Lobbyismens dunkla bakvägar

En av de saker som förvånat mig mest i klimatdebatten är nog det absurda antal ”marknadsliberala” tankesmedjor och lobbyorganisationer som finns runt om i västvärlden, hur mycket pengar de omsätter (inte enbart på klimatfrågan förstås) och hur bra kontakter med styrande politiker de tycks ha. I klimatfrågan känns de mer inavlade än den svenska vargstammen,tverken liknar de skalbolagshärvor som nystas upp i diverse finansbedrägerier men till slut visar det sig nästan alltid bara vara ett fåtal organisationer som lurar i bakgrunden. Även WWF och Greenpeace bedriver lobbyism och man kan lösa problem på olika sätt. Jag kan köpa att man anser att Kyoto/Parisavtalen inte är bästa metoden för att få ner CO2-utsläppen. Det är dock slående hur ofta de som motsätter sig dessa avtal samtidigt inte heller tror på IPCC:s slutsatser och har potentiella besvärande intressekonflikter. Här följer exempel på allt detta.

Det är som vanligt, jag undrade vem en viss person var, gjorde en sökning och det ledde bara vidare. Så trots att det inte alls var min mening så slutade det med ett blogginlägg i alla fall 🙂 Tyvärr blir det en del name dropping – det är omöjligt att undvika om man ska beskriva hur nästan varenda ”skeptisk” debattör har kopplingar till ett fåtal dominerande organisationer.


År 2001 deklarerade Bush d y att USA inte skulle ratificera Kyotoavtalet. I ett brev till lobbyorganisationen Global Climate Coalition tackade han för deras arbete i frågan och bekräftade att beslutet delvis togs på baserat på deras input.

Fossilindustrin i USA och deras myriader av tankesmedjor och lobbyorganisationer fick uppenbarligen blodad tand och tänkte inte stanna där. Nu skulle även EU övertygas – en betydligt svårare uppgift då det politiska läget i klimatfrågan var helt annorlunda här. Förvillandet har aldrig fått fäste i samma omfattning hos EU:s politiker som i USA.

Competitive Enterprise Institute (CEI), med stora bidrag från fossilindustrin, skickade sin hitman Chris Horner över Atlanten (han var även advokat för fossilgruppen Cooler Heads Coaltion och författare till ett par bästsäljande böcker där IPCC:s slutsatser utmålas som vänstervriden alarmism – Red Hot Lies t ex).

Avsikten var att starta en tankesmedja vid namn The European Sound Climate Policy Coalition. Detta vet vi eftersom en oförsiktig person kastat en utskriven powerpointpresentation i en papperskorg som Greenpeace hittade. Horner har bekräftat äktheten.

 ”In the US, an informal coalition has helped successfully to avert adoption of a Kyoto-style program by maintaining a rational voice for civil society in the debate over climate economics, science and policies. This model should be emulated, as appropriate, to guide similar efforts in Europe.

Horner beskrev också hur han via en annan tankesmedja hade direktkanaler in till EU-parlamentet där han hållit flera föredrag. De hade till och med dåvarande ordförande i EU-kommissionen, Barosso på sitt lag.

Tankesmedjan han syftade på var European Enterprise Institute (EEI), startad och driven av Gunnar Hökmark (M) (tidigare Timbro) under sin tid som EU-parlamentariker. Horner sa att det var EEI som hade kontaktat honom för att få hjälp med energi- och miljöfrågor. En rad politiska högdjur fanns med i deras gäng men trots de uppenbara potentiella intressekonflikterna vägrade de uppge vilka som finansierade deras verksamhet:

Nu lyckades Horner inte starta upp sin tänkta tankesmedja och han uttryckte sin förvåning över att intresset inte fanns. Men i EEI lade han kraft på att påskina hur dyrt Kyotoavtalet skulle bli för EU.


Det var dock inte det enda fossildrivna amerikanska påverkansförsöket för att få EU att dissa Kyotoprotokollet.

2003 startades tankesmedjan International Council for Capital Formation (ICCF) med bas i Bryssel. Eller rättare sagt, den hade en registrerad adress alldeles jämte EU-parlamentet i Bryssel. Men när Corporate Europe Observatory (CEO) tänkte avlägga ett besök upptäckte de att allt som fanns att prata med var ett postfack.

En receptionist bekräftade att ICCF inte hade något kontor och hon gav dem även ett telefonnummer de kunde kontakta organisationen på. Numret gick dock till en annan lobbyorganisation, Interel Cabinet Stewart. I praktiken hade ICCF:s verksamhet (workshops i EU-parlamentet och liknande) under tre år drivits av denna organisation. CEO efterfrågade information om detta samarbete men företagets chef Catherine Stewart vägrade ge någon info med hänvisning till håll-käften-avtal.

