Idag skrev marinbiologen Fredrik Moberg om situationen för världens korallrev i Dagens nyheter: Fredrik Moberg: Korallreven kokar bort – men går fortfarande att rädda Ett ämne som är aktuellt ur minst två synvinklar. Den ena är havstemperaturerna som i tropikerna nu nästan rent bokstavligen är off the chart på grund av El Niño (se nedan). Den andra är det Moberg skriver om, det vill säga att den sextonde internationella korallrevskonferensen nyligen avslutades i Nya Zeeland där fler än två tusen forskare från närmare hundra länder deltog. Det är ett utmärkt tillfälle att visa hur Lomborgs propagandamaskineri fungerar och hur det kommer sig att en viss del av befolkningen bara nås av körsbärsplockad info.
(Tack till alla som kom till mitt föredrag i Halmstad (föll ihop i feberfrossa bara ett par timmar efteråt, tur att det inte kom tidigare!). Det filmades och ni kan se det här – jag vågar inte titta själv 🫣😆)
Den 31 augusti i år publicerades den mest omfattande studien som någonsin gjorts på hur världens korallrev mår : 2025 Report – GCRMN.
I grafen nedan visas hur den globala koralltäckningen minskat sedan 1980-talet. De lodräta orangea linjerna visar fyra så kallade globala blekningstillfällen. Det vill säga tillfällen då havstemperaturen varit så hög på i princip alla platser där det finns koraller att korallerna där tappat sin färg. Detta eftersom den alg de lever i symbios med lämnar ”sitt hem” vid denna typ av stress. Håller tillståndet i sig för länge kommer korallen att dö.
Effekterna av 2024 års blekning – den värsta som hittills observerats – är inte inkluderat då det tar några år att följa upp.
Från rapporten:
”Under de senaste fyra decennierna har den globala täckningen av hårda koraller minskat kraftigt [9,5 % från historiska nivåer]. Varje global blekningshändelse har orsakat betydande förluster. Återhämtning är möjlig, men tidsfönstren mellan blekningshändelserna krymper.”
En fjärdedel av alla marina arter är på något sätt beroende av korallreven. Och en miljard människor likaså. Om det nu inte skulle räcka med dess artrikedom i sig…
Det är alltså ännu en varningssignal från ännu ett forskningsfält där forskare närmast unisont är ordentligt oroade för framtiden (men visst, det går alltid att hitta några akademiker som inte håller med). Men observera att de inte säger att det är kört! Kollapsen är inte inskriven i framtiden. Men det krävs ju att allt inte bara fortsätter som förut!
Men som i alla komplexa miljöfrågor ser det inte identiskt ut på alla platser. Vissa rev existerar under helt skilda förutsättningar och några rev har inte påverkats alls och till och med ökat. Ett faktum en skrupelfri aktivist inte drar sig för att utnyttja…
Bjørn Lomborg driver som bekant en tankesmedja och är en aktivist/opinionsbildare med en akademisk titel – inte tvärtom. (Ja, jag tjatar om honom för att han är inflytelserik).
Jag kollade hans Facebooksflöde, från och med juni i år fram till ovan nämnda GCRMN-rapport släpptes i slutet av augusti hade han inte skrivit ett inlägg om korallrev. Men sedan, inom loppet av en månad kom tio stycken som alla förklarade att korallreven mår bättre än aldrig förr och att mainstream media mörkar det.
Han har likaså skrivit opinionsartiklar om detta i LA Times och Financial Post. Liksom en radda X-inlägg.
Ett Lomborginlägg på X hade nära en miljon visningar och retweetades 1000 gånger, bland annat av Reform UK-politikern Richard Tice.
Marc Morano (känd amerikansk klimatförvillare) spred det vidare
Toby Young spred Lomborgs LA Times artikel på the Daily Sceptic (känt förvillarhål)
Fanns andra X-spridare som haft upp mot en halv miljon visningar
(Kolla gärna Lomborgs FB-flöde, särskilt hur han under perioden som det brann som mest i Europa postade som galen om att det brinner mycket mindre nu än tidigare. Det är ett återkommande mönster och synonymt med propagandaspridning. SVT faktakollade: Därför ger grafen en missvisande bild av Europas bränder | SVT Nyheter)
Tror att alla Lomborgs FB-inlägg refererade till Stora barriärrevet och inkluderade olika varianter av nedanstående graf han gödslat med under flera år:
Visst, det stämmer att täckningen av hårdkoraller i norra och centrala delar av revet ligger över det långsiktiga medelvärdet (södra delen hade minskat något). Men täckningsytan är inte allt. Det var en sorts snabbväxande hårdkorall som stod för majoriteten av ökningen, som också är de mest sårbara för korallblekning, stormar och törnekrona (som äter koraller), dvs det kan gå snabbt att radera uppgången.
Det här är alltså bara ännu en fråga där han plockar i sig korrekta data, men vägrar sätta dem i ett sammanhang där de globala korallblekningarna kommer allt tätare. Jag skrev om exakt det här redan 2022 efter att SvD ledare publicerat ytterligare en text av honom där forskarna bakom övervakningsprogrammet kallades för hysteriska miljöaktivister (när de redovisade oroande resultat) och det lyftes fram som ett scoop att forskare nu avslöjat den ökade koralltäckningen. I själva verket var det forskare vid samma institution som redovisat resultaten som vanligt i sin årliga rapport. Läs mer: SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå – Maths Nilsson, författare
Men jaja, det är klart att maktens folk lyssnar på ett samlat forskningsfält och inte en tankesmedjesnubbe som aldrig varit i närheten av korallrevsforskning! Eller hur?
I slutet på juni arrangerade The Alliance for Responsible Citizenship (ARC) sin tredje konferens i London. Nu ännu större med runt 4000 deltagare och precis som föregående år vimlade det av makthavare från högerkanten och diverse påverkansfolk. Även i år höll opinionsbildaren Bjørn Lomborg ett föredrag och återigen är det en uppvisning i att hur han helt avsiktligt använder data på ett bedrägligt sätt för att sprida propaganda. Uppenbarligen med syfte att hålla kvar vid fossila energislag. Här följer några exempel.
ARC vill sprida västvärldens kristna, konservativa värderingar och har exempelvis USA:s talman Mike Johnson i sin Advisory Board. Den kände psykologen Jordan Peterson ligger bakom projektet och en av huvudfinansiärerna är hedgefondmiljardären Paul Marshall, som även äger mediekanalerna UnHerd, The Spectator, och GB News (där Nigel Farage har en egen show). Han donerade också pengar till Brexitkampanjen.
Även Lomborg finns med i ARC:s Advisory board och han har hållit ett föredrag vid alla konferenser. Temat i år var samma som föregående år. Redan i inledningen får vi bevis på hur falsk och bedräglig hans argumentation är.
Förvränga opinionsbilden
Lomborg påpekar att EU-invånarnas ”klimatpanik” håller på att försvinna och att mindre än 10 procent anser att det är en av de viktigaste frågorna. I nedre hörnet ges en länk till varifrån han har hämtat siffrorna: Eurobarometer, det vill säga EU:s organ för opinionsundersökningar. Det ger ju tyngd och trovärdighet, för siffrorna är korrekta, men vad är det Lomborg inte berättar?
Knappar man in hela länken kommer man till ett excelark (se bild nedan) där svaren redovisas. Frågan som ställdes var
Vilka anser du vara de två viktigaste frågorna som EU står inför just nu? (MAX 2 SVAR).
Det fanns sexton olika kategorier att välja på. Och även om miljö och klimat fick en till synes en låg siffra (15%, 2024) är det enbart fyra kategorier som ligger före: kriget i Ukraina (31%), den internationella situationen (22%), invandring (28%) och stigande priser/levnadsomkostnader (16%).
Miljö och klimat ligger dock över frågor som den ekonomiska situationen (14%) och signifikant högre än frågor som Brott (6%), Terrorism (7%), Hälsa (5%), Energiförsörjning (9%), Arbetslöshet (4%), Beskattning (3%).
I själva verket visar undersökningar från samma källa att en stor majoritet av EU-ländernas medborgare är FÖR saker som Lomborg kämpar EMOT. Som exempel:
81 % stöder EU:s mål att uppnå klimatneutralitet senast 2050.
88 % anser att det är viktigt att EU vidtar åtgärder för att öka den förnybara energin och energieffektiviteten.
84 % stöder målet att stärka Europas konkurrenskraft inom ren teknik.
75 % anser att en minskad import av fossila bränslen kommer att öka energitryggheten och gynna EU ekonomiskt.
Det här är givetvis inget slarvigt misstag från Lomborgs sida – det är medveten propaganda och mer eller mindre hans mode of action.
Ta data ur sitt sammanhang
Nästa punkt är att försöka pränta in att data inte stöder att situationen har förvärrats angående väderrelaterade händelser. Här ljuger Lomborg i kombination med att ta data ur sitt sammanhang. Det här är argument och data han använt i alla ARC-föredrag och han har om och om igen upplysts om hur han missbrukar uppgifterna. Men jag har inte sett Lomborg backa från en enda uppgift någonsin.
Han visar två bilder:
Angående nedåtgående trend i bränd area globalt sett (den undre bilden). Detta beror framförallt på ändrade förhållanden i markanvändning/bebyggelse/vägar i Afrika med färre avsiktligt startade bränder i jordbruk och liknande och har mycket lite med klimatet att göra. New Data Confirms: Forest Fires Are Getting Worse | World Resources Institute
Här en tråd på X:
A short thread on why the @WSJOpinion & @BjornLomborg are so wrong to use global burnt area datasets to build a strawman argument. 1) Global burnt area according to 20+ year satellite records is going down, we know that. [🧵🔥1/11]… pic.twitter.com/PPnihatWkm
Och antal dödsfall? Lomborg har valt 1870 eftersom den förmodligen starkaste El Niño som någonsin uppmätts inträffade 1877–1878 (det finns såklart stora osäkerheter i bedömning av intensitet från den tiden). I de utdragna torkperioder som följde på många platser på jorden beräknas upp mot 50 miljoner ha dött. Men det dog inte 5 miljoner människor varje år på grund av väder och klimat.
