Känslan att hålla sin egna bok i handen

bild-det-som-blir-over-provtryck

Fick ett litet paket idag. Två ex av min Det som blir över från Publit. Mycket nöjd måste jag säga, men kommer nog göra en lätt justering i inlagans nedermarginal. Funderar också på att minska fontstorleken en aning.

Men först borde man väl bestämma sig för vilken variant jag ska ge ut, inbunden, pocket eller mjukband som här … Oavsett vilket så är det en härlig känsla att hålla i en bok man skrivit själv 🙂

 

Bizarro, böcker och hökar

Senaste veckorna har varit som att leva i ett Bizarro-magasin. Helt overkliga byråkratiska förvecklingar som får en att undra varför man finns till … känslor som blir magnituder värre när man samtidigt fallit in i årets pollen-koma.

Ett par dagar med snö/regn har ju gjort det en aning lättare även om jobb-byråkratin inte är över ännu. Bara för att komma till skott med någonting har jag fixat klart och beställt provtryck av Det som blir över från Publit (Print-on-Demand). Valde mjukband i A5-format. Tänkt utgivningsdatum är i augusti då det blir elva år sedan den miljökatastrof boken handlar om ägde rum. Planen är att trycka upp en upplaga och inte gå via Publit (mer än med e-boken) men var som sagt tvungen att göra något konkret för att inte explodera … eller snarare implodera.

det-som-blir-over-omslag-tryck-publit

Var ute och gick i snålblåsten idag för att lapa lite energi och så hände  det. Hörde ett kackel, trodde först det var en spillkråka men det visade sig vara en duvhök. Först hannen, sedan kom även den större honan (klicka på bilderna nedan). Den blicken … Min absoluta favoritfågel och det är inte lätt att fota dem. Vardagsspänning så det förslår för en fågelnörd…

 

Ny bok på g -publiceringstankar

Det blev många turer innan den här historien landade. För ett antal år sedan skrev jag första versionen av Det som blir över; det som först skulle bli en skräckis gled över i att bli en politisk thriller. Eller det var vad jag ansåg just då. Kommer ihåg att jag faktiskt tyckte den var ganska bra och skickade också iväg den till lektör. Fick en bra och konstruktiv sågning av Leffe på skrivsidan.com som  ändå inte fick mig att börja gråta (det var först när jag långt senare läste om den jag upptäckte exakt hur dålig den var jag började gråta 😉  ).

Jobbade om den totalt på en distanskurs på  Ölands Folkhögskola, skickade sedan in den till ett otal förlag, fick mer än standardsvar från flera och var snubblande nära att bli antagen på Harper Collins, men beroende på vad de redan beslutat ge ut så fick den ändå nobben. Och nu är jag i samma sits som de allra flesta författar-wanna-be’sen hamnar i: Vad göra nu då? Skriva om och försöka igen, lägga ner eller ge ut själv?

Efter allt jobb som jag lagt ner känns det surt att bara låta den ligga och jag har ingen lust att börja karva i den och harva runt med samma projekt igen. Då återstår att ge ut den själv och det finns ganska många alternativ.

Hybridförlag

I takt med att självpubliceringen ökat dramatiskt har också tjänster för detta vuxit som svampar ur marken. Ett alternativ som jag tyckte lät tilltalande är hybridförlagen som i princip går ut på att jag själv betalar för att få boken utgiven, hybridförlaget gör alltså allt det där som vanliga förlag gör och sköter också distribution och kontakt med bokhandlare etcetera. I slutänden får jag större delen av vinsten än på vanligt förlag (typ 70-80%, medan det ligger på 50% och neråt på vanliga förlag).

Men det är inte gratis. Blivit erbjuden att publicera via ett av dessa förlag och prislappen hamnade på 50 000:- plus tryckkostnader (tror det rör sig om tjugotusen för tusen böcker eller så). Ingen summa jag känner att jag har råd med, särskilt med tanke på att det går att köpa in redaktörsjobb från proffs jag litar på för tiotusen spänn, omslag kan jag göra själv, sättning av inlaga finns det program för (har även gjort det själv i In-Design tidigare), smälla upp en hemsida för boken fixar jag också själv. Det mesta av reklamarbetet förväntas man själv stå för om jag fattat det rätt (det krävs visserligen en ganska stor insats vad det gäller den biten på vanliga förlag också för en okändis som jag …). En rimlig målsättning är att få det att gå jämt ut ekonomiskt var beskedet. Hmm …

Lektörsarbetet anser jag att jag fått på kursen jag gick och redaktörsjobbet har jag redan  fått gratis av en vän (även om ingen av dem läst det nya slutet, har precis slaktat +30 A4-sidor). Förmodligen inte lika proffsigt som det blivit på ett riktigt förlag förstås men ändå … Kort sagt, det är för mycket pengar för min del.

