”Idag inleds Timbros nysatsning på miljö- och klimatfrågor.” Så inleder Timbros vd Benjamin Dousa en artikel på webbtidningen Smedjan (8 mars 2021). Kanon, hoppas det blir bra!

Rubriken lyder ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna”. Längre ner kan man läsa vad marknadsliberalernas reformagenda innebär: ”Det är att göra som Greta Thunberg säger, men inte själv gör, nämligen att lyssna på forskarna även om slutsatserna känns obekväma.” Här borde nog den gode Dousa hejda sig en smula, för Timbro och marknadsliberala tankesmedjor har ingen som helst anledning att slå sig för bröstet över att lyssna på forskare och vara drivande i klimatfrågan.

Det borde vara omöjligt att ha missat att just marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast har ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och hårdnackat kämpat emot varje försök till åtgärd. Det gäller framförallt i USA men mönstret går igen även i Sverige (t ex Eudoxa och Captus). En rad personer med kopplingar till Timbro och deras Stureakademi har inte direkt kämpat för att få till klimatåtgärder. Mattias Bengtsson, tidigare vd på Timbro (och ledarskribent på SvD) gick exempelvis direkt från Timbro och blev vd för tankesmedjan Centre for the New Europe i Bryssel. Bara under år 2005 fick de närmare en halv miljon från ExxonMobil öronmärkta för ”klimatutbildning” (enligt skattedeklaration).

SvD:s ledarsida: ”Det är värt att påpeka att människans inverkan på jordens temperatur troligtvis överdrivs kraftigt i samhällsdebatten. Forskningen pekar allt mer på att vi upplever en naturlig variation i planetens medeltemperatur.” Nima Sanandaji/vd Captus

Det finns som sagt en rad andra exempel. Skriver mer om detta i min bok Spelet om klimatet (släpps 25/3). Några ytterligare kommentarer här: https://tidningensyre.se/2021/21-maj-2021/de-riktiga-klimatvannerna/

Dousa skriver vidare:

”Ibland påstås slarvigt att högern aldrig har brytt sig om klimatet. Det stämmer inte. Exempelvis var Margaret Thatcher en av världens första ledande politiker att hålla ett tal om klimatförändringar. Det var också en republikansk administration som inrättade miljöskyddsmyndigheten i USA.”

Jo men visst, det stämmer. Men en och annan del av historien utelämnas. Thatcher, liksom en lång rad andra ”marknadsliberala” politiker, ändrade uppfattning i frågan och började anse att klimathotet bara var socialistisk alarmism – efter att marknadsfundamentalister övertygat dem.

Och jo, Nixon bildade amerikanska miljöskyddsenheten EPA. Det är dock evigheter sedan och det har hänt en del sedan dess. Reagans administration såg exempelvis till att förneka vetenskapen att SO2-utsläppen från industrin var ett problem. De lyssnade inte alls på vad EPA:s och National Academy of Sciences experter rådde dem till. Bush den yngre såg (bland annat) till att installera en lobbyist som chef för den enhet som koordinerar USA:s myndigheters miljöarbete. Resultatet var att de noga kontrollerade statsanställda forskares uttalande i klimatfrågan. Lobbyisten har själv erkänt att de också ”redigerade” rapporter med mera och strök diverse ”ej passande” information om klimathotet. Kanadas tidigare konservativa marknadsliberala regering gjorde detsamma.

Trump kanske vi inte behöver tala om, men under hans ledning fick EPA en lobbyist från kolindustrin som chef. Dess vetenskapliga råd har stöpts om med betydligt större andel av konsulter och industrianknutna forskare. Det fanns långt gångna planer på att förbjuda forskare som fått statliga forskaranslag att ens få vara med i detta råd (de skulle då bli partiska…).

Lite kul att Dousa också refererar till amerikanska Perc och att Timbro tidigt gav ut deras bok Marknadsliberal miljöhushållning av Terry Anderson och Donald Leal. De ”som länge drev det amerikanska miljöinstitutet Perc utifrån just det frimarknadsperspektiv som vi själva representerar.” Visst, det finns många marknadsanpassade lösningar som gett resultat (man får förmoda att Dousa hyllar EU:s handel med utsläppsrätter som MP varit drivande i). Men de har inte kommit till av sig självt.

Nu verkar varken Anderson eller Leal vara särskilt intresserade av att lösa grundproblemet utan tycker att vi istället ska anpassa oss -vi har gott om tid. Climate Policy: Adaptation, Not Mitigation. Samma resonemang här: ”When fish get harder to catch, fishermen whose incomes are at stake have every incentive to find ways of increasing productivity of fisheries (e.g. fish farming) or lowering their production costs, or both. And to the extent that fewer fish of one species means that the price of those fish will rise, market opportunists have an incentive to find a substitute that is cheaper.”

Det får man naturligtvis tycka, själv tycker jag det är idiotiskt och total avsaknad av insikt i konsekvenserna av att införa kvartalsekonomihets i ekologiska system, utvecklade över tusentals år. Jämför torskfisket vid Lofoten respektive utanför Newfoundland. I Norge blev det fiskestopp och efterforskning, vilket följdes av en ganska snar återgång till lönsamt fiske men med noga reglerade kvoter. I Newfoundland väntade man för länge och allt kollapsade på 1990-talet. Det har fortfarande inte hämtat sig.

Perc verkar inte heller haft särskilt stor tilltro till klimatforskningen. I en rapport från 2010 upprepas en av alla myter om att den så kallade hockeyklubbsgrafen skulle vara enda beviset för en exceptionell uppvärmning (webarchive)):

“Of course, there is other evidence for global warming, but none of it proves that the recent warming is unprecedented. Indeed, quite the reverse: surface temperatures, sea levels, tree lines, glacier retreats, summer sea ice extent in the Arctic, early spring flowers, bird migration, droughts, floods, storms—they all show change that is no different in speed or magnitude from other periods, like 1910–1940, at least as far as can be measured. There may be something unprecedented going on in temperature, but the only piece of empirical evidence that actually says so—yes, the only one—is the hockey stick. […] And the hockey stick is wrong.” 

Det är raka motsatsen till det IPCC har visat. Naturligtvis får man tycka att man inte ska göra något åt problemen, men kom då inte och säg att man lyssnar på vetenskapen. Vissa gillar förstås deras budskap att inte göra något åt själva problemen och finansierar gärna deras verksamhet … guess who?

Jaja, nu ska ju i alla fall även Timbro arbeta för klimatåtgärder tydligen, välkomna in i matchen – det är ju bara trettiotre år sen IPCC bildades, bättre sent än aldrig antar jag. Lycka till.

De ska också fortsätta kämpa för tillväxt, för det är det som ligger till grunden för att ha råd med miljöåtgärder, säger Dousa. Måhända, men vad det gäller utsläpp av svaveldioxid, freoner, koldioxid med mera har det inte handlat om att fattiga länder ska åtgärda problemen eller att samhället haft brist på pengar. Det har krävts en rejäl alarmism för att bryta ner just marknadsliberalernas envetna motstånd till att acceptera vetenskapen. Fundera en stund över varför det ska behöva vara så?

Jag delar Dousas uppfattning om att näringslivet är en viktig del i lösningarna. Däremot kan näringslivets politiska propagandaorganisationer ställa sig i skamvrån. De har gjort allt för att motarbeta miljöåtgärder vars positiva effekter de nu försöker ta åt sig äran av!

(jaja, inte alla organisationer och så vidare…).