om Climategate och allt vad det var. Lomborg kan retweeta väderkartsgate och vinkla siffror precis hur han vill men har ändå fritt inträde till alla konservativa ledarspalter världen över. Osv osv.
Man behöver definitivt inte vara dum för att börja tvivla på klimatvetenskapen. Jag tror inte folk i allmänhet är medvetna om hur omfattande och övertygande desinformationskampanjerna har varit genom åren, vilket jag beskrivit i min bok Spelet om klimatet.
