Vilken risk ska vi ta? del 2/3 – Den Osäkra Framtiden

Klimatfrågan är minst sagt komplex och det blir inte enklare av att IPCC-rapporternas ”fysikaliska del” (WG1) stundtals tycks beskriva en helt annan planet än den som beskrivs i den ”ekonomiska delen” (WG2). IPCC:s stora rapporter är i princip en riskutvärdering i tre delar och i mitt förra inlägg beskrev jag de förändringar som har observerats. Vad säger IPCC AR6 om framtiden?

Det enda vi vet om framtiden är att ingen exakt kan förutspå den. Däremot vet vi att den koldioxid som släpps ut kommer ha effekt under mycket lång tid framöver, och det finns idag ingen verklighetsförankrad väg tillbaka (dvs att i stor skala ”plocka bort” CO2 från atmosfären). Det står dock klart att vi är på väg in i förhållanden som ingen människa någonsin upplevt vad det gäller både koldioxidhalt och temperatur. Sist jorden höll en temperatur på 2,5°C över 1850-1900 var för 3 miljoner år sedan (medium säkerhet /IPCC AR6).

För att få lite perspektiv på skalan: människan har sedan 1850 orsakat CO2-utsläpp som är större än de vi skulle få om vi högg ner alla nu levande växter på jorden och brände upp dem. Och hälften av dessa utsläpp är gjorda efter 1990. Osäkra siffror förstås, men ändå.

Det har tagit ett par år att ta fram IPCC AR6 WG1-rapporten som bygger på 14000 vetenskapligt publicerade studier. Flera remissrundor har gjorts, alla med relevant kunskap har kunnat delta om de velat, kommentarer och svar är också offentliga. För att citera meteorologprofessor Lennart Bengtsson (som ”skeptiker” brukar lyfta fram): ”WG1-rapporten är så trovärdig en vetenskaplig rapport kan vara” (från intervju i SwebbTV i somras).

Men bara några dagar efter att den 3000-sidiga rapporten hade offentliggjorts kom en ström av mer eller mindre förlöjligande av densamma. Ingemar Nordin (prof emeritus i vetenskapshistoria) skrev inlägg på Klimatupplysningen och konstaterade att rapporten var ett ”ovetenskapligt hafsverk.” För det hade de ”riktiga experterna” bedömt, han hänvisar här till ett blogginlägg av ”tankesmedjan” Clintel.

Nordin hänvisar också, liksom många andra, till ett blogginlägg av statsvetaren Roger Pielke Jr. som konstaterade att rapporten är vinklad mot ett orealistiskt värstascenario (SSP5-8.5). Slutsatsen är byggd på att han räknat antal gånger de olika scenarierna är nämnda i rapporten! Det vill säga, även när IPCC skriver att detta scenario är osannolikt (vilket de skriver) så blir det en bekräftelse på det motsatta i hans analys. Helt makalöst att professorer kan ägna sig åt sådana här sandlådeanalyser.

Torsten Sandström, en annan professor emeritus men i civilrätt, lyfter fram Nordins inlägg, konstaterar att han inte kan bedöma det vetenskapliga innehållet men fortsätter:

Men jag anser att man måste lyssna på olika forskarläger. Deras åsikter måste öppet i offentligheten brytas mot varandra. Men det vill inte SPCC [sic] veta av. 

Detta medför att jag bedömer risken som stor att SPCC [sic] bedriver politik utan full täckning i fakta. Varför undrar du kanske? Min förklaring är FN:s ambition om politiskt världsherravälde. För att få makt och pengar presenteras hafsverk i syfte att skrämma upp världens folk.”

”Intressant” att se professorer rata denna enorma mängd vetenskapligt publicerade studier i en transparent process som saknar like i forskarvärlden, till förmån för blogginlägg från icke-experter i ämnet och diverse konspirationsteorier.

Kontentan i kritiken är i alla fall att allt är alarmism; klimatmodeller spår alldeles för höga temperaturer och framtidsscenarierna är överdrivna. Och precis som vanligt går det att hitta uns av sanning men budskapet förvanskas sen till oigenkännlighet.


Klimatmodellerna

Det är helt sant att några av de modeller som var tänkta att inkluderas i CMIP6, dvs AR6-rapporten, visade sig ge oväntat höga temperaturer. Klimatkänsligheten (temperaturförändring efter en fördubbling av CO2-halten i atmosfären) hamnade upp mot 5ºC när den mesta forskningen annars pekat på att den är ca 3ºC (2,5-4ºC). När resultaten validerades mot historiska data stod det klart att modellerna inte presterade särskilt bra där heller.

