Klimatlucka 3: Klimatkänsligheten

Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen vid jordytan förändras om halten koldioxid i atmosfären fördubblas. Det finns några olika begrepp här men denna artikel handlar om den så kallade jämviktsklimatkänsligheten som brukar betecknas ECS (Equilibrium climate sensitivity). Efter senaste rapporten har IPCC beskyllts för att ignorera ”en av de viktigaste studierna som gjorts på detta område under de senaste decennierna”. Hur är det med den saken?

Båda sidor om åsiktstaketet är i princip överens om att en fördubbling av CO2 i atmosfären leder till cirka 1°C uppvärmning. Bråket handlar nästan uteslutande om vad detta får för följdeffekter. En högre värme ger t ex mer vattenånga i luften, vilket i sin tur påverkar molnbildning som kan skapa både en nedkylande och uppvärmande effekt beroende på typ av moln och så vidare. Klimatkänsligheten är ett mått på summan av alla dessa effekter.

Det går att beräkna ECS på många olika sätt och det finns hundratals vetenskapliga artiklar om detta (filmen nedan är fyra år gammal, dvs innan senaste IPCC-rapporten):

Ända sen i alla fall Charneyrapporten publicerades 1979 har ”en samlad bedömning” angett det mest troliga värdet på ECS till cirka 3 °C men med ett relativt stort osäkerhetsspann (+/- 1,5 °C) – men det finns studier som hamnat på båda sidor om detta intervall. Till senaste IPCC-rapporten har osäkerheten reducerats med 50% och ECS anges nu till 2,5-4 °C. IPCC skriver också att det är i princip helt säkerställt att den inte understiger 1.5°C men inte helt uteslutet att den kan överstiga 5 °C.

(”It is virtually certain that ECS is larger than 1.5°C.´[…] but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C”).

Det är en sammantagen bedömning utifrån olika metodiker:

IPCC AR6:

Uncertainties regarding the true value of ECS and TCR are the dominant source of uncertainty in global temperature projections over the 21st century under moderate to high greenhouse gas emissions scenarios


Förvillarnätverket Clintel kritiserade som sagt IPCC-rapporten för att ignorera en viktig studie av Lindzen och Choi från 2011 (LC11). Enligt Clintel presenteras där signifikanta bevis för en klimatkänslighet som till och med understiger 1°C (värt att notera: vi har ganska nyligen kommit drygt halvvägs till en fördubbling av CO2-halten som gett en temperaturökning på strax över 1°C, dvs om LC11:s resultat ska stämma får det inte ske någon mer uppvärmning (snarare en nedkylning) fram till ca 2060…):

Men LC11 är i själva verket ”slutet” på en lång verklig vetenskaplig debatt om Lindzens så kallade irishypotes han först presenterade 2001. En lång rad vetenskapliga artiklar har publicerats om detta och LC11 var tänkt att bemöta den omfattande kritik som framkommit. Manuset blev dock enhälligt refuserat av fyra granskare (varav Lindzen hade valt två) hos den ansedda tidskriften PNAS.

Det är inte bara ”alarmistiska” forskare som anser att den inte lyckades bemöta kritiken. Judith Curry skrev på sin blogg: ”With regards to the scientific merit of the paper, the PNAS reviews were actually quite thorough and do not seem unfair to me; they raise many valid concerns.  LC chose not to submit a revised version to PNAS and instead went with another journal.

Men istället för att bemöta oklarheterna valde L&C att skicka manuset till en ganska okänd koreansk tidskrift som också antog det och publicerade. Det är alltså enligt Clintel den viktigaste artikeln om detta under senaste decennierna.

Och IPCC har heller inte ignorerat den publicerade LC11. I förra IPCC-rapporten AR5 från 2013 motiveras det i både kapitel 7 och 10 varför slutsatserna i LC11 inte håller. Läs mer om Lindzens irishypotes här.

Ett tydligt exempel på hur denna debatt aldrig kommer vidare.


Avslutar med ett exempel på hur man inte bara kan ta första bästa bild från internet och blint lita på att den är sann.

I en intervju i högernationalistiska SwebbTV 2020 valde Elsa Widding (SD) nedanstående bild för att skildra att i princip alla nyare studier visade att klimatkänsligheten var mycket lägre än vad man tidigare trott, åtminstone i det lägre av IPCC:s dåvarande spann på 1,5-4,5C, Likaså förde hon fram att flera nya studier pekade ända ner på 0,3-0,8 °C och menade ”att då är det ju ingen ko på isen.”

Bilden är direkt tagen från en blogg (NoTricksZone) och han har tagit en bild från en artikel skriven av Scafetta (känd ”skeptiker”” i den här debatten). Men bloggaren har modifierat den ursprungliga grafen, originalets axlar innefattar bara det område där det gråa fältet finns med. Alla punkter (=studier) i det nedersta högra hörnet liksom det nedanför det grå fältet, har bloggaren lagt till i efterhand.

Jag har gått igenom en del de artiklar bloggaren har lagt till och det finns en hel del felaktigheter där, läs mer här. Och likaså, Scafetta tycks ha gjort ett urval av befintliga studier i sin originalgraf. (De blå och röda prickarna visar olika storheter, men det får ni läsa i den givna länken.)

Ta en titt på de 142 studier som redovisades i Knuttis review-artikel från 2017 (en överskådlig excelfil hittar du här). På bilden nedan anger prickarna respektive studies bästa uppskattning och strecken är ”osäkerhetsintervallen”. Det här är alltså från samma år som bilden ovan visade att det bara fanns tre studier efter 2007 med kk >3C:

ecs_timeline

 Bild från Carbon Brief

Detta är självklart ingen slump utan helt avsiktligt gjort för att ge en missvisande bild, och det är i princip standard för denna bloggare. Många har visat en lång rad felaktigheter i det han skriver.

Samma bild finns för övrigt med i boken Borde man oroa sig för klimathotet? skriven av Staffan Mörner och utgiven av Widdings egna förlag.

Klimatlucka 2: Larm om ny istid

I takt med att västvärldens ekonomier växte så det knakade efter andra världskriget ökade också utsläppen närmast exponentiellt.

Det skapar aerosoler (små partiklar) i atmosfären som reflekterar solstrålar och kan ge en nedkylning. Det var också vad som observerades från 1940-talet fram till 1970-talet. Effekten var tydligast på norra halvklotet (röd linje) där majoriteten av utsläppen gjordes.

Under sjuttiotalet larmades det mycket riktigt om en stundande istid med risk för matbrist osv. I klimatdebatten kan man ofta höra att forskarna var eniga om detta nedkylningshot och ett höhö-ande om att de nu minsann har ändrat sig och larmar om det omvända, förstås i mening att de inte går att lita på.

Men det är helt enkelt inte sant. En genomgång av vetenskapligt publicerade artiklar mellan 1965-1979 visar att en global uppvärmning dominerade även då: 44 förutspådde en uppvärmning, 7 en nedkylning och 20 var neutrala:

Så här skrev IPCC-kritiske Richard Lindzen (pdf-artikel) i artikel för Cato Institute:

“Indeed, the global cooling trend of the 1950s and 1960s led to a minor global cooling hysteria in the 1970s. […] But the scientific community never took the issue to heart, governments ignored it, and with rising global temperatures in the late 1970s the issue more or less died.” 

1979 publicerades vad som brukar kallas Charneyrapporten, som väl kan beskrivas som den tidens IPCC-rapport, det vill säga en sammanfattning av det vetenskapliga kunskapsläget inom klimatologin. Även om osäkerheterna var stora vad det gällde mycket rådde det inga tvivel om att fortsatta utsläpp av koldioxid skulle ge en uppvärmning.

Så när till exempel Kvartal refererar till en tidningsartikel där någon (oklart vem) påstår att de flesta forskare 1979 var överens om att vi var på väg mot en ny istid så är det helt fel (alltså, det står säkert så i tidningsartikeln, men innebörden är fel).

Kvartal: ”I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”

Det går att bevisa vad som helst genom att plocka ut väl valda tidningsklipp. Som att forskare under 2010-talet var överens om att det stundade en ny istid…:

Ja, det är faktiskt löjeväckande att försöka likställa det vetenskapliga läget om en ny istid på sjuttiotalet med hur det ser ut om den globala uppvärmningen idag. Läs mer här:


En variant av detta är förfalskade framsidor från Time. Till exempel lade ”Årets svensk 2019” (enligt tidskriften Fokus), Jens Ganman, upp nedanstående bild på sin blogg med en bild påstådd vara från 1977 med varning om en ny istid, jämte en bild från 2006 med varning om det rakt motsatta. Han är uppenbarligen helt medveten om att den är felaktig för han lade även upp en länk varifrån han tagit bilden: Snopes faktakoll men utan att kommentera att den var förfalskad.

Den riktiga bilden ser ut som nedan. Den är i verkligheten från 2007 och texten är ändrad. Time har kommenterat det: Sorry, a TIME Magazine Cover Did Not Predict a Coming Ice Age:

Syftet är förstås att höhö-a bort allt som löjlig alarmism ”precis som med istiden på 1970-talet”. Det finns fler Time-omslag som används i samma syfte:

The Big Freeze 1973 handlar om energikris och inte klimatspådomar:
”[…]  the Arab states blocked all petroleum shipments to the U.S. in retaliation for American support of Israel. […]”

The Big Freeze från 1977 handlar inte heller om en ny istid utan om att det då var en smällkall vinter i USA.

The Cooling of America 1979 handlar om höga kostnader pga energikris, inte om en ny istid.


Det är lätt att hitta överdrifter åt båda håll i en så här komplex fråga, men det är snudd på aldrig ekonomiska katastrofspådomar (som vi vet varit felaktiga) lyfts fram som alarmistiska: Aktivist i kostym

Några exempel där ovanstående argumentation har använts:

Klimatlucka 1: existerar växthuseffekten?

Fick ett infall och påbörjar en adventskalender som alla andra då. Får se om jag ror iland det ända fram till julafton 🙂

Förra året publicerade forskare från NASA en studie där de empiriskt lyckats mäta en ökad växthuseffekt mellan åren 2003-2018:

  • Kramer, R. J., He, H., Soden, B. J., Oreopoulos, L., Myhre, G., Forster, P. M., & Smith, C. J. (2021). Observational evidence of increasing global radiative forcing. Geophysical Research Letters, 48, e2020GL091585. https://doi.org/10.1029/2020GL091585

Det var faktiskt första gången man lyckats mäta detta på en global skala. De konstaterade att ökade halter av växthusgaser i atmosfären stod för det mesta av den förändrade strålningsbalansen tillsammans med en minskad mängd reflekterande aerosoler.

