Pompes film från Nepal

Måste bara visa denna, Annelie Pompes film från vår resa till Rolwaling Valley där vi besteg Yalung Ri (+5600 m). Det var delvis en välgörenhetsresa för att samla in pengar till de boende där för att kunna återbygga det som förstördes under jordbävningarna som drabbade landet. Vår legendariska guide Chhiring Dorje Sherpa (varit uppe på Everest 13 eller 14 gånger nu tror jag det  är).

En helt oförglömlig resa med en fantastisk grupp (vi från Stockholm har träffats ett par gånger efteråt). För att inte tala om våra fantastiska guider Chhiring och Annelie, och alla sherpas som hjälpte oss.

Och här är några bilder på mig (fotograf Annelie Pompe):

Miljöskandalen ingen behöver ta ansvaret för …

mni_5855

Den 19 augusti 2006 anlöpte fartyget Probo Koala hamnen i Abidjan, Elfenbenskustens största stad. Ombord fanns en last de försökt bli av med i flera hamnar i både Europa och Afrika men utan att lyckas. Skeppet var leasat av Trafigura, ett av världens största oljetradingföretag med en omsättning flera gånger större än Elfenbenskustens BNP. De hävdar att det var så kallad slop, det vill säga det vatten tankarna sköljs ur med mellan varje last.

I Amsterdam började de pumpa av det men det stank så fruktansvärt att det avbröts och räddningstjänst tillkallades. Initiala analyser visade att det innehöll ohyggligt mycket mer brännbara produkter än vad Trafigura ville göra gällande. Luftprover visade att den mycket giftiga gasen divätesulfid  fanns i luften (tänk ruttet ägg). Det skulle kunna gå att ta hand om även detta kemiska avfall men det skulle förstås bli mycket dyrare än vad Trafigura hade tänkt sig. Så de pumpade tillbaka det ombord och drog därifrån utan att ha en plan på vad de skulle göra med det (förbjudet enligt EU-lagar).

Till slut hamnade det alltså på arton olika ställen i Abidjan, bland annat på flera soptippar där många fattiga lever sina liv i jakt efter något användbart bland det som blivit över. Följderna blev att över hundra tusen fick uppsöka sjukhus och myndigheterna har uppgett att femton personer avlidit.

I år är det alltså 10-årsjubileum för denna händelse och än har inga ansvariga dömts trots mängder med bevis.

Men Trafigura tar inget ansvar för händelsen och efterspelet är en sorglig historia om hur pengar kan köpa bolag fri från ansvar och hur myndigheter har gett upp i brist på kompetens och resurser. I en uppgörelse med den ivorianska regeringen har de köpt sig åtalsfrihet (Trafigura uttrycker det kanske inte så dock …). I en utomrättslig uppgörelse har de betalat en del pengar till en del drabbade (en av de största grupptalan i Storbritannien (Trafigura har sitt operativa säte där)). De har blivit dömda i Nederländerna för att ha fört ut lasten men inte för dumpningen av avfallet. Företagets vd (eller om det var styrelseordförande) slapp vidare åtal efter att ha betalat en summa pengar.

Men ingen har alltså dömts för detta brott (förutom kaptenen som fick villkorlig dom …). Trafigura säger sig ha bevis för att deras last inte skulle ha kunnat orsaka den skada som det rapporterats om men bevisen är hemligstämplade. Det är ganska parodiskt att de nu försöker hävda att de är ett transparant och ansvarstagande företag genom att ansluta sig till Extractive Industries Transparency Initiative in 2014

Amnesty International och Greenpeace har engagerat sig hårt i det här och har presenterat en mängd bevis men de brittiska myndigheterna medger att de i princip gett upp. De kan inte föra den här typen av fall mot rika multinationella bolag:

“[The Agency] is not set up to undertake lengthy and complex investigations involving these areas … Trafigura will take any and every available procedural opportunity to challenge steps taken in a further investigation … The Agency has limited experience in conducting complex significant investigations, especially where the vast majority of the evidence would appear to be abroad … [It] would not have the appropriately skilled and experienced staff to undertake such an investigation.”

Med andra ord, har du pengar och jurister är det bara att köra på. År 2015 hade Trafigura en vinst på 1,1 miljarder USD … Läs mer på Amnesty Internationals hemsida.

Mitt manus Det som blir över är inspirerad av denna händelse (som faktiskt har förgreningar upp till Norge). Fick svar från Harper Collins förlag att deras lektör gett manuset toppbetyg och att jag var prio ett, men det sket sig (jag e int bitter …) med orden:

Det beror inte på kvaliteten – inte alls! – utan bara på vilken typ av bok det är och vad vi redan har fattat beslut om att ge ut.

