Bjørn Lomborg och klimathotet

Bjørn Lomborg är en, inom klimatdebatten, kontroversiell dansk statsvetare/statistiker. Han leder även Copenhagen Consensus Center (CCC) som arbetar för att lösa världens stora problem genom att bland annat göra ekonomiska analyser och ranka kostnadseffektiva metoder (cost-benefit) för att uppnå detta.

De har även rankat olika åtgärder när det gäller klimathotet och det var när jag tittade på vad de egentligen grundade sina slutsatser på som jag blev tvungen att skaka på huvudet. Inte för att jag blev särskilt förvånad men ändå …

Först en liten resumé om professorn:

Att försöka få grepp om Lomborg är lite som att jaga en skugga, han verkar vilja framställa sig som en sansad och förnuftig röst i den uppskruvade klimatdebatten och det är klart att det behövs olika synvinklar och tänkande i så här komplexa frågor. Men han tycks plocka lite här och lite där och ofta blir det i mina (och många andras) ögon mer av förvillande genom att cherry-picka ut de fakta som passar in och bortse från annat.

Lomborg Sea Level

Exempel på att ta saker ur sitt sammanhang...

 

För om det är något Lomborg anklagas för så är det just att plocka ut det som passar, liksom att komma med falska motsägelser som att det är inte lönt att minska CO2-utsläppen för vi ska lägga pengarna på att bekämpa malaria. Som om det ena utesluter det andra.

Lomborg fick ett enormt genomslag med sin bok The Skeptical Environmentalist: Measuring the Real State of the World (Verdens sande tilstand), 2001 (på danska 1998). Han menar att mycket av miljöproblemen är kopplade till fattigdom och att det mest effektiva sättet att åtgärda problemen är att rikta in sig på att bekämpa fattigdomen. Likaså anser han att många av hoten är överdrivna och lösningarna många gånger är kontraproduktiva. (Enligt Wikipedia, jag har själv inte läst boken).

Den hyllades på många håll i media men fick ta emot tung kritik från det ”vetenskapliga samfundet”. Det gick så långt att han fälldes för vetenskaplig oredlighet av motsvarande danska Vetenskapsrådet (för att ha fabricerat data, selekterat uppgifter som passade in men ignorerat annat, medvetet misstolkat andras resultat och slutsatser mm). Det överklagades och ”domen” togs tillbaka på grunda av diverse formalia, läs mer på t ex Wikipedia.

Lomborg har sedan dess gett ut ett antal böcker och är en flitig föreläsare och debattör. Det finns flera som har ägnat tid på att kritisera det han skrivit, t ex här, här lite om hur han över/feltolkar andras studier och här en artikel som inte tyckte han skildrat vetenskapen angående ”Environmental health” på ett bra sätt. En dansk biolog har ägnat en hel hemsida åt att lista fel från Lomborg och det har även getts ut böcker på samma tema.

(Med det sagt tycker även jag att hans kritik mot delar av klimatdebatten ibland kan vara befogad, är själv inte förtjust i en del av domedagsretoriken).

Han säger att den globala uppvärmningen är verklig och behöver hanteras, men det är enligt honom inte den katastrof som predikas på många håll och han är fast övertygad om att minska CO2-utsläppen inte är ”värt pengarna”. Inte konstigt att konservativa spelare med kopplingar till fossilindustrin gärna finansierar hans CCC. (Nej, jag tror inte han är ”köpt”, det känns ganska uppenbart att han tror fullt ut på sin linje).

Det finns i princip hur mycket som helst att skriva om det här, det som jag själv tycker är mest slående hur gärna han vill förminska eventuella hot. Det kan förstås vara bra men ofta blir det snudd på löjeväckande. Han tar en gammal tidningsartikel som grund för hur isbjörnarnas antal har ökat (sanningen är att vi inte vet, läs mer här) och påstår att de kommer utvecklas tillbaka till brunbjörnarnas leverne om isen försvinner, bara sådär inom några generationer:

[T]hey will increasingly take up a lifestyle similar to that of brown bears, from which they evolved.

Boken Cool It!, sida 6

 

För Lomborg verkar allt handla om kostnader, han påpekar själv att Himalayas glaciärer kan vara borta inom detta århundrade men eftersom vi kommer vara rikare i framtiden kan det kan fixas med förbättrad vattenlagring trots en ökad kostnad (som om det är det enda problemet):

“with continuous melting, the [Himalayan] glaciers will run dry toward the end of the century” (p. 58). 

“to a large extent this can be remedied by improved water storage but of course that would mean large extra costs” (p. 58).

Lomborgs huvudtes verkar vara att klimatförändringarna bara kommer kosta oss några ynka procent av världens BNP och därför är det inte värt att försöka stoppa CO2-utsläppen, vilket skulle bli ofantlig dyrt. Det är bättre att lyfta människor i utvecklingsländerna ur fattigdomen så kommer de inom sin tid fixa problemen (typ).

 

Falska motsättningar

Det här är kanske Lomborgs favoritgren, personligen tycker jag argumentationen ibland blir rent ut sagt barnslig:

Den här typen av prioriteringar hade vi kunnat göra för evigheter sen, det är inte pengar som saknas och det är inte åtgärder mot klimathotet som hindrar oss från att förbättra förhållandena för fattiga. Det är förstås svårt att argumentera emot att vi borde bekämpa malaria, minska fattigdomen och se till att människor får det bättre osv. Men det är knappast så att det är klimatåtgärder eller ovanstående som gäller.

I en annan tweet argumenterade han mot dem som kritiserar ekonomisk tillväxt genom att länka han till en artikel som beskrev att tillväxten faktiskt gör saker mer effektiva och därmed kräver mindre energi. Det är förstås sant men sett på det stora hela har det inte gett någon som helst effekt på energi- och materialförbrukningen, snarare tvärtom (vilket förstås är helt väntat med en exponentiell tillväxt):

 

 

Det är lite tragikomiskt att Lomborg fått så stort genomslag hos folk som anser att klimatmodellerna inte går att lita på när alla hans hypoteser och slutsatser bygger på ekonomiska modeller som blir  helt värdelösa om klimatmodellerna inte stämmer något sånär. Alla ekonomer han lutar sig mot använder förstås också modeller. Jag har tidigare skrivit om Jordan B Peterson logiska klavertramp i denna fråga här. (Lomborgs modeller har dessutom fått kraftig kritik för att göra felaktiga antagande).

 

Copenhagen Consensus Centers (CCC) slutsatser

Det blev en lång utläggning för att komma till själva grejen 🙂

Det Lomborg gjort genom CCC är att samla en rad kända ekonomer som gått igenom ett antal åtgärder och rankat dem efter kostnadseffektivitet med frågan ”Om du fick xx antal miljarder, vad skulle du investera dem i?” Angående klimatet kom fem ekonomiska experter fram till följande:

Bild2

I klartext, att reglera utsläppen är bland det sämsta vi kan göra för det blir så dyrt. Istället ska vi satsa på att Climate Engineering: Marine Cloud Whitening går ut på att låta båtar kontinuerligt skapa moln som reflekterar solljuset, Stratospheric Aerosol Insertion är samma princip men istället skapas moln högre upp i atmosfären.

Istället för att åtgärda själva problemet ska vi alltså satsa på fullskaliga jätteexperiment som vi inte har en aning om de fungerar med potentialen att skapa än mer problem. Det gör heller inget åt havets försurning etc.