(Annars verkar hon vara för öppenhet: ”Dedicated to transparency and professional ethics” … i alla fall i teorin …)

I själva verket är ICCF ingen europeisk tankesmedja utan ett dotterbolag till American Council for Capital Formation (ACCF), ännu en av alla dessa tankesmedjor som vurmar för frihandel och ajabajar myndigheters regleringsiver. De var exempelvis väldigt aktiva i kampanjerna att hålla USA borta från Kyotoavtalet och drev nu samma kampanj i EU (ICCF:s enda syfte tycks ha varit det enligt en snabb titt på deras webbsida). Exxon bidrog med 1,6 miljoner dollar till ACCF:s arbete men det stannar inte där, nedan en del av bidragslistan:

ACCF startade alltså ICCF och dess chef blev Margo Thorning, som då var, och fortfarande är verkar det som, senior Vice-President and Chief Economist, American Council for Capital Foundation. Hon har tidigare jobbat inom bl a USA:s energidepartement och varit med och påverkat skeenden både i USA och internationellt.

Thorning skrev några rapporter för ICCF:s räkning som skulle bevisa att EU-ländernas ekonomier skulle drabbas mycket hårt om Kyotoavtalet efterlevdes. Något som vi idag har facit på och vet att det bara var ren skräckpropaganda. Nedan ett utdrag från en rapport som ursprungligen skrevs av Competitive Enterprise Institute men som översattes till svenska av tankesmedjan Eudoxa AB, och bygger just på Thornings rapporter (länkar finns i detta inlägg).

I ICCF:s Board of advisers hittas bl a:

  • Richard Rahn, tidigare chef för ACCF, rådgivare åt Bush d ä, senior fellow på Cato Institute och talare på Heartland institutes konferenser (mycket av klimathotsskepticismen har kretsat kring deras konferenser och rapporter mm).
  • Gerd-Rainer Weber – finns på Heartland institutes websida och har talat på deras klimatförvillarkonferenser. Med i German Coal Mining Association
  • Peter Haug, lobbyist för Foratom (kärnkraft).

Och deras Board of Trustees är full av prominenta herrar med riktigt höga poster inom både näringsliv och tidigare olika amerikanska regeringar.

ICCF har ordnat en radda arrangemang för att sprida sitt budskap, här finns t ex ”vittnesmål” inför det brittiska parlamentet House of Lords som förutom ICCF:s bidrag inkluderar en lång rad organisationer och personer som varit centrala i att sprida tvivel om IPCC:s slutsatser.

De har också varit med och ordnat diverse event där dignitärer från EU-parlamentet deltagit exempelvis:

Nedan ett annat evenemang från 2004 där bland annat Lena Ek var moderator. Även denna gång var EU-parlamentets vicepresident med i arrangemanget liksom flera andra betydelsefulla ledamöter. Arrangörer var som sagt ICCF tillsammans med med tre andra tankesmedjor, alla välkända i klimatdebatten och de har dessutom kopplingar till Timbro, återkommer till det snart:

Och var det ett evenemang fyllt av olika synvinklar som EU-parlamentarikerna bjöds på? Nej knappast, sett till vilka panelisterna var:

-Opening Remarks: Mr. Giles Chichester, MEP – Chairman of the EP Committee on Industry, Research and Energy
-Moderator: Mr. -Alejo Vidal Quadras-Roca, MEP – Vice President of the European Parliament

-Panellists: Dr. Richard Tol, Hamburg University. Tol är en kontroversiell ekonom som varit med och skrivit IPCC-rapporter men hans studier har fått kraftig kritik från andra ekonomer. Kritik som han inte hanterat bra, milt uttryckt (Sveriges miljö- och utbildningsministrar fick t ex varsitt klagobrev när en på Stockholm Environment Institute kritiserat Tols arbete). Läs mer: Klimat – ekonomi – Lomborg – Tol – Maths Nilsson, författare

-Panellists: Dr. Gabriel Stein, Chief International Economist, Lombard Street Research. Han är likaså senior fellow of the Adam Smith Institute, vilket man förstås får vara men det säger en del om hans inställning i samhällsfrågor (ASI: ”we work to promote free market, neoliberal ideas through research, publishing, media outreach, and education. The Institute is today at the forefront of making the case for free markets and a free society in the United Kingdom”).

Panellists:
-Dr. Margo Thorning, Managing Director, International Council for Capital Formation
-Mr. Denis Fontes de Souza Pinto, Brazilian Mission to the EU
Mr. Barun S. Mitra, Liberty Institute, New Delhi, India.
In an interview with the Competitive Enterprise Institute, LI president Barun Mitra says that the Atlas Network that inspired him to start his own think tank and “the seeds of Liberty Institute were planted in late 1995, early 1996.” According to Mitra, Atlas was “instrumental” in getting the Liberty Institute started: “first with intellictual inputs and incentives, and then seed funds and organizational support.”

Closing Remarks: Mr. Daniel Caspary, MEP – Member of the EP Committee on International Trade


Ska vi ta en titt på ICCF:s samarbetspartners?

