SvT Opinion drar på med inlägg om klimatet. Nu senast en artikel från Hassler, Krussel (två professorer i ekonomi på Stockholms Universitet) och Olovsson (ekonom på Riksbanken). De anser att det största hotet är åtgärder drivna av klimatpanik. Personligen tycker jag det är en något förvirrad argumentation:
”Om den sanna klimatkänsligheten skulle vara i den lägre delen av detta intervall [dvs IPCC:s intervall för klimatkänslighet] behöver vi inte bry oss särskilt mycket. Vi har hittills ökat atmosfärens koldioxidhalt med knappt 50% och kan alltså öka den lika mycket till och ändå klara 1,5 gradersmålet.”
Alltså, temperaturökningen kommer inte stanna vid 1,5C även om klimatkänsligheten skulle vara i det lägre spannet IPCC anger. Som du kan se nedan så har utsläppen i princip ökat exponentiellt under senare decennier. Om vi inte gör något kommer temperaturökningen naturligtvis fortsätta öka. Det är visserligen inte kvartalsperspektiv på deras kommentar men ändå oerhört kortsiktigt …
Till slut mynnar i alla fall deras text ut i att vi ska införa en global koldioxidskatt. Likaså har deras studie slagit fast att kostnaden för en alltför strikt klimatpolitik är försumbar jämfört med kostnaden för att inte göra något.
Visst, jag håller med, panik leder knappast till något bra och visst finns det smått hysteriska förslag till åtgärder angående klimatkrisen. Men …
Om jag begriper det rätt så har deras egen studie tagit fram en modell som ”samkör” klimateffekter/kolcykel med ekonomiska effekter/kostnader och då fått fram effekten av införandet av en koldioxidskatt genom att bl a applicera yttervärdena i för klimatkänsligheten som IPCC angivit (1,5-4,5), rätta mig gärna om jag har fel.
De börjar med att berätta att den naturvetenskapliga forskningen ännu inte kunnat ge någon klarhet i vad klimatförändringarna kommer ge för effekter. Nåja, säger jag, naturligtvis vet ingen exakt vad som kommer ske men indikationerna är nog de allra flesta forskare överens om, men jag lämnar det därhän. Min första tanke är dock att de då samtidigt säger att deras egen studie är helt meningslös, för är man osäker på de naturvetenskapliga effekterna blir det i min värld fullständigt omöjligt att få en trovärdighet i en ekonomisk modell som läggs ovanpå det. Eller?
Återigen, jag har inte lusläst deras rapport och kan alldeles säkert misstagit mig, men de gör en hel del antaganden:
”We assume that initial global GDP is $75 trillion per year and set initial productivity and capital so that the economy is on a balanced growth path. Productivity in final-goods production, ezt, is assumed to grow at 1.5% per year, and we assume that the cost of producing coal and green fuel is constant in terms of the final good. This rate of productivity increase implies an annual GDP growth rate of approximately 2%.”
Likaså, de antar
”We thus assume that there are many oil producers operating under perfect competition, with the representative oil producer choosing how much oil to store for next period, Rt+1, taking the world market price of oil as given.”
Ursäkta mig, men oljepriserna har väl knappast gått efter reglerna i en ”fri marknad” och varit direkt opåverkade av politiska händelser o dyl genom åren?
”Oil demand – or alternatively, consumption – is one of the key determinants of oil prices. However, as shown in the chart below, and as widely discussed in the literature, oil shocks and declines are also tightly linked to distinct political and socioeconomic events”
Självaste IMF uppger att subventionerna till fossilindustrin ligger i biljondollar-klassen, är det parametrar som tagits med i beräkningarna? Jag vet inte.
Min främsta invändning mot deras (och ”Nobelpris”-belönade Nordhaus) resonemang är dock vad som döljer sig i deras antagande nedan:
”One of the key features of this framework is that it captures the sensitivity of climate to atmospheric carbon dioxide concentration jointly with the economic damages inflicted by global warming in one parameter: γ. This parameter has a concrete interpretation: the percentage loss in the flow of world GDP from a one-unit increase in the carbon dioxide concentration in the atmosphere (thus baking together how carbon creates warming, which in turns causes economic damages).”
(jag har ”fetat” texten).
Om man ska påpeka saker som inte ”får” kritiseras i den kanske mest cementerade åsiktskorridor av alla är väl den om en exponentiell tillväxt av BNP (GDP på engelska) är ett bra mått på vad vi vill uppnå?
Nej, jag argumenterar inte för nolltillväxt, men däremot anser jag det är helt rubbat att räkna med en exponentiell tillväxt (dvs att det ska växa med en viss % av föregående års resultat). Det är ingen avancerad matematik som berättar om hur en sådan utveckling går med tiden, alldeles oberoende av hur liten tillväxt vi pratar om. Det handlar bara om tiden.
