Besök av Aktuellt – och igen: varför inte ”live-debattera”

Aktuellt ska göra ett inslag om klimatförvillandet och jag fick en förfrågan om att vara med. ”Skeptikern” Elsa Widding uppger att hon också varit tillfrågad men tackat nej eftersom det gällde bandade intervjuer och inte en direktsänd debatt. Själv tycker jag snarast tvärtom och jag tänkte förklara varför. Lägger även till en video som visar varför det är en mardröm att debattera mot en smoothtalker som Lomborg – en av de mer framträdande klimatdebattörerna.

Det var knappast förvånande att Widding tackade nej eftersom hon, och de flesta andra ”skeptiker”, brukar måla upp bilden av att mainstream media är med i ”IPCC-komplotten”. Klart att hon ser en risk i att hennes svar klipps av och manipuleras om det inte är direktsänt.

Jag trodde först också att förfrågan gällde en direktsänd debatt och förklarade att jag motvilligt kunde ställa upp men bara om det styrdes upp ordentligt. Men fick direkt svar att det skulle bli inspelat i förväg. Det här har varit en evig fråga i USA, där debatten rasat hårdare än här. Forskare anklagas för att vara fega och inte våga ta debatten.

Jag har tidigare fått uppmaningen (ej från media dock) men då förklarat, och gett exempel på, varför jag tycker det är en usel idé. Det handlar inte om att jag inte ”vågar ta debatten”, formatet är bara kasst helt enkelt. Utöver det jag redan skrivit tänkte jag här ge några ytterligare exempel, en del har jag berört tidigare.


1) Det är extremt svårt att uttrycka sig kort och koncist om så komplexa saker som klimatvetenskapen (som likaså spänner över enormt stora områden). Jag är betydligt bättre och mer bekväm i att uttrycka mig i skrift än i en hetsig debatt. Det är inget jag skäms för att erkänna. Men det är inte huvudorsaken utan –>

2) Man ligger i underläge redan från början: det är hur enkelt som helst att påstå att IPCC ignorerar och mörkar alternativa förklaringsmodeller med orden: ”Många forskare säger …” och lägga fram ”bevis” i form av en hänvisning till en forskare, en gammal artikel eller dylikt.

Även om dessa argument har motbevisats 111 gånger om, kan det vara svårt att bemöta då det oftast kräver långa utläggningar. Och det är förstås inte alls säkert att man är uppdaterad i just den frågan. Bilden av det vetenskapliga kunskapsläget blir därmed totalt snedvriden. Här får ni några exempel (första har jag skrivit om tidigare):

Elsa Widding påstår i video 6 maj 2020 (ca 4:20 in) Elsa Widding 6. Vilka ifrågasätter klimatlarmen? – YouTube att det är långt ifrån säkerställt att CO2-ökningen i atmosfären kommer från oss människor. Hon hänvisar just till ”många forskare säger” samt en studie av Solheim, Humlum och Stordahl från 2013, och frågar sig varför man inte lyssnar på experter i frågan. Artikeln finns mycket riktigt och man kan förstås fråga sig varför professorers publicerade artiklar ignoreras? The phase relation between atmospheric carbon dioxide and global temperature – ScienceDirect

Det bara det att artikeln är gammal (2013) och den har inte alls ignorerats. Gör man sig omaket att klicka fram den ser det nämligen ut så här:

Notera de två kommentarerna. Det är inga sociala-medier-svar utan artiklar som påvisar grova felaktigheter i huvudartikeln. Och det är inga känsloburna åsikter utan argument uppbackade med empiriska vetenskapliga belägg. För att uttrycka det milt: det är sällan man ser en vetenskaplig artikel toksågas på detta vis.

Huvudpoängen här är dock inte vem som har rätt, utan att Widding inte med ett ord nämner att experter har lyssnat och de har argumenterat emot. Nästa steg är att Humlum och hans kollegor bemöter detta (precis som vetenskaplig debatt fungerat i evigheter). De kommenterande författarna säger sig också ha försökt få en respons från Humlum men mötts av tystnad.

Om de har rätt? Inte min sak att avgöra men typ alla världens forskare anser det. Det inkluderar även kända ”IPCC-kritiska” forskare som Curry, Lindzen och så vidare. Roy Spencer avfärdar som rent nonsens på sin blogg:

Bevisen är överväldigande och bygger på mätningar av isotoper, CO2-partialtryck, pH och en lång rad andra parametrar.

Executive Summary 2019_State of Climate.pdf (ametsoc.org):The ocean had a net uptake of about 2.4 billion metric tons of carbon dioxide in 2019. This is a record high amount and an increase of 0.2 billion metric tons from 2018, continuing a trend that began at the start of the twenty-first century. As a consequence of increased carbon dioxide in the ocean, surface ocean pH has declined by 0.018 ± 0.004 units per decade in most of the ocean, making it more acidic, since the pre-industrial period

State of Climate 2020: ”Oceans absorbed a record amount of CO2. The ocean absorbed about 3.0 billion metric tons more CO2 than it released in 2020. This is the highest amount since the start of the record in 1982 and almost 30% higher than the average of the past two decades.” (se för övrigt sammanfattande grafer här: https://www.climate.gov/news-features/understanding-climate/reporting-state-climate-2020 )

IPCC AR6: A.1.1 ”Observed increases in well-mixed greenhouse gas (GHG) concentrations since around 1750 are unequivocally caused by human activities.

Vill man ha en saklig och hederlig debatt får man ta och bemöta dessa motargument istället för att låtsas som att de inte finns. Det är trots allt 8 år sedan artikeln publicerades. I en livedebatt hade det kanske varit svårt att bemöta om man inte hade koll på just denna artikeln och kunnat visa det. Men ändå: det blir som att åsikt mot åsikt, vilket det inte handlar om här!


Volcano - Wikipedia

CC BY 2.0

Biokemiprofessorn Gösta Pettersson (pensionerad) argumenterar i sin bok Falskt Alarm på liknande sätt. Han tar upp att IPCC inte tagit hänsyn till skeptikers argument om att vulkaner under vattnet kan vara en stor utsläppskälla av CO2. Han hänvisar till en ”uppmärksammad artikel” skriven av geologen Timothy Casey.

Men det visar sig att det inte alls är någon vetenskapligt publicerad artikel han skrivit, utan ett blogginlägg (en milsvid skillnad). Volcanic Carbon Dioxide (geologist-1011.net) Flera har påvisat att Casey också har misstolkat sina källuppgifter.

Här är till exempel en diskussion om vulkaner kontra mänskliga utsläpp i American Geophysical Union’s Eos ”Volcanic Versus Anthropogenic Carbon Dioxide” .

Läser man vidare på Caseys blogg ser man att han också menar att fysiken bakom växthuseffekten är en bluff rakt igenom. En icke-fysiker, med en mastersexamen i geologi, avfärdar alltså ett par hundra års fysikalisk vetenskap i ett nafs. Det är med andra ord inte bara klimatforskarna han anser vara helt inkompetenta. Att han jobbar för oljeindustrin bevisar förstås ingenting, men det är ändå snudd på parodiskt.

Trovärdigare källa än kilometerhöga travar av vetenskapliga publikationer?


Pettersson fortsätter och menar att CO2-mätningarna från isborrkärnor inte stämmer. Det påstås att de initiala mätningarna av CO2 i isborrskärnor skulle ha gett mätvärden som inte stämde överens med moderna mätningar i atmosfären. Forskarna påstås då ha hittat på en teori att det måste finnas en förskjutning och att de sen gjorde allt för att bevisa denna förskjutning istället för att acceptera mätresultaten. Pettersson hänvisar till forskaren Jawowoski som lyfter fram en rad andra osäkerheter och det låter precis som om inget har gjorts för att minska dessa.

Men det har gjorts enormt mycket arbete för att vidimera resultaten och förskjutningen är inte heller tagen ur luften. Läs t ex på självaste WUWT.

Står man i en studio eller på en scen och någon drar till med sådana här körsbärsplockade referenser är det omöjligt att kolla upp vad som faktiskt är gjort på området. Och återigen, det blir en skev bild av det verkliga läget. Självklart finns det osäkerheter, men det betyder inte att man inte vet någonting.

Pettersson har i sin bok i princip helt uteslutit allt som presenteras av IPCC men drar sig inte för att exempelvis publicera Evans fantasifulla hypotes: Hansens modell och Evans hypotes (den märkligaste i klimatdebatten) Den har inte heller publicerats vetenskapligt utan saluförts på Evans frus blogg, JoNova, som enligt egen utsago är den tredje största i världen om klimatförvillande (just det där sista var min åsikt 😉 ). De två försörjer sig på detta, men det har förstås inget med saken att göra.


”Skeptiker” vill också sprida budskapet att alla forskare med alternativa förklaringsmodeller censureras och ignoreras av IPCC. Tydligaste exemplet är kanske den danske astrofysikern Svensmark. Utan att gå in på detaljer: han har visat att kosmisk strålning kan bilda partiklar i atmosfären som skulle kunna initiera molnbildning. Denna effekt varierar med solens aktivitet (som varierar i elvaårscykler).

Klimatsans och andra påstår att Svensmark bevisat att CO2 inte är den huvudsakliga boven i dramat bakom klimatförändringarna. Och det kan man ju tro, Svensmarks pressmeddelande vid publiceringen av en artikel 2017 sa något i stil med att de nu hittat den felande länken.

Och vad sa resten av forskarvärlden? De ifrågasatte inte själva mekanismen bakom partikelbildandet, däremot hade Svensmark inte på långa vägar kvantifierat hur det påverkade klimatet i stort. Här några intervjuer med andra forskare i samma område, ex: The press release goes way beyond what the paper actually shows,” says Steven Sherwood, an expert in atmospheric climate dynamics at the University of New South Wales, in Sydney, Australia.

Och notera också att Svensmarks studier har diskuterats i alla de fyra senaste IPCC-rapporterna (även den senaste). Ja, ALLA. Han har inte ignorerats! Hypotesen stämmer helt enkelt inte överens med observationer.

IPCC AR6 Chapter 7.3.4.5

Varför inte lyssna på vad han själv säger? År 2009 gick solen in i en cykel med extremt låg aktivitet (få solfläckar). Svensmark skrev då en artikel i en dansk tidning där han beskriver att de närmsta åren kommer bli mycket intressanta då hans hypotes förutspådde att temperaturen skulle gå ner. Artikeln översattes och publicerades på WUWT, världens mest besökta förvillarblogg:

Vi vet alla att uppvärmningen fortsatte, men det är ändå en av de mest framförda alternativa hypoteserna. Budskapet på ”skeptiska” bloggar lyder så här:


Ja, det är bara att botanisera på bloggen för att hitta fler exempel, hoppas poängen har framgått?

Det är fullt görligt att kritisera klimatpolitik och inslag i media utan att lyfta fram världens största konspiration. För det jag beskrivit ovan är ändå saker som man någonstans kan förstå att det blir misstag runt. Men förvillandet går betydligt djupare ner i kaninhålan än så. Se filmsnutt längst ner i ett av mina förra inlägg för att se vidden av detta från en av de som nu lyfts fram som realist i klimatdebatten: https://mathsnilsson.se/2021/08/15/jag-har-inte-klimatangest-ar-bara-less/

Och du ledarskribent, tycker du det här låter jobbigt att hålla koll på? Ja, då kanske du skulle vara lite försiktig med att beskylla snudd på alla världens klimatforskare för fuskare med stöd av dessa källor? En av anledningarna till att BAMS, WMO, NCA, IPCC osv gör sina regelbundna jättesammanställningar är att det ska ges en samlad bedömning av den dokumenterade vetenskapen. Att hitta olika åsikter på nätet är inte en vetenskaplig debatt!

Nåväl, nu har jag i alla fall haft hembesök av Aktuellt. Skräckblandad förtjusning om jag ska vara ärlig, och precis som vanligt efter intervjuer blev den kvarvarande känslan att inte riktigt nå fram; varför uttryckte jag mig sådär; varför la jag inte till detta och så vidare. Vi får väl se hur slutresultatet blir, ska sändas nästa vecka någon gång.


Till sist, här en video som kanske skulle intressera SvD:s ledarredaktion som publicerar Lomborgs alster löpande. En grymt duktig och extremt offensiv debattör som kan pumpa statistik tills öronen blöder och som aldrig viker sig eller erkänner några fel. Vad som är sant är egentligen inte det intressanta här utan hur Lomborg missbrukar statistik och informationskällor för att föra fram sitt budskap. Och vilket genomslag hans vinklade inlägg i debatten får:

Visst behövs kritiska röster och visst kan Lomborg ibland ställa nödvändiga frågor om vilka åtgärder som är värda att införa. Men han är grymt selektiv – ett modus operandi för Lomborg och man bör ta hans budskap med rejäla skopor salt https://mathsnilsson.se/2020/11/01/ja-lomborg-bor-tas-med-rejala-nypor-salt/


Läs mer om hur denna debatt har manipulerats allt sedan IPCC startades i min bok Spelet om klimatet:

https://www.adlibris.com/se/bok/spelet-om-klimatet-vem-kan-man-lita-pa-i-klimatdebatten-9789189215269

Klimatdebattens mest skrämmande artikel?