Den Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe (CNE) har fått gedigna bidrag från oljejätten Exxon. År 2004 var 80000 dollar dessutom öronmärkta till att bedriva utbildning om klimatförändringarna:

Och vad kan tänkas ingå i dessa utbildningar? Jag har ingen aning men på deras hemsida beskriver de sin mission om att avslöja moralpanik och skräpvetenskap inom miljödebatten:

”Debunking the moral panics and junk science that all too often dominate today’s environmental debate, CNE is primarily concerned with such areas as climate change, global warming and the general promotion of sound science.”

Och det lär inte vara IPCC:s slutsatser som de anser vara ”sund vetenskap”. Här kallar en av CNE:s medarbetare IPCC för ägghuvuden och beskriver hur han inte tror på klimatvetenskapen:

Blogginläggen är fulla av liknande kommentarer och de har även ordnat föreläsningar med ovan nämnda Chris Horner och även Fred Singer, en nestor i konsten att ifrågasätta vetenskap om freoner/ozon, SO2/försurning, CO2/uppvärmning och så vidare. Centralfigur i Heartland Institute och startade t ex NIPCC. Det var dock inget som hindrade Timbros vd Mattias Bengtsson att ta över CNE:s vd-post 2005.


Istituto Bruno Leoni är en italiensk libertariansk tankesmedja. De har varit med och ordnat/finansierat Heartland Institutes klimathotsförnekarkonferenser som varit helt centrala i tvivelspridandet. De publicerar rapporter ihop med en lång rad av andra kända tankesmedjor som inte går hand i hand med IPCC:s slutsatser.

”The purpose of ICCC-4 is the same as it was for the first three events: to build momentum and public awareness of the global warming “realism” movement, a network of scientists, economists, policymakers, and concerned citizens who believe sound science and economics, rather than exaggeration and hype, ought to determine what actions, if any, are taken to address the problem of climate change.


Institut Economique Molinari är en fransk tankesmedja i samma stöpning som de som redan nämnts. Inte heller de tycker att IPCC:s slutsatser är något att lita på och har valsat runt de vanliga gamla motbevisade argumenten:

De hänvisar också till Thornings rapporter om att Kyotoprotokollet skulle bli svindyrt för EU för att fixa ett problem som ”kanske inte ens existerar”:

One may wonder at the foundation of a protocol which suggests gobbling up billions worth of resources to fight the ill-defined cause (human emissions of CO2) of global warming, a problem which may not even exist.”


Och som av en händelser samarbetar dessa organisationer i olika konstellationer. Atlas Network är ett av dessa, där också Timbro är med tillsammans med 500 andra likasinnade (det handlar förstås inte bara om klimatdebatten). Ett mer överskådligt europeiskt samarbete bedrivs av tio olika tankesmedjor under paraplyorganisationen Epicenter, the European Policy Information Center som startades 2014:

  • Center for Political Studies (Denmark)
  • Civil Development Forum (Poland)
  • Institut Economique Molinari (France) – se ovan
  • Institute of Economic Affairs (UK)
  • Institute of Economic and Social Studies (Slovakia)
  • Instituto Bruno Leoni (Italy) – se ovan
  • KEFiM (Greece)
  • Lithuanian Free Market Institute
  • Prometheus (Germany)
  • Timbro (Sweden).

Jag har inte kollat så noga vad de skriver på sin sida mer än att de verkar tycka fracking efter fossilgas verkar vara en bra idé..(Fracking: it’s now or never | EPICENTER (epicenternetwork.eu)). Förutom de redan nämnda tankesmedjorna är det i klimatsammanhang ett som sticker ut:

Brittiska Institute of Economic Affairs (IEA) är nämligen en gammal kändis. Thatcher, som blev känd för att vilja ta krafttag i klimatfrågan, skrev i sina memoarer att bl a boken Climate Change: Challenging the Conventional Wisdom fick henne att tänka om och inse att allt hade handlat om hysteri med syfte att ge världen en anledning att införa socialism. Författare var Julian Morris – ekonom på IEA.

De har gett ut andra böcker på samma tema, t ex Global Warming: Apocalypse or Hot Air? (Bates&Morris), Global Warming False Alarms (Lewis), Climate Alarmism Reconsidered (Bradley Jr).

Unearthed avslöjade att IEA har finansierats av bl a oljejätten BP sedan 1967, som utnyttjar IEA för att få ”tillgång” till ministrar bortom allmänhetens kännedom. Ett undercover-klipp visar hur en IEA-anställd erbjöd en tänkt klient att ett bidrag på £42500 skulle kunna påverka en rapports innehåll för att gynna deras affärsintressen …

Om IEA har kontakter inom politiken och fossilindustrin? Ta en titt på deras ledningsgrupp, vd:n Faith Birol jobbade tidigare på Organisation of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) under sex år. Och på den vägen är det.

Mary Warlick: Deputy Executive Director har tidigare haft höga poster inom den amerikanska administrationen.

Keisuke Sadamore har tidigare haft höga poster inom den japanska administrationen.

Claire Bouteille, tidigare Head of Corporate Services at the British Embassy Paris, Foreign and Commonwealth Office.