Det var förstås mumma för ”skeptikerna”. Ett uttalande i Science används som ett medgivande av att modellerna bara är ett falsarium:

Gavin Schmidt – director of NASA’s Goddard Institute for Space Studies said: “You end up with numbers for even the near-term that are insanely scary – and wrong.”

Självklart skapade detta huvudbry hos forskarna och man letade febrilt efter orsaken. Allt detta har skett öppet och är redovisat i vetenskapliga publikationer. Läs mer till exempel på Yale Climate Connections.

Grejen är dock att detta inte handlade om alla modeller, vilket Nordin med flera låter påskina (inför IPCC AR6 beräknades att ett hundratal modeller skulle inkluderas, men jag vet inte hur många det sen blev till slut).

IPCC har viktat resultaten från de olika modellerna utifrån hur bra de kan reproducera historiska data, de modeller som Nordin lyfter fram har alltså inte haft någon inverkan på IPCC:s projektioner. Läs Gavin Schmidt själv på Real Climate.

Bilden nedan är från Sammanfattningen för beslutsfattare (SPM), där visas inte heller hela vidden av värstascenariot som går upp till 5,7ºC. Nu tar jag från minnet men det mest sannolika verkar vara att vi är på väg mot strax under 3ºC uppvärmning med nuvarande politik, och ca 2,4ºC om alla länder gör vad de lovat.

RealClimate: #NotAllModels
Bild 8a från IPCC AR6 SPM

Några andra prediktioner:

Textexempel från IPCC AR6:

”The magnitude of expected change scales with emissions scenarios (high confidence) but even under low-emissions trajectories, large changes in drought and aridity are expected to occur (high confidence) with consequences for regional water availability. In the Mediterranean, central Chile, and western North America, future aridification will far exceed the magnitude of change seen over the last millennium (high confidence)

Vad detta i sin tur får för effekter på samhälle och ekosystem hanteras i IPCC:s kommande rapport WG2 som publiceras i början på nästa år. Men som jag nämnde i mitt föregående inlägg så förväntas saker som skyfall och värmeböljor öka mer åt det exponentiella hållet med en ökande temperatur. Och det är inte alls bara värstascenariot rapporten fokuserar på.

I riskutvärderingen bör man också vara medveten om att så kallade tipping points blir betydande om vi går över ca 2ºC: https://www.nature.com/articles/d41586-019-03595-0


Modellosäkerheter

Om man ska generalisera så finns det två huvudproblem med klimatmodellering; man måste kunna beskriva de fysikaliska processerna rätt men man måste också göra en relevant bedömning av framtida utsläpp.

Det förstnämnda utgör miljontals rader kod i dagens modeller som ingår i IPCC AR CMIP6 (det finns en uppsjö mindre modellvarianter med andra applikationsområden). Även med superdatorer tar det en månad att simulera ett 100-årsförlopp med ett utsläppsscenario.

Exempelvis moln/aerosolförloppen kan man ännu inte fullt ut modellera, men man har genom åren visat att man har koll på ”de stora dragen i energiflödena”. IPCC redovisar att modeller som använts sedan 1980-talet presterat mycket bra och hamnar varken för varmt eller för kallt.

En studie som gått igenom 17 av de modeller som använts sen 1970-talet visade att 10 hamnade rätt vad det gäller yttemperaturen idag. När de kompenserade för de utsläpp som faktiskt hänt (dvs inte de som användes i ursprungliga körningen) visade 14 rätt (dvs inom ”felintervallet”).

forecast evaluation for models run in 2004
Models that were used in the IPCC 4th Assessment Report can be evaluated by comparing their approximately 20-year predictions with what actually happened. In this figure, the multi-model ensemble and the average of all the models are plotted alongside the NASA Goddard Institute for Space Studies (GISS) Surface Temperature Index (GISTEMP). Climate drivers were known for the ‘hindcast’ period (before 2000) and forecast for the period beyond. The temperatures are plotted with respect to a 1980-1999 baseline. Credit: Gavin Schmidt

IPCC anger att det är hög säkerhet i utfallet av modellernas projektioner, vilket innebär att det är 90% sannolikhet att temperaturen hamnar inom det angivna intervallet under de givna förutsättningarna. Det är en klar förbättring sedan senaste rapporten (66%) och beror till stor del att man nu har kunskap nog att krympa det sannolika intervallet för klimatkänsligheten.

Självklart finns det fortfarande osäkerheter och det handlar enligt forskaren Zeke Hausfather främst om två saker (utöver utsläppsscenarier): klimatkänsligheten men framförallt återkopplingar i den så kallade kolcykeln (det vill säga hur kol ”transporteras runt” i olika former (exempelvis i fotosyntesen)). Hausfather är för övrigt en av forskarna som helt vill ta bort värstascenariot RCP8.5 då det är osannolikt.