2015 var första gången man lyckades mäta en ökad väremeåterstrålning mot jordytan orsakad av ökade halter koldioxid mellan åren 2000-2010:

  • Feldman, D., Collins, W., Gero, P. et al. Observational determination of surface radiative forcing by CO2 from 2000 to 2010. Nature 519, 339–343 (2015). https://doi.org/10.1038/nature14240

”These results confirm theoretical predictions of the atmospheric greenhouse effect due to anthropogenic emissions, and provide empirical evidence of how rising CO2 levels, mediated by temporal variations due to photosynthesis and respiration, are affecting the surface energy balance.

Innan detta har det faktiskt mest handlat om resultat från modellberäkningar när det gäller global skala. Men det innebär inte att man har killgissat sig fram till resultaten. När man för första gången fick möjlighet att mäta den utgående strålningen från jordens atmosfär via satelliter visade det sig att de modeller man tagit fram stämde väldigt bra överens med uppmätta värden. Här syns den teoretiska modellen (prickad linje) jämfört med uppmätta (från 1970):

Läs mer i detta inlägg: Existerar växthuseffekten?

Men är det verkligen någon som ifrågasätter detta tänker du kanske? Jodå, det finns det (jag skulle tro att det går att hitta enstaka akademiker med avvikande åsikt om precis allt inom forskningen). En är den numera pensionerade matematikprofessorn Claes Johnsson. 2011 skrev han boken Slaying the Sky Dragon – Death of the Greenhouse Gas Theory, tillsammans med exempelvis Tim Ball, en annan kändis i den här debatten (se t ex detta inlägg Nej, Michael Mann fälldes inte för fusk av domstol).

Om jag fattat det rätt menar de att det är atmosfärens täthet som istället bestämmer temperaturen (?). Claes Johnsson verkar inte köpa modern kvantfysik och han ifrågasätter Einsteins relativitetsteorier. Det är bortom min kunskapshorisont att argumentera emot, men så mycket vet jag att det är en extremt udda inställning och det blir en enorm falsk balans att lyfta detta gentemot övriga forskningsvärlden (och det gäller inte bara klimatvetenskapen), inte ens professorerna på Klimatupplysningen eller Roy Spencer ger mycket för dessa hypoteser. Du hittar länkar och mer om detta här.

Även Elsa Widding (SD) har framfört tvivel på klimathypotesen:

  • Elsa Widding (EW i fortsättningen) säger i intervju i Kvartal 2020 (ca 28,15 minuter in) om ”koldioxidhypotesen”: ”Den är inte på nåt sätt bevisad utan en hypotes bland många andra. Den kanske är sannolik, eller inte, men det finns så många konstigheter med den och många saker som talar emot.
  • EW i intervju i Det Goda Samhället 2019: ”Koldioxidhypotesen lades fram redan 1816 [sic] men är fortfarande inte mer än just en hypotes.

Men det är alltså exempelvis helt på tvärs med de mest säkerställda slutsatserna från IPCC:s rapporter. Och det bygger inte alls enbart på teoretiska modeller.

IPCC AR6 WG1 (ERF=Effective Radiative Forcing dvs respektive ”strålningskällas” drivkraft på uppvärmningen):

Och det var slutsatsen även i 2013 års rapport även om säkerheten i senaste rapporten är större.

Här hittar du en artikel där Nobelpristagaren Manabe redogör för sin syn på växthuseffekten (från 2019).

Näringslivets medieinstitut vadar ut i vattnet (igen)

Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut (NMI) ger sig på att granska klimatdebatten igen. De vill ”i några artiklar ge exempel på fällor som lurar i klimatkontexten.” Visst visar de några poänger men klampar omgående ner i egen grop (vilket inte är så förvånande när man ser vem som skrivit artiklarna …)

Får erkänna att jag är rätt skeptisk till NMI efter deras senaste rapport som de menade skulle visa mediers alarmistiska rapportering om havsnivåökningarna. För att komma fram till det var de tvungna att ignorera 75 procent av de undersökta artiklarna och dessutom felklassa flera som jag på måfå valde att läsa. Se min artikel i Aftonbladet här.

Nu börjar NMI med en ”inledningsartikel” med råd till journalister hur de ska titta på grafer och mätserier. Det är förstås bara att hålla med om att man inte ska titta på för korta mätserier som kan vara missvisande gällande långsiktiga trender (hej Monckton och bloggen WUWT!). NMI lägger till att exempelvis kan naturliga cykler oftast bara upptäckas på längre horisonter än 30 år.

De ger ett exempel, som dock inte alls visar det som påstås: ”Här en illustration (HadCRUT) för hur den globala temperaturen förändrats, om den anges som ett löpande 50-årsmedeltal. Det vill säga så att för varje månad ett medelvärde räknas ut för temperaturen under de närmaste föregående 50 x 12 månaderna:”

The variation shown by the moving 50 yr linear global temperature trend suggests the existence of an 60-65 yr long periodic natural temperature variation.” (text från Humlums sida, ej NMI-artikel)

Bilden är från Ole Humlums blogg och i undertexten föreslås den visa en naturlig periodisk temperaturvariation om cirka 60-65 år, men utan att ge några som helst bevis för detta. Nedkylningen mellan ca 1940-70 var inte ”naturlig” utan berodde till stor del på våra enorma utsläpp. Ungefär 60% av sulfatutsläppen sen 1800-talet skedde under den aktuella nedkylningsperioden, vilket skapade aerosoler i atmosfären.

Och den observante ser också att grafen inte ser ut som temperaturen brukar åskådliggöras:

Det beror på att y-axeln i Humlums graf inte visar temperaturen utan derivatan, det vill säga förändringstakten, grad/år (på samma sätt som hastighetsmätaren i bilen visar km/h och inte km). Ökningstakten vi ser idag är alltså nästan dubbelt så snabb som 1955. Inte riktigt det som NMI vill säga i sin text.

Ole Humlum är en numera pensionerad geologiprofessor och tillika en av de mer aktiva ”klimathotskeptikerna”. Han är precis som SD:s Elsa Widding med i norska Klimatrealisterne som på sin hemsida 11 apr 2022 deklarerade: ”Vår konklusjon er at […] mer CO2 i atmosfæren ikke fører til observerbare endringer i global temperatur, og at våre utslipp utgjør en liten del av den observerte CO2-økningen i atmosfæren” Helt på tvärs med IPCC alltså.

De är närmast maniska i sitt letande efter naturliga cykler som ska förklara uppvärmningen genom kurvpassning, dvs att leta efter korrelationer utan att ha någon hållbar fysikalisk förklaring till den (dvs det kan mycket väl bara vara ren slump). Det verkar som att i deras ögon är ALLA korrelationer trovärdiga FÖRUTOM den mellan koldioxid och klimatförändringarna.

Humlum, Stordahl och Solheim (alla med i Klimatrealisterne) hade en klimatmodell som byggde på att cykler hos solen och månen kunde förklara temperaturförändringarna och spådde utifrån den att temperaturen skulle sjunka med minst 1C mellan 2009-2020. Så blev som bekant inte fallet.

IPCC anser det är entydigt att den ökade halten av koldioxid i atmosfären beror på mänskliga utsläpp, även IPCC-kritiska forskare som Roy Spencer fnyser åt de som ifrågasätter detta: ”C’mon people, think”.

Men Humlum är trots det av en annan uppfattning. Läs mer här, Humlum avfärdas inte utan argument, bollen ligger hos honom att svara på de påvisade bristerna och varför slutsatserna inte stämmer överens med observationer. NMI anser tydligen hans blogginlägg vara mer trovärdiga än IPCC.


Nästa NMI-artikel har rubriken Inga bevis för att havsnivåökningen accelererar. IPCC är av en annan åsikt, de är till och med mycket säkra på att det är så:

IPCC AR6 WG1 kapitel 9: Global mean sea level (GMSL) rose faster in the 20th century than in any prior century over the last three millennia (high confidence), with a 0.20 [0.15 to 0.25] m rise over the period 1901–2018 (high confidence). GMSL rise has accelerated since the late 1960s, with an average rate of 2.3 [1.6 to 3.1] mm yr–1 over the period 1971–2018 increasing to 3.7 [3.2 to 4.2] mm yr–1 over the period 2006–2018 (high confidence).

NMI lägger fram en mätserie från Stockholm som bevis och även en länk till NOAA som bekräftar det. Man kan tycka att år 2022 borde en journalist som ska ger råd till andra journalister veta att en punkt på kartan inte säger något om en global trend (det vet han förstås). Detta gäller definitivt för havsnivåerna som inte är jämnt fördelat över jorden.

Sen följer en beskrivning om hur svårt det är att bestämma en global havsnivå – som om forskarna inte vore medvetna om det.

NMI hävdar att man inte kan förklara skillnaden mellan satellit- och ”bojmätningarna” och hänvisar till IPCC … men till deras rapport från 2007 (jag läste ärligt talat inte). I senaste IPCC-rapporten skrivs att skillnaderna ligger inom felmarginalerna och både satellit- och ”bojmätning” visar på en acceleration:

IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6: ”The SROCC [rapport från 2019] found that four of the five available tide gauge reconstructions that extend back to at least 1902 showed a robust acceleration (high confidence) of GMSL [Global Mean Sea Level] rise over the 20th century

IPCC AR6 WG1 kapitel 9.6 ”For the common period of 1993–2010, the assessed rate of GMSL rise based on tide gauge reconstructions (3.19 [1.18 to 5.20] mm yr –1) is consistent with the assessment based on satellite altimetry (2.77 [2.26 to 3.28] mm yr –1), within the estimated uncertainties.

The contribution of Greenland and Antarctica to GMSL rise was four times larger during 2010–2019 than during 1992–1999 (high confidence). Because of the increased ice-sheet mass loss, the total loss of land ice (glaciers and ice sheets) was the largest contributor to global mean sea level rise over the period 2006–2018 (high confidence).

NMI: ”I vart fall ger inte heller satellitmätningarna någon statistiskt tillförlitlig indikation om att havsnivåhöjningen skulle accelerera.” Jag antar att man här får välja att tro på det IPCC säger med hög säkerhet eller åsikten hos en lobbyorganisations skribent. För nej, det ges inga mer bevis än så här mer än en bild från NASA över havsnivåmätningarna.

Här en video från NASA:


Nästa artikel heter: Grundläggande fakta om havsnivåhöjningen nonchaleras av Sveriges Radio

Sveriges radio: – Den havsnivåhöjning som väntas, om vi passerar 1,5 grader, kan räcka för att få flera av öarna att helt försvinna under vatten

NMI menar att detta inte stämmer och att atollöarna i Oceanien tillväxer mer än de tappar storlek. Och här har de en poäng, för visst har det målats upp en bild av att öarna bokstavligen håller på att sjunka ner i havet i ganska rask takt, och dessa länders företrädare har gått på denna linje fullt ut.

Men studier visar att det inte är så enkelt. Här artikel från 2018 i Nature Communications (nej, NMI, det är inte detsamma som Nature …) om Tuvalu:

”Island change has lacked uniformity with 74% increasing and 27% decreasing in size

Och precis som med ovanstående punkter så är inte heller det här något nytt i klimatdebatten. ”Klimatförnekerimaskineriet” nappade förstås, Washington Times menade att ännu en av Al Gores sagor nu var avslöjad, Spectator tyckte Maldivernas president kunde sälja sin snorkel.