Jag kan förstås bara hålla med om punkten att satsa på mer forskning, men jag har jobbat med teknikutveckling hela mitt liv och inga tekniker hoppar ut direkt från labb i konkurrensmässigt skick. Jag får heller inte ihop hur det ska fungera att hitta dessa pengar som ska åtgärda ett problem som han samtidigt hävdar inte är någon stor sak…

Listan får mig dock att fundera på vilka de här experterna egentligen är? Tre utav dem har fått Ekonomipriset till Nobels minne. Om man googlar lite … :

 

Jagdish Bhagwati, Columbia University. Wikipedia.

År 2000 koordinerade den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute (AEI) ett ärende i The Supreme Court som propsade på att amerikanska miljöskyddsverket EPA även i fortsättningen skulle vara tvungna att ta hänsyn till kostnader för företagen vid införande av miljöregleringar. Bhagwati var med och drev frågan. AEI har bland annat anklagats för att erbjuda forskare betalt för att motarbeta IPCC.

 

Finn Kydland, University of California.

Norsk ekonom som enligt Wikipedia är skolad i fri marknadstänk om jag tolkar det rätt (new classical macroeconomics). Har, liksom Lomborg, haft position på Hoover Institute, en konservativ amerikansk tankesmedja som på sin websida bland annat publicerat denna text Our Latest Global Warming Scare” om hur IPCC är ute och cyklar …

 

Thomas Schelling, University of Maryland, Wikipedia.

Ansåg att klimatförändringarna utgjorde ett allvarligt hot mot mindre utvecklade ekonomier men argumenterade så här om varför det inte gällde USA:

Today, little of our gross domestic product is produced outdoors, and therefore, little is susceptible to climate.

 

Vernon Smith, Chapman University, Wikipedia.

Sitter i styrelsen för Mercatus Center, en tankesmedja som propagerar för frihandel (men verkar inte dissa klimatförändringarna), rådgivare åt The Independent Institute och Senior Fellow vid Cato Institute.

The Independent Institute är en amerikansk tankesmedja som bland annat publicerat flera böcker av Fredrik Singer och Frederick Seitz med titlar som New Perspectives in Climate Change: What the EPA Isn’t Telling Us. Jo, de båda herrarna har varit några av de mest framstående ”pseudoskeptikerna” i klimatdebatten (liksom i motståndet mot reglering av svavel- och freonutsläpp och annat).

Cato Institute, ytterligare en liberteriansk tankesmedja som ingen kan ha missat om man är intresserad av miljödebatter antar jag. De är i princip emot all form av regleringar.

 

Nancy Stokey, University of Chicago. Wikipedia.

Hon har bland annat position på Becker Friedman Institute, uppkallad efter Becker och liberterianen Milton Friedman. Utan att veta drar jag med tanke på det slutsatsen att även hon är en fri-marknadsförespråkare.

 

De är välmeriterade ekonomer så det förslår allihop. Men enbart baserat på ovanstående hade jag nog kunnat gissa utfallet alldeles oavsett deras syn på klimathotet. På samma sätt som det hade gått att förutspå resultatet om Vänsterpartiet skulle utvärdera friskolereformen och de privata aktörernas insatser inom vården.

Att de skulle komma till slutsatsen att regleringar och skatter var en bra idé känns närmast obefintlig. Men det finns förstås andra åsikter även bland ekonomer, här finns ett upprop för åtgärder som går i rak motsatt riktning än ovanstående, innefattar t ex 27 ”Nobelpris”-tagare.

[Tillägg 6/9: Blev upplyst om att Finn Kydland, med i CCC:s expertpanel ovan, tydligen ändrat sig och har också skrivit på det här uppropet].

Men ärligt talat är jag så evinnerligt trött på de här sifferexerciserna även om jag förstår att de är relevanta på sitt sätt. Men BNP/GDP är bara påhittade mätvärden, det finns en hel uppsjö med saker som inte fångas upp av det och det finns inte en process i verkliga världen som fixar exponentiell tillväxt över tid. Det går inte att låna fisk när bestånden har kraschat. De miljoner som kan drabbas av torka, havsnivåökningar osv skiter nog fullständigt i hur många procent på världens BNP det utgör. Ibland känns det även som att vissa antaganden som görs för att få ihop de ekonomiska modellerna är rätt märkliga/naiva. Se en utläggning om vilka modellantaganden som Nordhaus (ekonomi-Nobelpristagare) gör (och ”köps” av Lomborg) för att beräkna klimatförändringarnas framtida påverkan på GDP här (av nationalekonomiprofessor Steve Keen).

Framförallt är jag trött på argumentet att vi inte ska göra något för det kommer kosta så mycket. Det har använts i alla stora miljöfrågor hittills. Många av dem har vi facit på och i alla fall har kostnaderna blivit en bråkdel av fördelarna. Följande bild vimsar omkring på nätet nu för att håna allt vad miljölarm heter. Många tar det som att det handlar om klimatet men det är från FN:s miljökonferens i Stockholm 1972.

Klipp Expressen FN-möte 72

Då hade bland annat hela laxbestånd slagits ut av surt regn på grund av svavelutsläpp. Efter decennier av motstånd från industri och konservativa grupper med diverse alarmistiska hot om ekonomisk kollaps så infördes regleringar. Ingen ekonomisk kris infann sig. Vill du ha tillbaka det?

Många är förbannat bortskämda idag, som om vi fått den kvalitet på miljön vi ändå har helt utan att kämpa för det..

global-so2-emissions-jsmith

 

Blyutsläppen från bensin, samma argument och motstånd från samma grupper som nu. Stackars oljebolagen gick i konkurs allihop:

 

PCB är bara en av alla persistenta kemikalier som tillverkades i miljontals ton och gick hårt åt många djur. Tacka inte Monsanto (ensam tillverkare i USA på den tiden) för att det slutade tillverkas och spridas:

pcb.jpg

 

Freoner, samma argument, samma motståndsgrupper, samma människor, här en av freonerna:

cfc_11-2

 

Och så vidare.

Jag är medveten om att användandet av fossila bränslen är betydligt svårare att ersätta än ovanstående men klart att det går att förändra. Men vi kämpar inte bara mot ideologier utan mot en industri med inkomster bortom fattningsförmågan som har allt att förlora om vi gör något åt saken.

År 2001 proklamerade Bush ambitioner att införa klimatåtgärdsprogram men det gick i stå med ”viss hjälp” av lobbygrupper. 2009 skrev till och med Trump på ett upprop för klimatåtgärder men nu tycker han något helt annat, liksom en hel rad andra republikaner som tidigare ropat efter åtgärder nu mumlar förvirrade argument om varför vi inte ska göra något. Man får vara bra naiv för att tro att det är en slump. Hör lobbygrupperna berätta själva i dokumentären Climate of Doubt.

Haha, sitter och blir förbannad på alla dessa tankesmedjor och betalda inlägg på ledarsidor helt utan täckning och här sitter man och lägger ner all denna tid helt gratis. Det är syndast om mig…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ekonomi vs klimathot i ytterligare en SvT Opinionartikel

MNIL3620

SvT Opinion drar på med inlägg om klimatet. Nu senast en artikel från Hassler, Krussel (två professorer i ekonomi på Stockholms Universitet) och Olovsson (ekonom på Riksbanken). De anser att det största hotet är åtgärder drivna av klimatpanik. Personligen tycker jag det är en något förvirrad argumentation:

”Om den sanna klimatkänsligheten skulle vara i den lägre delen av detta intervall [dvs IPCC:s intervall för klimatkänslighet] behöver vi inte bry oss särskilt mycket. Vi har hittills ökat atmosfärens koldioxidhalt med knappt 50% och kan alltså öka den lika mycket till och ändå klara 1,5 gradersmålet.”

