Var DDT-förbudet en katastrof?

Det var någon på Twitter som hävdade att USA:s förbud mot att använda DDT innebar en katastrof och att Rachel Carsons bok Tyst Vår var en gullig liten essä men inte mycket mer (typ). Hade tänkt att svara (har tagit upp det i min bok Tvivel) men när jag fick tid att göra det hade jag glömt bort vem det var som skrivit det 🙂

Lägger ett längre utlägg här istället.

Jo, det är ett stående tema på nätet att DDT-förbudet orsakat miljontals dödsfall bland världens fattiga och likaså att det skulle vara Rachel Carsons fel efter att ha skrivit sin välkända bok Tyst vår (Silent Spring) 1962, vilket många anser var startskottet för en organiserad miljörörelse som ledde fram till förbudet 1972.

-Nej, Carson krävde inget stopp för användandet av bekämpningsmedel men däremot en hel del om att ett överanvändande ger upphov till resistens :

”Ingen ansvarsfull person hävdar att insektsburna sjukdomar ska ignoreras. Frågan som nu så enträget presenterat sig själv är om det är klokt och ansvarsfullt att attackera problemet med metoder som snabbt gör det värre.

Praktiska råd ska vara ”Spraya så lite som du bara kan” istället för ”Spraya till gränsen för vad du kan”. … Trycket på skadedjurspopulationen ska alltid vara så liten som möjlig.”

-Carson må ha dragit igång miljörörelsen men det var vetenskap som låg bakom besluten. Året efter hennes bok tillsatte Kennedy en utredning av frågan och flera följde (och nej, varken den eller Tyst Vår handlade enbart om DDT). Det var t ex först på 60-talet man lyckades ta fram ordentliga analysmetoder för att hitta substanser som DDT och PCB i naturen, och ja, en hel del av dessa initiativ hade kanske aldrig blivit av om det inte vore för miljörörelsens framväxt.

-Förbudet kom 1972, men användandet i USA hade minskat med 85% från 1959 fram till början av 70-talet (1959 användes ca 40 milj ton per år i bara USA) , det vill säga det hade börjat innan Carsons bok hade publicerats. En stor anledning till det var att dess effektivitet hade minskat på grund av resistens.

-Förbudet gällde användning inom jordbruk, inte att använda mot malariabekämpning. Amerikanska företag fortsatte tillverka DDT fram till 80-talet.

-Lobbyisten Milloy har på sin sida Junk Science lagt upp en klocka som räknar hur många som dör av malaria och ger DDT-förbudet skulden för det. Han har även listat ett hundratal punkter som ”bevisar” att DDT varken är hälsofarligt för människa, djur eller påverkar fåglars äggskal osv. Det är en HELT MEDVETEN propaganda för det går inte att sätta ihop en sådan lista utan att stöta på den mängd vetenskapliga artiklar som finns i ämnet som motsäger det han vill framföra (ja, han hävdar även att asbest är ofarligt, att kol är rent och att klimathotet inte existerar osv).

-Competetive Enterprice Institute startade en sida som hette rachelwaswrong och kryddade den med bilder på fattiga afrikanska barn som avlidit pga malaria och stämmer in i kören som kallar Carson en massmördare. Ja, på riktigt, så här uttryckte sig Delingpole, välkänd även inom klimatförvilleriet, på Breitbart, när Google uppmärksammade att det var 50 år sen hon dog:

Will Google be paying tribute to any of the other mass killers of the 20th century? Hitler? Stalin? Mao? Pol Pot?

Som sagt, 1972 klubbades förbudet igenom. 1975 följde EPA upp den vetenskapliga statusen och fann att all nytillkommen forskning gav stöd/stärkte de slutsatser som legat till grund för beslutet.


Det går alldeles säkert hitta fall där förbudet kan ha varit en starkt bidragande orsak till att antalet malariafall sköt i höjden på många håll efter att nästan ha varit utrotat (ett fall i Sydafrika t ex där en myggart utvecklade resistens mot alternativet pyrethroid), men DDT är absolut inte den gemensamma nämnaren här. Inget land har lyckats bli av med malaria ENBART genom besprutning, det måste till övergripande program med sjukvård, kontroller, mediciner och så vidare. Till exempel lyckades Mexiko utan att använda DDT.