Danske debattören Bjørn Lomborg har använt detta som argument för att tona ner allvaret. Läs forskares kommentarer om hans artikel här (från 2016). De tycks vara trötta på denna typ av cherry picking, öarnas landareal är bara en del av problematiken. Det handlar även om att saltvatten tränger in i färskvattnet och liknande. Likaså bygger framtida tillväxt av öarna på att korallreven mår bra, vilket inte heller är helt självklart med tanke på sjunkande pH och ökande vattentemperaturer.

Det är heller inte bara den genomsnittliga havsnivåökningen man måste beakta, här en studie som säger att samverkan med tidvatten och stormar osv inte är linjär. En ökning av 0,4 m kan vara förödande för låglänta öar.

Vad säger då professor Kench som var en av forskarna bakom artikeln NMI hänvisade till?

The researchers involved in the study later told Germany’s Der Spiegel magazine that they found this polarization unfortunate, as they take global warming very seriously. They were after all not saying that islands are unaffected by climate change, just that in the case of sea level rise things are more complicated than many people seem to think. It is also important to remember that their article solely dealt with sea level rise, which is only one of many effects of climate change, and selected islands in the Pacific.

Det tycks inte gå att komma undan det här att när en del befogad kritik förs fram så kastar många samtidigt ut hela barnet med badvattnet och menar att allt är en bluff.

Om man ska vara petig så sa ju inte heller SR att alla öar skulle försvinna under vatten. Och ibland får media skulden för saker som de aldrig har sagt:

Här en uppföljande kommentar till denna.


Nästa: Första larmen om smältande arktisk is gavs för 100 år sedan

Efter millennieskiftet har en populär spådom på forskarhåll varit att isen skulle vara smält inom tio år. Men hittills har så inte skett.”

Jag antar att det är en studie som jag skrivit om tidigare (en bit ner i inlägget) när Kvartal körde den välbekanta storyn om hur vi alltid levt under katastroflarm (miljölarm då, alla de andra överdrifterna glöms som vanligt bort). För ja, NMI:s artikel går i samma spår och radar upp tidningsklipp och diverse påståenden om att vi har tio år på oss.

Självklart tas alarmismen om en stundande istid upp. Läs: Alarmism om istid på 70-talet? Del II här.

NMI: ”Sammanfattningsvis har prognoserna om den arktiska isens försvinnande visat sig vara falska, gång på gång på gång.”

Jo, i de tidningsklipp som visades och enstaka studier. Men det nämns inget om att det inte alls alltid åt det alarmistiska hållet. Här från IPCC 2007 (bild från Skeptical Science).

Model projections reported by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) in 2007 underestimated the rates of change now observed in sea ice.

IPCC SROCC 2019:

NMI visar en bild på isläget 14 november och konstaterar ”Att tränga sig igenom här förutsätter assistans av någon rysk kärnkraftsisbrytare. Teoretiskt säkert möjligt. Men politiskt knappast opportunt.”

Så är det säkert. Här får man väl återigen lyssna på en raljerande journalist, diverse uttalanden från tidigt 1900-tal, tidningsurklipp eller på vad IPCC och forskarna säger. Att det går att hitta enstaka studier som pekar i olika riktningar är inget konstigt. Ingen förnekar att det varierar från år till år och inte heller att man inte har full koll på alla detaljer. Det är väl bara att hö-höa på. Nedan en video som visar hur andelen gammal is minskar allt mer:

Här i diagramform (från NASA)


Det är ganska tydligt att de beskrivna artiklarna har ett enda syfte: att så tvivel om IPCC. Så vem är det som skrivit dem?

En journalist som heter Svenolof Karlsson. Författare till boken Domedagsklockan ihop med Marian Radetzki och Jacob Nordangård.

Radetzski, DN 2009: ”Hotet om global uppvärmning är överdrivet och varningarna från FN:s klimatpanel ska inte tas som sanning. […]

Till skillnad från andra nationalekonomer har vi granskat de naturvetenskapliga grunderna.

Jacob Nordangård, är inte heller obekant i det här sammanganget. Enligt text från Klimatupplysningen: ”Jacob är doktorand på Linköpings universitet och har skrivit en studie i vilken han visar att klimatfrågan egentligen handlar om några få internationella tongivande aktörers egna maktambitioner att skapa en världsordning som de själva kontrollerar.

I en debattartikel i DN 2013 sammanfattar de sina åsikter. Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin.:

”Klimatet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.[…]

Men klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor.

En central roll i denna process har en rad tankesmedjor med stora resurser i ryggen haft, som Council on Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution, Chatham House, Romklubben och Trilaterala kommissionen, i samverkan med olika FN-organisationer som WMO, UNEP, IPCC och från och med nittiotalet även EU-kommissionen, ett stort antal miljö/lobbyorganisationer som WWF och Stockholm Environment Institute inte att förglömma.[…]

Detta förklarar varför de tongivande miljöorganisationerna efter detta så monotont har hänvisat till klimatet. De skulle riskera sitt stöd annars.

Finns det ett syfte bakom allt detta? Ja, olika syften. Ett, som öppet framförs av de nämnda tankesmedjorna, är att driva fram en globaliserad värld inte bara ekonomiskt utan också politiskt. Människor inom vänstern och miljörörelsen vill ha globala avtal av miljö- och klimatskäl. Internationella organisationer som FN och EU ser vägar till att stärka sin makt på bekostnad av nationalstaterna.

Om vi nu ska leka den leken: lobbyorganisationer brukar inte göra saker gratis. Säkert inte heller Näringslivets medieinstitut. Man kan ju undra vilken klient som vill betala för den typen av artiklar som beskrivits ovan? Jaja, vet inte om jag bryr mig, ni får fantisera fritt eller låta bli.

Aktivist i kostym

Det finns bara en sak som är säker, vad vi än gör – eller inte gör – så kommer det att gå åt helvete. USA:s bil- och petroindustri kollapsade ju när blyfri bensin skulle införas

Tyskland och Frankrikes kemiindustri rasade ihop samtidigt med ländernas BNP när EU:s nya kemikalielagstiftning REACH infördes

Mer än tjugo miljoner människor fick sätta livet till varje år efter freonförbudet

Eller kanske inte, för så blev det ju förstås inte.

Av någon anledning anklagas kampanjer likt dem ovan sällan för att vara alarmistiska eller för att vara drivna av aktivister utan av realister. Detta gäller även inom klimatdebatten.

Kyotoavtalet, som sammanställdes 1997 och trädde i kraft 2005, hade som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser skulle minska med minst 5,2 procent från året 1990 till perioden 2008-2012.

Avtalet motarbetades hårt av samma grupper som också gjort allt för att sprida tvivel om IPCC och deras slutsatser. Den amerikanska tankesmedjan Competitive Enterprise Institute (CEI) var – och är – en central spelare i denna fars. Svenska tankesmedjan Eudoxa AB fick 2007 CEI:s tillstånd att översätta och publicera rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning (web archive) skriven av aktivisten Iain Murray, även aktiv inom fossildrivna Cooler Heads Coalition.

Enligt rapporten skulle det självklart gå åt helvete för EU om vi uppfyllde Kyotoprotokollet (ref 22 nedan är en rapport från en frihandelstankesmedja: Thorning, M., “Kyoto Protocol and Beyond: Economic Impacts on EU Countries”, International Council for Capital Formation, oktober 2002:

:

Även om gällande SOP föreskriver att det per definition endast är miljöaktivister som kan vara alarmister, så kunde man ju för skojs skull kolla upp dessa aktivisters, förlåt realisters, spådomar…

Hur gick det med BNP?

Ganska okej. Och arbetslösheten?

För Spanien brakade det tokrätt åt skogen, men det beror, liksom hacken i BNP-kurvorna, på den finansiella krisen och har inte med Kyoto att göra. (Men vad du än gör, kom inte på idén att kritisera finansmarknaden och lånekarusellen som snurrar ända upp till stratosfären…)

Och utsläppen då? Ja, det verkar som att EU till och med överträffade målen. EU hade lovat 8% minskning mellan 2008-2012, vilket i verkligheten landade på 12 %.

Jamen vi har ju bara exporterat utsläppen säger du. Nej, det verkar inte så, här är även de konsumtionsbaserade utsläppen med (per capita följt av absoluta värden):

För de nämnda länderna:

Det går alltså åt rätt håll för EU, även om det går i allt för sakta mak. Det är i princip bara transportsektorn som ökar:

Jag tvivlar inte på att det kommer hojtas om Jamen… orsak-och-verkan då?… om vi inte sänkt utsläppen hade BNP stigit ännu mer och så vidare … allt för att trolla bort att CEI:s spådomar slog helt fel.

Detsamma gäller Gunnar Hökmarks farhågor – ja, under sin tid som EU-ledamot startade han tankesmedjan European Enterprise Institute som bland annat stred emot Kyoto. Han anställde en av den här farsens värsta aktivister, Chris Horner – även han advokat för Cooler Heads Coalition och avlönad av CEI (samtidigt som han var med i Hökmarks gäng. Nej, vi vet fortfarande inte vilka som finansierade deras verksamhet, vilket borde varit en självklarhet när man är förtroendevald och dessutom vice ordförande för EPP – EU:s största politiska gruppering).

[Tillägg 15/11]:

I ett policydokument om Kyoto beskriver Horner det som att EU mest leker med siffror, myglar med baslinjer för att lättare kunna utropa hur duktiga de är och att man flyttar runt enskilda länders bra resultat och mörkar andras. T ex nämns Sverige och Storbritannien medan ”The charts for Italy, Spain, Portugal, Greece, Ireland, Finland and others are not nearly so rosy.” Vi kan väl titta efter:

Det verkar onekligen som att det går åt rätt håll, eller i alla fall inte åt fel håll, även där efter Kyotoprotokollet började gälla.

Jamen, det är ju Kina som släpper ut mest, innan DE gör något ska vi inte göra något alls!” Nä, för då går det ju åt helvete.

Vad ska vi göra då, invadera landet? Vi får väl göra det vi kan och Kina är i allra högsta grad intresserade av EU:s marknad. Läs här om hur det lät exakt likadant om EU:s kemikalielagstiftning REACH. Samma aktivister, förlåt realister, ropade om att EU begick självmord:

I själva verket har EU klarat sig bättre än USA:s kemiindustri gentemot Kina. Och vet du, Kina har nu infört ett eget REACH.

Men whatever…

SvD-ledare ♥ Lomborg = sant / låt stå

Bjørn Lomborg: Fler isbjörnar och färre bränder. Larmen om alla hot mot miljön och planeten utelämnar hur mycket som blir bättre i takt med att vi blir rikare.