Alltså, temperaturökningen kommer inte stanna vid 1,5C även om klimatkänsligheten skulle vara i det lägre spannet IPCC anger. Som du kan se nedan så har utsläppen i princip ökat exponentiellt under senare decennier. Om vi inte gör något kommer temperaturökningen naturligtvis fortsätta öka. Det är visserligen inte kvartalsperspektiv på deras kommentar men ändå oerhört kortsiktigt …

Till slut mynnar i alla fall deras text ut i att vi ska införa en global koldioxidskatt. Likaså har deras studie slagit fast att kostnaden för en alltför strikt klimatpolitik är försumbar jämfört med kostnaden för att inte göra något.

Visst, jag håller med, panik leder knappast till något bra och visst finns det smått hysteriska förslag till åtgärder angående klimatkrisen. Men …

Om jag begriper det rätt så har deras egen studie tagit fram en modell som ”samkör” klimateffekter/kolcykel med ekonomiska effekter/kostnader och då fått fram effekten av införandet av en koldioxidskatt genom att bl a applicera yttervärdena i för klimatkänsligheten som IPCC angivit (1,5-4,5), rätta mig gärna om jag har fel.

De börjar med att berätta att den naturvetenskapliga forskningen ännu inte kunnat ge någon klarhet i vad klimatförändringarna kommer ge för effekter. Nåja, säger jag, naturligtvis vet ingen exakt vad som kommer ske men indikationerna är nog de allra flesta forskare överens om, men jag lämnar det därhän. Min första tanke är dock att de då samtidigt säger att deras egen studie är helt meningslös, för är man osäker på de naturvetenskapliga effekterna blir det i min värld fullständigt omöjligt att få en trovärdighet i en ekonomisk modell som läggs ovanpå det. Eller? 

Återigen, jag har inte lusläst deras rapport och kan alldeles säkert misstagit mig, men de gör en hel del antaganden:

”We assume that initial global GDP is $75 trillion per year and set initial productivity and capital so that the economy is on a balanced growth path. Productivity in final-goods production, ezt, is assumed to grow at 1.5% per year, and we assume that the cost of producing coal and green fuel is constant in terms of the final good. This rate of productivity increase implies an annual GDP growth rate of approximately 2%.”

Likaså, de antar

”We thus assume that there are many oil producers operating under perfect competition, with the representative oil producer choosing how much oil to store for next period, Rt+1, taking the world market price of oil as given.

Ursäkta mig, men oljepriserna har väl knappast gått efter reglerna i en ”fri marknad” och varit direkt opåverkade av politiska händelser o dyl genom åren?

”Oil demand – or alternatively, consumption – is one of the key determinants of oil prices. However, as shown in the chart below, and as widely discussed in the literature, oil shocks and declines are also tightly linked to distinct political and socioeconomic events”

Oil-prices-vs.-consumption-750x529

Självaste IMF uppger att subventionerna till fossilindustrin ligger i biljondollar-klassen, är det parametrar som tagits med i beräkningarna? Jag vet inte.

Min främsta invändning mot deras (och ”Nobelpris”-belönade Nordhaus) resonemang är dock vad som döljer sig i deras antagande nedan:

”One of the key features of this framework is that it captures the sensitivity of climate to atmospheric carbon dioxide concentration jointly with the economic damages inflicted by global warming in one parameter: γ. This parameter has a concrete interpretation: the percentage loss in the flow of world GDP from a one-unit increase in the carbon dioxide concentration in the atmosphere (thus baking together how carbon creates warming, which in turns causes economic damages).”

(jag har ”fetat” texten).

Om man ska påpeka saker som inte ”får” kritiseras i den kanske mest cementerade åsiktskorridor av alla är väl den om en exponentiell tillväxt av BNP (GDP på engelska) är ett bra mått på vad vi vill uppnå?

Nej, jag argumenterar inte för nolltillväxt, men däremot anser jag det är helt rubbat att räkna med en exponentiell tillväxt (dvs att det ska växa med en viss % av föregående års resultat). Det är ingen avancerad matematik som berättar om hur en sådan utveckling går med tiden, alldeles oberoende av hur liten tillväxt vi pratar om. Det handlar bara om tiden.

Exponentiell tillväxt

Så här ser det ut i verkligheten:

Mig veterligt finns det ingen ”levande process” som klarar av att verka utifrån denna tillväxt, inte ens bakterier. Och naturligtvis inte vår ekonomi heller, det är ingen slump att guldfoten övergavs och att guldterminer nu kan handlas i långt över den mängd som existerar i verkligheten. Det är ingen slump att världsskulden nu är tre gånger så stor som världens BNP.

Global debt vs gdp

Bloomberg: ”The world’s debt pile is hovering near a record at $244 trillion, which is more than three times the size of the global economy, according to an analysis by the Institute of International Finance … the global debt-to-GDP ratio exceeded 318 percent in the third quarter of last year, despite a stronger pace of economic growth, according to a report by the Washington-based IIF released on Tuesday.”

Det är lånade pengar som ska växlas ut i en framtida vinst (det är inte bara CO2-utsläppen som skjuts på framtiden). Hur fanken får man det att gå ihop? Det är ju bara ett enormt luftslott.

Företaget Lyft gjorde en förlust på 41 kr per hundralapp förra året men börsintroduceras med ett värde på 275 miljarder. Uber har gått back med tre miljarder i månaden de två senaste åren men det pratas ändå om värderingar på 1100 miljarder inför börsintroduktion. Jag behöver väl inte ens nämna bankväsendets problem i dessa dagar …

Angående befolkningsökning och införa ”regleringar av det”. Nej tack säger jag, vi har redan löst det problemet, se till att fattiga inte behöver vara så jävla fattiga, empiri visar att då sjunker barnafödandet till under två (=befolkningsminskning). Lomborg säger att vi inte kan åtgärda klimatkrisen för att det finns fattigdom i världen, vi borde istället satsa på att bekämpa malaria till exempel. Ja, men hur? Det är knappast brist på pengar som är ett problem och det har aldrig varit problemet, det handlar om att det inte är lönsamt (ja, jag är i läkemedelsbranschen och det är inget som det hymlas med och det handlar inte om att de är onda, det är så vår ekonomiska modell fungerar). Det borde ses som ett bittert nederlag för marknadsekonomin att det är kommunisterna (Kina) som ligger bakom den medicin som varit standardbehandling under lång tid. Men resistensen mot behandlingen ökar och det är inte något direkt drag runt utvecklingen av nya medel om man jämför med utveckling av kolesterolhämmare, typ.

Och på tal om resistens: Vår kära ekonomiska modell med exponentiell tillväxt är också en stor orsak till överanvändandet av antibiotika liksom nedgången i forskningen/utvecklingen av nya medel. Ändå träder ekonomer som Carl B Hamilton fram och kritiserar Sverige för att vara hysteriska och argumenterar för ännu billigare kött.