Dan Dorner: Over the years, he has also held a variety of positions in the British government, serving as the UK’s Head of International Energy and as a senior adviser and analyst at the Treasury Department.

Pascal Laffont: previous post was in Doha for the Government of Qatar (2010-2012). Before that, he served in the Energy Charter, Brussels (2001-2010).


Lithuanian Free Market Institute

Strax efter att IPCC år 2007 publicerat sin fjärde stora rapport, IPCC AR4, cirkulerades ett dokument i EU-parlamentet skrivet av en ekonom på denna tankesmedja. De kritiserade att EU:s satsning på att tredubbla andelen förnybar energi fram till 2020 (från sju till tjugo procent) skulle bli alldeles för dyrt (målet nåddes dock, 22 procent var det år 2021). De lyfte också fram att IPCC:s slutsatser var osäkra, särskilt angående människans påverkan, och att kritik jämfördes med förintelseförnekelse:

Any dissent from this doomsday scenario is labelled as bad taste, ignorance or even compared to holocaust denial.

The 2007 IPCC briefing for policymakers even with all its uncertainties polished and scientific debate limited provides some compelling observations. […]

Second, while assessing the likelihood of human influence on climate phenomena and trends, in two out of seven categories the conclusion was “likely”. The remaining five were labelled “more likely than not”, and four out of these five conclusions, according to the report, are based on expert judgment rather that formal attribution studies. .” […]

The problem is due to the fact that the science is settled among the politicians and global warming is now more of a political phenomenon rather than a climatic one. Too many politicians have staked their reputations on climate change to allow for objective and depoliticized debate. […]

Declaring that EU will combat climate change even if other countries do not agree to the EU initiative is arrogant, resembles the often-criticized unilateralism and does not encourage other countries to join the EU initiative.

Jag har inte orkat kolla vad de skrivit under senare år. Det verkar som även denna tankesmedja har starka kopplingar till politiken (samma här dock, inte kollat mer än så här):

Deras president och ordförande: Ms Leontjeva has served as a State Councillor on economic reform in six consecutive administrations, and in 1998-9 has been chief economic advisor to Lithuanian President Valdas Adamkus.


Center for Political Studies (CEPOS) är en dansk tankesmedja i Timbrostil.

När Obama ville påskynda en utbyggnad av vindkraft i USA använde han Danmark som exempel och sa att 20 procent av deras elbehov täcktes av vindkraft. CEPOS publicerade då en rapport som hävdade att detta var fel, och att danskarna fick betala dyrt för vindkraften som bara stod för några få procent av behoven.

Påståenden som har kritiserats kraftigt, t ex i denna rapport.

Författarna till CEPOS-rapporten presenterade sina slutsatser i en rad framträdanden i USA med hjälp av Institute for Energy Research (IER).

”Danish experts visit Washington this week to explain to American audiences what’s really happening in Denmark.”

Ja, IER är ytterligare en tankesmedja finansierad av fossilindustrin och med rötter som leder till Koch Industries. IER startades av en viss Bradley Jr, tidigare chef på energibolaget Enron, och författare till boken Climate Alarmism Reconsidered utgiven av IEA nämnd ovan (Jr är tydligen Energy & Climate Change Fellow vid IEA och har jobbat för Cato Institute).

Det framkom senare att det också var IER som beställt rapporten av CEPOS och betalt författarnas lön. Självklart visste de inget om kopplingarna till fossilindustrin …

Det var för något decennium sedan, har inte kollat vad de publicerat sen dess mer än att de inte verkar tycka att Danmark ska ”gå före” i omställningen eftersom de bara släpper ut en pytteliten del av världens CO2. Ett gångbart argument i alla länder tycks det som.


Sen orkade jag inte kolla mer, men det kan väl räcka 😉

Nej, jag tror inte att varenda marknadsliberal person ser IPCC som en konspiration och därför smider planer på hur man bäst ska förneka vetenskapen. Däremot är det ett faktum att alla dessa tankesmedjor och lobbyorganisationer har varit de huvudsakliga smitthärdarna vad det gäller desinformation i klimatdebatten.

Det är helt otvetydigt att de generellt sett inte har tagit denna fråga på allvar. Öppet vetenskapsförakt tycks inte heller ha varit något hinder för samarbete.

Det har till och med funnits en detaljerad plan med uttalat mål att få det som att verka att alla som argumenterar för Kyotoavtalet har tappat kontakt med verkligheten. Inte för att de hade en alternativ väg till att minska utsläppen, det handlade om att ifrågasätta att det ens existerade ett problem. Detta skulle uppnås genom att sprida tvivel och lyfta fram osäkerheter. Uppskattad budget 2 miljoner dollar.

American Petroleum Institute (API) var en av de drivande bakom denna plan från 1998. Om det har upphört? År 2020 fick API 10 miljoner dollar i bidrag enbart från Shell.

Några uttalanden från svenska smedjor:

Nima Sanandaji, vd för Captusradade upp felaktigheter på bland annat SvD:s ledarsida och andra inlägg med titlar som The global warming scam.

