Ny bok: Det som blir över

det-som-blir-over-omslag-tryck-publit

Då finns Det som blir över ute på nätbokhandlarna (Adlibris brukar vara lite sega dock, kan ta någon dag till). Bidde en storpocket.

En natt anlöper ett tankfartyg hamnen i Abidjan, Elfenbenskustens största stad. Ombord finns tonvis med frätande kemikalier som dumpas på stadens soptippar där många fattiga tillbringar sina liv bland det som blivit över. Tiotusentals får uppsöka sjukhus och många dör.

Jakten på de skyldiga börjar. Företaget som ägde lasten finns i Europa och är ett av världens största oljetradingbolag med en omsättning tre gånger så stor som hela Elfenbenskustens BNP. De tar inget ansvar för det som hänt och skyller på andra.

Olle är definitivt inblandad i katastrofen men känner sig lurad, det som fanns i lasten var inte vad de hade kommit överens om. Han förstår att han ligger illa till och flyr hem till Sverige. Han inser även att han måste ta reda på vem som lurat honom innan det är för sent.

Hemma i Sverige får journalisten Linda ett kryptiskt tips om att det som hänt i Abidjan har sitt ursprung i Sverige och att verksamheten pågår helt öppet men ingen gör något.

På var sitt håll och på var sin sida om lagen söker Olle och Linda sanningen om det som hänt men de har helt olika syften med sina försök att hitta de ansvariga. Mitt i allt hamnar Max som gör ett naivt misstag på sitt nya jobb på ett riskkapitalbolag som försätter honom i en större fara än han kan föreställa sig.

De rör sig i en värld där stora värden står på spel, mäktiga intressen ser gärna att sanningen bakom det som hänt stannar i det fördolda. Hot och pengar ställs mot etik och lojalitet i händelser där det är svårt att veta vem som går att lita på. Och vem som ska fruktas. 

Det som blir över är inspirerad av verkliga händelser.

Miljöskandalen ingen behöver ta ansvaret för …

mni_5855

Den 19 augusti 2006 anlöpte fartyget Probo Koala hamnen i Abidjan, Elfenbenskustens största stad. Ombord fanns en last de försökt bli av med i flera hamnar i både Europa och Afrika men utan att lyckas. Skeppet var leasat av Trafigura, ett av världens största oljetradingföretag med en omsättning flera gånger större än Elfenbenskustens BNP. De hävdar att det var så kallad slop, det vill säga det vatten tankarna sköljs ur med mellan varje last.

I Amsterdam började de pumpa av det men det stank så fruktansvärt att det avbröts och räddningstjänst tillkallades. Initiala analyser visade att det innehöll ohyggligt mycket mer brännbara produkter än vad Trafigura ville göra gällande. Luftprover visade att den mycket giftiga gasen divätesulfid  fanns i luften (tänk ruttet ägg). Det skulle kunna gå att ta hand om även detta kemiska avfall men det skulle förstås bli mycket dyrare än vad Trafigura hade tänkt sig. Så de pumpade tillbaka det ombord och drog därifrån utan att ha en plan på vad de skulle göra med det (förbjudet enligt EU-lagar).

Till slut hamnade det alltså på arton olika ställen i Abidjan, bland annat på flera soptippar där många fattiga lever sina liv i jakt efter något användbart bland det som blivit över. Följderna blev att över hundra tusen fick uppsöka sjukhus och myndigheterna har uppgett att femton personer avlidit.

I år är det alltså 10-årsjubileum för denna händelse och än har inga ansvariga dömts trots mängder med bevis.

Men Trafigura tar inget ansvar för händelsen och efterspelet är en sorglig historia om hur pengar kan köpa bolag fri från ansvar och hur myndigheter har gett upp i brist på kompetens och resurser. I en uppgörelse med den ivorianska regeringen har de köpt sig åtalsfrihet (Trafigura uttrycker det kanske inte så dock …). I en utomrättslig uppgörelse har de betalat en del pengar till en del drabbade (en av de största grupptalan i Storbritannien (Trafigura har sitt operativa säte där)). De har blivit dömda i Nederländerna för att ha fört ut lasten men inte för dumpningen av avfallet. Företagets vd (eller om det var styrelseordförande) slapp vidare åtal efter att ha betalat en summa pengar.

