Det var förstås inte oväntat att det skulle bli liv i luckan efter min recension av Elsa Widdings ”klimatbok”. Jessica Stegrud (riksdagskollega med EW) verkar ha som ryggmärgsreflex att ljuga, hennes kommentar var denna:
En tweet hon sedan raderade. Den sedvanliga armadan av kommentatorer ryckte sedan in med en flod av ”givande” diskussionspunkter. Mönstret är så förutsägbart. Jag skrev att jag bara väntade på konspirationsanklagelser om att jag är i maskopi med Public Service-journalister:
Och mycket riktigt svarade EW med en ny Youtubevideo som inleds med ett grovt och helt ogrundat påhopp där hon misstänker att min recension är skriven av SVT:s klimatkorrespondent! EW sitter alltså i Riksdagen och häver helt obehindrat ur sig detta. Och hånar mig för att anklaga en henne för att sprida konspirationsteorier.
Sen följer beskyllningar att jag inte läst hennes bok och att jag är för dum i huvudet för att fatta det hon skrivit. Titta gärna, jag lägger upp videon längst ner i detta inlägg.
Hon påstår att jag tar saker ur sitt sammanhang när jag kommenterar att hon anger IPCC:s klimatscenario SSP2-4.5 felaktigt (rätt är 2,1-3,5C vid år 2100). Här är foto på denna sida:
(Notera gärna även understrykningen nere på sidan).
Försvaret är typ att ”jag skrev ju rätt på andra ställen i boken”. För visst visar hon tabellen från Sammanfattning för beslutsfattare (SPM) på annat ställe i boken:
Men lägger till att hon inte fattar varför intervallet här inte är detsamma som i huvudrapporten. IPCC anser minsann att modellerna är så osäkra att de skriver ner prognosen utan att beskriva varför. Hon förstår inte säger hon. Eller har hon kanske bara inte brytt sig om att läsa IPCC-rapporten?
En tabell i huvudrapporten (kap 4) anger mycket riktigt andra värden än de som anges i SPM för de olika temperaturprojektionerna :
Konspiration?
Nej. Det är ingen som förnekar att en del modeller gav ett högt värde på klimatkänsligheten (temperaturförändring vid en fördubbling av CO2-halten i atmosfären) och därmed en relativt stor temperaturökning. Dessa modeller var dock även dåliga på att ”rekonstruera” historiska observationer. Därför skiljer sig utvärderingen från hur man gjort i tidigare IPCC-rapporter.
I AR5 från 2013 har man tagit ett medelvärde från alla modellkörningar ”rakt av” så att säga. I AR6-rapporten har man dock viktat resultaten utifrån andra beviskedjor. T ex gavs de modellkörningar som var dåliga på att visa historiska temperaturer liten vikt vid utvärderingen. Läs mer på Real Climate t ex.
Efter detta får man andra värden, och jodå, den tabell som stämmer överens med SPM finns också med i huvudrapporten, om bara EW brytt sig om att läsa den:
Här är ytterligare en bild från IPCC AR6 som visar skillnaderna (contrained är alltså de ”viktade modellresultaten”):
Men sånt här går inte att diskutera, allt förvandlas till en konspiration trots att det sker helt i det öppna.
EW hänvisar vidare till en studie Comparison of CMIP6 historical climate simulations and future projected warming to an empirical model of global climate som gjort simuleringar utifrån andra parametrar för aerosolpåverkan än de i CMIP6-modelleringarna. Det är en studie och fortfarande inte vad SSP2-4.5 visar (det är enligt detta utsläppsscenariot men modellen är ”EC-GM trained” som det anges i artikeln). Och det försvarar fortfarande inte varför hon utelämnar de övre riskgränserna (längst ner till höger).
Jag bli ofta utskälld för att vara feg för att inte vilja ta en livedebatt med personer som EW som ljuger lite som behagar. Hon rensar dock själv noggrant bort all kritik från sin sida (eller är det SD-personal som sköter det?). Jag lade in en kommentar och ställde frågan om hon vågade ha kvar länkarna till min blogg som bl a motbevisar hennes konspiration om att jag inte läst boken:
[Uppdatering: det kan mycket väl vara så att detta sker automatisk, finns en hel del vittnesmål om liknande, och inget EW kan beskyllas för. Och det är för övrigt bara en bisak i den här grejen, hon får ta bort kommentarer bäst hon vill, det är lögnerna jag blir förbannad på.]
Inom loppet av en minut var kommentaren raderad. Vet i alla fall ytterligare en person som försökte lägga in en kritisk kommentar som också försvann fortare än kvickt. Ylandet om censur var det va… Och hon har ju tydligen svarat nej till inbjudan till SVT:s intervjuprogram 30 min.
[Uppdatering: glömde. EW hänvisar dessutom till en studie om hur mycket forskare tror att människan påverkar klimatet. Det är en enkätundersökning från 2014. Gjord av samma personer som hånas för att deras liknande studier används för att påstå att 97% av forskarna är överens i frågan. Nu duger det minsann. Go figure]!
[Uppdatering 10/1: På förekommen anledning lägger jag till angående att EW säger att jag kallar henne förnekare. Recensionen är ju låst så här får ni ett direkt citat av vad jag skrev:
”Visst kan det vara tröttsamt att epitetet ”förnekare” delas ut i tid och otid, men jag hittar faktiskt inget bättre ord när Elsa Widding påstår att sakkunniga inte oroar sig för klimatförändringarna.”
Ja, hon påstår detta mer än en gång i boken (jag har t o m gett sidhänvisningar i mitt blogginlägg) och ja, jag står fullt ut för att det inte finns något bättre ord än förnekelse om man år 2022 hävdar att ingen sakkunnig är särskilt orolig.]
Klimatfrågan är minst sagt komplex och det blir inte enklare av att IPCC-rapporternas ”fysikaliska del” (WG1) stundtals tycks beskriva en helt annan planet än den som beskrivs i den ”ekonomiska delen” (WG2). IPCC:s stora rapporter är i princip en riskutvärdering i tre delar och i mitt förra inlägg beskrev jag de förändringar som har observerats. Vad säger IPCC AR6 om framtiden?
Det enda vi vet om framtiden är att ingen exakt kan förutspå den. Däremot vet vi att den koldioxid som släpps ut kommer ha effekt under mycket lång tid framöver, och det finns idag ingen verklighetsförankrad väg tillbaka (dvs att i stor skala ”plocka bort” CO2 från atmosfären). Det står dock klart att vi är på väg in i förhållanden som ingen människa någonsin upplevt vad det gäller både koldioxidhalt och temperatur. Sist jorden höll en temperatur på 2,5°C över 1850-1900 var för 3 miljoner år sedan (medium säkerhet /IPCC AR6).
För att få lite perspektiv på skalan: människan har sedan 1850 orsakat CO2-utsläpp som är större än de vi skulle få om vi högg ner alla nu levande växter på jorden och brände upp dem. Och hälften av dessa utsläpp är gjorda efter 1990. Osäkra siffror förstås, men ändå.
Det har tagit ett par år att ta fram IPCC AR6 WG1-rapporten som bygger på 14000 vetenskapligt publicerade studier. Flera remissrundor har gjorts, alla med relevant kunskap har kunnat delta om de velat, kommentarer och svar är också offentliga. För att citera meteorologprofessor Lennart Bengtsson (som ”skeptiker” brukar lyfta fram): ”WG1-rapporten är så trovärdig en vetenskaplig rapport kan vara” (från intervju i SwebbTV i somras).
Men bara några dagar efter att den 3000-sidiga rapporten hade offentliggjorts kom en ström av mer eller mindre förlöjligande av densamma. Ingemar Nordin (prof emeritus i vetenskapshistoria) skrev inlägg på Klimatupplysningen och konstaterade att rapporten var ett ”ovetenskapligt hafsverk.” För det hade de ”riktiga experterna” bedömt, han hänvisar här till ett blogginlägg av ”tankesmedjan” Clintel.
Nordin hänvisar också, liksom många andra, till ett blogginlägg av statsvetaren Roger Pielke Jr. som konstaterade att rapporten är vinklad mot ett orealistiskt värstascenario (SSP5-8.5). Slutsatsen är byggd på att han räknat antal gånger de olika scenarierna är nämnda i rapporten! Det vill säga, även när IPCC skriver att detta scenario är osannolikt (vilket de skriver) så blir det en bekräftelse på det motsatta i hans analys. Helt makalöst att professorer kan ägna sig åt sådana här sandlådeanalyser.
Torsten Sandström, en annan professor emeritus men i civilrätt, lyfter fram Nordins inlägg, konstaterar att han inte kan bedöma det vetenskapliga innehållet men fortsätter:
”Men jag anser att man måste lyssna på olika forskarläger. Deras åsikter måste öppet i offentligheten brytas mot varandra. Men det vill inte SPCC [sic] veta av.
Detta medför att jag bedömer risken som stor att SPCC [sic] bedriver politik utan full täckning i fakta. Varför undrar du kanske? Min förklaring är FN:s ambition om politiskt världsherravälde. För att få makt och pengar presenteras hafsverk i syfte att skrämma upp världens folk.”
”Intressant” att se professorer rata denna enorma mängd vetenskapligt publicerade studier i en transparent process som saknar like i forskarvärlden, till förmån för blogginlägg från icke-experter i ämnet och diverse konspirationsteorier.
Kontentan i kritiken är i alla fall att allt är alarmism; klimatmodeller spår alldeles för höga temperaturer och framtidsscenarierna är överdrivna. Och precis som vanligt går det att hitta uns av sanning men budskapet förvanskas sen till oigenkännlighet.
Klimatmodellerna
Det är helt sant att några av de modeller som var tänkta att inkluderas i CMIP6, dvs AR6-rapporten, visade sig ge oväntat höga temperaturer. Klimatkänsligheten (temperaturförändring efter en fördubbling av CO2-halten i atmosfären) hamnade upp mot 5ºC när den mesta forskningen annars pekat på att den är ca 3ºC (2,5-4ºC). När resultaten validerades mot historiska data stod det klart att modellerna inte presterade särskilt bra där heller.
Det var förstås mumma för ”skeptikerna”. Ett uttalande i Scienceanvänds som ett medgivande av att modellerna bara är ett falsarium:
Gavin Schmidt – director of NASA’s Goddard Institute for Space Studies said: “You end up with numbers for even the near-term that are insanely scary – and wrong.”
Självklart skapade detta huvudbry hos forskarna och man letade febrilt efter orsaken. Allt detta har skett öppet och är redovisat i vetenskapliga publikationer. Läs mer till exempel på Yale Climate Connections.
Grejen är dock att detta inte handlade om alla modeller, vilket Nordin med flera låter påskina (inför IPCC AR6 beräknades att ett hundratal modeller skulle inkluderas, men jag vet inte hur många det sen blev till slut).
IPCC har viktat resultaten från de olika modellerna utifrån hur bra de kan reproducera historiska data, de modeller som Nordin lyfter fram har alltså inte haft någon inverkan på IPCC:s projektioner. Läs Gavin Schmidt själv på Real Climate.
Bilden nedan är från Sammanfattningen för beslutsfattare (SPM), där visas inte heller hela vidden av värstascenariot som går upp till 5,7ºC. Nu tar jag från minnet men det mest sannolika verkar vara att vi är på väg mot strax under 3ºC uppvärmning med nuvarande politik, och ca 2,4ºC om alla länder gör vad de lovat.
