Schlaug om Tvivel: Lysande

MNIL8310

Hehe, fått beundrarpost från kändis … Nåja, det var kanske inte riktigt sant, men för ett tag sedan skickade jag min bok Tvivel till Birger Schlaug på vinst och förlust. Dels för att man kan behöva all hjälp man kan få för att marknadsföra, men minst lika spännande att se om han gillade den eller inte. Med tanke på den noll-respons jag fått från media och annat håll var det också spännande att se om jag skulle få någon respons eller inte. Men jodå, fick mejl från Birger :

”Lysande genomgång av en av de mer snåriga områden som finns. Skönt att läsa något kring detta där nyfikenheten verkar vara drivkraften snarare än viljan att driva en tes. Kanon!

Blandning av igenkännanden i en del jag själv rotat i, varit aktiv i blandat med aha-upplevelser och en massa nya kunskaper. Som skeptiker kollade jag dessutom en del av dina källor och har inget att klaga på…:-) ”

Grymt kul att höra, framförallt med tanke på att Birger själv varit engagerad och insatt i frågorna.

 

 

 

4/5 för Tvivel i BTJ-recension

Tvivel framsidaebok 300ppi 1400pxl

BTJ gav Tvivel -en bok om faktaförvirring ett gott betyg i sin recension. Kul.
(BTJ är före detta Bibliotekstjänst som bl a recenserar böcker för att underlätta bibliotekens inköp):

”Maths Nilsson är kemist med mer än 20 års erfarenhet från läkemedelsbranschen. Boken, som innehåller 12 kapitel, redogör för historien bakom flera klassiska miljöfrågor och debatten hur vetenskapen kring dem ifrågasätts. Texten, som inte kräver speciella förkunskaper för fullt utbyte, är mycket faktarik, intresseväckande och sakligt korrekt.

[…] Syftet är att skildra debatten och lyfta fram problematiken när vetenskaplig fakta ifrågasätts och står emot ekonomi, ideologi och känslor.

[…] Tvivel vänder sig till alla med intresse för miljöfrågor och debatten hur vetenskaplig fakta belyser och ifrågasätter. Helhetsbetyg: 4 [av 5].Bengt Magnusson Björksten”

Boken kan köpas på Bokus, Adlibris eller Publit.

 

(Inlägget uppdaterades 170624)

Samtalet som aldrig kom…

För en månad sedan fick jag mejl från Harper Collins, ett av världens största bokförlag, att de fått tillbaka mitt manus Det som bli över från sin externa lektör med ”ett mycket positivt omdöme”. Nu skulle de överlägga internt om de ville gå vidare. Men jag var ”prio ett” och inom några veckor skulle jag få veta.

Som författarwannabe är jag ganska luttrad och räknade inte med att det skulle gå vägen men självklart började det bubbla i kroppen av hopp ändå. Varje gång telefonen lät ryckte jag till men det glada beskedet kom aldrig. Det bidde inget den här gången heller, enligt uppgift inte eftersom den var dålig utan att den inte passade in i utgivningen:

Det beror inte på kvaliteten – inte alls! – utan bara på vilken typ av bok det är och vad vi redan har fattat beslut om att ge ut.

”Jag tror att du kan hitta ett annat förlag som vill ge ut din bok, den är så pass aktuell, intressant och välskriven.”

Jag vill i alla fall ge en eloge till Harper Collins för deras sätt att kommunicera vad manuset låg ”längs vägen”. Uppskattades.