Indien hade på 60-talet sett en radikal minskning av antalet malariafall men det ökade plötsligt lavinartat och det sammanföll med bland annat brist på DDT. Det berodde i sin tur på att USAID hade tagit bort sin hjälpande hand och de indiska myndigheterna klarade inte av att hålla programmet igång.

Sri Lanka var nära att utrota malaria på 60-talet men slutade hålla efter sitt kontrollprogram med resultat att malariafallen sköt i höjden igen. De utökade sin besprutning med DDT utan att det hjälpte då insekternas resistens hade blivit så spridd. De fick inte bukt med det förrän de övergav DDT och de använder nu olika medel som de regelbundet varierar (bland annat).

Det här var långt innan USA införde sitt förbud. Länder som Indien införde inget förbud men har än idag stora problem med malaria.

En artikel i Malaria Journal (Cohen et al 2012) har gått igenom vetenskaplig litteratur och bedömt orsakerna bakom 75 fall där malaria hade ”kommit tillbaka” efter lyckade bekämpningsprogram. Det involverade 61 länder mellan 1930 och 2000:

9 av 10 gånger var orsaken till återfallen att man inte hade hållit fast vid de pågående kontrollprogrammen, i en majoritet av fallen var det på grund av bristande resurser. En tredjedel berodde på resistens.

Malariafall i Latin- och Sydamerika

Malaria Latinamerika

Blå linje antal fall och staplarna visar antalet hus som hade besprutats (s k IRS).
The blue line represents slide positivity (left axis) and the pink bars depict the number of houses sprayed with IRS per 1,000 population. Gray bars represent averages of surrounding years where no data on IRS was available in a particular year (otherwise the lack of a bar indicates zero houses sprayed).

 

Malariafall i Asien

Malaria Asien

 

Malariafall i Afrika

Malaria Afrika

Bilderna ovan är hämtade från: Cohen, J.M., Smith, D.L., Cotter, C. et al. Malaria resurgence: a systematic review and assessment of its causes. Malar J 11, 122 (2012). https://doi.org/10.1186/1475-2875-11-122

 

Attaran, Nature 2004: på 1960-talet fanns det tillräckliga finansiella resurser att bekämpa malaria även i fattiga länder men hjälpen drogs till stora delar in.

Klausner Alonso, Nature 2004: Spraying continues to play a major role in malaria control in much of Latin America and in parts of Asia. But its cost, logistical complexity and moderate efficacy make it poorly suited for controlling malaria in rural areas of sub-Saharan Africa.

 

Det finns massor att säga om det här, det är ett otroligt komplext problem och därför är det också lätt att sprida propaganda genom att plocka ut saker ur sitt sammanhang och liknande. Krydda det med miljömuppalarmism och lite socialistskräck så verkar all källkritik försvinna…

Men DDT är inte den magiska kulan som skulle ha löst problemet, det handlar om så mycket mer. Vid millenniumskiftet ökades till exempel resurserna för malariabekämpning vilket också fick en dramatiskt positiv effekt under det följande decenniet.

På Zanzibar lyckades man t ex minska smittspridningen med 96% mellan 2000-2015  (Björkman et al BMC Medicine 2019) och barnadöendet med 70% (men nu verkar insekterna ändra beteende och sticker i större utsträckning folk utomhus än inomhus).

Ja, det finns i mina ögon anledning att kritisera de som anser att det inte finns något mellanting mellan att vräka ut miljontals ton DDT inom jordbruket och ett totalförbud. Men det behöver ju inte innebära att man köper de fundamentalistiska konservativa frihandelsfrämjande tankesmedjornas propaganda rakt av.

2001 skrev mer än hundra länder på för att sluta använda 12 utvalda kemikalier (Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants (POPs)), DDT var en av dem men det var fortfarande tillåtet att använda för att bekämpa sjukdomar som malaria. Sedan 2006 inkluderar WHO även DDT i sina rekommendationer för inomhusbesprutning (tror det finns 12 olika medel, men DDT har många fördelar då det är billigt och får myggor att undvika besprutade ytor även om de är resistenta).

