I takt med att västvärldens ekonomier växte så det knakade efter andra världskriget ökade också utsläppen närmast exponentiellt.
Det skapar aerosoler (små partiklar) i atmosfären som reflekterar solstrålar och kan ge en nedkylning. Det var också vad som observerades från 1940-talet fram till 1970-talet. Effekten var tydligast på norra halvklotet (röd linje) där majoriteten av utsläppen gjordes.
Under sjuttiotalet larmades det mycket riktigt om en stundande istid med risk för matbrist osv. I klimatdebatten kan man ofta höra att forskarna var eniga om detta nedkylningshot och ett höhö-ande om att de nu minsann har ändrat sig och larmar om det omvända, förstås i mening att de inte går att lita på.
Men det är helt enkelt inte sant. En genomgång av vetenskapligt publicerade artiklar mellan 1965-1979 visar att en global uppvärmning dominerade även då: 44 förutspådde en uppvärmning, 7 en nedkylning och 20 var neutrala:
- Peterson, T. C., Connolley, W. M., & Fleck, J. (2008). THE MYTH OF THE 1970s GLOBAL COOLING SCIENTIFIC CONSENSUS, Bulletin of the American Meteorological Society, 89(9), 1325-1338. Retrieved Dec 1, 2022, from https://journals.ametsoc.org/view/journals/bams/89/9/2008bams2370_1
Så här skrev IPCC-kritiske Richard Lindzen (pdf-artikel) i artikel för Cato Institute:
“Indeed, the global cooling trend of the 1950s and 1960s led to a minor global cooling hysteria in the 1970s. […] But the scientific community never took the issue to heart, governments ignored it, and with rising global temperatures in the late 1970s the issue more or less died.”
1979 publicerades vad som brukar kallas Charneyrapporten, som väl kan beskrivas som den tidens IPCC-rapport, det vill säga en sammanfattning av det vetenskapliga kunskapsläget inom klimatologin. Även om osäkerheterna var stora vad det gällde mycket rådde det inga tvivel om att fortsatta utsläpp av koldioxid skulle ge en uppvärmning.
Så när till exempel Kvartal refererar till en tidningsartikel där någon (oklart vem) påstår att de flesta forskare 1979 var överens om att vi var på väg mot en ny istid så är det helt fel (alltså, det står säkert så i tidningsartikeln, men innebörden är fel).
Kvartal: ”I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”
Det går att bevisa vad som helst genom att plocka ut väl valda tidningsklipp. Som att forskare under 2010-talet var överens om att det stundade en ny istid…:
Ja, det är faktiskt löjeväckande att försöka likställa det vetenskapliga läget om en ny istid på sjuttiotalet med hur det ser ut om den globala uppvärmningen idag. Läs mer här:
- Alarmism om ny istid på 70-talet?
- Missar jag poängen om 70-talets ”Global Cooling” och Tony Heller?
- Nättidningen Kvartal: nyttig idiot eller nyttig klimatmotvikt? del 1/2
- Klimatspådomar vi (inte) minns (IPCC vs ”pseudoskeptiker”)
En variant av detta är förfalskade framsidor från Time. Till exempel lade ”Årets svensk 2019” (enligt tidskriften Fokus), Jens Ganman, upp nedanstående bild på sin blogg med en bild påstådd vara från 1977 med varning om en ny istid, jämte en bild från 2006 med varning om det rakt motsatta. Han är uppenbarligen helt medveten om att den är felaktig för han lade även upp en länk varifrån han tagit bilden: Snopes faktakoll men utan att kommentera att den var förfalskad.
Den riktiga bilden ser ut som nedan. Den är i verkligheten från 2007 och texten är ändrad. Time har kommenterat det: Sorry, a TIME Magazine Cover Did Not Predict a Coming Ice Age:
Syftet är förstås att höhö-a bort allt som löjlig alarmism ”precis som med istiden på 1970-talet”. Det finns fler Time-omslag som används i samma syfte:
The Big Freeze 1973 handlar om energikris och inte klimatspådomar:
”[…] the Arab states blocked all petroleum shipments to the U.S. in retaliation for American support of Israel. […]”
The Big Freeze från 1977 handlar inte heller om en ny istid utan om att det då var en smällkall vinter i USA.
The Cooling of America 1979 handlar om höga kostnader pga energikris, inte om en ny istid.
Det är lätt att hitta överdrifter åt båda håll i en så här komplex fråga, men det är snudd på aldrig ekonomiska katastrofspådomar (som vi vet varit felaktiga) lyfts fram som alarmistiska: Aktivist i kostym
Några exempel där ovanstående argumentation har använts:
- Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan | Lena Andersson | SvD
- Kvartal: Från istid till värmedöd.
