Kategori: Skrivande

Ny längre ”hockeyklubba” – temperaturen sen förra istiden

Den Av Mathsi Klimat, Skrivande, Uncategorized, Vetenskap33 kommentarer

I dagarna publicerades en studie i Nature som redovisar en rekonstruktion av temperaturutvecklingen ända tillbaka till senaste istiden (en period kallad Holocen). Forskarna ger också ett potentiellt svar på en ”klimatgåta”, The Holocene temperature conundrum: tidigare rekonstruktioner har nämligen inte riktigt lirat med de resultat som klimatmodeller gett över samma period. Först en liten (grälfylld) historik.

Det är ingen trivial sak att sammanställa en representativ global medeltemperatur ens utifrån de mätdata som finns från termometrar, och det blir förstås inte lättare att få till det från ännu längre tillbaka i tiden.

1999 publicerade Mann, Hughes och Bradley en rekonstruktion av temperaturen 1000 år tillbaka i tiden baserat på olika så kallade proxydata, dvs man bestämmer temperaturen indirekt via analyser av trädringar, isborrskärnor, koraller etc.

Alla som är det minsta insatta i klimatdebatten vet att denna kurva fick formen av en hockeyklubba med drastiskt stigande temperaturer under nutid. ”Skeptiker” anför än idag denna studie som ett bevis på manipulerad forskning, trots att kontroversen sedan länge är utredd och överspelad och att en lång rad andra liknande studier har gjorts, läs mer här: Hockeyklubban och den medeltida värmeperioden.

2013 publicerade Marcott et al en studie i Science, där de hade gett sig på att rekonstruera temperaturen ända tillbaka till förra istiden (pdf-fil). Det var, vad jag vet, första gången någon hade gjort detta. Mätserien bygger framförallt på prover från sediment från havsbottnar runt om i världen. Genom att analysera bl a syreisotoper och förhållandet mellan calcium och magnesium i fossiliserade skal från plankton och liknande kan man indirekt bestämma den temperatur som rådde när de levde. Marcotts studie använde 73 tidigare publicerade proxymätserier från olika platser.

Högerkolumnen nedan visar temperaturen 11 300 år tillbaka och vänsterkolumnen 2000 år tillbaka (serien går fram till 1940, år 0 och ”nutid” (present) brukar av någon anledning innebära 1950 i den här typen av grafer):

.

Som synes visar tempkurvan B ”en bulle” med ett maximum runt 7000 år tillbaka följt av en nedkylning för att sen sticka upp rejält under 1900-talet. Den där bullen och den efterföljande nedkylningen är dock något som inte erhålls när klimatmodellerna simulerar temperaturutvecklingen under denna period – en diskrepans som fått namnet The Holocene temperature conundrum. Det har förstås gett förväntade reaktioner: forskarna funderar på varför och vill hitta orsakerna (precis som vetenskap har förts framåt i alla tider) – medan internet tar det som intäkt för att allt är mygel.

Men själva studien startade också en närmast identisk ”debatt” med den som rasat om Manns hockeyklubba. Statsvetaren Roger Pielke Jr, som nyligen framställts som en oskyldig korgosse i debatten, antydde att sättet studien användes på gränsade till forskningsfusk:

”here I document the gross misrepresentation of the findings of a recent scientific paper via press release which appears to skirt awfully close to crossing the line into research misconduct”

McIntyre, en av huvudspelarna i hockeyklubbskontroversen, liksom resten av bloggosfären gick på i samma anda. Och mainstream forskare kanske höll med om detaljer i kritiken men ansåg ändå att denna drunknade i överdrifter, rena felaktigheter och anklagelser om fusk (exempel här).

Det påstods att den branta uppgången i temperatur under 1900-talet inte stöddes av data i studien, vilket delvis är sant. I artikeln står det också att denna uppgång inte var robust då endast 18 av 73 proxyserier gick så långt fram i tiden (huvudfokus för studien var ju inte att bestämma nutida temperaturer). Deras metodik gjorde att denna korta period inte var representativ för en global temperatur med den mängd data de hade (se deras kommentar nedan).

De allra flesta, inklusive författarna själva, är alltså överens om att den sentida uppgången är något överdriven i mätserien, men det betyder inte att det inte existerar en uppgång där. (Se en diskussion av statistiken t ex här). Det framgår i artikeln att de inte gör bedömningen att nutida uppvärmning sticker ut baserat på den uppsving som syns i deras egen rekonstruktion utan i jämförelse med andra studier (den grå linjen i diagram A och B ovan) och senare tids temperaturmätningar.

Så här uttalar sig forskarna själva om just de sista 100 åren av sin mätserier:

  • Q: What do paleotemperature reconstructions show about the temperature of the last 100 years?
  • A: Our global paleotemperature reconstruction includes a so-called “uptick” in temperatures during the 20th-century. However, in the paper we make the point that this particular feature is of shorter duration than the inherent smoothing in our statistical averaging procedure, and that it is based on only a few available paleo-reconstructions of the type we used. Thus, the 20th century portion of our paleotemperature stack is not statistically robust, cannot be considered representative of global temperature changes, and therefore is not the basis of any of our conclusions. Our primary conclusions are based on a comparison of the longer term paleotemperature changes from our reconstruction with the well-documented temperature changes that have occurred over the last century, as documented by the instrumental record. Although not part of our study, high-resolution paleoclimate data from the past ~130 years have been compiled from various geological archives, and confirm the general features of warming trend over this time interval (Anderson, D.M. et al., 2013, Geophysical Research Letters, v. 40, p. 189-193; http://www.agu.org/journals/pip/gl/2012GL054271-pip.pdf).

Hur man än vänder och vrider på det blir uppgången likafullt abrupt och dramatisk, kontroversen känns lite som en storm i ett vattenglas. Att säga att studien visade att nuvarande uppvärmning stack ut är knappast att ljuga. För exempel se bild från Real Climate där den röda linjen är termometerdata:

Marcott

En relevant fråga här är ju upplösningen. Skulle en, i sammanhanget kortvarig, uppvärmning som den vi nu lever i alls synas i en sådan serie? Så verkar vara fallet, här har man smugit in artificiella spikar i mätdata (+0,9C över 100 år och sen en nedkylning 0,9C över nästa 100 år) innan rekonstruktionen och det syns tydligt . Ett blogginlägg men ändå…

På Real Climate finns en lång post med frågor och svar från forskarna bakom studien.