Egenutgivning

Återstår egenutgivning och det finns en hel uppsjö att välja mellan. Min senaste bok, Minotauros Tårar, gav jag ut på Publit, ett Print-On-Demand (POD) -företag som betyder att en bok trycks först när den är beställd. Är förstås fördelaktigt då man slipper trycka upp en stor upplaga som man kanske inte får såld. Nackdelen är att det är dyrt, för en pocket på 300 sidor är produktionskostnaden cirka femtio kronor och standardpriset bokhandlarna köper in en pocket för är 35 kronor minus rabatter (i princip obligatoriska vad jag förstår). Med andra ord, POD diskvalificerar en från att hamna i bokhandlarna (även om jag är övertygad om att POD kommer vara det dominerande inom en ganska snar framtid).

Men ska man då inte satsa på sin dröm och trycka upp en större upplaga i Polen eller liknande för att få ner styckekostnaden? Kanske, men det är knappast min min dröm att förhandla priser och tjata på bokhandlare och sköta distribution osv. Visst behöver man utmana sina rädslor för att utvecklas men ibland får man inse att ett en klippa helt enkelt är för brant för just det tillfället och kanske komma tillbaka när man är i form för det. Jag har tidigare gått så långt att jag haft möte med tillverkare för en ”uppfinning” under en tid när jag var mentalt kraschad och det blev bara pannkaka av alltihop. Istället för att peppa upp mig fick det mig bara att sjunka djupare i kvicksanden. Att hålla fast vid en dröm/ett mål för länge är bara idiotiskt och får en att missa annat som finns längs vägen.

Så vad blir det då?

Jag har bestämt mig för att ge ut Det som blir över som en e-bok i första hand (det är väl ändå framtiden, va?). Men känslan att hålla sin egna bok  handen är faktiskt ganska najs, så det kommer bli en POD-version också. Om inget oförutsett händer blir det via Publit eftersom jag redan har en bok där och jag har inget att klaga på hos dem, tvärtom, de var väldigt tillmötesgående när jag ville göra en ändring som egentligen inte ingick i priset så att säga.

Jag har precis avslutat redigeringsjobbet, leker nu med omslag och ska fixa lite baksidetexter och så vidare. Men det är på gång … Men däremellan tänkte jag ta lite semester i Mexiko de närmsta två veckorna, fridykning med valhajar med I Am Water. Extaaaas!!! 🙂

Här är förresten några utkast till omslag (e-bokvarianten), vad tycks? Det handlar om efterspelet till en av de största miljöskandalerna genom tiderna med hundratusen skadade och femton döda. Boken är helt fiktiv men alla miljöbrott är hämtade ur verkligheten. Det har även förgreningar upp till Norden, i min bok i Sverige men i verkligheten var det Norge. Lär bli fler varianter, inte helt nöjd men kul att leka 🙂

Klicka på bild för att se bättre …

 

 

 

 

Förbereder föredrag …

Då har författarsveriges personalfest, jag menar bokmässa, börjat och alla sugs ner till Göteborg … Själv sitter jag dock hemma och förbereder föredrag till nästa vecka (”författarfrukost” på ett företag och I’m the big star …. ähum ;-)…

Ska bli kul (men alltid lite skräckblandad förtjusning bakom sån’t här …). Rotar runt bland lite bilder som kan passa och hittade den här … den kanske inte passar riktigt till föredraget men det får jag nog ändra på, den är ju så gullig 🙂

Go’natt

 

mni_0716_1

 

Nya uppgifter om sockerindustrin och forskningen

mnil0703_2

Att hjärt/kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna är ingen nyhet och det finns heller inget nytt i att det vi äter är en del av orsaken till det. Inte heller är ”bråket” om det är socker eller fett som är största boven i dramat något nytt. Redan på femtiotalet ställde sig forskarna denna fråga eftersom dödligheten i dessa åkommor ökade allt mer, i synnerhet hos amerikanska män.

