Bakom kulisserna på skandalrapporten – Climategate 2.0

I höstas publicerade USA:s energidepartement (DOE) en skandalomsusad rapport som jag har skrivit om tidigare (och medverkade i P1:s vetenskapsmagasin Klotet om). Det handlar om att energiministern i hemlighet satte ihop en grupp av fem kända ”skeptiker” med avsikt att skriva ihop en sammanfattning av kunskapsläget inom klimatvetenskapen. Rapporten har fått förödande kritik från alla håll och kanter, bland annat en vetenskaplig respons på nära femhundra sidor från 85 forskare där det beskrivs hur extremt vinklad, ofullständig och ensidig rapporten är. Nu har mejl offentliggjorts som avslöjar spelet bakom kulisserna. Lennart Bengtsson omnämns liksom Cato Institute och samspel med förvillarbloggen WUWT.

Bortsett från det rent vetenskapliga finns det andra kontroversiella saker i den här röran. En central del är att Trumpgänget vill upphäva en radda miljöregleringar för att gynna fossilindustrin, som att öka utsläpp av sot, farliga partiklar, koldioxid och metan. Men för att göra det måste de undanröja existerande lagstiftning i The Endangerment Finding från 2009 (samma år som Climategate briserade – se nedan). Lagen bygger i mångt och mycket på USA:s National Climate Assessment – en sammanfattning av det vetenskapliga kunskapsläget i samma stil som IPCC-rapporterna men med fokus på USA.

Förra året kom så ett förslag om detta. Chefen för EPA Lee Zeldin kallade utlysningen för den mest betydelsefulla dagen i USA:s historia för avregleringar som ”skulle köra in en kniv i hjärtat på klimatreligionen.” Och det är uppenbart att den nya DOE-rapporten om klimatet varit framtagen med just syftet att kunna säga att tidigare lagstiftning inte hade vetenskaplig grund. Zeldin hänvisade inte mindre än 22 gånger till den nya DOE-rapporten.

I Federal Advisory Committee Act, som antogs i kölvattnet av skandaler under Nixon-eran, lagstadgades att rådgivande kommittéer för den federala regeringen inte får bildas eller verka i hemlighet, att material de skapar måste vara tillgängligt för allmänheten och att de måste ha en balanserad sammansättning.

Environmental Defense Fund och Union of Concerned Scientists har stämt DOE och begärt ut dokumentation enligt offentlighetsprincipen. De har nu fått dem. Och det är ingen vacker bild som hittas bakom kulisserna.

I mejlen blir det tydligt att DOE-ministern Chris Wright, tidigare chef för frackingföretag, tillsatte denna grupp med avsikt att kunna ändra miljölagstiftningen. Gruppen har haft 18 sammankomster som hållits hemliga och det är likaså tydligt att de aktivt jobbat för att undvika att bli tvungna att lämna ut dokumentation pga offentlighetsprincipen genom att t ex använda privata mejl istället för de officiella:

Det visar sig att även statsvetaren Roger Pielke Jr, numera lobbyist för American Enterprise Institute, varit inblandad i hemlighetsmakeriet. Intressant då han varit en av de mest högljudda kritiker mot att regler och intressekonflikter skulle ha brutits vid framtagande av diverse klimatrapporter.

Man kan även läsa om hur de inblandade blir nervösa när journalister börjar ställa frågor efter att visselblåsare viskat dem i öronen om vad som var på gång:

Det förs också långa diskussioner om rapporten ska genomgå peer review innan publikation (energiminstern verkar inte ha velat det!) och i så fall hur och vem som skulle stå för denna granskning. De förslår bland annat ekonomen Richard Tol och klimatforskaren Kerry Emanuel. Lite ”kul” då båda dessa har varit med att toksåga DOE-rapporten efter publikation.

I listan på föreslagna forskare som skulle kunna granska hittas ett annat välbekant namn för oss här hemma i Sverige: Lennart Bengtsson…

Men så vitt jag vet framgår det inte vilka som i slutänden deltagit i en åtminstone påstådd granskning. I ett mejl sägs att de helst bara bör vara amerikanska forskare.


Det blir också uppenbart att den libertarianska tankesmedjan Cato Institute haft fingret i syltburken, ja eller snarare armen nerkörd till armbågen. Deras Travis Fisher har nämligen agerat samordnare.

Intressant att se hur de medvetet vänt sig till den förmodligen största klimatförvilllarbloggen WUWT för att kommunicera…






Alla som är insatta i klimatdebatten känner till Climategate. Inför klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 hade någon hackat sig in i en backupserver hos CRU/UEA, ett brittiskt universitet. Tusentals mejl mellan klimatforskare spriddes. Inslag om händelsen dök snabbt upp även i nyhetsmedia. Förvillaraktivisten förklädd till journalist James Delingpole skrev om det i en blogg på The Telegraph – ”Det här är slutet för klimatforskningen” – och myntade begreppet Climategate, vilket skulle bli namnet på hela den kalabalik som följde. Budskapet var att forskarnas läckta mejl visade att de ägnade sig åt medvetet fusk.

En radda utredningar har visat att detta inte avslöjade något systematiskt fusk som påstods (att det förekommer hårda ord och ibland osmakliga kommentarer mellan forskare i klimatdebatten behöver man inga läckta mejl för att ta del av…). Diverse saker plockades ur sitt sammanhang, ett exempel:

From: Kevin Trenberth (US National Center for Atmospheric Research). To: Michael Mann. Oct 12, 2009
”The fact is that we can’t account for the lack of warming at the moment and it is a travesty that we can’t… Our observing system is inadequate.” (Faktum är att vi för tillfället inte kan förklara bristen på uppvärmning, och det är en travesti att vi inte kan det … Våra mätsystem är otillräckliga.)

Frågan handlade inte om det gick att registrera en global uppvärmning utan om att det inte gick att mäta de kortsiktiga variationerna i klimatsystemen. Trenberth syftade särskilt på att det fanns ont om data gällande temperaturen i djuphaven. Han beskrev att man därför inte fullt ut kunde följa alla energiflöden. Det var därför svårt att helt och hållet förklara varför 2008 varit så relativt kallt som det var – inte att det saknades bevis för själva uppvärmningen.

Man behöver inte referera till läckta mejl för att hitta denna diskussion. Den finns till exempel i en av Trenberths publicerade vetenskapliga artiklar (Trenberth 2009, Current Opinion in Environmental Sustainability) som dessutom var bifogad i det aktuella mejlet.

Om något skildrar det tydligt varför de ständigt pågående ärliga diskussioner om diverse osäkerheter som bevisligen finns tas ur sitt sammanhang och används för att driva konspirationsteorier.