Det här var som sagt första gången detta gjordes, självklart fanns det fortfarande osäkerheter och saker som kunde förbättras, läs mer på t ex Skeptical Science, Real Climate eller Open Mind.

År 2020 publicerades en liknande studie som gick tillbaka 12 000 år tillbaka i tiden:

temp 12K_ny hockey

Rekonstruktionen bygger på 1300 olika proxymätserier, vilket är betydligt fler än vad Marcott och hans kollegor hade haft tillgång till. De använde sig av fem olika statistiska metodiker för att sätta samman temperaturserien. Som synes gav endast en av dessa metoder en tydlig bulle vid 6500 år tillbaka i tiden. Med stöd av resultat från andra studier var forskarnas sammantagna bedömning att denna metodik gav en för hög uppvärmning där, även om de inte helt kunde avskriva resultatet som en ”falsk outlier” (hade de varit äkta alarmister hade de förstås gömt undan denna och låtit bli att redovisa den alls). En svag nedkylning syns dock i alla serier från ca 7000 år fram till nutida uppvärmning. (Även här bekräftas för övrigt ”hockeyklubban” (infälld bild)).

I denna studie hade de först gjort sammanställningar efter breddgrad innan de slogs ihop till en global temperaturserie:

Fig. 2

I början av 2021 kom ännu en rekonstruktion av temperaturen som, till skillnad från tidigare studier, visade på en långsam ökning av temperaturen under i princip hela Holocen (röd linje i diagrammet nedan) fram till den ”spik” vi sett under modern tid. Det syntes heller ingen ”värmebulle” vid ca 6500 år.

Palaeoclimate puzzle explained by seasonal variation

Tidigare studier hade indikerat att vissa proxyserier, exempelvis de baserade på pollen, hade en säsongsbunden bias. Det vill säga, den temperatur som erhölls visade sommartemperaturen och inte ett årsmedelvärde. Forskarna i den nya studien hade utvecklat en metod för att kunna fastställa en mer representativ årstemperatur vilket de sen använde i sin rekonstruktion. Denna stämde också bättre överens med vad klimatmodellerna simulerat baserat på känd fysik och de förhållanden som rådde då avseende växthusgaser, albedo, solinstrålning och så vidare (grå linje).

Och reaktionerna blev förstås exakt dem man kunde förvänta sig även denna gång. I Twitterutbytet nedan tyckte forskaren Hausfather att det var viktiga och intressanta resultat medan Tony Heller, den som kanske hårdast saluför idén om att alla mätserier bara manipuleras för att passa modellerna, inte var lika imponerad. (Det är inte särskilt länge sen Heller påstod att det förmodligen inte skett någon uppvärmning alls sedan 1940-talet (typ första meningen i detta anförande).

Ett ständigt problem forskarna brottas med i den här typen av studier är att få data med tillräcklig global täckning, det gäller särskilt från södra halvklotet där det finns betydligt färre mätningar gjorda än på den norra halvan. I dagarna publicerades en studie som försökt förbättra detta och presenterade en rekonstruktion 24 000 år tillbaka i tiden.

Resultatet bekräftade mer eller mindre det som Bova et al, hade visat ovan, det vill säga att den däringa värmebullen verkar vara en artefakt. Även hockeyklubban bekräftades igen (och nu kunde ”skaftet” dras ytterligare några tusen år tillbaka i tiden).

Det nya i denna studie var att det är en hybrid av proxymätserier och modellering. De hade utgått från mer än 500 proxyserier (fossila mikrober, plankton och liknande) från sedimentprover från olika delar av världshaven. Under sju år hade de sedan, enkelt uttryckt (det är så man skriver när man själv inte orkat gräva sig ner allt för djupt i saken 😉 ) bakat ihop biologiska, geologiska och kemiska data från dessa för att skapa en modell som ger en korrekt havstemperatur.

De hade sedan via klimatmodellsimuleringar fått fram temperaturer även från områden där det saknas proxydata. Resultaten har bland annat validerats mot andra proxyserier som inte ingått i studien.

Så här redovisades temperaturen under Holocen i senaste IPCC-rapporten (de två senaste studierna ovan publicerades efter slutdatumet för att inkluderas i IPCC-rapporten), notera att x-axeln är bruten i olika skalor:

Bild

Det är väl ungefär så här det brukar se ut inom all forskning och utveckling inom komplexa områden. Det tar tid att hitta en robust metodik och det går sällan spikrakt, motstridiga resultat behöver redas ut och så vidare. Just därför ska man inte väga in för mycket i enstaka studier och detta gäller inte bara inom klimatologi. Man kan vara sur för att de första klockorna inte var lika noggranna som dagens atomur men att skylla det på fusk känns, tja, sådär…

Diskussionen lär fortsätta, dels den relevanta vetenskapliga debatten (peer review innan publicering är ju en sanity check men den riktiga kvalitetssäkringen kommer efter publikation när andra forskargrupper kan bemöta, upprepa, bekräfta eller förkasta resultaten) men det lär också den vanliga hånfulla ”diskussionen” i stil med jamen hallå det bygger ju på fåniga klimatmodeller! göra (jodå, dessa kommentarer kom omedelbums på Twitter efter den senaste studien denna gång också).

(NB: temperaturen från UAH:s satellitmätserie – den enda ”skeptiker” vill använda – erhålls först efter hantering av data i en modell och även den serien har korrigerats rejält i efterhand efter upptäckta felkällor).

Och som vanligt, detta var en bloggpost och ingen fullständig genomgång av all forskning på området…

[PS: välkommen till klimatdebatten: Jodå, McIntyre vill förstås dubbelkolla även denna studien. När han får konstiga värden från en av filerna med proxydata kastar han sig på Twitter och säger att studien är skräp… när det i realiteten han som inte kan extrahera innehållet i filen rätt:

Mitt Aktuelltinslag. Och hur det fortsatte …

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Skrivande, Uncategorized, Vetenskap46 kommentarer

Jag hade ju besök av Aktuellt häromdagen, men inslaget sköts upp då ingen ”skeptiker” ville ställa upp och säga sitt. Efter mycket om och men ändrade sig visserligen Elsa Widding, men hon ställde in i sista stund efter varningar från bekanta, vilket hon beskriver på Klimatupplysningen (SVT skulle fulklippa i uttalanden osv då det inte var direktsändning). Där har hon också lagt ut sin kommunikation med Erika Bjerström (reporter på SVT).