Bild 8a från IPCC AR6 SPM
Några andra prediktioner:
Textexempel från IPCC AR6:
”The magnitude of expected change scales with emissions scenarios (high confidence) but even under low-emissions trajectories, large changes in drought and aridity are expected to occur (high confidence) with consequences for regional water availability. In the Mediterranean, central Chile, and western North America, future aridification will far exceed the magnitude of change seen over the last millennium (high confidence)”
Vad detta i sin tur får för effekter på samhälle och ekosystem hanteras i IPCC:s kommande rapport WG2 som publiceras i början på nästa år. Men som jag nämnde i mitt föregående inlägg så förväntas saker som skyfall och värmeböljor öka mer åt det exponentiella hållet med en ökande temperatur. Och det är inte alls bara värstascenariot rapporten fokuserar på.
Om man ska generalisera så finns det två huvudproblem med klimatmodellering; man måste kunna beskriva de fysikaliska processerna rätt men man måste också göra en relevant bedömning av framtida utsläpp.
Det förstnämnda utgör miljontals rader kod i dagens modeller som ingår i IPCC AR CMIP6 (det finns en uppsjö mindre modellvarianter med andra applikationsområden). Även med superdatorer tar det en månad att simulera ett 100-årsförlopp med ett utsläppsscenario.
Exempelvis moln/aerosolförloppen kan man ännu inte fullt ut modellera, men man har genom åren visat att man har koll på ”de stora dragen i energiflödena”. IPCC redovisar att modeller som använts sedan 1980-talet presterat mycket bra och hamnar varken för varmt eller för kallt.
En studie som gått igenom 17 av de modeller som använts sen 1970-talet visade att 10 hamnade rätt vad det gäller yttemperaturen idag. När de kompenserade för de utsläpp som faktiskt hänt (dvs inte de som användes i ursprungliga körningen) visade 14 rätt (dvs inom ”felintervallet”).
Models that were used in the IPCC 4th Assessment Report can be evaluated by comparing their approximately 20-year predictions with what actually happened. In this figure, the multi-model ensemble and the average of all the models are plotted alongside the NASA Goddard Institute for Space Studies (GISS) Surface Temperature Index (GISTEMP). Climate drivers were known for the ‘hindcast’ period (before 2000) and forecast for the period beyond. The temperatures are plotted with respect to a 1980-1999 baseline. Credit: Gavin Schmidt
IPCC anger att det är hög säkerhet i utfallet av modellernas projektioner, vilket innebär att det är 90% sannolikhet att temperaturen hamnar inom det angivna intervallet under de givna förutsättningarna. Det är en klar förbättring sedan senaste rapporten (66%) och beror till stor del att man nu har kunskap nog att krympa det sannolika intervallet för klimatkänsligheten.
Självklart finns det fortfarande osäkerheter och det handlar enligt forskaren Zeke Hausfather främst om två saker (utöver utsläppsscenarier): klimatkänsligheten men framförallt återkopplingar i den så kallade kolcykeln (det vill säga hur kol ”transporteras runt” i olika former (exempelvis i fotosyntesen)). Hausfather är för övrigt en av forskarna som helt vill ta bort värstascenariot RCP8.5 då det är osannolikt.
Idag tas ungefär hälften av den koldioxid vi släpper ut upp i hav och land. Men detta kommer sannolikt att ändras vid en fortsatt uppvärmning, exempelvis förväntas ett varmare hav ta upp mindre koldioxid och likaså den mängd kol som lagras i jordmånen. Det finns också en risk att skogsdöd och bränder kan öka halterna och sen har vi effekten från tinande permafrost som kan avge mer kol till atmosfären. Kort sagt, detta utgör betydande osäkerheter i modellerandet.
Hausfather menar att sammantaget gör osäkerheterna i klimatkänsligheten och ”kolcykeleffekterna” att det inte helt går att utesluta temperaturer på 2-7,7ºC i värstascenariot och 2-5,5ºC om vi fortsätter som vi gör nu eller 1,7-4ºC om länder inför de regleringar de lovar. Med tanke på sannolika utsläppsscenarier (mer om det i nästa inlägg) kan vi med stor sannolikhet bortse från uppvärmning med >5ºC, men det är däremot svårare att helt utesluta +4ºC:s uppvärmning med nuvarande policys (nu pratar vi alltså inte om värstascenarier).
Det är inte de mest sannolika utfallen, men allt handlar om en riskutvärdering och hur man ska hantera en verklighet där kombinationen av osäkerheter hamnar på fel ände av vad vi vill ha. Inget magiskt händer heller år 2100, så länge nettoutsläppen är positiva kommer uppvärmningen att fortsätta. Å andra sidan kommer den sluta när den är 0 eller negativ…
”This means that even if our estimate of 2100 warming is 3ºC (2ºC to 5ºC) under current policies and 2.4ºC (1.7ºC to 4ºC) under stated policies, the world will continue to warm after that point as these emission pathways do not get us to net-zero.”
Frågan handlar också om hur långt fram vi ska blicka, är det etiskt försvarbart att fortsätta släppa ut även om vi vet att det kan bli katastrof om några hundra år? Eller förlita sig på att det ordnar sig?
En sak som dock har tagits hänsyn till i framtida scenarier är den om vad minskade aerosoler kommer att få för effekt. I IPCC-rapporten syns tydligt att aerosoler har en avkylande effekt på planeten och farhågorna är att när vi minskar utsläppen så minskar också aerosolerna och därmed också dess avkylande effekt. Detta är som sagt medtaget i beräkningarna:
För att sammanfatta, de fysikaliska modellerna har presterat mycket bra än så länge (om du förväntar dig att minsta variation från år till år exakt ska förutses är det fel på dina förväntningar). Det finns betydande osäkerheter men det innebär inte att man har noll-koll, den sammantagna bedömningen är att säkerheten i projektionerna är hög (under de givna förutsättningarna, frågan om vilka de verkliga utsläppen blir är en annan fråga). Osäkerheterna behöver definitivt inte vara vår vän.
De så kallade skeptikerna vill uppenbarligen helt bortse från detta och lyfta fram orealistiskt låga klimatkänsligheter (exempelvis). På SwebbTV lyfts uppenbart felaktiga grafer från the ususal blogs fram som stöd för att IPCC är alarmistiskt, t ex denna graf som säger att klimatkänsligheten skulle vara under 2ºC (läs mer här):
Det är ganska kasst ur ett riskutvärderingsperspektiv. Om någon nu skulle fråga mig.
Och så var det där med utsläppscenarier. Det är som sagt helt sant att IPCC skriver att värstascenariot SSP5-8.5 (tidigare RCP8.5) inte är särskilt sannolikt. Ändå finns det vetenskapliga artiklar som än idag enbart redovisar detta utfall men stoppar undan ett mer realistiskt utfall i appendix (jag har kommenterat det tidigare men orkar inte leta upp inlägget).
Men hur säkert vet man att det är ett orealistiskt scenario?
Och då kommer vi in på ekonomiska modeller och sådant där jag för det mesta hållit mig borta ifrån… För när naturvetarna talar om en fullständig katastrof vid 6ºC:s uppvärmning, har ekonomer i IPCC-rapporter berört 10ºC:s uppvärmning där världens BNP bara skulle påverkas måttligt …
Klimatdebatten känns ibland helt obegriplig. Å ena sidan: ett enormt tryck för att begränsa utsläppen så att den globala medeltemperaturen ska hålla sig under 2ºC (helst 1,5ºC ) till år 2100 – allt för att klara oss undan potentiellt katastrofala följder. Å andra sidan: uppvärmningen kommer ha en rätt marginell påverkan på världens BNP och människans vardag, det optimala är att ”sikta på” en temperaturökning om 3,5-4ºC – dubbelt så högt jämfört med Parisavtalets ambitioner!
Det senare är vad exempelvis Nordhaus, som fick ekonomipriset till Nobels minne 2018, menar. Likaså Lomborg (som bygger mycket av sina resonemang på Nordhaus slutsatser). Motsättningarna åskådliggörs tydligt i detta replikskifte mellan Wijkman och Lomborg på SvD:s ledarsida. Det märkliga är att båda hänvisar till IPCC!
Först en titt på några av de faror som kan ligga och skvalpa där i framtiden enligt ”alarmisterna”. IPCC gav ut en specialrapport SR15 år 2018 som beskrev riskerna med att bara gå från 1,5C till 2C:s global uppvärmning, här en av bilderna Graphics — Global Warming of 1.5 ºC (ipcc.ch):
Naturligtvis finns det osäkerheter i sådana här analyser men det är inte de exakta siffrorna som är viktiga, det handlar om trender och riskhantering. Ovanstående effekter förväntas alltså uppstå vid en lägre temperatur än den både Nordhaus och Lomborgs anser vara ett optimum då man tar hänsyn till kostnader för klimatåtgärder.
När temperatur och fuktighet blir för hög klarar vår kropp inte längre av att svettas (vätskan avdunstar inte). Då handlar det bara om timmar innan kroppen kollapsar av överhettning. Många människor har dock svårt att överleva i förhållanden innan denna tröskel överskrids – några kända värmeböljor som orsakat stor överdödlighet är Paris år 2003 med 4870 dödsfall och Moskva år 2010 med 10 860 dödsfall.
Enligt Mora et al 2017 innebär en global medeltemperaturökning på 3,8C att exempelvis Jakarta kommer få detta klimat året runt (PDF) Global risk of deadly heat (researchgate.net). Nedan visas resultatet från deras beräkningar över hur många dagar av ”dödligt klimat” som kan förväntas i en framtid vid olika koncentrationer av koldioxid i atmosfären (olika RCP). Lomborgs optimum ligger på 3,75 °C och det motsvarar nästan bilden RCP8.5 nedan. Notera att det inte innebär att hela befolkningen kommer trilla ihop under dessa dagar!
Nu finns det stora osäkerheter även i dessa projektioner och de olika studierna kommer inte till identiska slutsatser om när detta kommer inträffa, men ändå.
Det finns dock ytterligare en väsentlig sak som behöver läggas till:
Forskarna – i alla fall de naturvetenskapliga – tycks ganska ense om att klimateffekterna inte kommer att ske linjärt. Det finns uppenbara risker att diverse jämviktsförhållande rubbas så att jorden hamnar i ett ”nytt läge” som vi inte utan vidare kan ta ett steg tillbaka ifrån. Att då sluta släppa ut CO2 är för sent och kommer inte hjälpa. Dessa abrupta klimatförändringar brukar kallas tipping points, se t ex denna studien Tipping elements in the Earth’s climate system | PNAS:
En sådan punkt handlar om att Arktis sommar-is helt försvinner. När isen är borta absorberar havet mer solljus istället för att reflektera bort det och havet värms upp – och det blir lite av en självförstärkande spiraleffekt. Enligt studien är det tänkbart att vi redan passerat denna tipping point. Mer om detta i populärvetenskaplig form: As Climate Change Worsens, A Cascade of Tipping Points Looms – Yale E360.
Forskarna verkar vara rörande överens om att riskerna för att passera dessa gränser ökar dramatiskt om den globala medeltemperaturen kryper över 2°C. (Naturligtvis är det inget speciellt som händer vid just gränsen 2°C, det hela handlar om riskbedömningar och det mänskliga behovet av att sätta siffror och absoluta gränser på allt 😉 .)