Exponentiell tillväxt är även en drivande mekanism bakom otaliga börskrascher, subprimelån, utfiskningar, skogskövling och utrotning av arter osv. Ökade ekonomiska klyftor är också en helt nödvändig del av exponentiell tillväxt. Inte av ideologiska skäl utan rent matematiska. Skulle kunna fortsätta i evigheter (men naturligtvis, den ekonomiska utvecklingen har också gett oss mycket, exponentiell tillväxt fungerar som visats helt utmärkt till en början…).

Hur väl återspeglas allt detta i modellerna för global BNP-utveckling? Jag vet inte. Men om det är någon debatt som borde föras är det den om våra ekonomiska modeller och vad vi ska mäta. Och vad som ska växa. Idag blir man kallad kommunist om man påpekar orimligheter som ovan… Hur man än vänder sig är ekonomin, ffa finansmarknaden, påhittad medan de naturvetenskapliga lagarna är något vi måste rätta oss efter. Tyvärr gör vi allt för att det ska vara tvärtom…

Och för att återknyta till klimatdebatten och ekonomin. Här är tre bilder som, i mina ögon, förklarar varför EU borde toksatsa på att bli fossilfria och införa höga kostnader på koldioxidutsläpp. Av rent ekonomiska skäl. Men ja, jag vet att det inte är så svart-vitt och många europeiska bolag tjänar ofantliga pengar på fossilindustrin och de spenderar lika ofantliga belopp på att se till att inga ändringar görs (och så klagas det på Greta Thunberg som vill påverka på det mest demokratiska sätt vi har (och tillika marknadsmässiga, dvs skapa efterfrågan)).

 

Och ja, som jag tjatat om, samma trötta argument om att inte göra något har funnits i alla miljöfrågor med uppbackning från alarmistiska ekonomiska spådomar som inte slagit in.

Smäller in den här också, hur CO2-utsläppen går om man inkluderar handeln:

pnas200906974 1..6

Davis, S. J., and K. Caldeira (2010), Consumption-based accounting of CO2 emissions, PNAS March 8, 2010, doi:10.1073/pnas.0906974107

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jordan B Peterson och klimathotet

mnil7817

Nej, det här inlägget handlar inte om psykologiprofessor Jordan B Peterson (JBP) och hans omtalade livsregler och de agiterade diskussioner om jämlikhet och allt vad det nu är man kan hitta. Jag misstänker att jag har någon sorts inbyggd aversion mot auktoriteter och folk som ska berätta för mig hur jag ska göra saker (kan själv!) och kanske är det därför jag heller inte orkat bry mig särskilt mycket om honom.

Men med tanke på hur omtalad han blivit på sociala, och vanliga, medier blev jag tvungen att tjuvtitta lite. Såg bland annat en ”debatt” mellan Sam Harris och JBP och det är intressant att lyssna på tänkande och vältaliga människor om filosofiska frågor (särskilt när man slipper hetsen att de ska bli avbrutna och inte hinna komma till saken innan programtiden är slut…).

Men jag fascineras över hur personer som uppnår någon sorts auktoritär ställning inom ett vetenskapligt område helt plötsligt blir en person att luta sig emot i alla vetenskapliga fält. Och uppenbarligen har JBP uttalat sig om klimatfrågan … och hmm, när jag såg honom sprida en video från Prager University som antyder att klimatvetenskapen är en konspiration började jag ana varthän det lutade (Prager U är alltså inte ett riktigt universitet, de ger ”kurser” på nätet och hävdar bl a att evolutionsteorin är fel och de har vetenskapliga bevis för att Gud existerar osv).

Det är klart att JBP måste svara på en rak fråga om klimatet men hur mycket ska man lyssna på vad han säger?

I ovanstående klipp får JBP frågan om han tror att klimathotet kan få människorna att ”samlas runt ett gemensamt hot” och jobba för en lösning. Han ger ett rungande NEJ! till svar på den frågan (och där håller jag med …).

Sen följer en lång motivering där han bland annat hänvisar till Björn Lomborg (som han tydligen anser vara ett geni), en dansk med doktorstitel i politisk vetenskap och som länge gått i bräschen för att det finns annat vi borde lägga pengarna på än att åtgärda klimathotet.

Och det förvånar mig faktiskt inte. Lomborg och JBP har en del gemensamt, båda är de vältaliga och det går inte att komma ifrån att de säger vettiga saker med övertygande argument.

Eller …?

… ja, åtminstone till man funderar lite mer på vad de egentligen säger. I videon ovan talar faktiskt JBP helt emot sig själv och Lomborg är i mina ögon mästare i körsbärsplockning av data som passar in hans tes liksom i grenen att leverera falska dikotomier (skrivs det så i plural?), det vill säga hävda att det bara finns två möjliga alternativ trots att båda dessa alternativ är felaktiga, eller att de två alternativen inte behöver utesluta varandra.

JBP säger att han under sin tid i FN ”läste en hel del” om klimatet och kom fram till att klimatmodellerna är högst osäkra och osäkerheten blir bara större ju längre fram i tiden man kommer (vilket förstås är sant).

Han säger vidare att osäkerheterna är så stora att vi inte ens kan mäta effekterna av eventuella åtgärder. Och vad ska vi göra? Det finns ingen plan. Och nu eldar han upp sig och levererar pricksäkra, sarkastiska uttalande om löjet i att sol och vind skulle lyckas ersätta fossila bränslen. Good luck with that! Oj, solen gick ner och nu funkar inte solcellerna. Det kanske vi skulle ha tänkt på innan vi stängde kärnkraftverken etc!?

Återigen, på ett plan har han förstås rätt, vi är inte i närheten av att åstadkomma en minskning av vårt fossilberoende och det fungerar utmärkt att leverera den här typen av argument på det sätt han gör. Sen fortsätter det.

IT’S COMPLICATED MAN! GOOD LUCK WITH SOLVING GLOBAL WARMING!

Det finns ju ingen plan. Sarkasmen dryper och det är något som säljer bra i debatten. Få bryr sig om att han själv förenklar och ger svepande argument verkar det som.
JBP tycker det är betydligt intelligentare att följa Lomborgs tes. Och vad är då den? Jo, han har samlat ett gäng ekonomer (en del med ”Nobelpriset” i bagaget) och beräknat vad som är mest kostnadseffektivt. Det finns en uppsjö problem i världen och vi kan inte göra allt så därför måste vi rikta in oss på det viktiga. Och ”klimatåtgärder” hamnar långt ner på listan. Istället är lösningen att göra fattigt folk rikare så att de i sin tur kan börja tänka på miljön och allt kommer bli renare och finare i framtiden.

Och det är nu det blir ”roligt”. JBP hänvisar till att klimatmodellerna är så osäkra att det inte går att säga något om framtiden. Samtidigt hänvisar han till Lomborgs teser om att åtgärder är i princip verkningslösa. Som naturligtvis bygger på beräkningar enligt ekonomiska modeller som i mycket bygger på prognoser från de ”riktiga” klimatmodellerna…

Enligt argumentationen är det alltså löjligt att stödja sig mot en rad klimatmodeller byggda på fysikaliska data (som har visat sig fungera bra) MEN slutsatser från ekonomiska modeller som lagts ovanpå dessa resultat ska tas på allvar! Lomborg hävdar till exempel i en rad artiklar att klimatåtgärder enligt Parisavtalet inte har någon effekt och är fullständigt oekonomiskt. Det är inte kostnadseffektivt. Men hans egna modeller har visat sig vara baserade på helt orimliga antaganden som t ex att CO2-minskande åtgärder kommer göras till 2030 (det är så långt åtgärdspaketen är beskrivna vad jag förstår) och sen ska de öka igen i samma takt som innan 2015.

