Det är banne mig inte lätt att hålla koll på den flod av ny klimatvetenskap som publiceras och det är fan omöjligt att hålla koll på olika åtgärdsscenarier, vad diverse intressenter och politiska partier vill och inte vill göra. Och den här floden av information gör det också möjligt att påstå nästan vad som helst och slänga ur sig lite siffror på en höft som bevis. I sann populistisk anda. Och dagens läge med höga drivmedels- och energipriser gör väl att många som verkligen drabbas av detta blir ännu mer mottagliga för den typen av argument. Det gäller säkert alla partier men Sverigedemokraterna tycks vara särskilt skickliga på att anse en sak men sen ändå inte när det kommer till kritan.

Idag släpptes till exempel en rapport som undersökt hur de olika partierna förhåller sig till Sveriges klimatmål. Bakom rapporten står: Klimatkollen, forskarnätverket Researchers’ Desk, WWF, Våra barns klimat och ClimateView, i samarbete med PwC och Naturskyddsföreningen. Alla partier utom Moderaterna svarade.

I enkätundersökningen har SD tydligen sagt att de står bakom Sveriges utsläppsmål att vara klimatneutrala år 2045. Men i en intervju i DN 23/6 säger SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen att de är de enda parti som inte står bakom detta mål:

”Sverige ska inte anstränga sig för att nå klimatneutralitet till 2045, menar Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen i DN:s intervjuserie Klimatledarna. Fokus ska i stället vara att få ned utsläppen i andra länder, framför allt i Kina.”

Vad gäller månntro?

I samma intervju säger Kinnunen att SD står bakom Parisavtalet. I alla fall som princip. Men hela avtalet bygger på att enskilda länder ska uppfylla sina åtaganden. Och faktum är att Sveriges nuvarande klimatmål är långt ifrån att uppfylla dessa. SD vill alltså inte ens kämpa för dem.

I praktiken innebär det i mina ögon att de faktiskt inte står bakom Parisavtalet, mer än som en floskel de kan slänga fram i debatter.

---

Men visst har SD rätt i att Sverige släpper ut relativt lite CO2 globalt sett, och det är ett måste att få ner Kinas utsläpp om det ska vara någon mening (Kina släpper ut mer än vad USA och EU gör tillsammans). Detta är förstås ett argument man som populist måste älska, i grunden är det förstås sant och man behöver sällan komma med några konkreta förslag för att få poäng. Men i praktiken leder det lätt till stillestånd och ingen agerar! Någon-annan-får-fixa-syndromet.

Men hur får man Kina att agera? Fråga snällt? Hota med krig? Det enda vi kan råda över är att agera själva. Kinnunen menar dock att det inte går att ”gå före” med åtgärder och på så sätt dra övriga världen med sig, vi kommer bara tappa i konkurrenskraft. SD-topparna Elsa Widding och Jessica Stegrud menade i samtal att Parisavtalet är meningslöst och kommer skicka vår välfärd tillbaka till 1800-talet.

Här spelar det förstås in att stora delar av SD:s toppskikt faktiskt inte accepterar IPCC:s slutsatser, nej inte ens de mest säkerställda, läs mitt inlägg Accepterar SD IPCC:s slutsatser? Naturligtvis är det inget som (de flesta) säger officiellt (ja det är min spekulation…), men man behöver inte titta på många program och inlägg av t ex Elsa Widding för att konstatera att hennes uppfattning är långt ifrån IPCC:s även om hon envist hävdar motsatsen – officiellt. Vet inte hur många gånger hon har dragit fram närmast desperata argument för att IPCC:s Sammanfattning för beslutsfattare är en politisk komplott, t ex här.

Men på tal om att ”gå före”. Det lät precis likadant inför införandet av EU:s kemikalielag REACH, där alla olyckskorpar visade sig ha fel och Kina följde i EU:s fotspår. USA som menade att REACH skulle få EU:s kemiindustri att kollapsa har klarat sig sämre än EU efter lagen infördes.

Men vi kör väl på det . Någon annan får fixa. Själv är jag övertygad om att tåget går nu, näringslivet vill ta chansen. Nu. Att sitta o titta på när Kina kör sitt race i den här utvecklingen och gnälla att det inte kommer bli så farligt med uppvärmningen är inget framgångstips i mina ögon. På något sätt.

---

I en debattartikel i Aftonbladet skriver SD att utsläppsminskningar i Sverige inte är kostnadseffektiva, istället vill de att ”minst 10 procent av det bilaterala biståndet används inom området miljö, klimat och energi. På så sätt gör vi reell skillnad.” Och de länkar dessutom till en rapport från Konjunkturrådet 2020 (KR) som säger att det är sant.

