Vilken risk ska vi ta? del 2/3 – Den Osäkra Framtiden

Klimatfrågan är minst sagt komplex och det blir inte enklare av att IPCC-rapporternas ”fysikaliska del” (WG1) stundtals tycks beskriva en helt annan planet än den som beskrivs i den ”ekonomiska delen” (WG2). IPCC:s stora rapporter är i princip en riskutvärdering i tre delar och i mitt förra inlägg beskrev jag de förändringar som har observerats. Vad säger IPCC AR6 om framtiden?

Det enda vi vet om framtiden är att ingen exakt kan förutspå den. Däremot vet vi att den koldioxid som släpps ut kommer ha effekt under mycket lång tid framöver, och det finns idag ingen verklighetsförankrad väg tillbaka (dvs att i stor skala ”plocka bort” CO2 från atmosfären). Det står dock klart att vi är på väg in i förhållanden som ingen människa någonsin upplevt vad det gäller både koldioxidhalt och temperatur. Sist jorden höll en temperatur på 2,5°C över 1850-1900 var för 3 miljoner år sedan (medium säkerhet /IPCC AR6).

För att få lite perspektiv på skalan: människan har sedan 1850 orsakat CO2-utsläpp som är större än de vi skulle få om vi högg ner alla nu levande växter på jorden och brände upp dem. Och hälften av dessa utsläpp är gjorda efter 1990. Osäkra siffror förstås, men ändå.

Det har tagit ett par år att ta fram IPCC AR6 WG1-rapporten som bygger på 14000 vetenskapligt publicerade studier. Flera remissrundor har gjorts, alla med relevant kunskap har kunnat delta om de velat, kommentarer och svar är också offentliga. För att citera meteorologprofessor Lennart Bengtsson (som ”skeptiker” brukar lyfta fram): ”WG1-rapporten är så trovärdig en vetenskaplig rapport kan vara” (från intervju i SwebbTV i somras).

Men bara några dagar efter att den 3000-sidiga rapporten hade offentliggjorts kom en ström av mer eller mindre förlöjligande av densamma. Ingemar Nordin (prof emeritus i vetenskapshistoria) skrev inlägg på Klimatupplysningen och konstaterade att rapporten var ett ”ovetenskapligt hafsverk.” För det hade de ”riktiga experterna” bedömt, han hänvisar här till ett blogginlägg av ”tankesmedjan” Clintel.

Nordin hänvisar också, liksom många andra, till ett blogginlägg av statsvetaren Roger Pielke Jr. som konstaterade att rapporten är vinklad mot ett orealistiskt värstascenario (SSP5-8.5). Slutsatsen är byggd på att han räknat antal gånger de olika scenarierna är nämnda i rapporten! Det vill säga, även när IPCC skriver att detta scenario är osannolikt (vilket de skriver) så blir det en bekräftelse på det motsatta i hans analys. Helt makalöst att professorer kan ägna sig åt sådana här sandlådeanalyser.

Torsten Sandström, en annan professor emeritus men i civilrätt, lyfter fram Nordins inlägg, konstaterar att han inte kan bedöma det vetenskapliga innehållet men fortsätter:

Men jag anser att man måste lyssna på olika forskarläger. Deras åsikter måste öppet i offentligheten brytas mot varandra. Men det vill inte SPCC [sic] veta av. 

Detta medför att jag bedömer risken som stor att SPCC [sic] bedriver politik utan full täckning i fakta. Varför undrar du kanske? Min förklaring är FN:s ambition om politiskt världsherravälde. För att få makt och pengar presenteras hafsverk i syfte att skrämma upp världens folk.”

”Intressant” att se professorer rata denna enorma mängd vetenskapligt publicerade studier i en transparent process som saknar like i forskarvärlden, till förmån för blogginlägg från icke-experter i ämnet och diverse konspirationsteorier.

Kontentan i kritiken är i alla fall att allt är alarmism; klimatmodeller spår alldeles för höga temperaturer och framtidsscenarierna är överdrivna. Och precis som vanligt går det att hitta uns av sanning men budskapet förvanskas sen till oigenkännlighet.


Klimatmodellerna

Det är helt sant att några av de modeller som var tänkta att inkluderas i CMIP6, dvs AR6-rapporten, visade sig ge oväntat höga temperaturer. Klimatkänsligheten (temperaturförändring efter en fördubbling av CO2-halten i atmosfären) hamnade upp mot 5ºC när den mesta forskningen annars pekat på att den är ca 3ºC (2,5-4ºC). När resultaten validerades mot historiska data stod det klart att modellerna inte presterade särskilt bra där heller.

Det var förstås mumma för ”skeptikerna”. Ett uttalande i Science används som ett medgivande av att modellerna bara är ett falsarium:

Gavin Schmidt – director of NASA’s Goddard Institute for Space Studies said: “You end up with numbers for even the near-term that are insanely scary – and wrong.”

Självklart skapade detta huvudbry hos forskarna och man letade febrilt efter orsaken. Allt detta har skett öppet och är redovisat i vetenskapliga publikationer. Läs mer till exempel på Yale Climate Connections.

Grejen är dock att detta inte handlade om alla modeller, vilket Nordin med flera låter påskina (inför IPCC AR6 beräknades att ett hundratal modeller skulle inkluderas, men jag vet inte hur många det sen blev till slut).

IPCC har viktat resultaten från de olika modellerna utifrån hur bra de kan reproducera historiska data, de modeller som Nordin lyfter fram har alltså inte haft någon inverkan på IPCC:s projektioner. Läs Gavin Schmidt själv på Real Climate.

Bilden nedan är från Sammanfattningen för beslutsfattare (SPM), där visas inte heller hela vidden av värstascenariot som går upp till 5,7ºC. Nu tar jag från minnet men det mest sannolika verkar vara att vi är på väg mot strax under 3ºC uppvärmning med nuvarande politik, och ca 2,4ºC om alla länder gör vad de lovat.

RealClimate: #NotAllModels
Bild 8a från IPCC AR6 SPM

Några andra prediktioner:

Textexempel från IPCC AR6:

”The magnitude of expected change scales with emissions scenarios (high confidence) but even under low-emissions trajectories, large changes in drought and aridity are expected to occur (high confidence) with consequences for regional water availability. In the Mediterranean, central Chile, and western North America, future aridification will far exceed the magnitude of change seen over the last millennium (high confidence)

Vad detta i sin tur får för effekter på samhälle och ekosystem hanteras i IPCC:s kommande rapport WG2 som publiceras i början på nästa år. Men som jag nämnde i mitt föregående inlägg så förväntas saker som skyfall och värmeböljor öka mer åt det exponentiella hållet med en ökande temperatur. Och det är inte alls bara värstascenariot rapporten fokuserar på.

I riskutvärderingen bör man också vara medveten om att så kallade tipping points blir betydande om vi går över ca 2ºC: https://www.nature.com/articles/d41586-019-03595-0


Modellosäkerheter

Om man ska generalisera så finns det två huvudproblem med klimatmodellering; man måste kunna beskriva de fysikaliska processerna rätt men man måste också göra en relevant bedömning av framtida utsläpp.

Det förstnämnda utgör miljontals rader kod i dagens modeller som ingår i IPCC AR CMIP6 (det finns en uppsjö mindre modellvarianter med andra applikationsområden). Även med superdatorer tar det en månad att simulera ett 100-årsförlopp med ett utsläppsscenario.