Så lyder rubrik och inledning till Lomborgs senaste alster på SvD:s ledarsida. Han är en dansk opinionsbildare (driver tankesmedjan Copenhagen Consensus Center) som tycks ha fri tillgång till alla världens konservativt/marknadsliberalt inriktade ledarsidor – och SvD:s är inget undantag. I grunden är han statsvetare som inte ifrågasätter uppvärmningen men larmar om att det kostar för mycket att göra något åt det (”ej kostnadseffektivt”).

Visst kan det behövas folk som är lite motvalls och ger kritik till klimatdebatten men få har väl blivit så ofta påkommen med felaktigheter, vilseledande statistik och tvivelaktiga källor som Lomborg. Han är energisk som få, upprepar sina budskap om och om igen och jag har aldrig sett honom backa från ett enda uttalande eller på något sätt tagit åt sig av den omfattande kritik han får. Läs mer Ja, Lomborg bör tas med stora nypor salt

Här följer några exempel från den senaste SvD-artikeln:

Visst har han rätt i att media gärna gottar sig i undergångsrubriker (inom alla områden), men det är inget giltigt skäl till att slira på sanningen i det man själv skriver, särskilt när man vill verka utifrån att vara forskare. Och det handlar inte om oskyldiga misstag som vi alla gör till och från. (Han är dessutom själv ganska duktig på att trycka på hur illa det kommer gå om vi åtgärdar utsläppen). Lomborg:

Här skriver han om att arealen som brinner varje år minskar globalt sett. Det är visserligen sant och även IPCC påpekar det (även om jag inte kollat siffrorna han nämner), men …

Orsaken till nedgången beror främst på en nedgång i Afrika eftersom människan där förändrat landskapet och minskat avsiktliga bränder som ofta anlagts vid jordbruk. Länk till nedanstående klipp med fler kommentarer från forskare om detta:

IPCC konstaterar samtidigt att skogsbränder i den boreala zonen har blivit större och förekommer mer frekvent. IPCC AR6 kap 2:

The boreal zone is also experiencing larger and more frequent fires, and this may increase under a warmer climate […] Box 4: Fire weather season has already lengthened by 18.7% globally between 1979 and 2013, with statistically significant increases across 25.3% but decreases only across 10.7% of Earth’s land surface covered with vegetation. Even sharper changes have been observed during the second half of this period (Jolly et al. 2015).[…] Fire frequencies under 2050 conditions are projected to increase by approximately 27% globally, relative to the 2000 levels

Man kan kanske tro att hyperlänken i Lomborgs kommentarer ”Modeller visar” skulle gå till en vetenskaplig artikel eller liknande som faktiskt visar på det han påstår. Men icke. Det är till hans egen debattartikel i Wall Street Journal, jag hittade dock inget där som skulle bevisa några modellresultat…


Lomborg/SvD:

Så vilka är dessa högljudda miljöaktivister som utropade att Stora Barriärrevet höll på att dö ut? Man får väl förmoda att Lomborg syftar på det som länkas till under ordet ”högljutt”? Det är alltså en vetenskaplig artikel i den ansedda tidskriften PNAS:

De redovisar data från undersökningar som sträcker sig över nästan tre decennier vilka visar en nedgång i koralltäckningen. Jag tycker du kan klicka dig dit själv och läsa vad de skriver om huruvida revet är nära på att dö ut på grund av korallblekning (hela artikeln är tillgänglig), här en mening från sammanfattningen:

Tropical cyclones, coral predation by crown-of-thorns starfish (COTS), and coral bleaching accounted for 48%, 42%, and 10% of the respective estimated losses, amounting to 3.38% y−1 mortality rate. Importantly, the relatively pristine northern region showed no overall decline.

Inte riktigt vad Lomborg påstår. Det är fan pajasaktigt att kalla dessa forskare miljöaktivister i nedlåtande ton. Vad det gäller dödsrunan i The Guardian, här är länken, det var en lång artikel med fina bilder, men jag orkade inte läsa den för tillfället.

Och det här med en rekordstor koralltäckning i år. SvD:s ledarsida och Lomborg framställer det nästan som ett scoop och brer på med ett separat citat i stora bokstäver! Ungefär som att två tappra forskare ska ha avslöjat information som någon (oklart vem) skulle ha försökt hålla hemlig.

I verkligheten utanför konspirationsbubblan är ”scoopet” resultatet från ett övervakningsprogram som pågått i över 30 år och är redovisat i en årlig rapport. Projektet drivs av Australian Institute of Marine Science, AIMS (ja, tre av de fyra ”högljudda miljöaktivisterna” bakom ovanstående PNAS-artikel var (är?) knutna till AIMS).

Men visst, det stämmer att det var rekordnivåer av hårdkoraller i norra och centrala delar av revet (södra delen hade minskat något) och många har säkert inte hört talas om det (?). Men finns det något mer man kanske ska beakta innan man ropar hej?

För det första är det endast en sorts snabbväxande hårdkorall som står för det mesta av ökningen. Tyvärr är de också de mest sårbara för korallblekning, stormar och törnekrona (som äter koraller), dvs det kan gå snabbt att radera uppgången.

”As recorded previously, most of the recovery was driven by increases in the fast-growing Acropora corals, which have proliferated across many GBR reefs. Once established, these corals enter an exponential growth phase that rapidly increases measures of percent hard coral cover, as documented in this year’s results. However, they are particularly susceptible to wave damage, like that generated by strong winds and tropical cyclones.

They are also highly susceptible to coral bleaching and are the preferred prey for crown-of-thorns starfish. Therefore, large increases in hard coral cover can quickly be overturned by disturbances on reefs where Acropora predominate.”

Och för det andra finns det andra oroande trender. I år var första gången en omfattande korallblekning inträffade trots att det var ett La Niña-år, vilket är den kalla fasen i den så kallade ENSO-cykeln (ändrade havsströmmar i tropikerna enkelt uttryck). Normalt sett sker blekningarna under dess varma fas, El Niño. Den ackumulerade värmen i år var dock inte så hög att man hade förväntat sig någon omfattande död. Men så här ser utvecklingen ut vad det gäller förhållanden som ger korallblekning (GBR = Great Barrier Reef), tillfällena kommer allt tätare och chansen till återhämtning minskar:

Till det kan läggas att även vattenkemin håller på att förändras med sjunkande pH på grund av koldioxiden. Läs vad IPCC skriver om korallreven i IPCC AR6 WG2 kapitel 3.4.2 sid 410.

Klart man inte ska överdriva, men att stirra sig blind på enstaka positiva tecken blir lätt Bagdad-Bob-retorik. Inget nytt för Lomborg dock, ett klassiskt klavertramp från 2008 då han tyckte att vi inte skulle fokusera på havsnivåökningarna när data faktiskt visade på en nedgång:


Lomborg/SvD:

Det är helt sant att Al Gore i sin film felaktigt angav att man hittat isbjörnar som drunknat på grund av att det inte fanns någon is att kravla upp på (i verkligheten handlade det sannolikt om att de drunknat i en storm).

Det är också sant att diverse tårframkallande bilder med till synes svältande isbjörnar har spridits med budskapet att isbjörnarna är akut utrotningshotade. Så är inte fallet, den är klassad som sårbar i IUCN:s röda lista och minskad havsis anges som största hotet. Här är en bra artikel om problematiken med att överdriva hotbilden.

Men det betyder inte att det är problemfritt och att man därför kan ljuga åt andra hållet.

Lomborg påstod i sin bok Cool It! från 2007, precis som i SvD-artikeln nu, att det fanns 5000 isbjörnar runt 1960 och att det nu finns +20000, det vill säga att isnallarna stortrivs och det är ingen fara. Peter Dykstra på CNN försökte ta reda på var uppgifterna kom ifrån och kontaktade Lomborg, som i boken bara hade refererat till ”Krauss 2006”.

Det visade sig vara tidningsartikel i New York Times men vid förfrågan kunde journalisten Krauss inte komma på varifrån han hade fått uppgifterna (”det var allmänt känt typ”).

Senare mejlade dock Lomborg en ny referens till Dykstra: en rapport från Rysslands jordbruksdepartement skriven av Uspensky. De hade undersökt några isbjörnspopulationer i dåvarande Sovjetunionen och sen extrapolerat siffran till resten av Arktis och kommit fram till ungefär 5000 nallar runt 1960-talet.

Annars brukar det vara zoologen Susan Crockford som det hänvisas till (och förstås: i egenskap av den enda som vågar ”säga som det är”™ har hon tydligen fått en liten månatlig peng av fossildrivna Heartland Institute). Hon har skrivit artiklar utgivna av lobbygruppen GWPF + en bok och varit inblandad i diverse ”akademiska isbjörnsbråk”. Hon försvarar i alla fall Uspenskys siffra på 5000 isnallar runt 1960-talet.

Men kollar man vad isbjörnsforskare säger tycks de vara rörande överens om att det inte finns data från 60-talet för att säga varken bu eller bä. Här en reviewartikel från 2018. Att stammen växte på 70-talet kan till stor del härledas till jaktförbud och så här såg det ut från senaste räkningen:

Några populationer växer, andra minskar medan för de flesta saknas tillförlitlig data för att avgöra trenderna. Man vet m a o ganska lite om populationerna men det skiter Lomborg fullständigt i, han är bara ute efter att opinionsbilda och använder de siffror som passar in.

Här en artikel om myter kring isbjörnarna.


Sen kommer det här med att fler dör av kyla än av värme, men det är som att jämföra äpplen och päron. Dödsfall i samband med värmeböljor kommer ganska direkt och kopplingen till temperaturen är tydlig. Så är inte fallet med dödsfall relaterade till kyla. Flera studier visar att den pågående uppvärmningen inte alls kommer ”spara liv”. Läs kommentarer från forskare på området här.

Visst har människans tillvaro på jorden blivit bättre precis som Lomborg säger. Han tar upp luftföroreningar som tidigare krävde mängder med liv även i Europa har minskat. Betänk då att utsläppsminskningar av både svavel och freoner har kommit till genom en enorm kamp mot exakt samma organisationer och ofta samma personer som inte accepterar IPCC::s slutsatser om klimatet, inte för att samhället åstadkom det av sig självt genom att vi blev rikare.

Nu orkar jag inte mer 🙂

Här finns fler inlägg jag skrivit om Lomborg, här en video om hur Lomborg vill prata ner elbilar med hjälp av cherry picking.

Klimatkalabaliken i Riksdagen

Det är sällan debattinlägg i Riksdagen väcker sådan uppmärksamhet som det Elsa Widding (SD) höll häromdagen. Hon menade (som alla redan hört) att klimatmålen var kontraproduktiv symbolpolitik och att det inte fanns vetenskapligt stöd för en klimatkris. Läs vad några klimatforskare anser om detta på Källkritikbyrån: Forskare om Elsa Widdings uttalanden i riksdagen: Felaktig bild

Om man vill kalla det en kris eller inte är ju en värderingsfråga. Efteråt har sociala medier flödat av berömmande ord i stil med att äntligen berättar en utbildad och påläst person vad som *egentligen* står i IPCC-rapporterna (till skillnad mot den ljugande mainstream media).