Jag tror att du kan hitta ett annat förlag som vill ge ut din bok, den är så pass aktuell, intressant och välskriven.

Nu verkar det inte bli så, kanske ger ut den själv men är faktiskt inte säker på hur jag ska göra, blir en hel del pengar att investera. Att trycka upp en bok på Print-on-Demand (PoD) som jag gjort med Minotauros Tårar funkar ju men det är inget alternativ om man vill ha in dem i någon bokhandel. Försäljningspriset för en pocket till en bokhandel är som mest 35kr och för en inbunden kanske 120-150 kr medan en PoD kostar ca 50 resp 120 kr att tillverka …

Jaja, vi får väl se …

 

 

Förbereder föredrag …

Då har författarsveriges personalfest, jag menar bokmässa, börjat och alla sugs ner till Göteborg … Själv sitter jag dock hemma och förbereder föredrag till nästa vecka (”författarfrukost” på ett företag och I’m the big star …. ähum ;-)…

Ska bli kul (men alltid lite skräckblandad förtjusning bakom sån’t här …). Rotar runt bland lite bilder som kan passa och hittade den här … den kanske inte passar riktigt till föredraget men det får jag nog ändra på, den är ju så gullig 🙂

Go’natt

 

mni_0716_1

 

Republikanska klimatfarsen fortsätter …

Att bara säga halva sanningen är kanske det mest effektiva sättet att ”ljuga” och det är väldigt vanligt förekommande i klimatdebatten … Här kommer ännu ett exempel på cherry-picking:

I onsdags anordnades ett förhör i U.S. House of Representatives Committee on Space, Science, and Technology på initiativ av kommitténs ordförande Lamar Smith (R). Det gällde följderna av ett avslöjande journalister på Inside Climate News gjort. De visade att Exxons egna forskare slagit fast att klimatförändringarna var ett faktum och att det skulle kunna få katastrofala följder, men ändå valde företaget att propagera för att det inte alls var så. De informerade heller inte sina aktieägare om hur det egentligen låg till i denna fråga. Därför har några delstatsåklagare valt att inleda en förundersökning om att Exxon ljugit för att hålla vinsterna uppe. Åklagarna har därför även haft kontakt med en rad olika universitet och miljöorganisationer för att informera sig om läget.

Då ingrep Lamar Smith och krävde att all denna kommunikation skulle lämnas ut (det är första gången i historien kommittén ställer sådana krav). Han, och Exxon, hävdar att åklagarnas utredning strider mot yttrandefriheten. Men några av åklagarna vägrar att lämna ut informationen och hävdar att Smiths kommitté inte har laglig rätt att kräva detta och förhöret handlade om just det. En av Smiths expertvittnen var juridik-professor Ronald Rotunda.

Han hänvisade bl a till en vetenskaplig artikel skriven av Jerry Mitrovica, en geofysiker vid Harvard. I artikeln beskriver han att havsnivån faktiskt kommer sjunka i närheten av Grönland om dess glaciärer smälter. Det beror på att isen väger så mycket att gravitationen trycker ner ”jordskorpan” som gör att vatten ”rinner” ditåt. När de smälter försvinner trycket och vattnet kommer därmed ”rinna” tillbaka och länder som Island. Norge och Skottland (inom 2000km från Grönland) kommer därmed uppleva en sänkning av havsnivån.

Professor Rotunda valde att stoppa där, det visade ju att det inte är några problem. Men i Mitrovicas artikel står det också att om Grönlands isar smälter kommer havsnivån i medeltal stiga 7 meter på jorden, dvs även om Island och Norge inte drabbas kommer andra delar av världen få ganska stora bekymmer. Men det valde han att utelämna …

Lamar Smith har fått stora bidrag från fossilindustrin och det är inte första gången han försöker skydda sina gäldenärer, många klimatforskare har utsatts för diverse trakasserier. Och han är i gott sällskap, i princip ingen av dem som ställde upp i valet av republikansernas presidentkandidat anser att klimatvetenskapen är annat än lurendrejeri. Trump är inget undantag.

Det är världen av idag.

Suck, tror jag försöker fokusera på den gångna helgens trevligare figurer:

mnil7080_1

Skäggmes, kanske Sveriges sötaste fågel? (eller är det en Pokémon?)

