I dagarna utspelade sig en märklig episod inom akademiska kretsar. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Som synes visar resultaten att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Allt för att tillmötesgå tidskriftens förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras man.

• ”I knew not to try to quantify key aspects other than climate change in my research because it would dilute the story that prestigious journals like Nature and its rival, Science, want to tell.”

• ”…we didn’t bother to study the influence of these other obviously relevant factors. Did I know that including them would make for a more realistic and useful analysis? I did. But I also knew that it would detract from the clean narrative centered on the negative impact of climate change and thus decrease the odds that the paper would pass muster with Nature’s editors and reviewers.”

Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig: en etablerad klimatforskare som bevisar att forskningen är riggad – mumma för en redan idiotpolariserad debatt.

Jag tror inte du kan hitta en akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar utan anmärkning. Ja, många har nog en hel del saklig kritik att framföra vad det gäller peer-review och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och man kan inte lite på nåt.

Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns/författarnas svar. Den initiala responsen från granskarna var att artikeln inte höll för publikation. Detta eftersom den bl a inte behandlat andra relevanta parametrar. Brown et al fick argumentera för att övertyga dem om att de gjort en relevant avvägning i sin studie och att den borde publiceras ändå.

(Det är inget ovanligt att man begränsar en studie, det är helt omöjligt att inkludera allt i en studie rörande komplexa frågor = en av anledningarna till att man inte ska lägga för stor vikt vid enskilda studier).

Andra forskare gav hänvisningar till andra studier som inte alls enögt köpte de sagda narrativet. Här listas en radda nyligen publicerade artiklar.

Det finns mycket skrivet om detta.

(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).

---

Ja, så har vi ännu en Nobelpristagare i fysik som konstaterar att klimatvetenskapen är pseudovetenskap spridd av en usel församling i form av IPCC. Det gäller John Clauser, nu 80 år, och verksam inom kvantfysiken och inte klimatet. Förstås.

Dels i ett tal på en konferens i Korea, finns på bloggen WUWT. Förstås. Clauser påpekar att det är viktigt att slutsatser stöds av observationer. Och att forskare kan räkna med differentialekvationer.

Han får även utrymme i Epoch Times. Förstås.

Clauser har som sagt genomskådat klimatforskningen. Molnbildningen utgör enligt honom en självreglerande process som gör att vi inte får en så stark uppvärmning. CO2 har en marginell effekt på klimatet. Låter det bekant? Ja, det är samma resonemang Lindzens irishypotes bygger på. Och som jag skrivit om tidigare stämmer den inte med observationer och detta har bevisats i åtskilliga artiklar.

Clauser visar reportrarna på Epoch Times några beräkningar han har gjort som sänker IPCC och all den forskning som är gjord. Och en uppsjö av observationer.

Trots sina fel och brister är studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter ett sätt att skilja vetenskap från åsikter utan dokumenterad uppbackning. Det är inte främst pga peer review (granskning innan publicering) utan för att den ger en möjlighet att ha en vetenskaplig debatt på ett strukturerat sätt baserat på underbyggda argument. Andra forskare kan söka information som inte raderas/ändras utan förvarning, bemöta, upprepa försök, bekräfta eller motbevisa resultat och så vidare.

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021). Redan 1967 visade Nobelpristagaren Manabe och en kollega att en uppvärmning orsakad av växthusgaser skulle ge en varmare troposfär (nedre delen av atmosfären) men en allt kallare stratosfär. Det brukar kallas växthuseffektens fingeravtryck eftersom en ökad solinstrålning skulle leda till att alla lager värmdes upp enligt känd fysik.

Det är också vad som observeras, här bild från en artikel i PNAS 2023:

Så nej, även om mycket kunskap saknas angående aerosoler och molnbildning och det finns osäkerheter är det inget som forskningen ignorerat. Clauser vet mycket väl hur det här går till. Om han vill bli tagen på allvar får han publicera sina beräkningar i en vetenskaplig tidskrift där experter kan bemöta det han påstår. Såna som också kan hantera diff-ekvationer…

Clauser är numera knuten till den fossildrivna organisationen CO2 Coalition. Så klart.

---

Jag har ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid för länge sedan. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:

”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”

Några ytterligare kommentarer hittas här: John F. Clauser: the latest climate science-denying physicist (skepticalscience.com)

Jaja, inget nytt under solen alltså…