Det låter förstås bra, bara det att redan idag används 14 procent av bistånden inom dessa områden. SD vill alltså se en neddragning? Kinnunen kunde inte svara på det när DN ställde honom mot väggen.

Likaså, om man följer deras länk till sammanfattningen av KR-rapporten så ser man att SD utelämnat den sista meningen i just den punkt som handlar om klimatbistånd, den lyder: ”Men eftersom även Sverige måste bli klimatneutralt bör ett ökat klimatbistånd inte minska de svenska klimatambitionerna.”

Men det gäller väl att plocka ut de godisbitar man tycker är goda antar jag…

---

Och på tal om Parisavtalet. När Elsa Widding och Jessica Stegrud pratade klimatpolitik hävdade de att åtgärderna i avtalet var meningslösa, de kommer bara göra en skillnad på några tusendelars grad i uppvärmning till år 2100!

Uppgifterna kommer från Bjørn Lomborg, en dansk opinionsbildare som bland annat driver tankesmedjan Copenhagen Climate Consensus, och en av hans ”peer reviewade” artiklar från slutet av 2015. En av slutsatserna:

(INDC = Intended Nationally Determined Contributions, dvs länders utlovade åtgärder)

Bara det att han redovisar temperaturen i tusendelar borde få vem som helst att undra om han funderat över resultaten eller bara utan eftertanke langat fram de siffror som trillade ur hans modell. Ingen kan förstås säga något om temperaturen i framtiden med den noggrannheten. I artikeln ges heller inga osäkerhetsspann.

Men Widding verkar inte bekymra sig över detta. Är det inte märkligt att det ständigt ylas om hur kassa de fysikaliska klimatmodellerna är men samtidigt köper samma personer Lomborgs ekonomiska spådomar rakt av – helt utan antydan till skepticism!

Nåväl, uppgifterna är inte oemotsagda, en kommentar finns exempelvis publicerad i anslutning till Lomborgs artikel (alltså inte kommentar av social medier-karaktär). Men det finns fler, här exempel på Climate Action Tracker.

Länders officiellt utlovade åtaganden (INDC) fanns då för fram till år 2025/2030. Lomborg tog dessa siffror och räknade sen med att världen skulle strunta i saken och börja öka utsläppen efter år 2030. Så till den grad att de snabbt skulle stiga till nivåer som översteg de innan 2030, och helt raderar ut effekten av de minskningar som gjorts.

”The results cited by Lomborg are almost entirely due to the assumptions he makes about the post-2030 annual emissions from the US, EU and China. In each of these cases, annual emissions are assumed not to reduce any further, and in most of his ‘scenarios’, to rise. In most of his ‘scenarios’, emissions are assumed to rise by the end of the century to levels that reverse completely the effects of emissions reductions by 2030, and in some cases they also reverse the effects of emissions reductions that have occurred in the period up to 2015.”

Läs gärna kommentarerna, det är rätt bisarrt att Lomborg lyfts fram som något geni av många. Men visst är han bra på att snacka och mala ut sitt budskap. SD och SvD:s ledarsida tycks köpa det han säger med hull och hår.

---

SD:s strategi tycks vara att tona ner vikten av att något behöver göras, det kommer ändå inte bli så farligt. Men argumentationen går inte ihop. Widding uttalar sig som jag skrivit om tidigare i Riks (SD:s mediekanal) om att även IPCC anser att vi nästan kommer klara två-gradersmålet till år 2100:

”Då hamnar vi runt 2,2 grader och det är nästan det här Parismålet, so what is the big problem? Coola ned.”

Jo, men för att uppnå det krävs att åtgärder vidtas. Och dessa åtgärder verkar SD mest ägna sig åt att förlöjliga. Och nyss skulle ju åtgärderna inte alls ge någon effekt! Det känns som det bara matas ut talepunkter utan sammanhang. Flood the zone with shit, som Bannon uttryckte det.

Kinnunen säger i intervju med Tidningen Syre:

”De mest realistiska scenarierna från IPCC talar väl nu om att vi är på väg mot 2,5 grader och det är inget som tyder på att världen kommer att gå under för det.”

Nej, världen kommer inte gå under. Kommer det bli katastrof? Ja, det är ju ingen vetenskaplig term men för vissa kommer det med stor sannolikhet upplevas som en katastrof, men kanske inte för oss här uppe i Sverige. Men vi kommer definitivt inte gå obemärkta ur ett sådant scenario.

Vi är på väg in i förhållanden som ingen mänsklig varelse har upplevt. Självklart vet vi inte allt om vad som väntar runt hörnet, men hur kan SD vara så säkra på att det inte är så farligt? Ta nuvarande torka i Italien, Medelhavsområdet är ett av de områden som spås få ökade problem med just torka.