 

Nya uppgifter om sockerindustrin och forskningen

mnil0703_2

Att hjärt/kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna är ingen nyhet och det finns heller inget nytt i att det vi äter är en del av orsaken till det. Inte heller är ”bråket” om det är socker eller fett som är största boven i dramat något nytt. Redan på femtiotalet ställde sig forskarna denna fråga eftersom dödligheten i dessa åkommor ökade allt mer, i synnerhet hos amerikanska män.

På sextiotalet framförde två av de främsta forskarna på området i USA motsatta teorier om huvudorsaken: den ena sidan sa att det berodde på ett högt sockerintag och den andra att det berodde på ett högt fettintag. Hoppar man fram till åttiotalet så hade hypotesen om att tillsatt socker skulle vara skadligt i stort sett fått ge vika för tesen att det var fettet som var problemet. I 1980 års kostråd för amerikanarna låg fokus helt på att minska fettintaget.

Nu visar nya uppgifter publicerade i JAMA Internal Medicine att det kanske inte var en slump …

För på sextiotalet pekade mycket forskning på att ett ökat sockerintag hade en koppling till att kolesterolhalterna ökade i blodet och därmed skulle vara en allvarlig faktor bakom den ökade hjärt/kärlproblematiken. Det var dock något som helt sågades in en reviewartikel i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine skriven av tre prominenta Harvardforskare. Efter att ha gått igenom den forskning som fanns drog de slutsatsen att de studier som låg bakom ”sockerteorierna” var undermåliga och inte gick att lita på.

Nu har det visat sig att de fanns en del intressekonflikter som låg och lurade i vassen, något som inte avslöjats förrän nu. Sugar Research Foundation (idag Sugar Association), det vill säga en handelsorganisation finansierad av sockerindustrin,  hade nämligen betalat forskarna motsvarande $50 000 för att utföra den nämnda reviewstudien. De hade dessutom varit med att plocka ut vilka vetenskapliga artiklar som skulle ingå i genomgången och det råder knappast något tvivel om vilket resultat de ville få ut av den …

“Our particular interest had to do with that part of nutrition in which there are claims that carbohydrates in the form of sucrose make an inordinate contribution to the metabolic condition, hitherto ascribed to aberrations called fat metabolism. I will be disappointed if this aspect is drowned out in a cascade of review and general interpretation.”

In response, Hegsted assured Hickson that “We are well aware of your particular interest in carbohydrate and will cover this as well as we can.”

Informationen kom fram när man gick igenom gamla dokument med kommunikation mellan Sugar Research Foundation och de aktuella forskarna (som inte längre finns vid liv).

Kontakten mellan akademin och ”sockerindustrin” uppmärksammades förra året i en artikel i New York Times. Coca Cola, Pepsi m fl spenderar mångmiljonbelopp på att stötta forskning som till stor del säger att det är bristen på motion som är orsaken till fetmaproblemen och att kaloriintaget spelar en väldigt liten del. Enligt en artikel publicerad i PLOS Medicine har studier finansierade av ”läskindustrin” en fem gånger så hög sannolikhet att inte hitta en koppling mellan läskedrycker och fetma.

Fusk, vinkling eller objektiv sanning?

Det här är ett alltmer tilltagande problem för trovärdigheten inom forskningen som jag skrivit om tidigare (och ingår i mitt senaste manus Tvivel som nu ligger ute hos förlag för påseende …). För det handlar naturligtvis inte om fusk så fort näringslivet är inblandad i forskningen men utvecklingen börjar kännas en aning sorglig om jag ska vara ärlig (även om det som vanligt är ett ytterst litet fåtal som förstör för andra för egen vinnings skull). Tobaksindustrin har blivit fällda i domstol för att bl a ha ”köpt” forskare för att sprida budskapet att rökning inte är farligt. Inside Climate News har visat att bl a Exxons egna forskare slagit fast att klimatförändringarna är verkliga och kan ge ”katastrofala följder” medan företaget ändå finansierat och spridit budskapet att det inte är några problem.

Ni har väl förresten sett dokumentärserien ”Experimenten” om KI-skandalen med Macchiarini (finns på Svtplay). Skrämmande. Framförallt flatheten hos KI:s ledning som verkar varit helt starstrucked av sin kirurgstjärna.

Någonstans långt därinne kommer tankarna om det kanske inte är så konstigt att detta händer. Är det inte precis sånt här beteende vi väljer att belöna? Förra utbildningsministerns uttalande i debattartikel i DN:

Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet

Men det är kanske att dra det för långt….

Om du funderar över bildvalet till denna artikel så … hmm.. det gör jag med … 🙂

 

 

 

 

 

Drick champagne -vetenskap eller PR?

