Beskrev första delen av vår tripp till Indien i föregående inlägg här.

Chambal Safari Lodge

Kanske var dimman som lägrade sig över norra Indien på vår tågfärd tillbaka mot Agra och skapade fyra-fem timmars försening ett dåligt omen över det som komma skulle? Nästa mål var Chambal Safari Lodge som ligger några mil öster om Agra (staden där Taj Mahal ligger). Våra förhoppningar var ganska höga efter det vi läst på nätet (från bl a svenska besökare) som generellt gav det bra betyg. Det man kunde läsa på deras hemsida lät också riktigt kul…

Första gången jag rynkade på näsan var när porten öppnades och vi möttes av en vakt med hagelbrakare i handen. Kändes sådär… Tyvärr blev det fler rynkningar, ja hopskrynklingar av hela ansiktet om jag ska vara ärlig, framöver.
Annars verkade allt bra till en början, rätt sjyssta rum med en lummig trädgård med parakiter och andra fåglar.

Försenade, hungriga och nedkylda stod lunchen klar när vi kom. Godis tänkte vi, maten hade ju varit alldeles apabra hittills. Dimman låg som sagt tät och det gjorde det duktigt gråkallt även på dagen (när solen var framme var det annars 23-24C på dagarna) och lunchen serverades utomhus…

Det visade sig att maten på sin höjd var ljummen och likaså var smaken. Tyvärr var det ingen tillfällighet -det gällde alla måltider där! efter att ha njutit ordentligt av maten hittills på resan var det här faktiskt SKITDÅLIGT. Vet inte om man försökt anpassa sig till det engelska köket och helt avsiktligt tagit bort alla kryddor? Ja, till och med kakorna till kaffet var gjorda av salt trolldeg…

Första utflykten blev dock kul, ett besök till Bateshwar, ett tempelområde tillägnat Shiva.

Dagen därpå var det dags för Blackbuck (en ovanlig antilop) safari…

”The Blackbuck Jeep Safari heads southwest from the Chambal Safari Lodge towards the Chambal Ravines for excellent sightings of Blackbuck deer and numerous dry land birds including the Indian Courser.”

I verkligheten innebar det att vi kördes ut på landsbygden och fick traska omkring i leriga senapsfält i två timmar, inte i närheten av några raviner. Första halvtimmen var kul och guiden var väldigt duktig på fåglar (inte för att det kryllade av dem dock). Till slut fick vi också se de däringa antiloperna, två hannar som bråkade ett par hundra meter bort i dimman.

Priset för denna promenad var 3000 rupier per person, en bit över 400 SEK, dyrt även med svenska mått mätt alltså. Enligt plan skulle det bli Chambal River-båtsafari på eftermiddagen men det blev inställt, guiden insisterade på att vi skulle relaxa i trädgården istället. Nej, tack sa vi, vi är inte här för att vila. Jodå sa guiden, relaxa nu. (Deras båtar var nämligen fullbokade visade det sig i efterhand).

Nu hade vi som väl var egen chaufför och vi åkte därför tillbaks till tempelområdet och tog en egen sejour i området. Betydligt roligare utan guide.

Begravning

Lite otippat dök det upp en gammal kvinna som pratade klockren engelska som hade varit både i Sverige och Europa

  

Det fanns mycket fågel vid templen (faktiskt mer än vid Chambal River….)

Dagen efter hade vi blivit lovade en tur till ett våtområde för att titta på den utrotningshotade Sarustranan på förmiddagen följt av den däringa båtsafarin på eftermiddagen. Helt plötsligt var det nu inte var möjligt för det var för långt att åka till Sarus-tran-området för att hinna med båtsafarain. Senare när vi frågade ännu en gång sades det att de inte gjorde turer till Sarusområdet för tillfället…

Vi bestämde oss för att skita i de organiserade safariturerna (hur man kan kalla det safari överhuvudtaget är för mig en gåta). Och det var nu det började kännas obekvämt att vistas på lodgen, har sällan känt mig så övervakad och iakttagen. Det tjatades konstant på att vi skulle vara med på deras turer, men vi var faktiskt inte beredda på att betala +400 spänn för en båttur med en guide som stressade på och efter blackbuck-turen hade vi fått nog.

Vi pratade därför med vår chaufför och när vi berättade vad de skulle ha för sina arrangemang blev hans ögon blev till tefat. ”They are cheating you” var hans kommentar. Han körde oss sedan ner till Chambal River och vi tog en promenad vid sidan av floden. Vi såg lite fågel och ett par krokodiler men det var ett ganska öde ställe må jag säga (och ska man döma av de andra gästernas berättelser så kryllade det inte av liv vid floden direkt). Nu gjorde dimman/kylan att krokodilerna håller sig nere i vattnet dock.

Snart dök en båt upp och guiden fick syn på oss vid flodkanterna när de transporterade runt en blåfrusen och till synes uttråkad amerikansk familj i båten. De körde in till strandkanten vid oss och guiden manade oss att inte gå längre för ”det fanns en massa nyfikna, jobbiga  barn längre upp”. (Vad kul tänkte vi men var då redan på väg tillbaka). Tillbaka till lodgen hade ryktet spridit sig om våra egenhändiga turer. Nu hette det att ”I was shocked to see you walking there, you could be punished for that.” Skitsnack säger jag.

Man kan få intrycket att Chambal Safari Lodge ligger naturskönt och nära fina naturområden eller åtminstone nära verkligt byliv men icke. Det ligger mitt ute på en åker omgärdat av taggtråd. Till och med deras s k naturstig (vilket skämt…) krävde att man frågade om lov så att de låste upp hänglåset till grinden ut…

Och inte bara priset för utflykterna (jag vägrar kalla det safaris) var svindyrt utan även boendet, visst var det helt okej bortsett från maten och atmosfären, men när man inser att det kostar lika mycket som att bo på Bandhav Vilas nere i Bandhavgarhs NP kan man inget annat än skratta. För det är ett tragikomiskt skämt. Bandhav Vilas är ett ställe med lyx, service och servitörer som kommer och fyller på efterhand du äter upp, pool, etc. Chambal saknar allt detta. Ett plus är deras lägereld i trädgården som inbjuder till social samvaro med andra gäster. Men det är nog det enda positiva med stället. Tyvärr. Det toppades av sista frukosten som var fullständigt bedrövlig och vår guide drog fram en massa kepsar han målat fåglar på för att vi skulle köpa…

Nu kanske det låter som vi hade en sug-dålig semester men det är inte alls så. Med rätt sällskap och en rejäl dos med sarkastisk humor löser sig det mesta 🙂 Det har varit en fantastisk upplevelse och jag åker mer än gärna till Indien igen. Är man bara ute efter safariupplevelsen så har Afrika varit fullständigt överlägset (varit i Botswana och Tanzania) och det vågar jag nog säga skulle gälla även om vi fått se en tiger (nu kan jag ju bara jämföra med det jag sett på denna resa, Mattias Klum sa att Indien var ett av hans absoluta favoritländer att fota i så nog finns det intressanta ställen att hitta, Corbett NP står högt på önskelistan)… Däremot har helhetsupplevelsen nog varit häftigare i Indien, så många intryck och vänliga människor. Och så är ju maten så jädra god!!!

Kan definitivt åka med samma arrangör igen (men efter att ha varit därnere skulle jag nog kontakta en lokal researrangör direkt istället för att gå via svensk mellanhand (inte pga av missnöje men känner inte längre att jag behöver den ”kvalitetssäkring” som var riktigt skönt att ha vid en första resa till ett nytt land. Men det gäller nog att veta lite vad man vill göra och besöka innan man gör det).