Klimatdebatten känns ibland helt obegriplig. Å ena sidan: ett enormt tryck för att begränsa utsläppen så att den globala medeltemperaturen ska hålla sig under 2ºC (helst 1,5ºC ) till år 2100 – allt för att klara oss undan potentiellt katastrofala följder. Å andra sidan: uppvärmningen kommer ha en rätt marginell påverkan på världens BNP och människans vardag, det optimala är att ”sikta på” en temperaturökning om 3,5-4ºC – dubbelt så högt jämfört med Parisavtalets ambitioner!

Det senare är vad exempelvis Nordhaus, som fick ekonomipriset till Nobels minne 2018, menar. Likaså Lomborg (som bygger mycket av sina resonemang på Nordhaus slutsatser). Motsättningarna åskådliggörs tydligt i detta replikskifte mellan Wijkman och Lomborg på SvD:s ledarsida. Det märkliga är att båda hänvisar till IPCC!

Hur är det möjligt?

Ekonomiprofessor Steve Keen anser sig ha svaret på den frågan. Och kanske är hans artikel där han förklarar detta en av de mer skrämmande i hela klimatdebatten? Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Först en titt på några av de faror som kan ligga och skvalpa där i framtiden enligt ”alarmisterna”. IPCC gav ut en specialrapport SR15 år 2018 som beskrev riskerna med att bara gå från 1,5C till 2C:s global uppvärmning, här en av bilderna Graphics — Global Warming of 1.5 ºC (ipcc.ch):

Flera studier visar att djur och växtliv riskerar att drabbas hårt av uppvärmningen. Vid 3,2°C ökning av den globala medeltemperaturen förväntas hälften av alla insekter, växter samt en fjärdedel av alla ryggradsdjur ha förlorat mer än hälften av sina utbredningsområden. The projected effect on insects, vertebrates, and plants of limiting global warming to 1.5°C rather than 2°C | Science (sciencemag.org).

Naturligtvis finns det osäkerheter i sådana här analyser men det är inte de exakta siffrorna som är viktiga, det handlar om trender och riskhantering. Ovanstående effekter förväntas alltså uppstå vid en lägre temperatur än den både Nordhaus och Lomborgs anser vara ett optimum då man tar hänsyn till kostnader för klimatåtgärder.

När temperatur och fuktighet blir för hög klarar vår kropp inte längre av att svettas (vätskan avdunstar inte). Då handlar det bara om timmar innan kroppen kollapsar av överhettning. Många människor har dock svårt att överleva i förhållanden innan denna tröskel överskrids – några kända värmeböljor som orsakat stor överdödlighet är Paris år 2003 med 4870 dödsfall och Moskva år 2010 med 10 860 dödsfall.

Enligt Mora et al 2017 innebär en global medeltemperaturökning på 3,8C att exempelvis Jakarta kommer få detta klimat året runt (PDF) Global risk of deadly heat (researchgate.net). Nedan visas resultatet från deras beräkningar över hur många dagar av ”dödligt klimat” som kan förväntas i en framtid vid olika koncentrationer av koldioxid i atmosfären (olika RCP). Lomborgs optimum ligger på 3,75 °C och det motsvarar nästan bilden RCP8.5 nedan. Notera att det inte innebär att hela befolkningen kommer trilla ihop under dessa dagar!

Climate Change, Public Health, Social Peace | SpringerLink

Här är en annan studie på samma tema: Deadly heat waves projected in the densely populated agricultural regions of South Asia | Science Advances (sciencemag.org) Och här en till: An adaptability limit to climate change due to heat stress | PNAS

Nu finns det stora osäkerheter även i dessa projektioner och de olika studierna kommer inte till identiska slutsatser om när detta kommer inträffa, men ändå.

Det finns alltså en lång rad risker med att temperaturen ökar mer än 2°C (långt fler än vad som redovisat ovan, jordbrukets produktivitet tycks t ex redan nu ha påverkats negativt: Climate change has cost 7 years of ag productivity growth | Cornell Chronicle).

Det finns dock ytterligare en väsentlig sak som behöver läggas till:

Forskarna – i alla fall de naturvetenskapliga – tycks ganska ense om att klimateffekterna inte kommer att ske linjärt. Det finns uppenbara risker att diverse jämviktsförhållande rubbas så att jorden hamnar i ett ”nytt läge” som vi inte utan vidare kan ta ett steg tillbaka ifrån. Att sluta släppa ut CO2 är för sent och kommer inte hjälpa. Dessa abrupta klimatförändringar brukar kallas tipping points, se t ex denna studien Tipping elements in the Earth’s climate system | PNAS:

En sådan punkt handlar om att Arktis sommar-is helt försvinner. När isen är borta absorberar havet mer solljus istället för att reflektera bort det och havet värms upp – och det blir lite av en självförstärkande spiraleffekt. Enligt studien är det tänkbart att vi redan passerat denna tipping point. Mer om detta i populärvetenskaplig form: As Climate Change Worsens, A Cascade of Tipping Points Looms – Yale E360.

Forskarna verkar vara rörande överens om att riskerna för att passera dessa gränser ökar dramatiskt om den globala medeltemperaturen kryper över 2°C. (Naturligtvis är det inget speciellt som händer vid just gränsen 2°C, det hela handlar om riskbedömningar och det mänskliga behovet av att sätta siffror och absoluta gränser på allt 😉 .)


Men, som sagt, IPCC:s rapporter innehåller även andra delar som behandlar kostnader och tänkbara åtgärder. Kapitlet ”Key Economic Sectors and Services” från 2014 inleds så här:

For most economic sectors, the impact of climate change will be small relative to the impacts of other drivers (medium evidencehigh agreement). ”

I mina öron rimmar detta illa med vad som presenteras i övriga kapitel, men vad vet jag. Bedömningen bygger förstås på resultaten från ekonomiska modeller. Här var, vad jag förstår, Nordhaus pionjär i att utvärdera klimatförändringarna. Hans modell kallas DICE och man kan fråga sig om den tar hänsyn till effekterna av minskad mängd krill, förstörda korallrev och allt vad som förväntas påverkas av uppvärmningen? Ingen enkel uppgift, jag undrar om ens biologer med någon större säkerhet kan förutspå vad som kommer hända när/om diverse bestånd kollapsar.

Ekonomiprofessor Keen har som sagt granskat vad Nordhaus DICE-modell bygger på:

Till att börja med konstaterade Nordhaus i en artikel 1991 att nära 90% av USA:s ”ekonomiska verksamheter” inte påverkades av klimatförändringar och därför kunde bortses ifrån. Det var enbart saker som jordbruk och annat som skedde utomhus som påverkades av väder och behövde tas med i beräkningarna:

Our estimate is that approximately 3% of United States national output is produced in highly sensitive sectors, another 10% in moderately sensitive sectors, and about 87% in sectors that are negligibly affected by climate change. (Nordhaus, 1991)

Mer än tjugo år senare gäller detta antagande fortfarande och användes i IPCC:s rapport AR5 (2014) enligt Keen.

Vidare antar man att det finns ett kausalt samband mellan BNP och medeltemperatur. Skillnaden i BNP mellan stater ska alltså kunna förklaras av deras medeltemperatur. Långsökt och förenklat? Ja, det anser även Keen… I bilden nedan visas detta samband för USA:s stater – ju större temperaturförändring från ett optimum (dvs ju längre ut åt kanterna) man rör sig, desto mer sjunker BNP.

De antar också att detta samband håller över tid, det vill säga utvecklingen av BNP versus temperatur kommer fortsätta på samma sätt även i framtiden. Inga abrupta förändringar tas med i beräkningarna.

Som synes ligger datapunkterna ganska huller om buller och det finns inget jättetydligt mönster. Korrelationen är usel (korrelationsfaktor = 0,31), vilket också innebär att förmågan att förutsäga en framtida utveckling med hjälp av denna modell blir usel. Enligt Keen har Nordhaus använt liknande data som ovan i sin modell DICE, men med en till och med lägre korrelationsfaktor.

The parameter used in the model was an equation with a parameter of 0.227 percent loss in global income per degrees Celsius squared with no linear term. This leads to a damage of 2.0 percent of income at 3°C, and 7.9 percent of global income at a global temperature rise of 6°C”. (Nordhaus, 2018)

Lomborg är med på samma tåg (förstås). Här är en bild från hans senaste artikel:

Bild

Och denna ”skadeberäkning” är symmetrisk, det vill säga även en avkylning på 6°C skulle ge en minskning av världens BNP med 6-7% på samma sätt som en uppvärmning med 6°C. Vi hamnar då på förhållanden som rådde under senaste istiden. Sverige låg då under ett kilometertjockt lager av is!

Är det verkligen sådana här lösa antaganden som ligger till grund för beslut som kan få ganska ödesdigra konsekvenser? Jag vill verkligen inte tro det, jag menar, han fick trots allt pseudo-Nobelpriset för detta. Alla modeller och vetenskaper kräver visserligen att man gör antaganden och förenklingar av verkligheten, här har dock själva grundantagandet (att BNP beror av temperaturen) också blivit själva slutsatsen!

Jag är inte ekonom och jag förmedlar bara vad Keen har redovisat i sin vetenskapligt publicerade artikel. Jag letade halvhjärtat efter en kommentar från t ex Nordhaus men hittade inget. Keen menar att denna ovetenskapliga metodik beror på att ekonomer, skolade i den neoklassiska ekonomin, har fått dominera inom den ekonomiska klimatforskningen. Själv vet jag inte ens vad det betyder eller innebär…

(Det ska sägas att inte alla ekonomer viftar bort klimatfrågan som en trivialitet, Nordhaus har fått en hel del kritik. Och googla t ex vad World Economic Forum har att säga i frågan).


Ekonomiprofessor Richard Tol ligger bakom en annan ekonomisk modell (FUND) som legat till grund för IPCC:s kostnadsberäkningar av klimatförändringarna: Jag har skrivit om denna kontroversiella person tidigare.

Bara det att man ens pratar om BNP vid 10°C ökning av den globala medeltemperaturen känns i mina ögon som att man inte ens gjort en grundläggande sanity check på resultatet från sina modeller.

Sen har vi Lomborg som inte drar sig för att bolla lite med andras studieresultat som han känner för så att de passar in i hans resonemang: A closer examination of the fantastical numbers in Bjorn Lomborg’s new book – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Som sagt, det känns som att det finns en avgrundsdjup spricka mellan de flesta naturvetenskapliga forskare och dessa ekonomers syn på verkligheten. (som sagt, inte alla ekonomer osv).


Och ja, jag inser naturligtvis hur det kommer låta: Vad var det vi sa, modeller är bara trams! Men det finns inget bättre tillfälle att använda uttrycket skit in – skit ut. De fysikaliska modellerna har presterat bra: Klimatmodeller och uppdaterad temperaturserie – Maths Nilsson, författare

Extremväder, Breitbart och rapport från GWPF

Hans Rosling var fenomenal på att visa att ”världens tillstånd” är mycket bättre än vad många vill tro (och bättre än den bild som ofta förmedlas i media). Det kan verkligen behövas, det känns ibland som att hela världen kommer kollapsa imorgon – och det gäller även i klimatdebatten.

I dagarna publicerade brittiska Global Warming Policy Foundation (GWPF) en övertygande rapport i samma anda, skriven av ”den oberoende forskaren” Indur M. Goklany. I rapporten presenteras en lång rad exempel på att klimatförändringarna inte alls utgör någon fara på taket, och att undergångsretoriken från påven och andra inte har stöd i verkliga observationer. Och ja, rapporten är övertygande. Som de brukar vara.

Naturligtvis var detta något som diverse bloggar och James Delingpole på ”högeraltarnativa” Breitbart News nappade på (det var han som myntade begreppet Climategate). Rapportförfattaren, Indur M. Goklany, är inte heller helt okänd i dessa sammanhang …

Som med all statistik bör man fundera på vad som ligger bakom siffrorna och kanske framförallt: vad som inte nämns! Några klimatforskare granskade rapporten och hade ett och annat att anmärka på, vilket redovisats på Climate Feedback:

Breitbart article makes numerous false claims about the impacts of climate change, based on Global Warming Policy Foundation post – Climate Feedback

Granskningen uppskattades inte av GWPF och genast kom de sedvanliga anklagelserna om att yttrandefriheten och den vetenskapliga friheten är hotad. GWPF calls for Climate Feedback to withdraw untrue and misleading claims | The Global Warming Policy Foundation (GWPF) (thegwpf.org)

Så vad är det för kontroversiella saker som nämns i rapporten?