Här en review av DDT:s hälsoaspekter från 2009: The Pine River Statement: Human Health Consequences of DDT Use Environmental Health Perspectives 117:9  https://doi.org/10.1289/ehp.11748

Men det krävs även mediciner, nuvarande är utvecklade av kommunisterna i Kina och resistensen sprider sig. Ja, jag lovar att varenda läkemedelsbolag skulle vilja forska om det här men den enkla sanningen är att det knappast finns större ekonomiska incitament att göra det. Det går att tycka illa om dem för det men det handlar om deras överlevnad, och det handlar även om dina pensioner -vi kräver alla att deras aktiekurser ska växa och det får man inte genom att sälja saker med förlust.

Det är exakt samma mekanismer som ligger bakom att snudd på varenda ett av de stora läkemedelsbolagen (men inte alla) lagt ner sina forskningsprogram om antibiotika. Likaså att USA:s bönder överanvänder antibiotika så det står härliga till, deras myndigheter har upprepade gånger vädjat om att de ska minska på användandet på frivillig väg (åtminstone de preparat som är viktiga för människan) men det har inte haft någon som helst effekt.

Att tro att DDT skulle lösa problemet är inget annat än ren och skär populism. Och nej, förbudet i sig var inte den katastrof som många vill ge sken av och det var inget förbud mot att använda det för att bekämpa malaria, däremot har det säkert räddat många liv genom att minska resistenstrycket mot bekämpningsmedel.

Och undrar om vi hade haft kvar några havsörnar, fiskgjusar eller pilgrimsfalkar om vi inte hade upphört gödsla naturen med det?

 

 

 

 

Indisk kryddmix

Lite fler bilder från Indien i en salig blanding…

Lite kul vad man kan hitta när man tittar på foton i efterhand. Om ni kollar på Camillas fantastiska foto här, kan man ju nästan tro att det är arrangerat, så perfekt uppställt som det är där han ligger (kan intyga att så inte är fallet dock). Men när jag tittade på mina foton såg jag ett som är taget dagen innan Camillas foto var taget, det visade sig att han ligger i sin säng för foten är bruten, se nedan…

Som sagt, lite gott o blandat…:

Indiska Pippisar

Då var det på dagen en månad sedan vi landade i New Delhi. Fan, time flies. Nostalgitrippar lite bland bilderna och nörd som man är blev det ju en hel del fågelbilder… Här e några fjäderfän att skåda, velig är mitt mellannamn så det blev ganska många 😉 .

Egyptian vulture
Egyptian vulture

Såg en del Egyptian Vultures (som av någon anledning heter Smutsgam på svenska) men faktum är att gamarna varit väldigt nära att helt utrotas i Indien. Anledningen är att man matade boskapen med antiinflammatoriska preparat (dichlofenac som finns i bl a Voltaren) vilket gamarna inte tål. Det är numera förbjudet och med bl a hjälp av uppfödning börjar beståndet repa sig.
(klicka på någon av bilderna nedan för större format)

Indien del två

Beskrev första delen av vår tripp till Indien i föregående inlägg här.

Chambal Safari Lodge

Kanske var dimman som lägrade sig över norra Indien på vår tågfärd tillbaka mot Agra och skapade fyra-fem timmars försening ett dåligt omen över det som komma skulle? Nästa mål var Chambal Safari Lodge som ligger några mil öster om Agra (staden där Taj Mahal ligger). Våra förhoppningar var ganska höga efter det vi läst på nätet (från bl a svenska besökare) som generellt gav det bra betyg. Det man kunde läsa på deras hemsida lät också riktigt kul…

Första gången jag rynkade på näsan var när porten öppnades och vi möttes av en vakt med hagelbrakare i handen. Kändes sådär… Tyvärr blev det fler rynkningar, ja hopskrynklingar av hela ansiktet om jag ska vara ärlig, framöver.
Annars verkade allt bra till en början, rätt sjyssta rum med en lummig trädgård med parakiter och andra fåglar.
Parakit-web-MNI_2449

Försenade, hungriga och nedkylda stod lunchen klar när vi kom. Godis tänkte vi, maten hade ju varit alldeles apabra hittills. Dimman låg som sagt tät och det gjorde det duktigt gråkallt även på dagen (när solen var framme var det annars 23-24C på dagarna) och lunchen serverades utomhus…

Chambals-kalla-mat-web-MNI_

Det visade sig att maten på sin höjd var ljummen och likaså var smaken. Tyvärr var det ingen tillfällighet -det gällde alla måltider där! efter att ha njutit ordentligt av maten hittills på resan var det här faktiskt SKITDÅLIGT. Vet inte om man försökt anpassa sig till det engelska köket och helt avsiktligt tagit bort alla kryddor? Ja, till och med kakorna till kaffet var gjorda av salt trolldeg…

