”Det bästa jag läst …”

Jäpp, som det står i bannern ovan, det här är en lätt narcissistisk sida om mig och mitt författande, då får man gotta sig lite i ego-glansen, så det så 🙂

Haft ett par grymt dåliga skrivdagar (inte dåliga dagar men just skrivandet har gått ofantligt trögt). Vad-håller-jag-på-med-typen-av-dagar… Och ibland får man svaret ganska snabbt hehe

Fick ett inlägg på min facebooksida :

”Jag har avnjutit ”Minotauros tårar” och det är dags lämna ett omdöme – eller hur?

Bland det bästa jag läst i pocket format. Jag gillar inte WWII. Känns uttjatat. Men din vinkel blev ändå lysande! Någon tår blev det också…Jag vill se filmen!! Bara nu inte storyn snuttifieras. Lycka till med dina framtida projekt”

Tack Jörgen, och ja, jag vill också se filmen 🙂

Vad gör jag för fel..?

Efter att ha gottat sig i att ha varit en av de fem finalisterna i Selmapriset (och till och med fått känna på livet som kulturnörd och för första gången läsa högt ur min egen bok vid prisceremonin) kan jag inte låta bli att fundera på det där med att bli utgiven. Ja, att bli utgiven och inte ge ut själv. Minotauros Tårar har jag skickat in till tjugo olika förlag…

För även om priset gick till bästa egenutgivna bok så är jag, om jag ska vara ärlig, en ofrivillig egen utgivare. Jag vill bli utgiven av ett förlag, få slipa på texten med en redaktör, uppleva hur det går till med allt bakom scenen innan den hamnar på bokhyllorna i butik. För det är ju där jag vill vara… Det går att köpa in alla dessa tjänster men det lockar också att vara en del av ett team som man vet kan sin sak. Att vara författare är ganska ensamt som det är…

Det har varit kul att fixa allt med utgivningen själv (att t ex göra omslag är lika kul som att skriva, om inte lite roligare…). Men allt det där med säljeri, distribution och så vidare, ja det är kanske inte min grej…

I och med nomineringen fick jag ett kvitto på att jag uppenbarligen kan skriva, även om jag har ganska lätt för att tro annorlunda. ”En oerhört välskriven spänningsroman” var hedersomnämnandet. Det värmer på riktigt. Och ändå, jag har skickat in manuset till tjugo olika förlag.

Fick några svar (Ordfront tyckte t ex att den stod ut ur massan och de läste med intresse men… nej tack) men det var mest standardrefuseringar. Klart man måste fundera på varför?

Var den för dålig? Storyn inte kommersiellt gångbar? Hur många förlag hade läst överhuvudtaget? Var resten av bidragen till Selmapriset så dåliga att jag gick vidare ”i brist på annat” (utan att ha läst mina medtävlares verk så tror jag faktiskt inte det)? Är alla de böcker som faktiskt ges ut så mycket bättre än min? Funderingarna dyker upp… vad krävs egentligen för att komma genom nålsögat?

Om jag är bitter? Nej faktiskt inte. Men frustrerad, ja. Man vill ju så gärna…

Uppenbarligen har jag inte gjort tillräckligt bra reklam för den, inte sålt in mig och min berättelse tillräckligt bra. Jag betvivlar inte att varje förlag skulle ta in en bok de tror på och det går ju inte att bli förbannad på att de inte bedömer mitt manus som gångbart. Det är ingen välgörenhetsverksamhet. Och i vilken annan bransch kan man ”ansöka” om att få delta direkt i elitserien utan någon som helst utbildning, erfarenhet eller liknande. Och ändå ha en, liten men ändå befintlig, chans att faktiskt komma med?

Och det är väl där problemet ligger, att man drunknar i mängden. Förhoppningsvis ska väl det här ta mig ett steg närmre utgivning. En sak att lägga till CV:t som kan få en att sticka ut ur mängden.

Jaja, några söndagsfunderingar. Oavsett vilket har nomineringen till Selmapriset givit mig en behövlig puff i ryggen. Något att tänka på i de där stunderna då jag undrar varför jag håller på … Återigen, tack Lavaförlag för nomineringen.