Inte heller dog det en halv miljon människor av naturkatastrofer varje år under 1920-talet, det handlar om enstaka händelser som förvärrades av krig och politiska händelser. Hade Lomborg valt 1910-talet hade vi knappt sett någon skillnad emot idag. Det här vet han om, hans data kommer från databasen EM-DAT som startar år 1900 och Lomborg har tidigare själv redovisat hela mätserien på sin blogg, men i sin propaganda (och faktiskt även i en artikel i en vetenskaplig tidskrift) har han valt att klippa bort åren innan 1920-talet. Han väljer dessutom att redovisa ett medelvärde per decennium. Läs mer:
Nej, det är väl ingen som påstår att fler skulle dö av klimatrelaterade katastrofer nu än på 1800-talet men det innebär ju inte att det är en relevant måttstock. Men för all del, om du är lantbrukare som drabbas av torka, skogsägare som drabbas av skogsbränder, husägare som inte kan försäkra ditt hus och så vidare: gnäll inte, de hade det minsann värre förr!
Bagatellisera larm
Lomborg visar en graf på att antalet isbjörnar faktiskt har ökat sedan 1960-talet. Och visst, han nämner även att det framförallt beror på att vi slutat skjuta så många. Men att framställa det som att isbjörnarna inte har problem är populistisk propaganda. Bilder på svältande isbjörnar har missbrukats av ”alarmister” men i nedanstående blogginlägg har jag beskrivit varifrån Lomborg hämtat sina uppgifter. Och istället för att lyssna på demagoger som Lomborg, läs de som faktiskt forskar om saken:
Lomborg nämner kostnader för att uppnå netto-noll-utsläpp av växthusgaser till 2050 men väljer att inte säga ett knyst om kostnader för att låta bli. Det var exakt vad tankesmedjan Institute of economic affairs (en av de främsta klimatförvillarna i Europa) gjorde efter att brittiska myndigheter släppte en rapport om dessa kostnader. Alla investeringar för omställning räknas i deras värld som kostnader medan det fossila förutsätts vara gratis – att köpa en elbil är således en kostnad, medan köp av en bensindriven inte är det.
For every pound spent on Net Zero, the benefits outweigh this by 2.2 to 4.1 times.
Avoiding climate damages is the most significant benefit of the transition. This saving is estimated between £40 billion and £130 billion in 2050.
Lomborgs huvudbudskap är att vi behöver mer energi, men det är inte gratis att installera, alldeles oavsett vilket slag man väljer. (I Sverige har vi ju precis tecknat ett, för alla utom Tidöpartierna, hemligt avtal om hundratals miljarder och planekonomiskt elpris för kärnkraft i utförande som fortfarande är i utvecklingsfas.)
🧵A political/media guide to the "truth" about net-zero1) Add up costs to install & run a net-zero energy system2) Pretend fossil-fuelled alternatives wld be free3) Do say "eco zealots are bankrupting us"4) Don't say "free cars if we scrap net-zero" cos it sounds ridiculous5) That's it!1/10
Lomborg påstår att det är klimatploitiken som drivit upp energikostnaden i Storbritannien. Expertorganet UK Energy Research Centre, säger att det inte är sant, det är gaspriserna som orsakat 60% av prisökningarna.
”Även om historien om vad som har drivit upp de brittiska konsumenternas elräkningar ofta till stor del tillskrivs policykostnader, visar vår analys att så inte är fallet. Volatila, gaskopplade marknadspriser – inte gröna policyer, som vissa vilseledande påståenden har antytt – dominerar den reala ökningen av räkningarna sedan 2021.”
Sedan 2015 då Parisavtalet signerades gjorde International Energy Agency (IEA) en bedömning av framtida utveckling av sol- och och vindkraft. Den verkliga utbyggnaden har slagit denna uppskattning med 1500%. Kostnaden för förnybar el har därför också rasat snabbare än vad de flesta trodde var möjligt. De osubventionerade kostnaderna understiger numera de för de fossila. Från World of data:
Men Lomborg säger tvärtom att sol och vind är dyrast. Det gör han genom att istället för att jämföra priserna för specifika kraftslag så visar han länders kostnad för kWh per land och konstaterar att alla länder med mycket sol och vindkraft har dyr el.
Ja, så där fortsätter det föredraget igenom, precis som det brukar se ut i Lomborgs föredrag och inlägg. Betänk att det är sånt här som konservativa tyckare matas med dagarna i ända och det finns ingen som helst nyfikenhet att undra varför Lomborgs optimala scenario innebär 3,75C uppvärmning i strid med typ varenda naturvetenskaplig klimatforskare. Trots att det kokar över av sakliga argument om hur Lomborg fipplar med data har exempelvis Tove Lifvendahl, chef för SvD:s ledarsida, inte lyckats hitta några av dessa: ”men det är mycket få som har bemödat sig att formulera motargument i saklig debatt med honom” (Kritiserade klimatprofilen Bjørn Lomborg träffade Epstein).
Här några kommentarer från tidigare ARC-kongferenser:
Precis som Extinction Rebellion är ARC helt öppna med att de vill omforma nuvarande samhällsystem (men inte på samma sätt). Ändå är det bara en av organisationerna som politiker vill klassa som terrororganisation. (Nej, jag tycker ingendera är det). Extinction Rebellion: Counter-terrorism police list group as ‘extremist’ in guide
Arbetet med att sammanställa en ny IPCC-rapport (AR7) är igång och förväntas vara klar 2028/2029 (tror jag). I denna ingår ju som alla vet att utifrån tillgänglig kunskap göra projektioner över en framtida utveckling med hjälp av klimatmodeller. Det finns en mängd olika modeller men de som brukar syftas på här är enorma skapelser där körningarna görs på superdatorer, men ändå tar månader att färdigställa.
Vad modellerna inte gör dock är att spå hur framtida utsläpp kommer se ut. Det är en annan gruppering, alltså inte de forskare som programmerar klimatmodellerna, som tar fram ett antal olika scenarier som sen matas in i modellerna. Som inför tidigare rapporter har dessa uppdaterats och publicerats i en vetenskaplig tidskrift: GMD – The Scenario Model Intercomparison Project for CMIP7 (ScenarioMIP-CMIP7)
Nu har man tagit bort det tidigare värstascenariot RCP 8.5/SSP5-8.5, där 8.5 står för den strålning i W/m2 som de ökade utsläppen kommer medföra. Det går att hamna där på många sätt, förutom utsläpp och markanvändning finns det osäkerheter i kolcykeln (hur mycket kol som kommer tas upp av mark och hav) och den så kallade klimatkänsligheten – hur temperaturen förändras efter en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären.
RCP 8.5 var aldrig tänkt att bli ett business-as-usual scenario, det vill säga att spegla den mest sannolika framtiden om vi fortsatte som vanligt utan att göra något. Men det har av många kommit att användas så, och jag vet att jag har kommenterat en artikel som redovisat effekter med enbart RCP8.5-scenariot och stoppat ett mer realistiskt scenario i appendix. Sånt måste man förstås få kritisera.
En anledning till att det har använts som ett business-as-usual-scenario är att vi länge följde den linjen:
Nu gör vi inte det längre och det finns många anledningar. Priset på förnybart har exempelvis rasat och gång på gång har spådomarna slagit fel med råge:
-Parisavtalet skrevs som bekant på 2015 och då spådde BP Energy Outlook en framtida utveckling av kraftproduktionens andel icke-fossila energislag. Det som de då trodde skulle uppnås efter 20 år, tog i verkligheten bara 10 år.
-Samma år gjorde International Energy Agency (IEA) en bedömning av sol- och och vindkraft och utbyggnaden har slagits med 1500%
-Den totala globala solkapaciteten är nu över fyra gånger så stor som förutspåddes 2015 och fördubblas vart tredje år.
-Även utvecklingen på antalet elbilar har överträffat förväntningarna och var 2024 fyrtio procent högre än IEA:s prognoser från 2015 (och är på väg att vara sextiosex procent högre år 2030). Parisdeklarationens mål om 100 miljoner elbilar 2030 är på väg att nås redan 2027.
-Visst behöver utsläppen minska snabbare än vad de gör, för ja, de ökar ju faktiskt fortfarande, men man behöver ibland påminnas om att det faktiskt sker förändringar. Under decenniet före Parisavtalet (2005–2015) ökade de globala utsläppen av växthusgaser med 1,70 % per år; sedan Parisavtalet (2015–2025) har den årliga ökningen minskat till bara 0,32 % – en femfaldig minskning av tillväxttakten.
Så ja, det är väl självklart att samhället uppdaterar sig allteftersom utvecklingen går framåt. Det finns dock många anledningar till att man ansett att RCP8.5 var ett behövligt scenario även när det stod klart att det kanske inte var så sannolikt. Men det har andra mer lämpliga personer skrivit om, t ex forskarna Gavin Schmidt och Zeke Hausfather:
För naturligtvis hånas det här av the usual suspects. SD-knutna Riks plockade in en representant för Medborgelig samling och gjorde sig lustiga över saken. Opinionsbildaren Henrik Jönsson (som vägrar avslöja vem som sponsrar hans program 100% med miljontals kronor och ändå kallar sig oberoende folkbildare), avslutar sin senaste video med samma löjliga anspelningar – en video som för övrigt handlar om att SVT kampanjar för vänstern eftersom de sponsrat filmen om Greta Thunberg som nu går på bio. (SVT som f ö tappat det helt och har plockat in högerextremisten Nick Alinia i lekprogram: Nick Alinia).
Ett par reflektioner över dessa hö-hö-are och värstascenariot:
Herr Jönsson har ju intervjuat opinionsbildaren Bjørn Lomborg och har tidigare refererat till honom som någon slags facit. Lomborgs optimala scenario är 3,75C uppvärmning till år 2100. Vi ska alltså sikta på det, annars blir det för dyrt (enligt ekonomisk modell). Och som vanligt framförs det med tvärsäkerhet, till och med med två decimaler utan osäkerhetsspann. Så ja, vi behöver verkligen RCP8.5 för att beskriva hur världen kan se ut då. Hö-hö, någon?
Som jag skrev i min DN Debatt-artikel ”Detta handlar inte åsikter – utan om faktisk kunskap”, nyliberala tankesmedjor spådde att EU skulle i det närmaste gå under om Kyotoavtalet uppfylldes, enbart Tyskland skulle förlora en miljon jobb per år mellan 2008-2012. Kom ihåg att många har kämpat emot att vi ska införa åtgärder. Och det är de som hö-höar nu, som om de ville förbättra framtidsutsikerna. Hö-hö.
Energinyheter.se stämde in i kören (se skrämdump från artikeln högst upp):
”Den mindre snälla förklaringen är att de tidningar som i femton år skrivit skräckrubriker baserade på RCP8.5 inte är särskilt pigga på att förklara vad det innebär att scenariot nu är officiellt utdömt.