Lomborg har gång på gång visat sig körsbärsplocka och fultolka data så att det stödjer hans tes. Och hans twitterflöde är full med sådant här:

You can get a billion people electricity and 2.8 billion people clean cooking for $0.786 trillion. You can get 1bn rich people in the world electric cars for $6 trillion
What should be our first priority?

Visst, vem kan argumentera emot att vi borde lyfta alla ur fattigdomen? Visst låter det fint att vi istället för att utveckla bilbatterier ska ge alla fattiga möjligheter till ett vettigt liv. Men det är så populistiskt att jag blir förbannad. Om det hade handlat om den här typ av frågeställningar skulle det varit åtgärdat för evigheter sen. Det är inte brist på pengar som är ett problem, gigantiska företag och vi i den rika världen har inga som helst problem att mer eller plundra Afrika i vinstintressets namn.

Lomborg argumenterar vidare för att vi borde satsa mycket mer på forskning om ny teknik för att åtgärda klimatproblemen. Återigen, inte svårt att hålla med om det men Lomborg har i evigheter propagerat för att den globala uppvärmningen inte är ett problem.

Lomborg sealevel

Jag har jobbat med teknikutveckling i +20 år och aldrig någonsin har det satsats jättepengar på något som inte anses vara ett problem. Så varifrån förväntar han sig att pengarna ska komma?

Ja, jag tycker det är idiotiskt och populistiskt att säga att vi måste vänta tills vi har en fullt utvecklad ny teknik innan vi gör något. Det brukar hänvisas till de stora subventioner som ges till förnyelsebara bränslen. Ja, en ny teknik har aldrig någonsin tagits fram utan investeringar. Det är väl däremot märkligt att vi har en uråldrig fossilteknikbransch som fortfarande subventioneras så det står härliga till. Som förutom CO2 även ligger bakom utsläpp av SO2, NOx, kadmium, kvicksilver, sot, smog osv (ja, lobbyorgansiationer har på senare tid producerat mängder med artiklar om att sot/smog inte är så hälsofarligt).

Naturligtvis hamnar tankar om att frihandel ska lösa problemet högt upp i Lomborgs lista. Det som stör mig mest bakom de tankarna är att någon ”osynlig marknad” ska lösa saken i en framtid. Som att vi i den rika världen har näringslivets välmenande att tacka för att vi nått dit vi har. Klart de är en del av det men det är sällan det kommit frivilligt (det finns inget mer hjälplöst än näringslivets lobbyorganisationer när det ställs krav på åtgärder). Ta en titt på historien, Lomborgs krav på att inte göra något på grund av ekonomi är inget nytt:

Reglering av svaveldioxid gick inte av sig självt. Storbritannien ville till exempel inte dra ner på några utsläpp för att rädda Norges fiskar. Ett memo från The British Central Electricity Generating Board beskriver hur de såg på saken:

”För dem är det ett korståg, den norska ministern insisterar på en extrem politik” och beräknade att åtgärder skulle kosta 500 000 pund per räddad fisk.

I USA slog flera vetenskapliga råd fast att reglering krävdes men istället lyssnade Reagans administration till det här (en åsikt som lades till som ett appendix till den vetenskapliga rapport som regeringen hade beställt eftersom den motsa allt annat i rapporten vars slutsats var att reglering behövdes. En person av tolv tyckte nämligen annorlunda, den ende som inte var expert på området; Fred Singer som även varit drivande ”akademisk expert” i att förringa farorna med freoner, tobaksrök och klimatet):

”I brist på ens en uppskattning av storleksordningen på den ekonomiska skada som kan tillskrivas surt nedfall, och med kostnader för utsläppskontroller som säkerligen ligger i multimiljarderdollar-området, måste man fråga sig om vi attackerar ett miljondollarsproblem med en miljarddollarslösning.”

Det är i princip identiskt med Lomborgs argumentation och har använts i alla stora miljöfrågor.

Svaveldioxidreglering förutspåddes sänka hela samhället med massarbetslöshet och skyhöga elpriser. Blev det så?

Nej, inte direkt. I USA sjönk till och med elpriserna, ingen massarbetslöshet uppstod och inte heller kostade det så mycket som antytts (hundratals miljarder dollar). 2003 rapporterade det amerikanska miljödepartementet att kostnaden för att minska luftföroreningarna under de föregående tio åren låg runt åtta-nio miljarder dollar, alltså en tiondel av de fruktade kostnaderna. De uppskattade dock att de fördelar som följde med detta motsvarade strax över hundra miljarder dollar . En senare rapport från 2005 säger att kostnaderna för att minska utsläppen var mindre än så, cirka tre miljarder per år, samtidigt som hälsoeffekterna av åtgärderna var större än tidigare uppskattningar.

Bly i bensin, det hävdades att om blytillsatsen skulle förbjudas riskerade bilmotorerna att explodera, motorerna skulle kräva extra olja, miljoner fat per år med extra raffinaderikostnader på 8-15 miljarder dollar per år. American Petroleum Institute (API) tyckte hälsofarorna var överdrivna och att allt bara var hysteri: :

”… massan av bevis visar otvivelaktigt att bly inte är en signifikant faktor i luftföroreningar och utgör inget hälsoproblem för allmänheten på något sätt.”

Wall Street Journal, Sept. 9, 1965

När EPA ville införa regleringar gick Lead Industries Association till domstol för att stoppa det men EPA vann det slaget. Det visade sig sedan att vinsterna att fasa ut bly översteg kostnaderna med 700 miljoner dollar enligt EPA.

Freoner: 1988 uppskattade EPA att reduktionen av CFC med 50 procent inom 10 år skulle kosta $3,55 per kilogram. 1993 hade målet blivit än mer ambitiöst: fullständig utfasning av CFC-tillverkning, och det två år tidigare, till 1996. Men trots det sjönk den förväntade kostnaden för att uppfylla kraven med mer än 30 procent till $2,45 per kilogram. Och där utbyte av särskilda CFC:er inte hade förväntats förrän inom åtta eller nio år, hade industrin lyckats identifiera och anamma ersättare inom så lite som två år.”

Det går att fortsätta så här i all evighet och varenda gång har de ekonomiska spådomarna slagit TOKJÄVLA FEL. Det är förstås inget som bevisar att de ska vara fel för klimatåtgärder men att JBP och Lomborg verkar förakta de naturvetenskapliga modellerna och istället lutar sig mot påhittade ekonomiska modeller är inget annat än populistiskt. Det är ingen osynlig marknad som hjälpt oss, regleringar är inte en magisk kula för allt men det enda som gett oss en bättre miljö är att vi gjort något TROTS att näringslivets lobbygrupper lagt mångmiljoner på att få oss att låta bli.

Ja, jag vet att det här är ett meningslöst inlägg som ingen bryr sig om eller kommer leda till något. Trumpismen har kommit till Sverige sen länge, SVT är kommunistiskt och det är nu till och med kontroversiellt att SVT kallat JBP för kontroversiell på statsteven (tycker de som normalt sett brukar håna andra för att vara lättkränkta…).