För det är ju vad Widding själv påpekar att hon gör, det vill säga accepterar slutsatserna i IPCC:s rapport WG1 (den delrapport som hanterar fysiken bakom klimatförändringarna). Jag har visat gång efter annan att så är inte fallet. Det visste SD om redan innan hon blev uppsatt på deras riksdagslista och enda anledningen till att hon fick den platsen är att föra ut just det budskap hon gjorde i sitt anförande. Allt annat är bara trams och att helt inkompetensförklara SD:s ledning.

Martin Kinnunen kontrade med att det är han som ansvarar för SD:s klimatpolitik och partiet hade inte granskat Widdings anförande.

Hoppas media kan se igenom denna charad, för finns det något som ens antyder att SD accepterar IPCC:s slutsatser? De röstade som enda parti emot Parisavtalet, säger sig nu stå bakom det men vill inte genomföra någon åtgärd för att leva upp till det (förutom kärnkraft då), det enda som hörs är tomma ord. Widding säger att klimatfrågan gör att alla andra miljöfrågor hamnar i skymundan. Jag hittade dock inte en enda punkt i SD:s valmanifest som riktade sig mot detta (heller).

Efter IPCC släppte sin senaste rapport AR6 WG1 i augusti 2021 valde Widding att kritisera den utifrån förvillarorganisationen Clintels rapport (hennes video nr 44). Under våren 2021 lyfte hon fram deras ståndpunkter även i exempelvis video nr 38. Som jag har redovisat tidigare går det inte att acceptera BÅDE IPCC:s och Clintels slutsatser – de är varandras motsatser i det mesta!

SD är medlemmar i European Conservatives and Reformists group in the European Parliament (ECR). Deras representanter är enligt ECR:s hemsida:

Peter Lundgren som i utfrågning inför EU-valet 2019 förde fram att det inte skett någon uppvärmning på 18 år. Samma år ordnade ECR en session i EU-parlamentet med rubriken: There is no climate emergency. Underlag? Clintel förstås (bild från Twitterinlägg):

Kommentar om Clintels upprop från klimatforskare: Climatefeedback här. Ja, det är exakt samma upprop som Widding både har skrivit på och använder som ”faktaunderlag” i sina videor jag refererade till ovan.

Clinteluppropet: ”Klimatpolitiken måste respektera vetenskapliga och ekonomiska realiteter”

Tidöavtalet om klimatpolitiken: ”Politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta.”

Fascinerande att man kände behov av att precisera detta. Om man vill kan man ju spekulera i korrelationer här men vem är jag att göra det…

Jaja, vad jag vill ha sagt är att jag hoppas media inte enbart gräver ner sig i Widdings uttalanden utan belyser att inte heller SD som parti tycks acceptera IPCC:s slutsatser (mer än som läpparnas bekännelser). Med det sagt är det förstås viktigt att sakligt bemöta tokigheter. Så nedan följer några kommentarer på Twitterinläggg från Widding efter riksdagsanförandet.

I en video lägger hon upp följande bild som ska visa att det var varmare förr. Bilden verkar tagen från bloggen WUWT (?). En omtalad graf med rekonstruerad temperatur utifrån från en isborrkärna på Grönland (blå linje) har klistrats ihop med en global medeltemperatur uppmätt med termometer (röd linje). Så kan man helt enkelt inte göra och den är helt missvisande.


(Läs gärna om efterspelet till mitt Aktuelltinslag där jag påtalade detta vanliga grepp om Grönlandsgrafen och Widdings påstående i anmälan till Granskningsnämnden att hon aldrig använt denna graf felaktigt…).

På Twitter fick hon mothugg från Mathias Cederholm som konstaterade att det går helt på tvärs mot IPCC:s slutsats (som hon samtidigt säger sig stå bakom):

Jag förklarar nedan varför svaret är anmärkningsvärt och varför nedanstående tillägg gör saken än värre:

Widding med flera gillar att påstå att det som står i IPCC:s Sammanfattning för beslutsfattare (förkortat SPM i Widdings svar) inte stämmer överens med det som står i huvudrapporterna. De har dock svårt att lägga fram bevis för detta: Är IPCC:s sammanfattningar politisk propaganda?

Det gäller även denna gång, grafen med temperatur från de senaste 2000 åren finns även i huvudrapporten, här är en version:

Widding brukar hänvisa till Fredrik Charpentier-Ljungqvists (FCL) bok från 2009: Global nedkylning. Klimat och människa under 10000 år. FCL är docent i både historia och i naturgeografi. I hans vetenskapliga artikel från 2009 redovisas en rekonstruktion av temperaturen 2000 år tillbaka i tiden på norra halvklotet, tropikerna exkluderat. Framförallt ses en varm medeltid vilket brukar lyftas fram som att den går emot tidigare forskning som ”alarmisterna” publicerat, vilket i förlängningen då visar att nuvarande uppvärmning inte är något anmärkningsvärt.

Men det nämns i FCL:s sammanfattning att så inte är fallet även om det skiljer i detaljer: ”Our temperature reconstruction agrees well with the reconstructions by Moberg et al. (2005) and Mann et al. (2008) with regard to the amplitude of the variability as well as the timing of warm and cold periods” De har ju heller inte undersökt exakt samma yta av jorden.

Nedan gestaltat av Skeptical Science, där FCL:s graf är inritad i samma diagram som Mann och Mobergs rekonstruktioner:

2017 gav FCL ut en ny bok Klimatet och människan under 12 000 år vilket fick Klimatupplysningen att tjura ihop då FCL nu tycks acceptera IPCC:s slutsatser (jag har själv inte läst den). Ingemar Nordin:

Ann ger boken en rejäl genomgång, särskilt vad gäller Fredrik Charpentier Ljungqvists syn på den brännande frågan om vår moderna globala uppvärmning. Jag förstår hennes besvikelse. Ty författaren argumenterar inte för sin ståndpunkt härvidlag utan köper helt enkelt IPCCs rapport från 2013 rakt av.” (läs recension här)

Vidare kan man konstatera att den hockeyklubbsliknande graf som redovisas i IPCC:s senaste rapport är en rekonstruktion av en global medeltemperatur (inte norra halvklotet som är de vanligast förekommande). Den bygger på en artikel från nätverket Page2k från 2019. Och FCL är en av författarna. Jag fick inget svar på om han fortfarande ska anses som en trovärdig källa?

Widding väljer dock att istället för IPCC hänvisa till ett blogginlägg av McIntyre. Det hela handlar om en evighetslång historia om huruvida den medeltida värmeperioden har fuskats bort av mainstream forskare och Michael Mann i synnerhet: Medeltida värmeperioden och Manns hockeyklubba

Widdings kommentar om detta ”Hockey klubban är inte seriös ochhar under många år varit föremål för diskussion och till och med rättsprocess om jag inte minns fel. Många välkända klimatforskare anser att den är ett falsarium.”

Det visar tydligt varifrån hon hämtar sin kunskap. Den där rättsprocessen handlade om ett förtalsmål och hade inget med att hockeyklubbsgrafen skulle ha avslöjats som fusk att göra. Men det är en aldrig övergående myt som fortfarande valsar runt (läs Nej, Mann förlorade inte o domstol, där hittar du även länk till domstolsutlåtandet):

Jaja. Förhoppningsvis är opponenter och media pålästa och kan förhålla sig sakliga (allt annat är kontraproduktivt) för så här kommer det fortsätta. Saker kommer tas ur sitt sammanhang, siffror kommer rabblas och det kommer påstås att media och alarmister enbart hänvisar till ett numera osannolikt (men inte omöjligt) värstascenario.

För övrigt är det intressant att se hur SD tycks följa Steve Bannons mall till punkt och pricka:

Steve Bannon: Bannon told Lewis. “The real opposition is the media. And the way to deal with them is to flood the zone with shit.

En slump?

PS (notera att IPCC i sin sammanfattning inte ens redovisar värstascenariots övre gräns, i motsats till vad som ofta påstås, dvs satt de enbart skulle fokusera på detta).

Föreläsningar

September blev närmast parodiskt smärtsam. Började med ett inflammerat muskelfäste i höften (kunde knappt gå eller ens sitta normalt). Sen började axeln krångla och det verkar inte bättre än att det handlar om ”frusen skuldra” (igen, haft det i andra axeln och det är inget kul :/ ). Kryddade av med ett rejält tandläkaringrepp i förra veckan 🙂

Jaja, ville bara ynka mig lite. Tur att det finns kul saker att se fram emot, har tre föreläsningar inbokade:

Mån 24 okt MILJÖL AW 17-18 Teaterbrasseriet på Scandic Grand Central Stockholm. Föredraget börjar ca kl 18.

MILJÖL arrangeras av Artister för Miljön, Läkare för Miljön, Idrottare för Miljön och Ingenjörer för Miljön, med hjälp av vänligt bistånd med lokaler från Scandic Grand Central. Se inbjudan på Facebook, öppet för alla.


Ons 26 okt 18.00-19.30 Lunds stadsbibliotek

Föreläsningen arrangeras av Lunds Naturskyddsförening, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Stadsbiblioteket i Lund. Evenemanget är gratis att besöka, ingen föranmälan krävs.


Ons 9 nov Hulåns ordenshus, Vansbro


Kemisten, författaren och klimatdebattören Maths Nilsson föreläser utifrån sin bok Spelet om klimatet, en skildring av hur klimatdebatten blivit så polariserad som den är på sina håll än idag. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att senare inta en rakt motsatt hållning och anse att det mest handlade om alarmism?

Nej, jag levererar inte ”den enda sanningen” om vad som ligger bakom klimatförändringarna. Däremot kommer jag ge flera exempel på varför man bör vara försiktig med att utan vidare acceptera allt man läser i denna debatt.

Nättidningen Kvartal: nyttig idiot eller nyttig klimatmotvikt? del 2/2

I förra inlägget om Kvartals klimatrapportering visade jag exempel på ett i mina ögon uppseendeväckande körbärsplockande för att beskriva mediers och forskares kärlek till undergångsretorik. Här följer en titt på en annan artikel.

I september förra året kunde man läsa en rubrik på SvD:s ledarsida: Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer. Det var lobbygruppen Näringslivets medieinstitut (NMI) som gjorde reklam för sin rapport. De hade undersökt hur Dagens Nyheter, Sveriges Radio, Svenska Dagbladet och Aftonbladet rapporterat om havsnivåökningarna. En mer genomgripande analys än att plocka ut enstaka artiklar alltså. Bra förstås.

Artikelrubriken visar deras slutsats, bara det att de var tvungna att bortse från 75 procent av de undersökta artiklarna samt felklassa ett antal för att komma fram till ett resultat som med bara en hårsmån visade en majoritet alarmistiska artiklar enligt deras klassificering. Pinsamt rent ut sagt.

