Då har jag sett Tomas Alfredssons kritikerrosade filmatisering av John le Carrés roman Tinker Tailor Soldier Spy -som fick namnet Mullvaden på svenska. (Namnet syftar på en engelsk räkneramsa: tinker, tailor, soldier, sailor, richman, poorman, beggarman, thief.)

Det handlar om den brittiska underrättelsetjänsten där det förstås finns en läcka, och det hela går ut på att avslöja denna. Politiskt maktspel, korruption och hemliga agenter -som upplagt för en film jag gillar. Och det börjar bra…

Jag har inget emot långsamma filmer. Skådespelarna är hur bra som helst.
Och som sagt, jag gillar spionfilmer.

Men varför varför varför göra en film av en bok om man nu ändå bara tänker berätta med ord vad som händer eller har hänt? Som att få en bok uppläst via Skype om man ska överdriva rätt rejält. Man får bara korta filmsvep om det som har hänt med en berättarröst i bakgrunden. Det blir aldrig riktigt spännande, man känner inte med någon av karaktärerna.

Typ.

Nåväl, jag har sett betydligt sämre filmer och jag led inte under de två timmarna men det var långt ifrån en höjdarrulle.