Men jag har i alla fall blivit av med lite aggressioner över att vara en meningslös människa en meningslös värld. Men jag är inte bitter och jag vet egentligen inte varför jag bryr mig. Det är ni som har barn, inte jag …

 

Skepticism eller bara ren dumhet?

Det är alltså 2018 och en sån här post verkar tydligen ändå fortfarande behövas … (ja,  riksdagsledamöter i två av de nästan största partierna fortsätter att tvivla på om människan påverkar klimatet och argumenterar för det på sociala medier). Det tidigare ”det finns ingen global uppvärmning”  har ersatts av ”det är ingen som ifrågasätter klimatförändringarna [eeeh jo], men ingen vet hur mycket människan orsakar”.

It’s the sun stupid!

Det kanske kommer som en chock men forskarna har tänkt tanken på att solen skulle kunna vara inblandad …

TvsTSI

Bild härifrån.

Trots att ”solinstrålningen” minskar så ökar alltså temperaturen.  Och det är förstås den beryktade ”växthuseffekten” som ska vara orsak till detta, och då framförallt effekten från den koldioxid som avges via förbränning av fossila bränslen.

Är det taget ur luften?

Inte direkt, Arrhenius var först att beräkna denna effekt 1896 även om det debatterades en del (bland annat Knut Ångström (dvs den mer kände Anders Ångströms son) höll inte med). Hur atmosfärens temperatur påverkades var länge i mångt och mycket ett teoretiskt resonemang byggt på labbförsök etc, första empiriska resultaten fick man från satellitmätningar 1970:

växthuseffekt första bevisen

De teoretiska modellerna var ganska hyfsade får man säga.

Till exempel bloggen Klimatsans har gett ut ett ”faktablad” (nej, jag tänker inte länka) där de helt dissar denna teori för att på efterföljande sida i samma blad förklara varför atmosfärens vattenånga ”släcker ut” koldioxidens ”växthuseffekt” genom att använda just växthuseffekten som förklaringsmodell (du kan läsa mer om denna feluppfattning här). Det blir lätt löjeväckande att säga emot sig själv så fundamentalt, man kan inte välja att använda teorin lite när den passar för att sen helt dissa den när det inte gör det. Men det är inget ovanligt i bloggosfären.

Och växthuseffekten är inget som ens ”klimathotskeptiska” forskare bråkar om, här förklarar till exempel Roy Spencer saken.

So, until someone comes along with another quantitative model that uses different physics to get as good a simulation of the vertical temperature profile of the atmosphere, I consider objections to the existence of the ‘greenhouse effect’ to be little more than hand waving.

Mer här. Eller kanske lyssna på svenska Lennart Bengtssson här.

Växthuseffekten beror enkelt uttryckt på att det solljus som reflekteras mot jordytan absorberas av CO2, vatten och andra växthusgaser i atmosfären och sen strålar ut det igen åt alla håll.

Det blev väldigt slarvigt uttryckt och jag skjuter in en rättelse från Martin Hedberg, tackar: Solljuset som kommer till jorden reflekteras till viss del (ca 30%) i moln, mark hav mm. Denna del värmer inget utan reflekteras ut i rymden. (Albedot). Återstående del, 70%, absorberas och omvandlas till värmestrålning. I samband med detta får energin svårt att stråla ut i rymden eftersom den absorberas av växthusgaserna.

Över tid kommer en viss sammansättning av gaser i atmosfären hamna i jämvikt med den energi som strålas ut i rymden (om inte skulle atmosfärens temperatur fortsätta att öka alternativt minska). Ändras sammansättningen ska då också utstrålningen ändras och det finns empiriska bevis för att så är fallet. Här en jämförelse mellan utstrålningen från jordens atmosfär 1970 respektive 1996:

IR utstralning

Utstrålningen har alltså minskat vid de våglängder som motsvarar CO2 och metan. Likaså borde återstrålningen av IR tillbaka mot jorden öka och det är också empiriskt uppmätt:

IR aterstralning

(Fick som respons på detta inlägg att det här med back radiation bara är nonsens (ja, om du letar i bloggarna så är precis allt bara en myt inom klimatforskningen). Här bemöter prof em Pehr Björnbom den saken på självaste Klimatupplysningen (den mest besökta ”tvivel-bloggen” i ämnet i Sverige) och han är alltså ingen s k klimatalarmist utan ”på den andra sidan”:

”Vi finner alltså att antagandet om att back radiation inte är verklig leder till mycket osannolika konsekvenser i fråga om vetenskap och teknik.”

Okej, kanske vi kan lämna växthuseffekten där? Och att CO2 är en växthusgas. Men, men, men… hur kan vi veta att det är fossila bränslen om är orsaken, det finns ju naturliga orsaker?

Kol kan förekomma i olika så kallade isotoper, alla känner väl till C14-metoden för att bestämma ålder på arkeologiska fynd. Det är bara C-12 som är helt stabil och C-13 och C-14 sönderfaller över tid och halten av dessa i fossila bränslen är därmed relativt låg.

Växter tar som bekant upp CO2 från atmosfären och står så att säga i jämvikt med atmosfären, en viss kvot av C-13/C-12 isotoper kommer också återspeglas i de kolatomer som lagras i växten. Genom att bland annat mäta detta i trädens årsringar kan man se hur denna sammansättning ändrats över tid och det finns en tydlig korrelation mellan utsläppen från fossila bränslen och isotopsammansättningen med start från 1850-talet (typ).

Det finns ett flertal studier som gett sig på att kvantifiera hur stor del av uppvärmningen kan knytas till mänsklig aktivitet (anledningen till att det kan bli mer än 100% (y-axeln) är att en del faktorer skulle gett nedkylning om det inte vore för utsläppen):

GW_Attribution_med

Vi vet också hur mycket vi släpper ut och hur mycket respektive ”post” står för (uppgifter från Global Carbon Project):

s52_Waterfall_sources_and_sinks

Klimatrelaterade inlägg på sociala medier brukar belamras med grafer och särskilt populärt är de som visar att ”klimatet har alltid varierat”. No, shit! Som om någon skulle protestera mot det. Enda anledningen till att de kan posta sina grafer är att forskare de inte längre tror på tagit fram dessa data. Oftast slutar de långt innan nutid eller så är vitala delar bortplockade. Ta gärna en titt på denna video där i princip alla dessa grafer förklaras.

Det finns alltså empiriskt bevisade teorier som stöder de klimatförändringar som i princip ingen längre betvivlar. Det är upp till var och en att istället tro på en hittills helt okänd kraft som orsakar detta (nej, det finns ingen annan hypotes som kan förklara det vi ser) och kalla alla andra för idioter.

Och vad gör vi då åt saken?

Ja, inte ett skit ärligt talat. Även om det installeras solceller osv minskar inte användningen av de fossila bränslena, snarare tvärtom.

s41_Total_Emissions_by_source

 

Vad man ska göra är förstås uppenbart, sluta använda fossila bränslen, de fysikaliska lagarna skiter fullständigt i om aktieägarna är nöjda eller inte. Men att åstadkomma det är förstås mer problematiskt.

Moderaterna pratar om kostnadseffektiva åtgärder, fluff-språk för att inte göra ett skit innan någon annan gör det. USA har detta incitament inskrivet i lagarna när det gäller att reglera kemikalier och man har sen myndigheterna misslyckades reglera asbest -91 nästan gett upp (tror det är fem kemikalier som reglerats sen dess).