- Folkbladet: Vi bevittnar nu klimatalarmismens svanesång. Fredrik Lundell (M) Östergötland
- Bulletin: Altstadt: Klimatkatastrofen gör extremism till mainstream
Maths Nilsson, författare 
Det är intressant att läsa dina välresearchade texter. Du hade dock lika gärna kunnat skriva på klimatsans eller klimatupplysningen. Jag tror dessutom du hade fått mer kvalificerat mothugg än från en enkel ekonom. Jag tror att det är en bra gissning att koldioxidnivåerna kommer öka i framtiden. Man kan konstatera att en varm period följs av en istid. Är det så att koldioxid verkligen betyder dramatiska förändringar av klimatet så är det bara att vänta på katastroferna. Vi kommer inte lyckas att radikalt minska förbränningen av gas, olja och kol eller minska mängden metan i atmosfären. På riktigt. Ironiskt nog ser exempelvis satsningen på vindkraft ut att öka utsläppen av CO2, dels eftersom vindkraften i sig i sin livscykel släpper ut mer CO2/kWh än den nedlagda kärnkraften gjorde (för att inte tala om den groteska miljöförstöring i övrigt en vindkraftspark utgör), dels för att människor kommer elda ved, olja, kol och gas för att täcka upp för produktionsbortfall (och här i Sverige för att inte behöva frysa ihjäl i vinter). Givet att man anser det viktigt att människor ska må så bra som möjligt på hela planeten, så har detta århundrade bjudit på sensationella framsteg (Rosling). Detta har, inte till oväsentlig del, möjliggjorts av tillgång på billig energi. Vill man rädda miljö och människor måste världens fattigdom bekämpas. Inslagen väg leder till ökad global fattigdom och risk för verkliga sammanbrott av demokratier och livsvillkor. Vad gör människor som fryser och inte kan ge sina barn mat? Fattigdom utsätter oss entydigt för större risker eftersom vi kommer få mindre handlingsfrihet att parera bland annat klimatförändringar (naturliga eller ej). Jag inser att människan antagligen har en dominerande påverkan i den ökning av temperatur som inträtt sedan 1860-talet. Men hur var 1860-talet? Så vitt jag vet var det svält, missväxt och massemigration (som hade andra orsaker också, jag vet). Och hur man nu än uttrycker det, är det så att Maldiverna eller Louisiana sjunker i havet, så hindras inte detta, i verkligheten, av att världens människor tvingas ner i fattigdom. Tvärtom minskar omvärldens möjlighet att hjälpa nödlidande om de generellt blir fattigare. För mig är det en ickefråga om klimatlarmen är sanna eller falska, eftersom det inte går att göra något åt utan att orsaka kris och nöd på stora delar av planeten. Bilden av att Sverige skulle kunna bli ett ”föregångsland” som förnyelsebar välfärds- och industrination är effektivt förstörd av våra politiker (när elen, då vi behöver den som bäst, kostar 6kr/kWh). Det är dock möjligt att visionen skulle kunna vara nåbar i verkligheten, men metoderna att nå den har varit katastrofalt skadliga och kontraproduktiva såväl i Sverige som i andra länder i Europa (ex. Tyskland) och världen.
Det är ju sorgligt att du fallit för den alarmismen, finns ju inte mycket i det vetenskapliga som stöder den fatalismen. Olyckskorparna hävdade miljontals förlorade jobb och kraftigt sjunkande BNP för EU om Kyotoprotokollet infördes. EU uppnådde målen utan att något hänt. Detsamma har gällt vid i princip alla stora miljöfrågor. Det är ju för att samhället agerat som vi fått det bättre, inte för att ge upp.
Om jag är alarmist eller inte lär visa sig under vintermånaderna och åren som kommer. Jag hoppas givetvis som du, att ekonomi och människor som så många gånger förr kommer anpassa sig till andra förutsättningar och ekonomin tar ett skutt uppåt efter en tids nedgång utan att miljoner människor fått sätta, om inte livet, så sin livsstil och finansiella trygget till . Inget nytt. Dock: Jag gör härmed utfästelser om:
1. Ökat antal konkurser/ Högre arbetslöshet
2. Fallande bostadspriser
3. Lägre reallöner
4. Högre räntor
5. Fler hemlösa
6. Utbredd och ökande fattigdom, främst bland nu fattiga och röstsvaga människor, men tilltagande och kommer drabba den breda medelklassen mycket hårt. Detta kommer utmana vår liberala demokrati. Vi kommer få ett betydligt hårdare samhälle, när statens underlag för skatteuttag dramatiskt minskar.
Som du säkert ser, så är flera av ovanstående rekvisit redan uppfyllda, men det kan komma att bli mycket, mycket värre.
Dessutom:
När och hur vet vi att klimatparadiset inträtt? Hur visar det sig att vi lyckats? Minskad andel koldioxid i atmosfären eller reell avkylning? Hur mycket av vardera? Tror någon på riktigt att lyckas vi så kommer vi nå ett konstant evighetsläge? Vad får det kosta dels i pengar dels i mänskliga uppoffringar? Är Sveriges offer värt något om ingen följer efter? Jag tror som sagt att det är mer realistiskt att anta att vi kommer tjäna som ett varnande exempel med våra egendomliga, kontraproduktiva och felriktade satsningar.
Dessutom; Förr eller senare kommer nästa istid den kan till och med redan ha börjat.
Med vänliga hälsningar
Björn