Det finns bara en sak som är säker, vad vi än gör – eller inte gör – så kommer det att gå åt helvete. USA:s bil- och petroindustri kollapsade ju när blyfri bensin skulle införas

Tyskland och Frankrikes kemiindustri rasade ihop samtidigt med ländernas BNP när EU:s nya kemikalielagstiftning REACH infördes

Mer än tjugo miljoner människor fick sätta livet till varje år efter freonförbudet

Eller kanske inte, för så blev det ju förstås inte.

Av någon anledning anklagas kampanjer likt dem ovan sällan för att vara alarmistiska eller för att vara drivna av aktivister utan av realister. Detta gäller även inom klimatdebatten.

Kyotoavtalet, som sammanställdes 1997 och trädde i kraft 2005, hade som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser skulle minska med minst 5,2 procent från året 1990 till perioden 2008-2012.

Avtalet motarbetades hårt av samma grupper som också gjort allt för att sprida tvivel om IPCC och deras slutsatser. Den amerikanska tankesmedjan Competitive Enterprise Institute (CEI) var – och är – en central spelare i denna fars. Svenska tankesmedjan Eudoxa AB fick 2007 CEI:s tillstånd att översätta och publicera rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning (web archive) skriven av aktivisten Iain Murray, även aktiv inom fossildrivna Cooler Heads Coalition.

Enligt rapporten skulle det självklart gå åt helvete för EU om vi uppfyllde Kyotoprotokollet (ref 22 nedan är en rapport från en frihandelstankesmedja: Thorning, M., “Kyoto Protocol and Beyond: Economic Impacts on EU Countries”, International Council for Capital Formation, oktober 2002:

:

Gunnar Hökmark drev tankesmedjan European Enterprise Institute och i deras tidskrift från 2004 (sid 16) tas denna rapport upp som bevis för att Kyotoprotokollet kommer bli en ekonomisk katastrof för EU.

Även om gällande SOP föreskriver att det per definition endast är miljöaktivister som kan vara alarmister, så kunde man ju för skojs skull kolla upp dessa aktivisters, förlåt realisters, spådomar…

Hur gick det med BNP?

Ganska okej. Och arbetslösheten?

För Spanien brakade det tokrätt åt skogen, men det beror, liksom hacken i BNP-kurvorna, på den finansiella krisen och har inte med Kyoto att göra. (Men vad du än gör, kom inte på idén att kritisera finansmarknaden och lånekarusellen som snurrar ända upp till stratosfären…)

Och utsläppen då? Ja, det verkar som att EU till och med överträffade målen. EU hade lovat 8% minskning mellan 2008-2012, vilket i verkligheten landade på 12 %.

Jamen vi har ju bara exporterat utsläppen säger du. Nej, det verkar inte så, här är även de konsumtionsbaserade utsläppen med (per capita följt av absoluta värden):

För de nämnda länderna:

Det går alltså åt rätt håll för EU, även om det går i allt för sakta mak. Det är i princip bara transportsektorn som ökar:

Jag tvivlar inte på att det kommer hojtas om Jamen… orsak-och-verkan då?… om vi inte sänkt utsläppen hade BNP stigit ännu mer och så vidare … allt för att trolla bort att CEI:s spådomar slog helt fel.

Detsamma gäller Gunnar Hökmarks farhågor – ja, under sin tid som EU-ledamot startade han tankesmedjan European Enterprise Institute som bland annat stred emot Kyoto. Han anställde en av den här farsens värsta aktivister, Chris Horner – även han advokat för Cooler Heads Coalition och avlönad av CEI (samtidigt som han var med i Hökmarks gäng. Nej, vi vet fortfarande inte vilka som finansierade deras verksamhet, vilket borde varit en självklarhet när man är förtroendevald och dessutom vice ordförande för EPP – EU:s största politiska gruppering).

[Tillägg 15/11]:

I ett policydokument om Kyoto beskriver Horner det som att EU mest leker med siffror, myglar med baslinjer för att lättare kunna utropa hur duktiga de är och att man flyttar runt enskilda länders bra resultat och mörkar andras. T ex nämns Sverige och Storbritannien medan ”The charts for Italy, Spain, Portugal, Greece, Ireland, Finland and others are not nearly so rosy.” Vi kan väl titta efter:

Det verkar onekligen som att det går åt rätt håll, eller i alla fall inte åt fel håll, även där efter Kyotoprotokollet började gälla.

”Jamen, det är ju Kina som släpper ut mest, innan DE gör något ska vi inte göra något alls!” Nä, för då går det ju åt helvete.

Vad ska vi göra då, invadera landet? Vi får väl göra det vi kan och Kina är i allra högsta grad intresserade av EU:s marknad. Läs här om hur det lät exakt likadant om EU:s kemikalielagstiftning REACH. Samma aktivister, förlåt realister, ropade om att EU begick självmord:

I själva verket har EU klarat sig bättre än USA:s kemiindustri gentemot Kina. Och vet du, Kina har nu infört ett eget REACH.

Men whatever…