Men, som sagt, IPCC:s rapporter innehåller även andra delar som behandlar kostnader och tänkbara åtgärder. Kapitlet ”Key Economic Sectors and Services” från 2014 inleds så här:
”For most economic sectors, the impact of climate change will be small relative to the impacts of other drivers (medium evidence, high agreement). ”
I mina öron rimmar detta illa med vad som presenteras i övriga kapitel, men vad vet jag. Bedömningen bygger förstås på resultaten från ekonomiska modeller. Här var, vad jag förstår, Nordhaus pionjär i att utvärdera klimatförändringarna. Hans modell kallas DICE och man kan fråga sig om den tar hänsyn till effekterna av minskad mängd krill, förstörda korallrev och allt vad som förväntas påverkas av uppvärmningen? Ingen enkel uppgift, jag undrar om ens biologer med någon större säkerhet kan förutspå vad som kommer hända när/om diverse bestånd kollapsar.
Ekonomiprofessor Keen har som sagt granskat vad Nordhaus DICE-modell bygger på:
Till att börja med konstaterade Nordhaus i en artikel 1991 att nära 90% av USA:s ”ekonomiska verksamheter” inte påverkades av klimatförändringar och därför kunde bortses ifrån. Det var enbart saker som jordbruk och annat som skedde utomhus som påverkades av väder och behövde tas med i beräkningarna:
Our estimate is that approximately 3% of United States national output is produced in highly sensitive sectors, another 10% in moderately sensitive sectors, and about 87% in sectors that are negligibly affected by climate change. (Nordhaus, 1991)
Mer än tjugo år senare gäller detta antagande fortfarande och användes i IPCC:s rapport AR5 (2014) enligt Keen.
Vidare antar man att det finns ett kausalt samband mellan BNP och medeltemperatur. Skillnaden i BNP mellan stater ska alltså kunna förklaras av deras medeltemperatur. Långsökt och förenklat? Ja, det anser även Keen… I bilden nedan visas detta samband för USA:s stater – ju större temperaturförändring från ett optimum (dvs ju längre ut åt kanterna) man rör sig, desto mer sjunker BNP.
De antar också att detta samband håller över tid, det vill säga utvecklingen av BNP versus temperatur kommer fortsätta på samma sätt även i framtiden. Inga abrupta förändringar tas med i beräkningarna.
Som synes ligger datapunkterna ganska huller om buller och det finns inget jättetydligt mönster. Korrelationen är usel (korrelationsfaktor = 0,31), vilket också innebär att förmågan att förutsäga en framtida utveckling med hjälp av denna modell blir usel. Enligt Keen har Nordhaus använt liknande data som ovan i sin modell DICE, men med en till och med lägre korrelationsfaktor.
”The parameter used in the model was an equation with a parameter of 0.227 percent loss in global income per degrees Celsius squared with no linear term. This leads to a damage of 2.0 percent of income at 3°C, and 7.9 percent of global income at a global temperature rise of 6°C”. (Nordhaus, 2018)
Lomborg är med på samma tåg (förstås). Här är en bild från hans senaste artikel:
Och denna ”skadeberäkning” är symmetrisk, det vill säga även en avkylning på 6°C skulle ge en minskning av världens BNP med 6-7% på samma sätt som en uppvärmning med 6°C. Vi hamnar då på förhållanden som rådde under senaste istiden. Sverige låg då under ett kilometertjockt lager av is!
Är det verkligen sådana här lösa antaganden som ligger till grund för beslut som kan få ganska ödesdigra konsekvenser? Jag vill verkligen inte tro det, jag menar, han fick trots allt pseudo-Nobelpriset för detta. Alla modeller och vetenskaper kräver visserligen att man gör antaganden och förenklingar av verkligheten, här har dock själva grundantagandet (att BNP beror av temperaturen) också blivit själva slutsatsen!
Jag är inte ekonom och jag förmedlar bara vad Keen har redovisat i sin vetenskapligt publicerade artikel. Jag letade halvhjärtat efter en kommentar från t ex Nordhaus men hittade inget. Keen menar att denna ovetenskapliga metodik beror på att ekonomer, skolade i den neoklassiska ekonomin, har fått dominera inom den ekonomiska klimatforskningen. Själv vet jag inte ens vad det betyder eller innebär…
(Det ska sägas att inte alla ekonomer viftar bort klimatfrågan som en trivialitet, Nordhaus har fått en hel del kritik. Och googla t ex vad World Economic Forum har att säga i frågan).
Ekonomiprofessor Richard Tol ligger bakom en annan ekonomisk modell (FUND) som legat till grund för IPCC:s kostnadsberäkningar av klimatförändringarna: Jag har skrivit om denna kontroversiella person tidigare.
Bara det att man ens pratar om BNP vid 10°C ökning av den globala medeltemperaturen känns i mina ögon som att man inte ens gjort en grundläggande sanity check på resultatet från sina modeller.
Som sagt, det känns som att det finns en avgrundsdjup spricka mellan de flesta naturvetenskapliga forskare och dessa ekonomers syn på verkligheten. (som sagt, inte alla ekonomer osv).
Då och då dyker det upp ”bevis” för att växthuseffekten inte orsakar uppvärmningen. 2008 skrev exempelvis matematikern David Evans en debattartikel i The Australian som fick enorm spridning. Den handlade om vad som brukar benämnas the tropical hot spot (Evans ligger även bakom Notch-Delay Solar Theory, en av klimatdebattens märkligaste hypoteser):
När jordytan värms upp avdunstar vatten och stiger uppåt där det så småningom kondenserar till flytande form igen. Detta gör att vattenångan för med sig energi upp i atmosfären som sedan avges när vattnet kondenserar. Ett resultat av det är att atmosfären (troposfären) förväntas värmas upp snabbare än markytan. Effekten förväntas vara särskilt tydligt i tropikerna där det är varmare och finns mer fukt – därav namnet tropical hot spot. Evans hävdade att denna uppvärmning inte kunde observeras och därmed var ett bevis för att växthuseffekten inte låg bakom uppvärmningen.
”If there is no hot spot then an increased greenhouse effect is not the cause of global warming. So we know for sure that carbon emissions are not a significant cause of the global warming. If we had found the greenhouse signature then I would be an alarmist again.”
Till att börja med: the tropical hot spot är INTEspecifik för en växthusgasdriven uppvärmning, den förväntas uppstå oavsett vad uppvärmningen beror på. I bilderna nedan visas modellkörningar från växthusgas- respektive enbart ”soldriven” uppvärmning, x-axeln visar bredddgraden, det vill säga mitten motsvarar ekvatorn och hörnen polerna, y-axeln är höjden i atmosfären):
Växthuseffektens så kallade fingeravtryck (myntad av Manabe 1967 om jag inte missminner mig) handlar istället om att stratosfären kyls av (den blå färgen i högst upp i bilden till vänster). Detta fenomen förväntas ej om uppvärmningen orsakas av en ökad solinstrålning (till höger).
Frågan om troposfärens uppvärmning har debatterats länge, just detta ståhej bottnade i att två vetenskapliga artiklar i ämnet publicerades 2007/2008 – men med helt motsatta slutsatser: den ena [i) Douglass et al] hävdade att modellerna inte stämde med de verkliga observationerna av temperaturen i den tropiska atmosfären, medan en annan [ii) Santer et al] visade att, jo det gjorde de visst!
Enligt Douglass artikel så såg skillnaderna mellan modeller och observationer ut så här (atmosfärens vertikala temperaturprofil finns på x-axeln):
Santers artikel menade istället att situationen såg ut så här (nu är atmosfärens vertikala temperaturprofil på y-axeln, det gråa visar modellernas felmarginaler):
Hur är detta möjligt? Det finns två saker att fråga sig här: hur fel ute är modellerna? (ALLA vetenskapliga modeller är nämligen felaktiga, frågan är bara hur mycket och om det är relevant för slutsatserna). Det andra är om mätningarna ger sanningsenliga värden.
Det kom snart flera artiklar i ämnet som visade att jo, modellerna stämde överlag ganska bra med observationerna. En slutsats som i sin tur kritiserades i andra artiklar… (ni hittar ett urval här). Några år senare (2013/2014) gjordes ett försök att klargöra de ”olika sidornas” ståndpunkter via en Climate Dialogue. Tre forskare (Carl Mears,RSS – som sammanställer mätserier från satelliter; John Christy, UAH – gör samma sak som RSS men kommer till olika slutsatser; och Steve Sherwood, professor vid Climate Change Research Centre i Wales) fick skriva var sitt inlägg och sedan följde en lång modererad diskussion i kommentarfältet.
Det märks en tydlig skillnad i deras argumentation. ”IPCC-kritiska” Christy tycks vara ganska säker på att observationerna är tillförlitliga och fokuserar på att visa att modellerna är felaktiga i sin bedömning av hur den tropiska atmosfären ska värmas upp. Han menar därför att klimatmodeller generellt inte bör användas för att sätta någon politisk policy hur ”mänskligheten” ska agera. Han visar hur modeller och mätningar skiljer sig åt med bl a följande bild:
En bild som i olika varianter ständigt används för att visa att modellerna inte stämmer. Mears (och andra) har kritiserat Christy för att utelämnat vissa dataserier, använt ett medelvärde av flera mätserier istället för att redovisa dem separat och för att utelämna felmarginalerna, vilket ger en felaktig bild av hur stor skillnaden är (ingen förnekar att för just den tropiska troposfären ligger observationerna i det lägre spannet jämfört med modellerna). Mears visualiserar det så här:
Översta bilden visar observationer och nedersta visar modellerna som användes till IPCC rapporten AR5 från 2013. Enligt modellerna ska troposfären värmas upp ca 1,4 gånger snabbare än jordytan, det är vad som menas med ”Scaling ratio” på x–axeln. Så felmarginalerna överlappar. Mears slutsats är dock att det finns så stora osäkerheter i både mätningar och modeller att det varken går att bevisa eller motbevisa huruvida det finns en tropisk hot spot eller inte.
Han visar också följande bild för att visa att de mätserier som finns från 1978 är korta och det först under senare år kunnat ge statistiskt mer tillförlitliga värden. Med korta serier blir bruset/variationerna alltför stora.
Sherwood är lite inne på samma linje, han har dessutom publicerat studier som tittat på tropiska vindar som drivs av temperaturgradienter. Ett indirekt sätt att uppskatta temperaturen som undviker många av de felkällor som finns i temperaturmätningarna. Enligt dessa studier stämmer modellernas prediktioner bra överens med observationerna.
Det blir för en lekman helt omöjligt att ha en åsikt (se gärna kommentarsfältet) – inte för att det förhindrar många från att ha det…
Det finns mätserier av temperaturen i troposfären från 1958 som har uppmätts via radiosonder (det vill säga väderballonger). Från 1978 har man även mätt via satelliter. Men varken radiosonder eller satelliter är fria från betydande felkällor. Det finns en lång rad olika mätserier som använder olika metodiker och tekniker, satelliter har bytts ut och de har använts under olika tidsavsnitt. Satelliter driver en aning med tiden och det är ingen enkel match att få fram en temperatur från dessa mätningar – de mäter heller inte temperaturen direkt utan indirekt och det krävs en hel del modellerande och korrektioner innan det är klart.
Bild: De satelliter som använts i mätningarna och hur tidpunkten för varje mätning för respektive punkt på jorden drivit med tiden:
På nittiotalet visade exempelvis UAH:s mätserie att troposfären kyldes av, men det visade sig bero på att de inte korrigerat för den här typen av drift på rätt sätt. Alla mätserier uppdateras och korrigeras med tiden allteftersom man blir medveten om felkällor.