Exempelvis moln/aerosolförloppen kan man ännu inte fullt ut modellera, men man har genom åren visat att man har koll på ”de stora dragen i energiflödena”. IPCC redovisar att modeller som använts sedan 1980-talet presterat mycket bra och hamnar varken för varmt eller för kallt.

En studie som gått igenom 17 av de modeller som använts sen 1970-talet visade att 10 hamnade rätt vad det gäller yttemperaturen idag. När de kompenserade för de utsläpp som faktiskt hänt (dvs inte de som användes i ursprungliga körningen) visade 14 rätt (dvs inom ”felintervallet”).

forecast evaluation for models run in 2004
Models that were used in the IPCC 4th Assessment Report can be evaluated by comparing their approximately 20-year predictions with what actually happened. In this figure, the multi-model ensemble and the average of all the models are plotted alongside the NASA Goddard Institute for Space Studies (GISS) Surface Temperature Index (GISTEMP). Climate drivers were known for the ‘hindcast’ period (before 2000) and forecast for the period beyond. The temperatures are plotted with respect to a 1980-1999 baseline. Credit: Gavin Schmidt

IPCC anger att det är hög säkerhet i utfallet av modellernas projektioner, vilket innebär att det är 90% sannolikhet att temperaturen hamnar inom det angivna intervallet under de givna förutsättningarna. Det är en klar förbättring sedan senaste rapporten (66%) och beror till stor del att man nu har kunskap nog att krympa det sannolika intervallet för klimatkänsligheten.

Självklart finns det fortfarande osäkerheter och det handlar enligt forskaren Zeke Hausfather främst om två saker (utöver utsläppsscenarier): klimatkänsligheten men framförallt återkopplingar i den så kallade kolcykeln (det vill säga hur kol ”transporteras runt” i olika former (exempelvis i fotosyntesen)). Hausfather är för övrigt en av forskarna som helt vill ta bort värstascenariot RCP8.5 då det är osannolikt.

Idag tas ungefär hälften av den koldioxid vi släpper ut upp i hav och land. Men detta kommer sannolikt att ändras vid en fortsatt uppvärmning, exempelvis förväntas ett varmare hav ta upp mindre koldioxid och likaså den mängd kol som lagras i jordmånen. Det finns också en risk att skogsdöd och bränder kan öka halterna och sen har vi effekten från tinande permafrost som kan avge mer kol till atmosfären. Kort sagt, detta utgör betydande osäkerheter i modellerandet.

Hausfather menar att sammantaget gör osäkerheterna i klimatkänsligheten och ”kolcykeleffekterna” att det inte helt går att utesluta temperaturer på 2-7,7ºC i värstascenariot och 2-5,5ºC om vi fortsätter som vi gör nu eller 1,7-4ºC om länder inför de regleringar de lovar. Med tanke på sannolika utsläppsscenarier (mer om det i nästa inlägg) kan vi med stor sannolikhet bortse från uppvärmning med >5ºC, men det är däremot svårare att helt utesluta +4ºC:s uppvärmning med nuvarande policys (nu pratar vi alltså inte om värstascenarier).

Det är inte de mest sannolika utfallen, men allt handlar om en riskutvärdering och hur man ska hantera en verklighet där kombinationen av osäkerheter hamnar på fel ände av vad vi vill ha. Inget magiskt händer heller år 2100, så länge nettoutsläppen är positiva kommer uppvärmningen att fortsätta. Å andra sidan kommer den sluta när den är 0 eller negativ…

This means that even if our estimate of 2100 warming is 3ºC (2ºC to 5ºC) under current policies and 2.4ºC (1.7ºC to 4ºC) under stated policies, the world will continue to warm after that point as these emission pathways do not get us to net-zero.

Frågan handlar också om hur långt fram vi ska blicka, är det etiskt försvarbart att fortsätta släppa ut även om vi vet att det kan bli katastrof om några hundra år? Eller förlita sig på att det ordnar sig?

En sak som dock har tagits hänsyn till i framtida scenarier är den om vad minskade aerosoler kommer att få för effekt. I IPCC-rapporten syns tydligt att aerosoler har en avkylande effekt på planeten och farhågorna är att när vi minskar utsläppen så minskar också aerosolerna och därmed också dess avkylande effekt. Detta är som sagt medtaget i beräkningarna:

Bild

För att sammanfatta, de fysikaliska modellerna har presterat mycket bra än så länge (om du förväntar dig att minsta variation från år till år exakt ska förutses är det fel på dina förväntningar). Det finns betydande osäkerheter men det innebär inte att man har noll-koll, den sammantagna bedömningen är att säkerheten i projektionerna är hög (under de givna förutsättningarna, frågan om vilka de verkliga utsläppen blir är en annan fråga). Osäkerheterna behöver definitivt inte vara vår vän.

De så kallade skeptikerna vill uppenbarligen helt bortse från detta och lyfta fram orealistiskt låga klimatkänsligheter (exempelvis). På SwebbTV lyfts uppenbart felaktiga grafer från the ususal blogs fram som stöd för att IPCC är alarmistiskt, t ex denna graf som säger att klimatkänsligheten skulle vara under 2ºC (läs mer här):

cooling-of-climate-sensitivity-1

Det är ganska kasst ur ett riskutvärderingsperspektiv. Om någon nu skulle fråga mig.

Och så var det där med utsläppscenarier. Det är som sagt helt sant att IPCC skriver att värstascenariot SSP5-8.5 (tidigare RCP8.5) inte är särskilt sannolikt. Ändå finns det vetenskapliga artiklar som än idag enbart redovisar detta utfall men stoppar undan ett mer realistiskt utfall i appendix (jag har kommenterat det tidigare men orkar inte leta upp inlägget).

Men hur säkert vet man att det är ett orealistiskt scenario?

Och då kommer vi in på ekonomiska modeller och sådant där jag för det mesta hållit mig borta ifrån… För när naturvetarna talar om en fullständig katastrof vid 6ºC:s uppvärmning, har ekonomer i IPCC-rapporter berört 10ºC:s uppvärmning där världens BNP bara skulle påverkas måttligt …

Mer om detta i nästa inlägg …

Bild
Bild

Mitt Aktuelltinslag. Och hur det fortsatte …

Jag hade ju besök av Aktuellt häromdagen, men inslaget sköts upp då ingen ”skeptiker” ville ställa upp och säga sitt. Efter mycket om och men ändrade sig visserligen Elsa Widding, men hon ställde in i sista stund efter varningar från bekanta, vilket hon beskriver på Klimatupplysningen (SVT skulle fulklippa i uttalanden osv då det inte var direktsändning). Där har hon också lagt ut sin kommunikation med Erika Bjerström (reporter på SVT).

Widding svarar likaså på de frågor hon fått skickade till sig inför intervjun och avslutar: ”Jag hoppas att du nu har fått tillräckligt uttömmande svar på dina åtta frågor, annars får du gärna återkomma.

(Vet inte hur det blir med Aktuelltinslaget men kommenterar Widdings blogginlägg ändå. Kanske kommer lyftas med tanke på dagens program i Vetenskapsradion om just detta. Det går rykten om att jag medverkar 😉 ).

Visst låter hennes svar övertygande och det backas ju upp med vetenskapliga referenser. En kommentar på bloggen lyder: ”Jag säger som min tonårs son brukar säga när någon blivit totalt överkörd: “Hon är ägd”! Det är vad Erica Bjerström blivit med dina svar. Bravo Elsa!