Widding svarar likaså på de frågor hon fått skickade till sig inför intervjun och avslutar: ”Jag hoppas att du nu har fått tillräckligt uttömmande svar på dina åtta frågor, annars får du gärna återkomma.”

(Vet inte hur det blir med Aktuelltinslaget men kommenterar Widdings blogginlägg ändå. Kanske kommer lyftas med tanke på dagens program i Vetenskapsradion om just detta. Det går rykten om att jag medverkar 😉 ).

Visst låter hennes svar övertygande och det backas ju upp med vetenskapliga referenser. En kommentar på bloggen lyder: ”Jag säger som min tonårs son brukar säga när någon blivit totalt överkörd: “Hon är ägd”! Det är vad Erica Bjerström blivit med dina svar. Bravo Elsa!”

Själv säger jag bara, välkommen ner i kaninhålet. För det är så här diskussionerna har snurrat på i över 30 år nu. Widding slirar på vad hon sagt, ”men jag hänvisade bara till xx”, ”IPCC:s larm bygger bara på överdrivna värsta-scenarier” och så klart den icke-existerande floden av ”skeptiska” artiklar som publiceras och så vidare. I mina ögon är det helt obegripligt hur man, som Widding menar, kan få det till att AR6 är den IPCC-rapport som är minst bestämd på hur mycket människans utsläpp påverkat uppvärmningen!

Visst måste man få kritisera media, klimatpolitik och även osäkerheter i forskningen, men nej, det är inte vad det här handlar om. Jag har visat detta i stort och smått flera gånger än jag kan räkna, men okej, låt oss hoppa ner i ännu ett kaninhål för att belysa saken igen, med Widdings svar som utgångspunkt.

gullig-kaninunge-maths-nilsson | Natursidan.se
OBS Kaninen på bild har inget med klimatförändringen att göra.

Widding kommenterar en grej från en av sina youtubefilmer: ”Han [=blogginlägg på KU] redogör alltså för hur professor Salby och Harde kommer fram till att den mänskliga påverkan är lägre än vad IPCC förutsätter.” Hon ger referens till artikeln av Hermann Harde, en pensionerad fysiker, utan bakgrund i att forska om kolcykeln: “What Humans Contribute to Atmospheric CO2 Comparison of Carbon Cycle Models with Observations” från 2019. Jag återkommer strax till denna.

För Harde publicerade nämligen en liknande artikel med samma argument ett par år tidigare. Där redogör han bland annat för att den ökade halten av koldioxid i atmosfären beror på naturliga faktorer, inte våra utsläpp. Suckarna från klimatforskarna var höga: felen var så grova att de undrade hur det egentligen gått till när artikeln publicerades.

Ett gäng av dem skrev ihop ett svar med förödande motbevis, som efter oberoende granskning publicerades (Köhler et al 2018). Det handlar inte om åsikter utan om empiriskt bekräftad vetenskap och observationer som Harde ignorerar. Utan att gå in på detaljer så påvisades så fundamentala brister i Hardes artikel att tidskriftens Editorial Board också undrade vad som hade hänt. Deras riktlinjer säger ju att alla artiklar ska genomgå en granskning av oberoende experter innan publicering (peer review).

Så de tillsatte en utredning vars resultat presenterades i en kommentar till artikeln. Med en del anmärkningsvärda detaljer.

Harde hade vid inskick angett fem personer som skulle vara lämpliga att granska hans artikel. Redaktören kontaktade alla fem varav två nappade på uppgiften. Nu visade det sig att ingen av dessa fem hade en relevant vetenskaplig bakgrund i ämnet och kunde knappast betecknas som experter (jag vet inte vilka de var). De borde därmed inte ha fått utföra granskningen. Likaså tillhörde alla fem de ytterst få forskare som är kända för att argumentera emot att människans utsläpp av koldioxid skulle ge en uppvärmning. (Artiklarna är tyvärr bakom lås och bom, men en del citeras på Real Climate respektive Retraction Watch.)

Nåväl, Harde erbjöds att svara på Köhler et als kommentar men tidskriften refuserade svaret efter det att externa, oberoende experter hade granskat det. De menade att Hardes försvar inte tillförde något nytt och han bemötte inte de fel som påvisats.  

  • “…too simplistic, based on invalid assumptions, ignores a whole body of observational evidence, and cites selectively literature that has long-time been disproved”.
  • it “…contains many mistakes, misconceptions and omissions and ignores a vast body of scholarly literature on the subject”

Men uppmaningarna att dra tillbaka artikeln hörsammades inte. Och artikeln finns alltså kvar och kan användas som ”vetenskaplig källa”. Det spelar ingen roll hur mycket observerade motbevis som presenteras.

Och Harde tog till sig av kritiken? Inte direkt. I ett blogginlägg kommenterade han att hans svar blivit refuserat, rubriken löd: Silencing Inconvenient Evidence. Han skriver att tidskriften censurerat honom och att IPCC:s antaganden strider mot fysikens lagar.

Harde skrev också ett klagobrev till utgivaren. Han menar där att granskarna tillhör ”IPCC-industrin” och att det inte är transparant och rättvist uppförande (se länk i hans blogginlägg). Climategate tas också upp. Intressant nog är brevet undertecknat även av professor Murry Salby. Han är vad jag förstår pappa till det mesta som snurrar på nätet om just den här saken. Widding nämner förstås även honom. Om han har blivit motbevisad? Ja, se länkar jag angav i detta inlägg.

Men Harde gav inte upp och fick en ny, i princip likadan artikel publicerad i Earth Sciences (alltså den Widding hänvisade till). [uppdatering 8/9: jag valde att plocka bort en mening här om betalning för att publicera som var luddigt uttryckt och kunde missförstås. Men se kommentar nedan, utgivarna av tidskriften finns listade för att vara en s k predatory journal – dvs man tar betalt för att publicera artiklar men har bristande (eller helt saknar) granskning och risken finns att rent skräp ges ut]. En varningsklocka ringer dock när man ser att Harde skickade in artikeln 3 april och att den publicerades 11 maj. Hardes slutsatser går alltså på tvärs mot vad i princip hela det samlade forskningsfältet anser i denna fråga, men det krävdes ändå bara en månads granskning för att publicera denna 20-sidiga, dubbelspaltiga rapport. Mycket anmärkningsvärt.

Widding pratar om Bernmodellen, kolcykeln och Salby . Det gör Harde också, i slutet av artikeln tackar han till och med Salby för givande samtal. Harde refererar också till Salbys vete… eller vänta, inte till hans vetenskapliga artiklar utan till youtubefilmer där Salby håller en presentation. Det är inte en acceptabel vetenskaplig källa men något annat verkar inte finnas (det var samma referenser han använde i första artikeln).