Idag tas ungefär hälften av den koldioxid vi släpper ut upp i hav och land. Men detta kommer sannolikt att ändras vid en fortsatt uppvärmning, exempelvis förväntas ett varmare hav ta upp mindre koldioxid och likaså den mängd kol som lagras i jordmånen. Det finns också en risk att skogsdöd och bränder kan öka halterna och sen har vi effekten från tinande permafrost som kan avge mer kol till atmosfären. Kort sagt, detta utgör betydande osäkerheter i modellerandet.

Hausfather menar att sammantaget gör osäkerheterna i klimatkänsligheten och ”kolcykeleffekterna” att det inte helt går att utesluta temperaturer på 2-7,7ºC i värstascenariot och 2-5,5ºC om vi fortsätter som vi gör nu eller 1,7-4ºC om länder inför de regleringar de lovar. Med tanke på sannolika utsläppsscenarier (mer om det i nästa inlägg) kan vi med stor sannolikhet bortse från uppvärmning med >5ºC, men det är däremot svårare att helt utesluta +4ºC:s uppvärmning med nuvarande policys (nu pratar vi alltså inte om värstascenarier).

Det är inte de mest sannolika utfallen, men allt handlar om en riskutvärdering och hur man ska hantera en verklighet där kombinationen av osäkerheter hamnar på fel ände av vad vi vill ha. Inget magiskt händer heller år 2100, så länge nettoutsläppen är positiva kommer uppvärmningen att fortsätta. Å andra sidan kommer den sluta när den är 0 eller negativ…

This means that even if our estimate of 2100 warming is 3ºC (2ºC to 5ºC) under current policies and 2.4ºC (1.7ºC to 4ºC) under stated policies, the world will continue to warm after that point as these emission pathways do not get us to net-zero.

Frågan handlar också om hur långt fram vi ska blicka, är det etiskt försvarbart att fortsätta släppa ut även om vi vet att det kan bli katastrof om några hundra år? Eller förlita sig på att det ordnar sig?

En sak som dock har tagits hänsyn till i framtida scenarier är den om vad minskade aerosoler kommer att få för effekt. I IPCC-rapporten syns tydligt att aerosoler har en avkylande effekt på planeten och farhågorna är att när vi minskar utsläppen så minskar också aerosolerna och därmed också dess avkylande effekt. Detta är som sagt medtaget i beräkningarna:

Bild

För att sammanfatta, de fysikaliska modellerna har presterat mycket bra än så länge (om du förväntar dig att minsta variation från år till år exakt ska förutses är det fel på dina förväntningar). Det finns betydande osäkerheter men det innebär inte att man har noll-koll, den sammantagna bedömningen är att säkerheten i projektionerna är hög (under de givna förutsättningarna, frågan om vilka de verkliga utsläppen blir är en annan fråga). Osäkerheterna behöver definitivt inte vara vår vän.

De så kallade skeptikerna vill uppenbarligen helt bortse från detta och lyfta fram orealistiskt låga klimatkänsligheter (exempelvis). På SwebbTV lyfts uppenbart felaktiga grafer från the ususal blogs fram som stöd för att IPCC är alarmistiskt, t ex denna graf som säger att klimatkänsligheten skulle vara under 2ºC (läs mer här):

cooling-of-climate-sensitivity-1

Det är ganska kasst ur ett riskutvärderingsperspektiv. Om någon nu skulle fråga mig.

Och så var det där med utsläppscenarier. Det är som sagt helt sant att IPCC skriver att värstascenariot SSP5-8.5 (tidigare RCP8.5) inte är särskilt sannolikt. Ändå finns det vetenskapliga artiklar som än idag enbart redovisar detta utfall men stoppar undan ett mer realistiskt utfall i appendix (jag har kommenterat det tidigare men orkar inte leta upp inlägget).

Men hur säkert vet man att det är ett orealistiskt scenario?