Källa: Roger Pielke Jr. / The Honest Broker, CMIP7 ScenarioMIP samt Washington Post”
Självklart kan man alltid hitta någon självutsedd Galileo-figur som ensam kämpar mot övermakten att lita på utan minsta eftertanke. Ja, Pielke Jr har tjatat öronen ur allt och alla om det här och anser att vetenskapen ”har förlorat kontakten med verkligheten.” Han dömde ut IPCC:s senaste rapporter enbart genom att räkna antalet gånger RCP 8.5 nämndes i dem.
Då ska du veta, Philip Leal, som skrev artikeln i Enereginyheter.se, att om vi backar de femton åren du anger tidningar har ljugit så har din källa Pielke Jr varit den som argumenterat för att RCP8.5 inte var tillräckligt allvarligt. Scenariot speglade inte hur sakta ”avkarboniseringen” faktiskt skedde. Han argumenterade för ett än värre scenario. Jag har skrivit om det här:
Och jag tycker du ska läsa inläggen från Schmidt och Hausfather ovan. Om du är intresserad? Eller handlar det bara om att casha in klick till ditt företag?
Nu är det som om det aldrig har hänt. Och det är så det här spelet har fungerat länge. Personer som Lomborg och andra i hans kretsar förlöjligar larmen om försurning, freoner osv för att det blev ju inget farligt av med det. Precis. Eftersom samhället gjorde något åt saken. Och tankesmedjorna låtsas som att det liksom hände av sig självt, att de minsann visste att innovationer skulle fixa det. Som om att de inte kämpat med näbbar och klor för att det inte skulle hända.
Ja, det kommer alltid finnas extremister på båda sidor om ett åsiktsstaket. Ingen av oss är fri från känslor och delar säkerligen felaktig information från tid till annan, men att hoppa in i kulturkriget med fullt nedragna skygglappar istället för att vara nyfiken på riktigt är oftast ett helt frivilligt val.
Så j-a trött på det här.
Ja, världens främstaste klimatforskare som kan de bästaste orden gjorde förstås ett sakligt inlägg om saken:
Henrik Jönssons mediesatsning 100% gör en fredagspodd vars senaste avsnitt har rubriken Till höger om Djingis Khan. I de valda delar jag lyssnade på diskuterades förtroendepolarisering, Public service (förstås) och lite om klimatet. De förfärades över en Dagens eko-sändning och menade att det mest liknade ett valkampanjsinlägg till förmån för Sossarna och Miljöpartiet.Det rör en klimatrapport om värmerelaterade dödsfall i Europa, men de bygger mycket av sin ilska på uppenbara faktafel. Men med det sagt, begreppet värmerelaterade dödsfall är faktiskt inte alls så självklart som man kanske kan tro.
100% hymlar ju inte med att de är ett politiskt projekt med avsikt att driva högeropinion. Och det är helt okej, men vill man bli tagen på allvar får man åtminstone försöka hålla sig till fakta. Det gäller kanske i synnerhet när man, som 100%, har hemliga finansiärer.
I podden deltar Henrik Jönsson, Per Gudmunson och Marie Söderqvist. Jönsson säger i podden att Public service är ”hans ärkefiende”. Gudmunson är journalist med senaste tjänst på Bulletin. Han är också politiskt aktiv och har varit pressekreterare för KD och senare kommunikatör och politisk strateg för Moderaterna på Lidingö. Söderqvist är vd och producent för 100 % och likaså vd för tankesmedjan Environment and Public Health Institute (Ephi) – en liten näringslivsfinansierad tankesmedja/kampanjorganisation grundad av Christofer Fjellner (M), där Jönsson sitter i advisory board.
Jönsson pratar om flockbeteendet och att det är tryggt att ha fel i grupp och att få vågar säga emot. Man ”sluter upp mangrant kring grejer som kan vara ganska konstiga som, jag menar, nu har vi den här klimatgrejen som är ganska snurrig men som kanske håller på att luckras upp litegrand. Tidigare var det migrationsfrågan.” Det vill säga, han vill bygga på myten om att SD hade rätt i migrationsfrågan precis som de alltid haft om klimatet. Typ.
Och här kommer Söderqvist in och berättar om sin rysliga morgon när hon fick vakna upp till Ekots nyheter. Jag har klippt ihop avsnitt från podden nedan där ni kan höra dem själva och likaså Ekots intro.
Rapporten Lancet Countdown
Det handlar alltså om att antalet värmerelaterade dödsfall har ökat i Europa enligt en ny rapport från Lancet Countdown. Men rapporten handlar inte bara om dödsfall utan mer om hur klimatförändringarna påverkar folkhälsan i stort. Rapporten har tagits fram av ett stort antal forskare från olika universitet och FN-organisationer och är den tredje i ordningen som rör Europa: 2026 Report (Europe) – Lancet Countdown.
Man har där bland annat jämfört antal värmerelaterade dödsfall under perioden 2015-2024 med dem under 1991-2000. Ökningen är som förväntat mest tydlig i södra delarna av Europa, vilket visas i bild B nedan, till vänster.
Högra bilden nedan visar hur torkperioder har påverkat folk. Mer än 1 miljon fler människor drabbades av måttligt eller allvarligt osäker livsmedelsförsörjning i Europa under 2023 jämfört med årsgenomsnittet för perioden 1981–2010. Som vanligt är det fattiga som drabbas värst. Det är också äldre och småbarn som är mest känsliga för höga temperaturer – en del av ökningen av dödsfall beror faktiskt på demografiska förändringar, dvs att andelen äldre i befolkningen blir allt större.
Vidare uppskattas den ökade årsmedeltemperaturen ha lett till att det totala antalet arbetade timmar minskat med cirka 24 timmar per arbetare och år i Europa under 2000–23, jämfört med 1965–94.
Pollensäsongen har blivit längre.
(B) Change in heat-related mortality expressed as the increase in annual deaths per million inhabitants in Europe, comparing 1991–2000 with 2015–24. (C) Change in drought duration, expressed as number of months in a year experiencing an extreme-to-exceptional drought event (population-weighted SPEI6 ≤–1·6)
Det syns också en klar ökning av antalet fall av dengue- och nilfeber:
(A) Change in West Nile virus outbreak risk in European regions from 1950–2025 at the NUTS3 level (left vertical axis). The bars represent the number of NUTS3 regions reporting West Nile virus transmission from 2006–24 for each European region (right vertical axis). (B) Change in yearly average dengue basic reproduction number (R0) for Aedes albopictus across European regions and central and western Asia between 1981 and 2024. NUTS3=nomenclature of territorial units for statistics.
En av Ekots huvudrubriker var alltså denna rapport och slutsatsen att fler dör på grund av uppvärmningen. En annan var att flera politiska beslut har lett till att värdefulla naturskogar inte kartläggs. Söderqvist säger alltså att ”om jag hade varit Socialdemokrat eller Miljöpartist så hade det där varit min valkampanjsbyrå som hade väckt människor med dessa budskap varje morgon.”
Tänk att vara så känslomässigt störd av detta och mena att det skulle handla om vänstervridning! 🙈🙉🙊 Det vore snarare tjänstefel av Sveriges radio att inte berätta om rapporten.
100%:s felaktiga påstående
Söderqvist säger sig ha läst rapporten och sen googlat oavbrutet men lyckas ändå (eller kanske tack vare?) snurra till det så till den grad att hon påstår att forskarna bara lyfter en uppskattad risk i framtiden och inte vad som redan har hänt. Det är inte sant. Och faktiskt rätt anmärkningsvärt att missförstå en studie så.
Och hon hittade inget som handlar om ökade risker för värme gällande Sverige. Men Lancet har en liten sammanställning enbart för Sverige från förra rapporten Sweden 2024:
Värme eller kyla – vilket är mest dödligt?
Men de har en poäng och det gäller en sak som alltid kommer upp när detta diskuteras: att det är fler som dör på grund kyla, inte värme! Det är ingen hemlighet och nämns också i Lancet-rapporten, men att utvecklingen är oroande: ”In 2024, heat-related deaths in Europe were estimated to be 62 775, and the latest projections suggest a steep rise in heat-related deaths by 2050–100, surpassing the reduction in cold-related deaths.”
Gudmunson sa i podden att de satt en skribent på att kolla upp den där rapporten och att de skulle skriva om det på deras sajt. Skribenten verkar av allt att döma vara ”sanningssägaren” Anders Bolling, vars artikel finns här: Fler dör av köld än av värme – 100.se
Bolling hänvisar till att FN (WHO) så sent som 2024 sa att det inträffade 175 000 värmerelaterade dödsfall per år i Europa och nu bara 62 000, vad ska man egentligen tro?
Det är inte alltid lätt att fastställa orsak och verkan i sådana här undersökningar. Från många delar i världen saknas dessutom hälsodata och effekterna är inte linjära osv. Man behöver förstås också jämföra lika med lika och veta ungefär vad begreppen innebär. För vad är det egentligen vi pratar om när dödsfall kopplas till värme eller kyla? Det finns olika mått.
När det pratas om att runt fem miljoner människor dör på grund av temperaturrelaterade orsaker världen över så brukar det oftast komma från en annan studie publicerad i Lancet 2021. Men slutsatserna där bygger på modellkörningar och ganska extrema extrapoleringar. Data från stora delar av Afrika och Asien saknas helt, se bild nedan. Det är från denna studie siffran 175 000 värmerelaterade dödsfall per år i Europa kommer.
For example, the best available global study estimated that more than 5 million annual deaths are associated with non-optimal temperatures, but this estimation was an extrapolation (ie, a metaprediction with only five metapredictors) using daily temperature and mortality data in 750 cities from 43 countries, with no information in non-urban areas and almost no data in Africa, Asia, and Oceania.3 Thus, in all these under-represented areas, the exposure–response association was not estimated from actual temperature and mortality data, but from metapredictors explaining a fraction of the spatial heterogeneity of the 750 urban location-specific associations where daily temperature and mortality data were available.
Basagaña X, Ballester J Unbiased temperature-related mortality estimates using weekly and monthly health data: a new method for environmental epidemiology and climate impact studiesThe Lancet Planetary Health, 8, e766-e777
Här kan jag, som riktig amatör på området, hålla med om att det medialt dragits rätt stora växlar på ett ganska skralt dataunderlag. Men om man ska vara försiktig med dödstalen pga värme, kan man å sidan inte heller påstå att siffrorna om köldrelaterad död från samma studie skulle vara så mycket säkrare. Även om det verkar råda enighet om att fler dör av kyla än värme, frågan är bara hur stor skillnaden är och vad detta egentligen innebär.