Jonas Pettersson, också Captus (senare pressekreterare för Centerpartiet) påstod i en debattartikel: ”FN:s klimatpanel, som är den viktigaste källan till domedagsscenarierna, bygger i stor utsträckning på geologen Michael Manns forskning.” Det är makalöst felaktigt.

Maria Rankka, vd Timbro 2006, menade: ”Naturvetenskapen är inte enig och alla som politiskt har ett färdigt svar intar en ogrundad position.” Tvärtemot vad IPCC hävdade redan då vad det gäller nödvändighet att agera.

Därför är det i mina ögon ganska stötande när Timbros vd 2021 deklarerade att de skulle inleda en nysatsning på miljö- och klimatfrågor med rubriken: ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” (Smedjan 8/3 2021). 

Gunnar Hökmark (M) menar vidare att alarmister utgör problemet i klimatfrågan.

Det är anmärkningsvärda uttalanden med tanke på historiken. Hökmark är numera lobbyist för Kreab, en PR-firma som ordnade förvillarorganisationen Stockholmsinitiativets första officiella framträdande. Han lobbar nu för friskolor och undertecknade exempelvis en debattartikel i Aftonbladet enbart med sitt namn och ordförande för Valfrihetskommissionen.

På DN lades ytterligare lite information till: Valfrihetskommissionen har sin bas i Nätverket Valfrihetens vänner, ett nätverk av entreprenörer och företagsledare som arbetar för valfrihet och fri företagsamhet.

Och vilka är Valfrihetens vänner mer bestämt? Av deras fem administratörer arbetar fyra på Kreab och en på kommunikationsenheten på Svenskt Näringsliv.

Och Kreab har samma ägare som som friskolekoncernen Kunskapsskolan. Hökmark är med andra ord i praktiken lobbyist för Kunskapsskolan men det framgår inte. Ett tydligt exempel på så kallad astroturfing, man fejkar en gräsrotrörelse (läs om fler (och mer flagranta) exempel här: Astroturfing – att fejka folkvilja – Maths Nilsson, författare).

Sverige är rena rama bananrepubliken vad det gäller transparens angående politisk påverkan. Inte ens när Kalla fakta visade hur till och med vår nuvarande justitieminister beskrev hur man skulle kringgå lagen ledde det till mycket mer än några irriterade debattartiklar och en gäspning (väl?).

Hela det här området kännetecknas av ett ogenomträngligt dis där organisationerna vägrar uppge vem som finansierar verksamheten. Vi har numera även förhandlat bort offentlighetsprincipen i skolan för att tillgodose marknaden. Den nya regeringen har nyligen t o m strukit utredningsuppdraget.


Det är så här det har sett ut i klimatdebatten under flera decennier. En sak som slår en är hur otroligt starka (men ofta dolda) kopplingar det finns mellan särintressen (med enorma tillgångar) och toppolitiker (både aktiva och inaktiva). Det handlar i slutänden om hur demokratin egentligen mår och tja, jag vet verkligen inte.

Numera är det få som dristar sig till att helt förneka en uppvärmning, istället har det mesta gått över till att handla om att det inte är så farligt som vänsteralarmisterna säger, att det inte är klarlagt hur mycket som orsakats av människans utsläpp och så vidare. Syftet tycks vara att fördröja åtgärder.

Operationen att föra över all skuld för dålig framdrift i omställningen på miljörörelsen har också varit väldigt effektiv:

(men jo, jag tycker också det är märklig prioritering att stänga ner fungerande kärnkraftverk i detta läge).



Aktivist i kostym

Det finns bara en sak som är säker, vad vi än gör – eller inte gör – så kommer det att gå åt helvete. USA:s bil- och petroindustri kollapsade ju när blyfri bensin skulle införas

Tyskland och Frankrikes kemiindustri rasade ihop samtidigt med ländernas BNP när EU:s nya kemikalielagstiftning REACH infördes

Mer än tjugo miljoner människor fick sätta livet till varje år efter freonförbudet

Eller kanske inte, för så blev det ju förstås inte.

Av någon anledning anklagas kampanjer likt dem ovan sällan för att vara alarmistiska eller för att vara drivna av aktivister utan av realister. Detta gäller även inom klimatdebatten.

Kyotoavtalet, som sammanställdes 1997 och trädde i kraft 2005, hade som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser skulle minska med minst 5,2 procent från året 1990 till perioden 2008-2012.

Avtalet motarbetades hårt av samma grupper som också gjort allt för att sprida tvivel om IPCC och deras slutsatser. Den amerikanska tankesmedjan Competitive Enterprise Institute (CEI) var – och är – en central spelare i denna fars. Svenska tankesmedjan Eudoxa AB fick 2007 CEI:s tillstånd att översätta och publicera rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning (web archive) skriven av aktivisten Iain Murray, även aktiv inom fossildrivna Cooler Heads Coalition.