Harde hävdar exempelvis att CO2-molekyler försvinner från atmosfären efter ett fåtal år, vilket få verkar protestera emot, men det syftar på varje enskild CO2-molekyl, inte effekten av de ackumulerade utsläppen. Haven absorberar CO2 kontinuerligt men det handlar om komplexa kemiska jämvikter och det avges samtidigt en del tillbaka till atmosfären. Den totala effekten är att CO2-utsläppen stannar kvar i hundratals, om inte tusentals, år i atmosfären även om det sker ett ständigt utbyte av enskilda molekyler.

Det här är forskning som pågått sen 1950-60-talet och som har accepterats även av ”skeptiker” som Curry, Lindzen och Spencer. Widdings ”många forskare hävdar motsatsen” handlar i realiteten om enstaka, helt motbevisade artiklar som ovan och diverse blogginlägg och muntliga framföranden.

Om jag satt mig in och bedömt alla formler och påståenden i artikeln? Självklart inte, men experter har bemött och motbevisat sakfrågorna (och ja, jag har läst dessa kommentarer). Harde har också att bevisa vart våra gigantiska utsläpp tar vägen. Det är en mycket intressant modell som behövs för att bevisa att haven nettoavger stora mängder koldioxid som han påstår samtidigt som partialtrycket för CO2 ökar i haven liksom att pH sjunker. Som exempel.

Men så klart, det är bara att skicka in nästa kanin i hålan.

I denna artikel förkunnar nämligen journalisten Delingpole (välkänd i dessa sammanhang) att försurningen av haven bara är en bluff. En av källorna är lobbyisten Patrick Moore som i princip säger att denna myt uppstod 2003 för att alarmisterna skulle kunna underhålla katastrofläget och håva in forskningsanslag. Man får väl tänka bort de mer än 150 studier som publicerats innan det, antar jag. Moore ”bevisar” ju sin sak i ännu en artikel utgiven av en libertariansk det-sker-ingen-uppvärmning-tankesmedja. Eller i sin senaste bok som har uppenbara brister.

Ännu en gång är det ”många forskare” som tycker annorlunda än IPCC. Märkligt nog är det samma lilla klick av människor vi ska lyssna på, oavsett klimatområde. Och så klart finns det miljontals mätningar som forskarna ignorerar. Den enda riktiga vetenskapliga artikel Delingpole hänvisar till är dock fultolkad och hela kontexten ändrad. Forskaren hade anmärkningar på en del studier som gjorts i ämnet, men knappast så att han avfärdade försurningen som ett ickeproblem. Läs gärna ett bemötande av dessa påståenden från The Marine Biological Association här. Eller här. Eller … ja, så här fortsätter det.

Widding: ”Jag tar upp Happers beräkningar i avsnitt 42. Där länkar jag också till hans senaste stora arbete ‘Dependence of Earth’s Thermal Radiation on Five Most Abundant Greenhouse Gases W. A. van Wijngaarden and W. Happer‘”

Och är det publicerad och granskad vetenskap? Nej, det är en så kallad pre-print som har refuserats av åtminstone en tidskrift. Och det beror förstås på konspirationen och inte på sakliga felaktigheter:

One major journal refused to run it and would not send it for a review, he said. He blamed it on a conspiracy to keep those who question climate science from established periodicals. ”There’s a lot of funny business going into this climate world, so that’s a bit frustrating,” said van Wijngaarden.

[Uppdatering 8/9: Se även Thomas P:s kommentar nedan om vad de faktiskt redovisar i detta arbete.]

Widding hänvisar till en ny studie som visar att solens variationer står för det mesta av uppvärmningen. Den 69-sidiga artikeln är publicerad i den kinesiska, men engelskspråkiga, tidskriften Reseach in Astronomy and Astrophysics och är författad av 23 solforskare från 14 länder. Eller?

En av dem är en Johan Berglund som benämns Independent researcher, Malmö, Sweden. Enligt Google Scholar har han inte producerat en enda vetenskaplig artikel om solen. Men jag kanske letar dåligt? Ovan nämnda Harde är en annan som inte är solforskare.

De skriver också att ”The main analysis and first draft of the manuscript were carried out by the first three authors”, liksom att alla inkluderade författare inte håller med om allt som skrivits i artikeln. Men vilka är de tre huvudförfattarna? Jo, Ronan Connolly, Willie Soon och Michael Connolly. Tillsammans har de bildat The CERES Team, och enligt deras CV, som de själva har lagt upp, är varken far eller son Connolly några solforskare.

De har för övrigt startat en egen tidskrift där de endast gett ut sina egna artiklar, peer review görs av de läsare som känner sig manade. Där beskriver de bland annat ett helt nytt fysikaliskt fenomen, en energiöverföringmekanism som ingen tidigare tänkt på (”pervection”) som kan förklara bort växthuseffekten. Med slutsatsen att den globala uppvärmningen inte är en orsak att minska användningen av fossila bränslen.

Willie Soon är ett kapitel för sig i klimatdebatten och har en lång rad mycket kritiserade artiklar i CV:t. Kanske är han mest (ö)känd för att ha avlönats av oljeindustrin men hållit det hemligt. Det är en orsak till varför följande mening från artikeln kan väcka misstankar: ”RC and WS received financial support from the Center for Environmental Research and Earth Sciences (CERES), while carrying out the research for this paper.” För vem finansierar CERES verksamhet?

Nåja, det behöver ju inte betyda att artikelinnehållet är fel. Sett några kommentarer från de som faktiskt jobbar med detta och de sågar den vid fotknölarna och menar att de fortfarande refererar till körsbärsplockad, gammal och utdaterad vetenskap. Men vad vet jag? Forskaren Gareth Jones skrev en tråd på Twitter:

Medförfattarna Humlum och Solheims solcykelmodell havererade fullständigt då den förutspådde att norra halvklotet mellan åren 2009-2020 skulle kylas ner med minst 0,9C, ungefär lika mycket som jorden värmts upp sen år 1900. Vi vet alla hur det blev med den saken.

Víctor Manuel Velasco Herrera, sa exempelvis 2008 att glaciärerna växer till sig. Han menar också att en ny liten istid redan hade börjat 2005, eller kommer starta inom ett par, eller cirka 10 år, eller 30-40 år. Beroende på vilket föredrag man lyssnar på tydligen.