I inlägget på NMI:s hemsida som presenterar rapporten hänvisas till en artikel på Kvartal. Kvartals vetenskapsjournalist Henrik Höjer hade nämligen två dagar innan NMI:s rapportsläpp skrivit en artikel med rubriken : Varför överdriva havsnivåhöjningen? Säkert en tillfällighet förstås, men vad står i artikeln?

Överdrifterna

Som ni förstått tycker jag det är nördigt spännande att kolla vad det egentligen står i de referenser som används i den här typen av artiklar…

Höjer börjar med att beskriva hur en artikel från 2001 i spanska tidningen El Mundo beskriver ett minst sagt överdrivet skräckscenario om hur det kommer vara år 2020. Men vem framförde detta och i vilket sammanhang?

Ingen aning, det refereras nämligen bara till en uppsats skriven av författaren Nathan Shachar i en ny antologi (som Höjer själv medverkat i) och den går inte att hitta via Google. Är det viktigt? Jo, det är i mina ögon en viss skillnad om en forskare och/eller vetenskapsjournalist skrivit det eller om det är en text från kultursidorna skriven av en dystopiförfattare. Om det är så är det ju i klass med att vara upprörd över att EN pappa för tjugo år sen var chockad över texten på Pekås vingummin

Nästa exempel: ”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”

Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att ens första reaktion borde vara att fråga sig om det är sant, påstod ABC verkligen detta?

Inte heller här får vi någon källa så jag vet inte varifrån de hämtat uppgifterna men låt mig gissa: Här är en artikel på Media Research Center (MRC) Newsbuster från 2015: FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015. Samma artikel länkas till i flera ”skeptikerforum” liksom i en artikel på NetZeroWatch. Den senare är en av Europas mest aktiva ”klimathotsskeptiska” lobbygrupper (hette fram till 2021 The Global Warming Policy Foundation (GWPF)). De anser inte ens det vara bevisat att koldioxidökningarna beror på mänskliga utsläpp.

MRC har beskrivits som en av de ”mest aktiva och mest välfinansierade konservativa organisationer” i USA (exempelvis Mercer och Exxon). De dissar IPCC:s syn på klimatvetenskapen och jobbar aktivt med att kritisera andra mediers bevakning av klimatfrågan.

Om inte det får några varningsklockor att ringa kanske man inte ska kalla sig journalist.

MRC visar en reklamsnutt från 2009 för ett kommande program på ABC. Och visst är den dramatisk (se i MRC-länken ovan). De visar också en animation av hur New York kommer hamna under vatten, men ingenstans nämns att detta skulle ske år 2015. Här en genomgång.

Alltså, filmen ÄR olidligt dystopisk även om jag bara sett korta snuttar: Earth 2100. De beskriver (start ca 56:40 min in) en framtid år 2075 och att New York då drabbas av en ödesdiger stormflod. (I animeringen beror detta på att översvämningsskydden inte kunde fällas ner på grund av ett tekniskt fel). Dvs det är inte 2015 och de påstår inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten då.

Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar. Det lär knappast bli bättre med stigande havsnivåer.

Man ”får” kritisera sådana här program, men så länge kritiken består av ett papegojliknande upprepande av felaktigheter från de vanliga ”smitthärdarna” på nätet får man finna sig att inte bli tagen på allvar.

  • Om någon skulle vara intresserad av vad senaste vetenskapliga bedömningen för USA är: By 2050, the expected relative sea level (RSL) will cause tide and storm surge heights to increase and will lead to a shift in U.S. coastal flood regimes, with major and moderate high tide flood events occurring as frequently as moderate and minor high tide flood events occur today. Without additional risk-reduction measures, U.S. coastal infrastructure, communities, and ecosystems will face significant consequences

Det är inget ovanligt med de här visklekarna när det gäller havsnivåökningar, se den här videon om en av de vanligare om just påstådda spådomar om att New York ska stå helt under vatten (börjar ca 19 min in, ska starta automatiskt där):

Och här en visklek om Maldiverna.


Kvartal: ”Och BBC förutspådde till exempel 2007 ett isfritt Arktis redan 2013, vilket förstås inte slagit in.

Inte heller här går länken till originalartikeln utan till ett inlägg på Forskning och framsteg som Höjer själv har skrivit 2014. Det är en notis och där skriver han:

Maslowskis prognos fick även stöd av andra forskare, exempelvis Mark Serreze, som fick avsluta artikeln med orden: ‘Maslowski är en smart person, och det skulle inte förvåna mig om hans framskrivning skulle stämma.’”

Om man ska vara petig så var det förstås inte BBC som förutspådde ett isfritt Arktis utan de rapporterade om vad en forskargrupp kommit fram till i en studie. Läser man BBC-artikeln ser man att Höjer i sin FoF-artikel utelämnat början på det avslutande citatet. Inkluderar man hela får citatet en annan innebörd, dvs forskaren som citeras håller inte riktigt med slutsatserna från den nya studien (även om han förstås inte kan avfärda det utan vidare):

I think Wieslaw [Maslowski] is probably a little aggressive in his projections, simply because the luck of the draw means natural variability can kick in to give you a few years in which the ice loss is a little less than you’ve had in previous years. But Wieslaw is a smart guy and it would not surprise me if his projections came out.”

I artikeln redogörs också för att nästan alla andra forskare har kommit fram till annorlunda resultat och att det har varit notoriskt svårt att bedöma isavsmältning m m (som följt värstascenarierna). Man får i mina ögon inte alls intrycket av att forskare skulle vara överens om detta resultat. Från artikeln:

”These other teams have variously produced dates for an open summer ocean that, broadly speaking, go out from about 2040 to 2100.”

”In the end, it will just melt away quite suddenly. It might not be as early as 2013 but it will be soon, much earlier than 2040.”

”My thinking on this is that 2030 is not an unreasonable date to be thinking of.

Ni kan ju läsa och bedöma själva om huruvida BBC:s rapportering är alarmistisk eller inte. De lyfter fram vad ”mainstream” forskning säger och det framgår att just den studie de hänvisar till sticker ut. Det är så här det ser ut inom all vetenskap och också anledningen till att man inte ska dra för stora växlar på enskilda nya studier. Men menar Höjer/Kvartal att media ska självcensurera och inte alls rapportera om dem?

(Det finns gott om än mer alarmistiska studier som media inte rapporterar om).


För att verkligen skruva in hur illa alarmismen är möts vi av en fet rubrik och länk till en bra och resonerande artikel på FoF. Även Höjer tycker själva artikeln är bra men han reagerar på att den bildsatts med Globenarenan nästan under vatten:

”Globen nästan under vatten

Även svenska medier har gett liknande bilder. I Forskning & Framsteg kunde man se Globen, till hälften dränkt i vatten, i en artikel från år 2013. Texten var förvisso nyanserad – men bildspråket bet sig fast”

För mig är det helt obegripligt att man kan gå i taket enbart för en sådan bild och i mina ögon mer ett tecken på att vederbörande verkligen letar efter fel. Men vad vet jag?

Nåväl, han klargör att Globen är 85 m hög och ligger 45 m ö h och frågar Lennart Bengtsson, professor emeritus i dynamisk meteorologi, om vad han tycker om sådana här skräckscenarier. Svaret blir förstås att det är tokigt. Som man frågar får man svar kanske…

Men säger LB verkligen att det inte kommer bli några större problem med havsnivåhöjningarna i framtiden? De pratar mest om Sverige och nej, vi kommer inte vara de som drabbas värst i världen. (Men är det verkligen så många som påstår det?)* Det är väl framförallt länder i Asien som brukar nämnas och som redan drabbats hårt på sina håll. Och det säger även LB i Kvartals artikel:

– Det är ingen större dramatik för Sveriges del i denna fråga, säger han. Men länder som Filippinerna, och delar av USA:s sydkust kan på sikt få rejäla problem. Och vissa länder är redan utsatta.

Bild härifrån: Global mean sea level (GMSL) has risen about 21 cm since 1900, at an accelerating rate.

Höjer upplyser sedan att det endast är fem procent av jordens befolkning som lever i områden på lägre än fem meter över havet och att för den stora majoriteten av jordens befolkning är kommande havsnivåhöjningar inte det stora problemet. Det stämmer säkert. Så här säger IPCC:

IPCC AR6 WG2:Across these studies, by 2100, 158–510  million people and USD 7,919–12,739  billion assets under RCP4.5, and 176–880  million people and USD 8,813– 14,178  billion assets under RCP8.5 will be within the 1-in-100-year floodplain (very high confidence).

Det är ju ändå några stycken. Och man kan ju inte stirra sig blind på en global medelnivå, det varierar på olika ställen och det är framförallt vid stormfloder och liknande som de riktiga problemen uppstår då havsnivån kan stiga flera meter.

Artikeln avslutas, som de alltid tycks göra, med något om Greta Thunbergs alarmism. Förstås. Korrelationen mellan artiklar som tar upp det och själva överdriver åt andra hållet är närmast hundraprocentig …


Nej, jag har inte läst allt om klimat på Kvartal och jag har bara tittat på inlägg vars rubrik ser ut att handla om själva vetenskapen. Jag tycker exempelvis Ola Wongs artikel om Kina och kolkraften var intressant även om jag inte håller med om alla slutsatser, men det är ju en åsikt och en helt annan sak.

Till skillnad från en del andra har jag heller inget att säga om att man intervjuar Lennart Bengtsson även om man ska vara medveten om att hans påståenden om en klimatkris handlar om åsikter och värderingar. Han har till exempel bevisligen uttalat sig väldigt felaktigt om Grönlands och Arktis isar.

Jag tror inte för ett ögonblick att Kvartal medvetet vill förvilla men jag vidhåller min ståndpunkt att ”konservativ media” är fullständigt urusla på att kritisera överdrifter (som existerar) i klimatfrågan. Istället bidrar de till förakt och minskad tillit till vetenskap och kunskap:

Kritiken mot medias klimatrapportering är bedrövligt dålig – Maths Nilsson, författare
Jag har inte klimatångest, är bara less – Maths Nilsson, författare
Klimatet och journalistiken – Maths Nilsson, författare

Och orsaken är ganska uppenbar: en väldigt naiv inställning till de källor de tycks hämta information ifrån.


*Angående svenska havsnivålarmrapporter: Jag gissar att en del kommer slänga fram nyheten från 2019 om att Malmö kommer ligga under vatten år 2100. Självklart är det alarmistiskt och oansvarigt att som Aftonbladet lämna en låst artikel med enbart följande text tillgänglig: ”Skräckscenario hotar stora delar av staden. Havet riskerar stiga med 265 centimeter.

I deras TV-reportage framgår det att det är under extremhändelser där lågtryck och vindar mm samverkar. Även i SVT framgår det tydligt att det rör just i ett värstascenario. Uppgifterna kommer från en rapport/riskanalys av framtida havsnivåökningar gjord av SKR och SMHI. De har utgått från två av IPCC:s scenarier (som inte är en prognos över hur det kommer bli, utan en sannolikhetsbedömning utifrån givna utsläppsnivåer etc).