Enligt rapporten skulle det självklart gå åt helvete för EU om vi uppfyllde Kyotoprotokollet (ref 22 nedan är en rapport från en frihandelstankesmedja: Thorning, M., “Kyoto Protocol and Beyond: Economic Impacts on EU Countries”, International Council for Capital Formation, oktober 2002:

:

Gunnar Hökmark drev tankesmedjan European Enterprise Institute och i deras tidskrift från 2004 (sid 16) tas denna rapport upp som bevis för att Kyotoprotokollet kommer bli en ekonomisk katastrof för EU.

Även om gällande SOP föreskriver att det per definition endast är miljöaktivister som kan vara alarmister, så kunde man ju för skojs skull kolla upp dessa aktivisters, förlåt realisters, spådomar…

Hur gick det med BNP?

Ganska okej. Och arbetslösheten?

För Spanien brakade det tokrätt åt skogen, men det beror, liksom hacken i BNP-kurvorna, på den finansiella krisen och har inte med Kyoto att göra. (Men vad du än gör, kom inte på idén att kritisera finansmarknaden och lånekarusellen som snurrar ända upp till stratosfären…)

Och utsläppen då? Ja, det verkar som att EU till och med överträffade målen. EU hade lovat 8% minskning mellan 2008-2012, vilket i verkligheten landade på 12 %.

Jamen vi har ju bara exporterat utsläppen säger du. Nej, det verkar inte så, här är även de konsumtionsbaserade utsläppen med (per capita följt av absoluta värden):

För de nämnda länderna:

Det går alltså åt rätt håll för EU, även om det går i allt för sakta mak. Det är i princip bara transportsektorn som ökar:

Jag tvivlar inte på att det kommer hojtas om Jamen… orsak-och-verkan då?… om vi inte sänkt utsläppen hade BNP stigit ännu mer och så vidare … allt för att trolla bort att CEI:s spådomar slog helt fel.

Detsamma gäller Gunnar Hökmarks farhågor – ja, under sin tid som EU-ledamot startade han tankesmedjan European Enterprise Institute som bland annat stred emot Kyoto. Han anställde en av den här farsens värsta aktivister, Chris Horner – även han advokat för Cooler Heads Coalition och avlönad av CEI (samtidigt som han var med i Hökmarks gäng. Nej, vi vet fortfarande inte vilka som finansierade deras verksamhet, vilket borde varit en självklarhet när man är förtroendevald och dessutom vice ordförande för EPP – EU:s största politiska gruppering).

[Tillägg 15/11]:

I ett policydokument om Kyoto beskriver Horner det som att EU mest leker med siffror, myglar med baslinjer för att lättare kunna utropa hur duktiga de är och att man flyttar runt enskilda länders bra resultat och mörkar andras. T ex nämns Sverige och Storbritannien medan ”The charts for Italy, Spain, Portugal, Greece, Ireland, Finland and others are not nearly so rosy.” Vi kan väl titta efter:

Det verkar onekligen som att det går åt rätt håll, eller i alla fall inte åt fel håll, även där efter Kyotoprotokollet började gälla.

Jamen, det är ju Kina som släpper ut mest, innan DE gör något ska vi inte göra något alls!” Nä, för då går det ju åt helvete.

Vad ska vi göra då, invadera landet? Vi får väl göra det vi kan och Kina är i allra högsta grad intresserade av EU:s marknad. Läs här om hur det lät exakt likadant om EU:s kemikalielagstiftning REACH. Samma aktivister, förlåt realister, ropade om att EU begick självmord:

I själva verket har EU klarat sig bättre än USA:s kemiindustri gentemot Kina. Och vet du, Kina har nu infört ett eget REACH.

Men whatever…

31000 forskare bestrider konsensus om klimatet. Eller?

MNIL6947

Jag är själv ganska skeptisk till att räkna pinnar och ordna omröstningar om man ska tro på vetenskap eller inte. Men nu görs det i parti och minut så varför inte ta en titt på det upprop som alltid dyker upp som ett argument för att det inte finns någon konsensus om klimatvetenskapen: The Oregon Petition, eller The Global Warming Petition Project. Det finns ett och annat man bör känna till om det …

Enligt IPCC:s andra rapport 1995 skulle det råda en vetenskaplig konsensus om att det fanns en mänsklig påverkan på uppvärmningen även om den inte gick att kvantifiera. Det blev förstås en drivkraft till att Kyotoavtalet togs fram under ett möte i Japan 1997 (kraftsattes inte förrän 2005) och var en förlängning av det avtal som slutits i klimatmötet i Rio de Janeiro 1992. Det innefattade ett program för att minska världens utsläpp av växthusgaser och blev ett rött skynke för många konservativa krafter i USA.

Under 1998 startades därför uppropet som cirkulerades runt bland akademiker i USA. Initiativtagare var en man vid namn Arthur B. Robinson, chef för Oregon Institute of Science and Medicine (OISM). Uppropet gällde att skriva på för att påverka USA:s regering att inte ingå avtalet, inte att man hade bedömt klimatvetenskapen även om det används så.