Glass_of_champagne

Bild av bgvjpe – originally posted to Flickr as champagne, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5236631

 

Drick några glas champagne i veckan och stoppa demens och Alzheimer!

Fantastiskt, eller hur!? Det är i alla fall vad en nyhet som fått viral spridning på nätet säger. Och den är faktiskt baserad på en riktig vetenskaplig studie[1] utförd på Readings universitet i Storbritannien för tre år sedan (2013).  Enligt ”nätet” och övrig media får man lätt intrycket att det skulle vara en färdigutvecklad behandling för människor …

I verkligheten involverade studien endast 24 råttor som delades in i tre grupper om åtta i varje där respektive grupp fick sin mat spetsad med antingen champagne, någon sorts drink eller läskeblask under sex veckors tid. Forskarna såg att champagneråttorna var betydligt bättre än de övriga att ta sig genom labyrinter i jakten på godsaker. Efteråt undersöktes deras hjärnor under mikroskop och champagnedrickarna hade en ökad mängd proteiner som stimulerar nervtillväxt i områden som har med minne och inlärning att göra. Den ”goda effekten” anses bero på de fenoliska syrorna (antioxidanter) som finns i vindruvorna.

Intressant men … hm, det känns som något skaver … Nej, det finns ingen anledning att misstro resultaten i sig men ändå…

För den tråkiga verkligheten är att fenoliska syror även finns i frukt och grönsaker och man kan ju undra varför de valde just champagne i denna studie? Hade det inte varit bättre att testa de specifika substanserna, eller åtminstone vindruvorna eller någon annan frukt? Den konspiratoriskt lagde funderar kanske på vem som finansierat alltihop? Forskning är dyrt men en bättre och mer självspelande reklamkampanj går knappast att köpa för pengar.

Denne någon kanske också lägger märke till att längst ner på pressmeddelandet från Readings universitet meddelas att avdelningen samarbetar med matindustrin och genomför en stor mängd industrifinansierade studier (men utan att specifikt nämna just denna). Att läsa hela artikeln och se om de uppger några intressekonflikter kostar dock femtionio dollar.

Jag har ingen aning om hur det ligger till och det är kanske ett oskyldigt och spexigt exempel men det är ändå en del av ett allt allvarligare problem: situationen inom forskningen samt interaktionen mellan akademin och näringslivet. En nödvändighet men ändå en växande källa till ”skoskav” … Det blir allt svårare att få forskningsanslag och anställningsförhållanden för forskare blir allt bistrare.

Inom akademin pågår samma utveckling som i övriga samhället,  de ”kända” forskarna som redan har anslag till sina projekt får ännu mer och mångmiljarder läggs på hög istället för att utnyttjas till forskning. Mellan 1998 och 2009 hade de statliga bidrag  som inte utnyttjades ökat med 74 procent i Sverige och motsvarade då nästan 13 miljarder, 2015 var det uppe i 17 miljarder. Många forskare anger otrygghet som en orsak; det är så svårt att få pengar att när de väl fått dem så gäller det att hålla i dem. Men annars skylls det kanske mest på att det är ett fåtal som får ta del av pengarna.

”Mycket av de nya anslag som har kommit går till redan starka forskningsmiljöer i stället för att långsiktigt bygga upp nya forskare. Vi ser också hur yngre forskare och kvinnliga forskare har svårt att konkurrera om de här medlen”, säger forskningsminister Helene Hellmark Knutsson. (Sveriges Radio)

Det här blir en negativ spiral eftersom de som har flest vetenskapliga publikationer får mer pengar (10% av forskarna fick 50% av pengarna) och kan på så sätt utöka sitt försprång enligt känt mönster i marknadsekonomin. Men det är uppenbarligen ett önskvärt tillstånd för vissa, enligt liberala tankegångar har det rent politiskt varit ett önskemål att satsa på enstaka ”stjärnor”:

”Vi måste lämna jantelagen och våga peka ut våra mest framgångsrika forskare och även satsa på talangfulla yngre forskare. Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet”

Jan Björklund
dåvarande utbildningsminister i debattartikel i Dagens Nyheter 9 feb 2012

 

Varför inte ta hand om dem vi redan har till att börja med? Vi har lyckats vara världsledande i ”evigheter” utan den typen av populistiska satsningar. I USA har de statliga bidragen till forskning minskat drastiskt sedan finanskrisen 2008 och de som har pengar styr allt mer vad som ska göras (kanske champagneforskning 😉  ):

”På gott och ont börjar vetenskapsforskningen på 2000-talet att präglas allt mindre av nationella prioriteringar och mer av de enskilda preferenserna hos individer med gigantiska förmögenheter”,

Steven Edwards, en analytiker på American Association for the Advancement of Science, till New York Times i en artikel i DN.