Radiosondsmätningarna i tropikerna är också ganska få jämför med de som gjorts på norra halvklotet, vilket förstås ger betydande osäkerheter i resultaten:
Bilden är från Real Climate, som också påpekar att instrumenteringen har ändrats många gånger och att det finns många kända felkällor som kan vara svåra att korrigera för (exempelvis värmer solen då mätningar görs under dagtid). Det har gjorts, och görs, många försök att korrigera för felkällor i dessa mätningar. Det brukar kallas homogenisering av data och ja, alla gör det, även IPCC-kritiska forskare som Christy och Spencer. En del av den kritik som fördes fram mot Douglass artikel nämnd ovan var att de inte ens nämnt de senaste studierna i detta avseende, trots att de bevisligen var medvetna om dem. Likaså att de inte redovisat alla tillgängliga mätserier.
Den här typen av diskussioner är standard i forskningsfronten, oavsett område. Så motbevisar osäkerheterna en växthusgasdriven uppvärmning? Nej, inte alls. Hot spoten förväntas som sagt uppstå oavsett vad som orsakar jordytans uppvärmning. Att jordytan värms upp är odiskutabel (och där presterar också modellerna bra). Likaså visar mätningarna att stratosfären kyls av precis som förväntat (växthuseffektens ”fingeravtryck”). Alla mätserier från troposfären visar en uppvärmning, det är bara hastigheten som skiljer, här från BAMS 2018 (Både Mears och Christy var författare till detta kapitel):
Den här typen av osäkerheter är reella och förstås en utmärkt källa till att så tvivel om vad som är sant. Så kallade ”skeptiker” väljer uppenbarligen att enbart förlita sig på en pusselbit och blunda för allt annat. Ibland får jag intrycket av att samhället blivit allt sämre på att hantera osäkerhet, det har särskilt blivit tydligt i den rådande pandemin. Man vill ha säkra svar, leverans av vaccin på exakt utsatt tidpunkt trots att man knappt hunnit köra in tillverkningsprocesserna i fabrikerna och så vidare. Alla ”avvikelser”, felaktiga beslut eller osäkerheter ska förklaras med en bakomvarande konspiration.
IPCC AR5 Chapter 2: Based on multiple independent analyses of measurements from radiosondes and satellite sensors it is virtually certain that globally the troposphere has warmed and the stratosphere has cooled since the mid-20th century. Despite unanimous agreement on the sign of the trends, substantial disagreement exists among available estimates as to the rate of temperature changes, particularly outside the NH extratropical troposphere, which has been well sampled by radiosondes. Hence there is only medium confidence in the rate of change and its vertical structure in the NH extratropical troposphere and low confidence elsewhere.
[i] Douglass DH, Christy JR, Pearson BD, Singer SF. A comparison of tropical temperature trends with model predictions. Int J Climatol 2008, 27:1693–1701
[ii] Santer, B.D.; Thorne, P.W.; Haimberger, L.; Taylor, K.E.; Wigley, T.M.L.; Lanzante, J.R.; Solomon, S.; Free, M.; Gleckler, P.J.; Jones, P.D.; Karl, T.R.; Klein, S.A.; Mears, C.; Nychka, D.; Schmidt, G.A.; Sherwood, S.C.; Wentz, F.J. Consistency of modelled and observed temperature trends in the tropical troposphere. Int. J. Climatol. 2008, doi:1002/joc.1756
Så, den danske statsvetaren Bjørn Lomborg har publicerat en ny artikel. Och precis som vanligt svallar känslorna – Lomborg har nämligen varit på kollisionskurs med större delen av det ”klimatvetenskapliga samfundet” alltsedan han skapade en hätsk miljödebatt i Danmark 1998. I artikeln kommer han (återigen) till slutsatsen att klimatförändringarna visserligen är ett problem som måste hanteras, men att de negativa konsekvenserna kommer vara marginella även om vi inte gör något åt saken.
Ibland kan man undra om vissa tongivande klimatdebattörer verkligen pratar om samma saker. En snudd på enig forskarkår anser att vi ska göra allt för att hålla temperaturökningen under 2°C till år 2100 (=Parisavtalet) på grund av de potentiella riskerna med att inte göra det. Lomborg menar dock att 3,75°C är ett bättre och mer kostnadseffektivt mål. Vi kommer vara rikare framöver och kan lägga pengar på åtgärder då. Nordhaus, belönad med ekonomipriset till Nobels minne, tyckte 3,5°C var ett bra mål med samma argument.
Men de ekonomiska modellerna de hänvisar till bygger på rätt anmärkningsvärda antaganden! Lomborg brukar ofta framföra att anpassningar till klimatförändringarna kommer fixa mycket av problemen till en relativt låg kostnad. Men detta tycks inte ens gå ihop med rekommendationerna från hans egen tankesmedja!
Three main models estimating costs of climate (these are the ones used by Obama Admin): DICE, PAGE + FUND
Global warming has real cost, but even strong temp rises cost ~4% of GDP — not end-of-world.
Till att börja med kan vi väl sätta in Lomborgs kurvor från tweeten ovan i ett sammanhang. Han redovisar hur världens BNP påverkas vid temperaturökningar upp till 8°C. När hade jorden liknande temperaturer sist?
Vår civilisation har utvecklats under de senaste 10 000 åren. Då har både temperatur och havsnivåer legat på relativt stabila nivåer (Ny hockeyklubba – Maths Nilsson, författare). Efter nuvarande temperaturökning om cirka en grad sedan förindustriell tid, befinner vi oss i paritet med den temperatur som rådde under den interglaciala perioden Eem för 130 000 år sedan. Havsnivån var då åtminstone 4-6 meter högre än idag. Under Pliocene (några miljoner år tillbaka) var det ca 1-2°C varmare än idag med havsnivåer på 15-25 meter över dagens. Det tar förstås tid innan isarna smälter men ändå.
Lomborg pratar om ett ekonomiskt optimum på nästan 4°C högre temperatur än den förindustriella. Redan där är vi långt utanför vad homo sapiens någonsin varit i närheten av. Och Lomborg presenterar ändå BNP-siffror på dubbla den temperaturen! Ingen människoliknande varelse har upplevt dess like. Men BNP påverkas bara marginellt. Skönt.
Bara detta borde väl få vem som helst att fundera på hur användbara dessa BNP-beräkningar är som beslutsunderlag för vad vi borde göra? Afrika bidrar för övrigt bara med 3% till världens BNP, innebär det att det är okej att ”offra hela den kontinenten”?
Men de ekonomiska modellerna Lomborg bygger sina slutsatser på har inte direkt hyllats av alla …
Nordhaus och DICE-modellen
Mycket av Lomborgs resonemang grundar sig i ekonomen Nordhaus modell DICE. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen bygger DICE på några anmärkningsvärda antaganden som gör att man kan ifrågasätta slutsatserna. 90% av alla branscher anses nämligen inte påverkas alls av klimatförändringarna eftersom dessa verksamheter sker inomhus. Thomas Schelling, en ”Nobelpris”-belönad ekonom, flitigt anlitad av Lomborgs tankesmedja, resonerade på samma sätt (se här). Visserligen är citatet nedan från 1990-talet men uppenbarligen lever det kvar i modellerna än idag enligt Keen:
”Today very little of our gross domestic product is produced outdoors, susceptible to climate. Agriculture and forestry account for less than 3 percent of GDP, and little else is much affected.”
Keen skriver också att DICE bygger på att det finns en korrelation mellan ett lands BNP och dess medeltemperatur. Nordhaus har fastställt ett sådant samband (om än svagt) mellan USA:s olika stater. Han har sedan använt detta för att extrapolera vad som händer med världens BNP om jordens medeltemperatur ökar. Det är väsensskilda saker.
Keen brukar påpeka att Nordhaus modell inte har ett dugg med vetenskap eller verklighet att göra. Om det är sant vet jag inte men det är ganska många som har kritiserat Nordhaus antaganden.
Richard Tol är ännu en kontroversiell figur i klimatdebatten. Han är pappa till klimatmodellen FUND som, vad jag förstår, USA använt för att uppskatta klimatförändringarnas framtida påverkan på ekonomin. 2012 publicerade Frank Ackerman en artikel som innehöll en del svidande kritik mot FUND-modellens ”skadefunktion”: Climate damages in the FUND model: A disaggregated analysis – ScienceDirect
In FUND’s agricultural modeling, the temperature-yield equation comes close to dividing by zero for high-probability values of a Monte Carlo parameter. The range of variation of the optimal temperature exceeds physically plausible limits, with 95% confidence intervals extending to 17°C above and below current temperatures. Moreover, FUND’s agricultural estimates are calibrated to research published in 1996 or earlier.
Ackerman var då knuten till Stockholm Environment Institute (SEI). Tol skrev en mängd brev och e-post till tidskriftens redaktör, Ackermans institutions chefer liksom till Sveriges miljöminister och utrikesminister. Han krävde att artikeln skulle dras tillbaka – den var inte bara fel utan också ärekränkande. En lång rad av Tols akademiska kollegor skrev på ett protestbrev mot Tols beteende (det är inget ovanligt att akademiker är oense, men man brukar bemöta dylika saker med vetenskapliga kommentarer). Läs mer här.
Tol har också hävdat att klimatförändringarna kommer ge en positiv effekt på ekonomin med stöd av särskilt en vetenskaplig artikel han skrivit. Men den tycks vila på en högst ostadig grund. Artikeln var så felaktig att den behövde uppdateras två gånger men ändå anser många framstående ekonomer att dess slutsatser inte håller. Läs mer:
Jag erkänner också att jag har svårt för att ta personer på allvar som menar att AC är en gångbar lösning på framtida problem:
Well, yes, that's why we invented air-conditioning.
— Prof Dr Richard S.J. Tol MAE (@RichardTol) June 18, 2019
Lomborg driver tankesmedjan Copenhagen Consensus Center (CCC). De vill bidra till en bättre värld genom att göra analyser över vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva i olika svåra frågor (cost-benefit). Klimathotet är en av dem. Analyserna tycks alltid mynna ut i att det inte är lönt att attackera grundproblemet. 2009 samlade CCC exempelvis fem ansedda ekonomer för att ranka vilka åtgärder som var mest kostnadseffektiva för att lösa ”klimatproblemet”:
Forskning är förstås bra, men att sätta igång enorma experiment vars effekter man egentligen inte har en aning om – är det verkligen rimligt att sätta som nummer ett och tre och fyra på listan? Att åtgärda själva grundproblemet – det vill säga minska utsläppen – tycktes under alla omständigheter inte vara särskilt attraktivt. De fem ekonomerna är/var hängivna anhängare av en långtgående fri marknadsekonomi, slutsatserna känns inte helt förvånande i mina ögon.
CCC tillsatte även en expertpanel om tre ekonomer (två av dem var med i ovanstående bedömning) att göra en cost-benefit-analys över vilka åtgärder FN borde fokusera på mellan 2016-2030 för att uppnå sina mål om hållbarhet. Slutsatsen var att man absolut inte skulle satsa på att försöka hålla temperaturökningarna under 2°C, inte dubblera andelen förnybar energi, inte få till fler skyddade områden (för att värna biologisk mångfald), inte minska luftföroreningar utomhus m m. Intressant nog var inte heller anpassningar till klimatförändringar prioriterat, trots att Lomborg ständigt hänvisar till att detta kommer fixa problemen (man får det liksom på köpet med en växande ekonomi, när kommer tankesmedjorna anse det är okej att prioritera dessa åtgärder?).