Med uppropet följde två artiklar, varav den första var en artikel (op-ed) Robinson fått publicerad i Wall Street Journal 4 december 1997. Där konstaterade han:

Den globala uppvärmningshypotesen är inte längre trovärdig. Forskare har kunnat testa den noggrant men den håller inte. Under de senaste 50 åren som de atmosfäriska nivåerna av koldioxid har ökat, har forskare noggrant kunna mäta den atmosfäriska temperaturen. Mätningarna har definitivt visat att någon större atmosfärisk växthusuppvärmning inte har skett och kommer sannolikt heller aldrig att inträffa.”

Med andra ord var det i princip raka motsatsen till det som stått i senaste IPCC-rapporten. Argumenten som följer skulle kunna vara hämtad från en blogg idag, han menade att det var solens naturliga cykler som låg bakom klimatförändringarna (som inte existerade…) och hänvisade till en graf som visade dess utmärkta korrelation till temperaturen.

Vidare påpekade han att det var omöjligt att förutspå klimatet eftersom det var så komplexa och kaotiska system och klimatmodellerna var alldeles för simpla. Han belyste även alla fördelar som en ökad halt koldioxid gav för växtligheten med mera och att begränsa användandet av fossila bränslen skulle slå hårt på ekonomin.

Robinson är en amerikansk biokemist och alltså ingen klimatforskare. Han är politiskt konservativt lagd och har ställt upp i flera val för republikanerna. Han började sin karriär på universitet i Kalifornien men startade sen upp en oberoende, ej vinstdrivande, forskningsenhet, OISM. Noterbart är att han även skrivit på Scientific Dissent from Darwinism, ett upprop om att bortse från Darwins teori om naturlig selektion.

En scannad version av första Oregonuppropet finns här (pdf).

Den andra artikeln som följde med uppropet var en review-artikel skriven av: Robinson själv, hans son, Willie Soon och Sallie Baliunas. De båda Robinson uppgav sig tillhöra OISM medan Soon och Baliunas representerade George C Marshall Institute, en konservativ tankesmedja som numera heter CO2 Coalition och ni kan gissa vad de sysslar med.

Marshall Institute hade grundats av Frederick Seitz, en på sin tid framstående fysiker som efter sin akademiska karriär ägnade sig åt att ifrågasätta vetenskapen bakom rökningens hälsoskador, freoners verkan på ozonlagret men även den om svavelutsläpp skapade surt regn och om det var problematiskt och så naturligtvis klimatet (han gick bort 2008).

Soon och Baliunas är lite av ett radarpar och har skrivit en mängd artiklar ihop där de ifrågasätter den ”etablerade vetenskapliga bilden” om människans påverkan på både ozonskiktet och klimatet. Väldigt mycket är utgivet via diverse konservativa tankesmedjor och inte vetenskapligt publicerat. En lång rad märkliga förvecklingar följer med vilka som har finansierat deras forskning.

Enbart kopplingar till fossilindustrin gör förstås inte att deras vetenskap behöver vara felaktig men flera av deras artiklar har tagits ner vetenskapligt med buller och bång, en gång ledde det till exempel till att halva redaktionen på en tidskrift som publicerat deras undermåliga artikel avgick. (long story).

Uppropet innehöll även ett inledningsbrev skrivet av Seitz med en uppmaning att skriva på för att få USA:s senat att inte skriva på Kyotoavtalet och han hade undertecknat det med sin forna (från 60-talet) respekterade titel ”tidigare ordförande för National Science Academy USA (NAS)” och professor emeritus vid Rockefeller University.

Den ”vetenskapliga artikeln” som följde med hade utformats så att den var identisk med en artikel från den ansedda tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences) som ges ut av NAS, men så var inte fallet.

Enligt uppgift började NAS (motsvarande Vetenskapsakademin) få förfrågningar om de hade tagit ställning emot Kyotoprotokollet och av den anledningen gick de ut med ett pressmeddelande och dementerade det. De markerade också tydligt att Seitz inte representerade NAS och att de inte stod för något som presenterades i artikeln som gick emot den konsensus som rådde om växthuseffekten och klimatförändringarna.

De påpekade att artikeln inte publicerats i PNAS men inte heller i någon annan peer-review’ad vetenskaplig tidskrift. (Seitz har i efterhand uttalat sig om att det var dumt att utforma artikeln som en PNAS-artikel).

Uppropet får ihop cirka 17 000 signaturer men år 2007 skickades den ut igen och ska nu ha fått ihop över 31 000 signaturer (naturligtvis har det gått långa diskussioner om vilka som egentligen har skrivit på men det orkar jag inte dra, ni kan säkert gissa …)). Inför den andra vändan hade även den bifogade artikeln uppdaterats och publicerats i The Journal of American Physicians and Surgeons (JPANDS). Nu var inte Baliunas med som författare och Robinsons son hade bytts ut mot en av hans andra.

Något som borde få alla att bli en aning fundersamma är frågan varför en artikel om klimatet publiceras i en medicinsk tidskrift som dessutom har ett uselt vetenskapligt rykte, eller vad sägs om att HIV inte orsakar AIDS och att vaccin ger upphov till autism? I samma nummer som Oregon-artikeln publicerades diskuteras även om det inte är aborter som är orsaken till ”bröstcancerepidemin”.