Lancet Countdown-rapporten använder en annan metodik (se referens i citatet ovan). Så vad bygger de här +60 000 dödsfallen på?
Utifrån observerade hälsodata plottas en graf på hur många temperaturberoende dösfall som inträffar vid respektive temperatur och man får en kurva likt den som visas nedan. Utifrån den får man då en optimal temperatur där antalet temperaturrelaterade dödsfall är som lägst (Minimal mortality threshold, MMT). Exakt utseende på grafen kan skilja ganska mycket från olika platser på jorden (se exempel nedan), vi här i norr är exempelvis mer anpassade till lägre temperaturer än de i Indien men mer känsliga för högre.
Alla temperaturrelaterade dödsfall som inträffar vid en högre temperatur än MMT, dvs till höger om den optimala temperaturen, räknas som värmerelaterade och de till vänster som köldrelaterade. I de allra flesta fall är den optimala temperaturen något varmare än den som normalt råder över större delen av tiden. Detta gör att fler kommer att dö när temperaturen är lägre än MMT eftersom vi tillbringar större del av vår tid under dessa temperaturer. Men i de flesta fallen handlar det då inte om extrema temperaturer som jag misstänker att vi reflexmässigt tänker på när vi hör t ex värmerelaterade dödsfall.
I genomsnitt har antalet värmerelaterade dödsfall per år i Europa ökat med 52 dödsfall per miljon invånare jämfört med på 1990-talet. Hur pass alarmerande är dessa siffror (62 000 motsvarar ungefär en procent av alla dödsfall i Europa)?
Ja, det är ju till viss del en fråga om åsikter och tyckande. Men det är tydligt att vi inte längre pratar om något som kommer hända i framtiden, effekterna är påtagliga redan nu. Och det handlar om riskutvärdering och likaså bara en parameter att lägga till allt annat. Att kulturkriga eller försöka förstå bakgrunden är ett aktivt val.
Själv kan jag inte komma på någon rimlig anledning till att inte försöka agera.
Många av dessa dödsfall hade kunnat undvikas relativt enkelt med bättre anpassning (som forskaren Maria Nilsson säger i Dagens eko-intervjun). Likaså WHO: ‘Ultimate price’: 175,000 Europeans die heat-related deaths a year, WHO warns | Euronews: “Fact is, that the adverse health effects of hot weather are largely preventable through good public health practices, so if we are better prepared for a hotter Region, we will save many lives, both now and in the future,” says Dr Kluge.
Rapporten konstaterar också att engagemanget gällande kopplingen mellan hälsa och klimatförändringar hos allmänhet, företag, media, politiker gällande klimatförändringarna har minskat under senaste åren. Det märks om inte annat på min blogg, förra inlägget har bara 40 visningar 😆Får erkänna att det var lite roligare när Twitter/X var ett fungerande ställe att vara på. Skriver mest för terapi och att det är kul att luska lite 🙂
Igår (14 april 2026) satt opinionsbildaren Bjørn Lomborg och USA:s finansminister Scott Bessent på en scen och diskuterade, eller snarare kritiserade, Internationella valutafondens (IMF) och Världsbankens prioriteringar. Samtalet är i princip en enda tirad av motstånd till klimatåtgärder och de båda herrarna illustrerar tydligt anledningen till att klimatomställningen går trögt.
Låt oss börja med Bessents avslutning där han deklarerar att IPCC och typ varenda klimatforskare världen över inte vet vad de pratar (”det är bara naturliga cykler”, ”det går inte att avgöra vad som orsakar klimatförändringarna” 🤡):
Det var Institute of International Finance (IIF) som stod för arrangemanget. Organisationen skapades 1983 av ett fyrtiotal banker i ledande industriländer som svar på den internationella skuldkrisen i början av 1980-talet. Enligt deras egen webbsida är deras misson ”att stödja finansbranschen i en klok riskhantering, att utveckla sunda branschmetoder och att förespråka reglerings-, finans- och ekonomisk politik som ligger i medlemmarnas breda intresse och främjar global finansiell stabilitet och hållbar ekonomisk tillväxt.”
IIF har sedan starten expanderat rejält och har nu runt 400 företag som medlemmar från länder över hela världen (banker, kapitalförvaltare, försäkringsbolag, professionella tjänsteföretag, börser, statliga förmögenhetsfonder, hedgefonder, centralbanker och utvecklingsbanker). Det är med andra ord en mäktig lobbyorganisation.
Lomborg sätter nivån redan i inledningsanförandet: enligt honom har rika länder beslutat att använda fattigas pengar, via IMF och Världsbanken, på områden som ”genus, sociala frågor (social topics) och klimatförändringen”. Detta istället för att prioritera vad världens fattiga egentligen vill ha. Orsak? ”Västvärldens elit” kräver det.
Social topics brukar inkludera saker som mänskliga rättigheter, rasism, HBTQ osv (225 Examples of Social Topics – Simplicable). Det vill säga sådant som brukar falla under universalordet ”woke”.
Här kan du själv se vilka klimatrelaterade projekt Världsbanken stödjer finansiellt. Jag kan givetvis inte bedöma projekten som sådana, men om man bedömer merparten av de listade projekten efter rubrik så får man vara knäpp i huvudet för att vifta bort dem som ”woke” (ja, varsågod för åsikt). En försvinnande liten del går till ”sociala rättvisor och inkludering.”
Med det sagt lever jag inte i en sagovärld där allt bistånd och FN-arbete skulle vara supereffektivt och felfritt i alla led. Förändring i ett land kan inte bara komma ”utifrån”.
Lomborg och hans anhängare ylar ständigt om att vi kommer anpassa oss till ett förändrat klimat, men hans slutsatser tycks alltid var densamma: använd fossil energi. Här är IMF:s beräkningar av hur mycket fossil energi subventioneras, det mesta indirekt via ökade kostnader för hälsoeffekter. Det är enorma summor.
När Reagan tillträdde som president införde han krav på att alla miljöåtgärder skulle genomgå en cost-benefit-analys innan de ens kom på tal. Det verkar vara ett heligt mantra för dem inom den nyliberala ekonomi, och Lomborg är inget undantag. På scenen säger Scott Bessent att all ”klimatpanik” byggde på en alarmistisk studie publicerad i Nature 2024 som spådde att klimatförändringarna skulle kosta enormt mycket mer än vad en omställning skulle innebära. Bessent och Lomborg påpekar att studien var felaktig och har dragits tillbaka.
Efter saklig kritik insåg författarna att det fanns brister i deras metodik och underlag. Vid mindre justeringar brukar sådant korrigeras med ett tillägg till artikeln där det beskrivs vad som var fel och hur det påverkade de ursprungliga slutsatserna. Nu bedömde författarna att felen var för stora och de drog tillbaka den. Slutsatserna gav alldeles för stor vikt till ett enskilt land (Uzbekistan) och osäkerheterna i analyserna var större än vad deras metodik hade redovisat.
Det är så här forskning och vetenskap utvecklas, resultat publiceras, andra bedömer/förkastar/kritiserar metodik eller bekräftar den. Problemet uppstår när felaktigheter inte rättas till och/eller att slutsatserna fortsätter att användas trots att de inte håller (det vill säga precis så Lomborg jämt och ständigt agerar).
Men författarna till denna studie tog till sig av kritiken och säger sig ha justerat felen och ämnar publicera en ny artikel efter peer review. Den uppdaterade varianten kan du läsa här: Author correction of ”The economic commitment of climate change” Även efter uppdateringen överstiger kostnaderna för klimatförändringarna de för omställning.
Men var all ”hysteri” baserad på denna studie?
Knappast, nedan (utdrag från nämnda artikel) är några referenser till ett antal studier som visat att en omställning kostar mindre än att inte ställa om (Se för övrigt min debattartikel i DN för lite sen som tar upp samma sak: ”Dissa inte vetenskap för att ni ogillar klimatprotester” .
Det är snarare så att det är Lomborg som sticker ut, han gillar bara cost-benefit-analyser när de visar vad han vill att de ska visa. Och visar de inte ”rätt” har han för vana att ta bort det som inte passar in.
Ett annat av hans eviga mantra är att satsa på forskning men jag kan inte påminna mig om att han någonsin uttryckt något positivt om något som skulle minska fossilanvändandet. Har du?
Med nedanstående synsätt kan man aldrig förändra något. Har så enormt svårt att förstå att denna charlatan har så mycket inflytande.
Det bör kanske påpekas att IIF:s nuvarande ordförande har arbetat för en snabbare omställning till netto-noll utsläpp:
So it begins! Det är uppenbart att vi i och med de nya högerlutande mediesatsningarna i kombination med valår också kommer matas med förvillande inlägg i klimatdebatten. Av naturliga skäl är det inte längre särskilt vanligt, ens bland fanatikerna, att ifrågasätta om det sker en uppvärmning. Däremot lär vi få se ymnigt med ekonomisk undergångsretorik, halvsanningar och körsbärsplockad data som argument för att riskerna överdrivs. Diagrammet ovan är till exempel taget från en artikel skriven av journalisten Anders Bolling på opinionssajten ”100%” under kategorin Analys. Rubriken är Rekordlåga dödstal av extremväder. Det är ju sant, men vad döljer sig bakom siffrorna?
Först en titt på själva källan till uppgifterna (ni som följer min blogg känner igen det här eftersom inget är nytt i klimatdebatten). Diagrammet ovan är från World of data men rådata kommer från EM-DAT, en databas som innehåller information om naturkatastrofer från år 1900 och framåt. Men som ni ser valde Bolling bara att visa data från 1920 och framåt, inte 1900. Varför?
Låt mig gissa, när tidigare data tas med blir det lätt att ifrågasätta påståendet att ”På hundra år har [dödsfallen] fallit med 90 procent.” För jämför med 1910-talet, då har ju dagens dödsfall till och med ökat (om man nu vill handplocka referensdata).
Det här kommer sannolikt från den danske debattören Bjørn Lomborg. Som jag beskrivit i tidigare inlägg så är Lomborg väl medveten om hur siffrorna ser ut. Han har på sin Facebooksida publicerat grafer med data från 1900 och framåt men senare helt medvetet klippt bort de första två decennierna. Det gäller även i hans ”granskade vetenskapliga artikel” som han ständigt refererar till. Lomborg påstår vidare i föredrag och även i den nämnda artikeln att det dog en halv miljon människor varje år i väderrelaterade katastrofer under 1920-talet.
