Bild och baksidetext är hämtat från Adlibris

”1930-tal och depression i USA. När Tom Joad återvänder efter fyra år i fängelset finner han att hans familj vräkts från gården. De svåra tiderna tvingar familjen att packa allt de äger i sin skraltiga bil och ge sig av till Kalifornien. Dit har de lockats av löften om jobb på bomullsfällt och persikoplantager, men drömmen om ett bättre liv finns bara i reklambladen. Västkusten är översvämmad av fattiga familjer som söker arbete, och giriga arbetsgivare som hänsynslöst utnyttjar deras utsatta situation. Fattigdomens mödor tär hårt på familjen, men till slut är det ändå solidaritet och lojalitet som är det viktiga.”

Då och då får jag för mig att läsa någon gammal klassiker och allt som oftast handlar det om att tvinga sig igenom texten på en megatjock rysk historia jag inte alls gillar 🙂 Numera har jag dock slutat tvinga mig genom böcker om de är för tråkiga.

Till en början fick jag samma känsla av Vredens Druvor, det tog ett tag att vänja sig vid språket som är speciellt. Inte att det är trögt och svårläst, absolut inte, men den är skriven på en bonnig dialekt, inte riktigt lika ”snabbt” skrivet som dagens böcker så att säga (dvs ungefär som den tidens filmer går i lugnare tempo än dagens) och så är den ju från slutet av 30-talet med uttryck från den tiden. Efter ett tag kändes det faktiskt helt tvärtom, ett riktigt skönt tugg.

Vad det gäller handlingen tar den sig också ju mer man kommer huvudpersonerna in på livet och nu efteråt saknar jag familjen Joad och man undrar lite, hur gick det sen? För det är ingen bok med en ”klar plott”, inget brott som ska lösas eller så, man får helt enkelt följa familjen Joad när de i desperation flyr mot Kalifornien för att leta jobb och överleva.

Och faktum är att det är en hel del som är skrämmande likt dagens läge. Livet efter en stor börskrasch (då som nu), en svår torka drabbar USA som ofta kallas the Dust Bowl (då som nu), många människor har hamnat i en svår fattigdom. Steinbeck har skildrat det hela grymt bra och man är verkligen där och upplever allt. Banker och storföretag får sig några rejäla kängor (gäller ju även idag det också). Man kan förstå att boken väckte uppmärksamhet på den tiden då kommunister var hatade (ja, det har väl kanske inte ändrats helt det heller….).

På det hela taget en bok som växte ju mer man läste och om man ska läsa en klassiker så kan jag rekommendera denna. Steinbeck fick Nobelpris 1962.