Själv säger jag bara, välkommen ner i kaninhålet. För det är så här diskussionerna har snurrat på i över 30 år nu. Widding slirar på vad hon sagt, ”men jag hänvisade bara till xx”, ”IPCC:s larm bygger bara på överdrivna värsta-scenarier” och så klart den icke-existerande floden av ”skeptiska” artiklar som publiceras och så vidare. I mina ögon är det helt obegripligt hur man, som Widding menar, kan få det till att AR6 är den IPCC-rapport som är minst bestämd på hur mycket människans utsläpp påverkat uppvärmningen!

Visst måste man få kritisera media, klimatpolitik och även osäkerheter i forskningen, men nej, det är inte vad det här handlar om. Jag har visat detta i stort och smått flera gånger än jag kan räkna, men okej, låt oss hoppa ner i ännu ett kaninhål för att belysa saken igen, med Widdings svar som utgångspunkt.

gullig-kaninunge-maths-nilsson | Natursidan.se
OBS Kaninen på bild har inget med klimatförändringen att göra.

Widding kommenterar en grej från en av sina youtubefilmer: ”Han [=blogginlägg på KU] redogör alltså för hur professor Salby och Harde kommer fram till att den mänskliga påverkan är lägre än vad IPCC förutsätter.” Hon ger referens till artikeln av Hermann Harde, en pensionerad fysiker, utan bakgrund i att forska om kolcykeln: “What Humans Contribute to Atmospheric CO2 Comparison of Carbon Cycle Models with Observations” från 2019. Jag återkommer strax till denna.

För Harde publicerade nämligen en liknande artikel med samma argument ett par år tidigare. Där redogör han bland annat för att den ökade halten av koldioxid i atmosfären beror på naturliga faktorer, inte våra utsläpp. Suckarna från klimatforskarna var höga: felen var så grova att de undrade hur det egentligen gått till när artikeln publicerades.

Ett gäng av dem skrev ihop ett svar med förödande motbevis, som efter oberoende granskning publicerades (Köhler et al 2018). Det handlar inte om åsikter utan om empiriskt bekräftad vetenskap och observationer som Harde ignorerar. Utan att gå in på detaljer så påvisades så fundamentala brister i Hardes artikel att tidskriftens Editorial Board också undrade vad som hade hänt. Deras riktlinjer säger ju att alla artiklar ska genomgå en granskning av oberoende experter innan publicering (peer review).

Så de tillsatte en utredning vars resultat presenterades i en kommentar till artikeln. Med en del anmärkningsvärda detaljer.

Harde hade vid inskick angett fem personer som skulle vara lämpliga att granska hans artikel. Redaktören kontaktade alla fem varav två nappade på uppgiften. Nu visade det sig att ingen av dessa fem hade en relevant vetenskaplig bakgrund i ämnet och kunde knappast betecknas som experter (jag vet inte vilka de var). De borde därmed inte ha fått utföra granskningen. Likaså tillhörde alla fem de ytterst få forskare som är kända för att argumentera emot att människans utsläpp av koldioxid skulle ge en uppvärmning. (Artiklarna är tyvärr bakom lås och bom, men en del citeras på Real Climate respektive Retraction Watch.)

Nåväl, Harde erbjöds att svara på Köhler et als kommentar men tidskriften refuserade svaret efter det att externa, oberoende experter hade granskat det. De menade att Hardes försvar inte tillförde något nytt och han bemötte inte de fel som påvisats.  

  • “…too simplistic, based on invalid assumptions, ignores a whole body of observational evidence, and cites selectively literature that has long-time been disproved”.
  • it “…contains many mistakes, misconceptions and omissions and ignores a vast body of scholarly literature on the subject”

Men uppmaningarna att dra tillbaka artikeln hörsammades inte. Och artikeln finns alltså kvar och kan användas som ”vetenskaplig källa”. Det spelar ingen roll hur mycket observerade motbevis som presenteras.

Och Harde tog till sig av kritiken? Inte direkt. I ett blogginlägg kommenterade han att hans svar blivit refuserat, rubriken löd: Silencing Inconvenient Evidence. Han skriver att tidskriften censurerat honom och att IPCC:s antaganden strider mot fysikens lagar.

Harde skrev också ett klagobrev till utgivaren. Han menar där att granskarna tillhör ”IPCC-industrin” och att det inte är transparant och rättvist uppförande (se länk i hans blogginlägg). Climategate tas också upp. Intressant nog är brevet undertecknat även av professor Murry Salby. Han är vad jag förstår pappa till det mesta som snurrar på nätet om just den här saken. Widding nämner förstås även honom. Om han har blivit motbevisad? Ja, se länkar jag angav i detta inlägg.

Men Harde gav inte upp och fick en ny, i princip likadan artikel publicerad i Earth Sciences (alltså den Widding hänvisade till). [uppdatering 8/9: jag valde att plocka bort en mening här om betalning för att publicera som var luddigt uttryckt och kunde missförstås. Men se kommentar nedan, utgivarna av tidskriften finns listade för att vara en s k predatory journal – dvs man tar betalt för att publicera artiklar men har bristande (eller helt saknar) granskning och risken finns att rent skräp ges ut]. En varningsklocka ringer dock när man ser att Harde skickade in artikeln 3 april och att den publicerades 11 maj. Hardes slutsatser går alltså på tvärs mot vad i princip hela det samlade forskningsfältet anser i denna fråga, men det krävdes ändå bara en månads granskning för att publicera denna 20-sidiga, dubbelspaltiga rapport. Mycket anmärkningsvärt.

Widding pratar om Bernmodellen, kolcykeln och Salby . Det gör Harde också, i slutet av artikeln tackar han till och med Salby för givande samtal. Harde refererar också till Salbys vete… eller vänta, inte till hans vetenskapliga artiklar utan till youtubefilmer där Salby håller en presentation. Det är inte en acceptabel vetenskaplig källa men något annat verkar inte finnas (det var samma referenser han använde i första artikeln).

Harde hävdar exempelvis att CO2-molekyler försvinner från atmosfären efter ett fåtal år, vilket få verkar protestera emot, men det syftar på varje enskild CO2-molekyl, inte effekten av de ackumulerade utsläppen. Haven absorberar CO2 kontinuerligt men det handlar om komplexa kemiska jämvikter och det avges samtidigt en del tillbaka till atmosfären. Den totala effekten är att CO2-utsläppen stannar kvar i hundratals, om inte tusentals, år i atmosfären även om det sker ett ständigt utbyte av enskilda molekyler.

Det här är forskning som pågått sen 1950-60-talet och som har accepterats även av ”skeptiker” som Curry, Lindzen och Spencer. Widdings ”många forskare hävdar motsatsen” handlar i realiteten om enstaka, helt motbevisade artiklar som ovan och diverse blogginlägg och muntliga framföranden.

Om jag satt mig in och bedömt alla formler och påståenden i artikeln? Självklart inte, men experter har bemött och motbevisat sakfrågorna (och ja, jag har läst dessa kommentarer). Harde har också att bevisa vart våra gigantiska utsläpp tar vägen. Det är en mycket intressant modell som behövs för att bevisa att haven nettoavger stora mängder koldioxid som han påstår samtidigt som partialtrycket för CO2 ökar i haven liksom att pH sjunker. Som exempel.

Men så klart, det är bara att skicka in nästa kanin i hålan.