”… reducing global deaths from climate-related disaster from almost half a million people each year to less than 20,000 per year in the 2010s–a reduction of 96%.”
Något som förstås vår käre Youtbare Jönsson glufsat i sig utan eftertanke:
Men det är inte sant. Bollings diagram visar medelvärden för varje decennium. Men som synes i diagrammet nedan är den höga dödsiffran på 1920-talet relaterat till ett par enskilda katastrofer i Kina. Dessutom kan ett stort antal av dessa dödsfall förklaras av krig, svält och andra politiska handlingar som förvärrade konsekvenserna av väderkatastroferna betydligt. Sen är ju data otroligt osäkra från dessa händelser.
Lomborgs ideliga malande om detta (vilket förstås har förts vidare av andra) har orsakat så mycket uppståndelse att de som hanterar EM-DAT-databasen kände sig tvungna att kommentera och ta ner diskussionen på marken igen (2022 Disasters in numbers | PreventionWeb): ”Sammanfattningsvis är det omöjligt att dra slutsatser om de bakomliggande orsakerna till den sekellånga trenden i katastrofdödlighet enbart baserat på EM-DAT-siffror.”
Jag tror inte det går att hitta någon seriös debattör som förnekar att dödstalen i den här typen av katastrofer var mycket större under tidigt 1900-tal än vad de är idag. Så varför tar jag då upp det? För att ovanstående är ett utmärkt exempel på hur man avsiktligt väljer en delmängd av data enbart för att bilda opinion. Jag anser likaså att antal dödsfall inte är enda parametern här och att ha 1920-talet som en måttstock för vad vi ska acceptera idag är minst sagt lite … eljest.
Kostnaderna för extremväder ökar exempelvis dramatiskt. Självklart hör det samman med att vi blivit fler, att fler bor i numera ”väderfarliga” områden osv, men det är nu så det är och det vi ska hantera, att det såg annorlunda ut på 1920-talet är ju liksom irrelevant.
Med det sagt, extrema väderhändelser har använts felaktigt i debatten. Vilket t o m det påstått vänstervridna Sveriges radio har berättat om. Ja, Bolling beskyller i sin 100%-artikel FN-chefen Antonio Guterres för att ha larmat om att ”fallen av extremväder har ökat med fem gånger på 50 år” med en länk till just SR:s Kaliberprogram. Där får mycket riktigt FN skulden för dessa larm (utifrån en WMO-rapport), men det är nog inte FN som ska bära det största hundhuvudet i detta fallet. Något Bolling själv borde vara medveten om med tanke på en intervju han gjort … Läs mer:
Bolling: ”Jorden har tveklöst blivit varmare. Därför är det logiskt att vi har fått fler varma dagar och färre kalla nätter. I de flesta regioner uppmäts ökat antal skyfall. Dessutom tycks något som kallas skogsbrandsväder, en kombination av torrt och soligt väder som är gynnsamt för bränder, ha blivit vanligare. Det är, enligt FN:s klimatpanel, allt.
Men politiker och aktivister brukar ju påstå att orkaner, cykloner, stormar, översvämningar, torka, tornador, åskväder och hagelskurar blivit vanligare? Jo, men de har fel.”
Sånt här är så lätt att slänga ur sig. Den som verkligen läser IPCC:s rapport ser att det är mer komplext än så. Ofta är det svårt att bestämma globala trender då det saknas data, ibland förväntas kanske ingen global trend men ökande torkor på vissa håll medan ökande nederbörd på andra osv. IPCC AR6 WG1 Chapter 11:
”Increasing trends in agricultural and ecological droughts have been observed on all continents”
”Concurrent heatwaves and droughts have become more frequent, and this trend will continue with higher global warming (high confidence).”
”The probability of compound flooding (storm surge, extreme rainfall and/or river flow) has increased in some locations (medium confidence), and will continue to increase due to sea level rise and increases in heavy precipitation, including changes in precipitation intensity associated with tropical cyclones (high confidence).”
Ta t ex skogsbränder (wildfires), den globala ytan som brinner varje år sjunker men det beror i huvudsak på att ändrade levnadsmönster, bebyggelse osv i framförallt Afrika. Däremot syns ökande trender i de boreala skogarna. Men du hittar ingen forskare som säger att det enbart skulle bero på klimatförändringarna, det handlar även om hur förvaltar skog och mark mm.
Det är ett oerhört tacksamt ämne att hitta vinklade ”j-a alarmist”-argument i. Har skrivit en massa om det, orkar inte mer.
Bolling: ”En lugnande siffra som faktiskt förs fram, av det enkla skälet att man måste om man ska säga något alls om klimatläget, är temperaturprognosen. Antagandet om uppvärmningen till år 2100 har halverats de senaste åren, från närmare fem grader till 2,5.”
Visst är det fantastiskt att utsikterna ser bättre ut nu. Och alls inget fel att det lyfts fram. Det beror ju också på att en hel del faktiskt har åstadkommits, trots att de som gnäller mest ständigt hävdat att de skulle leda till ekonomisk katastrof.
(Men prognosen gäller inte om Trump och hans jävla administration lyckas få som de vill.)
Det är samtidigt svårt att veta vilka siffror Bolling hänvisar till. Och vad menas med de senaste åren? Låt oss ta en titt. Enligt Climate Action Tracker kommer nuvarande klimatpolitik leda till 2,6°C (2,1-3,3°C) uppvärmning år 2100. År 2018 var uppskattningen 3,3°C (2,5-4,4°C).
Vi måste alltså längre tillbaka för att hitta de där fem graderna Bolling pratar om. Så här såg de olika modellprojektionerna ut i IPCC-rapporterna från 2001 respektive 2007. Notera att dessa scenarier inte relaterar till ”nuvarande politik” som ovan, det anges inte vilket scenario som är mest sannolikt. Men som synes, även värstascenariots centralpunkt låg under 4°C år 2007 och signifikant under 5°C även 2001.
Vet ni, jag tror att Bolling tog i från tårna för att få det att låta som att allt bara varit alarmism från början. Men det är ju förstås en ren gissning. Precis som jag gissar att när omställningen är fixad så kommer Jönsson och hans Timbrovänner att förklara att marknadskrafterna löste det där alldeles på egen hand eftersom vi blivit rikare. Så har det låtit efter alla andra stora miljöfrågor som lösts först efter enormt motstånd men som nu alla hyllar och tar för givna.
”Ännu ljusare är dödssiffrorna. Antalet döda i extremt väder har aldrig varit så lågt som första halvåret 2025. På hundra år har det fallit med 90 procent. Den goda trenden beror framför allt på att vi blir rikare.
Välstånd är bästa skyddet. Det har det alltid varit.”
Någon annan fixar.
Ja, så här kommer det förmodligen låta allt oftare även här hemma i Sverige framöver misstänker jag. Kanske kan tyckas vara en lätt oskyldig artikel och inget att hetsa upp sig för. Men det är svårt att ”stå emot” den här typen av argumenterande där delar är sant men taget ur sitt sammanhang med syfte att spela ner riskerna. Särskilt när det hamras in om och om igen av allt fler ”sanningssägare”. Och med finansiärer som är beredda att hosta upp miljoner (men under cover förstås).
Det blir ju också ganska svårt om enbart ideella aktörer får stå för bemötanden på mer detaljnivå och resten handlar om svepande ad hominem på kultursidorna… Ja, jag överdriver förstås men jag är less och tar på mig offerkoftan 😉 Är heller inte säker på hur sånt hanteras bäst. Varje bemötande i media som har stor spridning innebär ju också en större exponering…
Haha, tänk vilken gratisreklam 100%-projektet fått i och med alla upprörda artiklar som publicerats i ämnet, som retar upp just dem som Jönsson och kompani vill attrahera…
Som det här inlägget alltså 🙂
PS
Anders Bolling är knuten till lobbygruppen Näringslivets medieinstitut och har även givit ut en bok om klimatjournalism via dem. Jag har recenserat den, visst finns det poänger men den är så nerlusad med faktafel och vinklad/ofullständig info att en oinsatt omöjligt kan veta vad som är sant eller inte.
Råkade av en slump hamna på ett inlägg på Timbros nättidskrift Smedjan och tänkte att det kunde vara ännu ett exempel som illustrerar hur cherrypicking används för att ge orättfärdig kritik mot ”miljörörelsen” och som, i mina ögon, är en ytterligare anledning till varför högern tappat miljöfrågorna. Ja, det är ett till inlägg i respons på Timbro miljöinstituts essä Men det är ju höger! som just handlade om detta.
(Jag har redan redogjort för att jag är medveten om att det förekommer obalanserade röster från båda sidor och olika åsikter om vad som behöver göras för att lösa problem är bara sunt i en demokrati: Vi har tio år på oss! – Maths Nilsson, författare Det gör det inte rationellt att dissa en oändlig massa vetenskap…)
Det jag syftar på här är opinionsbildares förmåga att förenkla saker in absurdum. Bjørn Lomborg menar t ex i sin bok Cool It! att man inte behöver överdriva riskerna med att Himalayas glaciärer smälter för människan kan anpassa sig och bygga dammar.
”“…global warming of glaciers means that a large part of the world can use more water for more than fifty years before they have to invest in extra water storage. These fifty‑plus years can give the societies breathing space … so that they will be better able to afford to build water‑storage facilities.”
Ursäkta, men det är så dumt att … tja, hittar inte ord…
Misstänker att de flesta debattörer inklusive mig själv gör misstag, delar ogenomtänkta inlägg i sociala medier, har förutfattade meningar och så vidare. De går nog att hitta poänger i det som framförs hos alla (nåja 😉 ), men någonstans går gränsen för när personer bidrar konstruktivt till att belysa komplexa problem till att de inte längre kan anses vara en tillförlitlig källa, dessa poänger till trots. De försöker inte ens vara objektiva.
Detta inlägg handlar om Michael Shellenberger och hans essä från 2021 i Timbros nättidning Smedjan: Klimatalarmismen har blivit ett större hot än klimatförändringarna. Shellenberger har varit aktiv i en mängd olika frågor och har vittnat inför den amerikanska kongressen om både det ena och det andra, enligt Wikipedia: klimatförändringar, statlig censur och desinformation, UFO:n samt om artificiell intelligens.
Han har skrivit diverse böcker om klimat- och miljödebatten (och är numera allmänt kritisk till miljörörelsen som han själv säger sig ha tillhört – ordnade insamlingar redan som tonåring mm) men är på inga sätt klimatforskare även om det framhålls att han blivit anlitad som expert av IPCC:
”Anlitad expert”. Jo det stämmer (delrapport 3) men listan på granskare sträcker sig över 40 sidor, trots tredubbla spalter. Och där finns även folk från Greenpeace.