Men det går förstås inte komma ifrån att jag blev otroligt besviken och de välbekanta frågorna om det verkligen är värt att hålla på kom som ett brev på posten.  Alla mina tre manus har gått vidare hos åtminstone ett par av de ”stora förlagen” och fått liknande kommentarer som ovan från flera. Minotauros Tårar som jag till slut gav ut själv var bland de fem finalisterna i Selmapriset och jag har fått bra kritik på mina tidigare två som trots allt finns att köpa. Så visst har jag fått kvitto på att jag kan skriva och visst borde ”jag se det från den positiva sidan”…

Men ändå, jag brukar skoja om hur jag glassar i livet eftersom jag har fått möjligheten att gå ner i arbetstid för att kunna skriva. Sanningen är att jag lägger ner rätt mycket tid och kraft på att skriva, visst är det skoj men långt ifrån alltid. Lite som en läxa som alltid hänger över en. På gott och ont. Hur länge är det värt att jobba nästan heltid med något, i princip alldeles gratis, utan att det leder till något?

Jag har inga illusioner om att bli en storsäljare bara för att ett av mina manus skulle råka bli antaget, men bara det att uppleva något nytt, få nya erfarenheter. Att få skriva på riktigt så att säga. Att få bekräftelse (något annat vore att ljuga). Men jag är ju inte ensam om det, förlagen blir alldeles dränkta av manus. Så vi får väl se vad som händer…

 

Minotauros Tårar Trailer

Haft lite lätt skrivkramp senaste veckorna, växlar av med bloggande och leka med lite sån’t här…

Taadaaa! En trailer till Minotauros Tårar 🙂

 

 

Hur kul som helst att göra, tips på andra program, f’låt appar ska det väl heta numera…, som har lite mer möjligheter än Windows Moviemaker?

[Uppdaterade filmen 2016-03-05/MNi]

Fin recension av Minotauros Tårar i Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen publicerade idag en recension av Minotauros Tårar. Första och hittills enda (jag har ju inte direkt marknadsfört den så hårt…) men den gjorde mig riktigt glad. Läs hela recensionen av Elisabeth Brännström här.

Ett utdrag:

”Mats Nilsson har skrivit en spännande och välskriven roman med många bottnar. Berättelsen håller ett bra tempo, spänningsläget upprätthålls fram till sista sidan och ”Minotauros tårar” är definitivt en bladvändare som det är svårt att lägga ifrån sig. Det historiska perspektivet ger ett extra djup till berättelsen om Walter och den stora skuld han varit tvungen att bära på genom livet. … Frågeställningarna i romanen känns också påträngande angelägna.”

Själseld, en passande påskrysare…

Då var det påsk och vad skulle väl passa bättre än en rysare som börjar med häxbål? Läs Själseld vettja 🙂
En roman som till största delen utspelar sig på Öland i två olika århundraden. Finns som e-bok och analog variant här.

Några utlåtanden:

”Och slutet, wow, vilket slut! Jag läste som om jag vore besatt och när slutet väl kom ville jag skrika av lycka över hur bra det var och kasta boken i väggen för hur frustrerad jag blev. Själseld är en bok som lämnar ett avtryck som aldrig försvinner!”
Iheartbooks

“Maths knyter ihop det förgångna med nutiden och på ett skickligt sätt skapar en obehaglig Hitchcock-liknande stämning. Maths bok platsar väl i förlagets portfölj som ett paradexempel i genren magisk realism. Ett måste att ha med sig på semestern till Öland eller som kvällslektyr för att  återuppleva blåsiga dagar på Alvaret i hemmets lugna vrå.”
DAST Magazine

”Gillar du Theorins böcker om Öland? I så fall kan jag tipsa om en annan författare, Maths Nilsson, som skrivit en spänningsroman om – just det, Öland! Dessutom är Maths Nilssons bok ”Själseld” så förbaskat bra att jag rekommenderar den till alla jag känner (och några till).
Jag ger Maths Nilssons ”Själseld” 8 kakor av 10 möjliga. Det är en fantastisk bok som jag vill rekommendera till alla. Köp den! Läs den!”
Bookiecookies

Där hör ni, bara att slå till 😉

Glad Påsk!

Och här är Blå Jungfrun i Kalmarsund, dit häxorna flög för att bola med djävulen…

MNI_1209