Man hade kunnat föra en diskussion om vilken risknivå som kommunerna ska förbereda sig på, men det tycks stört omöjligt i det uppskruvade debattläget. Värstascenariot som SMHI använder är nämligen RCP8.5 som de allra flesta forskare numera anser vara osannolikt numera. Men å andra sidan, när det gäller smältningen av glaciärer finns det en hel del osäkerheter och avsmältningen har följt värstascenarierna för havsnivåökning.

IPCC: ”Importantly, likely range projections do not include those ice-sheet-related processes whose quantification is highly uncertain or that are characterized by deep uncertainty. Higher amounts of global mean sea level rise before 2100 could be caused by earlier-than-projected disintegration of marine ice shelves, the abrupt, widespread onset of Marine Ice Sheet Instability (MISI) and Marine Ice Cliff Instability (MICI) around Antarctica, and faster-than-projected changes in the surface mass balance and dynamical ice loss from Greenland. In a low-likelihood, high-impact storyline and a high CO2 emissions scenario, such processes could in combination contribute more than one additional meter of sea level rise by 2100.”

Och är det mer fel att använda det scenariot än att föra fram Lennart Bengtssons siffra på 0,5 meters höjning vid 2100 och intala folk att det är ”sanningen” med tanke på osäkerheterna? Och antyda att SMHI inte tar hänsyn till landhöjningen (vilket de gör, här kan man kolla vad SMHI beräknat för olika scenarier på olika platser i Sverige.). Siffran man (rimligtvis) behöver förbereda sig för är det vattenstånd som kan förväntas vid stormfloder och liknande. Men vilken risknivå är rimlig? Ska media ignorera rapporter som det här?

Och till sist en filosofisk fråga: Jag har aldrig riktigt greppat hur långt fram i tiden en risk/fara ska ligga för att det är okej att hö-hö:a bort den som alarmism. För det stannar ju inte på något magiskt sätt år 2100. Hur många människor ska finns i riskzonen för att man kan kalla det kris? Vilka delar av världen räknas?

För ja, det finns paleontologiska data som visar att havsnivåerna stigit med meter i plural under ett århundrade.

Paleoclimate data reveal sea level rise of several meters in a century (Fairbanks, 1989; Deschamps et al., 2012). Those cases involved ice sheets at lower latitudes, but 21st century climate forcing is larger and increasing much more rapidly. Atmos. Chem. Phys., 16, 3761–3812, 2016

IPCC SPM AR6

Jag menar, det är ju tydligen okej att larma om en nära förestående klimatdiktatur baserat på typ två professorers uttalanden (Randers respektive Tännsjö) om att det kanske skulle behövas. Ja, varenda kulturdebatt/ledarsidaartikel som vill vara lite edgy har tagit upp det under en radda år nu (t ex SvD ledare: Ropen på klimadespoti växer).

Jörgen Huitfeldt, chefredaktör Kvartal: Det finns en egenskap som alla journalister – ja rent av nästan alla människor – som jag tycker om delar: Det är nyfikenheten. Instinkten att aldrig ta ett påstående för sant bara för att det uttalas av en auktoritet. Att ständigt vara på jakt efter mer kunskap, mer nyansering, mer precision. Men denna egenskap måste också balanseras av förmågan att kunna skilja veriferbar fakta från tolkningar, åsikter och värderingar.

Jag tror att om Jörgen levde efter denna nyfikenhetsdevis även i klimatfrågan skulle han bli förvånad över hur icke-ignorerade alternativa förklaringsmodeller och forskare har blivit. Ja, du hittar Lindzens, Currys, Svensmarks, McKitricks, Spencers osv studier kommenterade i IPCC-rapporterna. Det journalistiska borde vara att verifiera vad bloggarna säger mot just verifierbar vetenskap och upprepande av saker jag visat ovan (och i ett otal andra inlägg).

Jörgen Huitfeldt: ”själva den vetenskapliga grunden bakom hur klimatet utvecklas är så komplex och att vårt klimat kan påverkas av så många faktorer att en stor portion ödmjukhet är påkallad.

Jag tror att om han applicerade lite av den ödmjukheten skulle han bli varse att det bevisligen finns folk och organisationer som avsiktligt ljuger och förvillar. Clintel påstår t ex

Other historical reconstructions by Tamo, Fortin and Gajewski found that Arctic temperatures were 1-2°C warmer during most of the first millennium and in particular during the Medieval Warming Period”.

Medan själva studien visar sina resultat så här:

Och det är ingen engångsföreteelse. Ja, slappa inlägg som de jag bemött ovan bidrar i allra högsta grad på att dra undan mattan för allt vad tillit och verifierbar fakta heter. Det är inte att nyansera.

(NEJ, JAG PÅSTÅR INTE ATT NÅGON PÅ KVARTAL ”FÖRNEKAR” KLIMATFÖRÄNDRINGARNA)

Nättidningen Kvartal: nyttig idiot eller nyttig klimatmotvikt? del 1/2

Det är en tillspetsad rubrik eftersom detta inlägg handlar om den delikata uppgiften att kritisera klimatalarmistiska rubriker och uttalanden som inte har stöd i forskningen. För precis som i alla komplexa frågeställningar finns det saker på ”båda sidor” som kan kritiseras.

Två klimatalarmistiska exempel: en artikel skriven av David Wallace-Wells, författare till den uppmärksammade boken Den obeboeliga planeten, sågas av forskare. Det är också bisarrt att Michael Tjernström, professor i meteorologi, av ett fåtal blev utskälld som klimatförnekare för att han kritiserade ett specifikt uttalande av Greta Thunberg.

Jag tycker att både Jörgen Huitfeldt och Staffan Dopping på Kvartal oftast gör grymt bra intervjuer och jag tror att Kvartal ärligt försöker utgöra en nödvändig motvikt i ofta väldigt polariserade frågor.

Problemet är att om man framför kritik som får det att låta som att ett allvarligt – och objektivt existerande problem – knappt existerar, så är det lätt att framstå som Bagdad-Bob och att man faktiskt bidrar till att förvilla istället för att klargöra. Lyfter ett par exempel så får ni väl avgöra själva. Det här inlägget handlar om en Kvartalsartikel som pekar på att det inte var länge sen det larmades om en ny istid.

[Uppdatering: 21/11 -22, flyttade nedanstående stycke från slutet hit:]

Visst har det larmats om en ny istid, även från forskarhåll, men det har knappast varit den ”gängse vetenskapliga uppfattningen”. Du behöver inte ta mitt ord på det, så här skrev Richard Lindzen, en av de mest notoriska IPCC-kritiska klimatforskarna genom åren, om saken i en text från Cato Institute (tankesmedja grundad av Koch-bröderna (oljebranschen)) (pdf-artikel) :

“Indeed, the global cooling trend of the 1950s and 1960s led to a minor global cooling hysteria in the 1970s. […] But the scientific community never took the issue to heart, governments ignored it, and with rising global temperatures in the late 1970s the issue more or less died.” 

Och här en översikt om de vetenskapliga publikationer som avhandlat ämnet:

Den här saken har ältats i decennier och ja, det är tröttsamt att det bara fortsätter. Jag har skrivit om det här: Alarmism om istid på 1970-talet?


Ny istid på g?

I december 2021 skrev Kvartals vetenskapsreporter Henrik Höjer en artikel med rubriken Från istid till värmedöd. Den går ut på att både media och forskare hängett sig åt undergångsretorik och artikeln lämnar en med känslan av att forskare inte alls varit särskilt överens om en kommande uppvärmning förrän just under de senaste åren. Snarare skulle de för bara några decennier sedan nästan unisont larmat om en stundande istid. Bevisen består till största delen av diverse tidningsartiklar och rubriker från 1970-talet.

Men vad ligger bakom några av de artiklar som valts ut för att bevisa alarmismen och felaktiga spådomar?

Kvartal:‘Framtidsdebatten har spårat ur. (–) Den optimism trots allt, som ursprungligen fanns, har ersatts av nattsvart pessimism.’ Mänskligheten raglar mot den ‘totala undergångens stup’.

Låter det bekant?

Detta skrevs dock för ett halvsekel sedan i boken Futurum exaktum (1971) av Tor Ragnar Gerholm, professor i kärnfysik och folkbildare. Han menade dock, helt i otakt med tidsandan, att pessimismen i världen till stora delar var obefogad.

Det här kräver en liten utsvävning, men den är relevant för sammanhanget och knyts ihop på slutet.

Tor Ragnar Gerholm (wikipedia) var ”före min tid” och gick bort 2007. Han deltog tydligen i samhällsdebatten på många plan, även i ämnen långt utanför sin egen ”sfär” som professor i kärnfysik och ledamot av Kungliga vetenskapsakademien. Han framställs som en ”teknikoptimist” som inte hade mycket till övers för den undergångsretorik som användes av miljörörelsen och liknande.

Denna inställning delade han med flera av sin generations fysiker som under sin tid fick se mycket av samhällets vetenskapliga fokus skifta från ”optimistiska kärnfysikaliska visioner” till att handla om en lång radda av trängande miljöfrågor. Vissa reagerade negativt på denna utveckling.

Bland dessa fanns tre mycket välmeriterade amerikanska fysiker (Frederick SeitzRobert Jastrow och William Nierenberg) som bildade tankesmedjan George C Marshall Institute. De har spelat en avgörande roll i att så tvivel om ”mainstream” klimatforskning och fick enligt egen utsago Bush den äldre att ändra sitt vallöfte om att kämpa emot klimathotet. Läs mer här: Meriterade fysiker dissar klimat- och miljövetenskap.

De ifrågasatte inte bara klimatlarmen utan menade även exempelvis att freoner inte utgjorde någon fara för ozonlagret. Denna uppfattning delade de med en annan av klimatdebattens ”skeptiska” giganter, fysikern Fred Singer, också han nestor i att ifrågasätta ”alarmistisk miljövetenskap” och motsätta sig reglering av SO2, CO2, freoner osv. De jobbade ihop och Seitz var ordförande i Singers ”tankesmedja” Science and Environmental Policy Project (SEPP). Och här kommer vi tillbaka till Tor Ragnar Gerholm, han satt nämligen i SEPP:s vetenskapliga råd.

Så Gerholm var alltså en så kallad klimathotsskeptiker men han hade själv aldrig forskat i ämnet. Det kan vara värt att tänka på när man lyfter fram hans bok från 1971. Det är ganska enkelt att fnysa bort larm och peka finger åt alarmister, men kom då ihåg att ovanstående tankesmedjor kämpat hårt mot inte bara minskade CO2-utsläpp utan även att åtgärda freon- och svavelutsläpp osv genom att ifrågasätta vetenskapen… då ska man fan inte i efterhand sitta och ta cred för det ”kolla – miljön blir ju bara bättre som vi sa”.