 

Kvantitet trumfar i allt högre grad kvaliteten i de vetenskapliga artiklar som publiceras (också det som i samhället i övrigt). Forskare tvingas att ställa de ”enkla frågorna med snabba och säkra svar”:

”[Finansieringen] påverkar vad vi studerar, vad vi publicerar, de risker vi (oftast inte) tar. Det tvingar oss till att fokusera på säker, förutsägbar (läs: finansierbar) vetenskap.”

Gary Bennett, forskare vid universitetet i Duke (USA)

 

”Jag tror att eftersom du måste publicera för att behålla ditt jobb och hålla finansiärerna nöjda så finns det en mängd (mediokra) vetenskapliga rapporter […] där inte mycket ny vetenskap presenteras.”

Kaitlyn Suski, postdoc vid Colorado States universitet

 

 Därav mina konspiratoriska tankar runt champagneforskningen …

Men det är väl så vi vill ha det. Allt i samhället ska ju styras efter kortsiktiga vinster med en direkt mening med allt. Och då ekonomisk mening förstås. Grundforskning är tänkt att göras för själva kunskapens skull och det är först efteråt man vet om det kan tillämpas i någon praktisk mening eller inte. Vi hade t ex knappast haft våra smartphones idag utan den förutsättningslösa forskning som gjorts inom akademin på saker företag aldrig skulle ”våga” lägga pengar på. Men universiteten drivs allt mer som företag med otaliga utvärderingar och bisarr uppstrukturering och målfokusering och toppstyrning. Precis som inom större företag där en allt mindre del av vinsterna investeras för att istället läggas på hög hos ett fåtal ägare.

Samtidigt som näringslivet inte lyckats höja produktiviteten ett skvatt de senaste tio åren trots att vinsterna är större än någonsin förr (gäller förstås inte alla…). Det här borde oroa oss mer än några procent i skattesatser hit eller dit. På lång sikt spelar det ingen roll om Wall-Enberg och övriga aktieägare får x eller (x +2%) miljoner i vinstutbetalningar, kommer det inga nya produkter/innovationer är det kört på sikt. Sen kan vi ha hur många enkla och lågbetalda tjänster vi vill…

Men är något annat att vänta när man bygger allt på en orimlighet som evig exponentiell tillväxt till att börja med… Rent matematiskt fungerar det utmärkt till en början men sen brakar det iväg, alldeles oavsett hur liten årlig ökning man har.

Exponentiell tillväxt

 


[1] Giulia Corona, David Vauzour, Justine Hercelin, Claire M. Williams, and Jeremy P.E. Spencer. Antioxidants & Redox Signaling. October 2013, 19(14): 1676-1689. doi:10.1089/ars.2012.5142

Bergtagen

Här är ytterligare några bilder från fjällen (en bit väster om Ritsem). Kan inte få nog av dramatiska himlar och berg 🙂

MNIL6763

Här några bilder från en topptur på Unna Rávdovárre som med sina fruktade 865 m.ö.h. gav en fantastisk utsikt över bland annat Akkajaure. Riktigt coolt när molnen ligger lågt och det pendlar mellan skurar och sol. Men det blir ganska svårfotat med både sol- och regndis och brutala kontraster mellan skugga och ljus…

Visst är landskapet kargt men så här års frodas livet, det är fullt med blommor, insekter (tänker inte bara på myggor, knott och svidknott eller vad de nu heter …). Och fåglar. Ljungpipare, drillsnäppa, stenskvätta, blåhake (men varför får jag inte se en med ordentlig blå haklapp? Är det bara ungfåglar kvar så här års eller är det bara så enkelt att dem hatar mig?), blå kärrhök, ripa mm. Och vid toppturen lekte tre tornfalkar i vinden nästan i jämnhöjd med oss. (Och som vanligt, klicka på bilderna nedan för att komma in i ”Gallery mode” och se lite bättre).

 

Och det är något speciellt med att laga och äta mat långt ute i ingenstans (bra jobb med maten Glenn 🙂 ). För att inte tala om nyfångad öring eller röding lagad över öppen eld (men okej, jag erkänner, jag tycker fortfarande synd om fisken jag fångar ….).

 

Och till sist, spåren efter en slagen hjälte…:

MNIL6793