I denna artikel förkunnar nämligen journalisten Delingpole (välkänd i dessa sammanhang) att försurningen av haven bara är en bluff. En av källorna är lobbyisten Patrick Moore som i princip säger att denna myt uppstod 2003 för att alarmisterna skulle kunna underhålla katastrofläget och håva in forskningsanslag. Man får väl tänka bort de mer än 150 studier som publicerats innan det, antar jag. Moore ”bevisar” ju sin sak i ännu en artikel utgiven av en libertariansk det-sker-ingen-uppvärmning-tankesmedja. Eller i sin senaste bok som har uppenbara brister.

Ännu en gång är det ”många forskare” som tycker annorlunda än IPCC. Märkligt nog är det samma lilla klick av människor vi ska lyssna på, oavsett klimatområde. Och så klart finns det miljontals mätningar som forskarna ignorerar. Den enda riktiga vetenskapliga artikel Delingpole hänvisar till är dock fultolkad och hela kontexten ändrad. Forskaren hade anmärkningar på en del studier som gjorts i ämnet, men knappast så att han avfärdade försurningen som ett ickeproblem. Läs gärna ett bemötande av dessa påståenden från The Marine Biological Association här. Eller här. Eller … ja, så här fortsätter det.


Widding: ”Jag tar upp Happers beräkningar i avsnitt 42. Där länkar jag också till hans senaste stora arbeteDependence of Earth’s Thermal Radiation on Five Most Abundant Greenhouse Gases W. A. van Wijngaarden and W. Happer‘”

Och är det publicerad och granskad vetenskap? Nej, det är en så kallad pre-print som har refuserats av åtminstone en tidskrift. Och det beror förstås på konspirationen och inte på sakliga felaktigheter:

One major journal refused to run it and would not send it for a review, he said. He blamed it on a conspiracy to keep those who question climate science from established periodicals. ”There’s a lot of funny business going into this climate world, so that’s a bit frustrating,” said van Wijngaarden.

[Uppdatering 8/9: Se även Thomas P:s kommentar nedan om vad de faktiskt redovisar i detta arbete.]


Widding hänvisar till en ny studie som visar att solens variationer står för det mesta av uppvärmningen. Den 69-sidiga artikeln är publicerad i den kinesiska, men engelskspråkiga, tidskriften Reseach in Astronomy and Astrophysics och är författad av 23 solforskare från 14 länder. Eller?

En av dem är en Johan Berglund som benämns Independent researcher, Malmö, Sweden. Enligt Google Scholar har han inte producerat en enda vetenskaplig artikel om solen. Men jag kanske letar dåligt? Ovan nämnda Harde är en annan som inte är solforskare.

De skriver också att ”The main analysis and first draft of the manuscript were carried out by the first three authors”, liksom att alla inkluderade författare inte håller med om allt som skrivits i artikeln. Men vilka är de tre huvudförfattarna? Jo, Ronan Connolly, Willie Soon och Michael Connolly. Tillsammans har de bildat The CERES Team, och enligt deras CV, som de själva har lagt upp, är varken far eller son Connolly några solforskare.

De har för övrigt startat en egen tidskrift där de endast gett ut sina egna artiklar, peer review görs av de läsare som känner sig manade. Där beskriver de bland annat ett helt nytt fysikaliskt fenomen, en energiöverföringmekanism som ingen tidigare tänkt på (”pervection”) som kan förklara bort växthuseffekten. Med slutsatsen att den globala uppvärmningen inte är en orsak att minska användningen av fossila bränslen.

Willie Soon är ett kapitel för sig i klimatdebatten och har en lång rad mycket kritiserade artiklar i CV:t. Kanske är han mest (ö)känd för att ha avlönats av oljeindustrin men hållit det hemligt. Det är en orsak till varför följande mening från artikeln kan väcka misstankar: ”RC and WS received financial support from the Center for Environmental Research and Earth Sciences (CERES), while carrying out the research for this paper.” För vem finansierar CERES verksamhet?

Nåja, det behöver ju inte betyda att artikelinnehållet är fel. Sett några kommentarer från de som faktiskt jobbar med detta och de sågar den vid fotknölarna och menar att de fortfarande refererar till körsbärsplockad, gammal och utdaterad vetenskap. Men vad vet jag? Forskaren Gareth Jones skrev en tråd på Twitter:

Medförfattarna Humlum och Solheims solcykelmodell havererade fullständigt då den förutspådde att norra halvklotet mellan åren 2009-2020 skulle kylas ner med minst 0,9C, ungefär lika mycket som jorden värmts upp sen år 1900. Vi vet alla hur det blev med den saken.

Víctor Manuel Velasco Herrera, sa exempelvis 2008 att glaciärerna växer till sig. Han menar också att en ny liten istid redan hade börjat 2005, eller kommer starta inom ett par, eller cirka 10 år, eller 30-40 år. Beroende på vilket föredrag man lyssnar på tydligen.

Scafetta letar efter ”naturliga cykler” och försöker hitta korrelationer utan att bry sig särskilt mycket om fysikaliska förklaringar bakom. Hans artiklar har visat sig vara behäftade med en hel del vetenskapliga problem, som exempelvis att inte ta hänsyn till konstaterad drift i analysinstrument. Men även utan att sätta sig in i detaljerna kan man konstatera att hans modell och prediktioner redan har fallerat. Modellen förutspådde att den globala temperaturen år 2020 skulle vara samma som år 2000.

Ja, och på denna väg är det och det kommer inte ta slut. Så här ser det ut på varenda klimatpunkt som det tjatas om i sociala medier.

Och nej, det är inte rimligt att alla journalister ska hålla koll på alla dessa turer eller rapportera om dem. Det är dessutom helt omöjligt att skildra den här typen av irrfärder i ett kort nyhetsinslag. Men taktiken funkar utmärkt för att så tvivel, få normala människor har väl orkat läsa ända hit antar jag, och jag menar, varken Lena Andersson eller någon på SvD:s ledarredaktion orkade ägna en minut åt att klicka sig in i IPCC:s sammanfattning för att kontrollera en uppenbar lögn om att naturliga parametrar inte avrapporterades där.

Det kommer ALLTID att finnas någon forskare som har en avvikande åsikt, och precis som inom alla andra yrkesgrupper och arbetsplatser finns det en klick som aldrig kommer vika en tum eller överge sina ståndpunkter. Oavsett vilka motbevis som presenteras.

Just därför är det oberoende granskade studier, publicerade i riktiga vetenskapliga tidskrifter man har att luta sig mot. Just för att man där avkrävs hållbara fakta, inte åsikter. (Som synes ovan är det dock inte helt så enkelt.) Därför är det också en vedertagen sanning att man inte ska läsa ut för mycket av enskilda studier, för det finns tusen anledningar till att en analys med ny metodik inte håller i längden (och det även utan att det handlar om fusk). Att forskargrupper replikerar och vidimerar/falsifierar andras resultat är hur vetenskaplig kunskap växer fram.

Visst finns det osäkerheter i klimatforskningen, men Widding och kompanis ”skepticism” handlar inte om att nyansera debatten, de kräver att media ska dyka ner i varenda kaninhål så fort det dyker upp en avvikande åsikt, även om den inte har stöd i vetenskapligt publicerade data. Och det är just detta som omöjliggör en saklig diskussion om osäkerheter och åtgärder.

Som jag skrivit tidigare, om du vill prata om biverkningar av vaccin, som de facto finns, börja inte med att hävda att det inte finns belägg för att vacciner alls fungerar.