Scafetta letar efter ”naturliga cykler” och försöker hitta korrelationer utan att bry sig särskilt mycket om fysikaliska förklaringar bakom. Hans artiklar har visat sig vara behäftade med en hel del vetenskapliga problem, som exempelvis att inte ta hänsyn till konstaterad drift i analysinstrument. Men även utan att sätta sig in i detaljerna kan man konstatera att hans modell och prediktioner redan har fallerat. Modellen förutspådde att den globala temperaturen år 2020 skulle vara samma som år 2000.

Ja, och på denna väg är det och det kommer inte ta slut. Så här ser det ut på varenda klimatpunkt som det tjatas om i sociala medier.

Och nej, det är inte rimligt att alla journalister ska hålla koll på alla dessa turer eller rapportera om dem. Det är dessutom helt omöjligt att skildra den här typen av irrfärder i ett kort nyhetsinslag. Men taktiken funkar utmärkt för att så tvivel, få normala människor har väl orkat läsa ända hit antar jag, och jag menar, varken Lena Andersson eller någon på SvD:s ledarredaktion orkade ägna en minut åt att klicka sig in i IPCC:s sammanfattning för att kontrollera en uppenbar lögn om att naturliga parametrar inte avrapporterades där.

Det kommer ALLTID att finnas någon forskare som har en avvikande åsikt, och precis som inom alla andra yrkesgrupper och arbetsplatser finns det en klick som aldrig kommer vika en tum eller överge sina ståndpunkter. Oavsett vilka motbevis som presenteras.

Just därför är det oberoende granskade studier, publicerade i riktiga vetenskapliga tidskrifter man har att luta sig mot. Just för att man där avkrävs hållbara fakta, inte åsikter. (Som synes ovan är det dock inte helt så enkelt.) Därför är det också en vedertagen sanning att man inte ska läsa ut för mycket av enskilda studier, för det finns tusen anledningar till att en analys med ny metodik inte håller i längden (och det även utan att det handlar om fusk). Att forskargrupper replikerar och vidimerar/falsifierar andras resultat är hur vetenskaplig kunskap växer fram.

Visst finns det osäkerheter i klimatforskningen, men Widding och kompanis ”skepticism” handlar inte om att nyansera debatten, de kräver att media ska dyka ner i varenda kaninhål så fort det dyker upp en avvikande åsikt, även om den inte har stöd i vetenskapligt publicerade data. Och det är just detta som omöjliggör en saklig diskussion om osäkerheter och åtgärder.

Som jag skrivit tidigare, om du vill prata om biverkningar av vaccin, som de facto finns, börja inte med att hävda att det inte finns belägg för att vacciner alls fungerar.

Är jag orättvis när jag kallar det konspirationsteori?

Det finns betydligt fler likheter mellan antivaccindebatten och klimathotsdebatten än vad det finns olikheter (även om klimatfrågan så klart är betydligt mer komplex). Eller tror du inte antivaxxarna lyfter fram ”många forskare säger”-argumentet? Eller att ”hundratals granskade vetenskapliga studier säger ditten och datten”? Eller att etablissemanget mörkar information?

  • ”This book — Miller’s Review of Critical Vaccine Studies — provides the other side of the story that is not commonly told. It contains summaries of 400 important scientific papers to help parents and researchers enhance their understanding of vaccinations”
  • ”So why do hundreds of peer-reviewed studies indicate the opposite is true? Read, download, and share this document widely to provide the necessary evidence-based counterbalance to the pro-vaccination propaganda that has globally infected popular consciousness and discussion like an intractable disease. [….] This is the literature that the media, politicians and governmental health organizations like the CDC, pretend with abject dishonesty does not exist.”

Och precis som den här ”antivaccinstudien” visade sig vara av Kalle Anka-klass så är det exakt likadant inom klimatdebatten där många lever gott på att leverera alternativa teorier. De är en liten skara men ack vilket genomslag de kan få.

Ber om ursäkt för ett för långt inlägg, hade behövt vara mycket längre för att bemöta allt Widding skrev dock.

Läs mer i min bok Spelet om klimatet.

PS

By the way, det var så här du sa:

Boksläpp: Spelet om klimatet

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Skrivande, Uncategorized, Vetenskap4 kommentarer

Då var det äntligen dags. Idag släpps min bok om klimatdebatten: Spelet om klimatet. Tyvärr gör ju pandemin att det inte blir något boksläppsmingel men det är som det är. Nu ska den i alla fall finnas tillgänglig att köpa där man normalt köper böcker. Rätt kul att se så många års jobb hamna i bokformat, men prestationsångesten har ökat i takt med att denna dag har närmat sig 🙂

Spelet om klimatet är en bok om klimatdebatten men huvudfokus ligger varken på bistra framtidsprognoser eller de allra senaste rönen inom klimatforskningen. Det är mer en titt bakåt i tiden och en skildring av hur debatten kunnat bli så polariserad som den har blivit. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare anta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Det är naturligtvis inget som har hänt av sig självt, många har kämpat hårt för att få det dithän men det är långt ifrån så enkelt att oljebolagen har köpt alla som protesterar mot IPCC:s slutsatser eller att alla ”klimathotsskeptiker” skulle vara korkade och lida brist på utbildning.

Förord av Anders Wijkman och Martin Hedberg:


”Maths Nilssons bok är en bedrift i en tid då fake news och ifrågasättandet av kunskap har fått allt större utrymme. Maths visar hur skrupelfria krafter satt desinformation och förvanskning av fakta i system för att förvirra oss alla, och därmed försenat nödvändiga politiska beslut. Min förhoppning är att boken blir läst av många och leder till ett uppvaknande.” 

ANDERS WIJKMAN, samhällsdebattör, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016

”I sin bok åskådliggör Maths Nilsson hur ett till synes ändlöst nystan av pengar, ideologi och särintressen ställts mot klimatvetenskapen. Läsaren leds in i händelsernas centrum där surt regn blandas med freoner, kalla kriget, tobak, fossilindustri, politik, pengar, makt och ideologi. En högaktuell bok som även bidrar med pedagogiska förklaringar av klimatvetenskapen.” 

MARTIN HEDBERG, meteorolog, debattör, författare

 Finns på Adlibris, Bokus och andra sajter liksom i bokhandeln (de kan beställa hem om de inte har den hemma).

Det närmar sig …

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Skrivande11 kommentarer

Då var Spelet om klimatet korrekurläst och fixad!!!

