”Klimatrealisternas” flexibla verklighet del 1

MNIL0731

Klimatdebatten innebär att kika ner i grumliga vatten

Klimatdebatten ja. Jag är förmodligen mer less på den än någon annan. Häromdagen kallades jag vänstervriden, aggressiv klimat-alarmist av en riksdagsledamot. Själv kallar han sig klimatrealist och tycker den demokratiska debatten tystas av politisk korrekthet, åsiktskorridorer osv. Så, låt oss titta på några exempel på denna realism.

Hockeyklubban

Den odiskutabelt mest omtalade studien i hela klimatdebatten är den s k hockeyklubbsgrafen från en artikel skriven av Mann, Bradley, Hughes från 1998 som beskriver hur den globala temperaturökningen varit exceptionell under senare år.

Få studier har nog granskats/kritiserats lika hårt  och även om ett tiotal andra forskargrupper har bekräftat den anser vissa att det är en konspiration av det så kallade hockeylaget, dvs klimatforskarna (ganska fyndigt får jag säga). Därför hurrades det på nätet när den ”skeptiska” forskaren Richard Muller vid Berkley bestämde sig för att göra en egen studie och en gång för alla reda ut hur det egentligen låg till med den där uppvärmningen.

Anthony Watts skrev på sin välbesökta klimathotskeptiska blogg Wattsupwiththat:

Jag har sett en del av metodiken, och det gläder mig att deras design hanterar många av de frågor skeptiker påpekat och de har gjort det på ett sätt som är unikt för problemet. […] metoden är inte den galenskap vi har sett hos NOAA, NCDC, GISS och CRU och det finns inga ekonomiska förehavanden som kan grumla resultaten av vad jag kan bedöma […] Jag är beredd att acceptera vilket resultat de än får fram, även om det visar att jag haft fel.

Även Fred Singer, en fysiker som länge stått i främsta ledet vad det gäller kritiken mot klimatlarmen uttryckte samma sak på Watts blogg . Det var år 2011.

Och vad blev resultatet? Ett år senare skrev Muller en insändare i New York Times :

KALLA mig en omvänd skeptiker. … Jag har nu tagit ytterligare ett steg: Mänskligheten är nästan uteslutande orsaken.

decadal-land-surface-average-temperature-berkeley-earth_500x389

Med andra ord hade ytterligare miljontals kronor lagts på en studie för att bekräfta det som varit känt sedan tjugo år och som redan hade bekräftats av ett antal forskargrupper efter det. Så då var saken äntligen utagerad och genom den skeptiska bloggosfären spreds budskapet att de hade haft fel hela tiden.

Nja, inte riktigt. Undersökningen dömdes ut av Watts och många andra som bristfällig, den enda skeptikern som blev omvänd var nog Muller själv. Den som vill kan ju gräva ner sig i kritiken, Judith Curry som själv var med i studien höll inte med om slutsatserna, McKitrick en statistiker som granskade artikeln hittade saker att anmärka på, och inte att förglömma: Det verkar som att Muller aldrig varit någon riktig skeptiker till att börja med …

Så, det finns alltså ett tiotal studier som entydigt säger samma sak (taget från Wikipedia):

1000_Year_Temperature_Comparison

Ändå kan man se den ”klimatrealistiska” riksdagsmannen ”sucka” över ”den där Mann” i en twitterkommentar till denna bild:

Graphs-Mann-versus-Ball

Manns hockeygraf jämförs med en från Tim Ball.

Ball har agerat ”expert” i amerikansk och kanadensisk media men det visade sig att han ljugit om sin CV. Enligt egen utsago var han professor i klimatologi under 28 år på Winnipegs universitet. Problemet är att det universitetet aldrig haft en avdelning för klimatologi. Det visade sig (i domstol faktiskt) att han ljugit och har aldrig ägnat sig åt klimatforskning. Är det klimatrealistiskt att välja att tro på denna man istället för de mängder med studier och meriterade forskare som finns?

Här finns en video som sammanställt turerna runt denna graf. Notera att den är från 2012 men det ältas fortfarande bland ”klimatrealisterna”.

Döm själva.

Och är det här enstaka händelser? Knappast.

Vetenskaplig bloggdebatt

Lord Monckton är en ”klimatrealistisk” figur som hyllats för sina retoriska färdigheter och har bl a vittnat i amerikanska kongressförhör i frågan. En man som gång på gång visat sig hantera fakta lite som han känner för. Så pass att man kan använda honom själv för att motbevisa hans egna påståenden.

Peter Hadfield är en vetenskapsjournalist som på Youtube ägnar sig åt att granska vetenskapliga myter på sin kanal potholer54. Han erbjöd sig att ta en skriftlig debatt med Monckton på en av de största ”klimathotskeptiska” bloggarna, WUWT. Nedan är del 2 i en videorapport från det. Bloggen tycker Hadfield är orättvis mot Monckton och att det inte finns dokumentation som stöder det han säger, trots inspelade videoupptagningar och redovisade artiklar med understrukna rader att läsa till och med. Bloggosfären hyllar Mockton alldeles oavsett. Prof em Ingemar Nordin (drivande på en av de största svenska klimathotskeptiska bloggarna) har särskilt hyllat Moncktons retoriska färdigheter och när jag skickade videon till honom och undrade om han tyckte det var bra retorik att ljuga blev svaret att han inte tänkte titta på en video på en alarmistisk sajt, typ.

Se själva och gör en egen bedömning.


Hadfield har gjort en hel serie om hur Monckton hanterar fakta, se första delen här.

Och det slutar inte här, skriver mer i del 2 här.

En reaktion på ””Klimatrealisternas” flexibla verklighet del 1

  1. Pingback: ”Klimatrealisternas” flexibla verklighet del 2 – Maths Nilsson, författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s