Är jag orättvis när jag kallar det konspirationsteori?

Det finns betydligt fler likheter mellan antivaccindebatten och klimathotsdebatten än vad det finns olikheter (även om klimatfrågan så klart är betydligt mer komplex). Eller tror du inte antivaxxarna lyfter fram ”många forskare säger”-argumentet? Eller att ”hundratals granskade vetenskapliga studier säger ditten och datten”? Eller att etablissemanget mörkar information?

  • This book — Miller’s Review of Critical Vaccine Studies — provides the other side of the story that is not commonly told. It contains summaries of 400 important scientific papers to help parents and researchers enhance their understanding of vaccinations”
  • ”So why do hundreds of peer-reviewed studies indicate the opposite is true? Read, download, and share this document widely to provide the necessary evidence-based counterbalance to the pro-vaccination propaganda that has globally infected popular consciousness and discussion like an intractable disease. [….] This is the literature that the media, politicians and governmental health organizations like the CDC, pretend with abject dishonesty does not exist.”

Och precis som den här ”antivaccinstudien” visade sig vara av Kalle Anka-klass så är det exakt likadant inom klimatdebatten där många lever gott på att leverera alternativa teorier. De är en liten skara men ack vilket genomslag de kan få.

Ber om ursäkt för ett för långt inlägg, hade behövt vara mycket längre för att bemöta allt Widding skrev dock.

Läs mer i min bok Spelet om klimatet.

PS

By the way, det var så här du sa:

Stannar Golfströmmen? Forskare anklagas för fusk!

För någon vecka sedan gjorde media en stor affär av en studie som visade att Golfströmmen höll på att stanna av. SVT inledde till och med sitt inslag med ett klipp från katastroffilmen Day after toworrow. Den handlar om hur Golfströmmen helt stannar och genast förvandlas vår värld till en enda stor igloo (tips: det är ingen dokumentär…).

Golfströmmen är en del av ett större system av havsströmmar som kallas Atlantic Meridional Overturning Circulation, AMOC, se bilden ovan.

En drivkraft är att varmt vatten svalnar av när det når de arktiska områdena och sjunker ner mot botten och bildar på så sätt Atlantens djupvatten som rinner söderut. Denna mängd måste då ersättas med mer varmt vatten söderifrån. När Arktis blir varmare blir avkylningen inte lika effektiv och processen blir då heller inte lika kraftfull.

Likaså kan saltvattnet spädas ut av avsmältningen från Arktis och Grönlands isar (åtminstone om det tar fart), nederbörd och utflöde från floder. Vattnet sjunker därmed inte lika snabbt som annars och förväntas därför orsaka en mindre stark AMOC, som i sin tur har potential att orsaka förändringar i klimat och nederbördsmönster i både USA och Europa.

Reaktionerna blev de förväntade. Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) gjorde exempelvis ett Youtubeklipp med tillhörande inlägg på bloggen Klimatupplysningen: Golfströmmen är inte hotad.

Den som förväntar sig ett fullödigt bemötande av de vetenskapliga fynden i den sagda artikeln blir dock besviken, istället är Widdings inlägg ett långt appeal-to-authorities. Hon hänvisar nämligen enbart till ett inlägg skrivet av Gösta Walin (pensionerad professor i oceanografi) på Det Goda Samhället.

Walin menar att: ”Detta hotfulla budskap har förmedlats av omdömeslösa forskare i c:a 25 år i deras strävan efter uppmärksamhet och anslag.” Och att media svalt betet helt okritiskt i sin vurm för att sprida alarmistiska budskap. Walin noterar vidare att studien gjorts av bland annat Rahmstorf vid Potsdam Institute for Climate Impact Research som han menar är beroende av återkommande larm för att få fortsatta forskningsanslag:  

Nu är det en elev till Rahmstorf, Levke Cesar, som fått äran att läsa upp budskapet: 10- 20 procents minskning sedan 1850-talet och 35-45 procent mot slutet av innevarande sekel. Denna gissningslek förklädd till vetenskap presenteras i programinslaget som etablerade fakta. Det är så usel journalistik att man häpnar.

Walin kritiserar även en tidigare artikel från Rahmstorf från 2018: ”I huvudsak samma hotbild framfördes av Stefan Rahmstorf 2018. Även då handlade det om 15 påhittade procents försvagning av Golfströmmen.” Återigen menar Walin att forskarna i princip har fuskat fram dessa siffror.

Rahmstorf menar att det finns ett hundratal artiklar som beskriver de fysikaliska mekanismerna bakom. Walin: ”Hundra plagiat kan man säga.” Han menar att forskarna bortser från skillnaden i salthalt mellan Stilla Havet och Atlanten som är en stark drivkraft för AMOC-cykeln. Han berättar också att omblandningen mellan smältvattten och Golfströmmens saltvatten inte sker i verkligheten utan bara i modellerna. Walin hänvisar dock inte till några vetenskapliga studier utan till en artikel i Geologiskt Forum – men det är en populärvetenskaplig tidskrift. Författare är hans före detta kollega Anders Stigebrandt.

Widding ifrågasätter ingenting av detta. Hennes slutsats är den som Walin framför: allt handlar bara om teoretiska modeller, forskarna går inte att lita på då de är beroende av forskningsanslag: ”Tur att det finns oberoende experter att konsultera i viktiga frågor”, säger hon och syftar förstås på den pensionerade Walin som inte längre behöver rätta in sig i ledet.

Det innebär ju i förlängningen att journalister bara kan förmedla vetenskapliga nyheter från pensionerade forskare för att få trovärdiga uppgifter. Hon vill även att SVT ska införa någon typ av vetenskapligt råd som ska berätta för journalisterna vad de kan gå ut med för nyheter. (Regeringar i både Kanada och USA har genom åren försökt hindra spridning av ”oönskad vetenskaplig information” genom begränsningar för vad deras statligt anställda forskare får uttala sig om – skriver mer om det i min bok Spelet om klimatet, släpps 25/3).

Så nu har jag gjort lite egna beräkningar för att motbevisa professor Walin?

Nej, självklart inte. Jag vill bara påpeka att varken Widding eller Walin har mött uppgifterna i ”Potsdam-artikeln” med ett enda sakligt argument.

Golfströmsartikeln publicerades i Nature Geoscience (Caesar et al 2021). De hade analyserat så kallade proxydata från exempelvis havstemperatursserier, isborrkärnor och sediment (dvs indirekta mätningar – precis som man indirekt kan härleda temperaturer från trädens årsringar) från år 400 e Kr och framåt:

A fairly consistent picture of the AMOC emerges: after a long and relatively stable period, there was an initial weakening starting in the nineteenth century, followed by a second, more rapid, decline in the mid-twentieth century, leading to the weakest state of the AMOC occurring in recent decades.

(Här en bra översiktsartikel över AMOC och hur sådan här proxydata kan ligga till grund för att rekonstruera historiska havsströmmar Deep Atlantic Circulation During the Last Glacial Maximum and Deglaciation | Learn Science at Scitable (nature.com) – självklart är det fler än Walin och Stigebrandt som är medvetna om att skillnaden i salthalt mellan Stilla Havet och Attlanten är en stark drivkraft för AMOC).

Walin avfärdar detta som påhittade siffror utan att visa minsta saklig grund för påståendet. Det är ”ganska” grov anklagelse.