Första utflykten blev dock kul, ett besök till Bateshwar, ett tempelområde tillägnat Shiva.
Tempeltak-i-motljus-web-MNI

Dagen därpå var det dags för Blackbuck (en ovanlig antilop) safari…

The Blackbuck Jeep Safari heads southwest from the Chambal Safari Lodge towards the Chambal Ravines for excellent sightings of Blackbuck deer and numerous dry land birds including the Indian Courser.”

I verkligheten innebar det att vi kördes ut på landsbygden och fick traska omkring i leriga senapsfält i två timmar, inte i närheten av några raviner. Första halvtimmen var kul och guiden var väldigt duktig på fåglar (inte för att det kryllade av dem dock). Till slut fick vi också se de däringa antiloperna, två hannar som bråkade ett par hundra meter bort i dimman.

Black-bucks-web-MNI_2267

Vandring-på-dimåker-web-MNI

Priset för denna promenad var 3000 rupier per person, en bit över 400 SEK, dyrt även med svenska mått mätt alltså. Enligt plan skulle det bli Chambal River-båtsafari på eftermiddagen men det blev inställt, guiden insisterade på att vi skulle relaxa i trädgården istället. Nej, tack sa vi, vi är inte här för att vila. Jodå sa guiden, relaxa nu. (Deras båtar var nämligen fullbokade visade det sig i efterhand).

Nu hade vi som väl var egen chaufför och vi åkte därför tillbaks till tempelområdet och tog en egen sejour i området. Betydligt roligare utan guide.

begravning-web-MNI_2372

Begravning Gammal-kvinna-tittar-ut-web

Lite otippat dök det upp en gammal kvinna som pratade klockren engelska som hade varit både i Sverige och Europa

Kvinna-under-röd-sjal-web-M

Tempel-o-båt-web-MNI_2139   Tvättlina-web-MNI_2150

Pelikaner-web-MNI_2376

Ägretthäger-web-MNI_2407

Pied-kingfisher-web-MNI_244

Det fanns mycket fågel vid templen (faktiskt mer än vid Chambal River….)

Man-o-tempel-web-MNI_2542

Tvätt-i-Yamuna-river-web-MN

Dagen efter hade vi blivit lovade en tur till ett våtområde för att titta på den utrotningshotade Sarustranan på förmiddagen följt av den däringa båtsafarin på eftermiddagen. Helt plötsligt var det nu inte var möjligt för det var för långt att åka till Sarus-tran-området för att hinna med båtsafarain. Senare när vi frågade ännu en gång sades det att de inte gjorde turer till Sarusområdet för tillfället…

Vi bestämde oss för att skita i de organiserade safariturerna (hur man kan kalla det safari överhuvudtaget är för mig en gåta). Och det var nu det började kännas obekvämt att vistas på lodgen, har sällan känt mig så övervakad och iakttagen. Det tjatades konstant på att vi skulle vara med på deras turer, men vi var faktiskt inte beredda på att betala +400 spänn för en båttur med en guide som stressade på och efter blackbuck-turen hade vi fått nog.

Vi pratade därför med vår chaufför och när vi berättade vad de skulle ha för sina arrangemang blev hans ögon blev till tefat. ”They are cheating you” var hans kommentar. Han körde oss sedan ner till Chambal River och vi tog en promenad vid sidan av floden. Vi såg lite fågel och ett par krokodiler men det var ett ganska öde ställe må jag säga (och ska man döma av de andra gästernas berättelser så kryllade det inte av liv vid floden direkt). Nu gjorde dimman/kylan att krokodilerna håller sig nere i vattnet dock.

Snart dök en båt upp och guiden fick syn på oss vid flodkanterna när de transporterade runt en blåfrusen och till synes uttråkad amerikansk familj i båten. De körde in till strandkanten vid oss och guiden manade oss att inte gå längre för ”det fanns en massa nyfikna, jobbiga  barn längre upp”. (Vad kul tänkte vi men var då redan på väg tillbaka). Tillbaka till lodgen hade ryktet spridit sig om våra egenhändiga turer. Nu hette det att ”I was shocked to see you walking there, you could be punished for that.” Skitsnack säger jag.