Det handlar om klimatförändringarnas effekter. Hur väl stämmer larm och diverse uttalanden överens med verkliga observationer, särskilt då angående extrema väderhändelser? Ju mer komplex en fråga är, desto större är sannolikheten att man kan hitta en godbit att hålla sig till utan att reflektera över helheten …

VÄRMEBÖLJOR

Det råder ingen oenighet om att vi har en stadigt ökande trend vad det gäller antal dagar med höga temperaturer liksom allt färre nätter med låga temperaturer:

Det gäller även värmeböljor över haven, även om mätserierna här är kortare:

Forskarna är dessutom i princip helt säkra på att denna utveckling kommer fortsätta. IPCC AR5 (2013):

Goklany förnekar inte dessa trender men väljer att lyfta fram att trenden i vissa delar av Afrika och Sydamerika inte är lika tydlig. Det är sant och beror på att det dels saknas tillförlitliga data och dels att uppvärmningen varit kraftigast på högre breddgrader och det är naturligt att trenden märks tydligare här än närmre ekvatorn (precis som modeller länge har förutspått).

Goklany väljer också att lyfta fram data från USA där Dust Bowl från 1930-talet sticker ut. Det är också helt sant:

Dust Bowl verkar ha haft sin orsak i att Stilla Havet då var ovanligt kallt medan delar av Atlanten var ovanligt varmt, vilket i sin tur påverkade atmosfärens jetströmmar och skapade en onormal torka i stora delar av USA och Mexiko. Det sammanföll med perioder av extremt höga temperaturer i samma område: NASA – Top Story – SOURCE OF 1930s ‘DUST BOWL’ DROUGHT IN TROPICAL WATERS, NASA FINDS – March 18, 2004 (Artikeln i Science: On the Cause of the 1930s Dust Bowl | Science (sciencemag.org)).

Detta var en extrem vädersituation (som också påverkade Europa och Arktis) och inte någon ””klimatsignal” eller kopplad till en trend. Sannolikheten att de förhållanden som rådde då ska uppstå uppskattas till max en gång vart hundrade år. Klimatförändringarna beräknas dock ha ökat denna risk till en gång vart fyrtionde år (Cowan et alNature Climate Change (2020). DOI: 10.1038/s41558-020-0771-7). Notera också att USA motsvarar 6% av jordens landmassa och är inte representativ för en global utveckling.

En annan bild av läget i USA man kan välja att lägga till övriga fakta eller ignorera pga tidigare extrem händelse om man vill:

Bild

Goklany väljer också att länka till Joanne Novas blogginlägg (hej, peer review) med ett par gamla tidningsutklipp som visar att det var extrema värmeböljor i Australien bl a 1896. Som om någon, någonsin påstått att det inte funnits extremer längre tillbaka i tiden (kalla extremer kommer likaså uppstå även i framtiden). Men han redovisar inte de officiella mätserierna – säkert bara en ren tillfällighet:

Number of days in each year where the Australian area-averaged daily mean temperature is extreme. Extreme days are those above the 99th percentile of each month from the years 1910-2015. Bureau of Meteorology

Goklany skriver att perioder av torka inte har ökat globalt, vilket tycks stämma, men … Daniel Swain, Researcher, UCLA, and Research Fellow, National Center for Atmospheric Research: ”it doesn’t really make sense to make blanket statements regarding overall global drought trends, since only some places are expected to get drier (and others wetter) in a warming climate.”

Som synes i tabellen ovan har forskarna inte framfört några säkra påståenden om hur klimatförändringarna kommer påverka detta på en global nivå (så Goklanys påstående är lite av en halmgubbe). Modeller är fortfarande osäkra på regional skala. Men det finns definitivt studier som visar att torka har blivit vanligare på vissa platser, ex:

IPCC AR5 WG1 Chapter 2, page 215: They show that positive trends (reflecting an increase in the length of drought and/or extreme precipitation events) are most marked in Europe, India, parts of South America and East Asia although trends appear to have decreased (reflecting a decrease in the length of drought and/or extreme precipitation events) in Australia and northern South America (Figure 2.33c). Data availability, quality and length of record remain issues in drawing conclusions on a global scale, however.

Läs mer på Guest post: Climate change is already making droughts worse | Carbon Brief


BRÄNDER

Ja, det brinner på mindre arealer nu än i början på seklet och det råder ingen oenighet om att det beror på mänskliga åtgärder. Goklany citerar själv ett utdrag från en artikel som konstaterar att så är fallet. Han visar också ett diagram över brunnen areal i USA från 1900 och framåt:

Lomborg och andra ”ingen-fara-på-taket-debattörer” har använt densamma för att visa hur alarmisterna ”fuskar” när de bara publicerar kortare serier som denna:

Båda hänvisar till myndigheten National Interagency Fire Center (NIFC) – men de har bara data från 1960 och framåt. Den översta grafen tycks ha sitt ursprung i ett senatförhör från 2014 där den pensionerade ”skogsprofessorn” David South visade den. De höga siffrorna på 1930-talet är mycket osäkra och tycks i realiteten handla om snudd på gissningar (?): ”No field organizations are available to report fires on unprotected areas and the statistics for these areas are generally the best estimates available.”

NIFC motiverar också varför data efter 1983 inte kan jämföras med dem från tidigare epoker: ”Prior to 1983, sources of these figures are not known, or cannot be confirmed, and were not derived from the current situation reporting process. As a result the figures above prior to 1983 shouldn’t be compared to later data.”

Det brann alldeles säkert mer i början av seklet (ingen tycks ha någon annan uppfattning) men siffrorna är svajiga. Ska man få fram en ”klimatsignal” behöver man jämföra lika med lika, brandbekämpning i USA startade till exempel 1933 och effektiviserades allteftersom. 70% av världens wildfires sker i gräslandskap och minskningen av bränder i dessa områden på grund av ”mänskliga faktorer” döljer uppgången i områden där människan inte har kontroll.

Stefan Doerr, Professor, Swansea University: ”In other words, where humans have not converted flammable landscapes to less or-non flammable landscapes by removing or changing the vegetation, warming temperatures are, overall, associated with an increase in fire activity. A very thorough recent global analysis of trends and fire knowledge overall is here” (Bowman et al 2020).

Det finns flera studier som visar att klimatförändringar har förvärrat situationen angående bränder, t ex:


STRÄNDER OCH FÖRGRÖNING

Goklany menar att fler sandstränder byggs på än de som eroderar bort. Han hänvisar till en holländsk studie som beräknat hur sandstränder har förändrats över trettio år med hjälp av satellitbilder. Artikeln anger inga orsaker till detta, men huvudförfattaren uttalar sig här: “At this point we think the continental differences in beach erosion and accretion are largely influenced by human interventions along the coast,” he said. “Our next steps will focus on distinguishing the human impact from the natural dynamics and trends.”

Här en annan studie som kom till motsatt slutsats (de tittade inte enbart på sandstränder). Även de lyfter fram att mänskliga aktiviter påverkar resultatet (dammbyggen och liknande): Global long-term observations of coastal erosion and accretion | Scientific Reports (nature.com)

Återigen är det ett otroligt komplext område som Goklany förenklar och drar långtgående slutsatser på enskilda studier. Och så fortsätter det, han visar till exempel att världen har blivit grönare på grund av koldioxiden. Det stämmer (även IPCC har angett det i sina rapporter) men det är inte hela sanningen. Goklany refererar till en studie som visat CO2:s roll i det hela, men en av studieförfattarna har inte mycket till övers för de som menar att CO2 endast har positiva effekter:

”The fallacy of the contrarian argument is two-fold. First, the many negative aspects of climate change, namely global warming, rising sea levels, melting glaciers and sea ice, more severe tropical storms, etc. are not acknowledged. Second, studies have shown that plants acclimatize, or adjust, to rising CO2 concentration and the fertilization effect diminishes over time,” says co-author Dr. Philippe Ciais CO2 fertilization greening the Earth (phys.org)

Det finns alltså studier som visar att effekten från denna ”gödsling” avtar med tiden: Nabuurs et al. (2013) Nature Climate Change First signs of carbon sink saturation in European forest biomass.  En senare studie än den ovan visar att det mesta av denna förgröning beror på att Kina har planterat enormt många träd för att förhindra erosion, och att Indien har intensifierat sitt jordbruk. Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth | NASA Det är med andra ord inte en ”klimatsignal” man kan dra enkla slutsatser som att en ökad halt CO2 enbart är positivt. Det finns också studier som visar att den ökade temperaturen har orsakat skada på skördar:

Här sammanfattar IPCC bilden av en ökad desertification, om man är intresserad av att problematisera bilden lite: Chapter 3 : Desertification — Special Report on Climate Change and Land (ipcc.ch)

(Visst är det förunderligt: många som hånskrattar åt att en ökning av CO2-halten från 0,03 till 0,04 % påverkar strålningsbalansen/växthuseffekten har inga som helst problem att basunera ut hur mycket gott denna ökning gjort för växtligheten.)


STORMAR

Hela rapporten går ut på att visa att det överdrivs och att det inte finns fog för larmen. Och visst överdrivs det ibland, enligt WMO finns det inga jättestarka bevis för att antal tropiska stormar har ökat – men det finns å andra sidan heller ingen konsensus om att de ska göra det i en varmare värld. Men en del studier menar att så är fallet: Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades | PNAS.

Faktum är att mätserier över antalet stormar i Atlanten visar att de faktiskt har ökat. Man ska dock veta att mycket av osäkerheterna beror på att det saknas tillförlitliga data från äldre tider. Man antar att en del stormar har missats i de observationer som gjorts i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. När man korrigerar för detta antagande försvinner den tydliga trenden:

Det finns dock ingen oenighet om att stormarnas intensitet kommer att öka med ökad temperatur i haven liksom det regn som stormarna för med sig. Det finns flera studier som visar att detta redan sker (Evidence that hurricanes are getting stronger | PNAS) och likaså att tropiska stormar nu ses på högre breddgrader (mot polerna) än tidigare. ”In terms of historical tropical cyclone activity, recent work (Kossin et al. 2014; see GFDL Research HighlightKossin et al. 2016) indicates that the latitude at which the maximum intensity of tropical cyclones occurs has expanded poleward globally in recent decades.” Global Warming and Hurricanes – Geophysical Fluid Dynamics Laboratory (noaa.gov)

Ytterligare diskussion och länkar till fler studier som visar detta finns i detta inlägg på Real Climate: Does global warming make tropical cyclones stronger? « RealClimate. Här visas trend över hur vindstyrkan i tropiska stormar faktiskt har ökat:

Percentage increase 1980 to 2016 (as a linear trend) in the number of tropical storms worldwide depending on their strength. Only 95% significant trends are shown. The strongest storms are also increasing the most. Red colors show the hurricane category on the Saffir-Simpson scale. Graph by Kerry Emanuel, MIT.

Även IPCC konstaterade i sin förra rapport att stormars intensitet ökat:

IPCC AR5 WG1 Chapter 2, page 217: More recent assessments indicate that it is unlikely that annual numbers of tropical storms, hurricanes and major hurricanes counts have increased over the past 100 years in the North Atlantic basin. Evidence, however, is for a virtually certain increase in the frequency and intensity of the strongest tropical cyclones since the 1970s in that region.

Men ett problem här, är som alltid, att tillförlitliga mätserier är relativt korta:

NCA Changes in Hurricanes | National Climate Assessment (globalchange.gov):

”The ability to assess longer-term trends in hurricane activity is limited by the quality of available data.”

”For example, fewer storms have been observed to strike land during warmer years even though overall activity is higher than average, which may help to explain the lack of any clear trend in landfall frequency along the U.S. eastern and Gulf coasts.”

Goklany hänvisar enbart till data som visar att det inte finns några signifikanta trender, antal stormar som drar in över land (ovan pratas även om de som inte gjort det) och det så kallade ACE-indexet med hänvisning till meteorologen Ryan Maue. Kan båda ”sidor” redovisa riktiga data fastän de ger sken av att visa olika verkligheter? Ja, faktiskt. De visar inte exakt samma saker. Forskning går ut på att samla in och tolka data på olika sätt, vända och vrida på analyserna och till slut komma fram till en samlad bild av läget. Cherry picking handlar om att just plocka ut det som stöder det ens åsikt och strunta i allt annat. Det gör också diskussionen snudd på meningslös och hopplös att bemöta – det är kanske inga direkta osanningar som förs fram men de visar bara en bråkdel av helheten.

Jag vet inte allt vad forskningsfronten säger i just denna fråga, men det är uppenbart att det finns vetenskapligt stöd för de larm som förs fram även om det återstår många osäkerheter. Har du själv koll på detaljerna? Om inte, varför väljer du att enbart ta till dig Maues data?