Walin pratar om en icke existerande blandning av smältvatten och saltvatten från Golfströmmen. Men inte ens Rahmstorf påstår att smältvattnet från Grönland skulle vara den enda orsaken till den minskning de påstår sig detekterat (åtminstone inte ännu): ”In our paper, we argued that the meltwater input from the Greenland ice sheet could play a so far neglected role (but not the main role, as some have misunderstood).”

Det handlar inte heller om enbart modeller. Dels görs mätningar via satellit som i kombination med andra tekniker kan ge en bild över utvecklingen. Man har sen 2004 också installerat mätutrustning för att studera Golfströmmen. Observationer visar att den tycks ha försvagats under senare år (Smeed et al 2018). Andra indirekta data stöder dessa observationer:

”This change of AMOC state is concurrent with other changes in the North Atlantic such as a northward shift and broadening of the Gulf Stream and altered patterns of heat content and sea surface temperature. These changes resemble the response to a declining AMOC predicted by coupled climate models.

Detta bekräftades av en senare artikel (Moat et al 2020):

Moat et al 2020

THE BLOB

Ett av de starkare argumenten för att Golfströmmen skulle ha minskat i styrka verkar vara den så kallade kalla blobben. Nutida uppvärmning är nära nog helt global (vilket den medeltida värmeperioden sannolikt inte var), men det finns en liten blob strax söder om Grönland som blivit kallare:

Att AMOC ska bli svagare vid en global uppvärmning har diskuterats och förutspåtts sedan 1980-talet. Många menar alltså att den kalla blobben är ett tecken på att just Golfströmmen saktat ner (mindre energi från söder förs upp).

Modeller förutspår också att en avstanning av AMOC förutom att ge upphov till den kalla blobben, samtidigt kommer leda till en uppvärmning av vattnet vid shelfen intill den kanadensiska östkusten (Saba et al 2016). Det stämmer tydligen också bra med observationer. ”Both observations and the climate model demonstrate a robust relationship between a weakening Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) and an increase in the proportion of Warm-Temperate Slope Water entering the Northwest Atlantic Shelf.”

Detta visas även i Caesar et al 2018. Med hjälp av havstemperaturer i dessa två områden kunde de rekonstruera AMOC långt tillbaka. Rekonstruktionen stämmer bra med senare tids riktiga mätningar av strömmen (se bild nedan, Rapid samt Frejka Williams = mätningar av strömmen, läs mer på Carbon Brief). Det är dessa värden som Walin anser vara påhittade:

Caesar påstår inte heller att smältningen av Grönlands isar skulle vara enda orsaken till detta, de lyfter fram att hela den hydrologiska cykeln ändras:

“Global warming causes changes to the hydrological cycle leading to increased precipitation over the subpolar North Atlantic and surrounding land areas – from where the water drains through rivers into the Atlantic. It further contributes to the loss of Arctic sea ice, as well as melting of the Greenland Ice Sheet, both adding more freshwater to the ocean.”

Man har även uppmätt att salthalten sjunkit i Nordatlanten sedan år 2000 (Tesdal et al 2018). ”If this trend of decreasing salinity continues, it has the potential to enhance water column stratification, reduce vertical fluxes of nutrients, and cause a decline in biological production and carbon export in the North Atlantic Ocean.”

(Men som så många gånger förr: mätserierna är relativt korta och det är för tidigt att dra allt långtgående slutsatser utifrån dem).

Uppgifterna stämmer även bra överens med en annan studie som analyserat kväveisotoper från koraller i det ovan nämnda shelfområdet vid Kanadas östkust (Sherwood et al 2011). ”We conclude that the persistence of the warm, nutrient-rich regime since the early 1970s is largely unique in the context of the last approximately 1,800 yr.” Allt detta är samstämmigt med den rekonstruktion som gjordes i den nu omtalade ”Potsdamartikeln”.

En annan studie som tittade på syreisotoper i samma område (Thibodeau et al 2019) kunde se en korrelation med styrkan i AMOC:

Here, we present a record of δ18O in benthic foraminifera from sediment cores retrieved from the Laurentian Channel and demonstrate that the δ18O trend is linked to the strength of the AMOC. In this 100-year record, the AMOC signal decreased steadily to reach its minimum value in the late 1970’s, where the weakest AMOC signal then remains constant until 2000. De presenterar även data från 1500 år tillbaka.

Men även om modeller visar att AMOC kommer att stanna av med en ökande global temperatur så anser IPCC det osannolikt att den helt kommer stanna av till år 2100. (Vissa modeller visar att det kan ske till 2300 om utsläppsnivåerna är höga, t ex Bakker et al 2016, men det är långt ifrån någon säker projektion eller någon konsensusåsikt, se artikel på Carbon Brief.).

Tro det eller ej, det är inte bara Walin som håller på med oceanografi, här finns några reaktioner på artikeln från andra experter: expert reaction to study of the Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) | Science Media Centre. Det är nästan symptomatiskt att se hur ”mainstream forskare” påpekar osäkerheter i den här typen av studier medan ”skeptiker” som Walin är helt bergsäkra på att resultaten inte kan stämma. Men någon alternativ förklaring till resultaten ges inte – utöver att det förmodligen måste handla om fusk.

Det finns förstås åtskilligt mer om det här. Det var inte meningen att presentera en enda sanning eller fullvärdig genomgång på det här området (heller) – jag har naturligtvis inte kompetensen att avgöra detta heller. Widding säger att hon blev glad när hon hittade Walins artikel eftersom hon inte själv var expert på området. Men sen slutade tydligen nyfikenheten (för att det stämde med det hon ville höra?). Att likställa allt ”obekvämt” med fusk är den lätta vägen ut. Jaja:

  • Varken Walin eller Widding har kommenterat de data som presenterats i den nyligen publicerade artikeln
  • De har heller inte anfört någon publicerad vetenskap. Naturligtvis måste man respektera Walins kunskap i ämnet men de argument han tar upp berör som sagt inte de data som artiklarna presenterat. Att anklaga alla studier som inte visar det man vill för fusk känns inte helt okej i min värld.
  • Det handlar inte bara om modeller. Men alla är medvetna om att det är korta mätserier.
  • SVT intervjuade Frederik Schenk, klimatforskare vid Bolin Center vid Stockholms universitet och SMHI i sitt inslag. Att han inte var ”rätt forskare” enligt Widding, tja … vet inte vad jag ska säga. Att de visade klipp från Day after tomorrow? Hm, jag har ärligt talat svårt att bli så jätteupprörd -lite av en kul ingång till reportaget – men visst, det kanske hade varit passande att påpeka lite starkare att IPCC inte förutspår att det ska bli så. Men letar man fel kommer man finna dem (NB alternativa medier som Swebb-TV är fortfarande sämst i klassen även på detta område).
  • Förra gången en liknande artikel (Caesar et al 2018) uppmärksammades fick Stigebrandt utrymme på SVT att kritisera den. Misstänker dock att enda sättet att få församlingen på Klimatupplysningen nöjda i denna fråga vore att helt censurera bort ”klimatalarmistiska” vetenskapliga nyheter …
  • Och jo, man får publicera studier som pekar emot att AMOC:en skulle ha stannat av eller till och med ökat – trots att man är beroende av forskningsanslag! Se nedan. Det är från Real Climate (visserligen skrivet av Rahmstorf själv…), orkar inte sammanfatta eller översätta, men det verkar som att dessa studier inte motsäger de rekonstruktioner Rahmstorf och kompani gjort:

Likewise for 1994-2013, Roessler et al. (2015) found an increase of 1.6 Sv [mått på hur mycket vatten som transporteras per tidsenhet] in the transport of the North Atlantic Current between 47° and 53° North. This is a current with a mean transport of ~27 Sverdrup, 60% of which is subtropical waters (i.e., stemming from the south via the Gulf Stream). For this period, our reconstruction yields an AMOC increase by 1.3 Sv.