Som så många gånger förr, visst framförs relevant kritik och några tänkvärda kommentarer, men innehållet kantrar och blir bara plumpt. Problemet med den här typen av argumentationstexter med väl valda ”sanningar”, är att en oinsatt inte har en chans att sätta det i ett sammanhang.
Shellenberger säger att det inte finns någon ökande trend i torka i världen sedan 1980-talet och länkar till en vetenskaplig artikel som mycket riktigt kommit fram till det. Problemet är att studier inom komplexa områden kan komma fram till motsatta slutsatser utan att fuska. Det gäller inte bara inom klimatet utan beror på hur mycket och tillförlitlig data som finns och vilken metodik som används.
Det är inte ovanligt att man i efterhand kommer fram till att en studie missat ta hänsyn till ditten eller datten. Vetenskap handlar om att titta på saker ur olika synvinklar för att sakta men säkert mynna ut i en kunskap bekräftad av flera olika studier och forskargrupper.
Här är exempelvis en ganska ny artikel om en studie som säger tvärtom, världen har sett en accelerande trend för just torka. Där diskuteras också frågan om motstridiga resultat och de argumenterar för varför deras metodik är bättre:
Jag har förstås ingen aning, men det är därför det är extra viktigt med den typen av sammanfattande rapporter som tas fram via IPCC. De ger en sammanfattande bild av kunskapsläget, för ja, studier måste viktas olika på grund av hur väl utförda de är. Och IPCC säger att torkor visst har blivit värre i vissa delar av världen. Det gäller en rad andra extremväderhändelser men Shellenberger viftar bort att det skulle vara några större problem. Precis som andra gör:
Han viftar lika lättvindigt bort resonemangen om tipping points för att vara ovetenskapliga:
”Det innebär inte att ett katastrofalt tröskelpunktsscenario är omöjligt, utan enbart att det inte finns några vetenskapliga bevis för att ett visst scenario skulle vara mer sannolikt eller katastrofalt än ett annat möjligt katastrofscenario, såsom ett asteroidnedslag, en supervulkan eller ett ovanligt dödligt influensavirus.”
Att minska konsekvenserna klimatförändringar är fullt påverkbart genom att minska utsläppen.
Visst har han rätt i att väderrelaterade katastrofer blir värre på grund av hur städer är utformade (ta hand om skyfall etc) och att skogsvård påverkar brandsituationen och så vidare. Han nämner även att klimatet har en roll men kommer ändå fram till slutsatsen att det bara är alarmism att blanda in klimatförändringarna. Det är bara att installera AC:
”Om det erkändes att dödsfall orsakade av värme berodde på avsaknaden av luftkonditionering, att skogsbränder hade sin orsak i ansamlingen av träd och sly, att skulden för översvämningar låg hos regeringar som misslyckats med att förbereda städer och hem, skulle alarmistiska journalister, forskare och aktivister berövas de spektakulära händelser och nyhetskrokar som de behöver för att skrämma människor, samla in pengar och vinna stöd för sin politik.”
Jag har inte sett en ”brandforskare” påstå att de omfattande bränder vi sett på sistone enbart skulle bero på klimatförändringarna. (De flesta rapporter i media påpekar likaså att det finns flera orsaker.) Men det framgår också med tydlighet att det finns anledning att dra i handbromsen.
Det är standardförfarande: 1) Klimatförändringar är ett problem men … 2) inte hela världen, plocka några saker och ta dem ur sitt sammanhang 3) efter en del rimliga resonemang mynna ut i att det faktiskt inte är några problem utan bara alarmism och ”någon annan” löser nog problemen så vi anpassar oss.
Vi har liksom inte lyckats anpassa oss under de decennier IPCC funnits, när och hur är det tänkt att detta ska göras? Vem ska betala?
Om klimatforskning
Nu är det inte bara klimataktivister som hävdar att åtgärder krävs omedelbart. Redan 1990 när IPCC släppte sin första rapport bifogade 700 forskare ett upprop om att det var bråttom att få ner utsläppen då det i all praktisk mening inte finns någon återvändo eftersom koldioxiden stannar kvar i atmosfären under så lång tid. Och ingenting har ändrats i detta avseende – snarare tvärtom!
Har herr Shellenberger något att säga om det?
Det verkar som att han arbetar upp en ilska allteftersom han skriver och artikeln blir alltmer utflippad. För precis som jag skrivit tidigare om Shellenbergers föredrag på Jordan Petersons konservativt kristna ARC-konferens så hävdar han, efter några ordentliga påhopp på Greta Thunberg, att klimatet har blivit en religion – ett substitut för vår förlorade tro:
”Klimatalarmismen bär på en stark kraft eftersom den har blivit den alternativa religion för påstått sekulära människor. Den ger dem många av de psykologiska förtjänster som den traditionella religionen gjorde. Av klimatalarmismen får de ett syfte: att rädda jorden från klimatförändringar. I dess berättelse är de hjältar. Och den ger dem mening i deras liv – samtidigt som den upprätthåller illusionen att de är förnuftiga och vetenskapliga människor, som inte står under inflytande av vidskepelser och fantasier.”
I ARC-föredraget påpekar han att ”forskare har blivit de nya prästerna” och klimatförnekare de nya häxorna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”
Om man nu vill blanda in religion så är det snarare delar av förvillarsidan som hellre förlitar sig på religion istället för vetenskap:
“The extent to which man is responsible for climate change is not known, only surmised. There is no earthly force capable of stopping climate change. […] The salvation of souls is of more pressing concern than the air temperature. Pray to God and pray for your neighbor, not to the planet.”
Anthony Lupo (knuten till Independent Institute) har signerat uppropet och likaså David Legates, tidigare klimatforskare som nu jobbar för Cornwall Alliance for the Stewardship of Creation (2020 utsåg Trump-administrationen honom till biträdande handelsminister med ansvar för observation och prognoser vid NOAA) .
Cornwall Alliance är en evangelistisk organisation som predikar att Guds Intelligenta design styr jordens skeenden och också deklarerat att Gud styr klimatet, inte människan. An Evangelical Declaration on Global Warming (cornwallalliance.org):
2009: “We believe Earth and its ecosystems—created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence —are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory. Earth’s climate system is no exception. Recent global warming is one of many natural cycles of warming and cooling in geologic history.
Andra kända ”IPCC-kritiska” debattörer som signerat uppropet är Ross McKitrick ochLord Monckton. Även klimatforskaren Roy Spencer är aktiv i denna organisation. Hans kollega John Christy är också djupt religiös och tidigare baptistmissionär och menar att det går emot bibelns ord att beskatta koldioxidutsläpp (gör energi dyrt för fattiga, att utsätta dem för föroreningar som leder till för tidig död är dock okej eller?).
Censur!
”När klimatreligionen avslöjats tillgriper den censur”, menar Shellenberger. I tider där minsta sak följs av en tsunami av nonsens i sociala medier är det ingen trivial sak att få till en balans mellan faktakollar och friheten att uttrycka sin åsikt. Låt oss ta en titt på ett par exempel Shellenberger lyfter.
”Apokalyptiska klimataktivister har tagit kontroll över världens största bolag och fått dem att censurera och smutskasta de som kritiserar alarmismen och förnybar energi. Facebook censurerade dessa kritiker på uppdrag av organisationen Climate Feedback, som vägrar uppge varifrån den fått sin finansiering. Climate Feedback har tidigare censurerat den prisbelönte journalisten John Stossel, så väl som den ansedda danska nationalekonomen Bjørn Lomborg.”
John Stossel är en mediakändis med bakgrund hos bl a ABC News och Fox Business Network. Han beskrivs som politisk aktivist och libertarian och sen 2019 driver han StosselITV som han sänder ut via sociala medier. Under 2021 gjorde han två program som handlade om klimatet som ”utsattes” för faktakoll på Facebook:
Det första, Government Fueled Fires, ansågs av Climate Feedback vara vilseledande eftersom en del uppgifter framfördes utan kontext. Det andra Are We Doomed? fick omdömet: ””Felaktigt resonemang”, ”Felaktigt”, ”Vilselledande”.
Shellenberger medverkade i Government Fueled Fires som handlade om de omfattande bränderna i Kalifornien. Där påstod han att om bara skogen hade skötts på rätt sätt hade bränderna inte behövt uppstå trots uppvärmningen. Climate Feedback replikerade:
”We rated the video as “Missing Context” (not “False” or “Partly False”) because viewers did not receive an accurate explanation of the scientific research on the role of climate change in western US wildfires. A 2016 study[1], for example, found that “human-caused climate change caused over half of the documented increases in fuel aridity since the 1970s and doubled the cumulative forest fire area since 1984”.”
Är det censur?
Det är i alla fall helt i linje med hur han, precis som Lomborg, plockar saker ur sitt sammanhang:
Lomborg är en ansedd nationalekonom skriver Shellenberger. Det finns inget som är så välbelagt som att Lomborg är en av de falskaste debattörer i hela den här geggan. Ansedd är han enbart i konservativa och libertarianska kretsar:
Stossel, som tjänar 10 000 dollar i månaden enbart från spridningen i Facebook, gick i alla fall till domstol och menade att han utsatts för förtal. Omdömena från faktakollarna hade sänkt hans inkomster med 50%. Han förlorade.
Det är samma visa med hur Lomborg ”blivit censurerad”. Och aldrig erkänns några misstag, trots att t o m de som ansvarar för dataserierna berättar för Lomborg/Shellenberger att deras data inte kan användas på det sätt dom gör.
Stossel förresten. 1998 satte oljebolag, lobbyorganisationer och tankesmedjor ihop en detaljerad handlingsplan för hur de skulle få USA att stå utanför Kyotoprotokollet. De ville skapa ett alternativ till IPCC för att övertyga befolkningen om att allt bara var alarmism och att de som argumenterade för Kyoto hade tappat kontakten med verkligheten.
Bland mycket annat skulle de kontakta John Stossel så han kunde förmedla deras budskap.
Det får man förstås tolka hur man vill.
Hur som helst, det är för mig helt obegripligt hur man väljer att lyssna på populister som Lomborg och Shellenberger när det idag finns lättillgänglig information direkt från den samlade forskningen.