Men vad var då viktigast? Jo, ni gissar rätt: att öka frihandeln var enligt expertpanelen ett par tusen gånger mer kostnadseffektivt än exempelvis ovanstående insatser och magnituder bättre än något annat.
De förespråkar en ökad medicinering mot hjärt-kärlsjukdomar, men anser att det är slöseri med resurser att försöka få ner luftföroreningar utomhus – trots att detta orsakar problem med just hjärt-kärlsjukdomar! Som att sätta plåster på ett benbrott. Bara i Sverige orsakar dålig luftkvalitet 8 000 dödsfall per år:
Att minska användandet av fossila bränslen skulle med andra ord drastiskt förbättra läget både vad det gäller hälsa och uppvärmning och en rad andra punkter som CCC tagit upp men prioriterat ner framför frihandel.
Lomborg anser alltså att ca 4C uppvärmning är optimalt. 120 forskare från en lång rad institutioner sammanfattade 2019 kunskapen om hälsa vid en uppvärmning till 4°C (The Lancet). Det tycks inte vara det optimum som jag vill jobba för: ”At the global level, if we continue on the current trajectory, climate change comes close to wiping out the last 50 years of gains we have seen in public health.”
Ärligt talat, är lösningen på klimatproblematiken att sitta och vänta på att frihandel ska lösa alla problem? Sådär bara utan vidare? Är det inte som att vänta på jultomten? Och när kommer han? Det vill säga när är vi tillräckligt rika för att tankesmedjorna ska tycka det är värt att göra något? Det är knappast så att den förbättrade miljö vi har lyckats uppnå har uppstått ur intet eller för att den fria marknaden löst allt på frivillig väg. I princip alla större utsläppsregleringar har kommit efter år av alarmism och motstånd från just frihandelsfundamentalister. Nej, jag är inte kommunist och jag hatar inte företag och handel, men man behöver inte skriva om historien. Det är för övrigt inte näringslivet jag vänder mig mot, det är systemen och deras politiska gren – lobbyorganisationer och enkelspåriga tankesmedjor som har för stor makt över demokratiska beslut!
Och by the way, om det är något Lomborg bevisat i sin senaste artikel (och om vi går med på att världens BNP är en bra måttstock), så är det att införda regleringar inte ens orsakat ett hack i tillväxtkurvan trots all alarmism om att det skulle innebära en tillbakagång till 1800-talet:
Nej, jag tror inte det går att underskatta svårigheterna med att ställa om till ett fossilfritt samhälle – och då inte enbart tekniskt sett. Enorma belopp har investerats i fossilindustrin och många är beroende av dess fortsatta tillväxt. AP-fonderna har 14 miljarder i fossila bolag – trots skärpning – Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio. Men det behöver ju inte innebära att man bara lägger sig platt ner och hoppas att någon annan löser saken åt en – dessutom baserat på vad som verkar vara rena fantasisiffror.
Och det är inte bara kommunister och ylande miljömuppar som anser att vi bör agera. World Economic Forum har uppskattat att ekonomiska värden motsvarande över hälften av världens BNP riskerar att förloras på grund av att naturen förstörs. I deras riskbedömning från 2020 klassas miljörelaterade problem som de värsta hoten mot människans utveckling och välfärd. De påpekar också att vinsterna i att få till en förändring av hur vi sköter naturen är enorma: affärsmöjligheterna motsvarar 10 biljoner dollar per år. Och det kan skapa nära 400 miljoner jobb till 2030. WEF_Global_Risk_Report_2020.pdf (weforum.org)
Man slår många av dessa flugor i en smäll om man minskar fossilberoendet.
Det verkar som att vi går mot ca 3C uppvärmning, även om vi håller Parisavtalet (vilket vi inte är i närheten av): ”Even if countries meet commitments made under the 2015 Paris Agreement, the world is heading for a 3.2 degrees Celsius global temperature rise over pre-industrial levels, leading to even wider-ranging and more destructive climate impacts, warns a report from the UN Environment Programme, released on Tuesday. ”
Några av den nya generationens klimatmodeller, vars resultat kommer användas i IPCC:s nästa rapport, har visat avsevärt högre klimatkänslighet än tidigare. En artikel i The Guardian uppmärksammade nyligen att IPCC:s tidigare worst case-scenarier inte gick långt nog då en studie tycks ha bekräftat de höga klimatkänsligheterna. Hur ligger det till med den saken egentligen?
Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen kommer att ändras då atmosfärens koncentration av koldioxid fördubblas. Det är mycket komplext och det finns olika sätt att beräkna det. Ett är att använda klimatmodellerna (det är alltså inget värde som läggs in i modellerna utan är ett resultat utifrån de parametrar som används för att beskriva de fysikaliska processerna i modellerna).
I takt med att foskargrupper har presenterat sina modellereringsresultat inför nästa års IPCC-rapport (många är inte klara ännu), stod det klart att några visade betydligt högre värden än tidigare. I AR5 angavs att det mest troliga är att klimatkänsligheten ligger inom 1,5-4,5C med bästa uppskattningen 3C (vänstra stapeln i bilden) och modellerna var en byggsten till den uppskattningen (CMIP5, mittstapeln). De ska jämföras med de nya modellkörningarna längst till höger (CMIP6):
Bild från Carbon Brief, CMIP5 är de modellkörningar som användes i AR5-rapporten och CMIP6 är de som kommer ingå i nästa rapport AR6
Till skillnad från vad många verkar tro så var inte den omedelbara reaktionen från forskarvärlden att skrika ut katastroflarm. Många förhåller sig faktiskt ganska skeptiska till dessa resultat då historiska data inte stöder en så pass hög klimatkänslighet (t ex Zhu et al 2020: High climate sensitivity in CMIP6 model not supported by paleoclimate) men naturligtvis vill man ta reda på vad som ligger bakom de nya resultaten.
De nya modellerna har till exempel lagt in uppdaterade parametrar för molnens egenskaper: De kan bestå av vatten i vätskeform eller iskristaller och får då olika egenskaper när det kommer till att reflektera och absorbera solstrålar. Nya studier pekar på att det finns en större del vatten i vätskeform än man tidigare trott och detta har då inkluderats i modellerna, men det finns ett hundratal olika och alla gör inte på samma sätt. Det är därför man använder sig av ett genomsnitt av alla modeller (CMIP 6) för att ”jämna ut felen” så att säga.
Flera studier har gjorts, och görs, för att klargöra vad i modellerna som orsakar de höga klimatkänsligheterna, Zelinka et al 2020 visade att resultaten till stor del berodde på återkopplingen från molnbildningen över Södra Ishavet. Andra studier har jämfört modellerna över perioden från 1990 och framåt då aerosolnivåerna varit hyfsat stabila och visar att de höga klimatkänsligheterna bör tas med en nypa salt, se till exempel på Real Climate här.
Artikeln i Guardian som nämndes ovan bygger på en studie från Williams et al 2020, som försökt bekräfta de långsiktiga resultaten från klimatmodellerna genom att använda en modell som används för kortsiktiga väderprognoser. Många forskare menar dock att de drar allt för långtgående slutsatser från detta, t ex Gavin Schmidt i länken ovan till Real Climate. Hausfather, Knutti och Betts är andra:
The next generation of climate models – CMIP6 – has some very high sensitivity estimates. While these are concerning, its far too premature to conclude that climate sensitivity is higher than we thought. A thread: https://t.co/QCFeCEKRdw 1/8
This is a seriously misleading piece with the claim: "Modelling suggests climate is considerably more sensitive to carbon emissions than thought". Let's check… (1/n)https://t.co/JYTRMnvyah
Extremely important to note the caution by the @metoffice scientist who actually led the development of this model:
“my first response is: why has the model done that? We are still in the stage of evaluating the processes driving the different response.”https://t.co/26IfpExjOB
Så är forskarna bara lallare som gissar hej vilt? Nej, det är så här det ser ut på forskningsfronten inom alla vetenskaper, oväntade resultat undersöks vidare och sakta men säkert byggs kunskap upp. Det finns en lång rad anledningar till att tro att värdena ligger för högt:
Bild från Carbon Brief
Gavin Schmidts råd angående de nya höga klimatkänsligheterna: Don’t panic! 🙂 Men med tillägget, det är tillräckligt illa med det allmänt accepterade värdet på runt 3C.
I en review-artikel från 2017 listade Knutti et al 142 olika studier som beräknat klimatkänsligheten och hur tror ni det skildras i händerna av de självutnämnda skeptikerna?
Gösta Pettersson tar i sin bok Falskt Alarm (som han påstår ska skildra klimatdebatten ur ett vetenskapligt perspektiv) upp EN av dessa studier och den menar att klimatkänsligheten ligger på ca 1C.
Den är gjord av Monckton, Soon et al 2015 och är publicerad i en okänd kinesisk tidskrift. Det behöver naturligtvis inte betyda att den är felaktig men den har fått ordentligt med kritik, en kommentar är publicerad i samma tidskrift, Richardson et al:
Abstract
Monckton of Brenchley et al. (Sci Bull 60:122-135, 2015) (hereafter called M15) use a simple energy balance model to estimate climate response. They select parameters for this model based on semantic arguments, leading to different results from those obtained in physics-based studies. M15 did not validate their model against observations, but instead created synthetic test data based on subjective assumptions. We show that M15 systematically underestimate warming: since 1990, most years were warmer than their modelled upper limit. During 2000-2010, RMS error and bias are approximately 150 % and 350 % larger than for the CMIP5 median, using either the Berkeley Earth or Cowtan and Way surface temperature data. We show that this poor performance can be explained by a logical flaw in the parameter selection and that selected parameters contradict observational estimates. M15 also conclude that climate has a near-instantaneous response to forcing, implying no net energy imbalance for the Earth. This contributes to their low estimates of future warming and is falsified by Argo float measurements that show continued ocean heating and therefore a sustained energy imbalance. M15’s estimates of climate response and future global warming are not consistent with measurements and so cannot be considered credible.
Monckton et al har i sin tur kommenterat denna, ni kan läsa själva om ni orkar, de tar till exempel upp argumentet ”det har inte skett någon uppvärmning på 18 år och 6 månader” med stöd av en mätserie från RSS över satellitdata av temperaturen i atmosfären. Men de tar inte med hela mätserien utan börjar vid 1997. Det hör till saken att 1998 var ett extremt år på grund av El Niño och ger därför ett högt och inte representativt startvärde (det ser annorlunda ut om man tar hela mätserien som startar vid 1979). Ett trött och sedan länge överspelat zombieargument och år 1998 platsar inte längre ens i topp-tio-listan över varmaste uppmätta år.
Och hur troligt är det att klimatkänsligheten ligger på 1C? Nuvarande ökning av koldioxid i atmosfären är ungefär 50% jämfört med preindustriell tid och vi har redan sett en ökning av temperaturen med över 1C …
Men det är inget som hindrar även Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) att mena att det är troligt att klimatkänsligheten ligger runt 1C istället för IPCC:s 3C (1,5-4,5C). I en debattartikel på SvT Opinion menar hon att IPCC:s 3C är en ren gissning…
Men hon går längre än så, på sin blogg spekulerar hon i att klimatkänsligheten är betydligt lägre än 1C med referens till en artikel från två finska forskare J. Kauppinen och P. Malmi: ”De kommer fram till att koldioxiden i princip inte ger något bidrag alls till temperaturförändringen. Klimatkänsligheten beräknas till 0,24 grader Celsius. Eftersom den mänskliga delen av den totala omsättningen av koldioxid i atmosfären ligger under 10 procent så anser de att människans extra tillskott av koldioxid till atmosfären helt saknar betydelse för klimatförändringar. Det är de låga molnen som styr den globala temperaturen.”