Ja, jag är helt öppen med att jag har en misstro till att Maue ger hela bilden då han, tillsammans med Patrick Michaels, så sent som 2018 hävdade att det inte skett någon uppvärmning sen år 2000 – förutsatt att man plockar bort data som inte passar in! Likaså att James Hansens prediktioner från 1988 skulle varit helt felaktiga. WSJ, 2018: ”Global surface temperature has not increased significantly since 2000”. Läs gärna kommentar till detta: No, Hansen wasn’t wrong! | …and Then There’s Physics (wordpress.com)

Andrew Dessler är klimatforskare:

Det är nästan exakt samma argument som Michaels och Singer förde fram år 2000 – det har inte åldrats särskilt väl:

Maue och Michaels jobbade fram till ganska nyligen för fossildrivna Cato Institute – inte för att det skulle ha något med någonting att göra men ändå. (de slutade eftersom Cato lade ner sin klimatförvillaravdelning).

Och den viktigaste detaljen i hela den här diskussionen är att det är inte vad som har skett fram till idag, oron ligger i vad som kommer ske framöver.


Goklany har också helt utelämnat ett forskningsområde som brukar kallas ”extreme event attribution”. Forskarna bedömer där om enskilda extrema väderhändelser har gjorts mer sannolika på grund av klimatförändringarna. Numera finns det långt mer än 300 vetenskapliga artiklar i ämnet. Carbon Brief har en interaktiv karta för varje händelse som har bedömts: Mapped: How climate change affects extreme weather around the world (carbonbrief.org). 69% av de 355 inkluderade extrema väderhändelserna anses ha gjorts mer sannolika alternativa mer allvarliga av klimatförändringarna. (Ja, de använder klimatmodeller, om du fnyser åt detta så vet att även Goklany hänvisar till studier som bygger på just klimatmodeller.)

Ja, det bara fortsätter och hmm … jag börjar undra vad håller jag egentligen på med och lägger tid på det här – man borde skaffa sig ett liv! Det räcker med att Goklany skriver ihop några sidor med snygga diagram så har han effektivt avfärdat område efter område som vart och ett omfattar tusentals vetenskapliga studier. Och det är effektivt! Jag vet ju själv hur jag reagerar när jag läser den här typen av rapporter: hur ligger det egentligen till?

Och det är just den här ohederligheten som forskarna på Climate Feedback ger uttryck för:

”The article is built on a series of misrepresentations of the expected consequences of climate change, a technique known as a straw man argument.” 

”The article also deliberately ignores multiple factors that affect some phenomena to argue against the influence of climate on them.

”This is a biased and purposely misleading article that contradicts evidence-based scientific literature.”

Breitbart article makes numerous false claims about the impacts of climate change, based on Global Warming Policy Foundation post – Climate Feedback


Rapporten gör allt för att lyfta fram att klimatlarmen är obefogade. Vi kommer klara oss fint för vi anpassar oss. Allt har blivit bättre. Märk väl att de som oftast lyfter fram hur bra miljö vi nu har fått är samma falanger som protesterade vilt och gjorde allt för att motverka de åtgärder vars effekter de nu hyllar.

Jag är ärligt talat innerligt trött på den typen av argument – någon annan fixar, i framtiden är vi rikare, låt oss vänta tills dess – DÅ kommer libertarianska extremistgrupper vara mer välvilligt inställda till åtgärder (säkert). Lomborg är en av dessa: han påpekar i sin senaste artikel att det är extremt viktigt att åtgärder/anpassningar görs för att undvika katastrof:

If sea levels rise some 70 cm until 2100 and no nation adapts and maintains dikes at today’s heights, the world will suffer catastrophic floodings possibly costing more than a hundred trillion dollars a year.Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies – ScienceDirect

Men hans egen tankesmedja som gör kostnad/nytta-analyser över vad världen borde fokusera på, säger att anpassningar till klimatförändringarna är en dålig prioritering, man får bara igen 2 dollar per satsad dollar The Economist | Copenhagen Consensus Center:

Och vad är istället lösningen? Jo, ta bort handelshinder så löser det sig av sig självt! Tada! Flera tusen dollars per satsad peng! Någon annan™ fixar biffen. Men vem? Och när?

Lomborg påpekar vikten av innovationer och ny teknik men han har exempelvis i årtionden dissat elbilar som en dyr och meningslös insats (all ny teknik som kan fasa ut fossila bränslen tycks vara jättedåliga i hans värld). Han hyllar den fria marknaden men när även den går emot hans profetior (som i detta fall), ja, då har också de fel. Men om tio år kommer han säkert hylla den fria marknaden för hur den fixade fram fantastiska elbilar …

Ja, det finns mer att säga om den där rapporten men jag orkar inte. Ursäkta för ett redan evighetslångt inlägg 🙂 Ja, det går att hitta överdrivna uttalanden. Om du retar dig så förbannat på dem, varför accepterar du då att i princip allt från de här tankesmedjorna alltid är vinklat och förvridet!?

Yttrandefriheten är hotad om man kritiserar? Ta av er offerskjortan …


Goklany är elingenjör och har jobbat på USA:s inrikesdepartement för bl a Trump. Det var han som chefade för att plocka bort texter om klimatförändringarna på myndigheternas webbsidor efter Trump kom till makten: How a climate skeptic marginalized for years at the Interior Dept. rose to prominence under Trump – The Washington Post Han var med i USA:s gäng inför uppstart av IPCC. Dessutom har han jobbat för en rad olika fossildrivna tankesmedjor som dissar klimathotet. Medan han var avlönad av regeringen fick han samtidigt 1 000 dollar/mån i lön av Heartland Institute. Jag vill absolut inte antyda något med det. Indur M. Goklany | DeSmog (desmogblog.com) Han har hela tiden tonat ner riskerna och menar att fossila bränslen bara ger en nettovinst för mänskligheten.

Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol

Så, den danske statsvetaren Bjørn Lomborg har publicerat en ny artikel. Och precis som vanligt svallar känslorna – Lomborg har nämligen varit på kollisionskurs med större delen av det ”klimatvetenskapliga samfundet” alltsedan han skapade en hätsk miljödebatt i Danmark 1998. I artikeln kommer han (återigen) till slutsatsen att klimatförändringarna visserligen är ett problem som måste hanteras, men att de negativa konsekvenserna kommer vara marginella även om vi inte gör något åt saken.

Ibland kan man undra om vissa tongivande klimatdebattörer verkligen pratar om samma saker. En snudd på enig forskarkår anser att vi ska göra allt för att hålla temperaturökningen under 2°C till år 2100 (=Parisavtalet) på grund av de potentiella riskerna med att inte göra det. Lomborg menar dock att 3,75°C är ett bättre och mer kostnadseffektivt mål. Vi kommer vara rikare framöver och kan lägga pengar på åtgärder då. Nordhaus, belönad med ekonomipriset till Nobels minne, tyckte 3,5°C var ett bra mål med samma argument.

Men de ekonomiska modellerna de hänvisar till bygger på rätt anmärkningsvärda antaganden! Lomborg brukar ofta framföra att anpassningar till klimatförändringarna kommer fixa mycket av problemen till en relativt låg kostnad. Men detta tycks inte ens gå ihop med rekommendationerna från hans egen tankesmedja!

Till att börja med kan vi väl sätta in Lomborgs kurvor från tweeten ovan i ett sammanhang. Han redovisar hur världens BNP påverkas vid temperaturökningar upp till 8°C. När hade jorden liknande temperaturer sist?

Vår civilisation har utvecklats under de senaste 10 000 åren. Då har både temperatur och havsnivåer legat på relativt stabila nivåer (Ny hockeyklubba – Maths Nilsson, författare). Efter nuvarande temperaturökning om cirka en grad sedan förindustriell tid, befinner vi oss i paritet med den temperatur som rådde under den interglaciala perioden Eem för 130 000 år sedan. Havsnivån var då åtminstone 4-6 meter högre än idag. Under Pliocene (några miljoner år tillbaka) var det ca 1-2°C varmare än idag med havsnivåer på 15-25 meter över dagens. Det tar förstås tid innan isarna smälter men ändå.

Lomborg pratar om ett ekonomiskt optimum på nästan 4°C högre temperatur än den förindustriella. Redan där är vi långt utanför vad homo sapiens någonsin varit i närheten av. Och Lomborg presenterar ändå BNP-siffror på dubbla den temperaturen! Ingen människoliknande varelse har upplevt dess like. Men BNP påverkas bara marginellt. Skönt.

Läs mer: NASA GISS: Science Briefs: Earth’s Climate History: Implications for Tomorrow
Eller här: First successful model simulation of the past 3 million years of climate change « RealClimate

Bara detta borde väl få vem som helst att fundera på hur användbara dessa BNP-beräkningar är som beslutsunderlag för vad vi borde göra? Afrika bidrar för övrigt bara med 3% till världens BNP, innebär det att det är okej att ”offra hela den kontinenten”?

Men de ekonomiska modellerna Lomborg bygger sina slutsatser på har inte direkt hyllats av alla …

Nordhaus och DICE-modellen

Mycket av Lomborgs resonemang grundar sig i ekonomen Nordhaus modell DICE. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen bygger DICE på några anmärkningsvärda antaganden som gör att man kan ifrågasätta slutsatserna. 90% av alla branscher anses nämligen inte påverkas alls av klimatförändringarna eftersom dessa verksamheter sker inomhus. Thomas Schelling, en ”Nobelpris”-belönad ekonom, flitigt anlitad av Lomborgs tankesmedja, resonerade på samma sätt (se här). Visserligen är citatet nedan från 1990-talet men uppenbarligen lever det kvar i modellerna än idag enligt Keen:

”Today very little of our gross domestic product is produced outdoors, susceptible to climate. Agriculture and forestry account for less than 3 percent of GDP, and little else is much affected.

Full article: The appallingly bad neoclassical economics of climate change (tandfonline.com)

Keen skriver också att DICE bygger på att det finns en korrelation mellan ett lands BNP och dess medeltemperatur. Nordhaus har fastställt ett sådant samband (om än svagt) mellan USA:s olika stater. Han har sedan använt detta för att extrapolera vad som händer med världens BNP om jordens medeltemperatur ökar. Det är väsensskilda saker.

Keen brukar påpeka att Nordhaus modell inte har ett dugg med vetenskap eller verklighet att göra. Om det är sant vet jag inte men det är ganska många som har kritiserat Nordhaus antaganden.

Läs mer: Bjorn Lomborg, The Gullible Environmentalist | Prof Steve Keen on Patreon
Eller här: Climate economics Nobel may do more harm than good (phys.org)
Eller här: Quantifying the economic risks of climate change | Nature Climate Change


Richard Tol och FUND

Richard Tol är ännu en kontroversiell figur i klimatdebatten. Han är pappa till klimatmodellen FUND som, vad jag förstår, USA använt för att uppskatta klimatförändringarnas framtida påverkan på ekonomin. 2012 publicerade Frank Ackerman en artikel som innehöll en del svidande kritik mot FUND-modellens ”skadefunktion”: Climate damages in the FUND model: A disaggregated analysis – ScienceDirect

In FUND’s agricultural modeling, the temperature-yield equation comes close to dividing by zero for high-probability values of a Monte Carlo parameter. The range of variation of the optimal temperature exceeds physically plausible limits, with 95% confidence intervals extending to 17°C above and below current temperatures. Moreover, FUND’s agricultural estimates are calibrated to research published in 1996 or earlier.

Ackerman var då knuten till Stockholm Environment Institute (SEI). Tol skrev en mängd brev och e-post till tidskriftens redaktör, Ackermans institutions chefer liksom till Sveriges miljöminister och utrikesminister. Han krävde att artikeln skulle dras tillbaka – den var inte bara fel utan också ärekränkande. En lång rad av Tols akademiska kollegor skrev på ett protestbrev mot Tols beteende (det är inget ovanligt att akademiker är oense, men man brukar bemöta dylika saker med vetenskapliga kommentarer). Läs mer här.

Tol har också hävdat att klimatförändringarna kommer ge en positiv effekt på ekonomin med stöd av särskilt en vetenskaplig artikel han skrivit. Men den tycks vila på en högst ostadig grund. Artikeln var så felaktig att den behövde uppdateras två gånger men ändå anser många framstående ekonomer att dess slutsatser inte håller. Läs mer:

A whole fleet of gremlins: Looking more carefully at Richard Tol’s twice-corrected paper, “The Economic Effects of Climate Change” « Statistical Modeling, Causal Inference, and Social Science (columbia.edu)

More flaws in estimates of the economic impacts of climate change – Grantham Research Institute on climate change and the environment (lse.ac.uk)

Jag erkänner också att jag har svårt för att ta personer på allvar som menar att AC är en gångbar lösning på framtida problem:


Lomborg driver tankesmedjan Copenhagen Consensus Center (CCC). De vill bidra till en bättre värld genom att göra analyser över vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva i olika svåra frågor (cost-benefit). Klimathotet är en av dem. Analyserna tycks alltid mynna ut i att det inte är lönt att attackera grundproblemet. 2009 samlade CCC exempelvis fem ansedda ekonomer för att ranka vilka åtgärder som var mest kostnadseffektiva för att lösa ”klimatproblemet”:

Forskning är förstås bra, men att sätta igång enorma experiment vars effekter man egentligen inte har en aning om – är det verkligen rimligt att sätta som nummer ett och tre och fyra på listan? Att åtgärda själva grundproblemet – det vill säga minska utsläppen – tycktes under alla omständigheter inte vara särskilt attraktivt. De fem ekonomerna är/var hängivna anhängare av en långtgående fri marknadsekonomi, slutsatserna känns inte helt förvånande i mina ögon.