Så här ser det ut i verkligheten:
Mig veterligt finns det ingen ”levande process” som klarar av att verka utifrån denna tillväxt, inte ens bakterier. Och naturligtvis inte vår ekonomi heller, det är ingen slump att guldfoten övergavs och att guldterminer nu kan handlas i långt över den mängd som existerar i verkligheten. Det är ingen slump att världsskulden nu är tre gånger så stor som världens BNP.
Bloomberg: ”The world’s debt pile is hovering near a record at $244 trillion, which is more than three times the size of the global economy, according to an analysis by the Institute of International Finance … the global debt-to-GDP ratio exceeded 318 percent in the third quarter of last year, despite a stronger pace of economic growth, according to a report by the Washington-based IIF released on Tuesday.”
Det är lånade pengar som ska växlas ut i en framtida vinst (det är inte bara CO2-utsläppen som skjuts på framtiden). Hur fanken får man det att gå ihop? Det är ju bara ett enormt luftslott.
Företaget Lyft gjorde en förlust på 41 kr per hundralapp förra året men börsintroduceras med ett värde på 275 miljarder. Uber har gått back med tre miljarder i månaden de två senaste åren men det pratas ändå om värderingar på 1100 miljarder inför börsintroduktion. Jag behöver väl inte ens nämna bankväsendets problem i dessa dagar …
Angående befolkningsökning och införa ”regleringar av det”. Nej tack säger jag, vi har redan löst det problemet, se till att fattiga inte behöver vara så jävla fattiga, empiri visar att då sjunker barnafödandet till under två (=befolkningsminskning). Lomborg säger att vi inte kan åtgärda klimatkrisen för att det finns fattigdom i världen, vi borde istället satsa på att bekämpa malaria till exempel. Ja, men hur? Det är knappast brist på pengar som är ett problem och det har aldrig varit problemet, det handlar om att det inte är lönsamt (ja, jag är i läkemedelsbranschen och det är inget som det hymlas med och det handlar inte om att de är onda, det är så vår ekonomiska modell fungerar). Det borde ses som ett bittert nederlag för marknadsekonomin att det är kommunisterna (Kina) som ligger bakom den medicin som varit standardbehandling under lång tid. Men resistensen mot behandlingen ökar och det är inte något direkt drag runt utvecklingen av nya medel om man jämför med utveckling av kolesterolhämmare, typ.
Och på tal om resistens: Vår kära ekonomiska modell med exponentiell tillväxt är också en stor orsak till överanvändandet av antibiotika liksom nedgången i forskningen/utvecklingen av nya medel. Ändå träder ekonomer som Carl B Hamilton fram och kritiserar Sverige för att vara hysteriska och argumenterar för ännu billigare kött.
Exponentiell tillväxt är även en drivande mekanism bakom otaliga börskrascher, subprimelån, utfiskningar, skogskövling och utrotning av arter osv. Ökade ekonomiska klyftor är också en helt nödvändig del av exponentiell tillväxt. Inte av ideologiska skäl utan rent matematiska. Skulle kunna fortsätta i evigheter (men naturligtvis, den ekonomiska utvecklingen har också gett oss mycket, exponentiell tillväxt fungerar som visats helt utmärkt till en början…).
Hur väl återspeglas allt detta i modellerna för global BNP-utveckling? Jag vet inte. Men om det är någon debatt som borde föras är det den om våra ekonomiska modeller och vad vi ska mäta. Och vad som ska växa. Idag blir man kallad kommunist om man påpekar orimligheter som ovan… Hur man än vänder sig är ekonomin, ffa finansmarknaden, påhittad medan de naturvetenskapliga lagarna är något vi måste rätta oss efter. Tyvärr gör vi allt för att det ska vara tvärtom…
Och för att återknyta till klimatdebatten och ekonomin. Här är tre bilder som, i mina ögon, förklarar varför EU borde toksatsa på att bli fossilfria och införa höga kostnader på koldioxidutsläpp. Av rent ekonomiska skäl. Men ja, jag vet att det inte är så svart-vitt och många europeiska bolag tjänar ofantliga pengar på fossilindustrin och de spenderar lika ofantliga belopp på att se till att inga ändringar görs (och så klagas det på Greta Thunberg som vill påverka på det mest demokratiska sätt vi har (och tillika marknadsmässiga, dvs skapa efterfrågan)).
Och ja, som jag tjatat om, samma trötta argument om att inte göra något har funnits i alla miljöfrågor med uppbackning från alarmistiska ekonomiska spådomar som inte slagit in.
Smäller in den här också, hur CO2-utsläppen går om man inkluderar handeln:
Maths Nilsson, författare 
Pingback: Bjørn Lomborg och klimathotet – Maths Nilsson, författare