Och då kommer vi in på ekonomiska modeller och sådant där jag för det mesta hållit mig borta ifrån… För när naturvetarna talar om en fullständig katastrof vid 6ºC:s uppvärmning, har ekonomer i IPCC-rapporter berört 10ºC:s uppvärmning där världens BNP bara skulle påverkas måttligt …

Mer om detta i nästa inlägg …

Bild
Bild

7 reaktioner på ”Vilken risk ska vi ta? del 2/3 – Den Osäkra Framtiden

  1. petergrafstrm

    ”det finns idag ingen verklighetsförankrad väg tillbaka (dvs att i stor skala ”plocka bort” CO2 från atmosfären).”
    Det är nog klokt att ta upp såna teknologier existerande såväl som ännu inte realiserade.
    Biosfären har ju övergått i Noosfären redan sen länge så vår uppfinningsförmåga lär bli alltmer avgörande för att hålla miljarderna vid liv.
    Beträffande konspirationsteorier så föreligger det verkligen sen länge en sån konspiration för att västoligarkin ska uppnå världsherravälde även om den konspirationen hackar något fn.
    Lev Trotsky var på sin tid västoligarkins mellanhand för det syftet.
    Och det finns i mina ögon skäl att tro att även klimatdebattens nuvarande låga nivå är en del av den konspirationen:
    En konspiration för att bevara oss i okunnighet och förvirring så att vi misstror och separeras från intelligentian och att intelligentian splittras internt.
    Det är nämligen mitt intryck att även smarta och teknikorienterade människor betvivlar att CO2 är en klimatvärmande växthusgas.
    Den kategorin bör gå att påverka med bättre pedagogiska artiklar som inte är beroende av komplexa klimatmodeller. Strålningsfysiken går att renodla i ett kvalitativt resonemang.
    Men det fattas sånt material på internet. Varför har inte större ansträngningar gjorts på den punkten?
    Jag fann ett dok med rubriken IPCCs härledning av formeln för radiative forcing av CO2
    Den härledningen använde en analys av planetforskaren J W Chamberlain och när jag kollade upp hans text fann jag att dom använder de formler han tog fram för MRE monochromatic radiative equilibrium förutom att LTE var uppfyllt.
    Chamberlain skrev att det var instruktivt att redovisa sambanden för MRE och den modellen han redogör för är verkligen instruktiv, men han säger där att MRE inte föreligger i den verkliga atmosfären.
    Det betyder inte att IPCCs härledning är felaktig (för dom kanske utreder i mer detalj än som påstods i det dokumentet) men att jag alltså inte hittat ngn helt tillfredsställande artikel som kan övertyga åtminstone tekniskt utbildade skeptiker.
    Jag letar vidare men det borde ha en framskjuten position och vara lätt att finna.
    Att så inte är fallet tolkar jag som att det inte finns ngt målmedvetet intresse från maktens sida att få med sig den skeptiska intelligentian.

    En ytterligare aspekt på konspirationen anser jag är att man avsiktligt håller tillbaka teknologiska projekt för CO2 ätande bakterier eller andra avancerad metoder.
    Lyckas man bevara sin hegemoniska makt släpper man nog fram såna projekt men till dess tjänar västoligarkin på att förstärka känslan av kris.

  2. Dandersan

    Bra att du nämner aerosolernas inverkan på klimatet.
    SO2 är en av dessa .
    Vi hade surt regn innan clean air act genomfördes.
    Nu är SO2 utsläppen nere på 10 % av 1990 års värden.
    Men det ger mer värme och färre moln.

    Jag tror att skillnaden mellan alarmism och skepticism är en inläsningsfråga.

    1. petergrafstrm

      Men skeptikerna tvivlar på forskningens data och modeller och därför har dom inte ambitionen att sätta sig in i detaljerna. Man läser inte in det man misstror.
      Om man vill häva misstron finns ett behov av enklare förklaringar som inte beror av sånt som kan ifrågasättas.
      Det behövs aha-upplevelser av enkelt slag som mer direkt övertygar

  3. Ronny

    Sot är temperaturhöjande. Dvs när andel sotpartiklar i luften minskar så minskar också uppvärmning till följd av sotet.

    Uppenbarligen är det så att det är en inläsningsfråga då de som är skeptiska utläser tvivel ur uppenbarligen alla rapporter som visar på negativt trender.

    1. Dandersan

      Man brukar hävda tvärt om, dvs att sot i atmosfären kyler.
      Jag tror du tänker på sot på snö?
      Som exempel kan vulkanutbrott visas ha kylande effekt, Pinatubo som exempel.
      Bill Gates ville ju kyla av oss med att sprida partiklar i atmosfären.
      Se även texten här ovan om IPCC: ”I IPCC-rapporten syns tydligt att aerosoler har en avkylande effekt”

      1. Det kan ha både ylande och värmande effekt. Sot/black carbon absorberar värme både i avlagringar på t ex snö men också som partiklar i atmosfären. Den sammantagna effekten av aerosoler redovisas som en nettoavkylning pga t ex reflektion av solstrålar

  4. Pingback: Vilken risk ska vi ta? del 3/3 – Utsläppen och ekonomin – Maths Nilsson, författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s