Man kan få intrycket att Chambal Safari Lodge ligger naturskönt och nära fina naturområden eller åtminstone nära verkligt byliv men icke. Det ligger mitt ute på en åker omgärdat av taggtråd. Till och med deras s k naturstig (vilket skämt…) krävde att man frågade om lov så att de låste upp hänglåset till grinden ut…

Och inte bara priset för utflykterna (jag vägrar kalla det safaris) var svindyrt utan även boendet, visst var det helt okej bortsett från maten och atmosfären, men när man inser att det kostar lika mycket som att bo på Bandhav Vilas nere i Bandhavgarhs NP kan man inget annat än skratta. För det är ett tragikomiskt skämt. Bandhav Vilas är ett ställe med lyx, service och servitörer som kommer och fyller på efterhand du äter upp, pool, etc. Chambal saknar allt detta. Ett plus är deras lägereld i trädgården som inbjuder till social samvaro med andra gäster. Men det är nog det enda positiva med stället. Tyvärr. Det toppades av sista frukosten som var fullständigt bedrövlig och vår guide drog fram en massa kepsar han målat fåglar på för att vi skulle köpa…

Nu kanske det låter som vi hade en sug-dålig semester men det är inte alls så. Med rätt sällskap och en rejäl dos med sarkastisk humor löser sig det mesta 🙂 Det har varit en fantastisk upplevelse och jag åker mer än gärna till Indien igen. Är man bara ute efter safariupplevelsen så har Afrika varit fullständigt överlägset (varit i Botswana och Tanzania) och det vågar jag nog säga skulle gälla även om vi fått se en tiger (nu kan jag ju bara jämföra med det jag sett på denna resa, Mattias Klum sa att Indien var ett av hans absoluta favoritländer att fota i så nog finns det intressanta ställen att hitta, Corbett NP står högt på önskelistan)… Däremot har helhetsupplevelsen nog varit häftigare i Indien, så många intryck och vänliga människor. Och så är ju maten så jädra god!!!

Kan definitivt åka med samma arrangör igen (men efter att ha varit därnere skulle jag nog kontakta en lokal researrangör direkt istället för att gå via svensk mellanhand (inte pga av missnöje men känner inte längre att jag behöver den ”kvalitetssäkring” som var riktigt skönt att ha vid en första resa till ett nytt land. Men det gäller nog att veta lite vad man vill göra och besöka innan man gör det).

Evil-eye-web-MNI_2171 Ful-apunge-web-MNI_2489 Grishög-web-MNI_2123 Jackals-web-MNI_1528 Kadaver-hund-web-IMGP4993 Koskalle-web-IMGP4960 Porträtt-gammal-man-web-sv- Squirrels-I-web-MNI_1608

Indien -ett kaos som gav mersmak…

Då var man hemma från Indien igen och de elva dagarna gick alldeles för snabbt 😦

Vi har haft det riktigt skoj och Indien är verkligen en upplevelse, en total kontrast mot den grå vardagen här hemma i Sverige. Så många intryck; skitigt, stökigt, folk, kor, grisar, överlastade fordon av alla slag (och de med någon typ av motor tutar precis hela tiden). Ja. saker händer precis överallt och precis hela tiden. Ett till synes konstant tillstånd av kaos råder nästan överallt, men likförbannat funkar det ju på något sätt 🙂

Trafiken är helt… ja… ähum… oreglerad kan man väl säga för att vara diplomatisk (å andra sidan går det inte lika fort på vägarna som här hemma). Ibland finns det filer utmålade på de gropiga vägarna men det är inget som indier lägger särskilt stor vikt vid, där det finns en yta ledig ja där kör man helt enkelt. Likadant gäller mötande trafik och eventuella hinder i vägen, har man en tuta så ordnar sig allt! Svårare än så behöver det inte vara…

Här ett par (tekniskt odugliga) filmklipp som visar en helt normal dag på stan…:

Ja, det finns väl hur mycket som helst att berätta egentligen, kommer säkert återkomma med fler foton och sådant vad det lider, om inte annat på Flickr. Tänkte här bara dela med mig av våra erfarenheter till eventuella nyfikna som kanske har planer på att dra till Indien.