CCC tillsatte även en expertpanel om tre ekonomer (två av dem var med i ovanstående bedömning) att göra en cost-benefit-analys över vilka åtgärder FN borde fokusera på mellan 2016-2030 för att uppnå sina mål om hållbarhet. Slutsatsen var att man absolut inte skulle satsa på att försöka hålla temperaturökningarna under 2°C, inte dubblera andelen förnybar energi, inte få till fler skyddade områden (för att värna biologisk mångfald), inte minska luftföroreningar utomhus m m. Intressant nog var inte heller anpassningar till klimatförändringar prioriterat, trots att Lomborg ständigt hänvisar till att detta kommer fixa problemen (man får det liksom på köpet med en växande ekonomi, när kommer tankesmedjorna anse det är okej att prioritera dessa åtgärder?).

Men vad var då viktigast? Jo, ni gissar rätt: att öka frihandeln var enligt expertpanelen ett par tusen gånger mer kostnadseffektivt än exempelvis ovanstående insatser och magnituder bättre än något annat.

De förespråkar en ökad medicinering mot hjärt-kärlsjukdomar, men anser att det är slöseri med resurser att försöka få ner luftföroreningar utomhus – trots att detta orsakar problem med just hjärt-kärlsjukdomar! Som att sätta plåster på ett benbrott. Bara i Sverige orsakar dålig luftkvalitet 8 000 dödsfall per år:

Merparten av dödsfallen förorsakas dock inte av lungsjukdomar, utan av hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.” Dålig luft dödar 8 000 svenskar per år – Dagens Medicin

I Europa är siffran 800 000 och i världen över tre miljoner varje år:

6% of global deaths are attributed to outdoor air pollution. In some countries it’s responsible for as many as 1-in-10 deaths.

Pollution deaths in India rose to 1.67 million in 2019 -Lancet | Reuters

Att minska användandet av fossila bränslen skulle med andra ord drastiskt förbättra läget både vad det gäller hälsa och uppvärmning och en rad andra punkter som CCC tagit upp men prioriterat ner framför frihandel.

Lomborg anser alltså att ca 4C uppvärmning är optimalt. 120 forskare från en lång rad institutioner sammanfattade 2019 kunskapen om hälsa vid en uppvärmning till 4°C (The Lancet). Det tycks inte vara det optimum som jag vill jobba för: ”At the global level, if we continue on the current trajectory, climate change comes close to wiping out the last 50 years of gains we have seen in public health.”

Climate change already damaging health of world’s children and threatens lifelong impact (medicalxpress.com)

Climate change: 4C temperature increase by 2090 ‘will have catastrophic impact on children’ | Climate News | Sky News

Ärligt talat, är lösningen på klimatproblematiken att sitta och vänta på att frihandel ska lösa alla problem? Sådär bara utan vidare? Är det inte som att vänta på jultomten? Och när kommer han? Det vill säga när är vi tillräckligt rika för att tankesmedjorna ska tycka det är värt att göra något? Det är knappast så att den förbättrade miljö vi har lyckats uppnå har uppstått ur intet eller för att den fria marknaden löst allt på frivillig väg. I princip alla större utsläppsregleringar har kommit efter år av alarmism och motstånd från just frihandelsfundamentalister. Nej, jag är inte kommunist och jag hatar inte företag och handel, men man behöver inte skriva om historien. Det är för övrigt inte näringslivet jag vänder mig mot, det är systemen och deras politiska gren – lobbyorganisationer och enkelspåriga tankesmedjor som har för stor makt över demokratiska beslut!

Och by the way, om det är något Lomborg bevisat i sin senaste artikel (och om vi går med på att världens BNP är en bra måttstock), så är det att införda regleringar inte ens orsakat ett hack i tillväxtkurvan trots all alarmism om att det skulle innebära en tillbakagång till 1800-talet:

Nej, jag tror inte det går att underskatta svårigheterna med att ställa om till ett fossilfritt samhälle – och då inte enbart tekniskt sett. Enorma belopp har investerats i fossilindustrin och många är beroende av dess fortsatta tillväxt. AP-fonderna har 14 miljarder i fossila bolag – trots skärpning – Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio. Men det behöver ju inte innebära att man bara lägger sig platt ner och hoppas att någon annan löser saken åt en – dessutom baserat på vad som verkar vara rena fantasisiffror.

Och det är inte bara kommunister och ylande miljömuppar som anser att vi bör agera. World Economic Forum har uppskattat att ekonomiska värden motsvarande över hälften av världens BNP riskerar att förloras på grund av att naturen förstörs. I deras riskbedömning från 2020 klassas miljörelaterade problem som de värsta hoten mot människans utveckling och välfärd. De påpekar också att vinsterna i att få till en förändring av hur vi sköter naturen är enorma: affärsmöjligheterna motsvarar 10 biljoner dollar per år. Och det kan skapa nära 400 miljoner jobb till 2030. WEF_Global_Risk_Report_2020.pdf (weforum.org)

Man slår många av dessa flugor i en smäll om man minskar fossilberoendet.


Lomborg kan bidra med en del nyttiga tankeställare, men han är trots allt en tvättäkta populist. Har skrivit om honom tidigare, exempelvis: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare


Det verkar som att vi går mot ca 3C uppvärmning, även om vi håller Parisavtalet (vilket vi inte är i närheten av): ”Even if countries meet commitments made under the 2015 Paris Agreement, the world is heading for a 3.2 degrees Celsius global temperature rise over pre-industrial levels, leading to even wider-ranging and more destructive climate impacts, warns a report from the UN Environment Programme, released on Tuesday. ”

UN emissions report: World on course for more than 3 degree spike, even if climate commitments are met | | UN News

Så här visualiserade IPCC riskerna med en ökad temperatur i AR5 WG2 fig 19.4 från 2013:


Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt

Att diskutera klimatfrågan har blivit nästan omöjligt och den danske statsvetaren Lomborg är väl ett ganska bra exempel på det. Jag har skrivit om honom tidigare här och här. Han anser att kostnaderna för åtgärder enligt Parisavtalet är oförsvarbart höga och att hastigt minska fossilanvändandet bara skulle skicka fler människor in i fattigdom. Helt i onödan med tanke på att avtalets effekt på en framtida temperatur är försumbara menar han.

Han tycker att en ökning med 3,75°C är optimalt vilket är helt på kant med Parisavtalet som siktar på under 2°C. Jag hamnade i ännu en twitter-ähum-diskussion om det häromdagen. Ett par repliker:

Jag: Visst, själv har jag dock svårt att orka ta någon på allvar som om och om igen använder forskningsresultat och siffror lite som han känner för.

En annan: Om det vore så, absolut. Nu är det snarare så att hans siffror sitter fast i kulturkrigets klimatfront och där är saker som bekant ganska oklara.

Det är faktiskt jävligt tröttsamt och symtomatiskt för hela diskussionen om klimatet att alla som vill hitta bättre lösningar än de som föreslås av de mest radikala är ”bekväma” eller ”skeptiker”.

Som så många gånger förr så handlar det väl att man pratar förbi varandra och kanske en brist i förståelse för vad som egentligen kritiseras. Jag kan ibland hålla med om det tröttsamma i att vissa bemöter all kritik mot ”klimathysterin” som förnekelse. Det finns definitivt överdrifter att kritisera.

Men nej, Lomborgs siffror sitter inte fast i ”kulturkriget klimatfront”, det är en lång rad av världens främsta forskare i sina områden som framför kritiken.

Utan tvivel har Lomborg utsatts för mycket orättfärdig kritik, en av IPCC:s ordförande jämförde honom till exempel med Hitler även om jag inte kommer ihåg sammanhanget. Samtidigt tycks han söka konflikter och uttalar sig ofta bergsäkert om saker han uppenbarligen inte har koll på. En liten historik.


Lomborg är alltså statsvetare och enligt egen utsago fick han lite av en uppenbarelse när han i USA började läsa Julian Simons böcker (professor i ekonomi och även senior fellow vid liberterianska Cato Institute). Simons menade att allt gick till det bättre och att miljöhoten bara var skrämselpropaganda. Hemma vid sitt universitet i Danmark satte Lomborg några studenter på att leta fram statistik och fann att Simons hade rätt.

Under 1998 skrev han en serie krönikor om dessa ”myter” i en av Danmarks största tidningar och rörde upp en våldsam debatt i landet. En av hans främsta kritiker, biologen Kåre Fog, beskrev det som att Lomborg helt vägrade att acceptera ett enda fel och misskrediterade sina opponenter:

”During all this debate, Lomborg never admitted to a single flaw or error. This was astonishing. It was less than a year since he had started to read critically about the global environment, and he was already claiming to know better than all the experts on every subject concerning every kind of environment on the whole of the globe. Instead of admitting flaws, he made counterattacks on his opponents, not only by slating them, but also by questioning their personal motives. Many opponents became very frustrated.

Lomborg skrev ner sina tankar i boken Verdens Sande Tilstand  som gavs ut 1998 där han precis som Simons drog slutsatsen att allt gick mot det bättre och att all data tydde på att miljö- och hälsohoten överdrevs.

Det fick Danska Ekologiska Rådet att samla 18 forskare från olika discipliner och skriva boken Fremtidens Pris som visade alla de fel som fanns i Lomborgs bok. Han kontrade i sin tur med ”boken” Godhedens Pris och erkände inte ett enda misstag utan menade att ”goda personer” var väldigt dyra för samhället.

En loop som skulle komma att upprepa sig många gånger…


Hans bok översattes till engelska och gavs ut 2001 med titeln The Skeptical Environmentalist, nu med en expanderad del om klimatet. Enligt uppgift hade han i princip inte ändrat några av de felaktigheter som påvisats i den danska upplagan.

Boken fick en våldsam uppmärksamhet och både hyllades (nästan uteslutande av ickevetenskaplig media) och sågades (av forskare inom särskilt naturvetenskap och medicin):

“I would fail one of my undergraduate students if they were to write such trash”.

“There is nothing original or unique in Lomborg’s book”, but “what is new, perhaps, is the scope and variety of errors he makes”.

Svidande recensioner publicerades t ex i både Science och Nature. Union of Concerned Scientists lät några experter gå igenom boken som kom till slutsatsen att den inte höll måttet:

”These separately written expert reviews unequivocally demonstrate that on closer inspection, Lomborg’s book is seriously flawed and fails to meet basic standards of credible scientific analysis.

Ytterligare några exempel i mängden: en i The Economic Journal och en annan i International Journal of Hygiene and Environmental Health som menade att den infekterade debatten hade undvikits om boken genomgått en vetenskaplig granskning/peer review värd namnet innan publicering (förlaget påstod att det hade gjorts dock) :

The central short-coming of TSE is failure to apply the scientific method in a rigorous, reliable, and logical manner.

Indeed, the vitriolic nature of the debate over TSE in the scientific and popular presses, which so offended some observers, occurred primarily because there had apparently been no serious peer review before publication during which such frank discussion would have occurred in private.

Men den kanske mest omtalade kritiken publicerades i Scientific American och var på 11 sidor, skrivna av några experter i de områden Lomborg skrivit om. Det handlar inte bara om direkta felaktigheter, utan att han varit extremt selektiv i den vetenskap han tar upp att han drar slutsatser som inte låter sig göras baserat på tillgänglig data:

”Selective citations of the literature allow Lomborg to make statements that are correct but unrepresentative of the best, full state of environmental scientific knowledge.

Det gör det väldigt arbetsamt att bemöta och klimatdebatten är nerlusad av sådant här. Ovanstående är bara några exempel där alla säger samma sak. Lomborg har skrivit ett flertal svar-på-tal-texter, Scientific American fick ett på 32 sidor… se länken ovan där även Lomborgs svar bemöts.

Det ledde slutligen till att Lomborg anmäldes för oredlighet i forskning i Danmark. Vissa menade att han blev utsatt för en ren hatkampanj. En kommitté påbörjade en utredning som involverade totalt 24 forskare som kom fram till en fällande dom (tydligen blev det officiellt på hans fördelsedag). Länkar till dokument finns här:

Objectively speaking, the publication of the work under consideration is ”deemed to fall within the concept of scientific dishonesty.

In view of the subjective requirements made in terms of intent or gross negligence, however, Bjørn Lomborg’s publication cannot fall within the bounds of this characterization. Conversely, the publication is deemed clearly contrary to the standards of good scientific practice.