For 1994-2009, using sea-level data, Willis et al. (2010) reconstructed an increase in the upper AMOC limb at 41°N by 2.8 Sv. For this period, our reconstruction yields an AMOC increase by 2.1 Sv.


Mycket är osäkert, fortsättning lär följa.

(Om någon undrade, jo Gösta Walin var med och startade Stockholmsinitiativet… )

Mer läsning:

Fick tips om denna artikel i New York Times, snygg och intressant. En av de intervjuade forskarna avslutar::

“There’s no consensus on whether it has slowed to date, or if it’s currently slowing,” said Dr. Lozier. “But there is a consensus that if we continue to warm the atmosphere, it will slow.”

expert reaction to study of the Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) | Science Media Centre

Trend eller naturlig cykel?: Slowdown of Atlantic conveyor belt could trigger ‘two decades’ of rapid global warming | Carbon Brief

Guest post: Could the Atlantic Overturning Circulation ‘shut down’? | Carbon Brief

Atlantic ‘conveyor belt’ has slowed by 15% since mid-20th century | Carbon Brief

2015: New studies confirm weakening of the Gulf Stream circulation (AMOC) « RealClimate

2016: Q & A about the Gulf Stream System slowdown and the Atlantic ‘cold blob’ « RealClimate

2016: AMOC slowdown: Connecting the dots « RealClimate

2018: If you doubt that the AMOC has weakened, read this « RealClimate

Kolcykeln och ekokammaren

Människan står för bara 3-4% av världens koldioxidutsläpp, är det då inte löjligt att ens antyda att det skulle vara ett problem?

Jag trodde vi hade lyckats ta oss förbi det här men tydligen inte. Detta inlägg innehåller även en pudlande professor på Klimatupplysningen samt ett lysande exempel på hur felaktigheter skapas, sprids och blir kvar på nätet för evigt.

Men först, hur mycket av koldioxidutsläppen står vi för och hur vet vi det?

Kolcykeln är det begrepp som brukar användas här och beskriver hur kol cirkulerar från land och hav till atmosfären och tillbaka genom olika processer och under olika tidskalor. Växter tar som bekant upp CO₂ som via fotosyntesen omvandlas till kolhydrater som sen åter blir CO₂ när det förbränns och så vidare. Det finns även mer långsamma processer som när till exempel kalksten bildas från ”djurskal” som sen vittrar sönder under enorma tidspann.  Det visualiseras så här i IPCC AR5:

Carbon cycle IPCC AR5 Fig6-01-2

Under de senaste 800 000 åren har detta system mer eller mindre befunnit sig i jämvikt och koldioxiden i atmosfären har legat relativt konstant runt 180-280 ppm (se bild nedan). Men geologiska tidserier visar att det går att förskjuta denna jämvikt på olika sätt vilket också resulterat i att jordens klimat har förändrats.

”Mänskliga aktiviteter” orsakar utsläpp på cirka 30 gigaton CO₂ varje år och det är mycket riktigt knappt 4% av de 750 gigaton som går genom kolcykeln varje år (kan vara värt att notera att enheten GtC, som betyder gigaton kol, används ibland som enbart syftar till vikten av kol och inte hela koldioxidmolekylen).

Så, det stämmer alltså, mänskliga utsläpp står för 4%, varför ska vi då oja oss så förbannat!?

Det är egentligen inga konstigheter, för att ta ett exempel:

Mälaren har en volym på ca 14 miljarder kubikmeter enligt Wikipedia. Utflödet av vatten är ca 5 miljoner kubikmeter per år. Om tillflödet är lika stort kan vi väl vara överens om att volymen i sjön kommer vara konstant? Men om vi ökar tillflödet med 4% utan att ändra på hur mycket som kan rinna ut kommer volymen naturligtvis att öka.

Det är precis det som händer i vår atmosfär (om än förenklat), vi tillför CO₂ i sådan takt att hav och växter inte hinner ta upp det och det ackumuleras därför i atmosfären (strax under hälften av det vi släppt ut sen industrialiseringen har tagits upp av haven). Man får skilja på ”flödet/fluxen” och det som ackumuleras. Det är som sagt inga konstigheter men det är ändå just detta som används som argument ända upp till den amerikanska kongressen och jag kommer strax till hur nätets ekokammare fungerar när det gäller det här men först:

Hur vet vi att ökningen kommer från fossila bränslen?

För det första vet vi hur mycket vi släpper ut och det motsvarar som sagt ca 30 miljarder ton CO₂ per år. Som jämförelse kan nämnas att enligt US Geological Survey avger världens vulkaner (både på land och under vatten) cirka 200 miljoner ton, det vill säga mindre än 1% av de antropogena utsläppen (läs mer om vulkanernas utsläpp i t ex denna Forbesartikel och deras referenser).

För det andra så har koldioxidhalterna i atmosfären varierat så här under de senaste 800 000 åren:

co2-graph-051619 NASA 800kår

Något drastiskt har uppenbarligen hänt men det finns inga identifierade naturliga processer som t ex vulkanutbrott som skulle kunna förklara det (nej, haven har bevisligen tagit upp koldioxid netto och inte avgett den trots uppvärmningen). Ökningen sammanfaller dock mycket väl med de utsläpp vi har gjort historiskt. Men visst, bara för att det korrelerar behöver det inte vara orsaken bakom, men det finns även ”kausalitet”:

Det går t ex att fastställa kemiskt genom mätning av så kallade isotoper av kol. Cirka 99% av atmosfärens kol består av ¹²C (”kol-12”) och ca 1% av ¹³C (”kol-13”). Skillnaden är att kol-13 har en extra neutron i atomkärnan och väger lite mer än kol-12. Det finns även en ytterst liten mängd kol-14 som bildas när kosmisk strålning träffar kväveatomer i atmosfären. Kol-14 är radioaktiv och försvinner med tiden till skillnad från både kol-12 och kol-13 som är stabila.

Växter tar upp koldioxid från atmosfären och deras innehåll av kol-isotoper kommer spegla det som fanns i atmosfären när de levde. Eller nästan. Växterna tar nämligen upp en aning mer av den lättare ¹²C än ¹³C, vilket gör att förhållandet ¹³C/¹²C  kommer vara lägre i växten än i atmosfären (men kvoten kommer ändå variera på samma sätt som i den rådande atmosfären, denna kvot brukar betecknas δ¹³C).

Då, om man bränner upp tillräckligt med växter (läs fossila bränslen), kommer det avges fler CO₂-molekyler som innehåller ¹²C än vad det gör ¹³C jämfört med vad som finns i atmosfären, dvs med tiden bör δ¹³C minska i atmosfären (läs mer på t ex Skeptical Science här).

Och det är precis vad som har observerats. Bilden nedan är från IPCC AR4 där den svarta linjen visar de totala utsläppen av kol och den röda visar hur andelen δ¹³C minskar (OBS skalan är inverterad för tydlighet, men den minskar alltså i samma takt som kolutsläppen ökar). Det är bara sen 80-talet man har kunnat analysera det, data från tidigare år är från analys av t ex trädringar.