Våra resrutt var som såhär:

Keoladeo Bird Sanctuary, Bharatpur (2 nätter)
Agra, Taj Mahal (över dagen, sen nattåg)
Bandharvgarh NP (tigerreservat) (2 nätter sen nattåg)
Chambal Safari Lodge (3 nätter följt av en natt i Delhi)

Vi ville fokusera på natur och foto (gärna fåglar och framförallt tiger) och om du har samma ambitioner kommer du förmodligen också stöta på just Chambal Safari Lodge som ett attraktivt förslag att åka till. Vi säger bara i kör: åk någon annanstans, det finns så jädra mycket annat att  se och uppleva i Indien och Chambal var ett riktigt bottennapp, mer om det nedan…

Researrangörer

Vi köpte egna flygbiljetter ner till New Delhi och började sedan leta efter intressanta resmål i närheten och arrangörer av det hela. Vi fastnade till slut för svenska Indienspecialisten, mycket på grund av det varma bemötandet och feed back på vår  initiala (och orealistiska) resrutt och förslag på ändringar. Camillas chef hade dessutom goda erfarenheter av dem sedan tidigare så det fick bli dem.

Allt praktiskt har fungerat helt klockrent, logisitken har flutit på helt utan problem trots allt kaos därnere (”no problem” 🙂 ). Det kändes dock inte helt okej att behöva tjata sig till fakturan (!). Trots flera påstötningar fick vi den inte  förrän dagen innan vi skulle åka liksom diverse kontaktuppgifter till dem nere i Indien…

De som ansvarat för det praktiska arrangemanget i Indien är Le Passage to India, och de har varit grymt proffsiga hela vägen. Deras chaufförer har hjälpt oss en hel del längs vägen (se nedan) och jag kan verkligen rekommendera dem, de fixar resor inom hela Indien. Tyvärr blev det några ”obligatoriska” stopp vid ”turistfällor” som drar ner betyget litegrand men det var bara att säga nej så drog vi därifrån (vi var väl inte riktigt rätt personer att släpa till krims-krams-shopping-turer 🙂 ).

Keoladeo Bird Sanctionary, Bharatpur, Laxmi Vilas Palace

Camilla-Koleadeo-web-MNI_15 Koaladeo-stig-kvinnor-web-M Purpurhäger-web-MNI_1781

Från Delhi drog vi direkt ner till Bharatpur (3-4 timmars bilfärd) och Keoladeo fågelreservat. Keoladeo har tidigare varit en extremt fågelrikt våtmark men har på senare år haft dåligt med vatten och det är inte längre vad det har varit enligt guiden. Nu var det dock helt okej med vatten när vi var där och en hel del fågel liksom en del hjortar. Lite svårt att ”komma till” dock, vattbrynet täcks ofta av en ganska tät växtlighet. Men i det stora hela var det bra. Hoppa med fördel över alla rikshorna (cykeltaxi) och gudier, det går alldeles utmärkt att vandra omkring på egen hand…

Laxmi Vilas Palace var helt okej boende och maten var god även om vi var ganska ensamma där, kändes rätt ödsligt i matsalen faktiskt.

Agra, Taj Mahal

En och en halv timmas körning från Bharatpur ligger Agra och Taj Mahal. Av logistikskäl blev det besök mitt på dagen, det sägs att morgon eller kväll ska vara magiska där eftersom Taj Mahal skiftar färg då pga av marmorn och alla ädelstenar etc. Men det var faktiskt en mäktig upplevelse ändå, betydligt bättre än förväntat!

Taj-Mahal-I-web-IMGP4661 Taj-Mahal-sidan-web-IMGP470

Om du har guide kan du förmodligen vara helt säker på att du kommer hamna på en marmorstenstillverkning efter Taj Mahalbesöket… Det gjorde i allafall vi och när de började bjuda på te och höll föreläsning om sina varor gick vi därifrån medan han tjatade på, guiden och chauffören som väntade utanför såg rätt förvånade ut när vi kom ut redan efter ett par minuter… 🙂
(Men på riktigt, vem fan köper med sig ett gäng stenplattor eller klinkers hem???)