  • Fabrication of data;
  • Selective discarding of unwanted results (selective citation);
  • Deliberately misleading use of statistical methods;
  • Distorted interpretation of conclusions;
  • Plagiarism;
  • Deliberate misinterpretation of others’ results.

Men de ansåg inte att det var medvetet gjort då han inte bedömdes ha vetenskaplig expertis i de frågor han skrivit om (!).

Det gav upphov till ett protestupprop med signaturer från ca 300 forskare (främst samhällsvetare, men det handlade inte om stöd i sakfrågan utan i felaktigheter om hur ”processen hade gått till”). Som i sin tur följdes av ett annat med drygt 600 forskare som ansåg att beslutet var rätt (nästan uteslutande medicinare och andra naturvetare).

Lomborg överklagade och friades då det fanns så många felaktigheter i hur utredningen hade utförts (en sammanfattning av domen finns här), det ansågs heller inte visat att boken skulle ses som en vetenskaplig publikation (vilket Lomborg själv ansåg) och att den därmed inte kunde bedömas för oredlighet, språkbruket var ”känslodrivet” (”dålig vetenskap” etc). Huvudpunkten var relevant och ganska märklig, den utredande kommittén hade inte redovisat explicita exempel på de fel Lomborg skulle ha begått!

Länkar till dokument finns här.

Ärendet gick tillbaka den utredande kommittén men det togs inte upp igen eftersom de ansåg att felen inte hade gjorts medvetet och att det därför inte fanns någon större mening att ta upp fallet igen. De ansåg heller inte att slutsatsen skulle bli annorlunda eller allvarligare än förra gången och att de då enligt gällande regler inte ens kunde ta upp det.

Men det var inte så att felaktigheterna hade ”försvunnit” eller bedömts i sig. I en kommentar från kommittén (DCDS) (sid 28):

”Such renewed scrutiny could not be expected to lead to any result other
than that set out in DCSD’s decision of 6 January 2003.

Man kan ha åsikter om processen var berättigad eller inte. Men oavsett vad man tycker om just det så innebar frikännandet inte att Lomborg hade haft rätt, felaktigheterna och de vinklade slutsatserna kvarstod och de hade inte bedömts i sak (även om det ofta påstås).

Som gjort för att spä på förvirringen om vem man kan lita på förstås.


Lomborg har som redan nämnts kommit med ihärdiga bemötanden men det är tydligt att han oftast inte rör vid själva grunden i kritiken. Det finns en lång rad exempel i artikeln som nämns nedan. En i mina ögon mycket relevant åsikt som framförs där belyser varför den här debatten aldrig kommer framåt:

In the few cases where he selectively responds to a criticism, he often avoids going to the core of it, or in many cases the quality (substantial content) of his responses is very low. This not only suggests Lomborg’s awareness of some mistakes, but also it explains why Lomborg’s responses have not led to much understanding between him and his critics about the validity of certain points.

Lomborg kan inte för en sekund erkänna att han har fel (utom några mindre saker) trots att han är överbevisad. Det översätts ofta i samhällsdebatten som att sanningen därför måste ligga någonstans mitt emellan. Det handlar om kunskapsområden som Lomborg själv inte har någon bakgrund i, ”på andra sidan” står en lång rad av världsledande experter som för fram saklig kritik.

Det är ytterst vanligt i klimatdebatten.

Det finns säkerligen vettiga saker i en så pass omfattande bok. Samtidigt, det han framför om att man måste prioritera, riskbedöma och tänka på kostnadseffektivitet är ju inget nytt eller revolutionerande och görs hela tiden. Men en riskbedömning värd namnet görs inte utifrån körsbärsplockade data (från vilket håll de nu än plockas).

Men boken blev en språngbräda till Lomborgs kändisskap och Times har listat honom som en av de hundra mest inflytelserika människorna i världen.


En vetenskapligt publicerad genomgång av historien runt boken finns i:

  • Jeroen C.J.M. van den Bergh (2010) An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences, 7:1, 23-52, DOI: 10.1080/19438150903533730

Cool it! kanske …

Med denna bakgrund kan man kanske tycka att Lomborg i fortsättningen skulle börja agera lite försiktigare och hantera sina påståenden/källor mer varsamt men det har knappast blivit fallet.

Ett känt exempel är en artikel i Guardian 2008 där han menar att larmen är överdrivna och att data visar att det inte alls är värre än väntat utan helt enligt ”plan”. T ex pekar han på att havsnivåökningarna är precis som förväntat så varför larma så förbannat? Det går ju inte annat än att hålla med om det, eller hur?

Men, Rahmstorf, som till skillnad från Lomborg, jobbar med detta visade i en replik att Lomborg faktiskt hade fel, modellerna låg inte spot-on och han hade vetenskapligt publicerade data att backa upp det med. Lomborg svarade med att flytta målstolparna.

Jag kan hålla med Lomborg och ”pseudoskeptiker” att det ibland larmas i överkant och att enbart worst-case scenarier lyfts fram utan nyansering. Men det gör inte hans närmast löjeväckande falska motsättningar, populistiska utspel och förenklingar försvarbara. När han t ex besökte Bangladesh 2015 rådde han dem att inte oroa sig för havsnivåökningarna utan fokusera på att lyfta befolkningen ur fattigdom (som om det behöver vara motsättningar). Det är relativt billigt att förebygga översvämningar precis som i Holland menade han.

Men Holland och Bangladesh är två helt olika verkligheter och faktum är att Bangladesh redan tidigare försökt att minska havets effekter på holländskt manér, men resultatet blev att det förvärrade situationen (vilket var precis vad ”alarmistiska ingenjörer” hade varnat för).

Det finns en lång rad exempel på hur han körsbärsplockar data och lyfter fram minsta fluktuation i mätserier för att få det till att allt bara handlar om alarmism. Ofta basuneras det ut det med överdrivna siffror (om t ex om klimatmodellerna här).


Hans efterföljande böcker går i samma spår. T ex Cool It! bemöttes med samma sorts vetenskaplig kritik som hans första bok, tre exempel i mängden: Ackerman, Stockholm Environmental Institute, O’Neill forskare, huvudförfattare till IPCC-rapport, Friel, The Lomborg Deception.

Lomborg hävdade till exempel att uppvärmningen kommer leda till att färre dör eftersom fler dör av kyla än värme. Men tre av de fem källor han hänvisar till kommer fram till det motsatta. De två som stöder hans tes anger dock inte de siffror han påstår att de gör och de är långt ifrån heltäckande studier. Han citerar vidare en rapport från WHO om antalet dödsfall i Europa pga kyla men den rapporten nämner inte ens det.

Och när Lomborg konfronteras med detta blir svaren bortförklarande och konfrontativa precis som tidigare. En del av kritiken är oberättigad men faktum kvarstår att en ohygglig mängd av det han påstår inte håller vatten ens om man går till de källor han själv anger. En återkommande åsikt hos de kritiker som faktiskt är experter på de områden Lomborg uttalar sig om är som sagt att han aldrig tycks ta åt sig av bevisade felaktigheter:

“[F]ellow conservation biologists attending a Lomborg talk would correct his science, only to find the same assertions made in subsequent talks as if the corrections had never occurred.


Vilket leder oss till hans senaste bok, False Alarm som i hög grad handlar om hans huvudargument: det är för dyrt att satsa på en snabb avveckling av fossila bränslen (föga förvånande fick han lansera den på SvD:s ledarsida).

I Twitterdiskussionen jag nämnde ovan framfördes att det är tröttsamt att man inte kan lyssna på Lomborgs alternativa lösningar för i grunden vill ju alla samma sak. Men så är inte fallet. Medan en samlad expertis anser att de stora riskerna gör att vi borde försöka stoppa CO2-utsläppen och sikta på max 2°C:s uppvärmning så menar Lomborg att det dubbla är mer optimalt. Det är en snudd på astronomisk skillnad i sammanhanget.

I boken skriver Lomborg nämligen att en global uppvärmning med 3,75°C är det ”optimala” med tanke på kostnad i % av världens BNP kontra vad man får för pengarna så att säga. Likaså skulle Parisavtalet knappt ge någon effekt på den globala medeltemperaturen även om det efterlevdes. Men budskapet han främst vill sprida är att larmen är överdrivna och att vi vaskar hutlöst med pengar på åtgärder helt i onödan.

Och ja, du vet precis hur den har bemötts i klimatdebattens skyttegravar.

”Nobelpris”-ekonomen Stiglitz förde fram sin kritik i New York Times och Lomborg svarade på LinkedIn.

Lomborgs resonemang runt kostnader i False Alarm bygger på Nordhaus ekonomiska modell:

If we are to address climate change successfully, we need to listen to William Nordhaus, the first climate economist to win the Nobel prize.

Stiglitz och Lomborg diskuterar detaljer om detta som jag har nollkoll på men Nordhaus har likt Lomborg påstått att ett ”optimalt” policymål vore att sikta på 3,5°C, vilket bara skulle ge bara några procents påverkan på världens BNP och att det bästa är att skjuta åtgärder på framtiden. Något han fått rejäl kritik för:

It’s interesting that Nordhaus’ theories create polarisation in a question where science recommends without any shadow of doubt that the temperature rise be limited to 1.5-2 degrees. It’s also interesting to see so many people rushing to his defence”, says Anders Hansson.

Ekonomiprofessor Keen har studerat vad som ligger bakom Nordhaus modellparametrar och det är rätt anmärkningsvärt: 90% av BNP anses inte påverkas av klimatförändringarna för de aktiviteterna sker inomhus (!) och tas därför inte med i kostnaderna för att inte göra något. Modellen bygger tydligen också på en korrelation mellan BNP för USA:s olika stater och dess medeltemperatur som sen används för att extrapolera en ökad global medeltemperatur och dess påverkan på BNP.

Vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta om sådant får Ekonomipris till Nobels minne!

Lomborg hävdar som sagt att Parisavtalet inte skulle ge någon effekt på temperaturen fram till 2100, men t ex en ny svensk studie som använt samma modell men med uppdaterad kunskap inom både ekonomi och klimatologi visar att 2°C ligger väl inom det ”optimala” policymålet (t ex Hänsel et al 2020).


Undergång eller en blomstrande framtid?

Ekonomen Bob Ward har gått igenom False Alarm och kontrollerat de källor som används och även kontaktat dess författare. Precis som i Lomborgs tidigare böcker visar Ward hur han använder utdaterade studier och rent utav hittar på uppgifter. Han har t ex dubblerat kostnaderna för att införa ”klimatåtgärder” än vad som sägs i de studier han baserar det på (utan att motivera det närmare än att i noten påpeka att det är mer realistiskt). Nedan ett utdrag:

Dr Lomborg also misapplies his misinterpretation of the findings of Professor Böhringer and co-authors to other studies, including a 2013 paper by Dr Brigitte Knopf and co-authors. Dr Lomborg claims that that paper found that “the average estimated cost of the EU 80 percent greenhouse gas emissions reduction by 2050 is a loss of 5.14 percent of GDP as estimated by seven regional models”. This percentage figure is invented by Dr Lomborg – nowhere does it appear in the paper by Dr Knopf and co-authors. Previously, Dr Lomborg claimed that the study found that the cost by 2050 would be equivalent to 11.9 per cent of GDP, another figure that he made up without any explanation.

In fact, the paper by Dr Knopf and co-authors concluded: “Nearly all the models can achieve the long-term target of reducing [greenhouse gas] emissions by 80%, with only a moderate reduction in GDP (less than 0.7% by 2030 and below 2.3% by 2040). However, in some models, costs increase considerably after 2040, while others show costs increasing in a linear manner.” This is ignored by Dr Lomborg.

Furthermore, there is no justification for Dr Lomborg’s decision to double the costs he purportedly derived from the study by Knopf and co-authors. When I asked Dr Knopf, the lead author of the study, about this, she replied in an email message: “Concerning the doubling of costs: this is clearly not appropriate, because as I said it mixes model reality in an arbitrary way. This is similar as if I would claim: Model results show costs of x% but we know that models always underestimate progress in renewable deployment, so we can assume that is only costs half. These claims are clearly not based on solid ground and have nothing to do with the model results.”


Med andra ord tycks själva grunden i hans huvudargument stå på ganska ostadiga ben. Och så där fortsätter det.

[Uppdatering 21-09-13: Här redogör vetenskapsjournalisten Peter Hadfield om hur det kan gå till när Lomborg pratar om elbilar:


Så har Lomborg alltid fel? Har jag ”debunkat” alla hans påståenden?

Nej, så klart inte. Nog är det bra att någon vågar vara motsvals men det innebär inte att man behöver bli naiv. Lomborg har genom hela sin karriär (medvetet eller inte) förvrängt fakta och tar varje tillfälle att plocka saker ur sitt sammanhang (”kolla, nu har havsnivån inte höjts på två år, de är bara alarmister!”).