I år såg Stora Barriärrevet ännu en massblekning av koraller, fjärde gången sen 2016, och trots att det råder La Niña-förhållanden som normalt gör det kallare i vattnen däromkring.

Och varför väljer Kinnunen 2,5 °C? Det är knappast så att vi kan sikta in oss på en önskvärd temperatur på en tiondel när, alla scenarier kommer med osäkerhetsspann (inte minst med tanke på hur utsläppen kommer bli, det är ingen vetenskap utan politik).

Och vad är det som gäller här egentligen? Vad säger IPCC om framtiden?

I IPCC:s senaste rapport (WG3) anges att om vi fortsätter släppa ut som vi gör nu kommer vi hamna på runt 3 °C år 2100, men det finns stor osäkerhet runt detta och de anger ett spann om 2,2-3,5 °C. De refererar dock till studier som kommer fram till något lägre än så med ett medianvärde på strax under 3°C. Vad jag förstår är 2,7°C vanligt förekommande och ”allmänt accepterat”.

På Climate Action Tracker anges nedanstående bild. Som synes väljer Kinnunen att välja det lägsta värdet i intervallet för framtida utsikter. Men sannolikhetsspannet går upp till 2,9°C, om man hänvisar till detta scenario kan man faktiskt inte välja lägsta värdet.

Lägg därtill att i dessa modeller finns inte osäkerheter i framtida utveckling av kolcykeln medtagen, dvs hur mycket av den koldioxid som vi släpper ut som kommer tas upp av hav och land. Det är förväntat att upptaget kommer minska i en varmare värld. Och med alla dessa osäkerheter går det inte fullt ut att räkna bort temperaturer på över 4°C även om det inte är det mest sannolika.

---

Widding menar att det inte har hänt ett skit trots att vi haft en grads uppvärmning lite drygt och någon grad till kommer inte spela någon roll:

”Man håller på och skriker om en och halv grad. Men vi är snart där och det kommer inte att hända ett skit. Det är inte värre än att man backar på ett träd med bilen.”

Det är ju kul att säga, och ger säkert poäng i sociala medier. Men har det inte hänt något?

IPCC anser det helt säkert att både frekvens och intensitet i värmeböljor har ökat globalt sedan 1950. Det är också mycket sannolikt att ökningen i framtiden inte kommer vara linjär. Intensiteten i värmeböljorna förväntas åtminstone fördubblas vid 2°C, och fyrdubblas vid 3°C, jämfört med vid 1,5°C.

Frekvens och intensitet i skyfallen har sannolikt ökat globalt. Även här gäller att ökningen förväntas accelerera i takt med en ökad uppvärmning (för varje grads ökning kan atmosfären hålla cirka 7% mer fukt). IPCC anger en förväntad ökning i nederbörd med 4-8 % per grads uppvärmning, men det finns här stora regionala variationer där det kan, och har observerats, bli värre alternativt bli mindre våldsamt än så.

Och så vidare. Hur kan SD vara så säkra att det inte kommer innebära några prooblem när en överväldigande del av forskarvärlden är oroliga? Varför nämner SD-politikerna bara nedre gränser i de förväntade temperaturintervallen? Har de aldrig gjort en riskutvärdering tidigare? Varför hänvisar de till framtida temperaturer som kräver åtgärder som de tycks vara emot vidtas för att nås?

Kanske för att de helt enkelt inte accepterar IPCC och forskarvärldens slutsatser?

Jag håller med om att det ibland blir lite väl mycket undergångsretorik och jag tänker inte skämmas för att jag i sommar måste flyga inrikes en gång (ja, jag har t ex tagit tåget till Berlin när mina kompisar flög och jag försöker göra vad jag kan och tycker definitivt man ska låta bli att flyga så mycket man kan, men ibland funkar det inte. Men det är inte de som flyger en gång vart fjärde år som utgör problemet…).

Med det sagt, vi får ingen andra chans här.

Men det är heller inte gonatt för att vi fasar ut fossilt. Näringslivet har väl aldrig haft så stora affärsmöjligheter som nu? Och de flesta verkar vara med på tåget, Hagainitiativet är ju bara ett exempel. Men samhället tycks ändå fortsätta välja att subventionera fossilindustrin, världens mest lönsamma bransch som täljer guld i dessa dagar. Och idag röstade EU-parlamentet för att fossilgas ska anses vara ”hållbart” och kommer väl vad jag förstår gynnas av investerare även framöver.

Men whatever, ville bara skriva av mig lite…