Nattåg Agra – Jabalpur (ner mot Bandhavgarh NP)

Ja, detta fungerade bättre än väntat. Tåget gick till och med i tid, det ni SL/SJ… Det var dock skönt att få hjälp, det gick inte att lista ut vilken vagn eller sängplats som var våra utifrån biljetten. Själva stationen var ett skådespel i sig, allt händer här…

Vi hade klass 2 biljetter på vägen ner och klass 1 på vägen tillbaka, det som skiljde var egentligen att kupeväggarna bestod av gardiner i klass 2 och britsarna var kortare (är man längre än mina resliga 173 cm  kan det nog bli lite jobbigt). Vi laddade med kakor och chips, köpa mat på tåget är inte aktuellt. Toaletterna är… hmm… ja, funktionsdugliga med utsläpp direkt på rälsen…  men man tar inte gärna med sig en tidining och sätter sig och långskiter där inne 🙂  man vill ut så fort som möjligt och jag är glad att jag är kille. Men det funkar…

På vägen tillbaka blev det dock en rejäl försening på fyra-fem timmar. Så här års är det rätt kallt på nätterna och det är vanligt med dimma som orsakar problem i trafiken.

Night-train-web-MNI_1979

Kupe-IMGP4814Tågkupe-gång-IMGP4819

Bandharvgarh Nationalpark

Bandharvgarh är känt för att ha flest tigerobservationer av alla parker i Indien men saker har hänt på senare tid. För det första har safariturerna numera bara tillträde till 40% av parken (som redan från början är ganska liten) och antalet bilar har drastiskt minskat. Och tittar man på detta sjuka klipp (ungefär 3 minuter in) från 2008 så förstår man varför… Tidigare spårade skogsvakterna (Forest guards) tigrarna på nätterna/morgnarna med hjälp av elefant och meddelade sedan guiderna var de befann sig. Detta är inte längre tillåtet  sedan ett drygt år tillbaka (inga elefantturer alltså, vad som än skrivs i resebroschyrerna du läser) och resultatet är att det är mycket svårare att få syn på tiger numer. Tdigare berättade hotellpersonalen att de mer eller mindre kunde garantera att man fick se tiger, som en sista utväg kunde man betala lite för att hoppa upp på en elefant. Vi lyckades inte på fyra safariturer och under alla våra turer hade ingen bil sett någon tiger alls i parken. En stor besvikelse faktiskt 😦

Men kanske ännu större besvikelse (att inte få se tigern är väl som det är liksom) var att vi faktiskt hade räknat med att se lite annat om nu inte tigern dök upp. Visst var det grymt spännande när apor och hjortar fick hela skogen att vibrera av alarmrop men det var ärligt talat ganska trist i längden; tre olika hjortarter (de är inte sådär våldsamt talrika heller…), några apor och lite fågel. Mycket mer var det inte. Och eftersom parken är så liten åkte man bara någon kilometer till man kom till ett stängsel, det gick inte att komma ifrån känslan av djurpark (vid sista turen åkte vi upp till en liten bergstopp och fick lite utsikt över parken (se nedan) och insåg att det nog varit bättre/vackrare förr när man hade tillgång till större delen av parken). Det blev lite som att åka på rådjurssafari och det var dessutom riktigt kallt och jag menar verkligen griskallt…. December/Januari är kanske inte helt rätt tid att åka hit med tanke på det. Parken är indelad i tre zoner och av någon anledning hamnade vi i zon tre (som är ett långsmalt område) i alla turer utom en,  och det handlade nästan om att köra fram och tillbaka på en väg.

Men boendet. Oj vad bra!!! Bhandav Vilas, superb service, vänlig atmosfär och maten var helt strålande. Ja det var helt enkelt så bra det kan vara.

Sambal-hjort-web-MNI_1928 Sambal hjort

Bandhavgarh-vy-web-MNI_1908

Trots allt hade vi det bra men skulle nog hellre testa en annan park nästa gång, men vad vet man. All info som finns på nätet och i resebroschyrer verkar bygga på gammal kunskap. De införda förändringarna är på kort sikt helt klart bra för tigern, tyvärr är det väl risk att det kan gå åt andra hållet om man inte kan se tigern i en förlängning. Utan turister inga pengar och ingen tiger….

Det var dock nästa anhalt som blev helt fel, här snackar vi falsk marknadsföring (inget ont om vår researrangör dock). Men det tar jag i nästa inlägg.

Pool-Bandhav-Vilas-MNI_1949 Squirrels-I-web-MNI_1608