Jag får ta med mig det 🙂 Och rikta blicken framåt…

MNIL1017_1

Hedersomnämnande i Selmapriset

Conny Palmkvist fick det nyinstiftade Selmapriset för bästa egenutgivna bok med sin De flyende skyldiga. Hatten av och grattis!

Själv var jag en av de fem finalisterna och är oerhört glad för det. Fick ett hedersomnämnande som värmde: ”Slutligen förtjänar Maths Nilsson med bidraget Minotauros tårar också ett omnämnande för sin oerhört välskrivna spänningsroman.”

Ikväll är det prisceremoni på Lava Förlag (som ihop med Tidningen Skriva står bakom priset). Ska presentera mig själv och mitt författarskap … och läsa lite ur min bok. Haha, en ny erfarenhet, känns lite … hmm … underligt. Vad ska jag läsa? Hur mycket? och så vidare … Och så kommer de där Jantetankarna in när jag börjar läsa det jag skrivit: men herregud hur många adjektiv jag fick in där, varför skrev jag inte så … och så vidare … trots utlåtandet… men det hör väl till antar jag 🙂 Det blir nog bra, och det ska bli kul att träffa dem som står bakom liksom de andra finalisterna förstås 🙂

Vidare i Selmapriset, nu fem bidrag kvar…

Yay!!!!

Då har juryn i Lava Förlags nyinstiftade Selmapris (bästa egenutgivna bok) plockat ut fem av de arton bidrag som gick till final. Och Minotauros Tårar var en av dem.

Motivering:

”Ett annat bidrag som kvalificerar sig för ”Topp 5” är Minotauros tårar skriven av Maths Nilsson. I denna historiska och oerhört välskrivna spänningsroman ställs läsaren inför frågor om godhet och ondska. Vilka känns aktuella …”

Så jääädra glad 🙂

Nominerad till Selmapriset med Minotauros Tårar

web-Omslag-Minotauros-Tarar

Haha, vad kul. Lava Förlag har instiftat ett nytt litteraturpris, Selmapriset för bästa egenutgivna bok. Mitt bidrag, Minotauros Tårar, har tagit sig till final, av ca tvåhundra bidrag har arton nu valts ut, en jury utser vinnaren som får 20 000:-, men kanske framförallt äran och ett kvitto på kvalité som är nog så viktig och välbehövlig…

Så himla kul!!!

Spännande det här. I februari avgörs det…

På smakprov.se kan man provläsa lite….

Bokmässa

MNIL0040
Borgholms slottsruin

Jahopp, då har jag upplevt min första bokmässa som utställare. Ja, överhuvudtaget faktiskt. Men medan större delen av litteratursverige drog till Göteborg spenderade jag tiden på en något mindre variant i Borgholm. Ölands första bokmässa.

MNIL0028
Tema Ego 🙂

Temat var öländska författare och/eller böcker om Öland. Jag kvalificerar ju mig i båda avdelningarna, uppvuxen i Färjestaden som jag är och så min bok Själseld som utspelar sig på sydöstra Öland. Speciellt inbjudna var bland annat Johan Theorin och Barbro Lindgren.

Jättekul, pratat med många nya människor både besökare och trevliga utställarkollegor (men samtidigt ganska uttömmande, långa dagar gjorde en ganska matt i huvudet 🙂 ). Men känslan när för mig helt okända människor kommer fram och berömmer min bok är svårslagen. Och nästan fyrtio böcker fick jag sålt.

Tack Lisa och Tin för ett bra arrangemang.

Ett förlag är fött

Då har man gått och blivit förlagschef då 🙂

Jag har egentligen varken vilja eller ambitioner att hålla på med egenutgivning av böcker men nu blev det så i alla fall. Gav ju ut Minotauros Tårar via Publit (print on demand) mest för att jag skulle sluta på mitt dåvarande jobb och det skulle var kul att sälja boken där innan jag stack. Och när det väl var igång så var det väl lika bra att gå hela vägen, ganska kul ändå får jag säga. Så nu finns det, Nurret Förlag -som ni har väntat 😉

Och boken finns alltså att köpa på både Adlibris och Bokus. För tillfället billgast på Bokus…

web-Omslag-Minotauros-Tarar