Nu är deras artikel varken publicerad eller granskad utan upplagd på arXiv och det finns anledningar till det … För det första så kan nämnas även om människans utsläpp är en liten del av koldioxidens omsättning i naturen står den för i princip hela ökningen, läs mer här.
Artikeln refererar till sex artiklar varav fyra är skrivna av artikelförfattarna själva och två utav dem är i sin tur inte publicerade (om du inte har koll på hur en vetenskaplig artikel brukar se ut så kan jag bara säga att det här är rent absurt).
Ni kan själva läsa kritiken från experter på området på Climate Feedback. Ett par inledande punkter från Timothy Osborn, Professor, University of East Anglia, and Director of Research, Climatic Research Unit (det finns mycket mer i länken):
”(1) They claim that climate models cannot be relied upon but do not demonstrate this.
(2) They instead make a new climate model (despite this being in contradiction of (1)).
(3) Their new climate model is unvalidated. It is based upon datasets of cloud and humidity without any sources given and which are not up-to-date. They provide no assessment of the accuracy of the data used—these variables are very difficult to measure on a global basis over the time period used. No physical basis is given for their new climate model (e.g. no process is given for how higher relative humidity can make the globe cool).”
Så, ovan hittar ni exempel på riktig skepticism och äkta cherry picking, ni får väl bedöma själva …
PS: IPCC:s nästa rapport var tänkt att ges ut i april nästa år men pga pandemin är det skjutet till senare på året. Deadline för artiklar till WG1 är nu i januari 2021 och förhoppningsvis kommer frågan om de höga klimatkänsligheterna vissa modeller ger hinna redas ut mer tills dess.
”Nämn en enda gång när någon klimatalarmist har fått rätt i sina spådomar!”
Ja, det brukar låta ungefär sådär på social medier, senast imorse fick jag höra hur illa modellerna funkar. Allt beror ju på vilka krav man ställer i och för sig, men det här tycker jag inte är så illa (lugn det har med Exxon att göra):
År 1972, när jorden upplevt en period av nedkylning, beräknade Sawyer att vid millenniumskiftet skulle temperaturen ha stigit med 0,6℃. Det blev 0,5℃ (Nature 239, 23–26; 1972).
Historiska data (IPCC AR5):
CMIP3-modellerna (2001):
CMIP5-modellerna (2013):
Eller varför inte ExxonMobil, här ett internt memo från 1982, deras uppskattning för 2019 är i det närmaste spot-on (ca 415 ppm CO2 och 1C).
Och det för oss till det som rubriken vittnade om. Efter år av utredning startade igår en rättegång mot Exxon i New York. Det vore förstås orättvist att skylla hela den globala uppvärmningen på Exxon när hela världen knarkar fossila bränslen och det är inte heller det som de anklagas för.
Det handlar i korthet om att de ska ha ljugit för sina investerare, interna dokument ska visa att de internt gjort beräkningar om ökade kostnader på grund av klimathotet men inte sagt ett ljud om det officiellt och därmed överdrivit värdet av sina tillgångar.
Interna memon, som det ovan t ex, visar att de hade klart för sig vad koldioxidutsläppen skulle ge för effekter när det kommer till uppvärmningen. En uppmärksammad artikelserie av Inside Climate News ligger bakom mycket av avslöjandena, Exxon, the road not taken.
Och det finns, om kanske inte prejudicerande fall, så än ett väldigt likt fall när flera amerikanska tobaksbolag blev fällda för att ha konspirerat mot det amerikanska folket genom att avsiktligt ha sått tvivel om hälsoriskerna (som de själva varit medvetna om). Det är mycket som är likt i det här i många avseenden, det är inte bara samma PR och lobbyorganisationer som ligger bakom offensiven mot den de vetenskapliga rönen, det är till stor del även exakt samma människor. Jag har beskrivit det mer i min bok Tvivel men du kan läsa en del i de här två inläggen: Ska vi leka konspiration del I (organisationerna) och Ska vi leka konspiration del II (personerna).
Ska bli intressant att se var det här slutar, flera åtal väntar runt hörnet för flera oljebolag…
SwebbTV hade tydligen publicerat ett nytt avsnitt av fjärde statsmakten (avsnitt 17, 12 sep 2019). Orkar inte bädda in det men här är länken. Märks att de inte har så mycket att komma med, det är samma skiva som i förra programmet och det blir bara en kortis idag. Skönt att någon lagt in tidsangivelser när klimatpratet var …
En lobbyorganisation publicerade en intervju med Petteri Taalas, generalsekreterare för World Meteorlogical Organization. Den var ursprungligen på finska men lobbyisterna översatte valda delar där Taalas berättade att han inte tyckte man skulle måla upp hysteriska skräckscenarier. Det tolkar Bern o Co som att han inte anser att det finns någon brådska i att minska utsläppen. Taalas anser själv att det har missuppfattats så till den grad att han gick ut med en egen kommentar om saken här:
”Media reports based on a recent interview that I gave in Finland have attracted attention, on the grounds that I purportedly questioned the international focus on the need for robust climate action. This is a selective interpretation of my words and my longstanding views.”
WMOs senaste sammanställning av kunskapsläget (State of the Climate 2018), som publicerades i mars 2019, säger att det syns accelererande klimatförändringar och så här kommenterade Talaas det då:
“Since the Statement was first published, climate science has achieved an unprecedented degree of robustness, providing authoritative evidence of global temperature increase and associated features such as accelerating sea level rise, shrinking sea ice, glacier retreat and extreme events such as heat waves,” said WMO Secretary-General Petteri Taalas.
Tillägg 22/9: WMO konstaterar i en ny sammanställning av kunskapsläget att klimatförändringarna accelererar.
Det är förstås inget herrarna tar åt sig av utan fokuserar på ett par meningar tagna ur sitt sammanhang.
(sen är inte jag heller särskilt förtjust i undergångsretoriken).
Mesta tiden gick åt till att gnälla på att Rockström inte är en klimatforskare och att han fått sin professorstitel den politiska vägen.
”Han behärskar inte det här området, han vill inte behärska det utan håller på med modellstudier ihop med sina polare och följer instruktionerna att ta fram skrämmande modellprognoser.” (40:40)
”Det är ju beställningsjobb ursprungligen från FN att ta fram såna här scenarier som ska vara skrämmande”. (ca 35:10)
Glöm aldrig konspirationen. Orkar faktiskt inte kommentera mer än så, det handlar mest om att håna. Kan ju i och för sig länka till IPCCs specialrapport (ni verkar ju inte ha läst den) där bland annat det här med tipping points och liknande tas upp och är det Rockström pratar om.
Hur modellerna klarar av att beskriva historiskt klimat syns här i den översta bilden IPCC AR5 (överst), och underst framtiden jämfört med uppmätta temperaturer (färgade).
Sen kommer samma harang om att Houghton, förre IPCC-ordföranden (han ledde en arbetsgrupp), beordrade forskarna att komma upp med skräckscenarier. Det har inte blivit mycket sannare nu än förra programmet, se min kommentar från förra avsnittet. Finns en del varianter, så här har han uttryckt sig i en intervju, men i vanlig ordning så klipps valda delar bort så det låter mycket värre:
”If we want a good environmental policy in the future we’ll have to have a disaster. It’s like safety on public transport. The only way humans will act is if there’s been an accident.”
Bern påstår sen att en lång rad ledande politiker deklarerat samma sak (utan att ge några exempel förstås). Och det ledde till ”den här hockeystickkurvan som nu i en rättegång visat sig vara ett falsarium” (36:05).
Nej, som jag har berättat i tidigare inlägg baserar Bern det på ett blogginlägg från en mytoman. Nu är t o m protokollet från rättegången offentliggjort, Mann har inte förlorat något och definitivt inte hans graf heller. Fel igen.
Och så de vanliga tjafset om modellerna som inte har med verkligheten att göra:
”Och sen är det en genant sak att de här så kallade forskarna lämnar aldrig ut de data de säger sig basera de här prognoserna på.” (ca 36:35)
Jag förmodar ni har letat jätte-jätte-mycket, testa att läsa denna artikeln. Eller varför inte kolla IPCCs rapport? Eller varför inte på European Network for Earth System Modelling? Men det är väl bättre att inte leta för då behöver man inte låtsas om verkligheten.
Åter en kommentar angående Rockström:
Hur i helvete tror ni på människan som ständigt kommer med falska prognoser? Nån gång måste man ju dra en slutsats … att han vet ju inte vad han pratar om. (42:00)
De prisar sig sen själva för hur de granskar media och raljerar över att Rockström och andra aldrig behöver visa några källor.
Jag parafraserar:
Bern, hur i helvete har du mage att sitta och säga något sådant? Jag har visat hur du gång på gång ljuger, har fel, visar inga som helst källor och när du gör det förstår du inte vad de innebär (se om Grönlands isar i mitt förra inlägg). Du prackar ner på de ”otroligt okunniga människorna som vi har inom mainstream media” (33:20) medan du, i de filmer jag har sett, inte haft ett enda rätt. DU är okunnig, konspiratorisk, hämtar information från bloggar och NI ska inte klaga på andra om brist på källhänvisningar.
NI har för övrigt inte granskat något, det enda ni gör är att klagar på hur saker och ting är mygel men helt utan att backa upp era påståenden med mer än Berns nedlåtande uttalanden och ad hominem. Var inte så lata, visa att något är fel på riktigt. Med publicerad vetenskap!
Ja, någon gång måste man ju dra en slutsats … På ett sätt är det intressant att få se hur propaganda fungerar live så att säga (folk verkar vilja bli lurade), men samtidigt …
Jag skrev för några veckor sen om ett italienskt upprop som hävdade att det inte fanns bevis för att klimatförändringarna skulle ha något med människans aktiviteter att göra, allt skulle bara handla om naturliga klimatcykler.
Nu har DeSmog fått tag i läckt information om en annan offensiv riktad mot EU-ledamöter som planeras till senare denna månad. Under rubriken ”Det finns ingen klimatkris” har de satt upp fem korta punkter som samlat 400 underskrifter av ”oberoende klimatforskare” och uppsatta människor inom bland annat Boris Johnsons kabinett. Naturligtvis är det ett transatlantiskt samarbete mellan de vanliga konservativa tankesmedjorna, konservativa politiker och lobbyister. (Märkligt nog tycks konservativ politik världen över numera innebära att man också dissar vetenskap). Men orsaken hittar vi kanske i en av de fem punkterna i uppropet: de är oroliga för EUs vision om nollutsläpp till 2050.
Så, kära EU-ledamot, ska vi ta det igen? Vill du gå till historien som Bagdad Bob? För argumenten ter sig allt mer desperata gripanden efter halmstrån och halmgubbar.
De hävdar: ”There is no proof that anthropogenic carbon dioxide (CO2) emissions are the major cause of global warming.”
Det är som vi alla vet tvärtemot vad IPCCs sammanställning av befintlig publicerad vetenskap hävdar.
Parametrar och dess respektive påverkan på klimatet. Bild från Carbon Brief.
Bild från IPCC AR5 som visar de olika "drivkrafterna" (forcings) som styr klimatet och i vilken grad.