Det ligger mycket jobb bakom en bok, kanske mer än vad många anar. Jag vet inte hur många timmar jag lagt på det här, själva skrivandet av första versionen tog nog bara ett par intensiva månader i slutet på 2019. Men bakom det ligger en mängd blogginlägg och inläsande av material till dessa under flera år. Men förlagen dissade manuset – ända till Roos & Tegnér i våras hörde av sig och var intresserade. De ville (förståeligt nog) ha ett utlåtande eller dylikt från en mer ”officiell relevant källa”, dels för att bekräfta att jag inte var helt ute och cyklade och dels för att det är ohyggligt svårt för en okänd person att nå ut i mediabruset.

Men jag tycker det är sjukt jobbigt att be om hjälp med sådant där. Jag kände heller inte någon relevant person som skulle kunna tänka sig att läsa mer än ett par hundra sidor text som det kanske inte skulle bli något av med… Skrev i alla fall i ett mejl till Anders Wijkman på vinst och förlust. Och han nappade. Och gillade det. Han hjälpte mig med fler kontakter och Martin Hedberg (meteorlog) ställde också upp. Helt överväldigad av deras hjälp – trots att vi inte känner varandra har de lagt en massa tid på min bok. Stort! (Se ett kort utdrag från deras förord nedan.)

Efter manuset blev antaget har en redaktör gått igenom texten. Vi har skickat det fram och tillbaka ett antal vändor och det har blivit rejäla ändringar på vägen. Förlaget kollade sen igenom det. Därpå har inlagan gjorts (det vill säga allt som finns innanför pärmarna) följt av en korrekturläsning. Jag läste igenom och hittade bara några småfel men … jag blev grymt imponerad av korr-proffset som hittade en massa saker att anmärka på. Trots (eller kanske på grund av?) att jag gått igen om det så många gånger så fanns det saker jag var helt blind för.

Men nu är allt på plats och snart klart för tryck! Jag har lärt mig en massa på vägen.

Likaså hade jag idag ett snack med förlaget om lansering av boken (inte helt optimalt att lansera en bok under en pandemi direkt). Ska snart ha möte med pr-byrå som ska lägga upp en kampanj – så sjukt spännande och overkligt. Min bok liksom. Lilla jag 🙂

Du lägger väl till den på din önskelista på Adlibris 😉 (släpps 25/3).

Utdrag från förorden:

Anders Wijkman (samhällsdebattör, tidigare riksdagsledamot och europaparlamentariker, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, ordförande Miljömålsberedningen 2015-2016 m m) : ”Maths Nilssons bok är en bedrift. Maths har lyckats med konststycket att i detalj visa hur maktfulla politiska och ekonomiska intressen, med utnyttjande av desinformation och förvanskning av fakta, har åstadkommit exakt det som Hansen beskriver: att mer än 30 år, som borde använts för att kraftfullt reducera utsläppen av växthusgaser, i allt väsentligt slösats bort. Ett tydligt bevis är att de årliga utsläppen av växthusgaser är mer än 50 procent högre idag än de var 1988.”

Martin Hedberg (meteorolog, samhällsdebattör och författare): ”Vi får i boken en inblick i de processer som föregår vetenskapliga artiklar i allmänhet och IPCC:s arbete i synnerhet. Maths förklarar väsentliga delar av klimatvetenskapen så att lekmän förstår. Men han berättar framför allt om hur politiska, ideologiska och ekonomiska särintressen i decennier har försökt, och i mångt och mycket lyckats, så split och tvivel i syfte att fördröja åtgärder som skulle gagna såväl mänskligheten som övrigt liv på planeten. Detta vävs samman på ett sätt som ger insikter i såväl forskning och vetenskap som ideologiska agendor.”

En röd liten stuga. Ny ljudbok!

Den Av Mathsi Manus, Skrivande4 kommentarer

Yay, då finns min bok En röd liten stuga ute som ljudbok. Den skiljer sig lite från mina övriga böcker, tyckte det var kul att testa en ny genre:

En deckare i feelgood-format där en döende landsbygd kämpar mot staten och kapitalet. Det enda mordoffret i den här historien är en ihjälskjuten gnu på Ölands Stora Alvar. Poliserna Pia och Bosse som får åka på det udda uppdraget hamnar mitt i en grannfejd mellan en bonde och en rik stockholmare som köpt en herrgård i utkanten av Hemlösa by. Tillsammans med kommunen har han hemliga planer för området vilka skulle få katastrofala följder för de boende där om de genomförs. Byborna kämpar emot och hoppet står till en röd liten stuga som ligger i vägen för alltihop.

Men ingen vill prata om den förolyckade gnun och vad den har med saken att göra.

Utgiven som ljudbok hos SAGA Egmont förlag. Hittas t ex här Bookbeat, Storytel,
Inläsare Cecilia Ström.

Framsida, titel och redigering klar

Den Av Mathsi Manus, Skrivande4 kommentarer

Då har en första redigerad version av min bok Spelet om klimatet gått iväg till förlaget (Roos&Tegnér). Lite lätt ångestfyllt – man blir ju liksom aldrig färdig med en text. Och det dyker alltid upp tankar angående formuleringar och saker jag borde tagit med eller tagit bort.

Att redigera är en känslomässig berg-o-dalbana. När jag fick första versionen var jag på riktigt uselt humör och reagerade genast med taggarna utåt på det alldeles nedklottrade manuset. Efter att ha andats ett tag insåg jag dock att det var väldigt bra kommentarer – och jädrigt lärorikt. Kommer aldrig sluta att förvånas över hur blind man kan bli för sin egen text.

Redigering är kul, men det tar en evinnerlig tid. Om folk visste hur mycket tid jag tillbringat för att formulera ett litet stycke skulle jag säkert åka in på dårhus 🙂 Långa dagar har det blivit och det känns som jag levt i en bubbla. Man har ju dessutom ett riktigt jobb att sköta – ett som ger pengar (jag gillar att jobba med olika saker – är dock ganska usel på att hålla många bollar i luften samtidigt och må bra …)

Och framsidan är också klar. Gjord av Niklas Lindblad. Tycker det blev kanon. Utgivning i slutet av mars, men redan upplagd på Bokus m fl och man kan klicka där för att få ett mejl när boken finns att köpa.

Nytt kontrakt på ljudbok!