Samma visa gäller antibiotikaanvändning till djur, det är kostnadseffektivt på kort sikt och i USA (m fl länder) gödslas det med antibiotika till djur trots att problemen och kostnaderna med resistens är kända sen läääänge. Amerikanska myndigheter har försökt komma till rätta med saken på frivillig väg många gånger men misslyckats fatalt. Ändå tycker ekonomer som Carl B Hamilton att ännu billigare kött ska premieras över ”svenska hysterin” i denna frågan.

Klimathotet brukar refereras till alarmism, men de som har tagit patent på den saken är ”de ekonomiskt logiska neoliberalerna” och deras lobbyorganisationer som lägger absurda summor på att påverka. Samhället skulle gå under vid SO2-reglering, freon-reglering, införande av REACH-lagstiftningen osv osv. Men det hände inte. M ”rasade” t ex över regleringen av svavelhalten för fartyg i bl a Östersjön 2015. Från utvärdering:

” Två år senare visar Trafikanalys utvärdering att de avsedda positiva effekterna på luftkvalitet har infriats. Samtidigt har befarade negativa konsekvenser för transportmönster och näringsliv på det stora hela uteblivit.”

Ja, det finns en uppsjö av pajasinlägg från ”miljö-nördar” och forskare som överdriver hoten osv precis som det finns i alla frågor och det är hur enkelt som helst att uppvigla sociala medie-folket runt dylika saker för att helt dölja den stora frågan. Det är helt upp till dig att förlöjliga hela klimatfrågan för att någon MP-människa vill ha skatt på parkering utanför storköpen (eller vad det nu var). Men du har inte mycket fakta att stödja dig emot.

Nej, det finns ingen magic bullet, men ett är säkert, de allt rikare befolkningarna i Indien och Kina kommer inte acceptera sina skitiga miljöer, vi kan spela bort Sveriges varumärke som miljöföregångare men jag är helt övertygad om att det är skit även ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Personer som inte tycker Sverige behöver ”gå före” i klimatfrågan utan påverka andra att göra något är samma som hånar MP:s språkrör för att inte leva som de lär.

Ja, vi kan tacka marknadsekonomin för mycket men den är också orsak till varför vi håller på att utrota arter i en hissnande fart, att Big Pharma-företagen lämnar atntibiotikaforskningen osv osv . Vi fortsätter att matas med att tekniken ska lösa det på något magiskt sätt, precis som att ”den nya tidens ekonomi” inte ska förbruka ändliga resurser på ett ohållbart sätt. Tjena! Vi har inte kommit i närheten av det:

GDP tillväxt o resursförbrukning

INGET parti nuddar ens vid denna problematik. Men följderna av exponentiellt uttag är helt oundvikliga.

300px-Surexploitation_morue_surpêcheEn

Bild från Wiki.

Mer om hur man kan körsbärsplocka sina källor kan du läsa här.

Här en resumé över hur de kritiserade klimatmodellernas prestation

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Drick champagne -vetenskap eller PR?

Glass_of_champagne

Bild av bgvjpe – originally posted to Flickr as champagne, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5236631

 

Drick några glas champagne i veckan och stoppa demens och Alzheimer!

Fantastiskt, eller hur!? Det är i alla fall vad en nyhet som fått viral spridning på nätet säger. Och den är faktiskt baserad på en riktig vetenskaplig studie[1] utförd på Readings universitet i Storbritannien för tre år sedan (2013).  Enligt ”nätet” och övrig media får man lätt intrycket att det skulle vara en färdigutvecklad behandling för människor …

I verkligheten involverade studien endast 24 råttor som delades in i tre grupper om åtta i varje där respektive grupp fick sin mat spetsad med antingen champagne, någon sorts drink eller läskeblask under sex veckors tid. Forskarna såg att champagneråttorna var betydligt bättre än de övriga att ta sig genom labyrinter i jakten på godsaker. Efteråt undersöktes deras hjärnor under mikroskop och champagnedrickarna hade en ökad mängd proteiner som stimulerar nervtillväxt i områden som har med minne och inlärning att göra. Den ”goda effekten” anses bero på de fenoliska syrorna (antioxidanter) som finns i vindruvorna.

Intressant men … hm, det känns som något skaver … Nej, det finns ingen anledning att misstro resultaten i sig men ändå…

För den tråkiga verkligheten är att fenoliska syror även finns i frukt och grönsaker och man kan ju undra varför de valde just champagne i denna studie? Hade det inte varit bättre att testa de specifika substanserna, eller åtminstone vindruvorna eller någon annan frukt? Den konspiratoriskt lagde funderar kanske på vem som finansierat alltihop? Forskning är dyrt men en bättre och mer självspelande reklamkampanj går knappast att köpa för pengar.

Denne någon kanske också lägger märke till att längst ner på pressmeddelandet från Readings universitet meddelas att avdelningen samarbetar med matindustrin och genomför en stor mängd industrifinansierade studier (men utan att specifikt nämna just denna). Att läsa hela artikeln och se om de uppger några intressekonflikter kostar dock femtionio dollar.

Jag har ingen aning om hur det ligger till och det är kanske ett oskyldigt och spexigt exempel men det är ändå en del av ett allt allvarligare problem: situationen inom forskningen samt interaktionen mellan akademin och näringslivet. En nödvändighet men ändå en växande källa till ”skoskav” … Det blir allt svårare att få forskningsanslag och anställningsförhållanden för forskare blir allt bistrare.

Inom akademin pågår samma utveckling som i övriga samhället,  de ”kända” forskarna som redan har anslag till sina projekt får ännu mer och mångmiljarder läggs på hög istället för att utnyttjas till forskning. Mellan 1998 och 2009 hade de statliga bidrag  som inte utnyttjades ökat med 74 procent i Sverige och motsvarade då nästan 13 miljarder, 2015 var det uppe i 17 miljarder. Många forskare anger otrygghet som en orsak; det är så svårt att få pengar att när de väl fått dem så gäller det att hålla i dem. Men annars skylls det kanske mest på att det är ett fåtal som får ta del av pengarna.

”Mycket av de nya anslag som har kommit går till redan starka forskningsmiljöer i stället för att långsiktigt bygga upp nya forskare. Vi ser också hur yngre forskare och kvinnliga forskare har svårt att konkurrera om de här medlen”, säger forskningsminister Helene Hellmark Knutsson. (Sveriges Radio)

Det här blir en negativ spiral eftersom de som har flest vetenskapliga publikationer får mer pengar (10% av forskarna fick 50% av pengarna) och kan på så sätt utöka sitt försprång enligt känt mönster i marknadsekonomin. Men det är uppenbarligen ett önskvärt tillstånd för vissa, enligt liberala tankegångar har det rent politiskt varit ett önskemål att satsa på enstaka ”stjärnor”:

”Vi måste lämna jantelagen och våga peka ut våra mest framgångsrika forskare och även satsa på talangfulla yngre forskare. Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet”

Jan Björklund
dåvarande utbildningsminister i debattartikel i Dagens Nyheter 9 feb 2012

 

Varför inte ta hand om dem vi redan har till att börja med? Vi har lyckats vara världsledande i ”evigheter” utan den typen av populistiska satsningar. I USA har de statliga bidragen till forskning minskat drastiskt sedan finanskrisen 2008 och de som har pengar styr allt mer vad som ska göras (kanske champagneforskning 😉  ):

”På gott och ont börjar vetenskapsforskningen på 2000-talet att präglas allt mindre av nationella prioriteringar och mer av de enskilda preferenserna hos individer med gigantiska förmögenheter”,

Steven Edwards, en analytiker på American Association for the Advancement of Science, till New York Times i en artikel i DN.

