Schlaug om Tvivel: Lysande

MNIL8310

Hehe, fått beundrarpost från kändis … Nåja, det var kanske inte riktigt sant, men för ett tag sedan skickade jag min bok Tvivel till Birger Schlaug på vinst och förlust. Dels för att man kan behöva all hjälp man kan få för att marknadsföra, men minst lika spännande att se om han gillade den eller inte. Med tanke på den noll-respons jag fått från media och annat håll var det också spännande att se om jag skulle få någon respons eller inte. Men jodå, fick mejl från Birger :

”Lysande genomgång av en av de mer snåriga områden som finns. Skönt att läsa något kring detta där nyfikenheten verkar vara drivkraften snarare än viljan att driva en tes. Kanon!

Blandning av igenkännanden i en del jag själv rotat i, varit aktiv i blandat med aha-upplevelser och en massa nya kunskaper. Som skeptiker kollade jag dessutom en del av dina källor och har inget att klaga på…:-) ”

Grymt kul att höra, framförallt med tanke på att Birger själv varit engagerad och insatt i frågorna.

 

 

 

4/5 för Tvivel i BTJ-recension

Tvivel framsidaebok 300ppi 1400pxl

BTJ gav Tvivel -en bok om faktaförvirring ett gott betyg i sin recension. Kul.
(BTJ är före detta Bibliotekstjänst som bl a recenserar böcker för att underlätta bibliotekens inköp):

”Maths Nilsson är kemist med mer än 20 års erfarenhet från läkemedelsbranschen. Boken, som innehåller 12 kapitel, redogör för historien bakom flera klassiska miljöfrågor och debatten hur vetenskapen kring dem ifrågasätts. Texten, som inte kräver speciella förkunskaper för fullt utbyte, är mycket faktarik, intresseväckande och sakligt korrekt.

[…] Syftet är att skildra debatten och lyfta fram problematiken när vetenskaplig fakta ifrågasätts och står emot ekonomi, ideologi och känslor.

[…] Tvivel vänder sig till alla med intresse för miljöfrågor och debatten hur vetenskaplig fakta belyser och ifrågasätter. Helhetsbetyg: 4 [av 5].Bengt Magnusson Björksten”

Boken kan köpas på Bokus, Adlibris eller Publit.

 

(Inlägget uppdaterades 170624)

Bästaste bära-kameran-prylen…

Har du också kameran hängande runt nacken så att  den skaver, slänger och far? Så har i allafall jag haft det under många år och det funkar väl okej men efter några timmar kan det bli jobbigt. Testat några hemmasnickrade lösningar men det har bara blivit sådär.

Insåg att det skulle bli jobbigt att vandra med den så i timtal i Nepal, framför allt med stavar i handen… Fick tips av en kompis på Natursidan.se som jobbar på Scandinavian Photo (tack Anki) om en pryl från Peak Design.

Capture, tror jag den heter. En/ett ”clips” man sätter på till exempel ryggsäckens bärrem. Man får en speciell platta som skruvas dit där plattan för stativhuvudet ska sitta (tyvärr är det inte samma mått på plattorna så det blir till att byta om man vill köra med stativ). Sedan är det en snabbkoppling, ett lätt tryck på en knapp och kameran är fri. Riktigt smidigt.

DSC_0143

Burit min Pentax K3 med 17-50/2.8 så i närmare sex timmar och är riktigt nöjd. Klart det känns att den finns där men den sitter stadigt och jag fick inget skav alls. Skulle velat haft den lite längre upp men min bärrem är för bred. Även testat med 70-200/2.8 (bilden) i runt en timme och även det fungerade bra. Kände lite snedbelastning men kom sen på att det nog berodde på stativet bak på ryggan…

När man inte har kameran på tycker jag clipsen känns lite i vägen, det blir lätt att man kör in metallskruven i vecket mellan biceps och armhålan, inte jätteskönt. Skulle gärna sett att skruvarna för att klämma åt var lite lättare att få grep på, lite svårt att vrida åt ordentligt…

I och för sig är den lite väl dyr  (600:- på cyberphoto) men ändå en riktigt bra pryl som jag inte ångrar att jag köpte.

cs-1_1

Bild tagen härifrån: https://www.peakdesign.com/product/clips/capture/

Fin recension av Minotauros Tårar i Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen publicerade idag en recension av Minotauros Tårar. Första och hittills enda (jag har ju inte direkt marknadsfört den så hårt…) men den gjorde mig riktigt glad. Läs hela recensionen av Elisabeth Brännström här.

Ett utdrag:

”Mats Nilsson har skrivit en spännande och välskriven roman med många bottnar. Berättelsen håller ett bra tempo, spänningsläget upprätthålls fram till sista sidan och ”Minotauros tårar” är definitivt en bladvändare som det är svårt att lägga ifrån sig. Det historiska perspektivet ger ett extra djup till berättelsen om Walter och den stora skuld han varit tvungen att bära på genom livet. … Frågeställningarna i romanen känns också påträngande angelägna.”

”Det bästa jag läst …”

Jäpp, som det står i bannern ovan, det här är en lätt narcissistisk sida om mig och mitt författande, då får man gotta sig lite i ego-glansen, så det så 🙂

Haft ett par grymt dåliga skrivdagar (inte dåliga dagar men just skrivandet har gått ofantligt trögt). Vad-håller-jag-på-med-typen-av-dagar… Och ibland får man svaret ganska snabbt hehe

Fick ett inlägg på min facebooksida :

”Jag har avnjutit ”Minotauros tårar” och det är dags lämna ett omdöme – eller hur?

Bland det bästa jag läst i pocket format. Jag gillar inte WWII. Känns uttjatat. Men din vinkel blev ändå lysande! Någon tår blev det också…Jag vill se filmen!! Bara nu inte storyn snuttifieras. Lycka till med dina framtida projekt”

Tack Jörgen, och ja, jag vill också se filmen 🙂

Recension av Själseld som värmer

Maritha på bloggen Bokälskaren har recenserat Själseld och som alltid är det hur kul som helst att höra någon gillar det man skrivit:

Själseld är en spännande mix av historia, skräck och roman. Tidigt får man den där sugande känslan i maggropen som talar om att det här är riktigt bra, och den molande känslan av oro och annalkande fara följer mig som läsare genom hela boken! Jag kan verkligen rekommendera Själseld för dig som gillar spänning, mysticism och historia!”

Kanske framförallt när man haft en liten motivationssvacka (nåja, en ganska stor om jag ska vara ärlig). Och värmas lite i kylan kan ju behövas, varit ute och fotat från ljusning till kvällning idag med temperaturer nermot -20C (med några välbehövliga depåstopp hemma hos Camilla ska väl tilläggas).

En helt sagolik vacker dag ute, vindstilla och knastrande vitt, men ändå lyckades jag bränna en sjuhe-es massa kort pga rörelseoskärpa (bland annat, inte många som blev skarpa i vilket fall). Ganska säker på att det berodde på att jag fäste stativet i kamerahuset och inte i objektivets fästring och det blev instabilt. Jaja, några bilder funkade i allafall, och vi drar väl la upp blåtonen ordentligt idag…