CO2 isotop IPCC AR4

Från IPCC AR4. Svart = utsläpp av kol, rött andel δ¹³C OBS Notera att denna skala är inverterad för tydlighet, den minskar alltså

Och den här minskningen av andel kol-13 sammanfaller alltså med industrialiseringens början (faktum är att man även ser en nedgång av syrehalten i luften som korrelerar med förbränningen av fossila bränslen då kol oxideras till koldioxid genom reaktion med syre = syre förbrukas):

C13 isotop lång tid

The recent history of atmospheric CO2, derived from the Mauna Loa observations back to 1958, and ice core data back to 900, shows a dramatic increase beginning in the late 1800s, at the onset of the Industrial Revolution. At the same time, the carbon isotope composition (δ13C is the ratio of 13C to 12C in atmospheric CO2) of the atmosphere declines, as would be expected from the combustion of fossil fuels, which have low values of δ13C. The inset shows a more detailed look at the last 150 years, where we can see that the rise in CO2 coincides with the rise in the burning of fossil fuels.
Credit: David Bice. Bild härifrån.

Några referenser för den intresserade:

-Stuiver, M., Burk, R. L. and Quay, P. D. 1984. 13C/12C ratios and the transfer of biospheric carbon to the atmosphere. J. Geophys. Res. 89, 11,731-11,748.
-Francey, R.J., Allison, C.E., Etheridge, D.M., Trudinger, C.M., Enting, I.G., Leuenberger, M., Langenfelds, R.L., Michel, E., Steele, L.P., 1999. A 1000-year high precision record of d13Cin atmospheric CO2. Tellus 51B, 170–193.
-Quay, P.D., B. Tilbrook, C.S. Wong. Oceanic uptake of fossil fuel CO2: carbon-13 evidence. Science 256 (1992), 74-79

Ett inlägg på Real Climate med länkar till mer hittar du här.

Även mätningar av kol-14-isotoper visar att det handlar om fossila bränslen bakom uppgången.

Om Salbys teori kan du läsa på Skeptical Science här.


Men som alltid är verkligheten mer komplicerad än vad som kan beskrivas i ett blogginlägg. Till exempel ser inte fotosyntesen likadan ut för alla växter, de flesta är så kallade C-3-växter medan andra kallas C-4 (vanligast i tropikerna) beroende på om den biokemiska processen att bilda kolhydrater börjar med ett intermediat som har tre alternativt fyra kolatomer. Andra växter (CAM) utnyttjar båda dessa system vid olika tidpunkter. Det gör bland annat att de kan hantera värme/kyla/torka olika bra men det är överkurs, läs mer om det här.

Gösta Pettersson (prof em biokemi), författare till Falskt Alarm, lanserade en egen hypotes om varför ovanstående var felaktigt. Den brukar benämnas bombkurvan och handlar om att kärnvapensprängningar har förändrat kol-14-halterna i luften. GP:s hypotes är inget som har publicerats vetenskapligt utan något som har debatterats på olika bloggar världen över, särskilt varm har debatten gått på bloggen The Climate Scam (nuvarande Klimatupplysningen) men har också kritiserats hårt av bland annat Mats Almgren (prof em fysikalisk kemi) på Uppsalainitiativet.

Sent om sider har Gösta Pettersson själv sett sig överbevisad och skrev ett inlägg på Klimatupplysningen där han medger det, vilket hedrar honom:

Så hur ska jag se på mina tidigare gästinlägg på TCS, där jag försökt lansera en egen bombprovskurva? Är jag snäll mot mig själv, så kan jag hoppas på att ha rört om ordentligt i grytan och initierat en debatt där man fått information om och kunnat ta ställning till åtskilliga delproblem rörande kolcykeln och koldioxidens omsättning.

Och själv har jag lärt mig att man lär så länge man lever.

Här kan du läsa mer om vad Mats Almgren säger om bombkurvan och kolcykeln. Ett lysande exempel på varför man inte ska köpa blogginlägg om ej vetenskapligt publicerade hypoteser rakt av. Det brukar kallas vanlig sund skepticism att lita mer på publicerad vetenskap än blogginlägg men det är numera sådant man blir kallad alarmist för.

Finns en del att läsa om kolcykeln på nätet, här ett inlägg på Real Climate med fler referenser.

Det är alltså ingen gissning eller enstaka studie som ligger bakom att det är fossila bränslen som står för ökningen. Så här står det i IPCC AR5:

With a very high level of confidence1, the increase in CO2 emissions from fossil fuel burning and those arising from land use change are the dominant cause of the observed increase in atmospheric CO2 concentration. […]

Cumulative emissions of CO₂ largely determine global mean surface warming by the late 21st century and beyond. […]

The removal of human-emitted CO2 from the atmosphere by natural processes will take a few hundred thousand years (high confidence). Depending on the RCP scenario considered, about 15 to 40% of emitted CO2 will remain in the atmosphere longer than 1,000 years. This very long time required by sinks to remove anthropogenic CO2 makes climate change caused by elevated CO2 irreversible on human time scale.


Just ja, det var det här med ekokammaren, det är från en video av vetenskapsjournalisten Peter Hadfield aka Potholer54 som ni kan se nedan. Först en kort sammanfattning på svenska:

En bloggare missuppfattar uppgifter i en vetenskaplig artikel och skriver att människans CO₂-utsläpp bara är 3,75% av det totala. Det sprids som en löpeld på nätet och forskaren som skrivit artikeln tar kontakt med ursprungsbloggaren och berättar att han missuppfattat saken. Han godtar det och uppdaterar sin bloggartikel. Allt väl så långt, misstag begås, men … (surprise) få av alla de som kopierat hans inlägg ändrar något utan budskapet fortsätter att spridas likt en Ebola-epidemi.

Forskaren tar även kontakt med en annan bloggare som inte accepterar det utan går i polemik med henne. Han säger bland annat att det är sjukt att artikeln kostar pengar att läsa (vilket den inte gjorde utan var fritt tillgänglig för alla). Till slut kläcker han ur sig att det är helt omöjligt för en lekman att förstå all teknisk jargong i artiklarna.

Han har alltså inte läst artikeln och han erkänner dessutom att han inte förstår vad som står däri men ändå fultolkar han den helt uppåt väggarna och sprider det. Och har mage att argumentera emot de som gjort hela studien! Men det slutar inte där.

Så patient 0, som det brukar heta i epidemier, rättar sitt inlägg men det gör inte många andra på nätet. WattsUpWithThat (förmodligen största förvillarbloggen i världen) lägger till exempel bara till en notis överst att artikeln har justerats något (när alltihop var tokfel). Men bloggaren som gick i polemik med forskaren konstaterar nu att ursprungsbloggaren har skrämts till tystnad av forskarna! Conspiracy, here we go again.

Och ja, detta snurrar fortfarande omkring på nätet. Som om något skulle förvåna i den här sakliga klimatdebatten…

Hmm, det där med korta inlägg verkar inte vara min grej 🙂

Övriga klimatinlägg i översikt hittar du här.

Det tar mycket tid i anspråk att bemöta alla klimatinlägg. Tid som får tas från mitt bokskrivande. Om du tycker jag gör ett betydelsefullt jobb i samhällsdebatten får du gärna köpa någon av mina böcker (Tvivel berör ju ämnet) eller stötta med ett bidrag, bankgiro 524-2797 eller Swish: noll sju noll-7745096.