Men nej, komplexa frågor har sällan enkla och entydiga svar…
Ingen kan ha missat rapporteringen om enorma skogsbränder som härjar lite här och var i världen. Otäcka konsekvenser av klimatförändringarna säger många. Alarmism säger andra och visar siffror på att arealen som brunnit faktiskt har minskat globalt sett. Debattören Bjørn Lomborg är (som vanligt) en av dem som pumpar ut det sistnämnda allra ivrigast (se bilder nedan). Det är heller ingen som motsäger dessa siffror, men varför är det då så många forskare som ändå uttrycker stor oro för utvecklingen? Exempelvis redovisar en ny studie oroande siffror …
Jag har ju skrivit om det här tidigare, men en snabb rekapitulering kan vara på sin plats: IPCC konstaterade i sin senaste rapport att stora delar av den vegetationstäckta jordytan har fått betydligt längre perioder med så kallat brandväder (”varmt och torrt”). För några områden har dessa perioder dock blivit kortare.
IPCC AR6 kap 2 Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels.
Ändå har det som sagt saknats data på att detta faktiskt lett till en ökad global trend vad det gäller skog- och markbränder (wildfires). Som synes ovan går den globala trenden åt andra hållet. Men merparten av den brända ytan handlar om mindre bränder och den totala minskningen beror till stor del på en avsevärd minskning av brandfarlig vegetation i afrikanska gräsmarker till följd av förändringar i mänsklig markanvändning. Det är med andra ord inte klimatrelaterat.
Däremot skriver IPCC att det syns en motsatt trend i delar av skogslandskap i den boreala zonen, det vill säga på våra breddgrader:
However, from the point of fire emissions it is important to consider the land cover types which have experienced changes in area burned; in this instance, most of the declines have come from grasslands, savannas and other non-forest land cover types (Andela et al. 2017). Significant increases in forest area burned (with higher fuel consumption per unit area) have been recorded in western and boreal North America (Abatzoglou and Williams 2016; Ansmann et al. 2018) and in boreal Siberia (Ponomarev et al. 2016) in recent times.
Ett par studier från 2022 bekräftade denna trend (nej, jag har inte gjort någon omfattande genomgång av vad som är publicerat i ämnet):
Bousfield, C.G., Lindenmayer, D.B. & Edwards, D.P. Substantial and increasing global losses of timber-producing forest due to wildfires. Nat. Geosci. (2023). https://doi.org/10.1038/s41561-023-01323-y
I dagarna publicerades alltså ytterligare en studie som via satellit mätt den avgivna energin från skogsbränder mellan åren 2003-2023. De identifierade de 0.01% värsta och såg en fördubbling i både intensitet och frekvens av dessa (i medeltal globalt sett) under denna period. Uppgången drevs framförallt av en ökning i tempererade barrskogar, som i västra USA och Medelhavet, men även i norra Europa och Kanada. Australien var också en hotspot.
Studien finns här (bakom lås och bom, men Guardian har en länk där man kommer åt hela artikeln – tror att denna åtkomst är tidsbegränsad dock):
Den här debatten lider av samma problem som i princip alla andra som handlar om extremväder: per definition inträffar de sällan och det finns oftast relativt korta mätserier med helt tillförlitlig data. Det blir med andra ord svårt att urskilja statistiskt säkerställda trender (vilket inte betyder att de inte finns).
Och precis som vanligt tar Lomborg och andra minsta siffra som fakta utan utan att reflektera över vad som ligger bakom. Du har kanske sett olika varianter av nedanstående graf över utvecklingen i USA sedan tidigt 1900-tal?
Den är från en artikel av Lomborg. Han är fullt medveten om att de som sammanställer dessa data uttryckligen säger att man inte kan jämföra äldre data med de nya från 1980-talet och framåt. De har också motiverat varför, men Lomborg skiter i det rent ut sagt. Jag har beskrivit detta i detta inlägg:
Med detta sagt är skog och markbränder ett ganska komplext område. Jag har inte sett någon seriös forskare hävda att alla stora skogsbränder enbart skulle bero på klimatförändringarna. Det handlar även om hur skogen förvaltas och effekter av att man inte låter delar av skogen få brinna då och då och liknande. Konsekvenserna blir förstås också värre av att vi breder ut oss över allt större områden.
Förra året utspelade sig en rätt märklig historia om detta. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Resultaten visade att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.
Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Ungefär: ”nämner man andra orsaker än klimatet så antas den inte för publikation”. I realiteten rekommenderade granskarna att manuset skulle refuseras (utlåtandena är offentliga) just på grund av att man beaktat för få parametrar. Jag har skrivit om efterspelet här:
Nåväl, käbblet lär fortsätta. På Swebb-TV lanseras nu idén (återigen) att det inte finns någon koppling mellan koldioxid och temperaturökningen och att det inte finns några som helst oroande förändringar i extrema väderhändelser…
Anders Bolling, som tillsammans med Svenolof Karlsson (Näringslivets medieinstitut), nyligen gett ut en bok med råd till journalister om hur de ska rapportera om klimatet, gör som Lomborg och hänvisar till den nedåtgående trenden i total yta som brunnit och så vidare:
Länken han ger som stöd för sitt påstående går för övrigt till en artikel från 2016, skriven av Stefan Doerr och en kollega. Här kan ni lyssna på en intervju med honom och han verkar uppenbart bekymrad över utvecklingen och hyser inga som helst tvivel om att det är en konsekvens av klimatförändringarna. Och nog borde han väl kunna anses som en trovärdig källa om Bolling väljer att referera till en av hans gamla artiklar?
Visst finns det saker att kritisera i klimatdebatten, och visst önskar man att rubrikerna ofta känns helt rubbade (men det är ju inget specifikt för klimatdebatten). Bolling och Karlsson beskyller andra för att vara selektiva men visar många prov på förenkling och eget selektivt seende. Angående klimatkänsligheten till exempel, det vill säga hur temperaturen förändras vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Bolling:
Det finns mängder med studier om detta och det tas fram på många olika sätt. Centralvärdet har sen tidigt 1980-tal (i alla fall) legat på 3°C, men med ganska stort osäkerhetsspann (1,5-4,5°C). Det var samma intervall som angavs i IPCC AR5 från 2013. I AR6 från 2021 hade osäkerheten kunnat minskas med 50% och ett intervall om 2,5-4°C sattes som sannolikt. Centralvärdet är fortfarande detsamma.
Störst förändring var alltså den nedre gränsen. IPCC slog också fast att man i princip helt kunde utesluta en klimatkänslighet lägre än 1,5°C men däremot inte att den var högre än 5°C (jag plockade siffrorna ur minnet). Men visst, man får ha olika åsikter om vad som är den största nyheten här…
”Trots 50 år av förutsägelser som slagit spektakulärt fel, försöker aktivister, journalister och politiker fortfarande sälja bilden av nära förestående undergång.”[1]
Citatet ovan nämndes i början av boken och är från Bjørn Lomborgs artikel på SvD:s ledarsida. Men stämmer det – har förutsägelserna verkligen slagit spektakulärt fel?
Jag skulle vilja säga att vi inte har facit på det, och kommer heller aldrig att få. Spådomarna har ju gällt under förutsättningen att inget gjordes. Och vi som samhälle har faktiskt agerat kraftfullt på många av dessa larm som Lomborg hänvisar till. Bly, kvicksilver, klorerade föreningar som DDT och PCB, avgaser och smog, svaveldioxid, freoner, dioxiner från klorblekt papper och så vidare. Vad hade exempelvis hänt om utsläppen av svavel fortsatt att öka istället för att minska radikalt?
Ton efter ton av en rad olika beständiga kemikalier spreds utan en tanke på konsekvenserna. Vad hade hänt om det bara fortsatt eller till och med ökat? De utgör fortfarande problem på sina ställen trots att de slutade användas för fyrtio år sedan.
Vad hade hänt om produktion och användning av freonliknande ämnen fortsatt att öka i den takt vi såg på åttiotalet?
Faktum är att forskare har försökt svara på just den frågan: Vilken värld undvek vi i och med att Montrealprotokollet kom till stånd?[2]
Hade utsläppen av freoner och liknande ämnen fortsätt som tidigare innebär det också att UV-strålningen vid jordytan skulle öka dramatiskt. Det skulle i sin tur haft skadlig effekt på växter med följd att skördar minskas och att en mindre del av den koldioxid vi släpper ut absorberas från atmosfären. Freonliknande ämnen är dessutom kraftiga växthusgaser i sig. En studie simulerade detta och kom fram till att effekten skulle bli en temperaturökning på 0,5–1,0 °C vid år 2100. [3] Alltså utöver den som erhålls från koldioxid och andra parametrar. En vetenskaplig bedömning är likaså att den ökade UV-strålningen skulle lett till en massiv ökning av antal hudcancer varje år.[4]
Det är kontrafaktiska simuleringar och vi kommer aldrig veta exakt hur världen skulle sett ut idag. Och det gäller inte minst om vi sammanfört effekten från alla stora miljöproblem som vi idag till stor del har åtgärdat. Måhända att en del larm har överdrivits men det gör det inte rationellt att vifta bort allvaret.
Man skulle lika väl kunna vända på Lomborgs påstående: Trots 50 år av larmande om att åtgärder ”är för dyra”, ”BNP kommer sjunka som en sten”, ”miljontals jobb kommer att ryka”, ”det går inte” och så vidare så har det hela tiden visat sig gå ändå. Utan de förutspådda samhällskrascherna. Det är faktiskt något vi har facit på. Många ville inte ens erkänna att det fanns problem. Samma personer hyllar nu hur bra allt blivit på grund av åtgärderna.
Självklart har det inte varit problemfritt, det har krävts både dyra investeringar och förändringar som har drabbat både folk och enskilda företag. Andra har dock vunnit på de affärsmöjligheter förändringarna inneburit. Miljön, och därmed vi människor, har definitivt tjänat på dem.