Det är förstås inte bara taget ur luften. Här är några studier som via olika metodiker tittat på hur stor del av uppvärmningen som orsakas av växthusgaserna. Många har använt klimatmodeller och det är lätt att fnysa åt men all vetenskap använder sig av modeller (även de som tycker sig se naturliga cykler överallt, se nedan):
Flera av artiklarna sammanfattas på Skeptical Science. Carbon Brief har också gjort en genomgång om varför forskare anser att människan är orsak till i princip all uppvärmning på senare tid (enbart de naturliga drivkrafterna skulle ge en nedkylning). Eller varför inte titta i IPCCs rapport (AR5, 2013) eller USAs 4th Climate Assessment Report.
Att CO2-halterna ökar är oomtvistat, likaså är det empiriskt uppmätt hur koldioxidens ”effekt” (forcing) har ökat. I American Meteorological Societys State of the Climate in 2018 kan man läsa att jorden fortsätter att ta upp mer energi än den avger. Görs genom mätningar av inkommande solstrålning som jämförs med den utgående långvågiga strålningen (reflekterade solstrålar) och den kortvågiga utstrålningen (IR). Det är en ”konsensusrapport” där t ex IPCC-kritikern John Christy varit en av huvudförfattarna av ett kapitel.
Förståelsen för själva fysiken bakom IR-strålningen är extremt väldokumenterad, det är magnituden på de så kallade återkopplingarna som fortfarande inte är helt klarlagt men det är förstås inte liktydigt med att man inte har någon som helst koll.
Jordens utstrålning av IR. Rött är vad modellerna förutspår och det svarta är vad som uppmätts. Bild härifrån.
Naturliga cykler
En annan punkt i uppropet anger att eftersom lilla istiden slutade 1850 så är det bara rimligt att vi nu ser en uppvärmning eftersom det bara handlar om naturliga klimatcykler. Det är lätt att häva ur sig, men vilka cykler då och vad finns det för bevis för dem?
Det är ganska intressant att de som klagar mest högljutt över klimatmodellerna som bygger på välkänd fysik utan vidare accepterar modeller helt byggda på matematiska samband utan förklarande fysik. Bara man kallar det för naturliga cykler verkar vad som helst flyga hur länge som helst alldeles oavsett hur mycket det har motbevisats:
Humlums ”solfläckscykler”
År 2011 publicerade Humlum et al en studie i Global and Planetary Change som hävdade att det mesta av temperaturförändringarna som uppmätts berodde på naturliga cykler driven av solens aktivitetscykler. Deras metodik innebar i praktiken att de gjorde en matematisk kurvanpassning, dvs de letade efter en matematisk formel som beskrev de observerade mätserierna och skapade en modell av det. En modell som tas upp i bland annat Falskt Alarm skriven av av Gösta Petterson.
Av någon anledning valde de bara att presentera hur modellen passade in på delar av de uppmätta mätserierna. Utökar man området syns att modellen inte funkar särskilt bra, vilket beskrivs närmre på Real Climate.
Ett år senare publicerade de ytterligare en artikel där de använde den här modellen för att förutspå framtida temperaturutveckling på norra halvklotet. Och som de själva skriver skulle den kunna falsifieras inom tio år. Det har nu gått så vad blev resultatet?
Deras prediktion var att temperaturen på norra halvklotet skulle sjunka med en grad mellan 2009-2020 pga minskad solaktivitet.
”Our forecast indicates an annual average temperature drop of 0.9 °C in the Northern Hemisphere”
Utfall:
Vidare: ”For Svalbard a temperature decline of 3.5 °C is forecasted in solar cycle 24 [starting 2008] for the yearly average temperature.”
Kort och gott visar verkligheten att deras modell baserad på solcykler var tokfel!
Loehle & Scafettas Jupiter/Saturnus-styrda cykler
Även Scafetta ägnar sig åt matematisk kurvanpassning för att sen försöka hitta på någon fysik som passar in i den modell han kommit fram till. Bland annat en 60-årscykel driven av hur Saturnus och Jupiters snurrar runt solen och påverkar jordens omloppsbana. Andra forskare har försökt replikera det utan att lyckas och Scafetta vägrar att lämna ut den kod han använt. Även denna modell havererar om man drar den lite utanför de mätserier som presenterats (se bilden nedan, det är alltså Loehles egna rekonstruktion av historiska temperaturer som använts (svart/grön linje) för att jämföra med deras modell (röd linje)). Jag har skrivit om det här och Skeptical Science skriver mer utförligt här.
Svensmarks ”naturliga cykel”
Svensmarks hypotes är väl den mest seglivade men inte heller den korrelerar med verkligheten från 90-talet och framåt. Den bygger på att när solens aktivitet är hög ökar även dess elektromagnetiska strålning som också skyddar jordens atmosfär från inkommande kosmisk strålning. Kosmisk strålning kan initiera molnbildning och molnen reflekterar i sin tur solstrålar och ger därför en avkylning. Flera forskargrupper har visat att mekanismen är sannolik men Svensmark har inte kvantifierat dess effekt. Det har däremot andra forskare gjort som säger att andra naturliga processer som initierar molnbildning helt överskuggar effekten av kosmisk strålning i detta avseende.
IPCC skrev så här i AR5: No robust association between changes in cosmic rays and cloudiness has been identified. In the event that such an association existed, a mechanism other than cosmic ray–induced nucleation of new aerosol particles would be needed to explain it. {7.3, 7.4.6}
År 2009 skrev Svensmark dessutom ett inlägg på WUWT och uttalade sig om att de kommande åren skulle bli mycket intressanta. Solens aktivitet gick då ner på ovanligt låga nivåer och enligt hans hypotes skulle då atmosfären träffas av mer kosmisk strålning, ge ökad molnbildning och i förlängningen en sjunkande temperatur. Detta har som vi alla vet inte inträffat utan tvärtom. Det finns helt enkelt ingen korrelation mellan solinstrålningen/aktiviteten och den ökade temperaturen under senare tid.
Hur länge ska man hålla kvar vid denna modell (ja, Svensmark gör labbförsök och använder sig av modeller han också)? Läs mer på Skeptical Science här.
Zharkova et al solar-planetary cycle
Zharkova (professor Northumbria University) ska tydligen vara en av dem som skrivit på det här uppropet. Hon publicerade en artikel 2015 om att en ny istid väntade runt hörnet, vilket baserades på en naturlig cykel orsakad av en ”dubbel dynamo”-effekt i solens inre som i sin tur baserades på en matematisk modell. Det skapade ett enormt pådrag och publicerades i ”alla mediehus” världen över då Royal Astronomic Society publicerade en artikel/pressmeddelande om att en ny modell förutspådde detta. Jag skrev om det på Natursidan.
Men det skapade kanske ett än större ramaskri i forskarkretsar. Även om solens instrålning skulle minska och ge ett så kallat Maunder minimum så är effekten marginell jämfört med drivkraften av den ökande uppvärmningen på grund av växthusgaser. Skeptical Science skriver om det här och det har även publicerats vetenskapliga artiklar med kritik mot studien som säger att modellen innehåller allvarliga brister och att observerade data helt motsäger den.
Tidigare i år publicerade Zharkova et al ytterligare en artikel där de expanderat sin modell längre tillbaka i tiden och säger sig kunna se en korrelation. Även detta bygger på deras ”dynamo-modell” men som nu även inkluderat några planetära parametrar som leder till slutsatsen att avståndet mellan jorden och solen varierar och på så sätt påverkar klimatet och ska ligga bakom en stor del av den uppvärmning vi sett (om jag fattat det rätt…).
“The sun-Earth distance does not vary with the motion of the sun-Earth system around the barycentre of the sun-Jupiter system, nor the sun-galactic centre system or any other purely mathematical reference point” .
Det ligger utanför min kompetens men kritiken är inte nådig, läs t ex här
”I am personally shocked that science can be reduced to this level, its just a game for some who are only interested in fame, notoriety and clickbait. She is not interested in the pursuit of science. I am hoping the Journal takes down her paper; they are reviewing it as I type.”
Eller en lång diskussion på Pubpeer här (en ”public peer review-sida” där forskare offentligt kan kommentera artiklar). Vi får väl se varthän det bär …
Horst-Joachim Lüdecke och Carl-Otto Weiss publicerade 2017 en artikel, Harmonic Analysis of Worldwide Temperature Proxies for 2000 Years, i en tidskrift med diskutabelt rykte (till exempel sa chefredaktören upp sig efter att tidskriften publicerat en artikel om nanothermite, en konspirationsteori rörande World Trade Center-tragedin). Författarna anser sig har hittat nya naturliga sol-cykler som ska vara i farten men den sågas rejält här. Jag är naturligtvis en nolla på det här men kritiken låter minst sagt anmärkningsvärd. Detsamma gäller en tidigare artikel från dem 2013. De försökte även publicera en annan artikel på liknande tema men den refuserades 2015.
Det finns fler ”naturliga cykler”, t ex tar Gösta Petersson i Falskt Alarm upp Solar Notch Delay Effect som involverar än märkligare samband, okända krafter (Force X) och fördröjda effekter vars ursprung ingen har en aning om. GP hänvisar inte ens till en vetenskaplig artikel utan till upphovsmannens företags hemsida (Evans).
Mot dessa hypoteser i enskilda och hårt kritiserade artiklar står alltså inte bara IPCCs ”konsensusrapporter” som omfattar tusentals studier (se särskilt om riskerna i specialrapporten om skillnaderna mellan 1,5 och 2 graders uppvärmning). Se även World Meteorological Organisation och American Meteorological Society som i år publicerat varsin sammanfattande ”konsensusrapport” som helt emotsäger det som det här uppropet vill framföra. Likaså skrevs amerikanska State of the Climate 2017.
Och när vi pratar om korrelationer, kanske skulle du oroas en aning över den information som finns att hämta i isborrkärnor om hur CO2-halt och temperatur följt varandra de senaste 800 000 åren och hur CO2-halten ser ut nu? (Läs mer om CO2-eftersläpningen vid istider här och om hur havsnivåerna varierat med CO2-halt här).
Tillägg i efterhand: Slänger även in en länk till en artikel som diskuterar hur tidigare värme- och kylperioder inte varit globala. Medeltida värmeperioden omfattade till exempel bara 40% av jordens yta och Lilla Istiden nådde sin kulmen på 1400-talet vid Stilla havet men på 1600-talet i Europa. Idag ser vi en uppvärmning på 98% av jordens yta.
Modellerna
Att klimatmodellerna är usla är ett annat stående argument. Men det är slående vilka olika krav som ställs på de modeller som används i argumentationen. Som beskrivet ovan accepteras många utan ens riktiga försök att förklara fysiken och det hålls krampaktigt fast vid hypoteser och modeller som motbevisats både fram och baklänges. Uppenbarligen är det bara de som bekräftar koldioxidens effekt som ABSOLUT INTE kan stämma trots att de har både empiriskt bekräftad fysik och korrelation som stöder dem. Nej, modeller kommer aldrig bli perfekta men jämfört med ovanstående…
Naturligtvis lyfts varenda sak som kan misstänkliggöra dem till de internetska skyarna. Nyligen har t ex Pat Frank publicerat en artikel om hur fel propageras i klimatmodellerna och blir löjligt stora. Och löjligt är precis vad många anser om hans ”bevis”. Nick Stokes bemöter det här. Även Roy Spencer som är mycket kritisk till IPCC och klimatmodellernas förmåga att prediktera framtiden sågar Franks påstående. Nick Stokes inlägg är även publicerat på den största ”skeptiska” bloggen WUWT.