Lomborg är en tvättäkta populist och försörjer sig på att skapa kontroverser, förenkla och komma med ibland löjeväckande argumentation. Det är ingen tillfällighet att han är kritiserad och det handlar inte om ”alarmister” som står bakom det eller att det skulle vara någon ”kulturdebatt”.

Det betyder som sagt inte att han alltid har fel men varför ge honom så förbannat med uppmärksamhet när det finns gott om seriösa ekonomer och statsvetare att lyssna på (men de är förstås inte är lika skickliga kommunikatörer och mediekåta som Lomborg).

Att undvika problem kräver också att man faktiskt agerar. De flesta av de åtgärder som gett en bättre miljö som Lomborg lyfter fram motarbetades i decennier innan de blev verklighet. Och det av exakt samma argument som Lomborg ständigt påpekar: det kostar för mycket. Kostnader som visat sig vara grymt överskattade.

Nej, jag skrev inte att man ska strunta i kostnader.

Att personer som Nordhaus och Lomborg ens redovisar effekter på världens BNP vid 7C:s uppvärmning är för mig helt bisarrt. Men en not till alla ”doomists”: tänk på att varje överdrivet katastrofbudskap, oavsett om det är välment eller inte, är en stoppad peng i Lomborgs speldosa, vilket leder till att fler personer börjar tycka att Lomborg är den vettige (nej, jag sa inte att man ska underskatta allvarligheten).

[Svar på fråga: Ex: IPCC förespår inte jordens eller mänsklighetens undergång (vad de säger är att vi har x år på oss att få ner koldioxidutsläppen för att undvika en uppvärmning till 2C). Och återigen: jag skrev inte att man ska tona ner riskerna.]


Carbom Brief om ett föredrag av Lomborg: Similarly, the work of scientists who work in the relevant areas – the ecologists, geochemists, marine biologists, paleoclimatologists, geologists and a host of other disciplines – are mysteriously absent. Anyone listening to Lomborg’s talk could be forgiven for thinking that the only person who’s on the record as thinking that climate change is a serious problem is Al Gore. The studies on which Lomborg choses to rest his case are remarkably selective – he has a particular fondness for quoting Roger Pielke Jr., and William Nordhaus.

Replik på Lomborgs inlägg på SvD ledarsida

MNIL8555

Bjørn Lomborg är en, inom klimatdebatten, kontroversiell dansk statsvetare som regelbundet skriver på SvD:s ledarsidor. Det här är en replik på hans inlägg 13 aug 2020.

Överdrifter och osaklig alarmism är naturligtvis ett otyg i alla debatter men det är inte ett dugg bättre att bagatellisera problem baserat på antaganden utan grund och körsbärsplocka data som passar in men bortse från annat. Det är tyvärr något Lomborg ofta har praktiserat genom åren för att komma till slutsatsen att det är för dyrt att reducera de fossila utsläppen. Hans senaste inlägg på SvD:s ledarsida är inget undantag som bygger på hans nya bok False Alarm.

Flera har kritiserat bokens innehåll och t ex Bob Ward på The Grantham Research Institute on Climate Change and the Environment, London School of Economics and Political Science har granskat vad Lomborg egentligen bygger sina slutsatser på.

Lomborg menar att Parisavtalet, som har till målsättning att stoppa uppvärmningen vid under 2°C till 2100, inte kommer få någon effekt. Det bygger han på en modell som antar att länderna kommer uppfylla sina löften fram till 2030 för att sen inte reducera utsläppen mer fram till 2100 utan snarast återgå till utsläpp större än de för 2015. Det är knappast ett rimligt antagande.

Lomborg överdriver dessutom de kostnader för klimatåtgärder som den vetenskapliga litteraturen kommit fram till. Han har t ex dubblerat EU:s kostnader för att han anser det vara ”mer realistiskt” men den studie han anger som stöd för det nämner inget sådant. Fördubblingen verkar med andra ord vara baserad på hans magkänsla.

Mycket av Lomborgs resonemang runt kostnader i False Alarm bygger på Nordhaus (fick ”Nobels ekonomipris” 2018) ekonomiska modell vars resultat låg till grund för hans påstående om att ett ”optimalt” policymål istället vore att sikta på 4°C, vilket bara skulle ge bara några procents påverkan på världens BNP.

Modellen har kritiserats hårt av bl a ekonomiprofessor Keen för att inte ha något med vetenskap att göra. Som referens kan nämnas att den globala medeltemperaturen under senaste istiden var 4°C lägre än vad den är nu och att det bara skulle få en marginell påverkan på ekonomin enligt modellens skadefunktion är absurd. Modellen säger också att 6°C temperaturökning enbart skulle ge en sänkning av världens BNP på 8,5%, det räcker med att läsa IPCC:s rapport om skillnaderna i konsekvenser bara att gå från 1,5 till 2°C för att se hur illa det rimmar överens.

Nya studier som använder uppdaterad kunskap både inom ekonomi och klimatologi visar att 2°C ligger väl inom det ”optimala” policymålet (t ex Hänsel et al 2020) men det ignorerar Lomborg helt.

Lomborg påstår att deras undersökning visar att folk prioriterar mat, politisk stabilitet, hälsa etc före klimatåtgärder. Så klart, som man frågar får man svar. Ingen vet exakt vad som kommer hända i framtiden men vi vet att klimatförändringarna kommer ge ändrade väderförhållande och nederbördsmönster (syns redan nu) på många håll som i sin tur kan medföra problem på alla de punkter som Lomborg räknar upp.

Han skriver själv i sin bok Cool It! (s 58) att Himalayas glaciärer kan vara borta inom detta århundrade men viftar undan det med att man kan magasinera vatten. Det är otroligt många människor och ekosystem som är helt beroende av dessa glaciärer för vattentillgång. Krig har startats för mindre och vi vet alla vad följderna kan bli i form av lidande och flyktingströmmar. Inget tyder på att Lomborg räknar med något sådant.

Bamber et al PNAS 2019:

We find it plausible that SLR [Sea Level Rise] could exceed 2 m by 2100 for our high-temperature scenario, roughly equivalent to business as usual. This could result in land loss of 1.79 M km2, including critical regions of food production, and displacement of up to 187 million people (38). A SLR of this magnitude would clearly have profound consequences for humanity.

Det är naturligtvis extremt svårt att beräkna hur många ”klimatflyktingar” havsnivåökningarna kan leda till, siffran 187 miljoner sänker Lomborg till 305 000 genom att anta att vi kommer införa åtgärder enligt studie av Nicholls et al 2011. Hur?

Naiviteten i Lomborgs påstående är ofta slående. Han menade t ex att Bangladesh billigt och enkelt kunde skydda sig mot havsnivåhöjningen precis som Nederländerna har gjort:

”The Dutch has shown us 200 years ago, you can handle sea level rise fairly, easily and cheaply, you can do the same thing here and you will do the same thing here.” 

Det är bara att titta på en karta över Bangladesh, vars kust är ett enda stort floddelta, hur orimligt detta är, särskilt med tanke på de frekventa stormar som härjar där. Det är nästan i stil med det han skrev om isbjörnar i sin bok Cool It! (sid 6), att de kommer anpassa sig till en livsstil mer lik brunbjörnarnas som de utvecklats ifrån.

Samma studie Lomborg hänvisar till om 305 000 flyktingar konstaterar:

”So in conclusion, there is great uncertainty about the magnitude and sources of impacts and costs under high sea-level-rise scenarios.”

Det är också bedrägligt att räkna med världens BNP som mått på välfärd. Stormen Matthew på Haiti 2016 påverkade knappt världens BNP men det var likväl en katastrof för landet. Lomborg menar att vi kommer vara rikare framöver och att vi då kan införa åtgärder. När är vi rika nog? Vi är tydligen ännu inte rika nog att utveckla malariamediciner, inte rika nog för att åtgärda förväntade problem med antibiotikaresistens eller införa koldioxidregleringar. Vi var heller inte rika nog att ha beredskapslager eller väl finansierad äldrevårdför inför en (helt väntad) pandemi.

Det är inte kunskap eller pengar som hindrat oss hittills, lika lite som det står och väger mellan att bekosta klimatåtgärder eller att lyfta folk ur fattigdom. Vi är rikare nu än någonsin men ändå har vi rekord i antal människor på flykt i världen och antalet läkemedelsbolag som sysslar med malaria och antibiotika går bara ner.

Det mesta tyder på att vi har en klimatkänslighet på runt 3°C, vilket innebär att nuvarande utsläppsnivåer kommer ge en koldioxidhalt i atmosfären som intecknat en temperaturhöjning av 3°C vid år 2060 om inget görs. Det är långt utanför vad mänskligheten någonsin har upplevt både vad det gäller temperatur och koldioxidhalt. Senast var för flera miljoner år sen med havsnivåer på 10-20 m högre än nu. Och nu ska vi balansera åtgärderna mot en högst osäker procentsats för världens BNP? Om man är skeptisk till de ”fysikaliska klimatmodellerna” kan man definitivt sluta lyssna på Lomborg för de ekonomiska modellerna är inte värt ett skvatt om klimatmodellerna visar helt fel.

Egentligen är det märkligt att så många fri marknadsförespråkare hånar Greta Thunberg och det engagemang hon startat. Det går knappast få ett bättre exempel på marknadsekonomi. Det har nu skapats en enorm efterfrågan som entreprenörer redan har börjat utnyttja. Naturligtvis kämpar de inom fossilindustrin emot. Lomborg och andra protesterar mot dyra subventioner för alternativa energikällor men tycks ignorera de absurda subventioner motsvarande 6,3% av världens BNP som fossilindustrin får enligt IMF.

Eller Scovronik et al Nature Commucnications 2019:

”The global health benefits from climate policy could reach trillions of dollars annually, but will importantly depend on the air quality policies that nations adopt independently of climate change. Depending on how society values better health, economically optimal levels of mitigation may be consistent with a target of 2 °C or lower.” 

Det är odiskutabelt att klimatförändringarna kommer få allvarliga konsekvenser och det finns ingen tid att skjuta på åtgärder om vi vill ändra på det. Den koldioxid vi släpper ut nu kommer stanna kvar där i århundraden.

Det är synd att många väljer att lyssna på Lomborgs magra argument. För honom verkar precis allt vara enkelt och billigt utom att göra något åt de fossila utsläppen.

Bjørn Lomborg och klimathotet

Bjørn Lomborg är en, inom klimatdebatten, kontroversiell dansk statsvetare/statistiker. Han leder även Copenhagen Consensus Center (CCC) som arbetar för att lösa världens stora problem genom att bland annat göra ekonomiska analyser och ranka kostnadseffektiva metoder (cost-benefit) för att uppnå detta.

Läs gärna mer här varför man bör vara försiktig med Lomborgs utsagor: Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare

De har även rankat olika åtgärder när det gäller klimathotet och det var när jag tittade på vad de egentligen grundade sina slutsatser på som jag blev tvungen att skaka på huvudet. Inte för att jag blev särskilt förvånad men ändå …

Först en liten resumé om professorn:

Att försöka få grepp om Lomborg är lite som att jaga en skugga, han verkar vilja framställa sig som en sansad och förnuftig röst i den uppskruvade klimatdebatten och det är klart att det behövs olika synvinklar och tänkande i så här komplexa frågor. Men han tycks plocka lite här och lite där och ofta blir det i mina (och många andras) ögon mer av förvillande genom att cherry-picka ut de fakta som passar in och bortse från annat.

Lomborg Sea Level

Exempel på att ta saker ur sitt sammanhang...

För om det är något Lomborg anklagas för så är det just att plocka ut det som passar, liksom att komma med falska motsägelser som att det är inte lönt att minska CO2-utsläppen för vi ska lägga pengarna på att bekämpa malaria. Som om det ena utesluter det andra.

Lomborg fick ett enormt genomslag med sin bok The Skeptical Environmentalist: Measuring the Real State of the World (Verdens sande tilstand), 2001 (på danska 1998). Han menar att mycket av miljöproblemen är kopplade till fattigdom och att det mest effektiva sättet att åtgärda problemen är att rikta in sig på att bekämpa fattigdomen. Likaså anser han att många av hoten är överdrivna och lösningarna många gånger är kontraproduktiva. (Enligt Wikipedia, jag har själv inte läst boken).

Den hyllades på många håll i media men fick ta emot tung kritik från det ”vetenskapliga samfundet”. Det gick så långt att han fälldes för vetenskaplig oredlighet av motsvarande danska Vetenskapsrådet (för att ha fabricerat data, selekterat uppgifter som passade in men ignorerat annat, medvetet misstolkat andras resultat och slutsatser mm). Det överklagades och ”domen” togs tillbaka på grunda av diverse formalia, läs mer på t ex Wikipedia.

[Här en vetenskapligt publicerad review av turerna runt den här boken: An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences , Volume 7, 2010 – Issue 1].