 

Kvantitet trumfar i allt högre grad kvaliteten i de vetenskapliga artiklar som publiceras (också det som i samhället i övrigt). Forskare tvingas att ställa de ”enkla frågorna med snabba och säkra svar”:

”[Finansieringen] påverkar vad vi studerar, vad vi publicerar, de risker vi (oftast inte) tar. Det tvingar oss till att fokusera på säker, förutsägbar (läs: finansierbar) vetenskap.”

Gary Bennett, forskare vid universitetet i Duke (USA)

 

”Jag tror att eftersom du måste publicera för att behålla ditt jobb och hålla finansiärerna nöjda så finns det en mängd (mediokra) vetenskapliga rapporter […] där inte mycket ny vetenskap presenteras.”

Kaitlyn Suski, postdoc vid Colorado States universitet

 

 Därav mina konspiratoriska tankar runt champagneforskningen …

Men det är väl så vi vill ha det. Allt i samhället ska ju styras efter kortsiktiga vinster med en direkt mening med allt. Och då ekonomisk mening förstås. Grundforskning är tänkt att göras för själva kunskapens skull och det är först efteråt man vet om det kan tillämpas i någon praktisk mening eller inte. Vi hade t ex knappast haft våra smartphones idag utan den förutsättningslösa forskning som gjorts inom akademin på saker företag aldrig skulle ”våga” lägga pengar på. Men universiteten drivs allt mer som företag med otaliga utvärderingar och bisarr uppstrukturering och målfokusering och toppstyrning. Precis som inom större företag där en allt mindre del av vinsterna investeras för att istället läggas på hög hos ett fåtal ägare.

Samtidigt som näringslivet inte lyckats höja produktiviteten ett skvatt de senaste tio åren trots att vinsterna är större än någonsin förr (gäller förstås inte alla…). Det här borde oroa oss mer än några procent i skattesatser hit eller dit. På lång sikt spelar det ingen roll om Wall-Enberg och övriga aktieägare får x eller (x +2%) miljoner i vinstutbetalningar, kommer det inga nya produkter/innovationer är det kört på sikt. Sen kan vi ha hur många enkla och lågbetalda tjänster vi vill…

Men är något annat att vänta när man bygger allt på en orimlighet som evig exponentiell tillväxt till att börja med… Rent matematiskt fungerar det utmärkt till en början men sen brakar det iväg, alldeles oavsett hur liten årlig ökning man har.

Exponentiell tillväxt

 


[1] Giulia Corona, David Vauzour, Justine Hercelin, Claire M. Williams, and Jeremy P.E. Spencer. Antioxidants & Redox Signaling. October 2013, 19(14): 1676-1689. doi:10.1089/ars.2012.5142

Några siffror att fundera över

 

I CAS-registret databas finns 114 miljoner unika kemiska substanser.
15 000 nya läggs till varje dag.

*

Av dem finns mer än 85 000 registrerade för ”kommersiell produktion” i USA.
2000 tillkommer varje år.[1]

*

Under fyrtio år har fem av dem reglerats i USA och 195 riskgranskats.[2]
År 2015 utfördes inte en enda riskbedömning.[3]

*

200 miljoner ton av giftiga kemikalier produceras i EU varje år,
liksom 31 miljoner ton av cancerogena, mutagena och reprotoxiska kemikalier,
och 134 miljoner ton kemikalier skadliga för marint liv.[4]

*

Över fyrahundra misstänkt cancerogena ämnen har hittats i människor, oftast i små doser men väldigt mycket är okänt om blandningars effekt.[5]

*

Samhällets kostnader för effekterna av hormonstörande ämnen uppskattas uppgå till till hundratals miljarder varje år inom EU.[6]

*

Antalet människor som drabbas av diabetes typ 2 har fördubblats sedan 80-talet.
Bröst-, prostata-, testikel- och sköldkörtelcancer ökar stadigt och kan inte förklaras av ökad ålder en genetik.[7]

*

Samhällets kostnader för luftföroreningar uppskattas till 1,7 biljoner i OECD-länderna.[8]

*

Idag dör 700 000 människor varje år på grund av antibiotikaresistens.
En siffra som förväntas stiga till 10 miljoner år 2050.[9]

*

Bisamhällen kraschar världen över, inte helt klart varför men 57 olika bekämpningsmedel har hittats i de döda honungsbina.[10]

*

BASF, Dow Chemicals, Monsanto har, var och en, omsättningar som motsvarar 10-20 % av Sveriges BNP.

*

USA:s femtio största företag hade mer än en biljon dollar gömda i skatteparadis, mer än hela BNP för länder som Spanien, Mexiko eller Australien. [11]

*

Företagen som inkluderar Pfizer, Goldman Sachs, Dow Chemicals, Chevron med flera hade en total vinst på 4 biljoner dollar under åren 2008-2014 men fick samtidigt statligt stöd från USA med 11 biljoner dollar. För varje dollar de betalade i skatt fick de 27 dollar i stöd.[12]

*

Tillgångar motsvarande 74 000 miljarder kronor finns gömda i skatteparadis. Det motsvarar USA:s och Japans hela BNP.[13]

*** 

Är frihandel, billigare kött, mer konsumtion och ökade vinster i en förblindad ekonomisk tillväxt verkligen högsta prioritet? Det handlar inte om att företag inte ska få gå med vinst utan en sjuk förväntan på hur mycket saker och ting kan växa i all oändlighet.

Referenser:

[1] Enligt National Toxicology Programs hemsida vid besök 20160618 http://ntp.niehs.nih.gov/about/index.html

[2] Artikel i The Guardian skriven av John Replogle, publicerad 20 dec 2013 http://www.theguardian.com/sustainable-business/regulation-remove-toxic-chemicals-supply-chain-household

[3] Vice.com artikel av David Heath, 8 feb 2016 https://news.vice.com/article/meet-the-rented-white-coats-who-defend-toxic-chemicals

[4] Enligt statistikfrån EU http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Chemicals_production_statistics

[5] Environmental Working Group, The Pollution of People, 14 juni 2016 http://www.ewg.org/cancer/the-pollution-in-people.php

[6] Trasande et al, J Clin Endocrinol Metab. 2015 Apr;100(4):1245-55. doi: 10.1210/jc.2014-4324. Epub 2015 Mar 5.

[7] WHO rapport ”State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals 2012

[8] OECD rapport, The cost of Air Pollution 2014 ISBN 978-92-64-2108448  http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/environment/the-cost-of-air-pollution/summary/english_9789264210448-sum-en#page1

[9] Rapport från RAND Europe, Taylor et al, Etsimating the economic cost of antimicrobial resistance 2014.

[10] Kiljanek et al, Journal of Chromatography A, 2016; 1435: 100 DOI: 10.1016/j.chroma.2016.01.045

[11] Rapport Broken at the top från Oxfam America 14 april 2016 https://www.oxfamamerica.org/static/media/files/Broken_at_the_Top_FINAL_EMBARGOED_4.12.2016.pdf

[12] Ibid

[13] Gabriel Zucman, Gömda rikedomar: en undersökning av skatteparadisen, förlag Daidalos, 2015, ISBN 978-9171734549