Och det är inte första gången, här bemötande från 2017 av Nick Stokes respektive Patrick Brown. Och här plockar Tamino ner hur Frank kör med curve-fitting enligt samma stil som beskrivet ovan, från 2011. Här en beskrivning av hur fel propagerar i modeller.
Återigen, det här är över min kompetens (även om det i mina lekmannaögon verkar vara ganska grundläggande och märkliga fel av Frank), ville bara visa att det finns vetenskaplig kritik att läsa därute.
Det klagas som sagt ständigt över hur dåliga modellerna är och att de inte kan beskriva historiska skeenden. Så här ser det ut.
Historiskt 1000 år tillbaka (bild från NOAA som är tagen från IPCC AR5), grått = rekonstruerad temperatur med osäkerhet, röd och blå är modeller med olika input vad det gäller solens effekt:
Uppropet drar förstås även upp att det inte är bevisat att CO2 kan vara skadligt utan övervägande positivt för flora och fauna. Jorden har ju blivit grönare. Läs om att det inte riktigt är så enkelt och många tecken går åt andra hållet, till exempel Science news här, och om hur jorden slutade att bli grönare för länge sen i Scientific American här. Och för all del, IPCCs senaste specialrapport om hur vi brukar landområden.
Ja, det går att skriva en hel bok om det här men nu får det vara nog för den här gången. Ursäkta att jag upprepar mig, men det beror i hög grad på att det är samma skiva från Bagdad Bob-rörelsen som snurrat runt det senaste decenniet …
För lite sen publicerades ett upprop om att det inte finns någon grund för ”klimatalarmismen” som nära hundra italienska forskare ska ha skrivit på. Kanske skulle det vara bäst att inte kommentera och låta det dö undan i tystnad… men jag kunde inte låta bli 🙂 Deras text känns ärligt talat ganska desperat!
”But we must be aware that CARBON DIOXIDE IS ITSELF NOT A POLLUTANT. On the contrary, it is indispensable for life on our planet.”
Ärligt talat, texter som börjar med saker som att koldioxid är livets gas och liknande slutar jag normalt sett att läsa direkt. Jag lovar, fotosyntesen lärs fortfarande ut på universiteten.
Huvudbudskapet som förs fram är att uppvärmningen beror på naturliga variationer och koldioxidens roll är inte bekräftad utan bara en hypotes baserad på teoretiska klimatmodeller.
”Climate simulation models do not reproduce the observed natural variability of the climate and, in particular, do not reconstruct the warm periods of the last 10,000 years. These were repeated about every thousand years and include the well-known Medieval Warm Period , the Hot Roman Period, and generally warm periods during the Optimal Holocene period.”
Allt beror väl på vilka förväntningar man har antar jag? De kommer aldrig bli perfekta och det är klart att så här komplexa saker inte ”levereras” felfria från början. Så här har de lyckats ”beskriva” de senaste 1000 åren (färgade linjer=modeller, gråa området = rekonstruerad temperatur), helt okej om du frågar mig.
Bild från NOAA: Comparisons of simulated and reconstructed Northern Hemisphere temperature changes. Simulations are shown by colored lines, thick lines showing the mean of multiple model simulations (using, e.g., models such as ECHAM and CSIRO) and thin lines showing the 90% confidence range of this mean. Red lines show models forced by stronger solar variability and blue lines show models forced by weaker solar variability. Reconstructed temperatures are shown by grey shading. All data are expressed as anomalies from their 1500–1850 mean and smoothed with a 30-year filter. Graphic from the Intergovernmental Panel on Climate Change Fifth Assessment Report.
Så här ser det ut i lite mer närtid, med och utan naturliga variationer:
”These PERIODS OF THE PAST HAVE ALSO BEEN WARMER THAN THE PRESENT PERIOD, despite the CO2 concentration being lower than the current … .”
Ja, det är det förstås ingen som förnekar. Ingen har heller sagt att allt liv kommer dö ut, men håll med om att en 20 m högre havsnivå, som det var då, skulle innebära vissa problem … Läs mer om detta urgamla ”klimatet-har-alltid-varierat”-argumentet på t ex Skeptical Science.
För lite perspektiv, när Fourier la fram sin teori om en ”växthuseffekt” 1824 var det mer än ett decennium innan Agassiz försökte övertyga sina forskarkollegor om att det funnits istider (de var skeptiska…), dvs växthuseffekten var känd innan vi visste att ”klimatet alltid varierat” (typ).
”Furthermore, the models fail to reproduce the known climatic oscillations of about 60 years. These were responsible, for example, for a warming period (1850-1880) followed by a cooling period (1880-1910), a heating (1910-40), a cooling (1940-70) and a a new warming period (1970-2000) similar to that observed 60 years earlier.”
När man läser argumenten blir man inte förvånad över att Scafetta är en av de drivande bakom uppropet. Han har publicerat mycket kritiserade studier om oscillerande temperaturer, bland annat en som involverar en ca 60-årscykel med 30 år uppvärmning följt av 30 år nedkylning. Effekten har tillskrivits Saturnus och Jupiters omloppsbanor men utan att ge någon förklaring till hur det går till. Klimatsans hade det uppe för ett tag sen och publicerade denna graf med data fram till 2013:
Ska man fortsätta denna oscillation borde vi väl alla vara överens om att temperaturen skulle fortsätta dala, men om vi lägger till senaste årens temperaturer syns ingen sådan trend, se graf nedan (ja, 2016 var ett extremt El Niño-år och att temperaturen sjunker några år efteråt är helt väntat, men baserat på hur nuvarande år har utvecklat sig hittills har det återigen vänt uppåt).
Nu är det tack och lov inte mig du ska lyssna på här, det finns de som har betydligt mer ingående kritik att komma med. 60-årscykeln beskrivs i en artikel av Scafetta och Loehle och kritiken har inte varit nådig.
De handlar i stort sett om ”curve fitting”, det vill säga (enkelt uttryckt) man hittar en matematisk formel som bäst beskriver utseendet på de befintliga mätpunkter man har utan att ta någon hänsyn till fysik och dylik verklighet. De har helt enkelt tagit fram en enkel modell som passar in under ett givet tidsintervall men när man utökar området lyckas modellen inte ens beskriva Loehles egna tidigare gjorda temperaturrekonstruktion (se nedan). Läs en detaljerad genomgång på Skeptical Science här.
Det är intressant att de som klagar på hur usla klimatmodellerna verka köpa detta rakt av (kanske för att det sällan beskrivs som modeller, vilket det naturligtvis är). Som citatet ovan visar bygger uppropet i mångt och mycket på hur usla klimatmodellerna är men samtidigt ska detta accepteras som god vetenskap?
När forskare försökte reproducera Scafettas studie utefter den information som fanns tillgänglig i artikeln lyckades de inte få samma resultat. När de efterfrågade vilken kod han använt fick de bara ett nedlåtande svar om att de skulle ”läsa en bok om ämnet” istället för att lösa problemet (annars brukar man bara få höra hur ”klimatalarmistande” forskare är dryga).
På Real Climate kan du läsa vad andra forskare tycker om en annan artikel av Scafetta et al om en elvaårig oscillationscykel. Här finns ytterligare ett bemötande.
”All the evidence suggests that these MODELS OVERESTIMATE the anthropogenic contribution and underestimate the natural climatic variability, especially that induced by the sun, the moon, and ocean oscillations.”
Carbon Brief har skrivit en artikel om att klimatmodellerna inte överskattar uppvärmningen.
Det finns en uppsjö artiklar som visar att solaktiviteten omöjligt kan orsaka uppvärmningen vi nu ser. Humlum et al var dock av en annan uppfattning och publicerade en artikel 2011 där de via ytterligare en ”curve fitting”-metodik förklarade att en mycket stor del av temperaturuppgången berodde på naturliga oscillationer. Det bemöts på Real Climate här.
De använde dessa cykler i en artikel från 2012 till att förutspå temperaturen och kom fram till att på norra halvklotet skulle den sjunka med en grad mellan 2009-2020 pga minskad solaktivitet.
”Our forecast indicates an annual average temperature drop of 0.9 °C in the Northern Hemisphere”
Deras modell verkar fungera sådär, men det spelar ingen roll, dessa ”naturliga variationer” verkar inte behöva uppvisa någon som helst samstämmighet med verkligheten för att vara de enda gällande …
”This natural variability explains a substantial part of global warming observed since 1850.”
Så här (se bild nedan) säger mainstream forskning om de naturliga variationerna, bild från Carbon Brief. Det går inte att få ihop det utan att ha med växthusgasernas effekt. Här finns både korrelation och kausalitet, men ändå anses det helt omöjligt att tro på till skillnad från diverse korrelationer som ovan där det inte ens finns försök till att förklara fysiken bakom!
Här är några studier som tittat på hur stor del av uppvärmningen som beror på utsläpp av växthusgaser med olika metodiker. Många har använt klimatmodeller och det är lätt att fnysa åt men det är ju precis vad som har använts i de studier jag visat ovan också. All vetenskap använder sig av modeller.
Flera av artiklarna sammanfattas på Skeptical Science. Carbon Brief har också en genomgång om varför forskare anser att människan är orsak till i princip all uppvärmning på senare tid (enbart den naturliga drivkrafterna skulle ge en nedkylning). Eller varför inte titta i IPCCs rapport (AR5, 2013) eller USAs 4th Climate Assessment Report.
Och det är naturligtvis inte bara modeller som ligger till grund för kunskapen om klimatförändringarna.
Till exempel: 2013 publicerades en artikel i Nature Geoscience som samlade de studier som gjorts om globala temperaturvariationer under de senaste 2000 åren som visar på en odiskutabel och utstående tempuppgång under senare tid.
På bloggar dyker det dock upp mängder med mätserier som säger att det varit varmare under medeltida värmeperioden men det handlar då i princip alltid om lokala studier som inte kan användas för att fastställa en global temperatur.
För bara lite sen publicerades ytterligare tre artiklar med den största sammanställningen av temperaturrekonstruktioner som gjorts och innefattar 15000 olika mätserier. De slår bland annat fast att den medeltida värmeperioden existerat men den var inte global, det skiljer hundratals år när den inträffade på olika platser på jorden. Allt tyder på att den uppvärmning vi nu ser inte alls liknar de uppvärmningar som skett tidigare. Se mer info här, länkar till artiklarna finns också där.
Ja, det går att fortsätta i men jag har visat min poäng hoppas jag. Sådana här petitioner gör mig förbryllad, jag undrar verkligen om de som skrivit på egentligen läst och begrundat vad som står däri?
Självklart är min genomgång inte en total genomgång av klimatvetenskapen och det är inte mig du ska lyssna på, ville bara visa att deras upprop inte är ”sanningen” utan inte mycket mer än desperat viftande i luften efter halmstrån.
Och vill du spela konspirationskortet? Kanske avslutningen på uppropet visar anledningen till det här desperata utspelet:
”In conclusion, given the CRUCIAL IMPORTANCE THAT FOSSIL FUELS have for the energy supply of humanity, we suggest that they should not adhere to policies of uncritically reducing carbon dioxide emissions into the atmosphere with THE ILLUSORY PRETENSE OF CONTROLLING THE CLIMATE.”
Flera av de som undertecknat är med i Galileo movement, en australiensisk lobbygrupp som hatar skatter och allt som har med mainstream klimatvetenskap att göra …
Maths Nilsson, författare 