I början av året köpte läkemedelsjätten Bristol-Meyers Squibb (BMS) upp forskningsbolaget Inhibitex för 2,5 miljarder USD, dvs lite drygt 17 miljarder SEK. En ganska rejäl summa för ett företag med 33 anställda… Ändå tyckte ett par investerare/ägare att det var för lite och skickade in en stämningsansökning för att bl a ”it does not represent Inhibitex’s intrinsic value”.

Och bakgrunden till det får väl ses i en annan helt sjuk affär som gjordes strax innan. Gileads köp av Pharmasset (typ 65 anställda)  för närmare 80 miljarder SEK (Sveriges statsbudget för vård och omsorg ligger på en sådär 70 miljarder). Båda småföretagen hade lovande molekyler för behandling av Hepatit C på gång men framförallt Inhibitex hade mycket lång väg kvar till målet.

Det är också denna strategi AstraZeneca nu gett sig inpå när man lägger ner stora delar av sin egen forskning och satsar på att köpa in av andra via deras ”virtuella forskningshub”. Billigare? När alla Big Pharma gör likadant så blir det knappast så… I ren panik köper man vad som helst till vilket pris som helst verkar det som…

Det tragiska i historien uppdagades för bara någon vecka sedan. Den lovande molekyl Inhibitex tagit fram hade bara testats i en s k fas I-studie dvs de första testerna på människa som görs på ett mycket litet antal människor. Den fas II-studie som påbörjats av BMS avbröts hastigt och väldigt olustigt på grund av ett dödsfall (hjärtproblem) och nio andra som behövde läggas in på sjukhus.

Tack och lov är det ohyggligt ovanligt att detta händer (och jag hävdar inte att det skulle ha något med uppköp och strategier att göra, är övertygad om att alla inblandade gjort vad de kunnat) men det visar på hur svårt det här med framtagande av läkemedel är. För man är ju inne och pillar med kemiska/biologiska processer i kroppen.

De 17 miljarder BMS köpte Inhibitex för kan man driva Medivir, ett av Sveriges största biotechföretag, i över 20 år. Men av dem blev det inget mer än en djup tragedi för alla inblandade.

Den strategi AstraZeneca (bland andra) nu riktar in sig på behöver med andra ord inte alls bli billigare, kanske till och med tvärtom. Det är som att köpa Trisslotter i miljardklassen. Men anledningen är ju uppenbar, istället för att binda upp pengar i personal, byggnader och annat kan man dra ner kostnaderna. En nödvändighet för att kunna öka aktieutdelningarna. Vilket också innebär att mer och mer forskning måste drivas för lånade pengar trots att pengar finns i överflöd. AstraZeneca ropar högt om kris och lägger ner till höger och vänster men inte mer än att man kunde höja aktieutdelningen i år igen. Och köpa egna aktier för över 30 miljarder…

Genom alla de goda år man haft har ägarna kunnat dra in astronomiska belopp men nu när marginalerna börjar krympa så blir det panik och någon annan måste ta smällen. Att kämpa är inget som verkar passa in i vår ekonomiska värld. Om man inte heter staten förstås. Slasktratten.