Jag skulle vilja påstå att Lomborg är ett bra exempel på personer som agerar som bromskloss för utveckling. För även om han argumenterar för mer forskning och utveckling är det svårt att veta vad det är för något han vill uppnå. Det enda nya jag sett honom förespråka, bortsett från ökad frihandel, är att EU skulle satsa på fracking av fossilgas. Om du läst en artikel som är negativt inställd till elbilar är det ganska hög sannolikhet att uppgifterna kommer från Lomborg och hans tankesmedja. Jämförelserna han gör är mellan de värsta tänkbara för elbilarna och de bästa för bensinbilar. Följer man upp de referenser han hänvisar till blir det snabbt uppenbart att han körsbärsplockar siffror från dessa helt medvetet.[5]
Lomborg tar till sig, och sprider, varenda tillgänglig siffra som visar på att en utfasning av fossila bränslen kommer bli dyrt. Det hjälper inte att forskare bakom dessa siffror uttryckligen och upprepade gånger sagt åt honom att siffrorna inte går att använda på det sätt som han gör. Professor David Victor:
”[Lomborg]tog resultaten ur sitt sammanhang och använde dem för ett syfte som vi uttryckligen sa att de inte kunde användas till, och som han blev påmind om när han bad om underliggande data”.[6]
Det finns hur många sådan här exempel som helst och jag har ärligt talat svårt att förstå att han tas på allvar i den här frågan. Svenska Dagbladets ledarsida fortsätter publicera hans alster utan minsta synligt försök till källkontroll. Han säger naturligtvis även tänkvärda saker men problemet är att det inte går att lita på de siffror han bygger sina slutsatser på.
Avsikten med den här boken har inte varit att förmedla ”den enda sanningen”. Jag har velat dela med mig av min egen nyfikenhet rörande frågan om hur klimatdebatten har utvecklats över tid. I Spelet om klimatet skildrade jag hur debatten sett ut från IPCC:s födelse och framåt. Det är uppenbart att mycket av meningsskiljaktigheterna har sin grund i olika ideologiska samhällsåskådningar.
Man behöver inte hålla med om allt organisationer tycker och gör för att anse att de spelar en viktig roll i samhället. Många verkar ha en bild av att miljöorganisationer enbart står för protestaktioner där man blockerar trafiken och slänger färg på konst och liknande. Det är långt ifrån sanningen.
Det finns saker jag inte håller med miljörörelsen om. Men de är heller ingen enhetlig massa utan består av en brokig samling organisationer och människor. Några utgör viktiga instanser vid lagremisser och liknande, de utför studier, medfinansierar miljöåtgärder, skriver rapporter och beslutsunderlag och så vidare. Men kanske framförallt utgör de en motpol till särintressen inom näringslivet och skapar opinion. Det har varit helt avgörande för att åtgärder har kommit till stånd i många stora miljöfrågor. Åtgärder som vi idag tycks hylla unisont.
Vi inom läkemedelsindustrin jobbar efter ett regelverk som kallas GMP. Det medför en hel del byråkrati och gör det svårare att införa snabba förändringar. Men det är också avsikten då det kan innebära stora risker att förändra saker om man inte har full kontroll på konsekvenserna. Och precis som i miljöfrågor kan det ibland innebära mycket frustration, men i grunden är det ett vettigt system även om man förstås kan diskutera omfattningen.
Så även om jag inte håller med om allt miljöorganisationer gör och står för i några frågor (kompromisslösheten vad det gäller GMO och kärnkraft till exempel), tror jag det skulle vara förödande för demokratin och miljön om man drar undan mattan för dem.
C, SD, M och KD ville sommaren 2022 minska miljöorganisationers rätt att föra talan i domstol och ändra så att bara de som är direkt berörda av miljöärenden ska kunna överklaga. Jag tror det är en björntjänst. Är kortsiktig ekonomisk effektivitet allt som räknas?
Sveriges miljölagar har fått hård kritik från vissa håll under senare tid. De skulle vara för byråkratiska och tillämpas för nitiskt av närmast ”aktivistiska myndigheter” och vara ett hot mot svensk konkurrenskraft. Naturskyddsföreningen publicerade i maj 2023 en rapport där de med ny statistik förde i bevis att många av dessa anklagelser inte stämmer med verkligheten.[7] Exempelvis får de flesta företag de tillstånd de ansöker om. Endast 3 procent av bolagens ansökningar får avslag i mark- och miljödomstolarna. Miljömålen tar heller inte längre tid i Sverige än i våra grannländer.
Två professorer i miljörätt backade upp Naturskyddsföreningens slutsatser om att lobbyister och ledarsidor sprider osakliga myter om svensk miljölagstiftning. De var dessutom väldigt kritiska till påståenden om att svenska myndigheter skulle vara aktivistiska i detta avseende.[8] Med det sagt verkar alla vara överens om att det finns utrymme för förbättringar (det vore väl konstigt annars). Likaså att det finns fall som hamnar i långbänk och visar på en tröttsam byråkrati som med råge överskridit rimlighetens gränser.
Miljöfrågor har ju ofta den egenheten att det är lätt att förstå problematiken för, och frustrationen hos, enskilda drabbade markägare och liknande, men det är helt ohållbart om alla bara fortsätter att stirra sig blind på sin lilla plätt.
SD gör ingen hemlighet av att de anser att exempelvis Naturskyddsföreningens miljöpolitiska förslag inte är bra.[9] Det är förstås helt legitimt att tycka, men det blir lätt olustigt när en tjänsteman på SD:s riksdagskansli efter att Naturskyddsföreningen kritiserat Tidöavtalet efterfrågar vilka privatpersoner som skänkt pengar till organisationen.[10] Likaså ifrågasatte SD om Naturskyddsföreningen skulle få statliga bidrag efter att de hade annorlunda uppfattning i vargfrågan.[11] Nog måste en demokrati kunna hantera meningsskiljaktigheter utan sådant här?
Lisa Röstlund visar i sin bok Skogslandet hur nära banden mellan skogsbolagen och Skogsstyrelsen som ska reglera dem är. Myndigheten delade till och med fysiskt kontor med skogsägarföreningar och tjänstemän deltog regelbundet i deras jakter. Göran Enander blev generaldirektör och var kritisk till detta. När han ämnade gå på en konferens ordnad av Naturskyddsföreningen blev han uppringd av ministern Eskil Erlandsson (C) som inte tyckte att det var passande att han gick. Enander ignorerade uppmaningen och han fick sedermera sparken. Officiellt på grund av myndighetens ekonomi hade fått kritik, men Enander själv hävdar att det berodde på påtryckningar från näringslivet.
2016 blev Herman Sundqvist generaldirektör för Skogsstyrelsen och utan formellt beslut eller konsekvensanalys meddelade han via DN Debatt att han, till sina medarbetares förvåning och ilska, beslutat att pausa inventering av nyckelbiotoper.[12] (Miljöcertifierade bolag får inte avverka skog som klassas som nyckelbiotoper.)
Sundqvist har även drivit igenom beslut om att tjänstemän på myndigheten inte får ge skogsägare råd om miljöhänsyn vid avverkningsanmälningar. Det är bara en av många märkligheter i hur styrningen av myndigheten har gått till under hans ledning. Uppenbarligen helt utan invändningar från regeringen. Sundqvist fick också skarp kritik från Justitieombudsmannen för att ha brutit mot regeringsformen - en av Sveriges grundlagar - då han bad skogsindustrins konsult att skicka mejl till honom privat.
Sundqvist hade innan sin tjänst på myndigheten varit Sveaskogs skogschef och bloggat om hur han tyckte miljömål och kontinuitetsskogsbruk (bruk utan kalhuggning) bara handlade om politisk korrekthet. Hans åsikt var: ”låt oss slippa mål om bevarande av gammelskogar.” Likaså hade han ägnat fem år åt att processa emot Skogsstyrelsen för att få avverka värdefull skog.
Den här frågan är precis lika infekterad och svårgenomtränglig som den om fysiken bakom klimatförändringarna. Det jag ville skildra med ovanstående var att dessa otydliga gränsdragningar mellan de som ska reglera och de som regleras är problematisk.
I boken De gränslösa visar Marcus Larsson och Åsa Plesner vilka svängdörrar det finns mellan skolbolag, PR-firmor och politiker inom den svenska skolan och välfärden. De som är satta att reglera sitter i styrelser för skolbolagen, andra politiker med förtroendeuppdrag jobbar samtidigt parallellt i PR-firmor som lobbar för bolagen. Skolor och fastigheter säljs ut till gamla politikerkompisar trots att det är en rejäl förlustaffär för kommunerna.[13]
Även om det inte är något olagligt blir det i förlängningen förödande för demokrati och tilliten till myndigheter om det inte finns tydliga gränser mellan politik och näringsliv.
Jag har bloggat om klimatdebatten i många år men jag har aldrig kommenterat hur folk ska leva sina liv, hur de ska äta eller resa. Jag har främst försökt jämföra diverse uttalanden och texter med vad IPCC och liknande säger. Jag utmålas ändå som en vänstervriden aktivist i nedlåtande ordalag. Det tycker jag säger en del om hur snedvriden samhällsdebatten blivit.
Och angående alla klimatprotester?
Den 29 februari 1980 hölls ett möte på La Guardias flygplats utanför New York. Några experter skulle sammanställa kunskapsläget om klimatvetenskapen. De påpekade visserligen osäkerheterna men varnade för risken att jorden kunde drabbas av en global katastrof redan innan detta århundrade var över om koldioxidutsläppen fortsatte att öka. En förbrukningsminskning av fossila bränslen om cirka 2 procent per år skulle avhjälpa de värsta konsekvenserna menade de – och det fanns ingen tid att spilla i utfasning av fossilt.
Och vilka var dessa aktivister? Det var företrädare för American Petroleum Institute (API).
Företagen dessa experter företrädde skulle bara några år senare slå in på en helt annan väg och göra allt för att sprida budskapet att det inte existerade ett problem.
Orsaken till den klimatalarmism som nu hörs och de protester som genomförs beror mycket på just detta, att så lite har åstadkommits under dessa fyra decennier. Fortfarande investeras mångmiljarder i nya fossila projekt. Visst är omställningen ett enormt projekt att ro iland. Men har vi ens försökt på riktigt?
[2] Newman, P. A., Oman, L. D., Douglass, A. R., Fleming, E. L., Frith, S. M., Hurwitz, M. M., Kawa, S. R., Jackman, C. H., Krotkov, N. A., Nash, E. R., Nielsen, J. E., Pawson, S., Stolarski, R. S., and Velders, G. J. M. (2009). What would have happened to the ozone layer if chlorofluorocarbons (CFCs) had not been regulated? Atmospheric Chemistry and Physics, 9(6), 2113-2128.
[3] Till exempel: Young, P.J., Harper, A.B., Huntingford, C. et al. The Montreal Protocol protects the terrestrial carbon sink. Nature 596, 384–388 (2021). https://doi.org/10.1038/s41586-021-03737-3
[4] van Dijk, A., et al (2013), Skin Cancer Risks Avoided by the Montreal Protocol—Worldwide Modeling Integrating Coupled Climate-Chemistry Models with a Risk Model for UV. Photochem Photobiol, 89: 234-246. https://doi.org/10.1111/j.1751-1097.2012.01223.x