Och bara för att du har en hög akademisk titel blir man inte expert inom alla områden, Nierenberg: ”Well, the insects are showing resistance to DDT you say. Okay, show me the evidence. I can’t find it.

Och på tal om larm: One 1987 article by Jastrow was headlined “America has Five Years Left!” It warned that without action, Soviet superiority would soon lead to crushing defeat for the West.


Från Kvartal:Dagens Nyheter kunde man så sent som 1 oktober 1995 läsa: ‘En dag, kanske snart, finns inte Sverige längre. Ett flera kilometer tjockt istäcke har utplånat hela vår civilisation‘.”

Det var en av de få refererade artiklar som jag hittade och kunde läsa. Rubriken lyder ”Skräckscenarierna säljer bäst” och handlar om ett program på SVT, Supernova, som rört klimatlarm. Tydligen hade de brett på ordentligt: ”Klimatforskare, bland annat en av dem som deltog i Supernova, har kritiserat programmet för allvarliga brister. Själv fick jag mardrömmar av det.”

Två kända ”skeptiker” får i DN uttala sig som motvikt till larmen:

”Den amerikanska solforskaren Sallie Baliunas håller det inte för otroligt att variationer i solstrålningens styrka kan förklara den Lilla istiden på 1600-talet och hela eller nästan hela den uppvärmning som ägt rum sedan dess.”

Låt oss sätta in Balliunas i ett sammanhang: DN-artikeln är alltså från 1 oktober 1995, ungefär samma tidpunkt som det offentliggjordes att Rowland, Molina och Crutzen tilldelas Nobelpriset i kemi ”för deras arbeten inom atmosfärkemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon.”

Den 20:e september detta år satt Balliunas i amerikanskt kongressförhör ihop med Fred Singer (se ovan) med avsikt att ifrågasätta vetenskapen bakom freoners koppling till ozonlagrets nedbrytning. Hon gör det som representant för tankesmedjan George C Marshall Institute, Singer för sin egen tankesmedja SEPP (se ovan).

Här ett meningsutbyte från detta förhör (Rivers är utfrågare):

MS RIVERS: …”Jag noterar att båda era institut, George Marshall Institute och Science and Environmental Policy Project, har samma ordförande i styrelsen och har tre vetenskapliga rådgivare gemensamt, vilket är ganska intressant. Vilka andra samarbeten har era två organisationer?

DR SINGER: “Låt mig svara på den frågan, om jag kan. Jag tror inte att vi har något formellt samarbete som jag kan peka på. Har jag fel här?”

DR BALIUNAS: “Inget samarbete pågår och inget vi någonsin haft.

MS RIVERS: “Okej. Bara en tillfällighet att samma människor sitter i styrelsen.”

DR BALIUNAS: “Bara en tillfällighet.”

Ja, det är alltid är bara tillfälligheter förstås. Fred Singers kommentar om Nobelpriset:

”Genom att ge 1995 års Nobelpris i kemi till upphovsmännen bakom hypotesen om stratosfärisk ozonnedbrytning har den svenska Vetenskapsakademin valt att göra en politisk markering. … Kort sagt, landet är mitt uppe i en kollektiv miljöhysteri.

Marshall Institute är som sagt en av de mer framträdande tankesmedjor som bestridit IPCC:s slutsatser om klimatet (liksom det mesta som rör miljölarm) och har fått stora bidrag från fossila bolag. Pengar är en sak, mer viktigt är att deras vetenskapliga uttalanden har med råge visat sig inte stämma.

Och Balliunas studie som det refereras till i DN-artikeln? Jo, även den har motbevisats. Intressekonflikter är inga direkta bevis men det är ändå relevant information att det är idel fossila intressen som finansierade arbetet:

Hon skrev artikeln ihop med Willie Soon och de båda har skrivit mycket kritiserade artiklar varav ett par ställt till med rejäla skandaler och lögner om vilka som finansierat arbetet. (Soons arbete finansierades t ex med 1.2 miljoner dollar från fossila bolag, men kontraktet hölls hemligt. Och återigen, pengarna är en sak, men det ska ses i sammanhanget att även en lång rad av hans artiklar bevisligen varit undermåliga).

Även Wibjörn Karlén, naturgeograf vid Stockholms universitet (gick bort förra året) fick yttra sig. Han har länge varit en ihärdig klimatskeptisk debattör. Uttalande av Karlén från 2008: ”As far as I can see the IPCC ‘Global Temperature’ is wrong. Temperature is fluctuating but it is still most places cooler than in the 1930s and 1940s …

Karlén står som “Founding Member” av Climate Exit (Clexit) som leds (leddes?) av klimathotsförnekaren Christopher Monckton. Från Clexit’s founding statement (PDF): “The world must abandon this suicidal Global Warming crusade. Man does not and cannot control the climate.”

Karlén signerade 2017 ett upprop för att USA skulle lämna FN:s klimatarbete.


Kvartal: I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”

Undrar vem som påstod det, journalisten eller någon de intervjuade? Oavsett vilket är det helt fel. Samma år gavs den så kallade Charneyrapporten ut. Tio av världens då ledande klimatforskare sammanställde den publicerade forskning som fanns på området (och tog in synpunkter utifrån). Det är lite av en IPCC-rapport i miniatyr och den första ordentliga sammanställningen av vetenskapen bakom klimatförändringarna och koldioxidens roll.

Nog för att det fanns gott om osäkerheter, men det rådde inga som helst oenigheter om att fortsatta utsläpp av CO2 skulle leda till en uppvärmning:

We have tried but have been unable to find any overlooked or underestimated physical effects that could reduce the currently estimated global warmings due to a doubling of atmospheric CO₂ to negligible proportions or to reverse them altogether.


”‘Det här är bara början – nu väntar en ny istid’ skrev Aftonbladet den 29 december 1993. Vad grundades detta på? De hänvisade till klimatforskaren Göran Windelius som tillsammans med internationella forskare studerat himlakropparnas rörelser och jämfört med långa tidsserier av väderstatistik.

Klimatforskare?

Enligt Google scholar finns han med på en artikel och ett kapitel i en bok, men han har ingen anknytning till något universitet eller liknande (han verkar vara rätt självlärd inom klimatologi). Här en text där han beskriver sin tes som handlar om att astronomiska cykler kan förklara uppvärmningen. Den är från början av 1990-talet men det är EXAKT samma argument som fortfarande snurrar runt på Klimatsans och andra bloggar. 

Han har även varit inne på astrologi och annat hokuspokus: ”Jag frågar honom exempelvis om han tror att planeten jorden kan vara ett levande väsen. ”Ja, det verkar mycket troligt”, säger Göran och refererar bland annat till James Lovelock och hans Gaiahypotes.”

I samma intervju menar han att problemet med växthusteorin är att de enbart stöder sig på studier från 1880-talet… Att få det till att Windelius skulle vara representativ för klimatvetenskapen är bisarrt.


Flera gamla artiklar radas upp, ja även en recension av en skönlitterär dystopisk ”istidsroman” tas upp (sic (och suck)). Man lämnas som sagt med intrycket av att forskare varnat om både istid och värmekaos och att det har svängt huller och buller inom ett ganska kort tidsspann. Och det verkar ha varit Höjers avsikt att förmedla:

Vad är lärdomen av att läsa gamla klipp som dessa? Att vi har haft fel förr. Att vetenskapen går framåt. Att den framtida klimatkrisen har haft många olika ansikten. Och att det ibland blixtrar till i läggen: I Expressen den 31 januari 1974 var rubriken ”Lita inte alltid på experter” – budskapet var att hoten om en kommande istid var överdrivet.”

Jag försöker inte förneka att media dras till drama eller säga att det inte finns alarmistiska och felaktiga artiklar i media (det kommer alltid finnas, år 2018 publicerades ca 85 000 artiklar om klimatet i Sverige och jag såg en siffra på att 20 000 vetenskapliga artiklar publicerats om klimatförändringar 2021 – klart att allt inte håller världsklass), jag vill bara visa att artikeln inte ger en rättvis bild. Det går nog inte illustrera cherry picking på ett tydligare sätt. För det är en rejäl omskrivning av historien och Höjer ger en fullständigt felaktig bild av hur klimatvetenskapen har sett ut och hur det ser ut idag.

Det går att bevisa precis vad som helst genom att leta fram enstaka artiklar och forskaruttalanden. Och som sagt, mycket av det som hänvisas till ovan som avvikande åsikter är uttalanden från så kallade klimatskeptiska forskare. Om något visar det kanske på att de visst fått komma till tals i media, mer än vad ration av ”skeptiska” vetenskapliga artiklar skulle motivera (i alla fall i USA och UK, inte sett något om Sverige)…

  • PNAS: I find that press releases opposing action to address climate change are about twice as likely to be cited in national newspapers as are press releases advocating for climate action.

  • Majority of top U.S. newspapers fail to mention landmark climate change report on their homepages

Kvartal: ”Kanske kommer någon om 50 år gå tillbaka till läggen och läsa och häpna liksom jag gjort när jag läst 1970-, 80- och 90-talets klimatartiklar i seriösa tidningar.”

Denne någon skulle kunna skriva en likadan artikel som Höjer gjort och faktiskt påstå att man larmade om en kommande istid på 2010-talet:

Men förhoppningsvis vänder sig en vetenskapsjournalist till vetenskapliga tidskrifter för att se vad forskningen säger och inte till körsbärsoplockade artiklar från nyhetsmedier …

I ingressen ställs frågan ”Hur såg man på klimathotet för några decennier sedan? Det talades så sent som på 1990-talet om en hotande ny istid, men hur vanligt var det – och när slutade man med det?” Höjer har definitivt inte svarat på dessa frågor. Men jag kan berätta att ”man” har inte slutat spå nedkylning och istider än idag, ”skeptiker” har spått att den skulle ha startat varje år sedan sekelskiftet: Klimatspådomar vi (inte) minns 

Och ”Lita inte på experter?” är väl det mest trötta argumentet som dyker upp. ”Månglare i undergångsbranschen finns det än idag. De ropar om panik, att deras framtid är stulen, om mänsklighetens snara undergång.” Klart det finns, men glöm då inte bort de som gjort allt för att förhindra de förbättringar som gjort att vi fått det bättre. För ja, det råkar vara samma organisationer och personer som också dissar klimatvetenskapen. Och de larmar och har larmat så det förslår (men de får aldrig epitetet alarmister):

Reglera svavelutsläppen: ”December 1976 a memo from the British Central Electricity Generating Board (CEGB) “For them it is a crusade, the Norwegian minister is insisting on an extreme policy“, said the memo, and presented a dubious calculation showing that if Norwegian demands were to be accepted it would cost Great Britain approximately 500 000 pound sterling per saved fish!” 

Om att reglera freoner (= CFC):


Imorrn kommer en fortsättning… Stay tuned. Finns här.