Kanske för att bristerna var för stora för att kunna ta sig igenom en peer review?

Det är som med det mesta i den här debatten, mycket är sant men långt ifrån allt. Felen i artikeln har påvisats av många och det är en uppvisning i cherry picking och hur man drar långtgående slutsatser på väldigt lösa grunder och felaktig statistik.

För detaljer se till exempel:

-Steven Dutch, Natural and Applied Sciences, University of Wisconsin – Green Bay, 6 mars 2007
Michael MacCracken, 22 juli 2008 (pdf)
-Mike Powell 30 okt 2009 på bloggen Rabett Run:

De hänvisar till exempel en artikel som rekonstruerat havsytetemperaturerna i Sargassohavet och menar att de skulle vara representativa för en global temperatur och att det bevisar att den medeltida värmeperioden skulle varit varmare än nu (och vill med det visa att nuvarande uppvärmning bara är naturliga variationer). Studien de hänvisar till (Keigwin 1996) drar slutsatsen att en betydande del av variationen, men visserligen långt ifrån allt, beror på ändringar i vattnets salthalt men det nämns inte.

De hänvisar här även till den mycket kritiserade artikel av Soon och Baliunas som jag länkade till ovan. Där hade de gått igenom en mängd studier och klassat dem efter om de bekräftar att det existerat en medeltida värmeperiod eller inte, men utan att kvalitativt bestämma nivå eller om det varit globalt eller lokalt med mera. Artikeln har blivit ordentligt vetenskapligt nedtagen och de struntar vidare i att nämna alla de studier som visar att deras uttalande om den medeltida värmeperioden är fel.

De använder mätserier av temperaturen från enbart Arktis respektive USA istället för en global temperatur när de jämför dem med till exempel solcyklerna som skulle ha bättre korrelation än den mot koldioxiden. De anger att solens ”instrålning” ökat med 0,19% sen år 1900 men nämner inte att rekonstruktionen de använder har sina brister och att det finns nyare, mer tillförlitliga rekonstruktioner som endast visar en ökning på 0,06% (Lean 2000 och Wang 2005 m fl).

I IPCC:s sammanfattning från samma år (2007)  av de parametrar som påverkar klimatet motsvarade solens förändringar ungefär 0,25 W/m2 medan växthusgaserna cirka 2,5 W/m2 (ögonmått från ett diagram i Figure 2, Technical Summary). Och mätserierna från satelliterna som direkt kan mäta det här har blivit längre och det blir allt klarare att solinstrålningen inte korrelerar med den ökade temperaturen.

De har i flera diagram justerat axlarnas skala utan att motivera varför men ändringarna ger en bättre visuell bild av de argument de vill framföra. De visar att det inte finns någon korrelation mellan förbränning av fossila bränslen och de krympande glaciärerna eller den ökande temperaturen men tar inte med användningen av kol utan enbart olja och gas. De plottar dessutom den årliga förbrukningen men för att det ska bli relevant måste de använda de ackumulerade utsläppen.

Så där fortsätter det men uppropet används ändå mycket frekvent som ett bevis på att det inte råder en vetenskaplig konsensus om klimatet.

Det finns ytterligare en aspekt som kan belysa varför artikeln hamnade i just den tidskrift den gjorde. JPANDS ges ut av Association of American Physicians and Surgeons (AAPS), en politisk (ultra)-konservativ organisation som kräver av sina medlemmar att de skriver på en deklaration att aldrig bedriva läkarvård betald av någon typ av statlig subvention och av någon anledning har de också uttalat sig om rätten till att bära vapen utan att myndigheterna ska lägga sig i.

AAPS chef är Jane Orient och som av en händelse även anställd professor vid OISM, det vill säga den organisation som initiativtagaren till uppropet, Arthur Robinson, hade bildat och var chef för. En tillfällighet?

Jag undrar hur många av de som skrivit på som egentligt läst och förstått artikeln? Och uppropet är som sagt en uppmaning till USA:s regering att inte gå med i internationella avtal likt Kyoto, inte att man har tillräcklig kunskap att bedöma klimatvetenskapen.


-Environmental Effects of Increased Atmospheric Carbon Dioxide by W. Soon, S. L. Baliunas, A. B. Robinson, and Z. W. Robinson (1999) Climate Research 13, 149-164 https://www.int-res.com/articles/cr/13/c013p149.pdf

-Environmental Effects of Increased Atmospheric Carbon Dioxide by W. Soon, S. L. Baliunas, A. B. Robinson, and Z. W. Robinson Energy & Environment Vol: 10, 439-468, 1999

-Environmental Effects of Increased Atmospheric Carbon Dioxide by Arthur B. Robinson, Noah E. Robinson, and Willie Soon. Published in The Journal of American Physicians and Surgeons, 2007; 12(3), 79 https://www.jpands.org/jpands1203.htm