Den Av Mathsi Skrivande, UncategorizedLämna en kommentar

Vad kul, mer Öland i etern 🙂

SAGA-Egmont-förlag vill ge ut min En röd liten stuga både som e-bok och ljudbok! Det är alltså samma förlag som gjort ljudboken av Minotauros Tårar. (De tillhör Lindhardt og Linghof som är Danmarks näst största förlag).

Men det var med ett litet förbehåll, ett par av personerna i boken pratar bred öländska och jag måste skriva om det för det kunde bli svårt att få till i ljudboksformat 🙂

Boken skiljer sig lite från mina övriga böcker och går mer i feel-good/satir-stil. Ville testa ett nytt format helt enkelt.

Inte klart med tider och så vidare, men spännande är det.

En döende landsbygd kämpar mot staten och kapitalet.

En deckare i feelgood-format där det enda mordoffret är en ihjälskjuten gnu på Ölands Stora Alvar. Poliserna Pia och Bosse som får åka på det udda uppdraget hamnar mitt i en grannfejd mellan en bonde och en rik stockholmare som köpt en herrgård i utkanten av Hemlösa by. Tillsammans med kommunen har han hemliga planer för området vilka skulle få katastrofala följder för de boende där om de genomförs. Byborna kämpar emot och hoppet står till en röd liten stuga som ligger i vägen för alltihop.

Men ingen vill prata om den förolyckade gnun och vad den har med saken att göra.

Katastrof och tillkomsten av en bok (ej om klimatet)

Den Av Mathsi Manus, Skrivande, Uncategorized3 kommentarer

9 september 1943 dödades två tyska soldater i en avlägsen bergsby på Kreta. Det är idag för 77 år sen. Repressalierna innebar en vidrig massaker som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Men det skulle senare leda fram till min bok Minotauros Tårar, som först var tänkt att bli något helt annat.

Jag hade en vag idé om hur några skulle förirra sig in i ett grottsystem, kanske koppla ihop det med den grekiska myten om Minotauros på något sätt, kanske letade de efter tyskt naziguld från andra världskriget? Ja, något i stil med Själseld, min debutroman (en delvis historisk rysare som utspelar sig på Öland där jag är uppvuxen).

Och jag hittade den perfekta bakgrunden, på Kreta finns det nämligen ett kilometerlångt grottsystem i närheten av staden Gortyna, full av detaljer som kan få fantasin att skena. En inskription från Dumas till exempel, (kanske inte Alexandre (?) men ändå 🙂 ):

Bild härifrån.

Det har även försvunnit folk därinne och platsen plockades bort från kartor så att folk inte skulle hitta dit. Men framförallt, med tanke på min bokidé, under andra världskriget hade tyskarna använt det som ammunitionsförråd!

Men efterforskningarna ledde också till att jag hamnade på sidor som handlade om vad tyskarna hade gjort under deras ockupation av Kreta, som massakern i Kontomari/Kondomari 1942 där alla män mellan 18 och 50 år blev avrättade. Den är kanske den mest kända då en tysk dåvarande propagandafotograf läckte bilder från det (han blev dömd för förräderi och fängslad för det).

Jag läste också om när hela byar jämnades med marken i den avlägsna bergsdalen Viannos. Jag fick kontakt med Stefanos Gerontis som skickade mig en pdf-fil av sin bok The Burned Villages med intervjuer av de som var med då.

Vi framställer ofta gärningsmännen bakom krigsförbrytelser som ondskefulla monster (med rätta). Men är det inte att fly verkligheten? För de är vanliga människor precis som du och jag. Och det har nog hänt illdåd under alla krig. ”Omänskligt” är väl i själva verket ett ord för saker som enbart människan gör (?). Hur kan det hända om och om igen? Hur lever man vidare efter en sådan händelse, både som gärningsmän och överlevande offer?

Det blev grunden till Minotauros Tårar. Berättelsen om två farbröder som var med när det hände. Ett offer och en förövare. Och något som hände i de labyrintliknande grottorna i Gortyna. En historia med anspelningar till myten om Minotauros.

Finns som storpocket och ljudbok.

Om kreativitet, effektivitet och arbetsglädje

Tänker ofta på det här när det pratas om effektivitet och liknande. Alla mina böcker har blivit till på liknande sätt, jag har bara en vag tanke att börja med, kör ett spår men ändrar mig efterhand, ofta ganska drastiskt. Inser rent logiskt att det borde vara mer effektivt att göra upp en plan, skriva synopsis och ha en tanke med varje kapitel, sen är det bara att köra på.

Lär dig skriva din bok snabbare! Jo, kanske, men varför?

Jag har verkligen testat det också och det har bara slutat med att jag antingen inte har kommit igång att skriva alls eller fortsatt skriva alldeles för länge på trådar som jag kände inte skulle hålla. För det var ju planen för att få ihop slutet. Som att träna enligt träningsprogrammet trots att hälsenan gör lite ont.

Men kanske framförallt, det är inte lika kul. För mig.

Hade en gång en fyrkantig chef och vi hade våra duster i hur problem på labbet skulle angripas och lösas. Efter ett tag kom vi överens om att det funkade på olika sätt. (typ: låt mig va! 😉 ).

Vi är alla olika. En av de saker som stressade mig mest på mitt förra jobb var just likriktningen i detta avseende på stora företag. Alla måste bli strukturtalibaner. Effektivitet har blivit till att bocka av punkter och räkna detaljpinnar istället för att se på helheten. Förståeligt och självklart på ett sätt, glädjedödande och stressande på ett annat.

IPCC:s WMO:s, BAMS, NCA:s sammanfattande rapporter om klimatvetenskapen räcker inte som stöd för ”konsensus”. Vi måste ha en siffra, 97%, byggd på enkäter.

Jag får inte luft i en sådan miljö. Sen kan det vara hur effektivt det vill. Och det likriktar. Alla måste vara stöpta i samma form för att det ska funka. Ledstänger för vissa är rena rama fängelsegaller för andra.

Och det kan skilja från tillfälle till tillfälle vad man pallar och vilken ”metodik” som passar en just då. Att få ihop det på en arbetsplats är förstås inte enkelt (och nej, jag är inte helt strukturlös och mycket av mitt nuvarande jobb handlar om att planera en del, det är överdriften jag vill åt, men jag vet inte hur).

Jag har kört två Ironman, första gången var det träningsprogram, pulsklocka och dagbok som gällde. Skitkul. Aldrig varit så vältränad. Men det blev pannkaka då jag fick problem med sköldkörteln bara ett par månader innan och jag borde inte ha kört tävlingen (men tog mig runt).