Men ingen har alltså dömts för detta brott (förutom kaptenen som fick villkorlig dom …). Trafigura säger sig ha bevis för att deras last inte skulle ha kunnat orsaka den skada som det rapporterats om men bevisen är hemligstämplade. Det är ganska parodiskt att de nu försöker hävda att de är ett transparant och ansvarstagande företag genom att ansluta sig till Extractive Industries Transparency Initiative in 2014

Amnesty International och Greenpeace har engagerat sig hårt i det här och har presenterat en mängd bevis men de brittiska myndigheterna medger att de i princip gett upp. De kan inte föra den här typen av fall mot rika multinationella bolag:

“[The Agency] is not set up to undertake lengthy and complex investigations involving these areas … Trafigura will take any and every available procedural opportunity to challenge steps taken in a further investigation … The Agency has limited experience in conducting complex significant investigations, especially where the vast majority of the evidence would appear to be abroad … [It] would not have the appropriately skilled and experienced staff to undertake such an investigation.”

Med andra ord, har du pengar och jurister är det bara att köra på. År 2015 hade Trafigura en vinst på 1,1 miljarder USD … Läs mer på Amnesty Internationals hemsida.

Mitt manus Det som blir över är inspirerad av denna händelse (som faktiskt har förgreningar upp till Norge). Fick svar från Harper Collins förlag att deras lektör gett manuset toppbetyg och att jag var prio ett, men det sket sig (jag e int bitter …) med orden:

Det beror inte på kvaliteten – inte alls! – utan bara på vilken typ av bok det är och vad vi redan har fattat beslut om att ge ut.

Jag tror att du kan hitta ett annat förlag som vill ge ut din bok, den är så pass aktuell, intressant och välskriven.

Nu verkar det inte bli så, kanske ger ut den själv men är faktiskt inte säker på hur jag ska göra, blir en hel del pengar att investera. Att trycka upp en bok på Print-on-Demand (PoD) som jag gjort med Minotauros Tårar funkar ju men det är inget alternativ om man vill ha in dem i någon bokhandel. Försäljningspriset för en pocket till en bokhandel är som mest 35kr och för en inbunden kanske 120-150 kr medan en PoD kostar ca 50 resp 120 kr att tillverka …

Jaja, vi får väl se …

 

 

Piratkopiering värre än massmord

En privatperson har idag dömts till 37 miljoner i böter plus ett års fängelse för att ha sålt utrustning för att stjäla TV-sändningar.

Det sänder en kraftig signal om att det inte är okej att göra så här, att man inte ska göra den här typen av aktioner”, säger David Würgler på branschorganisationen Stopnordic i artikel i DN.

Javisst. Det bra att samhället markerar vad som är viktigt. Bra.

Trafigura, ett av världens största oljetradingföretag, dumpade giftigt avfall i Afrika med minst 15 döda och tusentals skadade.
Trafigura, med en omsättning på 500 miljarder och vinst på 3 miljarder, dömdes till 9 miljoner i böter, en kapten fick några månaders fängelse men ingen i ledningen är dömd. That’s it (åtminstone är det vad den ”utvecklade västvärlden” lyckats åstadkomma, Elfenbenskusten har dömt en inblandad till 20 års fängelse).

Det är en helt sjukt cynisk och bisarrt tragisk historia jag beskrivit här. En historia som innehåller allt och som har förgreningar till Norge och en exploderande oljecistern där. För bara något år sedan utdelades det strängaste straffet för miljöbrott någonsin i Norge för detta. 10 miljoner i böter och 1,5 års fängelse.

Proportioner?

Men det är bra att vi nu vet vad som är viktigt. Vinsterna. Inte kommer det väl som en överraskning direkt.

Världen är fan sjuk.

 

PS
Sopan som blev dömd för att ha sålt den där utrustningen ska förstås dömas och ha ett straff men proportionerna är ju bisarra.
DS