27/10: lägger till en genomgång av Lomborgs senaste bok False Alarm och en lång rad felaktigheter och exempel på ensidighet (av ekonomen Bob Ward)]

Läs forskaren Peter Gleicks recension av boken här. (pdf). Få som följt Lomborgs uttalanden blir väl särskilt förvånad över att boken är centrerad till människan och vår ekonomi och i princip ignorerar att det i slutänden är kopplat till ekologi och biologisk mångfald: “One cannot generally argue that these species [at risk of extinction] constitute an actual economic resource” (Lomborg 2001, p. 115)

Lomborg har sedan dess gett ut ett antal böcker och är en flitig föreläsare och debattör men har faktiskt inte publicerat särskilt många uppmärksammade vetenskapliga artiklar, se inlägg på Real Climate. Det finns flera som har ägnat tid på att kritisera det han skrivit, t ex här, här lite om hur han över/feltolkar andras studier och här en artikel som inte tyckte han skildrat vetenskapen angående ”Environmental health” på ett bra sätt. En dansk biolog har ägnat en hel hemsida åt att lista fel från Lomborg och det har även getts ut böcker på samma tema.

(Med det sagt tycker även jag att hans kritik mot delar av klimatdebatten ibland kan vara befogad, är själv inte förtjust i en del av domedagsretoriken).

Han säger att den globala uppvärmningen är verklig och behöver hanteras, men det är enligt honom inte den katastrof som predikas på många håll och han är fast övertygad om att minska CO2-utsläppen inte är ”värt pengarna”. Inte konstigt att konservativa spelare med kopplingar till fossilindustrin gärna finansierar hans CCC. (Nej, jag tror inte han är ”köpt”, det känns ganska uppenbart att han tror fullt ut på sin linje).

Det finns i princip hur mycket som helst att skriva om det här, det som jag själv tycker är mest slående hur gärna han vill förminska eventuella hot. Det kan förstås vara bra men ofta blir det snudd på löjeväckande. Han tar en gammal tidningsartikel som grund för hur isbjörnarnas antal har ökat (sanningen är att vi inte vet, läs mer här) och påstår att de kommer utvecklas tillbaka till brunbjörnarnas leverne om isen försvinner, bara sådär inom några generationer:

[T]hey will increasingly take up a lifestyle similar to that of brown bears, from which they evolved.

Boken Cool It!, sida 6

För Lomborg verkar allt handla om kostnader, han påpekar själv att Himalayas glaciärer kan vara borta inom detta århundrade men eftersom vi kommer vara rikare i framtiden kan det kan fixas med förbättrad vattenlagring trots en ökad kostnad (som om det är det enda problemet):

“with continuous melting, the [Himalayan] glaciers will run dry toward the end of the century” (p. 58). 

“to a large extent this can be remedied by improved water storage but of course that would mean large extra costs” (p. 58).

Lomborgs huvudtes verkar vara att klimatförändringarna bara kommer kosta oss några ynka procent av världens BNP och därför är det inte värt att försöka stoppa CO2-utsläppen, vilket skulle bli ofantlig dyrt. Det är bättre att lyfta människor i utvecklingsländerna ur fattigdomen så kommer de inom sin tid fixa problemen (typ).

[10 aug 2020: Här en recension av Lomborgs bok False Alarm från 2020. Den visar sig vara full av cherry picking och fel- och fultolkningar av andras studier och dessutom kostuppskattningar som han mer eller mindre tagit ur luften.]

Falska motsättningar

Det här är kanske Lomborgs favoritgren, personligen tycker jag argumentationen ibland blir rent ut sagt barnslig:

Den här typen av prioriteringar hade vi kunnat göra för evigheter sen, det är inte pengar som saknas och det är inte åtgärder mot klimathotet som hindrar oss från att förbättra förhållandena för fattiga. Det är förstås svårt att argumentera emot att vi borde bekämpa malaria, minska fattigdomen och se till att människor får det bättre osv. Men det är knappast så att det är klimatåtgärder eller ovanstående som gäller.

I en annan tweet argumenterade han mot dem som kritiserar ekonomisk tillväxt genom att länka han till en artikel som beskrev att tillväxten faktiskt gör saker mer effektiva och därmed kräver mindre energi. Det är förstås sant men sett på det stora hela har det inte gett någon som helst effekt på energi- och materialförbrukningen, snarare tvärtom (vilket förstås är helt väntat med en exponentiell tillväxt):

Det är lite tragikomiskt att Lomborg fått så stort genomslag hos folk som anser att klimatmodellerna inte går att lita på när alla hans hypoteser och slutsatser bygger på ekonomiska modeller som blir  helt värdelösa om klimatmodellerna inte stämmer något sånär. Alla ekonomer han lutar sig mot använder förstås också modeller. Jag har tidigare skrivit om Jordan B Peterson logiska klavertramp i denna fråga här. (Lomborgs modeller har dessutom fått kraftig kritik för att göra felaktiga antagande).

Copenhagen Consensus Centers (CCC) slutsatser

Det blev en lång utläggning för att komma till själva grejen 🙂

Det Lomborg gjort genom CCC är att samla en rad kända ekonomer som gått igenom ett antal åtgärder och rankat dem efter kostnadseffektivitet med frågan ”Om du fick xx antal miljarder, vad skulle du investera dem i?” Angående klimatet kom fem ekonomiska experter fram till följande:

Bild2

I klartext, att reglera utsläppen är bland det sämsta vi kan göra för det blir så dyrt. Istället ska vi satsa på att Climate Engineering: Marine Cloud Whitening går ut på att låta båtar kontinuerligt skapa moln som reflekterar solljuset, Stratospheric Aerosol Insertion är samma princip men istället skapas moln högre upp i atmosfären.

Istället för att åtgärda själva problemet ska vi alltså satsa på fullskaliga jätteexperiment som vi inte har en aning om de fungerar med potentialen att skapa än mer problem. Det gör heller inget åt havets försurning etc.

Jag kan förstås bara hålla med om punkten att satsa på mer forskning, men jag har jobbat med teknikutveckling hela mitt liv och inga tekniker hoppar ut direkt från labb i konkurrensmässigt skick. Jag får heller inte ihop hur det ska fungera att hitta dessa pengar som ska åtgärda ett problem som han samtidigt hävdar inte är någon stor sak…

Listan får mig dock att fundera på vilka de här experterna egentligen är? Tre utav dem har fått Ekonomipriset till Nobels minne. Om man googlar lite … :

Jagdish Bhagwati, Columbia University. Wikipedia.

År 2000 koordinerade den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute (AEI) ett ärende i The Supreme Court som propsade på att amerikanska miljöskyddsverket EPA även i fortsättningen skulle vara tvungna att ta hänsyn till kostnader för företagen vid införande av miljöregleringar. Bhagwati var med och drev frågan. AEI har bland annat anklagats för att erbjuda forskare betalt för att motarbeta IPCC.

Finn Kydland, University of California.

Norsk ekonom som enligt Wikipedia är skolad i fri marknadstänk om jag tolkar det rätt (new classical macroeconomics). Har, liksom Lomborg, haft position på Hoover Institute, en konservativ amerikansk tankesmedja som på sin websida bland annat publicerat denna text Our Latest Global Warming Scare” om hur IPCC är ute och cyklar …

Thomas Schelling, University of Maryland, Wikipedia.

Ansåg att klimatförändringarna utgjorde ett allvarligt hot mot mindre utvecklade ekonomier men argumenterade så här om varför det inte gällde USA:

Today, little of our gross domestic product is produced outdoors, and therefore, little is susceptible to climate.

Vernon Smith, Chapman University, Wikipedia.

Sitter i styrelsen för Mercatus Center, en tankesmedja som propagerar för frihandel (men verkar inte dissa klimatförändringarna), rådgivare åt The Independent Institute och Senior Fellow vid Cato Institute.

The Independent Institute är en amerikansk tankesmedja som bland annat publicerat flera böcker av Fredrik Singer och Frederick Seitz med titlar som New Perspectives in Climate Change: What the EPA Isn’t Telling Us. Jo, de båda herrarna har varit några av de mest framstående ”pseudoskeptikerna” i klimatdebatten (liksom i motståndet mot reglering av svavel- och freonutsläpp och annat).

Cato Institute, ytterligare en liberteriansk tankesmedja som ingen kan ha missat om man är intresserad av miljödebatter antar jag. De är i princip emot all form av regleringar.

Nancy Stokey, University of Chicago. Wikipedia.

Hon har bland annat position på Becker Friedman Institute, uppkallad efter Becker och liberterianen Milton Friedman. Utan att veta drar jag med tanke på det slutsatsen att även hon är en fri-marknadsförespråkare.

De är välmeriterade ekonomer så det förslår allihop. Men enbart baserat på ovanstående hade jag nog kunnat gissa utfallet alldeles oavsett deras syn på klimathotet. På samma sätt som det hade gått att förutspå resultatet om Vänsterpartiet skulle utvärdera friskolereformen och de privata aktörernas insatser inom vården.

Att de skulle komma till slutsatsen att regleringar och skatter var en bra idé känns närmast obefintlig. Men det finns förstås andra åsikter även bland ekonomer, här finns ett upprop för åtgärder som går i rak motsatt riktning än ovanstående, innefattar t ex 27 ”Nobelpris”-tagare.

[Tillägg 6/9: Blev upplyst om att Finn Kydland, med i CCC:s expertpanel ovan, tydligen ändrat sig och har också skrivit på det här uppropet].

Fler inlägg:
Ja, Lomborg bör tas med rejäla nypor salt – Maths Nilsson, författare
Replik på Lomborgs inlägg på SvD ledarsida – Maths Nilsson, författare
Om den ekonomiska modell Lomborg förlitar sig på: Klimatdebattens mest skrämmande artikel? – Maths Nilsson, författare
Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol – Maths Nilsson, författare

Men ärligt talat är jag så evinnerligt trött på de här sifferexerciserna även om jag förstår att de är relevanta på sitt sätt. Men BNP/GDP är bara påhittade mätvärden, det finns en hel uppsjö med saker som inte fångas upp av det och det finns inte en process i verkliga världen som fixar exponentiell tillväxt över tid. Det går inte att låna fisk när bestånden har kraschat. De miljoner som kan drabbas av torka, havsnivåökningar osv skiter nog fullständigt i hur många procent på världens BNP det utgör. Ibland känns det även som att vissa antaganden som görs för att få ihop de ekonomiska modellerna är rätt märkliga/naiva. Se en utläggning om vilka modellantaganden som Nordhaus (ekonomi-Nobelpristagare) gör (och ”köps” av Lomborg) för att beräkna klimatförändringarnas framtida påverkan på GDP här (av nationalekonomiprofessor Steve Keen).

Framförallt är jag trött på argumentet att vi inte ska göra något för det kommer kosta så mycket. Det har använts i alla stora miljöfrågor hittills. Många av dem har vi facit på och i alla fall har kostnaderna blivit en bråkdel av fördelarna. Följande bild vimsar omkring på nätet nu för att håna allt vad miljölarm heter. Många tar det som att det handlar om klimatet men det är från FN:s miljökonferens i Stockholm 1972.

Klipp Expressen FN-möte 72

Då hade bland annat hela laxbestånd slagits ut av surt regn på grund av svavelutsläpp. Efter decennier av motstånd från industri och konservativa grupper med diverse alarmistiska hot om ekonomisk kollaps så infördes regleringar. Ingen ekonomisk kris infann sig. Vill du ha tillbaka det?

Många är förbannat bortskämda idag, som om vi fått den kvalitet på miljön vi ändå har helt utan att kämpa för det..

so-emissions-by-world-region-in-million-tonnes

Blyutsläppen från bensin, samma argument och motstånd från samma grupper som nu. Stackars oljebolagen gick i konkurs allihop:

PCB är bara en av alla persistenta kemikalier som tillverkades i miljontals ton och gick hårt åt många djur. Tacka inte Monsanto (ensam tillverkare i USA på den tiden) för att det slutade tillverkas och spridas:

pcb.jpg

Freoner, samma argument, samma motståndsgrupper, samma människor, här en av freonerna:

cfc_11-2

Och så vidare.

Jag är medveten om att användandet av fossila bränslen är betydligt svårare att ersätta än ovanstående men klart att det går att förändra. Men vi kämpar inte bara mot ideologier utan mot en industri med inkomster bortom fattningsförmågan som har allt att förlora om vi gör något åt saken.

År 2001 proklamerade Bush ambitioner att införa klimatåtgärdsprogram men det gick i stå med ”viss hjälp” av lobbygrupper. 2009 skrev till och med Trump på ett upprop för klimatåtgärder men nu tycker han något helt annat, liksom en hel rad andra republikaner som tidigare ropat efter åtgärder nu mumlar förvirrade argument om varför vi inte ska göra något. Man får vara bra naiv för att tro att det är en slump. Hör lobbygrupperna berätta själva i dokumentären Climate of Doubt.

Haha, sitter och blir förbannad på alla dessa tankesmedjor och betalda inlägg på ledarsidor helt utan täckning och här sitter man och lägger ner all denna tid helt gratis. Det är syndast om mig…