Nästa gång ”råkade” jag anmäla mig när jag var ett psykiskt vrak. Hade tokångest inför långpassen. Skippade träningsupplägg och dagbok, hade ungefärlig koll på vad jag gjort ändå. Lyckades lura mig själv att det är okej med 20 min löpning, när jag väl kommit ut blev det längre (inte alltid) och jag kom snart upp i 2-3h-pass (det underlättar att vara lite korkad här).

Och på cykeln tog jag bort hastighetsmätaren och skippade nästan alla långpass men cyklade regelbundet. Inte optimalt men det funkade (det underlättade naturligtvis att jag alltid har tränat en hel del). Något annat hade ju faktiskt inte varit möjligt och då hade det inte blivit något resultat alls. På tal om effektivitet.

Tävlingen blev sen skitkul, lite dåliga förhållanden gjorde att tiden blev en aning sämre än förväntat men ändå helt okej. Och jag brydde mig faktiskt inte. På riktigt.

Man får anpassa metod efter tillfälle och vad man orkar med just då. Men är det ens förenligt med att leva i vårt samhälle? Förmodligen har väl alla generationer sagt samma sak om detta 🙂

Själv har jag sagt upp mig från ett välbetalt jobb och har lyckan att kunna jobba som egen konsult och växlat ner i arbetstid rejält (avlönad tid vill säga, skrivandet räknar jag inte in…). Oändligt skönt att nästan aldrig ställa klockan på morgonen och få sova till punkt. Men det har sin nackdelar att inte har samma pengar att röra sig med och aldrig riktigt veta hur mycket pengar man kommer tjäna nästa månad (även om det inte går någon nöd på mig).

Jaja, några tankar utan anledning en dag som denna.

Nytt: ”Det som blir över” som ljudbok

Den Av Mathsi Manus, Skrivande, Uncategorized2 kommentarer

0001708309

 

Det som blir över finns nu som ljudbok. Förlag: Bookea. Inläsare: Anders Jacob. Finns på de ställen där ljudböcker brukar finnas, t ex Bokus och Storytel.

Ett tankfartyg lastat med tonvis av frätande kemikalier anlöper hamnen i Abidjan, Elfenbenskustens största stad. Lasten dumpas på stadens många soptippar och orsakar en dödlig katastrof bland stadens mest utsatta invånare. Jakten på de skyldiga tar vid och spåren leder till Europa och ett av världens största oljetradingbolag.

Olle är definitivt inblandad i katastrofen men känner sig lurad och att någon försöker sätta dit honom. Han inser att han ligger illa till och flyr hem till Sverige. Där får journalisten Linda ett kryptiskt tips om att det som hände i Abidjan har sitt ursprung i Sverige.

På var sitt håll, men med vitt skilda syften, söker de båda efter sanningen om vad som hänt och de ansvariga för katastrofen. Mitt i allt hamnar Max som börjat sitt nya jobb på ett riskkapitalbolag. Han råkar göra ett naivt misstag som sätter honom i en större fara än han någonsin kan ana.

”Det som blir över” är en spännande och laddad thriller inspirerad av verkliga händelser.

(brukar få frågan så, nej, jag har inte varit med och valt inläsare och jag har faktiskt inte lyssnat, så berätta gärna om det blev bra 🙂 ).

Större delen av boken kom till på en heltids Skrivarkurs på Ölands Folkhögskola. En kurs som blev lite av ett nödvändigt andningshål, sa nämligen upp mig från välbetalt jobb då jag höll på att bryta ihop och bli den bittra gubbe jag inte ville vara 😉

(Det som blir över finns även i fysiskt bokformat, se under fliken ovan eller klicka här).

 

Nytt bokkontrakt!!!

Den Av Mathsi Klimat, Manus, Samhälle, Skrivande, Uncategorized8 kommentarer

MNIL7429

Jajjemän, nu är det klart, tio år efter min debutroman Själseld och otaliga efterföljande stolpe-ut-upplevelser har jag idag skrivit på avtal med förlaget Roos & Tegnér för utgivning av mitt senaste alster (fackbok) 🙂

Det har inte varit en spikrak väg och det hade aldrig gått utan hjälp av Anders Wijkman (bland annat ordförande i Programkommittén för det nationella klimatforskningsprogrammet) och meteorologen Martin Hedberg (”känd från TV” 😉 ) som läst och erbjudit sig att skriva förord. Det är stort att ställa upp och hjälpa till trots att vi aldrig har träffats eller känner varandra. Jag är så himla tacksam.

Manuset har haft många arbetsnamn och gått från Parallella Verkligheter till Spelet om Klimatet men det är inte spikat ännu.

Det är en bok om klimatet men huvudfokus ligger varken på bistra framtidsprognoser eller de allra senaste rönen inom klimatforskningen. Det är mer en titt bakåt i tiden och en skildring av hur debatten kunnat bli så polariserad som den har blivit. Vad hände egentligen på vägen när till exempel politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare anta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Det är naturligtvis inget som har hänt av sig självt, många har kämpat hårt för att få det dithän men det är långt ifrån så enkelt att oljebolagen har köpt alla som protesterar mot IPCC:s slutsatser eller att alla ”klimathotsskeptiker” skulle vara korkade och lida brist på utbildning.

Boken vänder sig till alla som är intresserade av klimatfrågan och det krävs inte akademiska förkunskaper för att läsa. Det handlar visserligen om klimatdebatten men är samtidigt en skildring av hur vårt samhälle fungerar i dessa tider med falska nyheter och en utbredd misstro mot ”etablissemanget”.

Det är inte min ambition att berätta någon ”enda sanning” utan att mer leverera en ögonöppnare och förhoppningsvis leda till en ökad, verklig, skepticism gentemot den information som sprids.

Finns det ett behov? Det är visserligen en liten skara som helt anser att klimathotet är en bluff men Novus undersökning från 2019 visade att en femtedel av både KD och SD:s väljare inte tror att uppvärmningen har något med våra utsläpp av växthusgaser att göra. Läs även om en ny internationell undersökning där Sverige sticker ut i hur vi ser på klimatfrågan. Ett flertal pseudoskeptiska böcker jag delvis bemött här på bloggen har släppts nyligen och de jobbar uppenbarligen även på läroböcker i detta nu … Så ja, jag anser att behovet finns i allra högsta grad!

Avslutar med Anders W:s omdöme: Boken fyller ett stort, stort tomrum. Det tycker jag också, men jag erkänner att jag nog har en del besvärande intressekonflikter i just den frågan 😉