På sextiotalet framförde två av de främsta forskarna på området i USA motsatta teorier om huvudorsaken: den ena sidan sa att det berodde på ett högt sockerintag och den andra att det berodde på ett högt fettintag. Hoppar man fram till åttiotalet så hade hypotesen om att tillsatt socker skulle vara skadligt i stort sett fått ge vika för tesen att det var fettet som var problemet. I 1980 års kostråd för amerikanarna låg fokus helt på att minska fettintaget.

Nu visar nya uppgifter publicerade i JAMA Internal Medicine att det kanske inte var en slump …

För på sextiotalet pekade mycket forskning på att ett ökat sockerintag hade en koppling till att kolesterolhalterna ökade i blodet och därmed skulle vara en allvarlig faktor bakom den ökade hjärt/kärlproblematiken. Det var dock något som helt sågades in en reviewartikel i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine skriven av tre prominenta Harvardforskare. Efter att ha gått igenom den forskning som fanns drog de slutsatsen att de studier som låg bakom ”sockerteorierna” var undermåliga och inte gick att lita på.

Nu har det visat sig att de fanns en del intressekonflikter som låg och lurade i vassen, något som inte avslöjats förrän nu. Sugar Research Foundation (idag Sugar Association), det vill säga en handelsorganisation finansierad av sockerindustrin,  hade nämligen betalat forskarna motsvarande $50 000 för att utföra den nämnda reviewstudien. De hade dessutom varit med att plocka ut vilka vetenskapliga artiklar som skulle ingå i genomgången och det råder knappast något tvivel om vilket resultat de ville få ut av den …

“Our particular interest had to do with that part of nutrition in which there are claims that carbohydrates in the form of sucrose make an inordinate contribution to the metabolic condition, hitherto ascribed to aberrations called fat metabolism. I will be disappointed if this aspect is drowned out in a cascade of review and general interpretation.”

In response, Hegsted assured Hickson that “We are well aware of your particular interest in carbohydrate and will cover this as well as we can.”

Informationen kom fram när man gick igenom gamla dokument med kommunikation mellan Sugar Research Foundation och de aktuella forskarna (som inte längre finns vid liv).

Kontakten mellan akademin och ”sockerindustrin” uppmärksammades förra året i en artikel i New York Times. Coca Cola, Pepsi m fl spenderar mångmiljonbelopp på att stötta forskning som till stor del säger att det är bristen på motion som är orsaken till fetmaproblemen och att kaloriintaget spelar en väldigt liten del. Enligt en artikel publicerad i PLOS Medicine har studier finansierade av ”läskindustrin” en fem gånger så hög sannolikhet att inte hitta en koppling mellan läskedrycker och fetma.

Fusk, vinkling eller objektiv sanning?

Det här är ett alltmer tilltagande problem för trovärdigheten inom forskningen som jag skrivit om tidigare (och ingår i mitt senaste manus Tvivel som nu ligger ute hos förlag för påseende …). För det handlar naturligtvis inte om fusk så fort näringslivet är inblandad i forskningen men utvecklingen börjar kännas en aning sorglig om jag ska vara ärlig (även om det som vanligt är ett ytterst litet fåtal som förstör för andra för egen vinnings skull). Tobaksindustrin har blivit fällda i domstol för att bl a ha ”köpt” forskare för att sprida budskapet att rökning inte är farligt. Inside Climate News har visat att bl a Exxons egna forskare slagit fast att klimatförändringarna är verkliga och kan ge ”katastrofala följder” medan företaget ändå finansierat och spridit budskapet att det inte är några problem.

Ni har väl förresten sett dokumentärserien ”Experimenten” om KI-skandalen med Macchiarini (finns på Svtplay). Skrämmande. Framförallt flatheten hos KI:s ledning som verkar varit helt starstrucked av sin kirurgstjärna.

Någonstans långt därinne kommer tankarna om det kanske inte är så konstigt att detta händer. Är det inte precis sånt här beteende vi väljer att belöna? Förra utbildningsministerns uttalande i debattartikel i DN:

Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet

Men det är kanske att dra det för långt….

Om du funderar över bildvalet till denna artikel så … hmm.. det gör jag med … 🙂